Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående statsförvärv av Norra Södermanlands järnväg jämte i ärendet väckta motioner.
1931-05-08 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:131, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående statsförvärv av Norra Södermanlands järnväg jämte i ärendet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
7
tfr 181.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1931 kl. 744 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition
angående statsförvärv av Norra Södermanlands
järnväg jämte i ärendet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 20 februari 1931 dagtecknad proposition,
nr 105, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommuni - kationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att Morra Södermanlands
järnväg må av staten förvärvas i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet förordade grunder.
Beträffande utredningen får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet förehaft två inom andra kammaren väckta
motioner, nämligen
dels nr 372, av herr C. A. Anderson i Storegården, som föreslagit, att riksdagen
måtte besluta, att tjänstemän, som från Morra Södermanlands järnväg
övergå i statens järnvägars tjänst, icke må erhålla högre sammanlagda löneförmåner
än vad högsta löneklassen i den lönegrad, i vilken de placeras, tillerkänner
dem;
dels och nr 373, av herr C. O. II. Andersson i Dunker m. fl., som hemställt,
att riksdagen ville i samband med beslutet om det av Kungl. Majit föreslagna
Övertagandet av Norra Södermanlands järnväg besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn utredning örn och på vilka villkor ett statsförvärv av Mellersta
Södermanlands järnväg må komma till stånd.
I fråga örn de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till vad motionerna därutinnan innehålla.
Norra Södermanlands järnväg (Nyby bruk—Eskilstuna—Södertälje) har en
längd å linjen mellan Nyby bruk och Södertälje södra station av 90 kilometer.
Härtill komma bibanor från nämnda linje till Strängnäs, respektive Mariefred
(15, respektive 3 kilometer) samt linjedelcn Nyby bruk—Mälarbaden (4 kilometer)
ävensom spårförbindelser till Eskilstuna norra station och Igelstaviken
(Södertälje uthamn). Järnvägens spårvidd och normalsektion äro lika med
statens järnvägars.
Till anläggande av järnvägen Nyby bruk^Södertälje med bibanor, för vilken
anläggning kostnaden enligt fastställd beräkning upptagits till 3,600,000 kro
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
nor, beviljade Kungl. Majit den 6 november 1891 ett lån å 1,800,000 kronor,
att utgå av de medel, som 1891 års riksdag ställt till Kungl. Majits förfogande
till låneunderstöd för enskilda järnvägsanläggningar.
Nämnda lån utbetalades i sin helhet till bolaget under åren 1892—1896 mot
avlämnande av föreskriven säkerhet, vilken innehaves av riksgäldskontoret.
Sedermera medgav 1897 års riksdag (skrivelse nr 56), att den ränta, som
enligt gällande föreskrifter bör till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp
för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar,
från och med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas efter fem procent örn året.
Med bifall till av Kungl. Majit i proposition nr 157 framställt förslag medgav
1917 års riksdag (skrivelse nr 191), att de den 31 december 1917 förfallna
annuitets- och räntebeloppen, 1,065,515 kronor 2 öre, å förenämnda den 6 november
1891 beviljade statslån finge räknat från och med år 1918 och på vissa
angivna villkor kapitaliseras såsom särskilt lån till bolaget.
I skrivelse den 29 september 1930 har Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag
framställt förslag örn statens förvärvande av bolagets järnväg.
Körande bolagets ekonomiska ställning och förutsättningar hava på föranstaltande
av fullmäktige i riksgäldskontoret verkställts vissa utredningar, varav
inhämtas bland annat följande.
Af färsresultaten vid järnvägen hade under senare år utfallit på följande sätti
Å r
Inkomster
Driftkost-
nader
Drift-
överskott
Räntor
Avsättningar
till förny- elsefond
Vinst eller
förlust
K r o
nor
1924.........
1,491,774
1,372,757
119,017
121,256
— 2,239
1925.........
1,286,023
1,262,866
23,157
129,704
_
— 106,547
1926.........
1,261,102
1,202,023
59,079
130,920
_
— 71,841
1927.........
1,258,636
1.103,953
154,683
134,511
_
+ 20,172
1928.........
1,250,872
994,301
256,571
141,046
_
+ 115,525
1929.........
1,271,932
979,492
292,440
136,405
47,000
+ 109,035
Sammanställningen gåve vid handen, att järnvägens affärsresultat sedan år
1924 undergått en mycket väsentlig förbättring.
I fråga örn de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift, därest järnvägen
bibehålies som enskild bana, har lämnats följande sammanställning av
järnvägens under senare år uppnådda och för närmast kommande år beräkna
gsbara driftsresultat.
År 1928
År 1929
Beräknade
medeltal
K
rönö
för åren
1931—1934
r
. 1,251,000
1,272,000
1,190,000
. * 994,000
1,026,000
1,144,000
. 257,000
246,000
46,000
Bolaget hade, sedan dess ställning år 1917 sanerats, under åren 1918—1924
investerat i företaget omkring 265,500 kronor nytt kapital. Medel härtill hade
i huvudsak åstadkommits genom upplåning, varvid styrelsens medlemmar iklätt
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
9
sig borgen för ett lån å löpande räkning, som viss tid stigit till omkring 800,000
kronor.
För bedömande av de förändringar i bolagets affärsställning, som inträtt
efter år 1924, framlägges följande jämförelse mellan huvudpostema i bolagets
balansräkningar för åren 1924 och 1929:
Ökning eller
minskning
1924-1929
31 december
1924
31 december
1929
Tillgångar.
Krono
r
Järnvägsanläggningen med
rullande
5,168,589
610,348
materiel, inventarier och förråd .... 5,778,937
—
Banker och kassabehållning
........ 25,894
128,235
+ 102,341
Aktier och obligationer ....
........ .
14,704
+
14,704
Diverse fordringar ........
23,818
+
23,818
Balanserad förlust ........
........ 65,373
—
—
65,373
Summa 5,870,204
5,335,346
—
534,858
Skulder.
Egentliga skulder:
Statslån ..................
,....... 2,711,684
3,338,494
+
626,810
Bankskulder ..............
........ 199,049
—
—
199,049
Fraktskulder m. m.........
........ 149,918
184,853
+
34,935
Summa egentliga skulder 3,060,651
3,523,347
+
462,696
Eget kapital:
Aktiekapital ..............
........ 1,803,900
1,803,900
_
........ 5.653
7,126
+
1,473
Fond för underhåll och reparation av
bana och rullande materiel
........ 1,000,000
—
— 1,000,000
Balanserade vinstmedel . ...
........ —
973
+
973
Summa eget kapital 2,809,553 1,811,999 — 997.554
» Summa skulder 5,870,204 5,335,346 — 534,858
Över bolagets framställning och den sålunda återgivna utredningen hava
utlåtanden avgivits den 14 november 1930 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt den 3 december 1930 av järnvägsstyrelsen. Därefter hava
fullmäktige i riksgäldskontoret inkommit med ett den 9 januari 1931
dagtecknat yttrande, i anledning varav järnvägsstyrelsen den 21 i samma
månad avgivit förnyat utlåtande. Vidare har riksräkenskapsverket den 27
januari 1931 avgivit infordrat utlåtande i ärendet, varefter fullmäktige i riksgäldskontoret
den 5 februari 1931 ånyo yttrat sig.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på anförda skäl tillstyrkt järnvägens
övergång till statsbanorna.
Järnvägsstyrelsen tillstyrker i sitt utlåtande den 3 december 1930 bifall
till bolagets framställning under förutsättning, att staten frikallas från av
Eskilstuna stad vid aktieteckningen gjorda förbehåll ifråga om stationsförhållandena
i staden, att styrelsen — på sätt i utlåtandet närmare utvecklats — vid
övertagandet erhåller fria händer att ordna driften a linjen Eskilstuna—Målar - baden samt att sådana bestämmelser träffas rörande finansieringen, att ingen
del av det i statens järnvägars räkenskaper införda nya kapitalet må föras
under rubriken lånemedel att förräntas med trafikinkomster.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande den 9 januari 1931 —
efter erinran att annuiteterna å statslånen utgjorde 90,000 respektive 53,000
kronor och att det alltså ålåge bolaget att årligen till riksgäldskontoret inbetala
tillsammans 143,000 kronor — anfört huvudsakligen följande:
Under åren 1918—1930 har bolaget å sin skuld för statslånen inbetalat sammanlagt
881,186 kronor 8 öre eller i medeltal för varje år 67,784 kronor.
Skulden för lånen har i följd härav år efter år ökats med debiterade, oguldna
räntor och utgjorde vid 1930 års slut 3,479,720 kronor 35 öre. Följande sammanställning
utvisar fördelningen av detta belopp på förfallen och icke förfallen
skuld:
1891 års statslån:
Förfallen skuld. Icke förfallen skuld.
Kapital .................. kronor 226,670: 25 kronor 1,145,193: 90
Ränta .................... » 403,329: 75 » 12,740: 28
Överränta.................. > 102,287:50 . —
Anståndsränta ...............— ''_» 184,022: 50
Summa kronor 732,287: 50_kronor 1,341,956: 68
Hela skulden för lånet utgjorde ............ kronor 2,074,244: 18
1917 års statslån:
Förfallen skuld.
Icke förfallen skuld.
Kapital.................... kronor 52,756: 30 kronor 978,826: 17
Ränta .................... » 318,243: 70 , —
överränta.................. » 55.650:— —
Summa kronor 426,650
Hela skulden för lånet utgjorde ............
—__kronor 978,826: 17
kronor 1,405,476: 17
Såsom såväl bolaget som järnvägsstyrelsen framhållit, tala goda skäl för en
sådan lösning av frågan örn Norra Södermanlands järnvägs framtid, och fullmäktige
skulle för sin del vara villiga att förorda förslagets genomförande,
under förutsättning att den av ett eventuellt statsinköp föranledda regleringen
mellan allmänna järnvägslånefonden och statens järnvägars fond kunde ske på
ett ur fullmäktiges synpunkt tillfredsställande sätt. Het av järnvägsstyrelsen
såsom villkor för dess tillstyrkande av statsförvärvet uppställda kravet, att
ingen del av det i ifrågavarande järnväg nedlagda statskapitalet i statens järnvägars
räkenskaper skall upptagas såsom lånemedel, att förräntas med trafikinkomster,
anse fullmäktige för sin del ej böra godtagas. Då fråga uppstår örn
förvärvande för statens räkning av enskild med statslån understödd järnväg,
utan att tvång därtill föreligger, synes det fullmäktige, att man ej kan bortse
från det eventuella affärsvärde, en sådan järnväg såsom enskilt företag kan
äga. Enligt fullmäktiges mening torde man i princip böra hålla på att ett
belopp, motsvarande berörda affärsvärde, efter statsförvärvet bör förräntas av
statens järnvägar, såvida ej omständigheterna i något särskilt fall skulle tala
för en nedsättning av detta räntekrav. Att staten utan tvingande skäl skulle
förvärva en enskild järnväg, som ej saknar allt affärsvärde, och införliva den
med statens järnvägar utan att åtminstone någon del av det i järnvägen nedlagda
statskapitalet skulle behöva förräntas, måste fullmäktige från sin synpunkt
finna betänkligt och lätt kunna leda till mindre önskvärda utvidgningar
av statens järnvägsnät.
Av den verkställda utredningen rörande Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag
framgår såsom sannolikt, att bolaget, därest dess järnväg bibehålies och
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
11
underhålles i ungefär nuvarande skick, tills vidare skulle bliva i stånd att å
statslånen inbetala i genomsnitt omkring 50,000 kronor årligen. Järnvägen får
sålunda i dess nuvarande ägares hand anses äga ett affärsvärde av omkring en
miljon kronor, vilket belopp med tillämpning av förberörda princip borde efter
ett eventuellt förstatligande förräntas av statens järnvägar. Med hänsyn till de
stora och dyrbara ombyggnadsarbeten å banan, som torde bliva oundgängligen
nödvändiga efter dess förstatligande, anse fullmäktige emellertid skäl föreligga
att begränsa förräntningskravet till en halv å tre fjärdedels miljon kronor. Från
allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond torde böra överföras
ett belopp, motsvarande statens kvarvarande kapitalfordran för det ursprungliga
statslånet å 1,800,000 kronor, vilken fordran vid 1930 års utgång utgjorde
1,601,869 kronor 44 öre. Skillnaden mellan sistnämnda belopp och det belopp,
som uppfördes bland statens järnvägars lånemedelskapital, skulle påföras statens
järnvägars icke räntepliktiga kapital. Den del slutligen av statens fordran,
görn överstege nyssberörda kapitalfordran, skulle utan vidare kunna avskrivas.
Fullmäktige vilja erinra örn att, då 1930 års riksdag beslöt att Markaryd—- Veinge och Hässleholm—Markaryds järnvägar skulle förvärvas av staten, föreskrevs,
att den förra järnvägen skulle i statens järnvägars räkenskaper uppföras
med en summa, motsvarande statslånets kapitalbelopp, 561,000 kronor/
samt att därav ett belopp av 325,000 kronor, motsvarande vad Hässleholm—
Markaryds järnvägsaktiebolag erbjudit sig att erlägga för inköp av Markaryd—
Veinge järnväg och varå alltså full förräntning skulle kunna påräknas, skulle
bokföras såsom lånemedel. Mot denna föreskrift hade järnvägsstyrelsen ej haft
något att erinra, ehuru styrelsen i annat sammanhang uttalat, att det vore
möjligt, att den inkomstminskning, som uppkomme genom den med en införlivning
med statens järnvägar av Hässleholm—-Markaryds och Markaryd—
Veinge järnvägar förbunda taxesänkningen kunde komma att något överväga
de besparingar, som uppkomme, och de järnvägsekonomiska fördelar i övrigt,
som vunnes vid en sammanslagning.
Därest de av fullmäktige antydda synpunkterna skulle föranleda till, att
något förstatligande av Norra Södermanlands järnväg nu ej kommer till stånd,
torde järnvägen, yttra fullmäktige slutligen, komma att tills vidare förbliva i
huvudsakligen samma skick som för närvarande, då nödiga medel för dess ombyggnad
ej lära kunna anskaffas, och fullmäktige komma då givetvis att taga
under närmare övervägande, huru stort belopp bolaget må berättigas att förfoga
över för förnyelseändamål och vilka åtgärder i övrigt, som kunna erfordras
för bevakande av statens rätt hos järnvägsbolaget.
I utlåtandet den 21 januari 1931, avgivet med anledning av vad fullmäktige
i riksgäldskontoret anfört, förklarar sig järnvägsstyrelsen icke kunna biträda
den av fullmäktige i princip hävdade uppfattningen, att vid statsförvärv av
enskild järnväg ett belopp, motsvarande det affärsvärde, som järnvägen såsom
enskilt företag kunde anses äga, borde, när tvång till förstatligande ej förelåge,
förräntas av statens järnvägar, dock att undantag från regeln skulle kunna
medgivas, när omständigheterna i något särskilt fall talade för en nedsättning
av detta räntekrav. Styrelsen jdtrar vidare bland annat följande:
Styrelsen vill emellertid erkänna, att det belopp, om vars bokföring antingen
som lånekapital eller som annat kapital nu närmast är fråga, särskilt efter den
reduktion som fullmäktige velat medgiva, icke är av den storleksordning, att
det taget för sig kan öva något nämnvärt inflytande på statens järnvägars förräntningsmöjligheter.
Såsom styrelsen i sitt tidigare yttrande anfört, kan man
ock räkna med, att en övergång till statsbanetaxan skall medföra en vittgående
12
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
förskjutning till banans fördel av konkurrensläget mellan olika transportmedel
(järnvägen, bilar och sjöfart) ävensom, och man bör måhända i detta fall säga
framförallt, en avsevärd förbättring för det berörda trafikområdets näringsliv.
Tydligt är vidare, att järnvägens avsedda förstärkning och den bättre tidtabell,
som i följd härav kan införas, kommer att kraftigt verka i samma riktning. Örn
också järnvägen under en första trafikperiod i statens hand måste beräknas
komma att lämna underskott, så kan det därför måhända ej vara helt uteslutet,
att järnvägens affärsresultat kan efter hand komma att så förbättras, att underskottet
bortfaller och förbytes i någon mindre vinst.
Med utgångspunkt från ett sådant antagande och med syfte att finna en
brygga mellan motsättningarna, sådana de i detta speciella fall uppträda, skulle
järnvägsstyrelsen, med försvar i sin övertygelse, att ett förstatligande av berörda
bana är ur allmännyttans synpunkt önskvärd, kunna biträda fullmäktiges förslag
att vid Norra Södermanlands järnvägs övertagande uppföra 500,000 kronor
såsom statens järnvägars lånekapital, med förbehåll allenast att berörda belopp
tills vidare i statens järnvägars räkenskaper uppföres såsom annat kapital och
i räkenskaperna överföres till lånekapital, först sedan frilla tio räkenskapsår
förflutit, sedan statens järnvägar övertagit och fått på avsett sätt utrusta banan
till bättre kapacitet. Styrelsen får erinra, att ett dylikt till tiden begränsat
frikallande från förräntningskravet står i god överensstämmelse med vissa uppgörelser,
som med statsmakternas bifall träffats mellan fullmäktige och enskilda
järnvägar, vilka under en tid behöva anlita alla överskottsmedel för
genomförande av behövliga moderniseringsarbeten.
Vid övertagandet av Norra Södermanlands järnväg skulle enligt detta alternativ
från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond enligt riksgäldskontorets
förslag överföras ett belopp av 1,601,869 kronor 44 öre, varav i
statens järnvägars räkenskaper skulle uppföras 500,000 kronor å kontot för lånemedel
och 1,101,869 kronor 44 öre å kontot för annat kapital, dock att förstnämnda
belopp skulle tills vidare föras å konto för annat kapital och överflyttas
till konto för lånekapital, först sedan Norra Södermanlands järnväg varit under
fulla 12 år införlivad med statens järnvägar, varvid styrelsen beräknar att få
under loppet av räkenskapsåren 1932 och 1933 utföra de förstärkningsarbeten
å banan, varom talas såväl i de av riksgäldskontoret utsedda sakkunnigas promemoria
av den 31 oktober 1930 som i styrelsens föregående yttrande av den
3 december 1930.
Riksräkenskapsverkct har i sitt utlåtande anfört, att ämbetsverket funnit sig
icke kunna förorda föreliggande förslag till statsförvärv av Norra Södermanlands
järnväg. Till stöd härför har ämbetsverket framhållit, att ett förvärv av
järnvägsanläggningen för statens räkning och järnvägens införlivande med
statens järnvägar på de av järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige godkända
villkoren skulle enligt järnvägsstyrelsens beräkningar medföra, att
järnvägens drift åtminstone under en följd av år skulle åsamka statens
järnvägar direkt förlust. Med hänsyn härtill och då därjämte vid ett
förstatligande av järnvägen betydande kapitalutlägg erfordras för att bringa
järnvägen i fullgott skick, vore det uppenbart, att järnvägen i statens järnvägars
hand ägde ett väsentligt lägre affärsvärde än för järnvägens nuvarande ägare.
Ett förstatligande av järnvägen skulle följaktligen ytterligare stegra den till
omkring 2,500,000 kronor beräknade förlust, som statsverket måste anses hava
redan nu lidit.
Riksräkenskapsverket har emellertid — därest av skäl, som av järnvägs
-
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
13
styrelsen angivits i dess utlåtande den 3 december 1930, ett förstatligande av
Norra Södermanlands järnväg likväl skulle anses önskvärt och statsinköp i
överensstämmelse härmed komma till stånd — ansett sig böra beröra spörsmålet
om den härvid erforderliga regleringen mellan allmänna järnvägslånefonden
och statens järnvägars fond och därutinnan yttrat, att vid nu ifrågavarande
överflyttning av statskapital från riksgäldskontoret till statens järnvägar
de i statens järnvägars fond redovisade kapitaltillgångarna ej borde uppskrivas
med högre belopp än som motsvarar den berörda järnvägens affärsvärde
såsom enskilt företag eller högst 1,000,000 kronor.
Beträffande den bokföringsmässiga redovisningen av järnvägsanläggningen,
därest den ifrågasatta överlåtelsen genomföres, anser riksräkenskapsverket skäl
icke föreligga att vid överförandet till statsbanorna av enskild järnväg i statens
järnvägars räkenskaper såsom lånemedelskapital upptaga större belopp än som
kan med tämlig visshet beräknas bliva förräntat. I enlighet härmed och med
tagen hänsyn till föreliggande omständigheter finner riksräkenskapsverket sig
på denna punkt böra förorda järnvägsstyrelsens ursprungliga, i utlåtandet den
3 december 1930 framställda yrkande, enligt vilket järnvägens bokförda värde
till ingen del skulle bliva i statens järnvägars räkenskaper redovisat såsom härrörande
av lånemedel. Järnvägsstyrelsens alternativa förslag i utlåtandet den
21 januari 1931 — att i räkenskaperna tillsvidare uppföra hela det bokförda
värdet såsom annat kapital än lanemedelskapital men efter vissa ar överföra
500,000 kronor till kontot för lånemedelskapital — finner sig riksräkenskapsverket
med hänsyn till de budgettekniska komplikationer, som en sådan anordning
skulle medföra, icke kunna tillstyrka.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i förnyat yttrande anfört bland annat
följande:
Fullmäktige vidhålla sitt av järnvägsstyrelsen biträdda uttalande, att vid
ett statsförvärv från allmänna järnvägslånefonden till statens järnvägars fond
bör överföras ett belopp, motsvarande statens kvarvarande kapitalfordran för
det ursprungliga statslånet, vid 1930 års slut uppgående till 1,601,869 kronor
4:4: öre.
Av'' nyssberörda belopp skulle enligt järnvägsstyrelsens förslag 500,000
kronor i statens järnvägars räkenskaper uppföras å kontot för lånemedel och
1,101,869 kronor 44 öre å kontot för annat kapital, dock att förstnämnda belopp
tills vidare skulle föras å konto för annat kapital och överflyttas till konto för
lånekapital först sedan Norra Södermanlands järnväg under fulla tolv år varit
införlivad med statens järnvägar. Riksräkenskapsverket har med hänsyn till
de budgettekniska komplikationer, som en sådan anordning skulle medföra, förklarat
sig ej kunna tillstyrka densamma. Fullmäktige kunna emellertid ej
finna, att den förordade anordningen skulle behöva medföra några egentliga
svårigheter av nämnda art. Den del av statens lånefordran hos järnvägsbolaget,
som överstiger 1,601,869 kronor 44 öre, bör utan vidare avskrivas. Av sistnämnda
belopp böra 1,101,869 kronor 44 öre jämväl avskrivas men riksgäldskontoret
beredas täckning därför ur fonden för statsskuldens amortering och
beträffande berörda 500,000 kronor i riksgäldskontorets böcker antecknas, att
beloppet överförts till statens järnvägars kapital, dock med förräntningsskyldighet
först efter vissa år. Någon avskrivning och ersättning av berörda
500,000 kronor skulle således ej ifrågakomma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
Departementschefen har yttrat bland annat:
Järnvägsanläggningen påbörjades år 1891, och år 1895 öppnades järnvägen
för allmän trafik. Under den avsevärda tid, banan sålunda ägt bestånd, bär
den visat sig vara av stor betydelse för därav berörda trakter med deras åtminstone
delvis avlägsna belägenhet i förhållande till andra järnvägsförbindelser.
Utan tvivel har järnvägen verksamt bidragit att främja ifrågavarande trakters
näringsliv. Trafikomfattningen har likväl icke varit tillräcklig för att möjliggöra
ett tillfredsställande ekonomiskt resultat av driften. På grund härav och
till följd av startkapitalets knapphet har den ekonomiska grundvalen för bolagets
rörelse redan från början varit svag, vilket medfört svårigheter för bolaget
att fullgöra sina förpliktelser på grund av erhållna statslån.
Redan år 1917 vidtogs, såsom i den föregående redogörelsen omnämnts, en
reglering av bolagets skuldförhållande till staten. Denna reglering medförde
dock endast en tillfällig lättnad i företagets svårigheter, och bolaget har även
efter regleringens genomförande endast i mycket begränsad omfattning kunnat
fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånen. Utsikterna till ändring härutinnan
måste, enligt vad den förebragta utredningen giver vid handen, anses
vara mycket små. _ Utredningen synes nämligen ådagalägga att, trots de allra
senaste arens relativt gynnsamma resultat, en ytterligare försämring i bolagets
ekonomiska läge inom en nära framtid kan väntas inträda dels till följd av
genomförda taxesänkningar tick dels på grund av betydande utgifter för nödvändiga
åtgärder, som redan beslutats eller ansetts böra inom kort komma till
utförande.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden har bolaget ansett sig böra hembjuda
bolagets järnväg och övriga tillgångar till staten på villkor att staten
övertager bolagets skulder och förbindelser samt införlivar järnvägen med
statens järnvägar ävensom beträffande bolagets personal och pensionärer tilllämpar
i liknande fall vanliga grunder. Åtgärder för statsförvärv av järnvägen
hava tillstyrkts såväl av järnvägsstyrelsen som av övriga i ärendet hörda
myndigheter med undantag av riksräkenskapsverket.
Järnvägsstyrelsen har grundat sitt ståndpunktstagande därpå, att å ena sidan
järnvägens trafikområde trots förefintligheten av tät bebyggelse och ej obetydlig
industri är alltför svagt för att banan under nuvarande förhållanden skall kunna
såsom fristående företag bestå och fullgöra sina ekonomiska förpliktelser men att
å andra sidan skälig hänsyn till ortens näringsliv och behov av tillfredsställande
trafikförhållanden synes utesluta ett nedläggande av banan. Därjämte har beaktats,
att en för järnvägens bestånd önskvärd fusion icke synes möjlig att
genomföra annorledes än genom statsförvärv. Då de sålunda antydda omständigheterna
synas mig innebära vägande skäl för statsförvärv av järnvägen, har
jag — trots att driftsresultatet under de närmaste åren, bland annat med hänsyn
till oundgängliga kostnader för förnyelsearbeten, även efter banans införlivande
med statens järnvägar får beräknas bliva mindre tillfredsställande — funnit
mig böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas för ett sådant förvärvs genomförande
på villkor, som av bolaget föreslagits, dock under viss förutsättning, vartill jag
i det följande återkommer. Uppenbarligen skulle järnvägens uppgående i statsbanenätet
med därav följande gynnsammare taxor och förbättrade trafikförhållanden
i övrigt för ortens befolkning och näringsliv medföra betydelsefulla
fördelar. Det torde också kunna förväntas att, sedan erforderliga förstärkningsarbeten
å banan blivit verkställda -— för vilkas genomförande dock, såsom
järnvägsstyrelsen anfört, kräves investering av nytt statskapital — det
ekonomiska utbytet av järnvägens drift skall efter hand förbättras.
.. Såsom nyss nämnts innebär det föreliggande förslaget, att staten vid förvärv
av banan skulle övertaga även järnvägsbolagets skulder och förbindelser.
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
15
Med hänsyn härtill må beträffande bolagets nuvarande ställning lämnas följande
uppgifter. Av en i det föregående meddelad sammanställning beträffande
läget vid utgången av år 1929 framgår, att bolagets egentliga skulder utöver
förpliktelser på grund av statslånen vid nämnda tidpunkt utgjorde 184,853
kronor (fraktskulder m. m.). Motsvarande summa utgjorde enligt införskaffade
uppgifter den 17 februari 1931 85,500 kronor, vilken siffra emellertid — då
avräkning för januari månads samtrafik ännu ej hunnit avslutas — är endast
approximativt beräknad. Bolagets banktillgodohavanden uppgingo sistnämnda
dag till 145,130 kronor. Hos järnvägsstyrelsen äro såsom säkerhet för samtrafiksmedel
deponerade obligationer till belopp av 45,000 kronor. Nu meddelade
uppgifter visa sålunda, att bolagets kontanta tillgodohavanden för närvarande
avsevärt överstiga den tillfälliga skulden. Anledning synes icke föreligga
att antaga, att bolagets ställning skall undergå nämnvärd förändring
under tiden intill ett avgörande i förevarande fråga. I detta samnlanhang må
omnämnas, att från bolagets sida avgivits en den 17 februari 1931 dagtecknad
förklaring, enligt vilken bolaget förbundit sig att icke disponera sina tillgångar
eller ikläda sig förpliktelser för andra ändamål än det normala uppehållandet
av driften å bolagets järnväg.
I fråga örn den reglering mellan allmänna järnvägslånefonden och statens
järnvägars fond, som vid ett statsförvärv av banan bör äga, rum, har jag ansett
mig böra tillstyrka det av järnvägsstyrelsen framlagda och av fullmäktige i
riksgäldskontoret biträdda förslaget. Detta förslag, som överensstämmer med
statsmakternas under de senaste åren fattade beslut i liknande fall, innebär att
från järnvägslånefonden skulle till statens järnvägars fond överföras ett belopp
av 1,601,869 kronor 44 öre, motsvarande statens den 1 januari 1931 kvarstående
kapitalfordran för bolagets lån. Vidkommande bokföringen i statens järnvägars
räkenskaper av nämnda belopp, synas med hänsyn till omständigheterna
skäl föreligga för bifall till det förslag, varom järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige
numera enat sig och som går ut på att endast 500,000 kronor skulle
upptagas såsom lånekapital. Likaledes ansluter jag mig till järnvägsstyrelsens
av riksgäldsfullmäktige biträdda mening, att nyssnämnda belopp 500,000 kronor
bör upptagas under kontot för lånekapital först sedan 10 år förflutit efter det
förbättringsarbeten å banan verkställts. Enligt de av järnvägsstyrelsen gjorda
beräkningarna skulle detta innebära, att beloppets upptagande såsom lånekapital
skulle äga rum först 12 år efter det att järnvägen övertagits av staten.
I överensstämmelse med vad jag nu tillstyrkt skulle alltså i samband med
statens övertagande av järnvägen från allmänna järnvägslånefonden till statens
järnvägars fond överföras ett belopp av 1,601,869 kronor 44 öre. Detta belopp
skulle tills vidare i sin helhet redovisas såsom annat kapital än lånekapital,
men efter 12 års förlopp skulle därav en summa av 500,000 kronor överföras
till kontot för lånekapital, medan återstoden eller 1,101,869 kronor 44 öre fortfarande
skulle redovisas såsom annat kapital. Täckning för sistnämnda belopp
skulle beredas riksgäldskontoret ur fonden för statsskuldens amortering. Yad
av statens fordran hos bolaget överstiger 1,601,869 kronor 44 öre skulle omedelbart
avskrivas.
Enligt min uppfattning torde det förfaringssätt, som sålunda tillstyrkts beträffande
redovisningen av det till statens järnvägars fond överförda beloppet,
icke behöva medföra budgettekniska olägenheter av den art, att de böra stå
hindrande i vägren för förslagets genomförande.
På sätt av den föregående redogörelsen framgår, har järnvägsstyrelsen såsom
förutsättning för statsförvärv av Norra Södermanlands järnväg uppställt
krav på, att staten skulle frikallas från av Eskilstuna stad vid aktieteckning i
järnvägsbolaget gjorda förbehåll beträffande stationsförhållandena i Eskilstuna.
Med anledning härav har bolaget hos stadsfullmäktige gjort framställ
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
Utskottets
yttrande.
ning om eftergivande från stadens sida av nyssnämnda förbehåll under förutsättning,
dels att Eskilstuna stad beredes tillfälle att yttra sig, då fråga är örn
väsentlig förändring av nuvarande stationsförhållanden inom staden, dels att
för stadens industrier med egna järnvägsspår komma att tillämpas trafikeringsbestämmelser,
likartade med dem som gälla för statens järnvägars bispårstrafikanter
å andra orter. Enligt vad jag inhämtat, hava stadsfullmäktige genom
beslut^ den 12 februari 1931 förklarat sig i princip icke hava något att erinra
mot bifall till bolagets framställning. I anslutning härtill och då ett slopande
av Eskilstuna norra station skulle nödvändiggöra ändring av en mellan staden
och bolaget träffad överenskommelse angående bevakning m. m. vid korsningar
i samma plan mellan järnväg och gata, hava fullmäktige samtidigt bemyndigat
drätselkammaren att träffa överenskommelse angående stationsförhållandena
och vad därmed sammanhänger. Då jag biträder den uppfattning, som legat
till grund för järnvägsstyrelsens förslag på ifrågavarande punkt, anser jag, att
såsom förutsättning för statens övertagande av järnvägen bör upprätthållas
brav på att möjlighet beredes staten att på ett ur statens järnvägars synpunkt
tillfredsställande sätt ordna nu berörda förhållanden. Vidare torde, såsom järnvägsstyrelsen
också förutsatt, statens järnvägar böra hava fria händer att
efter banans övertagande beträffande trafiken å linjen Eskilstuna—Mälarbaden
vidtaga de åtgärder, som prövas lämpliga för ernående av bästa möjliga ekonomiska
resultat. Enligt vad jag inhämtat, föreligga icke från bolagets sida ingångna
förpliktelser av sådan art, att de ligga hindrande i vägen härför.
I fråga örn järnvägsbolagets personal och pensionärer torde, såsom från
bolagets sida förutsatts, vid ett statsförvärv av järnvägen böra tillämpas samma
grunder, som kommit till användning vid statens övertagande av andra enskilda
järnvägar och senast vid övertagande av Markaryd—Veinge samt Hässleholm—
Markaryds järnvägar. Omnämnas må, att enligt inhämtade upplysningar för
närvarande antalet befattningshavare utgör 176 samt pensionärer 21.
Att nu bestämma tidpunkten för statens övertagande av järnvägen erbjuder
vissa svårigheter och torde ej heller vara nödvändigt. Förslagsvis torde man
emellertid kunna utgå från att det bör ske den 1 juli 1931.
Slutligen vill jag — efter att på denna punkt hava samrått med chefen för
finansdepartementet — framhålla, att anledning icke synes föreligga att i
detta sammanhang upptaga frågan örn en generell nedskrivning av oräntabelt
lånekapital i statens järnvägslånefonder.
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag om statsinlösen av
Morra Södermanlands järnväg efter de grunder, som i propositionen angivas.
I anslutning till den av herr Anderson i Storegården i ämnet väckta motionen
anser sig emellertid utskottet böra uttala, att med statens järnvägars allmänna
skyldighet att övertaga banans nuvarande personal ej bör få följa någon rätt för
ifrågavarande befattningshavare till avlöningsförmåner, som överstiga vad som
efter statliga avlöningsnormer kan anses skäligt.
Vidkommande därefter den väckta motionen om statsförvärv jämväl av
Mellersta Södermanlands järnväg får utskottet anföra följande. Nämnda 23 km.
långa, i nord-sydlig riktning löpande bana sammanknyter den nu av Kungl.
Maj :t till statinlösen föreslagna järnvägslinjen Södertälje—Eskilstuna och statsbanelinjen
Södertälje—Katrineholm. Mellersta Södermanlands järnvägsaktiebolag
har emellertid i en den 28 april 1931 dagtecknad ansökning hos Kungl.
Maj:t anhållit örn en utredning av liknande beskaffenhet som i motionerna
begäres. Då det alltså kan förväntas, att ifrågavarande inlösningsspörsmål
Statsutskottets utlåtande Nr 131.
17
prövas utan någon särskild framställning i ämnet från riksdagen, får utskottet
avstyrka motionerna.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
må medgiva, att Norra Södermanlands järnväg må av
staten förvärvas i enlighet med de i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 20 februari 1931 av departementschefen
förordade grunder;
b) att den av herr Anderson i Storegården i ämnet väckta motionen
II: 372 må anses besvarad med vad utskottet ovan anfört;
c) att den av herr Andersson i Dunker m. fl. i ämnet väckta
motionen II: 373 ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 130.
Reservation
av herr Törnkvist i Karlskrona.
Bihang till riksdagens protokoll 1931. Ösarn!. 99 haft. (Nr 130—131.) aai ai 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Norra Södermanlands järnväg jämte en i ämnet väckt motion. s. 3 i texten