Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

1931-05-15 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:151, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

1

Nr 151.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1931/1932 har Kungl.

Majit under femte huvudtiteln (punkt 8 av det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över socialärenden för nämnda dag) föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i

ämnet, till bekämpande av arbetslösheten beräkna ett extra reservationsanslag

av 7,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1931

dagtecknad proposition, nr 201, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till

bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag

av 10,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

För år 1921 anvisade 1920 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 1,000,000

kronor för bekämpande av arbetslösheten (riksdagens skrivelse nr 410). Vidare

anvisade 1921 års riksdag för samma år till bekämpande av arbetslösheten

och lindrande av nöd på tilläggsstat dels enligt skrivelse nr 177 ett förslagsanslag,

högst, å 11,000,000 kronor — varav en summa av 500,000 kronor

beräknades till bestridande av särskilda åtgärder för lindrande av nöd, som ?

följd av arbetslöshet drabbat personer, vilka icke enligt då gällande författning

voro kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd — dels ock enligt skrivelse

nr 350 ett reservationsanslag av 23,500,000 kronor. De genom allmänna arbetslöshetsanslag

för år 1921 av riksdagen anvisade medlen utgjorde alltså sammanlagt

35,500,000 kronor. I det närmaste hela detta belopp togs under samma

år jämlikt Kungl. Majits särskilda beslut i anspråk dels för nödhjälpsarbe
Bihang

till riksdagens protokoll 1981. 6 sami. 75 käft. (Nr 151.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

ten, dels för särskilda ändamål. Vad beträffar dessa särskilda ändamål torde

här få erinras, att bland dem även ingick hjälp till utförandet av vissa vägföretag

i fria marknaden. Genom beslut den 2 september 1921 ställde nämligen

Kungl. Majit till statens arbetslöshetskommissions förfogande från förenämnda

reservationsanslag å 23,500,000 kronor ett belopp av högst 1,000,000

kronor, att mot redovisningsskyldighet användas dels till förskotterande, mot av

kommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med

statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock

till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden

kunde komma att överskridas.

Dessutom anvisade 1921 års riksdag under titel »Utgifter för kapitalökning,

statens affärsverksamhet» på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag av

9,000,000 kronor, att utgå av lånemedel och att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

användas för sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten

(riksdagens skrivelse nr 339 B).

För år 1922 anvisade 1921 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 3,000,000

kronor, till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd. För sistnämnda

ändamål beräknades 500,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 350). Vidare

beviljades av 1922 års riksdag på tilläggsstat för samma år för bekämpande av

arbetslösheten reservationsanslag till sammanlagt belopp av 85,000,000 kronor,

därav ett belopp av 10,000,000 kronor finge användas till statsbeställningar och

kristidsarbeten genom kommunikationsverken och ett belopp av 5,000,000 kronor

för beställningar genom andra ämbetsverk (riksdagens skrivelse nr 291).

Dessutom medgav 1922 års riksdag, att då ännu odisponerade delar av de till

uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt

statens järnvägar och vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstaten

för år 1920 anvisade reservationsanslag örn tillhopa 17,500,000 kronor

finge — med undantag av ett belopp av högst 820,000 kronor, som beräknades

åtgå för vissa särskilda ändamål -— enligt Kungl. Maj :ts bestämmande användas

för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks

räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten.

Ytterligare anvisade 1922 års riksdag för sistnämnda ändamål på tilläggsstat

för år 1922 under titel »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet»

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens

skrivelse nr 99).

För tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisade 1922 års riksdag ett reservationsanslag

å 5,000,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 291).

Med hänsyn till befintliga reservationer å'' tidigare anvisade anslag till arbetslöshetens

bekämpande äskades icke något allmänt arbetslöshetsanslag för

budgetåret 1923/1924.

Däremot anvisade 1923 års riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning i ämnet, för sådana arbeten för telegrafverkets,

statens järnvägars och statens vattenfallsverks räkning, vilka kun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

3

de påkallas av arbetslösheten, för sistnämnda budgetperiod ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att 1923 års riksdag, efter Kungl.

Maj:ts förslag, medgav, att för vidtagande av åtgärder till lindrande av nöden

bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare finge av femte huvudtitelns allmänna

besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Ej heller för budgetåret 1924/1925 begärde Kungl. Majit något allmänt arbetslöshetsanslag.

Vid 1924 års riksdag motionsvis väckta förslag örn anvisande

av ytterligare anslag till arbetslöshetens bekämpande lämnades av riksdagen

utan bifall.

Av sistnämnda års riksdag meddelades i stället, på Kungl. Maj :ts förslag,

vissa beslut, enligt vilka tidigare för arbetslöshetens bekämpande beviljade anslag

skulle få tagas i anspråk för andra ändamål.

Sålunda medgav riksdagen, enligt två särskilda beslut, att de av 1922 års

riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen finge

intill ett belopp av 1,750,000 kronor användas till färdigställande av vissa utav

Norrlands statsarbeten påbörjade arbetsföretag, vilka på grund av arbetslöshetens

nedgång icke fullbordats, och intill ett belopp av 1,350,000 kronor för

färdigställande av vissa utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade, men av

nyssnämnda anledning icke fullbordade företag (riksdagens skrivelser nr 128

och 294).

Vidare medgav 1924 års riksdag, att ej förbrukade delar av de av

riksdagen anvisade anslagen till arbeten för telegrafverkets samt statens

järnvägars och vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten

samt till statsbeställningar och kristidsarbeten genom nämnda verk

finge, efter beslut i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t, användas för färdigställande

av sådana arbetsföretag vid samma verk, som igångsatts med anlitande av

si stberörda anslag men sedermera vid nödhjälpsarbetenas avveckling icke hunnit

fullbordas (riksdagens skrivelse nr 330).

I detta sammanhang må emellertid å andra sidan erinras, att Kungl. Majit

genom beslut den 4 april 1924 medgav, att vad som av medel, förskotterade jämlikt

Kungl. Majits förberörda beslut den 2 september 1921 för utförande av med

statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., återbetalats

eller kunde komma att återbetalas, finge av statens arbetslöshetskommission

användas till fullföljande av den verksamhet, som av kommissionen i övrigt

bedreves i enlighet med av Kungl. Maj it meddelade beslut.

Med hänsyn till alltjämt förefintlig behållning å 1922 års reservationsanslag

för bekämpande av arbetslösheten begärde Kungl. Maj :t icke något anslag till

ändamalet för budgetaret 1925/1926. Motionsvis väckt förslag örn sådant anslag

avslogs av 1925 års riksdag.

För ettvart av de därefter närmast följande budgetåren beviljades i enlighet

med Kungl. Majits i särskilda propositioner framställda förslag extra reservationsanslag

till bekämpande av arbetslösheten, nämligen för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

budgetåret 192611927 av 1926 års riksdag ett anslag å 8,000,000 kronor

(riksdagens skrivelse nr 344),

budgetåret 1927/1928 av 1927 års riksdag ett anslag å 5,000,000 kronor (riksdagens

skrivelse nr 270),

budgetåret 192811929 av 1928 års riksdag ett anslag å 3,000,000 kronor

(riksdagens skrivelse nr 370), samt

budgetåret 1929/1930 av 1929 års riksdag ett anslag å 2,800,000 kronor (riksdagens

skrivelse nr 272). Därjämte skulle av behållningen å anslagen till

färdigställande av vissa statsarbeten ett belopp av 500,000 kronor tagas i

anspråk.

I statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt 9)

anmäldes en av statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 29 november

1929 gjord framställning örn anvisande av anslag för budgetåret 1930/1931 till

bekämpande av arbetslösheten. Enligt en i denna skrivelse framlagd beräkning

skulle av då redan anvisade medel ett belopp av omkring 2,885,000 kronor kunna

förväntas bliva disponibelt för verksamheten under sistnämnda budgetår.

Beträffande frågan örn erforderliga medel för samma budgetår uttalade kommissionen

i skrivelsen bland annat, att vissa tecken tydde på, att den då rådande

högkonjunkturen kunde komma att mattas. Kommissionen vågade därför

icke räkna med minskade kostnader för den statliga verksamheten till arbetslöshetens

bekämpande utan utgick från att dess verksamhet under budgetåret

1930/1931 skulle draga minst lika stor kostnad som den, vilken beräknats för

budgetperioden 1929/1930, eller 3,655,000 kronor. I enlighet härmed skulle för

budgetåret 1930/1931 behöva anvisas omkring 800,000 kronor. Emellertid borde

enligt kommissionen anslaget för samma budgetår icke begränsas till sistnämnda

belopp. T likhet med tidigare år förelåge nämligen behov av att disponera

viss medelsreserv samt rörelsekapital. Som anledning till detta behov hänvisade

kommissionen i första hand till den osäkerhet, som alltid måste vidlåda

ett bedömande av arbetsmarknadens framtida gestaltning. Vidare hade kommissionen

vid beräkningen av de löpande kostnaderna utgått från att de bidrag,

som skulle inflyta från vissa kommissionens uppdragsgivare för nödhjälpsarbetens

utförande, komme att bliva i stort sett oförändrade; någon säkerhet förelåge

dock icke därför. Slutligen vore kommissionens verksamhet av sådan natur, att

ett visst rörelsekapital krävdes för att tagas i anspråk för inventarier, utestående

fordringar m. m. Det på dessa grunder till medelsreserv samt rörelsekapital

erforderliga beloppet borde, enligt vad erfarenheten gåve vid handen, vid

hjälpverksamhetens dåvarande omfattning icke understiga 1,500,000 kronor.

Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1930/1931 erfordras ytterligare medel

till belopp av (800,000 + 1,500,000) 2,300,000 kronor.

I anslutning till vad kommissionen sålunda uttalat rörande anslagsbehovet

för innevarande budgetår anförde departementschefen i förra årets statsverksproposition

bland annat, att han — utan att ännu hava kunnat taga definitiv

ståndpunkt till frågan — på i huvudsak vissa närmare angivna grunder

ansett viss minskning av det av arbetslöshetskommissionen föreslagna beloppet

möjlig, nämligen från 2,300,000 kronor till 2,000,000 kronor. Departements
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

o

chefen räknade därvid ändock med att medel kunde komma att erfordras från

anslaget för särskilda åtgärder i anledning av arbetslösheten på Seskarö i Norrbottens

län. I enlighet med vad departementschefen sålunda förordat beräknades

också i riksstatsförslaget ett anslag å sistnämnda belopp till bekämpande

av arbetslösheten för innevarande budgetår.

Statens arbetslöshetskommission inkom sedermera i skrivelse den 7 mars 1930

med en del kompletterande uppgifter. Enligt denna skrivelse hade kommissionen

vidtagit vissa jämkningar i beräkningarna av medelsbehovet. Med hänsyn

till ytterligare vunnen erfarenhet rörande kostnaderna för det då löpande

budgetåret beräknade kommissionen nu sina utgifter för innevarande budgetar

till 3,937,000 kronor. Härtill komme utgifter för arbetslöshetsutredningen, beräknade

till 30,000 kronor, samt medelsreserv 1,500,000 kronor. Medelsbehovet

skulle alltså sammanlagt utgöra 5,467,000 kronor. Å andra sidan räknade

emellertid kommissionen med att vid ingången av detta budgetar av redan

tidigare beviljade anslag ett belopp av i runt tal 3,187,000 kronor skulle

finnas tillgängligt för arbetslöshetens bekämpande. Kommissionens föregående

beräkning hade, såsom förut nämnts, utmynnat i att 2,885,000 kronor skulle

kunna balanseras över till innevarande budgetår. Att detta belopp kunnat sålunda

höjas berodde i första hand därpå, att — med stöd av Kungl. Maj:ts

beslut den 14 februari 1930 — vissa belopp, tillhopa 174,000 kronor, överförts

från färdigställningsanslagen för av Södra Sveriges statsarbeten och Norrlands

statsarbeten ofullbordade arbeten och från anslag, som anvisats till statsbeställningar

från industrin, men även därpå att vissa fordringar, som förut

icke varit till beloppet kända, kunnat uppföras som tillgångar. I nyanvisning

skulle därför erfordras (5,467,000—3,187,000) 2,280,000 kronor. Kommissionen

förklarade sig anse, att ovissheten rörande framtiden knappast syntes

medgiva, att en så extraordinär utgift som de eventuella kostnaderna för

avveckling av arbetslösheten på Seskarö inrymdes i den av kommissionen beräknade

medelsåtgången. Kommissionen hemställde, att ett belopp av 2,300,000

kronor måtte beviljas för bestridande av kostnaderna för den statliga hjälpverksamheten

för de arbetslösa under budgetåret 1930/1931.

Definitivt förslag angående anslag för innevarande budgetår till bekämpande

av arbetslösheten framlades härefter i propositionen nr 255 till förra årets

riksdag. Efter redogörelse för bland annat vad arbetslöshetskommissionen anfört

i skrivelserna den 29 november 1929 och den 7 mars 1930 påpekade föredragande

departementschefen därvid ökningen för innevarande budgetår av

sådana anslag och bidrag, som kunde beräknas utgå till arbetslöner till grovarbetare

och alltså förväntas medföra ökade arbetstillfällen i fria marknaden

för dylika arbetare. Vidare framhöll departementschefen, att med den begränsade

omfattning, som arbetslöshetskommissionens verksamhet dåmera erhållit,

det knappast syntes behövligt att räkna med så stor medelsreserv som arbetslöshetskommissionen

förutsatt eller 1.5 miljoner kronor. Av denna summa vore

ett belopp av ungefär 700,000 kronor avsett att tagas i anspråk för inventarier,

utestående fordringar m. m. ävensom för att tjäna som reserv för det

fall att påräknade bidrag från vissa kommissionens uppdragsgivare komme

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

att nedgå. Återstoden av medelsreserven vore avsedd att motsvara det belopp,

som erfordrades för kommissionens löpande kostnader. I fråga örn dessa slag

av behov syntes gälla, att en minskning borde kunna ske i förhållande till

nedgången i verksamhetens omfattning. Därest mot all förmodan en sådan

reducerad medelsreserv skulle befinnas otillräcklig, syntes utvägar icke saknas

att täcka ett därav påkallat tillfälligt behov av likvida tillgångar. Departementschefen

ansåg därför -— och jämväl av andra skäl —• anledning icke finnas

till ändring i den preliminära anslagsberäkningen i statsverkspropositionen.

Vad angår arbetslösheten å Seskarö föreslog departementschefen, att åtgärder

för avveckling av densamma skulle vidtagas enligt vissa i propositionen

närmare angivna grunder. Kostnaderna för avvecklingens genomförande

kunde -— i vad de belöpte på innevarande budgetår •— beräknas till omkring

120,000 kronor. Sistnämnda belopp syntes kunna rymmas inom den anslagsram,

som beräknats i statsverkspropositionen.

I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att dels till bekämpande

av arbetslösheten för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra reservationsanslag

av 2,000,000 kronor, dels ock medgiva, att av nämnda anslag finge bestridas utgifter

för avveckling enligt av departementschefen förordade grunder av arbetslösheten

å Seskarö.

I anledning av propositionen och i ämnet väckta motioner anmälde sedermera

riksdagen i skrivelse den 11 juni 1930, nr 392, att riksdagen till bekämpande

av arbetslösheten för budgetåret 1930/1931 anvisat ett extra reservationsanslag

av 2,500,000 kronor, samt att riksdagen medgivit, att Kungl. Majit

finge —- under beaktande av de synpunkter riksdagen i skrivelsen anfört —

av arbetslöshetsanslag för nämnda budgetår bestrida utgifter för inköp av

Sandviks sågverk å Seskarö med tillhörig mark, byggnader och inventarier

ävensom för nödiga kompletteringsarbeten för en årstillverkning av 9,000

standards till ett sammanlagt belopp av högst 300,000 kronor. Därjämte anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa skyndsam utredning

huruvida och under vilka villkor ett reservationsanslag kunde böra beviljas

för att efter Kungl. Majits beprövande tagas i anspråk vid tillfällen av ökad

arbetslöshet av mera betydande omfattning.

I fråga örn medelsbehovet anförde riksdagen i nyssnämnda skrivelse närmare

följande.

Riksdagen ville framhålla att, även örn man kunde säga, att enligt senast

tillgängliga siffror ställningen på arbetsmarknaden i vårt land förbättrats vid

jämförelse med närmast föregående år, de allmänna konjunkturerna dock visade

tecken till en begynnande avmattning, vilket synts riksdagen motivera

en höjning av det av Kungl. Majit äskade anslagsbeloppet. Riksdagen hade

med hänsyn härtill bestämt anslaget till 2,500,000 kronor. Riksdagen ville

därjämte erinra om de år för år ständigt stigande belopp, riksdagen anvisat

till väganläggningar, vägförbättringar och vägunderhåll, vilka tillsammans

med vägskattemedel enbart för budgetåret 1930/1931 belöpte sig till över 80

miljoner kronor, samt att riksdagen i anledning av framställningar från Kungl.

Majit till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk samt till

skogsutdikning anvisat anslag å tillhopa 1,800,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

7

Vad angår den av riksdagen ifrågasatta utredningen yttrades i samma skrivelse

följande.

Motionsvis hade inom riksdagen väckts förslag, avseende beträdande av

nya vägar, innan de många och invecklade spörsmål, som sammanhängde med

frågan örn de lämpligaste metoderna för mildrandet av arbetslöshetens följder,

hunnit att utredas.

Såsom av ett av arbetslöshetskommissionen i ärendet avgivet yttrande framginge,

hade kommissionen ansett det icke välbetänkt, att staten, innan dessa utredningar

avslutats eller eljest tvingande skäl anförts för en ändring av nuvarande

ordning, skulle kasta över ända det provisoriska system, som dock uppbyggts

med ledning av gjorda erfarenheter under en mer än tioårig verksamhet,

för att i stället övergå till ett alldeles nytt och fullständigt oprövat system.

Denna uppfattning syntes, åtminstone i viss utsträckning, icke kunna frånkännas

giltighet. I enlighet härmed funne riksdagen motiverat, att ett anslag till

arbetslöshetens bekämpande genom arbetslöshetskommissionen jämväl denna

gång beviljades enligt oförändrade grunder.

Emellertid syntes skäl kunna anföras för att motionerna skulle föranleda

viss utredning. Det skulle kunna tänkas, att ett reservationsanslag till vissa

allmänna arbeten ställdes till Kungl. Maj :ts förfogande, att tågås i anspråk

i den mån påtaglig arbetslöshet, antingen generellt eller, t. ex. på grund av

industriella sammanbrott, mera lokalt uppstode; ett sådant anslag skulle kunna

vara av betydande värde vid arbetslöshetsfrågomas handläggning. Härigenom

bomme, åtminstone till viss del, de offentliga arbetena att kunna mer

smidigt anpassas efter konjunkturerna, så att en större anpart av dessa arbeten

igångsattes under depressionsperioder än eljest bleve fallet. Utredningen borde

sålunda omfatta frågan, huruvida och på vilket sätt en anordning med ett reservationsanslag

till utförandet av därför lämpade arbeten borde vidtagas. Utredningen

borde bedrivas skyndsammast möjligt, och resultaten därav borde

föreläggas riksdagen.

Av det av 1930 års riksdag sålunda beviljade anslaget till arbetslöshetens

bekämpande anvisades på jordbruksdepartementets föredragning dels jämlikt

beslut den 26 september 1930 sammanlagt 112,000 kronor för inköp för kronans

räkning av Sandviks sågverk m. m., dels ock jämlikt beslut den 31 oktober

1930 188,000 kronor för igångsättande av driften vid nämnda sågverk.

Som bekant har det numera blivit uppenbart, att de av 1930 års riksdag

anvisade medlen till arbetslöshetens bekämpande icke komma att bliva tillräckliga

för sitt ändamål. I anledning härav har också Kungl. Majit redan

vidtagit åtgärd för förstärkning av innevarande budgetårs arbetslöshetsanslag.

I sistberörda hänseende må erinras, att arbetslöshetskommissionen i

skrivelse den 2 mars 1931 gjorde framställning om anvisande av ytterligare

medel till bekämpande av arbetslösheten under detta budgetår.

Kommissionen räknade därvid med att kostnaderna från och med februari

månad och till och med budgetårets utgång skulle uppgå till i runt tal

5,200,000 kronor. Då de likvida medel av arbetslöshetsanslaget, som efter

utgången av januari månad detta år varit disponibla, hade uppgått till

1,969,157 kronor, skulle således brist uppkomma med omkring (5,200,000 —

1.970,000) 3,230,000 kronor. I sistnämnda belopp inginge emellertid icke,

framhöll kommissionen, någon medelsreserv. Ej heller hade beräknats några

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

särskilda belopp för utlämnande av ytterligare lån ur kommissionens s. k.

väglånefond. Arbetslöshetskommissionen föreslog nu beträffande medelsreserv.

att i densamma icke, såsom hittills, skulle inräknas det bundna rörelsekapitalet,

d. v. s. inventarier och utestående fordringar. En sådan omläggning

syntes för närvarande, anförde kommissionen, så mycket mera befogad, som

de utestående och numera praktiskt taget helt indrivna fordringar till betydande

belopp, som kommissionen år 1924 övertagit från Södra Sveriges och

Norrlands statsarbeten, under en följd av år de facto tjänat som en medelsreserv.

En beräkning av det för närvarande bundna rörelsekapitalet hade

ådagalagt, att detta den 31 januari 1931 kunde uppskattas till i det närmaste

1 miljon kronor. Vad angår den s. k. väglånefonden anförde kommissionen

att, därest det -—- såsom troligt vore — komme att visa sig nödvändigt

att öka lånen ur denna fond, medlen härtill måste tagas ur den såsom

medelsreserv beräknade summan. Det syntes för övrigt — anförde kommissionen

vidare i detta sammanhang — kunna ifrågasättas, huruvida icke

framdeles det belopp å 1 miljon kronor, som enligt Kungl. Maj:ts brev den

2 september 1921 anvisats för detta ändamål, borde avdelas från disponibla

medel. Frågan syntes dock lämpligen kunna stå öppen tills vidare, enär kommissionen

hade för avsikt att, i samband med framläggande av nya beräkningar

över kostnaderna för det kommande budgetåret, närmare utveckla de

synpunkter, kommissionen ansåge böra läggas på detta spörsmål. Under åberopande

av det anförda uttalade kommissionen, att en medelsreserv på 1,500,000

kronor måste betraktas som oundgänglig för verksamhetens fullföljande.

Enligt arbetslöshetskommissionen skulle alltså ett belopp av (3,230,000 +

1,500,000) 4,730,000 kronor, av kommissionen avrundat till 4,750,000 kronor,

erfordras för innevarande budgetår utöver å arbetslöshetsanslaget den 1 februari

1931 kvarstående medel. Kommissionen gjorde också hemställan örn anvisande

av sistnämnda belopp.

Vid anmälan i statsrådet den 6 mars 1931 av arbetslöshetskommissionens

nyssberörda framställning anförde departementschefen bland annat, att han icke

hade något att erinra mot kommissionens beräkning av utgifterna för den återstående

delen av innevarande budgetår. Beträffande omläggning av metoden för

beräkning av den s. k. medelsreserven fann han emellertid, i olikhet mot kommissionen,

att tillfället icke då, när det gällde att bereda fyllnad i ett anslag för

det löpande budgetaret, vore lämpligt att göra några principiella förändringar

i vad hittills tillämpats. Med ståudpunktstagandet till denna fråga syntes honom

utan olägenhet kunna ansta, till dess han framlade förslag rörande anslag

till ifrågavarande ändamål för nästa budgetår. Det syntes departementschefen

med denna utgångspunkt möjligt att vidtaga viss reduktion av det begärda beloppet.

Utgifterna hade under tiden V2—s% 1931, såsom framgår av det förut

anförda, uppskattats till omkring 5,200,000 kronor. Med tillägg av medelsreserv

å 1,500,000 kronor, beräknad på hittills vanligt sätt, skulle alltså det behövliga

beloppet sammanlagt uppgå till 6,700,000 kronor. Häremot svarade på inkomstsidan

dels den 1 februari 1931 tillgängliga likvida medel, uppgående till omkring

1,970,000 kronor, (fels ock bundet rörelsekapital till belopp av sammanlagt i det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

9

närmaste 1,000,000 kronor. Skillnaden utgjorde alltså 3,730,000 kronor. Visserligen

syntes försiktigheten bjuda att med hänsyn till verksamhetens redan

skedda och ytterligare emotsedda utökning göra visst tillägg till sistnämnda

belopp. Även med beaktande härav syntes emellertid medelsbehovet icke behöva

beräknas högre än till 4,000,000 kronor. Departementschefen förordade

därför, att riksdagens medgivande måtte inhämtas till att anslaget för det löpande

budgetåret till bekämpande av arbetslösheten finge utökas med sistnämnda

belopp.

I överensstämmelse härmed föreslog Kungl. Majit i proposition nr 167 till

innevarande års riksdag riksdagen att medgiva, att för förstärkning av det för

budgetåret 1930/1931 anvisade extra reservationsanslaget till bekämpande av

arbetslösheten finge till nämnda anslag från det för samma budgetår anvisade

förslagsanslaget till oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 4,000,000

kronor.

Då detta förslag numera bifallits av riksdagen, bar alltså till bekämpande av

arbetslösheten för innevarande budgetår anvisats tillhopa 6.5 miljoner kronor,

vartill kommer behållningen från tidigare budgetår, nära 3 miljoner kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål

utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22 juni

1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Majit föreslagen

och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag till s. k.

statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner med

bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna

för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Majit den 10 mars nämnda år fattat beslut,

innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande regler —

i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av berörda

verksamhet, därvid särskilt spörsmålet om arbetskonflikts inverkan å den av

staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten proposition,

nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver då

gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna regler för

yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr J9).

Med anledning av ett av Kungl. Majit meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av

Kungl. Majits förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan

om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt

till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid

ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet

i detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda

skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut örn anvisande av nytt

anslag till bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga örn direk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

tivens tillämpning. Beträffande dessa uttalanden må hänvisas till den redogörelse,

som lämnats därför i 1927 års proposition i motsvarande fråga (nr 286

sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Majit, att ett

exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens arbetslöshetskommission

till kännedom och efterrättelse.

Innan departementschefen övergått till att behandla av arbetslöshetskommissionen

gjord framställning om anslag för budgetåret 1931/1932, har han berört

vissa av kommissionen verkställda utredningar.

I sådant hänseende har först erinrats, att i den av riksdagens revisorer avgivna

berättelsen örn den år 1927 av dem verkställda granskningen av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden

den 1 juli 1926—30 juni 1927 under § 25 framställdes vissa anmärkningar mot

anordningarna för inkvartering av och mathållning åt de arbetare, som sysselsattes

i de av statens arbetslöshetskommission anordnade nödhjälpsarbetena. Sålunda

uttalade revisorerna, vilka besökt vissa av kommissionens arbetsplatser, såsom

en allmän iakttagelse om de av dem besökta förläggningarna, att dessa i några

fall syntes sämre än vad som vid vissa andra liknande offentliga och enskilda

företag stöde arbetarna till buds. Vidare uttalade revisorerna som ett önskemål,

att ordningen och renhållningen inom arbetarnas bostäder ägnades större

uppmärksamhet samt att organiserandet av gemensam mathållning i möjligaste

mån uppmuntrades.

Sedan arbetslöshetskommissionen i anledning av revisorernas berörda anmärkningar

den 7 januari 1928 avgivit förklaring och därvid åberopat en av

kommissionens arbetschef utarbetad promemoria i ärendet, bragtes vid behandlingen

år 1928 inom riksdagens andra kammare av statsutskottets utlåtande i

anledning av statsrevisorernas omförmälda berättelse frågan örn förhållandena

vid nödhjälpsarbetarnas förläggningar ånyo på tal, därvid såväl av en bland

revisorerna som ock från annat håll dessa förhållanden betecknades såsom fortfarande

otillfredsställande.

Genom beslut den 11 maj 1928 anbefallde sedermera Kungl. Majit arbetslöshetskommissionen

att under våren och sommaren 1928 verkställa en ingående

undersökning av samtliga förläggningar vid av kommissionen anordnade

nödhjälpsarbeten ävensom att därefter ofördröjligen låta vidtaga de åtgärder,

som vid undersökningen kunde befinnas erforderliga dels för att sätta de åt

nödhjälpsarbetarna upplåtna bostäderna i sådant skick, att de uppfyllde de anspråk

på sundhet, trevnad och bekvämlighet, som med hänsyn tagen till ifrågavarande

arbetens tillfälliga karaktär skäligen kunde uppställas, dels ock för

att åstadkomma tillfredsställande ordning och mathållning vid förläggningarna.

Därjämte anbefallde Kungl. Majit kommissionen att till Kungl. Majit

inkomma med redogörelse rörande de åtgärder, vilka av kommissionen vidtagits

i anledning av beslutet.

I skrivelser den 30 maj och den 15 november 1928 inkom kommissionen med

redogörelser i sistnämnda hänseende.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr J51.

11

Emellertid hade arbetslöshetskommissionen genom beslut av Kungl. Maj:t

den 22 juni 1928 fått i uppdrag att verkställa undersökning rörande vissa i en

skrivelse från landssekretariatet omförmälda frågor. De frågor, som sålunda

skulle bliva föremål för undersökning, voro i huvudsak följande, nämligen dels

huruvida nödbjälpsarbetena kunde anses lämpliga såsom dylika ur allmänna

synpunkter och särskilt med hänsyn till arbetenas inflytande på arbetstillgången

i den öppna marknaden, dels huruvida icke staten lämpligen borde genom

understöd till kommuner och vägdistrikt, inom vilka arbetslöshet i större utsträckning

förekomme, möjliggöra för dessa att i stället för nödhjälpsarbeten

anordna arbeten i öppna marknaden, dels huruvida de vid nödhjälpsarbetena

utgående lönerna kunde anses rimliga och lämpligt avvägda med hänsyn till

arbetarnas möjlighet att bereda sig själva och sina familjer uppehälle, dels huruvida

vid nödhjälpsarbete sysselsatta arbetare behövde anlita fattigvård samt,

därest så vore förhållandet, i vilken utsträckning detta ägde rum jämfört med

vad som i sådant hänseende förekomme beträffande lågt avlönade arbetare med

arbete i öppna marknaden, dels huruvida bostads- och andra förhållanden å

nödhjälpsarbetarnas arbetsplatser kunde anses vara tillfredsställande, dels huruvida

den ekonomiska och tekniska ledningen av nödhjälpsarbetena och andra

i samband därmed stående anordningar kunde anses vara tillfredsställande,

dels ock huruvida de möjligheter, som borde stå nödhjälpsarbetama till buds

att påtala vid arbetena rådande missförhållanden, vore tillgodosedda eller örn

förhandlingsordning, vari medgåves rätt för ombud för fackförening att biträda

nödhjälpsarbetama vid förhandling, borde upprättas.

Landssekretariatet utsåg, på arbetslöshetskommissionens anmodan, vissa representanter

att å dess och vissa fackförbunds vägnar deltaga i nyssnämnda utredningsarbete.

Resultatet av detta arbete föreligger nu i ett av arbetslöshetskommissionen

den 16 april 1930 avgivet utlåtande, vilket utkommit av

trycket. Däri behandlas de särskilda punkterna i utredningsuppdraget var för

sig. Utlåtandet berör även de frågor, som behandlades i kommissionens nyssnämnda

skrivelser den 30 maj och den 15 november 1928. I utlåtandet redogöres

för de yrkanden, som under utredningsarbetets fortgång framställts av

representanterna för landssekretariatet och fackförbunden. Vissa av dessa yrkanden

torde få anses vara av sådan natur, att bifall till desamma skulle innebära

omläggning av det nuvarande systemet. Sålunda påyrka nämnda representanter,

att allt reservarbete snarast skall upphöra, och i anslutning härtill — men

även av särskilda skäl — att statsbidrag till av kommunerna bedrivna reservarbeten

ej vidare må beviljas. IJtt annat yrkande, som jämväl torde få anses

vara av beskaffenhet att, örn det bifalles, sönderbryta det rådande systemet, går

ut på, att ackordsprisen vid kommissionens arbetsplatser i intet fall skulle få

understiga 75 % av de ackordspriser, som äro fastställda i gällande avtal och

ackordsprislistor eller vanligen tillämpas för motsvarande arbete i den fria

marknaden. Å andra sidan hava representanterna framställt vissa önskemål,

som kunna iakttagas utan rubbning i systemet. Vissa av dessa — såsom omprövning

av grovarbetarlönerna, utsträckning av rätten till ortstillägg för familjeförsörjare,

en del önskemål beträffande bostadsförhållandena m. m. —

opaginerad Kontrollera mot PDF

] 2

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

hava också genom åtgärder från arbetslöshetskommissionens sida redan blivit

uppfyllda. Beträffande ett par andra har kommissionen anfört, att den hade

för avsikt att försöksvis vidtaga åtgärder i syfte att helt eller delvis tillfredsställa

desamma. Sådana försök hava också skett och pågå alltjämt. Beträffande

slutligen några av dessa sist berörda önskemål — de mest vittgående

av de nu avsedda synas vara krav på att fastställd timlön garanteras varje arbetare

samt på upprättande av förhandlingsordning — hava dessa förefallit

kommissionen onödiga eller olämpliga. Ytterligare må nämnas, att representanterna

ansett det synnerligen önskvärt, att arbetstillfällen i den öppna marknaden

bereddes de arbetslösa genom att staten lämnade understöd till kommuner

och vägdistrikt för utförande av behövliga vägarbeten (för städernas vidkommande

dock endast till förbättring av infartsvägar).

I fråga örn det närmare innehållet av arbetslöshetskommissionens nyssberörde

utlåtande av den 16 april 1930 tillåter sig utskottet hänvisa till detsamma.

I statsrådsprotokollet har vidare lämnats en redogörelse för en nyligen gjord

framställning örn åtgärder för lindrande av arbetslösheten inom sjömansyrket.

Departementschefen har härvid först erinrat, att i gällande kungörelse angående

statsbidrag till arbetslöshetshjälp bland annat föreskrives, att statsbidrag

må utgå allenast till person, som på grund av oförvållad arbetslöshet, som varat

minst 6 arbetsdagar efter det ansökan om statsbidrag gjorts, befunnits vara i

behov därav. Vidare har erinrats, att i samma kungörelse föreskrives, att statsbidrag

till arbetslöshetsunderstöd, där ej omständigheterna prövas föranleda lägre

bidrag, utgår för envar understödstagare med enahanda belopp, som i sådant

hänseende tilldelats honom av kommunala eller landstingsmedel, dock högst

med vissa bestämda belopp. Emellertid må enligt samma kungörelse, där synnerligen

vägande omständigheter påkalla, att statsbidrag utgår till understöd

åt arbetslösa, ehuru enahanda belopp ej kan ställas till förfogande av kommunala

eller landstingsmedel, framställning örn statsbidrag göras hos Kungl.

Maj :t.

I en till departementschefen ställd skrift den 20 februari 1931 hava svenska

sjömansunionen och svenska eldarunionen gjort framställning örn åtgärder till

hjälp åt det i hamnstäderna varande arbetslösa sjöfolket. Förbunden i fråga

hava därvid framhållit, att den rådande ekonomiska depressionen i särskilt hög

grad drabbat sjöfarten, vilket medfört massuppläggning av fartyg och en fruktansvärd

arbetslöshet för sjöfolket. I fråga om det närmare innehållet av eldareunionens

framställning tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 13 i statsrådsprotokollet.

över framställningen har arbetslöshetskommissionen avgivit infordrat yttrande

den 13 mars 1931.

Kommissionen vitsordar däri, att den ihållande lågkonjunkturen för sjöfartsnäringen

gjort ställningen bekymmersam för många sjömän. Den rådande situationen

hade medfört alldeles särskilda olägenheter för de arbetslösa i hamnstäderna,

varest sjömännen samlats i osedvanligt stor mängd för att kunna så

uppmärksamt som möjligt bevaka de arbetsmöjligheter, som kunde yppa sig.

Svårigheterna bleve här, anför kommissionen, så mycket kännbarare, som kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

13

munerna ofta tvingades att på det ena eller det andra sättet taga sig an sjömännen,

även när dessa icke vore mantalsskrivna på uppehållsorten. Det syntes

därför ej kunna undgås, att staten i någon form trädde emellan för att

mildra verkningarna av det inträdda läget.

Kommissionen har nu i sitt yttrande framlagt förslag till anordnande av en

särskild under stödsverk samhet för vissa kategorier arbetslösa sjömän.

Hinder för genomförandet av förslaget, för vilket i det följande redogöres,

skulle emellertid enligt kommissionens uppfattning möta diirest, såsom i

förbundens framställning berörts, sjöman, som själv slutat sin anställning,

alltid skulle vara förhindrad att erhålla arbetslöshetshjälp, enär han icke kunde

betraktas såsom oförvållat arbetslös. Kommissionen anser emellertid, att

beträffande sjömän vid bedömandet av detta spörsmål särskilda omständigheter

borde tagas i betraktande. Att sjömännen självmant slutat sin anställning

kunde hava berott på särskilda, för sjömansyrket säregna förhållanden.

Det syntes då kommissionen knappast kunna vara med billigheten överensstämmande

att räkna arbetslösheten som självförvållad, även sedan de förutsättningar

ändrats, under vilka denna omflyttningsarbetslöshet uppkommit. För

det övervägande antalet sjömän berodde deras fortsatta arbetslöshet i nuvarande

situation på den ihållande depressionen inom sjöfartsnäringen. Arbetslöshetskommissionen

anser det fördenskull riktigast, att arbetslösheten för sjömännens

vidkommande’ betraktas såsom oförvållad, därest sjömännen kunna

styrka, att de under någon lämpligt avvägd tid, exempelvis fyra veckor, varit

arbetslösa och härunder icke blivit av _ vederbörligt organ för den offentliga

arbetsförmedlingen — hos vilka de givetvis förutsättas vara skyldiga att

anmäla sin arbetslöshet — ånyo hänvisade arbete i den öppna marknaden. En

sådan utväg hade för övrigt, påpekar kommissionen, ansetts såsom framkomlig

även i det förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som år 1928 avgavs

av 1926 års arbetslöshetssakkunniga.

Vad härefter beträffar kommissionens ifrågavarande förslag må först framhållas,

att detsamma avser allenast arbetslösa sjömän med försörjningsplikt,

vilka uppehålla sig å annan ort än mantalsskrivningsorten. Vad angar arbetslösa

sjömän utan sådan skyldighet, har kommissionen icke ansett nödvändigt

att vidtaga särskilda åtgärder. Kommissionen har räknat med att i stället

kunna bereda åtminstone en del av dem hjälp medelst deras intagande i statliga

reservarbeten. Jämväl har kommissionen förklarat sig hava för avsikt

att söka ordna denna sida av hjälpfrågan genom direkt till kommunernas arbetslöshetsorgan

meddelade direktiv. I fråga örn arbetslösa sjömän, som uppehålla

sig å hemorten, skulle enligt kommissionens förslag vanliga regler gälla.

Vidkommande de arbetslösa sjömän med försörjningsplikt, vilka uppehålla

sig å annan ort än mantalsskrivningsorten, skulle enligt kommissionens förslag

för dessa kunna anordnas en särskild understödsverksamhet.

I den mån kommuner funnes, inom vilka dylika arbetslösa sjömän hos vederbörande

arbetslöshetsorgan anmälde sig såsom hjälpsökande arbetslösa,

skulle dessa kommuner äga att till arbetslöshetskommissionen ingå med framställning

örn att få med bidrag av statsmedel under begränsad tid anordna

kontant understödsverksamhet för sådana sjömän. Sedan kommissionen prövat

framställningen, skulle kommissionen meddela beslut, vilket, i händelse av

bifall, jämväl skulle innefatta ett fastställande av det antal familjeförsörjare,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 251.

som finge tilldelas arbetslöshetsunderstöd samt ett angivande av den tid, under

vilken understödet finge utbetalas. Därest hjälpsökande arbetslösa sjömän av

förevarande kategori uppehölle sig inom kommuner, åt vilka tillstånd att bedriva

understödsverksamhet för vissa grupper av arbetslösa redan meddelats

av kommissionen, skulle dessa kommuner endast hava att till kommissionen insända

uppgift örn för hur många arbetslösa sjömän (familjeförsörjare)

understödsverksamhet ytterligare erfordrades, varefter kommissionen på samma

sätt hade att fixera antalet understödsplatser för sjömännen samt tiden för

statsbidragets åtnjutande.

Kommissionen har föreslagit, att staten till denna speciellt för sjömän anordnade

understödsverksamhet skulle bidraga med högre belopp än det statsbidrag

å 50 % av kostnaderna, som eljest normalt utgår till kommunerna vid

vanlig sådan verksamhet. Till stöd härför har kommissionen andragit, att det

nu gällde att tillhandahålla understöd åt arbetslösa, som i vanliga fall icke

stöde i närmare förbindelse med sina hemkommuner, och att understödsverksamheten

kunde beräknas bliva väsentligen förlagd till kommuner med höga

skatter. Statsbidragets storlek har kommissionen ansett böra graderas med

hanssin till vederbörande kommuns allmänna ekonomiska förutsättningar, och

framställningarna borde — för att den önskade effekten av hjälpaktionen skulle

kunna ernås — åtminstone vecka för vecka underställas Kungl. Maj:ts prövning,

savida icke Kungl. Maj :t skulle, i anseende till behovet av snabb handläggning

av dessa ärenden under den begränsade tid, varom här vore fråga,

anse lämpligt att överlämna åt kommissionen att jämväl besluta örn storleken

av det förhöjda statsbidraget till förevarande slag av understödsverksamhet.

Kommissionen har vid framläggandet av nu berörda förslag anfört bland annat

följande.

Förslaget kunde visserligen förefalla som ett avsteg från den av kommissionen

eljest principiellt intagna ståndpunkten, att alla hjälpåtgärder för arbetslösa

borde anordnas likformigt. Emellertid avsåge kommissionen härvid icke

att beträda någon ny väg inom verksamheten, utan syftade förslaget endast till

att genom praktiskt lämpliga metoder och inom ramen av gällande principer modifiera

själva sättet för genomförande av åtgärder till sjömännens bispringande.

En sadan modifikation av formen för arbetslöshetshjälpen hade sin motivering

i sakens egen natur. ^ De arbetslösa industriarbetarna, vilka normalt bleve föremål

för statens omvårdnad, hade i regel fast bostad på de orter, där de vistades

vid tillfället för hjälpens sökande och erhållande, och till största delen

brukade dessa arbetare kunna, sedan läget på arbetsmarknaden lättat, ånyo

vinna fotfäste i hemortens näringsliv. För sjömännen åter komme besök i

hemkommunerna i fråga mera sällan och kanske ofta med flera års mellanrum.

De på- och avmönstrade i sjöfartsstäderna, och egentligen syntes endast familjeförsörjarna

vid tiden mellan dessa mönstringar mera regelbundet söka

känning med hemorten. Det vore kommissionens förhoppning, att en på det

föreslagna sättet bedriven understödsverksamhet skulle kunna snabbt och för

rimliga kostnader bringa sjömännen den hjälp, varav många av dessa måste

anses vara i trängande behov.

Arbetslöshetskommissionen har slutligen hemställt örn medgivande därtill,

att en understödsverksamhet till förmån för arbetslösa sjömän måtte få anordnas

i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter, som utvecklats i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

15

utlåtandet, och att statsbidraget till denna verksamhet måtte få utgå med högst

75 % åt de kommuner, vilka till kommissionen inkomme med framställningar

örn statsbidrag till understödsverksamhet för sådana arbetslösa sjömän med

försörjningsplikt, som icke vore inom vederbörande kommun mantalsskrivna,

och till vilka kommuner kommissionen efter prövning av läget på respektive

orter funne sig böra bevilja statsbidrag till anordnandet av understödsverksamhet

av här ifrågavarande slag.

Även beträffande några andra yrkeskategorier har hemställts örn särskilda

åtgärder för arbetslöshetens lindrande.

Vid sammanträde med Hanebo kommunalfullmäktige den 25 januari 1931

beslöto sålunda fullmäktige, bland annat, instämma i Arbrå kommunalfullmäktiges

beslut att hemställa till statsmakterna örn sådan ändring i direktiven angående

statsbidrag till arbetshjälp, att sådan i framtiden även måtte utgå för

skogs- och flottningsarbetare samt jordbruksarbetare.

Härefter har fullmäktiges ordförande i en till departementschefen ställd

skrift den 19 februari 1931, under åberopande av fullmäktiges beslut, gjort

hemställan i enahanda syfte.

I anledning härav har arbetslöshetskommissionen den 13 mars 1931 avgivit

infordrat yttrande.

Kommissionen har därvid anfört, bland annat, att skogs-, flottnings- och

lantarbetare väl blivit ställda utanför den statliga hjälpverksamheten, men att

kommissionen samtidigt därmed antytt, att kommissionen vore villig medgiva

dispens från dessa avstängningsbestämmelser, där särskilda skäl härför kunde

anföras. Sådana dispenser hade jämväl under årens lopp meddelats såväl vad

anginge förenämnda yrken som också beträffande vissa andra. I fortsättningen

har kommissionen anfört följande.

Under innevarande vinter hade situationen obestridligen blivit bekymmersam

för skogsarbetarna inom åtskilliga kommuner i Norrland på grund av att avverkningarna

begränsats såsom en följd av depressionen inom sågverksindustrin,

och kommissionen hade också funnit anledning bevilja flera kommuner

dispens från avstängningsbestämmelserna, vilket medfört, att ett rätt betydande

antal arbetslösa skogs- och flottningsarbetare i år kommit i åtnjutande

såväl av kontanta arbetslöshetsunderstöd med bidrag av statsmedel som också

hänvisning till statliga reservarbeten. Att de arbetslösa inom Arbrå och Hanebo

kommuner ännu icke blivit delaktiga av en dylik förmån berodde uteslutande

därpå, att kommissionen icke haft att handlägga några framställningar

av denna art från dessa kommuner.

Då kommissionen förmenade, att den ordning, som nu tillämpades i fråga

örn dispenserande av jordbruks-, skogs- och flottningsarbetare från gällande

avstängningsbestämmelser, väl tillgodosåge möjligheten att kunna i varje

särskilt fall anpassa hjälpåtgärderna för avstängda grupper efter det lokalt

framträdande behovet, hemställde kommissionen, att den gjorda framställningen

icke måtte föranleda till någon vidare åtgärd.

I de två sistförflutna årens propositioner angående anslag till bekämpande

av arbetslösheten (1929 nr 210 och 1930 nr 255) hava frågorna örn ungdomsarbetslöshet

och yrkesutbildning berörts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 15],

I 1929 års proposition redogjordes sålunda bland annat för vissa uttalanden

i dessa frågor, som gjorts av kommerskollegium i dess den 5 mars 1929 inkomna

utlåtande över arbetslöshetssakkunnigas betänkande, och i 1930 års proposition

berördes en av arbetslöshetskommissionen i anledning av kommerskollegii

nyssnämnda utlåtande under år 1929 verkställd utredning i de frågor,

som nu avses, samt redogjordes för de synpunkter kommissionen i anknytning

till denna utredning framlagt i utlåtande den 28 februari 1930.

I en till departementschefen ställd skrift den 14 januari 1931 har nu Sveriges

socialdemokratiska ungdomsförbund gjort framställning örn åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.

Angående innehållet av denna framställning samt skolöverstyrelsens,

medicinalstyrelsens, arbetslöshetskommissionens samt socialstyrelsens

däröver avgivna utlåtanden får utskottet hänvisa till sid. 17—25 i statsrådsprotokollet.

I sammanhang med redogörelsen för nu berörda framställning och utlåtanden

har departementschefen erinrat, att från och med budgetåret 1928/1929

och hittills ett belopp av högst 10,000 kronor av det allmänna arbetsförmedlingsanslaget

fått utgå till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar

för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom. För

innevarande budgetår hava bidrag till ändamålet beviljats arbetsförmedlingarna

i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Trälleberg samt i Södermanlands,

Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län. Innevarande

års riksdag har nu besluta upphäva beloppets maximering. Beslutet är

motiverat med att, då ungdomsförmedlingen vore under uppbyggnad och strävanden

gjordes på åtskilliga håll att nå fram till positiva åtgärder i denna

viktiga fråga samt det icke kunde anses rimligt, att eventuellt uppnåeliga resultat

skulle kunna äventyras genom brist på medel, starka skäl talade för,

att maximeringen av bidraget upphävdes.

Innan departementschefen ingått på behandlingen av frågan örn anslag till

arbetslöshetens bekämpande för nästkommande budgetår, har departementschefen

dels redogjort för ett av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 13

mars 1931 gjort uttalande angående reservarbetenas värde för de i arbetena anställda

och för i samband därmed framlagda upplysningar örn relationen mellan

arbetsförtjänster och administrationskostnader (sid. 25—28), samt för arbetslöshetsutredningens

arbete m. m. (sid. 28 och 29), dels erinrat örn sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 3 januari 1931 beträffande nu ifrågavarande

ärende (sid. 29—31), dels ock redogjort för av statens arbetslöshetskommission

i skrivelser den 28 november 1930 och den 18 mars 1931 lämnade uppgifter,

i vad dessa beröra arbetsmarknadens utveckling och läge (sid. 31—39).

I berörda, den 18 mars 1931 ingivna skrivelse har kommissionen framlagt

förslag till finansplan för budgetåret 1931/1932. Detta förslag är av följande

utseende.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

17

Kronor

Beräknade utgifter .... 8,500,000

Vid budgetårsskiftet beräknat

rörelsekapital .... 1,250,000

Medelsreserv....... 1,500,000

Väglånefonden...... 1,000,000

Kronor

Fordringar hos kommuner,

vägstyrelser m. fl. för utförda

arbeten m. m., beräknade

till .... 650,000

Inventarier . . . . 600,000 1,250,000

Lån ur väglånefonden, beräknade

till...... 500,000

Brist att täckas genom ny
anvisning

. ..... 10,500,000

Summa kronor 12,250,000

Summa kronor 12,250,000

Statens arbetslöshetskommission har hemställt, att Kungl. Majit måtte av

riksdagen utverka ett anslag å 10,500,000 kronor för upprätthållandet av arbetslöshetskommissionens

verksamhet under budgetåret 1981/1932.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av de här återgivna sifferuppgifterna framgår, att arbetslösheten i riket

under de senaste månaderna beklagligtvis nått en mycket stor omfattning.

Större krav än på länge ställas därför på det allmännas åtgärder till minskande

av de menliga följderna av arbetslösheten. Den lämnade redogörelsen torde

hava visat, att det nuvarande systemet under den gångna vintern visat den

förmåga av elasticitet, som ansetts utgöra en av dess förtjänster. Av de förut

återgivna sifferuppgifterna framgår nämligen, att arbetslöshetskommissionen

varit i stånd att i takt med arbetslöshetens stegring öka antalet av i reservarbetena

anställda eller eljest hjälpta arbetare, så att detta antal procentuellt

hållit sig på ungefär samma nivå som under de senare åren, då arbetslösheten

varit av betydligt mindre omfattning. Härvid är dock att märka, att hjälpen

nu i icke oväsentlig utsträckning lämnats i form av kontantunderstöd. Såsom

jag förut tillkännagivit, har detta under nuvarande förhållanden enligt- min

mening endast inneburit en riktig utveckling, i det att under särskilda förhållanden,

såsom vid mera tillfällig ökning av arbetslösheten å viss ort, det för

en tid kan vara lämpligt att lämna kontanta bidrag.

Såsom i det föregående erinrats, framhöll jag vid den preliminära behandlingen

i statsverkspropositionen av föreliggande spörsmål, att man enligt

min mening hade att räkna med att statens verksamhet till bekämpande av

arbetslösheten komme att även under nästa budgetår bedrivas efter i huvudsak

samma grunder som hittills. Någon anledning till ändring av denna uppfattning

har sedermera icke förekommit; emellertid vill jag redan här omförmäla,

att jag har för avsikt att senare i dag föreslå framläggande av proposition angående

anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt min uppfattning frågan örn

statens åtgärder i anledning av arbetslösheten inom kort bör upptagas till en

allsidig prövning, därvid bland annat det föreliggande sakkunnigbetänkandet

angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten bör bliva

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 75 haft. (Nr 161.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

föremal för övervägande. Ytterligare material för ärendets behandling torde

inom en nära framtid komma att föreligga i yttrande från socialstyrelsen i anledning

av den styrelsen anbefallda kompletterande utredningen till nämnda

betänkande samt i första delen av arbetslöshetsutredningens betänkande. Såsom

redan nämnts, har jag vid behandlingen av den nu förevarande frågan haft

del av korrektur till de största partierna av denna del ävensom en innehållsöversikt.

Inom kort torde sagda del av sistnämnda betänkande föreligga i tryck.

I det föregående har jag berört vissa av arbetslöshet skommissionen verkställda

utredningar rörande särskilda frågor, som sammanhänga med den under

nuvarande former bedrivna verksamheten för arbetslöshetens bekämpande.

Jag redogjorde därvid bland annat i korthet för ett av kommissionen den 16 april

1930 avgivet utlåtande och framhöll då, att i detta utlåtande redogjorts för en

del av representanter för landssekretariatet och vissa fackförbund framställda

yrkanden. I samband därmed framhöll jag, att vissa av dessa yrkanden vore

av sådan natur, att bifall till desamma skulle innebära omläggning av nuvarande

system, medan åter andra skulle kunna bifallas utan att därigenom systemet

rubbades. Beträffande vissa av dessa sist avsedda yrkanden hade också,

framhöll jag vidare, de i yrkandena framställda önskemålen genom åtgöranden

från kommissionens sida redan blivit uppfyllda, under det att på andra punkter

frågan ännu vöre oavgjord. Som jag nyss yttrade, är det min avsikt att inom

kort till en allsidig prövning upptaga frågan örn statens åtgärder i anledning

av arbetslösheten. Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden synes mig

anledning saknas att i förevarande sammanhang närmare ingå på de spörsmål,

som diskuteras i kommissionens nyssnämnda utlåtande.

Vad vidare angår arbetslöshetskommissionens förslag om särskild under - stödsverksamhet för vissla arbetslösa sjömän, vill jag framhålla, att jag för

min del finner en sådan understödsverksamhet böra under nu rådande, för sjömännen

särskilt bekymmersamma förhållanden komma till stånd. Hinder

torde därvid icke böra möta att under de förutsättningar kommissionen angivit

statsbidrag utgår jämväl till understöd åt arbetslösa sjömän, vilka frivilligt

lämnat sin senaste anställning. Vad angår förhöjt statsbidrag för

ifrågavarande verksamhet vill jag framhålla, att sådan förhöjning synes mig

sta i överensstämmelse med billighetens krav. Det måste nämligen anses rimligt,

att kommun, som anordnar en av särskilda skäl påkallad understödsverksamhet

för personer, vilka ej äro mantalsskrivna inom densamma, påyrkar, att

staten bidrager med högre belopp än i vanliga fall. Med hänsyn till de särskilda

förhållandena och då tiden för understödsverksamhetens bedrivande tills

vidare torde böra begränsas till den 30 april detta år, synes det vara lämpligt,

att kommissionen tillerkännes rätt att i varje särskilt fall bestämma det

förhöjda statsbidragets storlek, dock att detsamma ej får överstiga 75 % av

understödet. Beslut i nu berörda avseenden torde emellertid icke böra fattas

i förevarande sammanhang, utan torde jag senare i dag få underställa Kungl.

Majit spörsmålet till avgörande.

Vad angår den i det föregående berörda framställningen angående skogs
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

19

och flottledsarbetare samt lantarbetare torde densamma med hänsyn till vad

arbetslöshetskommissionen anfört därom att dylika arbetare kommit i åtnjutande

av kontantunderstöd eller hänvisats till reservarbeten icke böra föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Jag vill i samband härmed framhålla, att motsvarande

spörsmål motionsvis underställts årets riksdag.

Beträffande den del av förevarande spörsmål, som avser wngdomsarbetslösheten,

är det tydligt, att denna arbetslöshet för närvarande är mycket omfattande.

Tidigare hysta förhoppningar att bättre förhållanden småningom skulle

inträda på detta område hava alltså hittills icke blivit infriade. Givet är, att

ungdomsarbetslösheten av flera olika skäl utgör ett mycket allvarligt problem,

som i särskild grad påkallar statsmakternas uppmärksamhet.

I fråga örn sådan ungdom, som icke fyllt 18 år, torde det därvidlag framför

allt gälla att åvägabringa förbättrad vägledning åt de unga vid deras yrkesval.

Sådan vägledning torde kunna lämnas genom skolan, men även genom arbetsförmedlingen.

I sistberörda hänseende vill jag framhålla att, sedan riksdagen

i år upphävt maximeringen av det bidrag från det allmänna arbetsförmedlingsanslaget,

som får utgå till bestridande av kostnaderna för särskilda anordningar

för underlättande av yrkesval och för arbetsanvisning åt ungdom,

möjligheterna till effektiv vägledning torde hava ökats. Det är att hoppas,

att dessa möjligheter utan dröjsmål skola utnyttjas.

Beträffande arbetslös ungdom, som befinner sig i åldern över 18 år, böra enligt

min uppfattning det allmännas strävanden närmast gå ut på att sådana

unga under sin nödtvungna ledighet erhålla en sysselsättning, som kan bliva

av betydelse för deras försörjningsmöjligheter i framtiden. Nuvarande avtalsförhållanden

på arbetsmarknaden torde nämligen göra det oundvikligt, att arbetsknappheten

i stor utsträckning går ut över denna ungdom, som i avlöningshänseende

i stor omfattning likställes med fullt yrkesskicklig vuxen arbetskraft

men ej äger samma arbetskapacitet. Vad då angår arbetslöshetstidens

utnyttjande som utbildningstid, kan det icke ifrågakomma att här ingå på

de väckta spörsmålen, huruvida nuvarande stipendiebelopp vid folkhögskolor,

lantmannaskolor samt kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning

böra höjas. Jag vill emellertid erinra örn att dessa spörsmål motionsvis underställts

innevarande riksdag men ännu icke föranlett något beslut. Skulle riksdagens

beslut icke komma att innebära ökade möjligheter i utbildningshänseende

för arbetslös ungdom, är jag för min del beredd att verka för att saken

tages upp från annan utgångspunkt nästa år.

Vad som för närvarande torde kunna åtgöras, synes vara dels försök att

förmå kommunerna att med bistånd från arbetslöshetskommissionen i ökad omfattning

bedriva kursverksamhet för arbetslös ungdom, dels ock undersökning

av möjligheterna att inom reservarbetenas ram anordna för ungdom och dess

utbildning mera lämpade arbeten än de sedvanliga. I intetdera hänseendet

påkallas emellertid ändrade direktiv eller eljest beslut från riksdagens sida.

För min del skall jag låta mig angeläget vara att i samråd med arbetslöshetskommissionen

söka befrämja saken.

I vad medicinalstyrelsen i förevarande sammanhang anfört angående kura
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

torsverksanthet som förbindelselänk mellan sjukhus och arbetsförmedlingarna

kan jag i allt väsentligt instämma.

Vad härefter angår frågan örn storleken av det anslagshelopp, som med nu

angivna utgångspunkter i fråga örn åtgärder till arbetslöshetens bekämpande

erfordras för nästa budgetår, anförde jag redan i statsverkspropositionen, att i

en tid av stigande arbetslöshet, sådan som den nuvarande, det naturligen vore

alldeles nödvändigt, att arbetslöshetskommissionens verksamhet kunde fortgå

i all önskvärd och ur olika synpunkter lämplig omfattning utan att hindras av

begränsad medelstillgång. Såväl i fråga örn reservarbeten som beträffande

lämnande av kontantunderstöd och hjälp i andra former bör kommissionen hava

möjlighet att lämna allt det bistånd, som med hänsyn till tillgången på arbetsmöjligheter

och andra omständigheter finnes skäligt. Därvidlag vill jag tilllägga,

att för den händelse den nuvarande stora arbetslösheten skulle komma

att utsträckas över en period av avsevärd längd, det måste vara önskvärt, att

procenttalet av dem, som erhålla bistånd från kommissionen eller på annat sätt,

kan ökas utöver den under de senare åren sedvanliga siffran. En dylik utvidgning

av verksamheten kommer tydligen i sin tur att medföra ökade kostnader.

Från dessa utgångspunkter finner jag det icke tillrådligt att uppskatta summan

av utgifterna under nästa budgetår till lägre belopp än det belopp av 8.5

miljoner kronor, varmed arbetslöshetskommissionen räknat. Beräkningen är

llPPgjord på sedvanligt sätt på grundval av den senaste tidens erfarenheter, och

då man tyvärr icke vågar bestämt räkna med någon avsevärdare förbättring

på arbetsmarknaden, torde — i belysning tillika av vad jag nyss anfört rörande

önskvärdheten av hjälp åt ett procentuellt ökat antal arbetslösa — beloppet

snarast få anses beräknat i underkant; dock synes tillräcklig anledning

till höjning av detsamma icke föreligga. I likhet med kommissionen har jag

vid ifrågavarande uppskattning räknat med att det belopp, som för nästa

budgetår kan bliva erforderligt i händelse farleden Ramsvikskilen—Ålstenshamn

kommer till utförande, skall rymmas inom den av kommissionen beräknade

medelsåtgången.

Arbetslöshetskommissionen har emellertid ansett, att ytterligare 2 miljoner

kronor skulle behöva anvisas. Medan för närvarande räknats med omkring

1.5 miljoner kronor till täckande dels av inventarier och utestående fordringar,

dels av medelsreserv, motsvarande behovet av likvida tillgångar, och dels av

den så kallade väglånefonden, beräknar kommissionen nämligen nu på grund

av rörelsens förväntade utvidgning och med hänsyn till att någon reservation

icke förutses komma att finnas å innevarande budgetårs anslag, att förutom

det belopp, som svarar mot inventarier och fordringar m. m., bör beräknas

en summa av 1.5 miljoner kronor till verklig medelsreserv. Därjämte borde

väglånefonden — 1,000,000 kronor — helt avskiljas från disponibla medel

och redovisas separat. Då vid detta budgetårs utgång beräknats vara utlämnade

lån ur väglånefonden till sammanlagt 500,000 kronor, skulle ytterligare

500,000 kronor erfordras till fonden.

Mot arbetslöshetskommissionens sålunda gjorda beräkningar har jag icke

annan erinran att framställa, än att det knappast synes erforderligt, att, i mot
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

21

sats mot vad som tidigare ägt rum, belasta budgeten med ett så stort belopp

som 1.5 miljoner kronor till verklig mcdclsreserv. Därest sådan reserv — som

bär är avsett — allenast omfattar det belopp, som behöves för att finnas tillgängligt

i likvida tillgångar, torde, såvitt nu kan bedömas, en nedsättning till

1 miljon kronor utan olägenhet kunna ske.

Med denna begränsning skulle det erforderliga anslaget kunna bestämmas

till (8.5 + 1.5) 10 miljoner kronor, ett belopp, som ändock med icke mindre än

3 miljoner kronor överstiger det av mig i statsverkspropositionen -—- i anslutning

till framställning från arbetslöshetskommissionen — preliminärt beräknade

beloppet. Anledningen till beloppets ökning är uppenbarligen, att arbetslösheten

antagit dimensioner, som ännu vid statsverkspropositionens framläggande

icke ansågos behöva tagas i beräkning.

Vad särskilt angår den så kallade väglånefonden vill jag framhålla att,

såsom redan förut antytts, med densamma avses att underlätta vägbyggnader

i fria marknaden genom lån. Härigenom möjliggöres, att dessa vägbyggnader

komma till utförande tidigare än statsbidrag ur vederbörligt anslag kunna erhållas.

I sin ordning bidraga dessa vägbyggnadsarbeten — vid vilka utgå avtalsenliga

löner — till arbetslöshetens motverkande. Denna verksamhetsform,

som under flera år prövats, synes mig ändamålsenlig, och jag förutsätter därför,

att låneverksamheten skall kunna även i framtiden få bedrivas. Arbetslöshetskommissionen

har nu hemställt, att väglånefonden skulle helt avdelas

från disponibla medel och redovisas separat. Då man synes hava att räkna med

att förevarande låneverksamhet kommer att bliva av stadigvarande beskaffenhet,

torde skäl föreligga att bifalla kommissionens nyssnämnda hemställan. Örn

riksdagen ej framställer erinran häremot, torde jag få underställa sistberörda

fråga Kungl. Maj:ts prövning, sedan riksdagen fattat beslut i anslagsfrågan.

Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet, kommer denne

att senare under riksdagens lopp framlägga förslag rörande sättet för anskaffande

av medel till täckande av den nu beräknade merkostnaden.»

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till

behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr O. Öhman m. fl. väckt motion, nr 249,

däri hemställts,

att riksdagen måtte bevilja ett förslagsanslag å 100 miljoner kronor, varav

50 miljoner kronor disponeras under budgetåret 1931/1932 till anordnande av

statliga och kommunala arbeten för de arbetslösa;

att riksdagen uppdrager åt regeringen att för de närmaste två åren planlägga

hjälpverksamheten för de arbetslösa i den omfattning, som anvisade medel

medgiva;

att riksdagen måtte som villkor för anslagets användande föreskriva, att arbetslöshetskommissionen

avskaffas samt att hjälpverksamheten för de arbetslösa

organiseras så att ledningen därav lägges direkt under socialdepartementet

och under detsamma sorterande organ;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 151.

Utskottets

yttrande.

att de genom staten eller kommunerna anordnade arbetena för de arbetslösa

betalas med avtalsenliga löner, samt att riksdagen vid beviljande av ovannämnda

anslag matte fastställa sådana direktiv, att alla arbetslösa i möjligaste män

beredas arbete och att, därest i något fall arbete ej kan beredas de arbetslösa,

dessa beviljas rätt till kontant understöd,

dels en inom första kammaren av herr T. Nerman väckt motion, nr 187, vari,

med hänvisning till motiveringen i förenämnda motion, gjorts enahanda yrkande;
dels

ock två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 264, inom första kammaren

av herr G. Möller m. fl. och den andra, nr 423, inom andra kammaren av

herr P. A. Hansson m. fl., vari föreslagits, att vid användningen av det anslag

till arbetslöshetens bekämpande, som kan bliva beviljat för budgetåret 1931/

1932, i motionerna angivna grunder skola tillämpas.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

De i propositionen lämnade uppgifterna örn det nuvarande konjunkturläget

på arbetsmarknaden och jämväl eljest kända förhållanden ådagalägga, att omfattningen

av arbetslösheten i riket under den förflutna vintern i oroväckande

grad tilltagit. På sätt departementschefen framhållit, måste därför större

anslag än på länge beviljas till lindring av arbetslöshetens ur skilda synpunkter

menliga följder.

Enligt den föreliggande propositionen skulle statens arbetslöshetshjälp under

nästkommande budgetår utövas i samma former som hittills. Härtill får

utskottet giva sin anslutning, under erinran att de två senaste årens riksdagar

uttalat, att det mäste anses olämpligt, att under pågående utredning örn arbetslöshetens

karaktär och orsaker samt medlen för dess bekämpande några

ändringar vidtagas i på förevarande område gällande bestämmelser.

Som bekant har pa senare tid arbetslösheten sträckt sina verkningar även till

skogs- och lantarbetare. Dessa äro visserligen såsom säsongarbetare enligt av

arbetslöshetskommissionen utfärdade bestämmelser avstängda från arbetslöshetshjälp.

Emellertid kan vid behov dispensförfarande användas, och, enligt vad

utskottet erfarit, hava gjorda ansökningar örn dispens i sådant hänseende hittills

av arbetslöshetskommissionen bifallits. De arbetslösa, som erhålla sådan

dispens, bliva härigenom fullt jämställda med dem, som tillhöra av nu ifrågavarande

restriktiva bestämmelser icke berörda yrkesgrenar. Utskottet vill

vidare erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av inom riksdagen

väckta motioner (1:240 och 11:399) angående beviljande av förstärkning av

det för budgetåret 1930/1931 anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten

uttalat, att riksdagen förutsatte, att, därest situationen å arbetsmarknaden

fortfarande bleve sådan, att en utsträckning av omförmälda dispensförfarande

skulle visa sig erforderlig, detta ock utan onödig omgång komme att ske.

Vad angår storleken av det anslagsbelopp, som erfordras under nästkommande

budgetår för arbetslöshetens bekämpande, har utskottet för fortsättande

av arbetslöshetskommissionens verksamhet funnit sig böra tillstyrka Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 161. 2å

Maj:ts förslag örn anvisande för ändamålet i fråga av ett anslag å 10,000,000

kronor. • i j j j l,! I| : (u;

Av vad sålunda anförts följer, att utskottet icke kunnat ansluta sig till de

motionsvis framställda yrkandena.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Öhmans m. fl., Nermans,

Möllers m. fl. och P. A. Hanssons m. fl. motioner, II: 249,

I: 187, I: 264 och II: 423, i. vad de skilja sig från Kungl.

Maj:ts förslag, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret

1931/1932 anvisa ett extra reservationsanslag av

10,000,000 kronor.

Stockholm den 15 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. U. Kvarnzelius, J. L. Widell, J. Nilsson

i Malmö, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, C. I.

Asplund, J. G. Walles, G. G. V. Hammarskjöld, K. E. Andersson i Eliantorp,

I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund i Brattfors,

C. R. Jansson i Falun, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, E. J.

Wigforss, B. F:son Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs,

S. Persson i Fritorp, O. E. F. Järte och J. Jönsson i Revinge.

Reservationer:

1) av herrar Nillson i Malmö, Oscar Olsson, Asplund, Walles, Pauli, Anderson

i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss och

Eriksson i Stockholm, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse:

»De i propositionen lämnade uppgifterna örn det nuvarande konjunkturläget

på arbetsmarknaden och jämväl eljest kända förhållanden ådagalägga, att omfattningen

av arbetslösheten i riket under den förflutna vintern i oroväckande

grad tilltagit. På sätt departementschefen framhållit, måste därför större

krav än på länge ställas på det allmännas åtgärder till minskande av arbetslöshetens

ur skilda synpunkter menliga följder, vilka enligt utskottets mening

eljest skulle kunna tillfoga samhället allvarlig skada.

Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet på

ifrågavarande område under nästkommande budgetår utövas efter i huvudsak

samma former som hittills.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 181.

I överensstämmelse med vad dels framhållits i Kungl. Maj:ts proposition,

nr 202, angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet,

dels ock motionsvis framförts, anser utskottet emellertid för sin del, att med

hänsyn till det brydsamma läget på arbetsmarknaden krav måste ställas på att

hjälpverksamheten väsentligen vidgas, så att hjälp kommer alla ofrivilligt arbetslösa

till del. I likhet med vad motionsvis påpekats, hyser utskottet den

uppfattningen, att arbetslöshetspolitiken bör så omläggas, att arbetslöshetskommissionens

verksamhet avvecklas så snabbt som detta — med hänsyn till pågående

arbetsföretag och möjligheterna att sätta i gång beredskapsarbeten,

där de arbetslösa kunna sysselsättas — är utförbart. Så länge arbetslöshetskommissionens

verksamhet emellertid fortgår, synes det utskottet dock oavvisligt,

att humanare regler än de, som för närvarande tillämpas av kommissionen,

iakttagas.

Särskilt måste anses påkallat, att lönerna till nödhjälpsarbete så avpassas,

att de giva den i sådant arbete anställde skälig försörjning och att den kontanta

understödsverksamheten bedrives i all den utsträckning, förhållandena

kräva. Utskottet finner sig därjämte böra uttala, att hjälpen icke bör begränsas

till att gälla vissa angivna fack eller yrken. Därigenom skulle, bland andra,

skogs-, flottnings- och lantarbetare utan särskilt dispensförfarande beredas rätt

till arbetslöshetshjälp.

Vad beträffar de för ifrågavarande hjälpverksamhet i övrigt gällande direktiven,

vill utskottet framhålla, att förhållandena på arbetsmarknaden aktualiserat

en genomgripande revision även av de bestämmelser, vilka nu så gott som

fullständigt utesluta vissa grupper från det allmännas hjälp. Utskottet hävdar

den uppfattningen, att avstängning från arbetslöshetshjälp endast må

drabba den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout, samt att arbetsplats,

vid vilken konflikt pågår, icke må räknas till den öppna arbetsmarknadens

arbetstillfällen.

Vad beträffar storleken av det äskade anslaget, har utskottet, oaktat detsamma

kan i och för sig synas väl snävt tillmätt, funnit sig icke böra förorda

höjning av det begärda anslagsbeloppet.

Under hänvisning till vad. sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

I. att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition och herrar Möllers m. fl. och P. A. Hanssons

m. fl. ovanberörda motioner, I: 264 och II: 423, till bekämpande

av arbetslösheten i huvudsaklig överensstämmelse med av

utskottet angivna grunder för budgetåret 1931/1932 anvisa ett

extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor; samt

II. att herrar Öhmans m. fl. och Nermans motioner, II: 249

och I: 187, i vad de ej må anses besvarade genom vad utskottet

anfört, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

2) av herr Rosén beträffande utskottets motivering.

Stockholm 1931. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner. t

311510

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:301 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten. s. 11 i texten