Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m.

1931-05-12 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

1

Nr 135.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt

m. m.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t i avseende å femte

huvudtiteln (punkt 78 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

över socialärenden för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på

den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till bidrag till uppförande

av ny vanföreanstalt i Stockholm för budgetåret 1931/1932 beräkna

ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 13 februari

1931 dagtecknad proposition, nr 118, under åberopande av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över socialärenden sagda dag, föreslagit riksdagen att

dels till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt m. m. i

huvudsaklig överensstämmelse med av föreningen för bistånd åt lytta och

vanföra i Stockholm i skrivelse den 3 december 1930 framlagt förslag bevilja

nämnda förening ett anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor,

motsvarande dels, enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, högst hela

verkliga kostnaden för uppförande vid den blivande anstalten av klinik,

poliklinik och bandageverkstad samt högst halva verkliga kostnaden för uppförande

därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter jämkning på grund

av särskilda omständigheter i enlighet med vad i samma statsrådsprotokoll

anförts, sammanlagt högst 2,310,000 kronor, dels hela verkliga beloppet för

ersättning till statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område ingående

mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande detta

belopp sammanlagt 244,550 kronor;

dels av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra

reservationsanslag, att utbetalas till föreningen i den ordning Kungl. Majit

bestämmer, av 200,000 kronor;

dels medgiva, att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet, på en handlingarna

bifogad, av arkitekten J. Åkerlund i november 1930 upprättad situationsplan

med gul och röd streckning utmärkt område av omkring 24,650

kvadratmeter — utgörande dels omkring 18,000 kvadratmeter av det s. k.

Norrbackaområdet, dels ett för närvarande av statens järnvägar disponerat

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 62 käft. [Nr 135.) lool 3i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

område av omkring 6,650 kvadratmeter jämte en från Norrtullsgatans förlängning

ledande, över området framdragen tillfartsväg — må, tillika med

den del av nämnda väg, som ligger mellan Norrtullsgatans förlängning ock

sistberörda område, i den mån så erfordras kostnadsfritt med nyttjanderätt

upplåtas till omförmälda förening för den tid området av föreningen för

ifrågavarande ändamål i huvudsak disponeras i minst den omfattning, som

i statsrådsprotokollet angivits, med skyldighet för föreningen att vid den

tidpunkt, från och med vilken föreningen jämlikt beslut av Kungl. Majit

skall äga att disponera nyssnämnda område av omkring 6,650 kvadratmeter

och därå uppförda byggnader, till statens järnvägar utgiva ej mindre ersättning

för området med 99,750 kronor än även lösen för därå befintliga

byggnader med ett belopp, enligt verkställd värdering uppgående till sammanlagt

144,800 kronor;

dels föreskriva, att sist avsedda område samt nämnda vägdel skola från

och med senast angivna tidpunkt överföras från statens järnvägars till

domänstyrelsens förvaltning;

dels ock medgiva, att Kungl. Majit må förbinda svenska staten att ikläda sig

garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden å tillhopa högst 1,000,000

kronor, som för bestridande av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt

må komma att av omförmälda förening upptagas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Den nuvarande vanföreanstalten i Stockholm, som äges av föreningen för

bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm — i det följande benämnd vanf&reföreningen

— är för närvarande inrymd i husen Grevturegatan nr 59, 61

och 63 samt Brahegatan nr 40 och 44, samtliga belägna inom kvarteret

Hinden. Av dessa hus inköptes de två förstnämnda av föreningen år 1900,

respektive år 1911. För möjliggörande av örn- och tillbyggnad av dessa hus,

så att de kunde användas till vanföreanstalt, beviljade 1912 års riksdag på

därom av Kungl. Majit gjord framställning föreningen ett anslag av 144,500

kronor. I berörda anstalt inrymdes, förutom yrkesskolor och elevhem, även

klinik och poliklinik. För att möta det starkt växande behovet av ökat

utrymme inköpte föreningen ytterligare år 1917 fastigheten nr 40 Brahegatan,

år 1923 fastigheten nr 63 Grevturegatan och år 1926 huset nr 44 Brahegatan.

Samtliga nämnda fastigheter hava numera helt och hållet tagits i anspråk för

anstaltens behov. Medel till inköp av förstnämnda två fastigheter hava huvudsakligen

erhållits genom lån från pensionsförsäkringsfonden, medan den

kontanta köpeskillingen för huset nr 44 Brahegatan, vilket hus vid inköpet var

starkt intecknat, kunnat finansieras utan upptagande av särskilt lån.

Antalet klinikplatser vid anstalten utgör för närvarande 88, varjämte

å anstaltens elevhem kunna intagas 113 elever, därav 71 manliga och 42

kvinnliga.

Förutom genom omförmälda byggnadsbidrag har staten sedan lång tid

tillbaka lämnat sin medverkan till anstaltens verksamhet genom årliga bi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 13ö.

3

drag till driften. Angående grunderna för dessa bidrag, vilka grunder äro

av Kungl. Majit fastställda genom brev den 11 april 1924 och den 9 maj

1930, torde få hänvisas till vad därom anförts i 1931 års statsverksproposition

(femte huvudtiteln sid. 344—345).

I statsrådsprotokollet har lämnats en redogörelse för de olika förslag rörande

vanföreanstalt i Stockholm, vilka under senare år framkommit, ävensom

de åtgärder, vartill dessa förslag givit anledning. Denna redogörelse

är i huvudsak av följande innehåll.

I skrivelse den 16 juli 1927 hemställde vanföreföreningen hos Kungl.

Majit örn beviljande av ett anslag å 1,046,850 kronor — att fördelas med

600,000 kronor å budgetåret 1928/1929 och med återstoden å budgetåret

1929/1930 — för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av

den föreningen tillhöriga anstalten. Framställningen motiverades i huvudsak

med att vanföreanstalten i sitt dåvarande skick — särskilt vad beträffade

de kliniska och polikliniska avdelningarna, till vilka bland annat den

för medicine kandidater, som studera vid karolinska institutet, obligatoriska

undervisningen i ortopedi vore förlagd — icke tillnärmelsevis fyllde de anspråk,

som ur sjukvårdens och undervisningens synpunkt måste ställas på en

tidsenlig dylik anstalt.

Enligt det av föreningen framlagda förslaget skulle örn- och tillbyggnadsarbetena

i fråga erhålla den omfattning och vara av den beskaffenhet, att

det kunde förväntas, att anstalten skulle kunna kvarbliva å sin nuvarande

plats under en relativt avsevärd tid framåt. Härmed skulle emellertid icke

uppgivas en av föreningen tidigare framlagd plan om anordnande av en

ny vanföreanstalt i anslutning till ett blivande, för karolinska institutet

avsett större undervisningssjukhus. Tvärtom hemställde föreningen om

uppdrag åt 1926 års sjukhuskommission att vid fullgörande av det kommissionen

anförtrodda uppdraget att uppgöra förslag till ett för nyssnämnda

institut planerat undervisningssjukhus å det av 1927 års riksdag

för ändamålet anvisade Norrbackaområdet reservera nödigt tomtområde

för ifrågavarande vanföreanstalt i omedelbar närhet av å ena sidan

Eugeniahemmet och å den andra det nya sjukhusets blivande ortopediska

klinik.

Sjukhuskommissionen, som i november 1927 erhöll tillfälle avgiva utlåtande

över ifrågavarande framställning, förklarade sig icke hava något att

erinra mot föreningens hemställan örn uppdrag åt kommissionen att vid

uppgörande av plan för karolinska institutets nya byggnader å Norrbaekaområdet

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt på sätt föreningen

ifrågasatt. Vidkommande en av föreningen i samma skrivelse gjord hemställan

om uppdrag åt kommissionen att i samråd med föreningen upprätta

förslag till ny vaneföreanstalt hemställde kommissionen, att denna framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

I den till 1928 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen berörde chefen

för socialdepartementet i samband med behandling av frågan örn anslag

till vanföreanstalten i Härnösand nyssnämnda ansökan av den 16 juli 1927

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

från vanföreföreningen. Departementschefen omnämnde, att ombyggnadsförslaget

i huvudsak tillstyrkts av medicinalstyrelsen efter byggnadsstyrelsens

hörande samt av 1926 års sjukhuskommission men att departementschefen

icke kunde tillstyrka, att föreningens hemställan örn anvisande av

medel till utförande av örn- och tillbyggnader vid den nuvarande vanföreanstalten

gjordes till föremål för anslagsäskande bos 1928 års riksdag.

Som skäl för denna uppfattning anförde departementschefen, bland annat,

att det knappast kunde anses vara ur statsekonomisk synpunkt försvarligt,

att staten lämnade ett så ansenligt bidrag som det begärda till försättande

i tidsenligt skick av en anstalt, vilken visserligen därefter under relativt

lång tid framåt skulle kunna kvarbliva på sin nuvarande plats men vars

förflyttning till andra lokaler dock redan nu vore starkt ifrågasatt. I varje

fall syntes man böra avvakta, att frågan rörande utsikterna för ett blivande

ordnande av anstaltens lokalfråga i sist avsedda riktning bleve närmare

utredd.

Genom beslut samma dag som statsverkspropositionen behandlades eller

den 4 januari 1928 uppdrog däremot Kungl. Maj:t, efter gemensam framställning

av cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen, åt sjukhuskommissionen

att vid uppgörande av jdan för uppförande å Norrbackaområdet

av det för karolinska institutet avsedda nya undervisningssjukhuset

reservera nödigt tomtområde för vanföreanstalt i omedelbar närhet av å

ena sidan Eugeniahemmet och å den andra sjukhusets blivande ortopediska

klinik.

Genom särskilda motioner (nr 85 inom första kammaren och nr 138 inom

andra kammaren) blev emellertid frågan örn verkställande av örn- och tillbyggnad

vid vanföreanstalten i Stockholm föremål för övervägande vid 1928

års riksdag. I dessa motioner hemställdes, att för bestridande av kostnaderna

för vissa örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm

ävensom för anskaffande av vissa inventarier, allt enligt upprättade

förslag, måtte anvisas ett anslag av 1,046,850 kronor att utgå med 246,850

kronor under budgetåret 1928/1929 samt med 400,000 kronor under vartdera

av budgetåren 1929/1930 och 1930/1931.

Vid behandling av frågan örn regleringen för budgetåret 1928/1929 av utgifterna

under riksstatens femte huvudtitel, innefattande anslagen till socialdepartementet,

angav statsutskottet sin ståndpunkt till spörsmålet örn verkställande

av örn- och tillbyggnadsarbeten vid vanföreanstalten i Stockholm

m. m. Härvid anförde utskottet:

Efter besök å anstalten hade utskottet i likhet med departementschefen

kommit till den uppfattningen, att det knappast syntes vara ur statsekonomisk

synpunkt försvarligt, att staten skulle lämna ett så ansenligt bidrag

som det ifrågasatta — motsvarande hela den beräknade totalkostnaden —

för utförande av en genomgripande örn- och tillbyggnad av en anstalt, vilken

visserligen därefter under relativt lång tid framåt skulle kunna kvarbliva

på sin nuvarande plats, men vars förflyttning till andra lokaler dock

redan vore starkt ifrågasatt. Anstaltens nuvarande förläggning samt dess i

äldre hyreshus inrymda, mer eller mindre otidsenliga och trånga lokaler mo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

5

tiverade redan i och för sig starkt önskvärdheten av en snar förflyttning till

mera tidsenliga sådana.

Med hänsyn därtill och i betraktande av det samband, som denna anslagsfråga

ägde med det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik,

måste utskottet alltså obetingat ställa sig på den ståndpunkten, att en

grundlig utredning rörande en förflyttning av anstalten till det för det nya

kliniska sjukhuset anvisade Norrbackaomrädet omedelbart borde igångsättas.

Utskottet förutsatte, att denna utredning skulle bedrivas med all möjlig

skyndsamhet, samt att därvid särskilt skulle tågås i sikte önskvärdheten av

att vanföreanstaltens eventuella förflyttning ej sammankopplades med det

successiva utbyggandet av det kliniska sjukhuset eller dess specialkliniker i

vidare mån än omständigheterna sådant strängt påfordrade.

Riksdagen, som anslöt sig till statsutskottets uttalande i denna punkt,

beslöt på utskottets hemställan, att motionerna icke skulle vinna bifall.

I sin skrivelse nr 5 A anförde 1928 års riksdag därefter, att riksdagen,

med hänsyn bland annat till det samband frågan örn anslag till örn- och

tillbyggnad av den nuvarande vanföreanstalten ägde med spörsmålet rörande

det nya kliniska sjukhusets blivande ortopediska klinik, obetingat måste

ställa sig på den ståndpunkten, att en grundlig utredning rörande en

förflyttning av anstalten till Norrbackaomrädet omedelbart borde igångsättas.

Sedan sjukhuskommissionen med anledning av nyssberörda riksdagsbeslut

haft överläggningar med representanter för styrelsen för vanföreföreningen

samt därvid de krav å markutrymme m. m., som föreningen ansett sig böra

framställa för anstaltens behöriga tillgodoseende, blivit framlagda, visade

det sig, att plats för vanföreanstalten jämte ortopedisk klinik kunde beredas

å Norrbackaomrädet invid statens järnvägars område vid Stockholms norra

godsbangård.

Med anledning av vad sålunda förekommit avlät chefen för socialdepartementet

den 19 maj 1928 till styrelsen för omförmälda förening en skrivelse,

däri föreningen erhöll uppmaning att, därest föreningen ansåge en sådan

lösning av frågan lämplig, som innebure förläggande till nyss berörda del

av Norrbackaomrädet av en vanföreanstalt, avsedd att drivas av föreningen,

denna anstalt kombinerad med en ortopedisk klinik, till Kungl. Maj:t inkomma

med en av karta och närmare bestämning av det önskade området

åtföljd hemställan att få för ändamålet disponera detsamma. I denna

skrivelse framhölls vidare, att föreningen vid utarbetande av plan för den

tilltänkta vanföreanstalten borde uppehålla förbindelse med sjukhuskommissionen,

samt att föreningens framställning lämpligen borde vara åtföljd

av en skiss rörande blivande byggnaders läge, storlek och utseende. Över

en dylik framställning skulle sedermera utlåtande i vanlig ordning komma

att inhämtas från sjukhuskommissionen, varefter preliminärt beslut i platsfrågan

skulle kunna förväntas.

Med skrivelse den 24 oktober 1328 framlade sjukhuskommissionen betänkande

och förslag rörande uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.

I nämnda betänkande behandlades även frågan om förläggande av en van
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

föreanstalt i anslutning till det nya sjukhuset. Betänkandets innehåll i

denna del återfinnes å sid. 5 och 6 i statsrådsprotokollet, vartill utskottet

tillåter sig att hänvisa.

Den 19 april 1929 ingick vanför ejor erling en med framställning till Kungl.

Majit angående uppförande av ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet, därvid

föreningen till en början yttrade sig angående behovet av en ny vanföreanstalt

i Stockholm samt förutsatte, att för anstaltens del skulle behöva

tagas i anspråk 18,000 kvm. av det egentliga Norrbackaområdet, 7,300 kvm.

av ett statens järnvägar tillhörigt område samt ett till föreningen De blindas

vänner i Stockholm upplåtet område å 4,700 kvm., eller sålunda sammanlagt

30,000 kvm.

Börande den nybyggnad för anstalten, som föreningen ansåg erforderlig,

meddelade föreningen, att den låtit genom arkitekten J. Åkerlund utarbeta

två olika förslag, i framställningen betecknade såsom alternativ I och alternativ

II. Enligt båda förslagen skulle för anstalten uppföras en sammanhängande

byggnad, omfattande ett centralparti med en mittflygel åt väster

samt en nordlig och en sydlig sidoflygel.

Av handlingarna framgick, att alternativ I i huvudsak innebar följande.

Anstaltens sjukavdelning utgjordes väsentligen av poliklinik och klinik,

båda förlagda till den södra flygelbyggnaden. Polikliniken omfattade väntrum,

expedition, omklädnadshytter, mottagningsrum, röntgen- och fotografiavdelning,

gipsnings- och operationsrum, förråd och laboratorium samt dessutom

för undervisning avsedd föreläsningssal örn cirka 90 platser, bibliotek, museilokal

och 2 sköterskerum. Kliniken inrymde sjukrum med cirka 70 vårdplatser,

därav 30 avsedda för småbarn och 40 för andra patienter, samt 5

sköterskerum. Till sjukavdelningen hörde dessutom en i mittflygeln inrymd

avdelning örn 6 rum avsedd för patienter från landsorten, som besökte anstalten

för erhållande av bandagepassning och därstädes kvarlåge endast några få

dagar.

Gymnastikavdelning förlädes intill kliniken.

I sjukavdelningen inreddes vidare bostäder för läkaramanuens och underläkare.

Bandageverkstad, som anordnades i den norra sjöflygeln, omfattade gipsrum,

sadelmakeri, stålverkstad, smedja, förnicklingsrum, skomakeri och förrådslokaler.

Denna avdelning innehöll även rum och hytter för bandageprovning.

För anstaltens yrkesskolor inrättades dels verkstäder för praktisk undervisning

och dels avdelning för teoretisk undervisning, den s. k. aftonskolan.

Verkstäderna voro olika för manliga och kvinnliga elever, varemot lokalerna

för aftonskolan skulle bliva gemensamma för båda könen. Verkstäderna för

de manliga eleverna avsågo undervisning i skomakeri, skrädderi, snickeri,

bokbinderi, tapetsering och målning. I varje manlig yrkesskola undervisades

10 ä 15 elever. De kvinnliga eleverna undervisades i olika slag av sömnad

och maskinstickning. I varje kvinnlig yrkesskola bereddes plats för 10 ä 16

elever. Dessutom anordnades ett skolkök. För aftonskolans behov inrättades

en större lärosal med minst 50 platser, två mindre lärosalar med vardera

20 platser och en ritsal med omkring 14 platser. Av yrkesskolorna förlädes

verkstäderna för manliga elever till samma flygel som bandageverkstaden,

samt verkstäderna för kvinnliga elever och lokalerna för aftonskolan till

byggnadens centralparti.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

7

I byggnadens centralparti inrymdes jämväl elevhemmet, det s. k. internatet.

Detta bestod av två avdelningar, en för omkring 55 manliga elever, fördelade

å 14 rum, -och en för omkring 45 kvinnliga elever, fördelade å 11

rum. Till vardera avdelningen hörde dagrum, sjukrum, toalettrum m. m.

Mellan nämnda avdelningar förlädes en matsal med omkring 75 platser,

där utspisning skulle försiggå i två omgångar. Till mittflygeln förlädes köksavdelning

för hela anstalten samt en samlingssal med plats för omkring 250

personer.

Frånsett de i samband med kliniken förlagda personalrummen erfordrades

ytterligare 28 personalrum. Dessa fördelades i två grupper, av vilka den

ena förlädes till centralpartiet och den andra till mittflygeln.

I källarvåningen inrymdes en för internat och sjukavdelning ävensom

anstaltens personal avsedd maskintvättinrättning.

En för sjukhus, verkstäder och internat gemensam kontorsavdelning förlädes

till centralpartiet.

Pannanläggning för centraluppvärmning och varmvattenberedning för hela

anstalten inrymdes i mittflygeln.

Garage inreddes i samband med verkstäderna.

Anstalten skulle förses med en mathiss och fyra andra kissar.

Byggnaden skulle uppföras av sten med tegel- eller plåttak.

Alternativ II överensstämde i väsentliga delar med alternativ I. Medan

emellertid enligt alternativ I anstaltens centralparti och mittflygel skulle

byggas i fem våningar samt sidoflyglarna i fyra, skulle enligt alternativ II

centralpartiet i likhet med sidoflyglarna erhålla allenast fyra våningar, men

däremot mittflygeln bliva sju våningar hög.

Beträffande användningen av anstaltens lokaler skilde sig alternativ II

från alternativ I i huvudsak i följande avseenden.

Yrkesskolorna för kvinnliga elever hade överflyttats till sjätte och sjunde

våningarna i mittflygeln. Aftonskolans lokaler hade förlagts till de rum i

mittflygeln, vilka enligt alternativ I skulle disponeras såsom personalbostäder.

Nämnda bostäder hade till följd härav förlagts till ett av de å statens järnvägars

område belägna tre bostadshusen, vilket för ändamålet måste ombyggas.

De elevbostäder, som enligt alternativ I skulle inrymmas i centralpartiets

femte våning, hade flyttats till den norra flygelbyggnaden. Som

följd härav hade för måleri- och tapetserarverkstäderna tagits i anspråk

garagets förutvarande plats och garaget förlagts till en fristående byggnad.

Anläggningskostnaderna för de olika alternativförslagen beräknades i framställningen

på följande sätt.

Alt. I. Alt. II.

.............................. 1,075,200 1,099,450

............................... 270,000 271,150

Klinik och poliklinik.......

Bandageverkstad .............

Yrkesskolor och elevhem

1,924,800

Summa kronor 3,270,000

1,934,875

3,305,475

Därvid räknades icke med något belopp såsom ersättning för de markområden

och byggnader, vilka för närvarande disponeras av statens järnvägar,

respektive föreningen De blindas vänner.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Föreningen meddelade, att arkitekten Westman efter att hava tagit del

av ifrågavarande förslag i skrivelse till föreningen uttalat bland annat, att

av dessa förslag det med alternativ II betecknade enligt hans uppfattning

med hänsyn till det projekterade rikssjukhuset, framtida bebyggande av

Norrbackaområdet och stadsplanen i övrigt givet vore att föredraga.

För egen del yttrade föreningen, att den visserligen funne alternativet I

vara i vissa hänseenden att föredraga men att föreningen, då detta förslag

ansetts i arkitektoniskt hänseende icke stå i så god överensstämmelse med

det planerade rikssjukhuset som alternativ II, icke hade något att erinra

mot att anläggningen i enlighet med det senare alternativet komme till

utförande. I fortsättningen av sin framställning räknade därför föreningen

med att anstalten borde komma till utförande i enlighet med alternativet II.

Förande sättet för bestridande av anläggningskostnaderna anförde föreningen,

att meningen ursprungligen varit, att de delar av vanföreanstalten, nämligen

kliniken och polikliniken, som användes för undervisningen i ortopedi

vid karolinska institutet, skulle inrymmas såsom en avdelning av det stora

rikssjukhuset. Med hänsyn därtill förefölle det uppenbart, att kostnaderna för

uppförande av dessa delar av vanföreanstalten, vilka kostnader tillhopa beräknades

till 1,099,450 kronor, helt borde bestridas av statsmedel. Då vidare

en ortopedisk klinik icke kunde på ett tillfredsställande sätt skötas utan

tillgång till en bandageverkstad, syntes enligt föreningen även kostnaden

för anordnandet av en sådan, upjjskattad till 271,150 kronor, rimligen böra

utgå av statsmedel.

Vad härefter angår kostnaderna för yrkesskolor och elevhem, beräknade

till 1,934,875 kronor, yttrade föreningen, att densamma vore ur stånd att av

egna medel bestrida ens någon del av nämnda belopp, och anförde vidare

följande.

Enär den verksamhet, som vid anstalten bedreves för yrkesutbildning av

vanföra, vore av utomordentligt stor vikt för det allmänna — denna gren

av verksamheten åtnjöte ju betydande anslag av stat, landsting och kommuner,

varjämte pensions^ tyrelsen i stor utsträckning anlitade vanföreanstaltens

yrkesskolor för sina skyddslingar —- syntes det icke vara för mycket

begärt, att staten, utöver hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

påtoge sig även omkring halva den återstående kostnaden eller

i runt tal 967,400 kronor. Det felande kostnadsbeloppet, omkring 967,475

kronor, skulle då lämpligen kunna anskaffas genom lån ur pensionsförsäkringsfonden.

Då föreningen emellertid icke syntes hava utsikt att få det

till vanf örean stalt avsedda området vid Norrbacka till sig upplåtet annat

äö med nyttjanderätt och således icke kunde erbjuda inteckningssäkerhet

för lånet, syntes det bliva erforderligt, att staten gent emot fonden iklädde

sig betalningsansvar för detsamma. Styrelsen hade under hand inhämtat,

att fullmäktige för sagda fond skulle vara villiga att under nyss angivna

förutsättning lämna föreningen erforderligt lån.

Enligt föreningen borde alltså staten bestrida dels hela kostnaden för

sjukavdelningen och bandageverkstaden 1,370,600 kronor, dels ock omkring

hälften av den övriga kostnaden för anstaltens uppförande, 967,400 kronor

eller tillhopa 2,338,000 kronor. Då byggnadstiden för den nya anstalten

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135. 9

kunde beräknas till omkring fyra år, borde enligt föreningen statsbidraget

för varje år belöpa sig till 584,500 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde vanföreföreningen, att

Kungl. Majit måtte ej mindre medgiva, att för anläggande av en vanföreanstalt

i huvudsaklig överensstämmelse med berörda, av arkitekten Akerlund

upprättade, med alternativ II betecknade förslag ett i det föregående

närmare angivet område örn tillhopa omkring 30,000 kvm, omfattande dels omkring

18,000 kvm av det egentliga Norrbackao mrådet, dels ett av statens järnvägar

disponerat område av omkring 7,300 kvm med därå uppförda byggnader,

dels ock ett till föreningen De blindas vänner i Stockholm tillsvidare

upplåtet område örn 4,700 kvm, jämte en från Norrtull sgatans förlängning

ledande tillfartsväg finge tills vidare och så länge området för ändamålet

vore behövligt kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till vanföreföreningen,

än även dels efter därom hos riksdagen gjord framställning

såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen anvisa ett

belopp av sammanlagt 2,338,000 kronor att utgå med 584,500 kronor under

vart och ett av budgetåren 1930/1931 till och med 1933/1934, dels ock föreslå

riksdagen medgiva, att Kungl. Majit finge förbinda svenska staten att ikläda

sig betalningsansvar för det lån å högst en miljon kronor, som för bestridande

av kostnaderna för anläggningens utförande kunde erfordras utöver

statsbidraget och som föreningen hade för avsikt att söka från pensionsförsäkringsf

onden.

I anledning av ifrågavarande framställning avgåvos utlåtanden av åtskilliga

verk och myndigheter.

Sålunda hava utlåtanden avgivits av domänstyrelsen (sid. 10 och 11),

statskontoret (sid. 11—13), järnvägsstyrelsen (sid. 13 och 14), Karolinska institutets

lärarkollegium och kanslern för rikets universitet (sid. 14) samt

medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen (sid. 14—16).

Vid behandling i 1930 års statsverksproposition av fråga örn anslag till

vanföreanstalten i Härnösand (se femte huvudtiteln, punkt 74) omnämnde

dåvarande departementschefen jämväl den av vanföreföreningen den 19 april

1929 gjorda framställningen. Departementschefen anförde därvid, bland

annat, att det i och för sig givetvis vore önskvärt, att frågan örn nybyggnad

för vanföreanstalten i Stockholm icke avgjordes, förrän ståndpunkt

definitivt intagits till spörsmålet örn det nya rikssjukliuset. Skulle, yttrade

departementschefen vidare, förslag rörande dylikt sjukhus komma att föreläggas

1930 års riksdag, syntes emellertid därav böra följa, att jämväl frågan

örn vanföreanstalten i samband därmed upptoges till prövning. I överensstämmelse

med vad sålunda anförts äskades i nämnda statsverksproposition

icke något anslag till uppförande av ny vanföreanstalt i Stockholm. Saken

kom emellertid under behandling vid 1930 års riksdag genom Kungl. Majlis

proposition nr 232.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Beträffande sjukhuskommissionens betänkande, i vad detsamma berörde

vanföreanstalten, hade vanföreföreningen samt medicinalstyrelsen och karolinska

institutets lärarkollegium yttrat sig. Föreningen hänvisade i sitt yttrande

allenast till sin framställning till Kungl. Majit den 19 april 1929.

Medicinalstyrelsen nöjde sig med att framhålla det trängande behovet av

nybyggnad för vanföreanstalten och fördelen för såväl sjukvård som läkarutbildning

av en ortopedisk klinik i nära förbindelse med det nya rikssjukhuset

samt hänvisade i övrigt till sitt utlåtande över nyssnämnda framställning.

Karolinska institutets lärarkollegium slutligen påpekade i sitt yttrande,

att det ej framginge av betänkandet, vilken ställning i ekonomiskt och administrativt

hänseende den ortopediska kliniken skulle komma att intaga

till sjukhuset i övrigt. Därest meningen vore, att vanföreanstalten framdeles

som hittills skulle vara fristående i förhållande till sjukhuset, måste mellanhavandet

mellan anstalten och institutet regleras genom särskilt avtal. Mot

förslaget att åt anstalten skulle upplåtas byggnadsplats å området hade

kollegiet intet att erinra utan fann tvärtom en sådan anordning, därest tillfredsställande

överenskommelse mellan anstalten och institutet kunde träffas,

vara till stor fördel för det nya sjukhuset.

På grundval av sjukhuskommissionens betänkande framlade Kungl. May.t

i nyssnämnda proposition nr 232 för 1930 års riksdag förslag angående uppförande

av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. I denna proposition

irpptogs även till behandling vanföreföreningens år 1929 gjorda framställning.

Därvid anförde— efter gemensam beredning med min företrädare i ämbetet —

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet följande.

Av utredningen i ämnet framginge, att vanföreanstalten i Stockholm vore

i stort behov av nya lokaler, vilket även riksdagen tidigare vitsordat. Yid

sökande av lämplig byggnadsplats för anstalten hade givetvis en förläggning

i nära anslutning till det karolinska sjukhuset ansetts fördelaktig. Norrbackaområdet

vore också enligt vad sjukliuskommissionens utredningar gåve

vid handen fullt tillräckligt att lämna plats även för denna anstalt. Då vanföreanstalten

genom sin ortopediska klinik vore behövlig för undervisningen

och det givetvis ur undervisningssynpunkt vore fördelaktigt, att denna klinik

så. nära som möjligt anslötes till övriga sjukhuskliniker, syntes sjukhuskommissionens

förslag att byggnadsplats för anstalten i fråga på vissa villkor

reserverades å Norrbackaområdet kunna godtagas.

Yad beträffade den av vanföreföreningen gjorda framställningen angående

statsbidrag till uppförande av ny anstalt å Norrbackaområdet, syntes

denna i huvudsak vara av beskaffenhet att böra bifallas. Då emellertid

vissa med framställningen sammanhängande detaljer, avseende bland annat

markdispositionerna, ännu tarvade närmare utredning, vore föredraganden

icke beredd att framlägga slutligt förslag i ämnet. Däremot syntes det

lämpligt, att det erforderliga utredningsarbetet med det snaraste fullföljdes,

så att definitivt förslag örn uppförande av ny vanföreanstalt kunde

föreläggas 1931 års riksdag. För underlättande härav syntes redan för budgetåret

1930/1931 vissa medel böra anvisas. I sådant hänseende föreslog föredraganden

att — därest riksdagen för nämnda budgetår anvisade anslag

till förberedande arbeten, uppgörande av definitiva ritningar m. m. för nytt

kliniskt sjukhus å Norrbackaområdet — av nämnda anslag ett belopp av

högst 30,000 kronor skulle, för den händelse riksdagen icke däremot fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

11

ställde någon erinran, få disponeras för förberedande arbeten för en ny

vanföreanstalt å berörda område, att sedermera ersättas av anslag, som för

budgetåret 1931/1932 torde komma att begäras av riksdagen för uppförande

av en ny vanföreanstalt därstädes. Nämnda belopp syntes för avsett ändamål

böra ställas till vanföreföreningens förfogande.

På grund av detta uttalande föreslog Kungl. Majit, i samband med förslag

örn anvisande av anslag å 300,000 kronor till förberedande arbeten för uppförande

av karolinska sjukhuset m. m. å Norrbackaområdet, att av nämnda

belopp högst 30,000 kronor skulle få disponeras för förberedande arbeten

för en ny vanföreanstalt å samma område.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 386, anmälde sedermera riksdagen, såvitt

i detta sammanhang är av intresse, att riksdagen dels beslutat att ett nytt

kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, m. m. skulle uppföras å det

så kallade Norrbackaområdet, dels och till förberedande arbeten för karolinska

sjukhuset anvisat för budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av

300,000 kronor, av vilket belopp högst 30,000 kronor finge disponeras för

förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.

Med föranledande av vad riksdagen sålunda anmält anbefallde Kungl.

May.t genom beslut den 14 juli 1930 vanföreföreningen att skyndsamt inkomma

med förslag till de föreskrifter, som vore av beskaffenhet att böra

utfärdas i avseende å dispositionen av sistnämnda belopp å högst 30,000

kronor. Sådant förslag avgavs också av föreningen, som därvid även hemställde,

att Kungl. Majit täcktes bestämma, med vilket av de alternativa förslagen

föreningen borde räkna, när det gällde att disponera medlen till de

förberedande arbetena för den nya anstalten.

Föreningen förklarade sig i detta sammanhang beredd ej mindre att vid

uppgörandet av huvudritningarna till den nya anstalten, i vad anginge den

yttre arkitekturen, ävensom vid planerandet och iordningställandet av tomten

samt även i övrigt, där så kunde befinnas önskvärt, samråda med den institution

eller den eller de personer, åt vilka ledningen av arbetet med uppförandet

av karolinska sjukhuset kunde varda anförtrodd, än även att vid

det framtida byggnadsarbetet underkasta sig den kontroll, som Kungl. Majit

kunde finna skäligt föreskriva.

Över föreningens nyssnämnda förslag avgåvos yttranden av den utav Kungl.

Majit genom beslut den 14 juli 1930 tillsatta sjukhuskommissionen samt av

byggnadsstyrelsen. Kommissionen anförde därvid, att kommissionen, med

hänsyn till karolinska sjukhusets arkitektur, i likhet med dess arkitekt holle

före, att mittelpartiets femte våning å vanföreanstaltens byggnad borde uteslutas

och att de i densamma inrymda lokalei-na borde placeras å annat

håll, varjämte centralflygelbyggnaden mot väster borde ombildas till torn

eller i varje fall till ett dominerande, gärna högre, centralt parti. I överensstämmelse

med denna sin uppfattning förklarade kommissionen, att den

ansåge sig böra förorda att — med betraktande av ekonomiska synpunkter

— det i det föregående omförmälda alternativ II — med de jämkningar,

som kunde bliva en följd av att det i ärendet omnämnda, å statens järn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

vägars område belägna stenhuset icke kunde disponeras för personalbostäder

— borde läggas till grund för utförande av slutliga ritningar till

vanf öreanstalten.

Byggnadsstyrelsen, som erinrade, att styrelsen tidigare förordat det med

alternativ II betecknade förslaget, anförde, att då den ekonomiska omfattningen

av ett genomförande av detta alternativ icke kunde överblickas,

förrän utredning verkställts rörande eventuellt förvärv av lämplig tomt för

bostadshus för personal samt beträffande kostnaderna för en sådan byggnad,

byggnadsstyrelsen icke ansåge sig då kunna avgöra, vilketdera av de föreliggande

förslagen, som vore att förorda till utförande.

Härefter ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 26 september 1930 av

förenämnda reservationsanslag till förberedande arbeten för karolinska

sjukhuset 30,000 kronor till förfogande av styrelsen för vanföreföreningen

att mot redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket användas huvudsakligen

till bestridande av kostnader för dels utförande av huvudritningar,

arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar för den blivande vanföreanstalten,

dels uppgörande av ritningar och program till värme-, elektricitets-,

vattenlednings- och sanitetsanläggningar för anstalten, dels upprättande av

förslag till erforderliga väg- och tomtarbeten, dels och, i den män medlen

försloge därtill och det i övrigt befunnes lämpligt, utförande av nödiga

breddnings- och planeringsarbeten å tillfartsvägen till anstalten. Tillika

föreskrev Kungl. Majit, att alternativ II skulle läggas till grund för utformande

av slutgiltiga ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle

tagas till vad 1930 års sjukhuskommission anfört, dels att arbetet i den mån

så prövades nödvändigt skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission

och dess arkitekt, dels och att vid utarbetandet av ritningarna

m. m. skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunde vidtagas,

utan att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.

Vidare är att nämna, att i anledning av föreningens framställning av

den 19 april 1929 till följd av särskilda remisser avgivits ytterligare två utlåtanden,

nämligen av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 28

november 1930 och av fullmäktige i riksgäldskontoret den 11 december 1930.

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden hava i sitt utlåtande, som avser

allenast det av föreningen ifrågasatta lånet, anfört följande.

Lån från fonden hade tidigare beviljats föreningen för dess anstaltsverksamhet

i Stockholm med sammanlagt belopp av 460,000 kronor mot säkerhet

av botteninteckningar i fastigheten nr 19 kvarteret Hinden vid Grevturegatan

och Brahegatan härstädes. Därest den planerade nya anstaltsbyggnaden

bomme till stånd och i samband därmed föreningens nuvarande

fastigheter i Stockholm försåldes, syntes emellertid nämnda lån komma att

till fonden återbetalas. Även till de andra vanföreanstalterna i riket hade

lån lämnats från pensionsförsäkringsfonden som regel mot inteckningssäkerhet,

men i ett fall mot garanti av svenska staten. I sistnämnda hänseende

förtjänade erinras att, sedan 1930 års riksdag (riksdagens skrivelse den 15

mars 1930, nr 69) dels medgivit, att Kungl. Majit finge förbinda svenska

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

13

staten att ikläda sig garanti för ett amorteringslån å högst 150,000 kronor,

som kunde komma att upptagas av föreningen för bistånd åt vanföra i

Norrland, dels ock bemyndigat riksgäldskontoret att i fall av behov infria

nämnda förbindelse, fullmäktige under förutsättning av nämnda garanti beviljat

detta lån av fondens medel.

I enlighet med vad fullmäktige tidigare i anledning av gjord förfrågan

under hand meddelat vanföreföreningen vore fullmäktige villiga att för

det i förevarande framställning avsedda ändamål bevilja föreningen lån å

erforderligt belopp under förutsättning, att staten iklädde sig borgen såsom

för egen skuld för den skuldförbindelse, som kunde av föreningen utfärdas

för lånet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som ävenledes inskränkt sitt utlåtande till

att avse berörda lånefråga, hava — efter erinran örn det genom nyssnämnda

riksdagsskrivelse lämnade medgivandet — anfört, att fullmäktige, därest

Kungl. Majit och riksdagen skulle finna skäl bifalla föreningens framställning,

icke hade något att erinra mot att staten —- i överensstämmelse med

vad som skett jämlikt nämnda medgivande av 1930 års riksdag — iklädde

sig garanti för ett lån till föreningen å högst en miljon kronor ur pensionsförsäkringsfonden

samt att riksgäldskontoret bemyndigades att i fall av behov

infria berörda förbindelse.

Sedan föreningen härefter låtit verkställa viss omarbetning av det såsom

alternativ II betecknade förslaget till ny vanföreanstalt, har föreningen med

skrivelse den 3'' december 1930 till Kungl. Majit överlämnat det sålunda omändrade

förslaget med därtill hörande ritningar och kostnadsberäkningar,

varjämte föreningen i skrivelsen gjort förnyad, å sistberörda förslag grundad

framställning i ämnet. I skrivelsen redogör föreningen för de delar, vari

föreningens senaste förslag — i det följande kallat 1930 års förslag — skiljer

sig från det med alternativ II betecknade förslaget, i fortsättningen benämnt

alternativ II, och anför i sådant avseende, bland annat, följande.

Medan enligt alternativ II det å statens järnvägars nuvarande område

belägna, förut omförmälda stenhuset skulle användas för beredande av bostäder

åt en del av vanföreanstaltens personal, hade man vid uppgörande

av 1930 års förslag — i överensstämmelse med direktiven i Kungl. Majlis

beslut den 26 september 1930 — utgått från att nämnda stenhus icke kunde

disponeras för dylikt ändamål utan måste rivas. För att erhålla bostäder

åt sagda personal hade enligt 1930 års förslag anstaltens mittflygel påbyggts

med ytterligare två våningar. Denna flygel, som enligt alternativ II skulle

erhålla en höjd av sju våningar, skulle alltså enligt 1930 års förslag bliva

nio våningar liog. Även i ett par andra avseenden skilde sig nämnda två förslag.

Sålunda skulle enligt alternativ II på vardera sidan örn huvudbyggnaden

uppföras två mindre byggnader, den ena avsedd att användas som filmarkiv

och den andra såsom smedja m. m. Dessa byggnader skulle enligt 1930 års

förslag bliva obehövliga. Enligt detta förslag skulle nämligen filmarkivet förläggas

till huvudbyggnadens vind, medan plats för smedja m. m. skulle erhållas

i samband med den särskilda garagebyggnad, vilken skulle uppföras

bakom den norra sidoflygeln. Vidare skulle enligt alternativ II ledningarna

för gas, vatten och avlopp dragas i en kostsam kulvert genom statens järnvägars

område och delvis under järnvägsspåren till Hälsingegatan. Genom

underhandlingar med Stockholms stad hade emellertid nu föreningen er
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

hållit preliminärt tillstånd att fa anslutning för gas- oell vattenledningar

från stadens anläggningar vid Norrtullsgatan i stället för vid Hälsingegatan,

varvid ledningarna skulle dragas fram utefter tillfartsvägen från Norrtulisgatan

s förlängning till vanföreanstaltens tomt. Endast spillvattenledningen

skulle behöva dragas genom statens järnvägars område, men för detta erfordrades

icke någon kulvert.

De möjligheter till förenklingar i ledningsnätet, som därigenom uppkommit,

hade beaktats i 1930 års förslag.

I detta sammanhang kunde anmärkas, att då enligt 1930 års förslag anstaltens

inittflygel skulle uppföras i nio våningar men stadens vattenledningstryck

icke räckte för de tre översta av dessa våningar, i nämnda förslag

räknats med en särskild hydroforanläggning.

Av handlingarna framgår, att 1930 års förslag örn påbyggnad av anstaltens

mittflygel beräknats medföra en merkostnad i förhållande till

alternativ II av 94,600 kronor. Å andra sidan hava de nu föreslagna ändringarna

beträffande filmarkivet och smedjan ävensom rörande sättet för

framdragande till anstalten av gas- och vattenledningar beräknats medföra

betydande kostnadsminskningar. De sammanlagda kostnaderna för anstaltens

uppförande hava enligt 1930 års förslag uppskattats till 3,270,000 kronor,

vilket belopp är detsamma, som beräknats för utförande av det med alternativ

I betecknade förslaget, och med 35,475 kronor understiger den för

alternativ II beräknade kostnaden.

I det nu angivna beloppet ingå emellertid icke kostnader för inlösen av

mark eller byggnader. Hörande behovet av dylik inlösen samt därmed förbundna

utgifter har föreningen i skrivelsen den 3 december 1930 anfört i

huvudsak följande.

I sin framställning den 19 april 1929 hade föreningen räknat med att i

vanföreanstaltens markområde borde ingå dels ett markområde med därå

uppförda byggnader, tillhörigt statens järnvägar, dels ock en staten tillhörig

tomt, som tills vidare kostnadsfritt upplåtits åt föreningen De blindas

vänner i Stockholm och å vilken tomt funnes uppfört ett denna förening

tillhörigt blindhem.

I sitt yttrande den 31 augusti 1929 hade järnvägsstyrelsen såsom villkor

för marköverlåtelsen från statens järnvägar förutsatt, att statens järnvägar

skulle erhålla ersättning såväl för den avträdda marken som för de å densamma

belägna byggnaderna.

Enligt vad vanföreföreningen inhämtat, utgjorde det område, som järnvägsstyrelsen

förklarat sig villig avstå — med undantag av tillfartsvägen —

omkring 6,650 kvm. Detta område hade järnvägsstyrelsen för omkring 30

år sedan inköpt av enskild person efter ett pris av 17 kronor per kvm.

Kostnaden för inlösen av detsamma efter det av järnvägsstyrelsen nu fordrade

pris av 15 kronor per kvm skulle uppgå till 99,750 kronor.

Styrelsen för vanföreföreningen hade den 11 september 1930 låtit värdera

såväl de å statens järnvägars område som de å blindhemstomten belägna byggnaderna.

Denna värdering hade givit följande resultat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

15

1. Statens järnvägars byggnader:

Boningshus av trä om 7 rum och 1 kök (stationsföre
ståndarebostaden)

........................................

Boningshus av trä örn 5 rum och 2 kök......

Boningshus av sten örn 14 rum och 14 kök

Uthusbyggnad av trä ......................................

............... kronor 24,000: —

................ »

17,000: —

................ »

90,000: —

................ »

7,500: —

...... »

6,300: —

Summa kronor 144,800: —.

2. Blindföreningens byggnader:

Boningshus av trä örn 18 rum och 1 kök

Uthusbyggnad av trä ..................................

» » » ..................................

Staket av trä samt grindar.......................

................ kronor

60,000: —

................ »

3,000: —

................ »

800: —

............... »

900: —

Summa kronor

64,700: —.

Yad anginge frågan örn inlösen av de å statens järnvägars mark belägna

byggnaderna förefölle det, som örn sådan inlösen borde ske efter deras nuvarande

värde, sammanlagt 144,800 kronor, och icke efter den beräkningsgrund,

från vilken järnvägsstyrelsen i sitt berörda yttrande utgått, nämligen vad det

skulle kosta statens järnvägar att låta uppföra ersättande byggnader. Då

statens järnvägars område icke torde behöva disponeras för vanföreanstaltens

behov förrän under näst sista eller sista året av den beräknade byggnadstiden,

kunde med frågan örn inlösen av detta markområde med därå

befintliga hus anstå ännu något år. Visserligen torde ett mindre område

av denna mark omedelbart erfordras till upplagsplats och tillfart, men

örn disposition därav borde överenskommelse kunna träffas med järnvägsstyrelsen.

Utan egentligt men för vanföreanstalten kunde det till stationsföreståndarbostad

använda huset tills vidare kvarstå och efter inlösningen uthyras.

Vid besiktningen av blindhemmet hade befunnits, att detsamma visser-*

ligen vore gammalt men väl underhållet och i jämförelsevis gott skick. Det

hade då ifrågasatts, huruvida icke detsamma tills vidare kunde användas

såsom bostad åt den tjänstepersonal, söm enligt alternativ II skolat inrymmas

i det å statens järnvägars mark belägna, förut omnämnda stenhuset.

Frågan hade dock fått förfalla, därför att utrymmet i blindhemmet visat sig

otillräckligt för ändamålet, varjämte det skulle bliva svårt att utöva nödig

tillsyn över den personal, som skulle bo där. Avståndet från denna tomts

sydvästra gräns till anstaltens blivande huvudbyggnad vore ganska obetydligt

—- cirka 6 ä 7 meter — och tomten vore vackert trädbevuxen. Ehuru

det således av flera skäl skulle vara önskligt att införliva densamma med

anstaltens område, kunde det för närvarande icke anses vara absolut nödvändigt.

För att nedbringa kostnaderna för hela anläggningen hade styrelsen

därför funnit sig nu böra avstå från den ursprungliga planen att få även

blindhemstomten till sig upplåten. I följd därav behövde man icke nu räkna

med några kostnader för uppförande å annan plats av nytt blindhem. Föreningen

ville emellertid framhålla, att blindhemstomten i framtiden kunde

bliva erforderlig exempelvis för utvidgning av vanföreanstalten eller för anläggande

av en särdeles välbehövlig asyl för svårt vanföra.

I enlighet med det anförda har föreningen beräknat kostnaderna för inlösen

av mark och byggnader för vanföreanstaltens räkning till (99,750 +

144,800) 244,550 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Vad angår sättet för bestridande av de med den nja vanföreanstaltens

tillkomst i olika avseenden förenade kostnaderna Ilar föreningen härefter

anfört följande.

Kostnaden för själva uppförandet av anstalten fördelade sig å anstaltens

olika avdelningar på ungefärligen följande sätt:

Klinik och poliklinik ............................................................. kronor 1,080,000

Bandageverkstad..................................................................... » 270,000

Yrkesskolor och elevhem ........................................................ » 1,920,000

Summa kronor 3,270,000

Liksom i den år 1929 gjorda framställningen utginge föreningen från att

staten skulle bestrida hela kostnaden för kliniken, polikliniken och bandageverkstaden

samt hälften av återstående kostnader. I överensstämmelse därmed

beräknade föreningen nu statens andel i kostnaderna för den nya vanföreanstaltens

uppförande till omkring (1,080,000 + 270,000 + 960,000)

2,310,000 kronor. Det därutöver erforderliga beloppet av 960,000 kronor

borde,^ då föreningen saknade medel att bekosta beloppet, anskaffas genom

lån från pensionsförsäkringsfonden, för vilket lån svenska staten skulle ikläda

sig borgen. Föreningen hade tänkt sig en byggnadstid av fyra år. Den på

staten belöpande delen av omkostnaderna för själva anstalten syntes lämpligen

böra fördelas med 400,000 kronor på budgetåret 1931/1932, med 635,000

kronor på vartdera av de två följande budgetåren och med återstoden,

640,(XX) kronor, på budgetåret 1934/1935.

Vad anginge kostnaderna för inlösen av mark och byggnader — av föreningen

beräknade till sammanlagt 244,550 kronor — borde dessa kostnader

bestridas av statsmedel. Med anvisande av härför erforderliga medel syntes

emellertid utan olägenhet för anstaltsbygget kunna anstå ännu ett par år.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har föreningen hemställt

dels örn kostnadsfritt upplåtande för ifrågavarande ändamål under nyttjanderätt

till föreningen av det för den nya anstalten avsedda området, dels örn

statsbidrag till bestridande av kostnaderna för anläggningen å sammanlagt

2,310,000 kronor, varav 400,000 kronor skulle utgå under budgetåret 1931/1932,

dels örn medels anvisande för inlösen senast under år 1934 av ifrågavarande,

statens järnvägar tillhöriga område, dels ock örn sådan åtgärd beträffande

statlig borgen å ett föreningens lån hos pensionsförsäkringsfonden,

som föreslagits i föreningens framställning den 19 april 1929.

I anledning av föreningens framställning den 3 december 1930 hava infordrade

utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen den 15 januari 1931, av

medicinalstyrelsen den 6 februari 1931 och av 1930 års sjukhuskommission

den 9 februari 1931.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande lämnat utan erinran de ändringar i

det med alternativ II betecknade förslaget, vilka företagits i 1930 års förslag,

samt förklarat sig icke heller hava något att erinra mot de i sistnämnda

förslag ingående kostnadsberäkningarna.)

Medicinalstyrelsen har — under framhållande av att nu föreliggande förslag,

frånsett av vanföreföreningen i dess framställning den 3 december 1930

angivna olikheter, överensstämde med det tidigare ingivna, med alternativ II

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

17

betecknade förslaget — förklarat, att styrelsen vidhölle sina i utlåtande den

3 oktober 1929 beträffande alternativ II framställda anmärkningar, samt vidare

anfört följande.

I övrigt hade styrelsen ingen annan erinran att framställa mot de föreliggande

ritningarna, än att röntgenrummet, som förlagts mellan fotografiateljén

och en korridor, saknade möjlighet till direkt vädring, vilket måste

betecknas såsom en allvarlig olägenhet.

Styrelsen hade emellertid under hand inhämtat, att samtliga av styrelsen

förut och nu gjorda erinringar med undantag av den mot tvättanläggningen,

vilken föreningen ansett nödvändig för anstaltens drift, vore avsedda att

beaktas vid upprättandet av huvudritningar till anstalten. Mot ansökningen

i övrigt hade styrelsen icke något att erinra.

Under förmälan att medicinalstyrelsen sålunda hade anledning att förmoda,

att styrelsens önskningar i huvudsakliga delar komme att beaktas,

har styrelsen tillstyrkt föreningens förevarande framställning.

1930 års sjulchuskommission har uttalat, att med hänsyn till de intressen,

kommissionen hade att bevaka, intet vore att erinra mot föreliggande förslag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Vid personligt besök på den nuvarande vanföreanstalten i Stockholm har

jag erhållit ett livligt intryck av de svårigheter, under vilka anstalten arbetar

och vilka måste anses vara av beskaffenhet att snarast möjligt böra undanröjas.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kom till synes i 1930

års statsverksprojjosition och hos samma års riksdag, anser jag därför, att

det icke längre bör anstå med vidtagande av åtgärder för åstadkommande

av en ny vanföreanstalt i Stockholm ävensom att den nya anstalten bör —

liksom den nuvarande — anordnas och drivas av vanföreföreningen. Ävenledes

ansluter jag mig till den, som det synes, från alla intresserade håll

godkända uppfattningen, att den nya anstalten lämpligast bör förläggas till

det s. k. Norrbackaområdet. Därigenom vinnas ju de högst avsevärda fördelar,

som måste vara förenade med närbelägenheten till det blivande karolinska

sjukhuset. Jag utgår härvid bland annat från den förutsättningen, att den

ortopediska undervisningen för medicine kandidater vid karolinska institutet

framgent liksom hittills skall meddelas vid vanföreanstalten i Stockholm,

och vill i detta sammanhang allenast påpeka, att enligt föreningens samtliga

byggnadsförslag i den nya anstaltens poliklinik skulle inrymmas bland annat

en föreläsningssal med 90 sittplatser, avsedd att användas just för berörda

undervisning. De närmare formerna för ifrågavarande samarbete torde liksom

hittills kunna fastställas genom överenskommelse mellan karolinska

institutet och vanföreföreningen; i sista hand bör dock givetvis föreningen

vara skyldig att därutinnan underkasta sig Kungl. Maj:ts avgörande.

I fråga örn sättet för anstaltens anordnande kan jag i allt väsentligt ansluta

mig till det av vanföreföreningen i dess skrivelse den 3 december 1930

framlagda förslaget, vilket förslag ur olika synpunkter synes mig äga bestämda

företräden framför tidigare uppgjorda planer. Särskilt anser jag

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 62 helft. (Nr 135.) 1004 8i 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

frågan om anskaffande av erforderliga personalbostäder Lava genom det

senaste förslaget erhållit en lycklig lösning, som, bland annat, medför den

stora vinsten, att den till föreningen De blindas vänner upplåtna tomten icke

nödvändigtvis behöver tagas i anspråk för vanföreanstaltens räkning och

att i följd därav den av sistnämnda förening bedrivna verksamheten kan

— i varje fall tills vidare — få på nuvarande plats ostört fortgå. Emellertid

förutsätter jag, att vanföreföreningen vid uppgörande av de slutliga ritningarna

för anstalten tager vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar mot

förslaget, vilka i de avgivna utlåtandena framställts av byggnadsstyrelsen och

medicinalstyrelsen. Yad särskilt angår tvättinrättningen, vilken av medicinalstyrelsen

ansetts kunna med hänsyn till det blivande karolinska sjukhuset

uteslutas, vill jag framhålla önskvärdheten av att den så anordnas, att den

kan utan kostsamma örn ändringar eller nyanordningar tagas i anspråk för

andra anstaltens ändamål, snarast kanske arbetslokaler, efter det anstalten

eventuellt blivit i tillfälle att få tvätt utförd i en planerad tvättinrättning i

nämnda sjukhus.

Genom att på sista tiden antalet platser å den nuvarande anstalten ökats

med 25 å kliniken och med 19 å elevhemmet — dessa platser hava medräknats

i den här tidigare lämnade uppgiften angående totala platsantalet — skulle

platsantalet å den nya anstalten bliva något mindre än å den nuvarande.

I anledning härav må framhållas, att, enligt vad från föreningen upplysts,

nämnda ökning är att betrakta såsom ett provisorium, som måst vidtagas för

att i någon mån nedbringa den långa väntetiden för inträde å anstalten.

Med tillkomsten av den nya vanföreanstalten i Härnösand kommer emellertid

en väsentlig avlastning att beredas Stockholmsanstalten. Därjämte må

påpekas att, därest en ökning av platsantalet å den nya Stockholmsanstalten

framdeles skulle visa sig erforderlig, möjligheter till utvidgning utan större

svårigheter eller olägenheter finnas, närmast genom att de nu till personalbostäder

avsedda utrymmena i anstaltens mittflygel tagas i anspråk till patientlokaler

och bostäder åt personalen i stället beredas på annat sätt.

Det område, som erfordras för anstaltens räkning, synes mig i enlighet med

föreningens senaste förslag böra omfatta dels en areal av omkring 18,000 kvm

av det egentliga Norrbackaområdet och dels ett av statens järnvägar disponerat

område av omkring 6,650 kvm med därå uppförda byggnader jämte tillfartsväg

från Norrtullsgatans förlängning. Dessa områden torde böra av Kungl. Majit

kostnadsfritt upplåtas till föreningen med nyttjanderätt tills vidare och så

länge områdena äro för anstaltens ändamål erforderliga och därför användas

i nu avsedd omfattning. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, lärer

emellertid det av statens järnvägar disponerade området icke omedelbart

behöva upplåtas till föreningen, utan torde därmed ännu kunna anstå något

eller några år. Då den å nämnda område belägna byggnad, vilken för närvarande

användes såsom tjänstebostad åt stationsföreståndaren vid Stockholms

norra station, under viss tid framåt torde bliva behövlig för sitt nuvarande

ändamål, lärer järnvägsstyrelsen böra berättigas att, efter det berörda

upplåtelse ägt rum, så länge det utan olägenhet för anstalten låter sig

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

19

göra, förhyra densamma av föreningen mot vederbörlig ersättning, som i brist

på överenskommelse torde böra bestämmas av Kungl. Majit.

Beträffande blindhemstomten — som, enligt vad nyss anförts, jämlikt det

senaste förslaget icke nu skulle behöva tagas i anspråk för vanföreanstalten —

torde emellertid redan här böra uttalas den meningen, att vanföreföreningen

bör äga företrädesrätt till disposition av denna tomt, därest blindhemmet

skulle nedläggas eiler förflyttas, ävensom att Kungl. Majit synes, därest

vanföreföreningen därom gör framställning, böra framdeles taga under övervägande

att genom bidrag av statsmedel till blindhemmets förflyttning förhjälpa

föreningen att komma i besittning av nämnda tomt.

Kostnaderna för uppförandet av anstalten m. m. hava enligt föreningens

förslag beräknats till 3,270,000 kronor. Mot denna uppskattning, som godtagits

av vederbörande myndigheter, har jag icke funnit något vara att erinra.

Enligt föreningens plan skulle av detta belopp 2,310,000 kronor erhållas

genom av staten för ändamålet anvisade anslag, medan återstoden

eller 960,000 kronor skulle bestridas av föreningen medelst hos pensionsförsäkringsfonden

upplånade medel. Uppenbart är, att föreningen icke är

i stånd att själv bestrida hela kostnaden för den nya vanföreanstaltens an

ordnande, utan att därför fordras mycket kraftigt bistånd från statens sida.

Mot det sätt, varpå det föreslagna statsbidraget beräknats, synes mig intet

vara att erinra; särskilt vill jag framhålla, att det icke synes vara mera än

billigt att staten bestrider hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

eftersom, åtminstone beträffande de båda förstnämnda avdelningarna,

motsvarighet därtill eljest skolat ingå i det karolinska sjukhuset. Givetvis bör

emellertid föreningen i mån av egna tillgångar bidraga till byggnadskostnaderna.

I vilken utsträckning föreningen genom realiserande av sina nuvarande

fastigheter kan erhålla medel till sådant bidrag kan dock för närvarande

icke med säkerhet avgöras. Under sådana förhållanden synes det mig icke

möjligt att nu fixera det sammanlagda anslagsbelopp, varmed staten bör

bidraga till byggnadskostnaderna för anstalten, utan synes detta belopp

för närvarande böra bestämmas till högst 2,310,000 kronor med avdrag för

den behållning av köpeskillingen för nämnda fastigheter, som efter gäldande

av nu i desamma intecknade lån eller lån till däremot svarande belopp kan

återstå. Maximeringen bör givetvis, i enlighet med det sätt, varpå sagda

bidragsbelopp uppskattats, beräknas särskilt för de olika avdelningarna, så att

statsbidraget må, enligt vederbörligen granskade räkningar, uppgå till hela

verkliga kostnaden för klinik och poliklinik, dock högst 1,080,000 kronor, hela

verkliga kostnaden för bandageverkstaden, dock högst 270,000 kronor, och

halva verkliga kostnaden för yrkesskolor och elevhem, dock högst 960,000

kronor. Vid den sålunda föreslagna fixeringen av statsbidraget har emellertid

hänsyn icke tagits till i det följande omförmälda extra räntekostnad.

För bestridande av den del av byggnadskostnaderna, som erfordras utöver

beräknat statsbidrag, har föreningen, såsom nämnt, tänkt sig att erhålla

medel genom att söka lån från pensionsförsälcringsf onden å högst 1,000,000

kronor. På grund härav har föreningen hemställt om vidtagande av åtgärd

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

för att staten skulle kunna iklädas betalningsansvar för ett dylikt lån. Denna

hemställan, som tillstyrkts av såväl fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden

som fullmäktige för riksgäldskontoret, anser även jag mig böra biträda.

Såsom framgår av det föregående, hava motsvarande åtgärder under senare

år i likartade fall vid flera tillfällen medgivits. För ställande av den här

ifrågasatta statsgarantien bör givetvis riksdagens medgivande utverkas. Det

torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att sedermera bestämma de villkor

och former, varunder garantien skall lämnas. Därest riksdagen bifaller detta

förslag, torde statskontoret böra erhålla bemyndigande att teckna den erforderliga

garantiförbindelsen.

Såsom framgår av det anförda, ingår i det för vanföreanstalten avsedda

området visst av statens järnvägar disponerat område jämte därå befintliga

byggnader. Föreningen torde böra förpliktas dels att till statens järnvägar

utgiva ersättning för nyttjanderätten till området, dels ock att från statens

järnvägar inlösa byggnaderna. Kostnaderna härför torde, såsom föreningen

hemställt, böra bestridas av statsmedel, och synas desamma lämpligen böra

gäldas från det anslag, som kan komma att anvisas till bidrag till uppförande

av ifrågavarande anstalt. I överensstämmelse med föreningens förslag torde

ersättningen för markområdet böra uppskattas till 99,750 kronor och lösesumman

för byggnaderna till 144,800 kronor. Sammanlagda beloppet skulle

alltså bliva 244,550 kronor, med vilket belopp alltså statens kostnader för

anstalten och ifrågavarande anslag bör ökas.

Då, såsom redan anförts, sistberörda område och byggnader icke äro

för vanföreanstalten erforderliga under de närmaste budgetåren, behöver

sistnämnda belopp icke tills vidare utbetalas. Därför behöver icke för nästa

budgetår beräknas några medel för detta ändamål. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att senare på framställning av vanföreföreningen fastställa den

tidpunkt, från vilken föreningen skall äga disponera ifrågavarande område

och byggnader och då alltså ersättning bör erläggas och inlösen äga rum.

Från nämnda tidpunkt torde området böra överföras från statens järnvägars

till domänstyrelsens förvaltning och byggnaderna med äganderätt tillfalla

föreningen.

Anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932 till bidrag för uppförande av den

nya vanföreanstalten har av föreningen uppskattats till 400,000 kronor, därvid

föreningen beräknat, att uppförandet skulle fördelas på fyra budgetperioder.

Enligt vad jag inhämtat har man vidare räknat med att upptaga lånet ur

pensionsförsäkringsfonden successivt under byggnadstiden i mån av behov,

detta för att så vitt möjligt undvika dubbel räntebelastning — föreningens

nuvarande lån ur fonden å 460,000 kronor mot säkerhet i nuvarande fastigheter

kan nämligen icke inlösas förrän i samband med försäljningen av

nämnda fastigheter, d. v. s. först sedan den nya anstalten öppnats. På grund

av det statsfinansiella läget synes det emellertid önskvärt att begränsa anslaget

för ändamålet för nästa budgetår till det i riksstaten preliminärt

uppförda beloppet 200,000 kronor. Därvid förutsätter jag dock, att i den

mån föreningen för byggnadsarbetets rationella bedrivande nödgas under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

21

nämnda period för utfyllande av det erforderliga beloppet upptaga större

lån hos pensionsförsäkringsfonden än avsett varit, sistnämnda anslagsbelopp

skall i den omfattning, som senare kan komma att bestämmas, kunna få anlitas

även för täckande av därigenom uppkommande extra räntekostnad.

Ett liknande förfaringssätt kan tänkas bliva nödvändigt jämväl under ett

följande budgetår. Därest direkta statsbidrag till anstaltens uppförande

komma att under byggnadstiden anvisas i långsammare takt än den, varmed

föreningen räknat, samt föreningen på grund därav måste i högre grad än i

finansieringsplanen förutsatts anskaffa medel genom upptagande av lån, synes

mig den sålunda uppkommande högre räntekostnaden böra ersättas föreningen

av statsmedel och därvid jämväl böra få bestridas av ifrågavarande anslag.

Ersättning för nämnda räntekostnad torde skäligen böra få utgå, även örn

därigenom det beräknade kostnadsbeloppet för anstaltens uppförande skulle

komma att överskridas. Enligt denna uppfattning bör alltså ifrågavarande

anslag bestämmas till summan av statens bidrag till kostnaden för själva uppförandet

av anstalten, högst 2,310,000 kronor enligt nyss angivna, på olika

avdelningar specificerade maximering, samt kostnaderna för ersättande och

inlösen av omförmälda av statens järnvägar disponerade område och byggnader,

244,550 kronor, eller alltså sammanlagt till högst 2,554,550 kronor,

vilket belopp emellertid bör å ena sidan minskas med det på nyss angivna

sätt beräknade nettobelopp, som inflyter vid försäljning av föreningens nuvarande

fastigheter, men å andra sidan ökas med nyssnämnda räntekostnad.

Då den vid fastigheternas försäljning inflytande behållningen lärer kunna

antagas komma att överstiga sagda räntekostnad, torde det totala anslaget,

såvitt nu kail bedömas, icke behöva överstiga 2,554,550 kronor.

Det för nästa budgetår erforderliga beloppet lärer böra anvisas i form

av extra reservationsanslag. I enlighet med vad som förutsattes vid anvisande

av omförmälda belopp å 30,000 kronor till förberedelsearbeten, torde

av detta anslag motsvarande belopp böra återföras till det för karolinska

sjukhuset avsedda riksstatsanslaget.

Enligt byggnadsstyrelsens förslag skulle ifrågavarande byggnadsarbete

verkställas genom nämnda styrelses försorg. Då här emellertid är fråga

örn statsbidrag till en enskild förening, som skulle bliva ägare till de nya

byggnaderna, synes det mig lämpligare, att nämnda förening själv får ombesörja

byggnadernas uppförande. Nödig kontroll över anslagets användning

torde kunna åvägabringas i annan ordning nied tillämpning av allmänna

principer vid beviljande av statsbidrag till byggnadsändamål. Bestämmelser

i sådant hänseende torde få meddelas av Kungl. Majit eller efter Kungl.

Majits förordnande av medicinalstyrelsen. I den mån det lämpligen låter

sig göra och kan verka till kostnadernas nedbringande, bör givetvis förbindelse

upprätthållas med de byggnadsarbeten, som samtidigt kunna komma

att pågå beträffande det karolinska sjukhuset.

Såsom förut nämnts har statskontoret ifrågasatt, huruvida icke för beviljande

av anslag till uppförande av den nya vanföreanstalten borde uppställas

det villkor, att staten berättigades utse förslagsvis två representanter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Utskottets

yttrande.

i vanföreföreningens styrelse, medan medicinalstyrelsen i samma ämne anfört,

att det syntes kunna tagas under övervägande, om icke särskilda bestämmelser,

avseende ett tryggande av statens intresse vid förvaltningen av

den tillämnade anstalten, borde åvägabringas. Medicinalstyrelsen har dock

icke framlagt något direkt förslag i ämnet, detta under hänvisning till att

frågan örn vanföreanstalternas ställning i förhållande till staten komme att

upptagas till behandling inom statens sjukvårdskommitté.

Med hänsyn till de stora ekonomiska uppoffringar, staten måste ikläda sig

för tillkomsten av ifrågavarande anstalt, synes mig det framställda förslaget

örn statlig kontroll över verksamheten vid anstalten i och för sig fullt befogat.

Enligt vad jag har mig bekant, har icke vanföreföreningen eller dess

styrelse något att erinra mot fastställande av bestämmelser i enlighet med

de framkomna förslagen. Hedan för närvarande synes det mig därför såsom

villkor för det ifrågasatta statsanslaget böra föreskrivas, att Kungl. Majit skall

äga att utan kostnad för statsverket dels tillsätta två ledamöter av vanföreföreningens

styrelse jämte suppleanter för dem, dels utse en revisor att deltaga

i granskningen av föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning. I vad

mån ytterligare föreskrifter örn statligt inflytande på anstaltens ledning böra

meddelas är en fråga, som är föremål för utredning inom statens sjukvårdskommitté

och som torde böra behandlas enhetligt för samtliga statsunderstödda

vanföreföreningar. Förslag i detta ämne torde därför icke böra i

detta sammanhang framläggas, men synes det mig vara lämpligt att tydligt

utsäga, att vanföreföreningen i Stockholm såsom följd av det nu ifrågasatta

statsanslaget bör bliva skyldig underkasta sig de ytterligare bestämmelser

i dylikt hänseende, vilka som resultat av nämnda kommittés arbete kunna

bliva föreskrivna. Ävenledes lärer det för formens skull böra fastslås, att

därest föreningen skulle försälja eller till annat, icke statsunderstött ändamål

begagna de byggnader, som med ifrågavarande statsbidrag skulle uppföras,

eller viss del därav, föreningen skall vara skyldig att, på sätt som gäller

i liknande fall, återbära det uppburna statsanslaget eller motsvarande del

därav, dock med avdrag, såsom jämväl plägar tillämpas i liknande fall,

motsvarande den tid, under vilken byggnaderna använts för vanföre vår den.

Upplåtelsen av det blivande anstaltsområdet torde i enlighet med vad

redan antytts böra bestämmas till att avse den tid området av föreningen

disponeras för vanförevård i huvudsak i minst den nu avsedda omfattningen.

»

Såsom av det förestående framgår, anvisade sistlidet års riksdag i samband

med beslut örn uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus å det s. k.

Norrbackaområdet för förberedande arbeten därstädes för innevarande budgetår

ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor, av vilket belopp högst

30,000 kronor finge disponeras för sådana arbetens utförande för en ny vanföreanstalt

å sagda område.

Kungl. Majit ställde den 30 september 1930 sistnämnda belopp till

styrelsens för vanföreföreningen förfogande att mot redovisningsskyldighet

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

23

inför riksräkenskapsverket användas huvudsakligen till bestridande av kostnader

för dels utförande av huvudritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar

för den blivande vanföreanstalten, dels uppgörande av ritningar

och program till värme-, elektricitets-, vattenlednings- och sanitetsanläggningar

för anstalten, dels upprättande av förslag till erforderliga vägoch

tomtarbeten, dels ock, i den mån medlen försloge därtill och det i övrigt

befunnes lämpligt, utförande av nödiga breddnings- och planeringsarbeten

å tillfartsvägen till anstalten. Härvid föreskrev Kungl. Majit, att det i det

föregående omförmälta alternativ II skulle läggas till grund för utformande

av slutgiltiga ritningar till vanföreanstalten, varvid hänsyn skulle tagas till

vad 1930 års sjukhuskommission anfört, dels att arbetet, i den mån så prövades

nödvändigt, skulle företagas efter samråd med nämnda sjukhuskommission

och dess arkitekt, dels ock att vid utarbetandet av ritningarna m. m.

skulle tillses, huruvida förenklingar och besparingar kunde vidtagas, utan

att anstaltens ändamålsenlighet därigenom minskades.

Statsmakterna kunna sålunda anses hava i princip godkänt den från alla

intresserade håll framförda uppfattningen, att den nya anstalten bör förläggas

till det s. k. Norrbackaområdet, varigenom, på sätt i propositionen

framhållits, högst avsevärda fördelar kunna vinnas genom närbelägenheten

till det blivande karolinska sjukhuset.

Då utskottet nu till prövning forehaft frågan örn statsbidrag till den nya

vanföreanstalten m. m., har utskottet i likhet med departementschefen ansett,

att åtgärder för densammas uppförande utan uppskov böra vidtagas

samt att den nya anstalten bör — liksom den nuvarande — anordnas och

drivas av vanföreföreningen.

Vad angår frågan örn sättet för anstaltens anordnande, har utskottet ansett

sig kunna i stort sett ansluta sig till det av vanföreföreningen i dess

skrivelse den 3 december 1930 framlagda förslaget, dock att utskottet förutsätter,

att föreningen tager vederbörlig hänsyn till de detaljanmärkningar,

som framställts mot detsamma, varigenom, bland annat, en ökning av platsantalet

skulle kunna utvinnas.

Det område, som enligt det föreliggande förslaget erfordras för anstaltens

räkning, omfattar dels en areal av omkring 18,000 kvadratmeter av det

egentliga Norrbackaområdet och dels ett av statens järnvägar disponerat

område av omkring 6,650 kvadratmeter med därå uppförda byggnader jämte

tillfartsväg. Områdena ifråga skulle av Kungl. Majit kostnadsfritt upplåtas

till föreningen med nyttjanderätt tillsvidare och så länge områdena vore

för anstaltens ändamål erforderliga och därför användes i nu avsedd omfattning.

Mot förslaget härutinnan har utskottet icke haft något att erinra.

Vidkommande härefter kostnaderna för uppförandet av anstalten m. m.

hava dessa enligt föreningens av myndigheterna utan erinran lämnade förslag

beräknats till 3,270,000 kronor, av vilket belopp 2,310,000 kronor

skulle anvisas å riksstaten, under det att återstoden eller 960,000 kronor

skulle bestridas av föreningen medelst hos pensionsförsäkringsfonden upplånade

medel.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

.Statsutskottets utlåtande Nr 135.

Lika med departementschefen anser utskottet uppenbart, att kraftigt bistånd

måste lämnas föreningen från statens sida för anstaltens ordnande,

och utskottet finner sig, under framhållande av att skäl synas tala för att

staten bestrider hela kostnaden för klinik, poliklinik och bandageverkstad,

böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag i denna del. I överensstämmelse

med vad departementschefen därom uttalat, torde dock föreningen i mån av

egna tillgångar böra bidraga till byggnadskostnaderna. Den föreslagna

maximeringen av de för de olika ändamålen beräknade bidragsbeloppen har

ej heller föranlett erinran från utskottets sida.

Till Kungl. Marits förslag ifråga om dispositionen av det av statens järnvägar

nu iigda området vid Norrbacka har utskottet ock ansett sig böra giva

sin anslutning.

Då utskottet, vad slutligen angår anslagsbehovet för budgetåret 1931/1932

till bidrag till vippförande av den nya vanföreanstalten, icke funnit skäl till

erinran mot vad härutinnan och i övrigt i detta sammanhang föreslagits, får

utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till bidrag till nybyggnad för Stockholms vanföreanstalt

m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med av föreningen för

bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm i skrivelse den 3

december 1930 framlagt förslag bevilja nämnda förening ett

anslag av sammanlagt högst 2,554,550 kronor, motsvarande

dels, enligt i statsrådsprotokollet över socialärenden den 13

februari 1931 angivna grunder, högst hela verkliga kostnaden

för uppförande vid den blivande anstalten av klinik, poliklinik

och bandageverkstad samt högst halva verkliga kostnaden för

uppförande därstädes av yrkesskolor och elevhem, dock, efter

jämkning på grund av särskilda omständigheter i enlighet med

vad i sagda statsrådsprotokoll anförts, sammanlagt högst

2,310,000 kronor, dels hela verkliga beloppet för ersättning till

statens järnvägar för viss i anstaltens blivande område ingående

mark samt för inlösen av därå uppförda byggnader, utgörande

detta belopp sammanlagt 244,550 kronor;

b) av sålunda beviljat anslag för budgetåret 1931/1932 anvisa

ett extra reservationsanslag, att utbetalas till föreningen

i den ordning Kungl. Majit bestämmer, av 200,000 kronor;

c) medgiva, att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet, på

en handlingarna bifogad, av arkitekten J. Akerlund i november

1930 upprättad situationsplan med gul och röd stackning utmärkt

område av omkring 24,650 kvadratmeter — utgörande dels

omkring 18,000 kvadratmeter av det s. k. Norrbackaområdet,

dels ett för närvarande av statens järnvägar disponerat område

av omkring 6,650 kvadratmeter jämte en från Norrtullsgatans

förlängning ledande, över området framdragen tillfartsväg — må,

tillika med den del av nämnda väg, som ligger mellan Norrtulls
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

gatans förlängning och sistberörda område, i den mån så erfordras

kostnadsfritt med nyttjanderätt upplåtas till omförmälda förening

för den tid området av föreningen för ifrågavarande ändamål

i huvudsak disponeras i minst den omfattning, som i statsrådsprotokollet

angivits, med skyldighet för föreningen att vid

den tidpunkt, från och med vilken föreningen jämlikt beslut av

Kungl. Maj:t skall äga att disponera nyssnämnda område av

omkring 6,650 kvadratmeter och därå uppförda byggnader, till

statens järnvägar utgiva ej mindre ersättning för området med

99,750 kronor än även lösen för därå befintliga byggnader med

ett belopp, enligt verkställd värdering uppgående till sammanlagt

144,800 kronor;

d) föreskriva, att sist avsedda område samt nämnda vägdel

skola från och med senast angivna tidpunkt överföras från

statens järnvägars till domän styrelsens förvaltning; samt

e) medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda svenska staten

att ikläda sig garanti för de lån från pensionsförsäkringsfonden

å tillhopa högst 1,000,000 kronor, som för bestridande

av kostnaderna för uppförandet av berörda anstalt ma komma

att av omförmälda förening upptagas.

Stockholm den 12 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. L.

Widell, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M.

Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. A. Lundell, C. I. Asplund, 1. Hj. E.

Paidi och G. Kobb;

från andra kammaren: herrar C. R. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup,

A. Lson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J.

Wigforss, B. F.son Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Orebro, S.

Persson i Fritorp, O. Andersson i Höör och O. E. F. Järte.

Lilläng till riksdagens protokoll ISSI. 6 sami. 62 käft. (Nr 135.)

Mill 31 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående bidrag till nybyggnad för Stockholms vant öreanstalt m. m. s. 1 i texten