Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till danaarv efter Erik Magnus Edvard Svedbom jämte i ämnet väckta motioner.

1931-05-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:149, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till danaarv efter Erik Magnus Edvard Svedbom jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

1

Nr 149.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avstående

av viss del av allmänna arvsfondens rätt till danaarv

efter Erik Magnus Edvard Svedbom jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 13 mars 1931 dagtecknad proposition,

nr 200, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bär

Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet angivits må av den allmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard Svedbom

avstås

dels vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande personer med

nedan angivna årsbelopp, nämligen: åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200

kronor, åt Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg Lagerwall 2,800

kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor, åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor

och åt Maria Olsson 600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares

återstående livstid,

dels ock vad som erfordras för beredande därutöver av följande understöd:

till Johanna Adolphina Wimmercranz 100 kronor och till Sylvia

Justina Bergquist 150 kronor, för varje månad räknat från den 1 april

1930 till dess ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till envar av

Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230 kronor, till Hanna Strömqvist

100 kronor och till Maria Olsson 50 kronor, för varje månad räknat från

den 1 oktober 1930, till dess livräntorna börja utgå.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har utskottet till

behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion, nr

241, däri hemställts, att riksdagen — med bifall i övrigt till vad Kungl.

Majit i förevarande proposition nr 200 föreslagit — därutöver ville medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus

Edvard Svedbom må till förmån för stiftelsen Stockholms konserthus avstås

ett belopp av sexhundratusen (600,000) kronor;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 247, inom första kammaren

av herr R. Sandler m. fl. och den andra, nr 413, inom andra kamBihang

till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 73 haft. (Nr 1t9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

maren av herr Bj. Holmgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition nr 200, ville medgiva, att av den allmänna

arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard

Svedbom avstås

dels 500,000 kronor till Stiftelsen Stockholms Konserthus att användas på

sätt Kungl. Majit må, med beaktande av Svedboms efterlämnade testamentshandling,

föreskriva;

dels årliga avkastningen av ett kapitalbelopp av 300,000 kronor, förvaltat

på sätt Kungl. Majit bestämmer, i lika delar fördelad till envar av Nordvästra

Skånes, Norrköpings och Gävleborgs läns orkesterföreningar, att utgå

på sätt och under villkor, som Kungl. Majit äger föreskriva;

dels ock en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt

motion, nr 254, däri hemställts, att de till Johanna Adolphina Wimmercranz

och Sylvia Justina Bergquist föreslagna livräntorna måtte ökas till 3,000

kronor för var och en av dem.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Erik Magnus Edvard Svedhorn, som var född den 18 mars 1856, avled

den 11 april 1930 utan att, såvitt den efter honom upprättade bouppteckningen

utvisar, efterlämna någon arvsberättigad släkting. Behållningen

i boet efter den avlidne utgjorde enligt bouppteckningen

1,237,879 kronor 7 öre.

Departementschefen har i detta ärende anfört följande-.

»Av utredningen i detta ärende framgår, att Erik Svedbom från sin tidigaste

ungdom fram till sin död lidit av sinnessjukdom. Beträffande frågan,

örn han det oaktat varit i stånd att vid tiden för upprättandet av

omförmälda såsom testamente bevakade handling av den 22 november

1928 göra ett testamentariskt förordnande, ha inom den medicinska sakkunskapen

olika meningar framträtt. Sålunda har det å ena sidan gjorts

gällande, att skäl saknas till antagande, att förordnandet tillkommit under

inflytande av rubbningen i Erik Svedboms själsverksamhet. Å andra sidan

har med stor bestämdhet även den uppfattningen hävdats, att Erik Svedbom

saknat nödiga förutsättningar för en viljehandling av ifrågavarande

art. Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet efter prövning av den i ärendet

förebragta utredningen anslutit sig till den senare meningen, och de enligt

handlingen insatta testamentstagarna därefter, utan att förbehåll

av något slag uppställts, avstått från varje anspråk på grund av de

gjorda förordnandena, står det emellertid fast, att arvet tillfallit allmänna

arvsfonden. Jag övergår sålunda till frågan i vad mån, oavsett

handlingen av den 22 november 1928, förutsättning finnes för ett eftergivande

av allmänna arvsfondens rätt.

Det stadgande, vars tillämpning det här gäller — 5 kap. 3 § lagen

örn arv — innehåller, att »arv, som tillfallit fonden, må, där det med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

3

hänsyn till omständigheterna får anses billigt, av Konungen med riksdagens

samtycke helt eller delvis avstås till arvlåtarens skyldeman eller

annan, som stått arvlåtaren nära». Vad då först angår den av Johanna

Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist gjorda ansökningen

finner jag med hänsyn till vad i ärendet upplysts rörande deras ekonomiska

förhållanden rimligt, att de, som efter äldre lag skulle varit

Erik Svedboms närmaste arvingar och under de senare åren av hans liv

av hans förmögenhet uppburit visst årligt underhåll, fortfarande böra få

åtnjuta denna förmån. Härvidlag ansluter jag mig alltså till den uppfattning,

som uttalats av kammaradvokatfiskalen och Överståthållarämbetet,

dock att, med hänsyn till den av mig inhämtade utredningen, underhållsbeloppen

böra bestämmas till, för månad räknat, 100 kronor till

Johanna Adolphina Wimmercranz och 150 kronor till Sylvia Justina

Bergquist. Lika med nämnda myndigheter finner jag ock skäligt, att

understöd tillerkännes de fyra personer, vilka — tre av dem under lång

tid — under, med hänsyn till arten av Erik Svedboms sjukdom, ofta

synnerligen svåra förhållanden vårdat honom. Den omständigheten att

Walborg Lagerwall, Hilda Nilsson och Hanna Strömqvist äga vissa tillgångar,

som delvis synas kunna vara att hänföra till besparingar å den

ersättning de uppburit på grund av sin anställning i Erik Svedboms

hushåll, lärer ej böra utgöra hinder mot att nu tillerkänna dem en livränta,

vilken i själva verket blott är att betrakta som en rimlig tjänstepension.

I fråga örn sättet för beredande av livräntor åt nu omförmälda personer

vill jag erinra, att det icke lärer stå i överensstämmelse med lagen

örn allmänna arvs! onden — enligt vilken fondens avkastning blott får

användas till främjande av barns och ungdoms vård och fostran — om

man nu överlämnade kvarlåtenskapen i dess helhet till arvsfonden med

skyldighet för denna att betala ifrågavarande livräntor. Ej heller torde

man i detta fall böra, på sätt föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition detta

år, nr 104, angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt

till arv efter Olga Weidenhielm, anlita den i 34 § lagen örn allmän pensionsförsäkring

omförmälda s. k. frivilliga försäkringen. För inköp av

livräntor enligt denna försäkringsform skulle nämligen åtgå ett avsevärt

belopp ur kvarlåtenskapen, eller över 90,000 kronor. Här torde i stället

den anordning böra vidtagas, att erforderligt kapitalbelopp — efter en

räntefot av 4 procent uppgående till 260,000 kronor — överlämnas till

särskild förvaltning hos statskontoret, som skall hava att med avkastningen

gälda livräntorna. I mån som livräntetagarna avlida bör därefter det

sålunda avsatta kapitalet överföras till arvsfonden. Först i och med att

så sker bli följaktligen dessa medel att betrakta som influtna till fonden.

Att i övrigt rörande förvaltningen av det avsatta kapitalet med mera

meddela sådana bestämmelser, som kunna finnas erforderliga, torde

lämpligen ankomma å Kungl. Majit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

På sätt de i ärendet hörda myndigheterna föreslagit böra understöden

i fråga beräknas, för Johanna Adolphina Wimmercranz och Sylvia Justina

Bergquist för tiden från den 1 april 1930 och för de övriga av nu förevarande

personer från den 1 oktober samma år. För tid, vilken sålunda

redan förflutit, fram till dess livräntorna kunna börja gäldas med avkastningen

av det avsatta kapitalet, torde de månatliga understödsbeloppen

böra utgå direkt av kvarlåtenskapen. Allmänna arvsfondens rätt

till den del av kvarlåtenskapen, som erfordras för utbetalande av dessa

belopp, torde därför — utöver vad som kommer att åtgå för beredande

av livräntor i den ordning, jag här förut förordat — jämväl böra avstås.

Till vad jag nu föreslagit måste jämlikt förenämnda stadgande i arvslagen

riksdagens samtycke inhämtas.

Vidkommande härefter framställningen från stiftelsen Stockholms konserthus

vill jag erinra, att olika meningar yppats därom, huruvida med

stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen överhuvud är förenligt, att arvsfondens

rätt till arv avstås till förmån för annan än fysisk person. Något uttryckligt

uttalande, som kunde tjäna till ledning vid denna frågas bedömande,

är icke att finna i förarbetena till lagen. Å andra sidan har vid

lagens tillkomst icke heller den uppfattningen kommit till uttryck, att under

stadgandet ej finge inrymmas jämväl möjlighet att avstå till förmån

för juridisk person. Vid dessa förhållanden och då paragrafens lydelse

knappast utgör något bestämt hinder mot denna mera vidsträckta tolkning,

finner jag väl den åsikten ej böra utan vidare avvisas, som anser

även juridisk person kunna -—- under de i paragrafen angivna särskilda

förhållanden — bli föremål för sådant efterskänkande, som där avses.

Även örn man utgår från att stadgandet i och för sig medger, att kvarlåtenskapen

efter Erik Svedbom avstås till stiftelsen, återstår emellertid

spörsmålet, örn denna kan anses ha stått den avlidne nära i den mening,

som åsyftas i nämnda lagrum. Härvidlag kan till en början tagas

fasta på att den familj, Erik Svedbom tillhörde, under ett par generationer

ägnat musiken, med vad därtill hör, ett utomordentligt starkt intresse

och att flera av dess medlemmar genom framstående musikalisk begåvning

och personliga insatser skapat sig ett namn inom vårt lands musikhistoria.

Det bör ej heller råda mer än en mening örn att också Erik

Svedbom själv var mäktig att omfatta, och även omfattade, musiken

med verkligt intresse. På grund härav finner jag den av Erik Svedbom

närstående personer uttalade uppfattningen ej sakna fog, att Erik

Svedbom, därest han varit vid sina sinnens bruk, sannolikt skulle

genom testamente ha sörjt för att hans stora förmögenhet kommit att

efter hans död helt eller delvis användas till musiklivets främjande. Och

då hans förut avlidna svägerska, Hilma Svedbom, till konserthusstiftelsen

testamenterat en ansenlig del av sin kvarlåtenskap, synes det jämväl

naturligt att häri finna en viss anknytning mellan Erik Svedbom och

nämnda stiftelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

5

Med beaktande av alla dessa omständigheter kommer man dock näppeligen

längre än därtill, att det ändamål, konserthusstiftelsen avser att

främja, stått Erik Svedbom nära; örn stiftelsen som sådan kan detta ej

sägas. Här må ock anmärkas, att utredningen ej med säkerhet ger vid

handen, huruvida Erik Svedbom överhuvud ägt någon uppfattning örn

konserthusets existens. Vid dylikt förhållande har jag ej kunnat finna,

att det villkor i lagen är uppfyllt, som, därest avstående skall kunna ske,

fordrar att vederbörande varit på angivet sätt förbunden med arvlåtaren.

I själva verket står det klart för mig, att man under alla förhållanden,

såvitt gäller efterskänkande till förmån för juridisk person, allenast

med den största varsamhet bör tillämpa ifrågakomna stadgande i

arvslagen. Med avseende härå vill jag särskilt erinra, att det syfte, vilket

genom ett avstående till stiftelsen skulle tillgodoses, ej kan hänföras

till något av de ändamål, vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning

må begagnas. Vid nu angivna förhållanden har jag ansett mig

icke kunna tillstyrka, att den av stiftelsen gjorda ansökningen må föranleda

någon framställning till riksdagen.»

Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, återfinnes den bestämmelse, örn vars

tillämpning det i förevarande fall är fråga, i 5 kap. 3 § av lagen örn arv

den 8 juni 1928, däri stadgas, att arv, som tillfallit allmänna arvsfonden,

må, där det med hänsyn till omständigheterna får anses billigt, av Konungen

med riksdagens samtycke helt eller delvis avstås till arvlåtarens skyldeman

eller annan, som stått arvlåtaren nära.

Vad då först angår Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn beredande av livräntor

och understöd åt de med Erik Svedbom befryndade Johanna Adolphina

"Wimmercranz och Sylvia Justina Bergquist, har utskottet funnit sådana

omständigheter föreligga, att utskottet i likhet med departementschefen och

de i ärendet hörda myndigheterna ansett sig böra förorda, att sagda personer,

vilka sedan några år tillbaka erhållit kontanta bidrag till sitt uppehälle

från Svedboms förmögenhet, alltjämt komma i åtnjutande därav,

sedan det allmänna övertagit förmögenheten i fråga. Lika med departementschefen

och myndigheterna anser ock utskottet skäligt och billigt, att

Walborg Lagerwall, Hilda Nilsson, Hanna Strömqvist och Maria Olsson

tillerkännas livräntor från den Svedbomska kvarlåtenskapen ävensom

understöd, till dess livräntorna börja utgå.

Mot vad Kungl. Majit föreslagit ifråga örn sättet för beredande åt nu

omförmälda personer av livräntor och understöd, har utskottet icke funnit

skäl till erinran, liksom ej heller mot storleken av de föreslagna underhållsbeloppen.

Härav följer, att utskottet icke kan biträda det i motionen

1: 254 gjorda yrkandet örn ökning av de föreslagna livräntorna till Johanna

Wimmercranz och Sylvia Bergquist.

I statsrådsprotokollet har vidare till behandling upptagits väckt fråga örn

avstående av medel från Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stock
-

lm skott ets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

holms konserthus. Motionsvis har inom riksdagen förslag väckts härutinnan.

Sålunda har i motionen 1: 241 hemställts, att riksdagen ville medgiva,

att av den allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

Svedbom måtte till förmån för sagda stiftelse avstås ett belopp av 600,000

kronor, och i motionerna 1: 247 och II: 413 har för nämnda ändamål föreslagits

ett belopp av 500,000 kronor. I sistnämnda motioner har därjämte

hemställts örn riksdagens medgivande, att den årliga avkastningen av ett

kapitalbelopp å 300,000 kronor måtte i lika delar fördelas å envar av

Nordvästra Skånes, Norrköpings och Gävleborgs läns orkesterföreningar.

Beträffande den sålunda väckta frågan örn avstående av medel från

Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stockholms konserthus har

departementschefen, efter att hava erinrat, att olika meningar yppats därom,

huruvida med stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen överhuvud är förenligt,

att arvsfondens rätt till arv avstås till förmån för annan än fysisk person,

på anförda skäl ansett sig icke kunna tillstyrka, att en av stiftelsen i

ämnet gjord ansökning må föranleda någon framställning till riksdagen.

Vad denna fråga beträffar, vill utskottet erinra örn, att kammaradvokatfiskalsämbetet

ansett, att ordalagen och sammanställningen i nyssnämnda

lagrum tyda på, att lagstiftningen endast avsett fysisk person. Ämbetet

har härom framhållit, att detta vunne stöd av lagberedningens motivering

i sitt förslag till bestämmelsen ifråga. Sedan lagberedningen där (s. 261)

talat örn avstående till arvlåtarens skyldemän, hade beredningen anfört, att

efterskänkande ock borde kunna ske till förmån för oskylda personer, som

stått arvlåtaren nära. Med uttrycket »oskylda personer» kunde, örn, såsom

borde ske, vanligt språkbruk lades till grund för tolkningen, icke gärna

menas annat än andra fysiska personer än arvlåtarens skyldemän. Eljest

hade meningen säkerligen uttryckts annorlunda, t. ex.: »andra fysiska eller

juridiska personer, som stått arvlåtaren nära», eller möjligen också: »oskylda

eller juridiska personer». Ämbetet har därför gjort gällande, att icke

juridiska personer och således icke heller stiftelser kunna inrangeras bland

dem, till vilka ett efterskänkande jämlikt nyssnämnda lagbestämmelse

kan ske.

Under erinran örn att frågan örn avstående till juridisk person av allmänna

arvsfondens rätt till arv varit föremål för behandling av innevarande

års riksdag (motionerna 1:136 och II: 23; första lagutskottets utlåtande

nr 11) får utskottet för sin del uttala, att, oavsett huruvida det endast är

fysisk person som enligt gällande lag kan komma i åtnjutande av arv från

fonden, utskottet i varje fall kommit till den uppfattningen, att den stiftelse

eller de föreningar, som i motionerna 1:241, 247 och II: 413 avses,

icke kunna anses hava stått arvlåtaren nära. Vid sådant förhållande kan

utskottet icke finna, att det villkor i lagen är uppfyllt, som, därest avstående

av arv skall kunna ske, fordrar, att vederbörande varit på angivet

sätt förbunden med arvlåtaren. Utskottet anser vidare i likhet med departementschefen,

att det syfte, vilket genom ett avstående till stiftelsen och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

7

berörda föreningar skulle tillgodoses, ej kan hänföras till något av de ändamål,

vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning må begagnas.

Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intager till nu berörda fråga

och då utskottet icke finner sådana skäl föreligga, att ett frångående av

gällande lagbestämmelser må äga rum, anser sig utskottet alltså böra avstyrka

motionerna I: 241 och 247 samt II: 413, i vad de avse fondens disponerande

för de ändamål, motionärerna föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å fröken Hesselgrens

motion, I: 254, medgiva,

att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över

finansärenden den 13 mars 1931 angivits må av den

allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

Erik Magnus Edvard Svedbom avstås

a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande

personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:

åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200 kronor, åt

Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg

Lagerwall 2,800 kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor,

åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor och åt Maria Olsson

600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares

återstående livstid, samt

b) vad som erfordras för beredande därutöver av följande

understöd: till Johanna Adolphina Wimmercranz

100 kronor och till Sylvia Justina Bergquist 150 kronor,

för varje månad räknat från den 1 april 1930 till dess

ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till envar

av Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230 kronor,

till Hanna Strömqvist 100 kronor och till Maria Olsson

50 kronor, för varje månad räknat från den 1 oktober

1930 till dess livräntorna börja utgå;

II:o) att herr Ekmans motion, I: 241, i vad densamma

icke avser bifall till Kungl. Maj:ts förslag, icke må

vinna riksdagens bifall; ävensom

lilio) att herrar Sandlers m. fl. och Holmgrens m. fl.,

motioner I: 247 och II: 413, icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 149.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, N. J. M. Svensson

i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, C. I. Asplund, J. G. Walles, C. G. V. Hammarskjöld,

D. A. Petrén, K. E. Andersson i Eliantorp, I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, P. Nilsson

i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, E. J. Wigforss, B. F:son

Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, S. Persson i Fritorp, O.

E. F. Järte och J. Jönsson i Revinge.

Reservationer

1) av herrar Kvarnzelius, Rosén, Asplund, Pauli, Nylander och Jönsson

i Revinge, vilka ansett, att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

I:o) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och fröken Hesselgrens motion,

I: 254, medgiva, att i huvudsaklig enlighet med

vad i statsrådsprotokollet över finansärenden den

13 mars 1931 angivits må av den allmänna arvsfonden

tillfallna kvarlåtenskapen efter Erik Magnus Edvard

Svedbom avstås

a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt föl
jande

personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:

åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,800 kronor,

åt Sylvia Justina Bergquist 2,400 kronor,---

b) ------------------

II:o) -----------------

liim)----------------

2) av herr Holmgren, vilken ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Såsom i — — — arvlåtaren nära.

Vad då---hörja utgå.

Mot vad---Sylvia Bergquist.

I statsrådsprotokollet--— läns orkesterföreningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

9

Beträffande den sålunda väckta frågan om avstående av medel från

Svedbomska kvarlåtenskapen till stiftelsen Stockholms konserthus har

departementschefen, såsom förut omförmälts, till en början erinrat, att

olika meningar yppats därom, huruvida med stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen

överhuvud vore förenligt, att arvsfondens rätt till arv avstodes till

förmån för annan än fysisk person. Något uttryckligt uttalande, som kunde

tjäna till ledning vid denna frågas bedömande, vore icke att finna i förarbetena

till lagen. Å andra sidan hade vid lagens tillkomst icke heller

den uppfattningen kommit till uttryck, att under stadgandet ej finge inrymmas

jämväl möjlighet att avstå till förmån för juridisk person. Vid

dessa förhållanden och då paragrafens lydelse knappast utgjorde något

bestämt hinder mot denna mera vidsträckta tolkning, har departementschefen

väl funnit den åsikten ej böra utan vidare avvisas, som ansåge

även juridisk person kunna — under de i paragrafen angivna särskilda

förhållanden — bli föremål för sådant efterskänkande, som där avses.

Även örn man utginge från att stadgandet i och för sig medgåve, att

kvarlåtenskapen efter Erik Svedbom finge avstås till stiftelsen, återstode

emellertid enligt departementschefens mening spörsmålet, örn denna kunde

anses hava stått den avlidne nära i den mening, som åsyftades i nämnda

lagrum. Härvidlag kunde till en början tagas fasta på att den familj,

Erik Svedbom tillhörde, under ett par generationer ägnat musiken, med

vad därtill hör, ett utomordentligt starkt intresse och att flera av dess

medlemmar genom framstående musikalisk begåvning och personliga insatser

skapat sig ett namn inom vårt lands musikhistoria. Det borde ej

heller råda mer än en mening örn att också Erik Svedbom själv var mäktig

att omfatta, och även omfattade, musiken med verkligt intresse. På

grund härav har departementschefen funnit den av Erik Svedbom närstående

personer uttalade uppfattningen ej sakna fog, att Erik Svedbom,

därest han varit vid sina sinnens bruk, sannolikt skulle genom testamente

hava sörjt för att hans stora förmögenhet kommit att efter hans död

helt eller delvis användas till musiklivets främjande.

Med beaktande av nu angivna omständigheter har departementschefen

ansett sig näppeligen komma längre än därtill, att det ändamål, konserthusstiftelsen

avser att främja, stått Svedbom nära. Örn stiftelsen såsom

sådan kunde detta enligt departementschefens mening icke sägas och då det

i arvslagen föreskrivna villkoret att vederbörande skall på visst angivet

sätt hava varit förbunden med arvlåtaren, därest avstående av arv skall

kunna ske, ej syntes uppfyllt samt syftet, vilket genom ett avstående till

stiftelsen skulle tillgodoses, ej kunde hänföras till något av de ändamål,

vartill arvsfondens medel enligt gällande lagstiftning finge begagnas, har

departementschefen ansett förslag i ämnet icke böra föreläggas riksdagen.

Då utskottet förehaft den sålunda väckta frågan till prövning, har utskottet

kommit till den uppfattningen, att stadgandet i 5 kap. 3 § arvslagen icke

utesluter juridisk person att under de i paragrafen angivna särskilda förBlhang

till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 73 haft. (Nr Vid.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

hållandena bliva föremål för sådant efterskänkande, som där avses. På

sätt i motionerna I: 247 och II: 413 uttalats, utgör alltså huvudfrågan, örn de

i saken kända förhållandena med tillräcklig tydlighet giva vid handen, att

den eller de, till vilka avståendet av kvarlåtenskapen ifrågasättes, i lagens

mening stått arvlåtaren nära. Den tvekan, som härutinnan yppats, nämligen

huruvida stiftelsen Stockholms konserthus i tillräcklig utsträckning

representerar det ändamål, som stått arvlåtaren nära, synes utskottet i allt

väsentligt undanröjas, örn man, på sätt i sagda motioner ifrågasatts, vidgar

kretsen av de organ, genom vilka Svedboms yttersta vilja skulle förverkligas,

till att företräda den högre orkesterverksamheten — vilket ostridigt

varit Svedboms huvudintresse — i hela landet. Så sker uppenbarligen vid

bifall till motionärernas förslag örn tilldelande jämväl av visst understöd

åt de tre statsunderstödda orkesterföreningarna i landsorten.

Vad angår storleken av de belopp, som skulle avstås av allmänna arvsfonden

till nu berörda ändamål, har i motionerna I: 247 och II: 413 ifrågasatts,

att 300,000 kronor skulle — i enahanda ordning som föreslagits i

propositionen beträffande livräntorna — ställas under förvaltning, som av

Kungl. Maj:t bestämmes, och den årliga avkastningen därav till lika delar

utgivas till de tre statsunderstödda orkesterföreningarna. Skulle deras verksamhet

komma att nedläggas, skulle kapitalbeloppet återfalla till arvsfonden.

Av kvarlåtenskapen skulle vidare 500,000 kronor överlåtas till stiftelsen

Stockholms Konserthus, att användas på sätt i testamentshandlingen angivits,

i främsta rummet till bildandet av en pensionsfond för Stockholms Konsertförenings

orkester.

Utskottet, som enligt vad ovan anförts, ansett sig böra ansluta sig till

det i de båda förstnämnda motionerna väckta förslaget örn arvsfondens

tagande i anspråk för understödjande av den högre orkesterverksamheten i

hela landet, har ej funnit något att erinra mot den fördelning av arvsfondens

medel, som i sagda motioner ifrågasatts.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och herrar Ekmans, Sandlers m. fl.

och Holmgrens m. fl. ovanberörda motioner, 1:241 och

247 samt II: 413 ävensom med avslag å fröken Hesselgrens

motion, I: 254, medgiva,

I:o) att i enlighet med vad i statsrådsprotokollet över

finansärenden den 31 mars 1931 angivits må av den

allmänna arvsfonden tillfallna kvarlåtenskapen efter

Erik Magnus Edvard Svedbom avstås

a) vad som åtgår för beredande av livräntor åt följande

personer med nedan angivna årsbelopp, nämligen:

åt Johanna Adolphina Wimmercranz 1,200 kronor, åt

Sylvia Justina Bergquist 1,800 kronor, åt Walborg

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 149.

11

Lagerwall 2,800 kronor, åt Hilda Nilsson 2,800 kronor,

åt Hanna Strömqvist 1,200 kronor och åt Maria Olsson

600 kronor, att utgå under vederbörande livräntetagares

återstående livstid, samt

b) vad som erfordras för beredande därutöver av

följande understöd: till Johanna Adolphina Wimmercranz

100 kronor och till Sylvia Justina Bergquist 150

kronor, för varje månad räknat från den 1 april 1930

till dess ovannämnda livräntor börja utgå, ävensom till

envar av Walborg Lagerwall och Hilda Nilsson 230

kronor, till Hanna Strömqvist 100 kronor och till Maria

Olsson 50 kronor, för varje månad räknat från den 1

oktober 1930 till dess livräntorna börja utgå; samt

II:o) att av sagda fond tillfallna kvarlåtenskapen efter

Svedbom må avstås

a) 500,000 kronor till Stiftelsen Stockholms Konserthus

att användas på sätt Kungl. Maj:t må, med beaktande

av Svedboms efterlämnade testamentshandling,

föreskriva, ävensom

b) årliga avkastningen av ett kapitalbelopp av 300,000

kronor, förvaltat på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, i lika

delar fördelad till envar av Nordvästra Skånes, Norrköpings

och Gävleborgs läns orkesterföreningar, att utgå

på sätt och under villkor som Kungl. Maj:t äger

föreskriva.»

3) av herrar Oscar Olsson och Petrén, vilka instämt i herr Holmgrens reservation

med undantag av att de ansett, att livräntorna till Johanna

Adolphina Winnercranz och Sylvia Justina Bergquist borde bestämmas

till respektive 1,800 och 2,400 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående av viss del av allmänna arvsfondens rätt till arv efter Erik Magnus Edvard S s. 7 i texten