Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta motioner.

1931-05-18 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

1

flir 152.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för

motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta

motioner.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtnä propositionen, nr 1,

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har

Kungl. Majit under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag (Oförutsedda utgifter,

punkten 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som må

komma ätt avlåtäs i ämnet, till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet

för budgetåret 1931/1932 beräkna ett reservationsanslag av 3,000,000

kronor.

Därefter har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 20 mars 1931 avlåten

proposition, nr 202, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 under titeln »Oförutsedda

utgifter» anvisa ett reservationsanslag, att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna grunder, av 3,000,000

kronor.

I förevarande ämne hava inom riksdagen väckts följande till utskottet

remitterade motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

261, av herr C. P. V. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom andra

kammaren, nr 424, av herr C. G. Olsson i Golfvasta m. fl., vilka hemställt,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående anslag

till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet;

dels en inom första kammaren av herr G. I. Asplund väckt motion, nr 262,

däri hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 202, utöver däri begärda anslag till beredskapsarbeten för motverkande

av arbetslöshet anvisa ett reservationsanslag av lånémedel å tio miljoner

kronor att användas till utförande av sådana arbeten — exempelvis å

vattenkraftsbyggnader och kraftledningar —, som kunna antagas i framtiden

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 0 sami. 76 haft. (Nr 152.)

1058 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

förränta åtminstone större delen av det nedlagda kapitalet, ock som dessutom

äro ägnade att effektivt medverka till en ökad ock kärkraftig produktion

redan vid början av förstkommande förbättrade konjunkturläge, ävensom

till att öka vårt lands självförsörjningsmöjligketer för framtiden;

dels en inom andra kammaren av kerr E. Lindberg m. fl. väckt motion,

nr 425, däri likaledes kemställts, att riksdagen ville i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition nr 202 utöver däri begärda anslag till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet anvisa ett reservationsanslag av lånemedel

å tio miljoner kronor att användas till utförande av sådana arbeten — exempelvis

å vattenkraftsbyggnader ock kraftledningar —, som kunna antagas

i framtiden förränta åtminstone större delen av det nedlagda kapitalet, ock

som därtill äro ägnade att effektivt underhjälpa en ökad ock bärkraftig produktion

redan vid början av förstkommande, förbättrade konjunkturläge, ävensom

att öka vårt lands självförsörjningsmöjligketer i framtiden;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr

263, av herr G. Möller m. fl. ock den andra inom andra kammaren, nr 422,

av kerr P. A. Hansson m. fl., däri kemställts, att riksdagen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 202 måtte besluta att till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 undertiteln »Oförutsedda

utgifter» anvisa ett reservationsanslag, att användas i huvudsaklig

överensstämmelse med i det föregående angivna grunder, av 20,000,000

kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herrar 0. W. Lövgren i Nyborg ock

E. Hage väckt motion, nr 421, däri kemställts, att riksdagen i sammanhang

med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition, nr 202, ville principiellt

besluta örn utförande av järnvägen Morjärv—Kalix till hamn vid kusten ock

för detta ändamål öka anslaget med 1 miljon kronor.

Riksdagen kar vid flera tillfällen gjort framställningar kos Kungl. Majit

i förevarande ämnen.

Av 1912 års riksdag gjordes i skrivelse (nr 262) framställning örn utredning

»huruvida ock på vad sätt statens ock kommunernas arbeten må utföras

enligt sådan planläggning, att arbete kan beredas största möjliga antal arbetare

under tider ock perioder, då den privata företagsamheten inskränkes

ock till följd därav större arbetslöshet uppstår». Av den i skrivelsen anförda

motiveringen framgick, att utredningen borde avse såväl möjligheten

att mildra säsongarbetslösheten genom systematiskt genomförda vinterarbeten

som möjligheten att motverka den av vikande konjunkturer föranledda krisarbetslösheten

genom att upprättade arbetsplaner uppskötes under avvaktan

på en förr eller senare inträffande lågkonjunktur.

Vid 1920 års riksdag beslöts i anledning av väckta motioner (skrivelse

nr 368) anhålla örn utredning, huruvida ock på vilket sätt en lagstiftning

eller andra åtgärder skulle kunna åstadkommas för att i möjligaste mån

motarbeta den oregelbundna arbetstillgången med därmed följande arbetslöshet.

Denna skrivelse kar sedermera varit föremål för övervägande av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152. 3

olika kommittéer och sakkunniga, som haft att utreda arbetslöshetsspörsmålet.

Sedermera har 1930 års riksdag i anledning av motioner som väckts i

samband med proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten,

i skrivelse (nr 392) hemställt örn skyndsam utredning, huruvida och

under vilka villkor ett reservationsanslag kunde böra beviljas för att efter

Kungl. Maj:ts beprövande tagas i anspråk vid tillfällen av ökad arbetslöshet

av mera betydande omfattning.

I sistnämnda riksdagsskrivelse anfördes bland annat följande:

Av den i ärendet lämnade utredningen synes riksdagen ådagalagt, att åtgärder

från statens sida till bekämpande av arbetslöshet alltjämt äro av behovet

påkallade.

Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet på

ifrågavarande område under nästkommande budgetår utövas i samma huvudformer

som hittills, dock att i propositionen ånyo framhållits angelägenheten

av att de s. k. reservarbetena, som bedrivas av arbetslöshetskommissionen eller

med bidrag från denna såsom s. k. statskommunala arbeten, undan för undan

inskränkas genom att arbetena i så stor utsträckning som möjligt föras över

till likartade arbeten, bedrivna i den öppna arbetsmarknaden.

Olämpligheten av att under pågående utredningar örn arbetslöshetens karaktär

och orsaker samt medlen för dess bekämpande ävensom angående arbetslöshetsförsäkring

vidtaga ändringar i de på förevarande område gällande bestämmelserna

ansåg sistlidet års riksdag (skrivelsen nr 272) ligga i öppen dag,

och riksdagen framhöll ock samtidigt angelägenheten av att, under det

att utredningarna påginge, åtgärder, så långt möjligt vore, vidtoges i syfte

att genom effektiv arbetsförmedling, i den mån så kunde ske, återföra arbetskraft

till den allmänna arbetsmarknaden.

Motionsvis har nu inom riksdagen väckts förslag, avseende beträdande av

nya vägar i fråga örn åtgärder å berörda område, innan de många och invecklade

spörsmål, som sammanhänga med frågan örn de lämpligaste metoderna för

mildrandet av arbetslöshetens följder, hunnit att utredas.

Såsom av arbetslöshetskommissionens yttrande i ärendet framgår, har kommissionen

ansett det icke välbetänkt, att staten, innan dessa utredningar avslutats

eller eljest tvingande skäl anförts för en ändring av nuvarande ordning,

skulle kasta över ända det provisoriska system, som dock uppbyggts

med ledning av gjorda erfarenheter under en mer än tioårig verksamhet, för

att i stället övergå till ett alldeles nytt och fullständigt oprövat system.

Denna uppfattning synes, åtminstone i viss utsträckning, icke kunna frånkännas

giltighet. I enlighet härmed finner riksdagen motiverat, att ett anslag

till arbetslöshetens bekämpande genom arbetslöshetskommissionen jämväl

denna gång beviljas enligt oförändrade grunder.

Emellertid synas skäl kunna anföras för att de ovan berörda motionerna

föranleda viss utredning. Det skulle kunna tänkas, att ett reservationsanslag

till vissa allmänna arbeten ställes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, att

tagas i anspråk i den mån påtaglig arbetslöshet, antingen generellt eller,

t. ex. på grund av industriella sammanbrott, mera lokalt uppstår; ett sådant

anslag skulle kunna vara av betydande värde vid arbetslöslietsfrågornas handläggning.

Härigenom bomme, åtminstone till viss del, de offentliga arbetena

att kunna mer smidigt anpassas efter konjunkturerna, så att en större anpart

av dessa arbeten igångsättes under depressionsperioder än eljest blir

fallet. Utredningen borde sålunda omfatta frågan, huruvida och på vilket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

sätt en anordning med ett reservationsanslag till utförandet av därför lämpade

arbeten borde vidtagas. Utredningen bör bedrivas skyndsammast möjligt,

och resultaten därav böra föreläggas riksdagen.

Vidare må erinras att Kungl. Maj:t genom beslut den 6 juni 1924 tillkallat

sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande

motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. De

sakkunniga avlämnade den 24 juli 1925 betänkande (Statens offentliga utredningar

1925: 29) med förslag i ämnet.

Genom arbetslöshetsutredningen, tillsatt den 11 mars 1927, pågår undersökningar

rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för

dess bekämpande.

I anledning av 1930 års ovannämnda riksdagsskrivelse bemyndigade Kungl.

Majit den 26 september 1930 chefen för socialdepartementet att tillkalla

särskilda utredningsmän för den av riksdagen begärda utredningen.

De på grund härav utsedda utredningsmännen hava med skrivelse den

15 januari 1931 överlämnat av dem utarbetat betänkande med förslag angående

arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten (Statens offentliga

utredningar 1931: 3) jämte en översikt över av utredningsmännen från

vissa verk och myndigheter införskaffade uppgifter örn de arbeten inom

respektive förvaltningsområden, som kunde ifrågakomma såsom arbeten för

avsett ändamål.

Över sistnämnda betänkande hava yttranden avgivits av centrala verk,

länsstyrelser och åtskilliga enskilda institutioner.

Efter att hava erinrat örn tidigare behandling av frågan örn arbetslöshetens

motverkande genom allmänna arbeten har departementschefen lämnat

en redogörelse för innehållet i 1931 års betänkande (sid. 5—20 i propositionen),

till vilken utskottet får hänvisa.

Referat av de över betänkandet avgivna yttrande återfinnes å sid. 20—24

samt 33—63 av propositionen.

Departementschefen har vidare omnämnt en av internationella arbetsbyrån

i Genéve utarbetad rapport rörande arbetslöshet och offentliga arbeten

samt vissa sammanställningar rörande behandlingen av liknande frågor

i England och Tyskland, som han mottagit från den år 1927 tillsatta arbetslöshetsutredningen.

För egen del har departementschefen anfört att han av skäl, som utvecklas

å sid. 25—27 av propositionen, men även med hänsyn till de olägenheter,

som eljest kunna bliva förenade med beredskapsarbeten, anordnade enligt

det av utredningsmännen framlagda betänkandet, icke ansett sig kunna

föreslå genomförande av deras förslag oförändrat. Ju mera man vid anordnandet

av beredskapsarbeten toge sikte på att de skulle kunna i så stor

utsträckning som möjligt och på de punkter, där det bäst behövdes, minska

arbetslöshetens följder, desto större risker uppkomme för att på så sätt anordnade

beredskapsarbeten i längden skulle kunna leda till svårigheter med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

5

hänsyn till det för närvarande tillämpade systemet för statliga åtgärder mot

arbetslösheten. Det kunde dock icke vara lämpligt att för närvarande vidtaga

några åtgärder, som kunde leda till sådana konsekvenser. Detta följde

redan av att det föreliggande materialet icke vore tillräckligt för att medgiva

fattandet av en mera definitiv ståndpunkt till frågan örn på ena eller andra

sättet utformade beredskapsarbeten. Vid behandlingen av frågan örn anslag

för nästa budgetår till bekämpande av arbetslösheten hade även framhållits,

att frågan örn statens åtgärder i anledning av arbetslösheten inom kort borde

upptagas till en allsidig prövning. Det kunde då uppenbarligen icke vara

lämpligt att nu föreslå en anordning, som kunde föregripa de sålunda förestående

övervägandena.

Då emellertid i nuvarande arbetslöshetsläge den ifrågasatta utvägen med

beredskapsarbeten icke syntes böra lämnas oprövad, har departementschefen

funnit sig böra undersöka möjligheten av en sådan anordning, att några

risker i angivna hänseenden icke skulle behöva förekomma. Detta kunde

enligt departementschefens mening ske på det sätt att statsmakterna, väsentligen

i enlighet med vad i vissa yttranden förordats, nu begränsade sig till

en anordning av i huvudsak följande innebörd.

I ändamål att de offentliga arbetena skola kunna i viss utsträckning anpassas

efter konjunkturerna och därmed följande variationer i arbetslösheten,

ställes till Kungl. Maj:ts förfogande ett reservationsanslag av lämplig

storlek. Detta användes enligt Kungl. Maj:ts beprövande till arbeten, som

under alla förhållanden skola förr eller senare utföras med anlitande av all,

männa medel och genom statlig myndighets försorg och som äro av natur att

i normala fall riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t, för varje särskilt

fall därtill anvisar medel. Enda olikheten mot det vanliga förfaringssättet

är alltså här, att Kungl. Majit har att, efter det de särskilda ämbetsverken

inkommit med förslag örn utförande av olika allmänna arbeten vid sidan

av det i vanliga former till omedelbart genomförande avsedda programmet,

väga dessa förslag mot varandra icke blott med hänsyn till graden av angelägenheten

av utförandet utan också med hänsyn till deras betydelse för

motverkande av arbetslösheten och dess följder. Vid prövningen, skulle avseende

även fästas vid att varje särskilt arbete bör igångsättas vid den tidpunkt,

som ur angivna synpunkter och med hänsyn till lokala förhållanden

vore den lämpligaste. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en

viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet sker centralt

och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan skilda arbeten och

bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.

Varje särskild myndighet skulle hava att inkomma med förslag till

arbeten inom dess ordinarie program, lämpligen ordnade efter angelägenhetsgraden.

Sådana arbeten skulle tydligen i allmänhet komma att äga

företräde, beträffande vilka förelåge i detalj utarbetat program, som gjorde

det möjligt att utan dröjsmål igångsätta dem vid den lämpliga tidpunkten.

Med hänsyn till mängden av föreliggande arbetsuppgifter lärer det ej behöva

befaras, att vederbörande fackmyndigheter skulle underlåta att inkomma med

dylika förslag i den omfattning, att ett verkligt val för Kungl. Majit bleve

möjligt. Initiativ till övervägande av anordnande av arbete inom viss ort

lärer kunna, såsom förutsättes enligt betänkandet, tagas av ortsmyndighet

eller vederbörande centrala verk. Beaktandet ur arbetslöshetssynpunkt av

olika föreliggande förslag lärer kunna ske efter inhämtande av yttrande

från socialstyrelsen och arbetslöslietskommissionen. Enligt min uppfattning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

kräves alltså icke för en anordning av nu antydd beskaffenhet något särskilt

remissorgan, sådant som utredningsmännen tänkt sig.

Genom att gå fram på den nu antydda vägen skulle man tydligen kunna

undgå de olägenheter, som befarats bliva en följd av beredskapsarbetenas

anordnande enligt utredningsmännens förslag. De arbeten, till vilka Kungl.

Majit komme att ur ifrågavarande anslag anvisa medel, bleve ujupenbarligen

till alla delar helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för

medlens anskaffande skulle angiva skillnaden. Med denna ståndpunkt följer

också, att några särskilda regler angående arbetslön, utväljande av arbetare

o. s. v. icke skulle meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle äga att

helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet. På detta sätt blir

visserligen -—- något som följer av vad jag redan tidigare anfört — den

omedelbara effekten till arbetslöshetens bekämpande givetvis mindre än

genom anordningar enligt utredningsmännens betänkande. Men denna olägenhet

torde uppvägas av de nyss antydda fördelarna. Tydligen är det

emellertid i och för sig önskvärt — något som överhuvud taget i depressionstider

bör gälla beträffande statliga arbeten — att man vid utförandet

håller i sikte, att dessa så anordnas, att arbetena bliva till gagn för arbetslöshetens

bekämpande. Sålunda är det ur allmän synpunkt till fördel, örn

vederbörande myndighet vid anskaffande av arbetskraft liänvänder sig till

arbetsförmedlingsorganen inom orter, där arbetslösheten är särskilt betungande,

och utan särskilda föreskrifter lärer det kunna tillses, att arbetena

i första hand komma de behövande till godo, i den mån dessa erbjuda

fullgod arbetskraft. I anslutning till det förut anförda bör även i nu

berörda hänseenden fasthållas, att det här rör sig örn en försöksanordning

och att därför olika metoder och regler lämpligen böra prövas vid verkställigheten

hos de särskilda myndigheterna.

Beträffande anslagsberäkningen yttrar departementschefen följande.

Det belopp, som i årets statsverksproposition beräknades för det ifrågasatta

anslaget till beredskapsarbeten till arbetslöshetens bekämpande, uppgick,

som förut erinrats, till 3 miljoner kronor. Det är uppenbart, att med

ett anslag av denna storlek endast begränsade verkningar kunna förväntas;

till jämförelse må erinras, att summan av de för innevarande budgetår

i riksstaten upptagna beloppen till statliga eller med statsunderstöd utförda

arbeten — oavsett anslag till vägförbättringar och vägunderhåll —

uppgår till över 60 miljoner kronor, därav till vägbyggnader omkring 8 miljoner

kronor. Det tillskott i arbetstillfällen, som skulle åstadkommas genom beredskapsarbetena,

måste alltså procentuellt vara av ganska ringa betydelse.

Som också förut antytts, kan man vidare knappast vara berättigad att anse

de arbetsmöjligheter, som skulle beredas med anlitande av det här behandlade

anslaget, som ett rent nettotillskott på arbetsmarknaden.

Emellertid möta statsfinansiella hinder mot att nu öka det beräknade

anslagsbeloppet, så mycket mera som jag, beträffande anslaget till bekämpande

av arbetslösheten, förut i dag nödgats hemställa örn äskande av

ett anslag, som med icke mindre än 3 miljoner kronor överstiger det

i statsverkspropositionen preliminärt beräknade. Jag förordar alltså, att förevarande

reservationsanslag från Kungl. Maj:ts sida definitivt bestämmes till

3 miljoner kronor.

Yad härefter angår den befogenhet med avseende å användningen av

ifrågavarande anslag, vilken bör tillkomma Kungl. Majit — yttrar departementschefen

— är till en början att fasthålla, att då avsikten är, att riksdagen

skall lämna i Kungl. Majlis hand att i val mellan olika arbeten träffa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

7

det avgörande, som eljest ankommer på riksdagen, Kungl. Maj:t uppenbarligen

därvid icke bör fatta sådana beslut, som föregripa en följande prövning

av riksdagen. Utan riksdagens medgivande bör Kungl. Majit alltså

icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa medel till arbeten, som icke

kunna fullbordas, utan att riksdagen ett kommande budgetår för ändamålet

under den ena eller den andra anslagstiteln anvisar ytterligare medel.

Yad sedan beträffar de slag av statliga arbeten, som böra ifrågakomma, innebär

den av departementschefen förordade anordningen, att andra arbeten icke

böra ifrågakomma, än som pläga utföi''as av statens egna myndigheter eller

på deras föranstaltande. Sålunda håller departementschefen före, att fran

anslaget icke böra utgå medel till vägbyggnader genom vägdistrikten. Beträffande

dylika arbeten erinrar departementschefen, att han vid behandlingen

av frågan örn anslag till bekämpande av arbetslösheten förutsatt, att

kommuner alltjämt skola kunna av den i sistnämnda anslag ingående s. k.

väglånefonden erhålla lån till vägbyggnader såsom förskott å det till dem

senare utgående statsbidraget. Genom denna form, som under ett flertal

år prövats och befunnits ändamålsenlig, bomme på ett enklare sätt möjlighet

att beredas att till avtalsenliga löner anordna vägbyggnadsarbeten i

sådan ordning, att de bidroge till arbetslöshetens motverkande.

Departementschefen yttrar vidare:

En av de viktigaste grupperna av sådana arbeten, som ansetts lämpliga

till beredskapsarbeten, är den som angår anordnandet av s. k. skenfria korsningar.

Rörande dylika arbeten må till en början anföras, att med hänsyn till vad

som nyss yttrats därom att beredskapsarbetena för närvarande böra begränsas

till företag, som utföras eller ombesörjas av sådana statens organ,

till vilkas ordinarie arbetsuppgifter dylika arbeten höra, det icke synes

lämpligt att vad angår nästa budgetår tänka sig, att bidrag till dylika anordningar

skulle kunna utgå även till enskilda järnvägar. I den mån inom

trakter, där endast sådana järnvägar finnas, behov uppkommer att anordna

beredskapsarbeten, torde sådana kunna beredas inom grupper av statliga

arbeten, som befunnits lämpliga, exempelvis i form av anläggande av

hamnar, uppförande av vågbrytare och dylikt.

Yad beträffar anordnandet av skenfria korsningar vid statens järnvägar

hava utredningsmännen ifrågasatt dels särskilda åtgärder för att dylika arbeten

snabbt må kunna komma till utförande, dels ock bidrag av allmänna

medel enligt andra än eljest gällande regler. I förstnämnda hänseende föreslås,

att en reserv tillskapas av lämpliga arbeten genom förberedelser, verkställda

av statens järnvägar och bekostade av anslag till beredskapsarbeten.

I fråga örn kostnaderna för själva arbetena förutsätta utredningsmännen, att

vägdistriktens utgifter skola inskränkas till i regel en fjärdedel av kostnaden

för marklösen, att av statens järnvägar skall erläggas en andel, motsvarande

värdet av de fördelar, som uppstå för järnvägarna av anordningarnas vidtagande,

och att hela återstående kostnaden skall utgå av anslaget till beredskapsarbeten.

Något bidrag av automobilskattemedel skulle sålunda i detta

fall icke utgå. I fråga om arbetsföretag, som ingå i uppgjorda flerårsplaner,

skall gälla, att i den mån de utföras i enlighet med planen kostnaderna skola

bestridas på vanligt sätt, även om arbetet planlagts i den för beredskapsarbeten

gällande ordningen. Örn däremot företaget brytes ut ur planen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Statsutskottets utlåtande Nr 152.

att utföras som beredskapsarbete och sålunda kommer till utförande tidigare

an som enligt planen varit avsett, skall kostnaden bestridas enligt vad nvss

sagts rörande beredskapsarbeten.

• ^ava * sallen samrått med cliefen för kommunikationsdepartementet

får jag uttala min anslutning till de sålunda förordade huvudgrunderna.

Därest anordningen med ifrågavarande arbeten såsom beredskapsarbeten

icke skall stanna på papperet, lärer det vara erforderligt, att större

del av kostnaden an vanligt bestrides av statsmedel. Ävenledes finner jag

riktigt, att i dylika fall automobilskattemedel icke tagas i anspråk. Vad i

vissa yttranden anförts därom att ett bifall till den föreslagna kostnadsfördelnmgen

med rätta skulle föranleda krav på motsvarande lättnad för vägdistnkt

i sådana fall, då skenfri korsning anordnas i vanlig ordning, synes

~ me<* hänsyn till de förhållanden på vederbörande ort, som kunna

förutsattas vara för handen, då ett dylikt företag kommer till utförande såsom

beredskapsarbete — icke ägnat att väcka betänkligheter.

. -be|>‘dhinde, övriga arbeten, som böra kunna ifrågakomma, får jag hänvisa

tm resultatet av den av de sakkunniga företagna inventeringen. Här

ma endast nämnas, att beträffande ett av utredningsmännen ifrågasatt företag,

nämligen anordnandet av järnväg Malung—Vansbro, chefen för kommuuikationsdepartementet

torde komma att senare i dag framlägga förslå0,

darvzd utgående från att viss del av kostnaden skall bestridas av anslag till

beredskapsarbeten, närmast för nästkommande budgetår 300,000 kronor.

Anläggningen har beräknats kräva omkring 130,000 dagsverken för jordsten-

och träarbetare, bergsprängare samt arbetare för rälsläggning och grusig;

. a ^et bär gäller ett arbete, som skulle vara av stor betydelse ur

arbetsioshetssynpiiiikt, är även jag av den uppfattningen, att medel från det

nu behandlade anslaget bora kunna utgå till detta företag. Enligt vad jag

tor. a förutsätter detta emellertid, att riksdagen medgiver, att medel

anvisas till detsamma oell att riksdagen alltså är beredd att — under förevaiande

eller annan anslagstitel — under kommande budgetår lämna anslag

till da erforderligt belopp. Så lärer bliva fallet, därest riksdagen bifaller

den proposition, örn vilken chefen för kommunikationsdepartementet lärer

komma att framlägga förslag.

Lika med utredningsmännen finner departementschefen vidare, att i vissa

fall en återbäring till anslaget till beredskajisarbeten bör ifrågakomma, och

ansluter han sig i huvudsak till vad i betänkandet därutinnan anförts. '' Närmare

bestämmelser i detta hänseende syntes få meddelas av Kungl. Majit.

Sammanfattningsvis anför departementschefen, att det enligt hans uppfattning

är önskvärt, att av riksdagen för nästa budgetår äskas ett reservationsanslag

av 3 miljoner kronor, avsett att enligt av honom angivna grunder

av Kungl. Majit på sätt, som kan finnas vara till gagn vid arbetslöshetens

bekämpande, disponeras för anordnande av i det föregående avsedda allmänna

arbeten. De närmare bestämmelser, som kunna krävas för tillämpningen

av de här angivna grunderna, skulle det få ankomma på Kungl. Majit

att utfärda.

Vad angår sättet för beredande av medel för ändamålet anförde chefen

för finansdepartementet vid frågans förberedande behandling i statsverkspropositionen,

att dylikt anslag på närmare angivna grunder borde inordnas

under den vid sidan av de särskilda departementens huvudtitlar stående

titeln »Oförutsedda utgifter». Till denna uppfattning har chefen för socialdepartementet

anslutit sig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

9

Redan av 1912 års riksdag har, såsom inledningsvis i propositionen

erinras, framställts begäran örn utredning rörande möjligheterna till en utvidgad

statlig företagarverksamhet under tider, då motsvarande privata verksam]

le t inskränkes och till följd härav större arbetslöshet uppstår. Förnyade

framställningar i ämnet hava därefter gjorts av 1920 och 1930 års

riksdagar, sistnämnda riksdag under anhållan örn blivande utrednings skyndsamma

bedrivande.

Ifrågavarande av Kungl. Majit nu framlagda plan för igångsättning av

offentliga beredskapsarbeten avser att förverkliga riksdagens vid fyrfaldiga

tillfällen sålunda uttryckta önskemål.

Angelägenheten av att de statliga arbetstillfällena utvidgas under depressionstider

lärer vara tämligen allmänt erkänd.

Önskemålen att kunna mildra en rådande arbetslöshet torde härvid väl

låta sig förenas med möjligheterna att samtidigt underlätta förutsättningarna

för näringslivets fortsatta utveckling. Härutinnan må allenast framhållas

det allmänna gagnet av att redan under lågkonjunkturer igångsättas vissa

för ändamålet lämpliga produktiva företag, såsom exempelvis vattenregleringar,

åtgärder för en utsträckt och förbilligad elektrifiering inom landets

skilda delar o. s. v. Härigenom befrämjas den allmänna produktionen och

utjämnas tillgången på arbetskraft. En samfärdselväsendets förbättring

genom utförande av vägarbeten och andra kommunikationsföretag lärer ej

heller kunna utöva annat än gynnsamma verkningar på den produktiva verksamheten.

Från dessa utgångspunkter och med tagen hänsyn till nuvarande hårda

nedgångsperiod kan utskottet ej annat än helt uttala sin principiella anslutning

till Kungl. Majlis förevarande förslag örn medels anvisande till

dylika allmänna arbeten.

Utskottet har ej heller i stort sett funnit anledning till erinran mot de

riktlinjer för beredskapsarbetenas bedrivande, som angivits i propositionen.

Yalet av arbeten skulle ankomma på Kungl. Majit med ledning av planer,

som från myndigheterna infordrats på företag, som förr eller senare äro avsedda

att utföras. Härvid skulle särskilt arbetslöshetssynpunkterna beaktas.

Anmärkas må att god tillgång på lämpliga arbetsobjekt synes vara

förefintlig. Redan en av vederbörande utredningsmän preliminärt sammanställd

förteckning upptager arbeten av olika art och inom skilda delar av

landet (i huvudsak vägföretag men även skogs- och torrläggningsarbetenhamnupprensnings-

och vågbrytararbeten m. m.), till en beräknad sammanlagd

anläggningskostnad av cirka 150 miljoner kronor; ensamt de skenfria

vägkorsningarna ingå häri med ett belopp av över 35 miljoner kronor.

Givetvis bör varje ifrågakommande myndighet lia noggranna planer upprättade

för exempelvis 5 år framåt behövliga arbeten, så att de efter helt

kort varsel kunna igångsättas.

Beträffande den betydelsefulla frågan örn anställandet av arbetskraft anser

utskottet riktigt, att densamma uttages efter hänvändelse till arbetsförmedlingsorganen

inom orter, där arbetslösheten är särskilt betungande. I an
-

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

slutning till vissa motionsvis framförda synpunkter vill dock utskottet kava

uttalat, att man vid valet av arbetare för utförande av okvalificerat arbete

icke ovillkorligen bör kräva tidigare vana vid grovarbete. Ur arbetslöslietssynpunkt

måste nämligen anses önskligt att, även örn grovarbetare skola i

främsta rummet ifrågakomma, andra arbetargrupper dock icke böra vara

alldeles utestängda; ifrågavarande beredskapsföretag böra nämligen stå öppna

för så vidsträckta yrkesgrupper som möjligt.

I fråga örn själva anslagets storlek måste utskottet emellertid finna det

vara i de av herrar Möller m. fl. ock Hansson i Stockholm m. fl. väckta

motionerna på ett tillfyllestgörande sätt klarlagt, att det i propositionen

beräknade beloppet av 3 miljoner kronor är för ändamålet otillräckligt.

I anslutning till motionärernas yrkande ock med tagen hänsyn till just

nu rådande allvarliga krisläge på den allmänna arbetsmarknaden får utskottet

tillstyrka, att anslagets belopp för nästkommande budgetår bestämmes

till 20,000,000 kronor.

I avseende vidare å kerr Asplunds och kerr Lindbergs m. fl. i ämnet

väckta motioner vill utskottet endast framhålla, att av de motionsvis omnämnda

företagen en stor del lära vara förtjänta till utförande som beredskapsarbeten.

Vid bifall till utskottets förslag örn anslagets höjning skulle

ock öppnas ökade möjligheter härtill. Nämnda spörsmål äro emellertid av

beskaffenhet att böra prövas av Kungl. Majit, som, enligt vad utskottet ovan

framhållit, därvid har att väga de olika företagen mot varandra med hänsynstagande

framförallt till arbetslöshetssynpunkter.

Vad utskottet sålunda anfört örn vederbörande företags allmänna nytta

m. m. äger ock tillämpning å den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage i

ämnet väckta motionen örn anslag till Morjärv—Kalixbanan.

Av vad sålunda anförts följer ock, att utskottet ej kunnat biträda de av

herr Nilsson i Gränebo m. fl. och herr Olsson i Golvvasta m. fl. motionsvis

framställda avslagsyrkandena å propositionen.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

proposition och med bifall till de av herrar Möller m. fl. och

Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 263 och II: 422)

ävensom med avslag å herrar Nilssons i Gränebo m. fl. och

Olssons i Golvvasta m. fl. motioner (I: 261 och II: 424), må till

beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet för budgetåret

1931/1932 under titeln »Oförutsedda utgifter» anvisa ett

reservationsanslag, att användas i huvudsaklig överensstämmelse

med i det föregående angivna grunder, av 20,000,000

kronor;

b) att de av herrar Asplund samt Lindberg m. fl. väckta

motionerna (1:262 och II: 425) må anses besvarade med vad

utskottet ovan anfört och hemställt;

c) att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152. 11

motionen (II: 421) likaledes må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 18 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,

Oscar Olsson, E. J. G. Bosén, G. I. Asplund, J. G. Walles, C. G. V. Hammarskjöld

och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, G. B. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson

i Blädinge, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson

i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.

Reservationer:

l:o) av herrar Kvarnzelius, Bosén och Danielsson, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Redan av 1912 års riksdag har, såsom inledningsvis i propositionen

erinras, framställts begäran örn utredning rörande möjligheterna till en utvidgad

statlig företagarverksamhet under tider, då motsvarande privata verksamhet

inskränkes och till följd härav större arbetslöshet uppstår. Förnyade

framställningar i ämnet hava därefter gjorts av 1920 och 1930 års riksdagar,

sistnämnda riksdag under anhållan örn blivande utrednings skyndsamma

bedrivande.

Ifrågavarande av Kungl. Maj:t nu framlagda plan för igångsättning av

offentliga beredskapsarbeten innebär ett förverkligande av riksdagens vid

fyrfaldiga tillfällen sålunda uttryckta önskemål.

På de skäl, som departementschefen i övrigt anfört till stöd för Kungl.

Maj:ts förslag, får utskottet tillstyrka detsamma.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet ej kunnat biträda de

motionsvis framställda förslagen om ökning av det av Kungl. Maj:t äskade

anslagsbeloppet eller dess anvisande i den form, som av herrar Asplund

och Lindberg m. fl. föreslagits. Ej heller kan utskottet tillstyrka, att, på

sätt herrar Lövgren i Nyborg och Hage i en väckt motion påyrkat, riksdagen

måtte principiellt besluta att utföra en järnväg Morjärv—Kalix.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, med avstyrkande

jämväl av de av herrar Nilsson i Gränebo m. fl. och Olsson i Golvvasta

m. fl. motionsvis framställda avslagsyrkandena, hemställa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och

Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 263 och

11:422), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, ävensom

med avslag å herrar Nilssons i Gränebo m. fl. och Olssons i

Golvvasta m, fl. motioner (I: 261 och II: 424), må till beredskapsarbeten

för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/

1932 under titeln ''Oförutsedda utgifter’ anvisa ett reservationsanslag,

att användas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som av departementschefen angivas i statsrådsprotokollet

över socialärenden den 20 mars 1931, av 3,000,000 kronor;

b) att de av herrar Asplund samt Lindberg m. fl. väckta

motionerna (1:262 och II: 425) ej må av riksdagen bifallas;

c) att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta

motionen (H:421) ej heller må av riksdagen bifallas.»

2:o) av herrar Widell, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Hammarskjöld,

Nylander, Nilsson i Bonarp, Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson

i Digernäs, Persson i Fritorp och Järte, vilka ansett att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Föreliggande förslag innebär, att man, låt vara tillsvidare endast på försök

och jämsides med de av statens arbetslöshetskommission bedrivna reservarbetena,

skulle införa ett nytt system för bekämpande av arbetslösheten.

Ensamt för nästkommande budgetår skulle för »beredskapsarbeten» disponeras

3 miljoner kronor vid sidan av det belopp av 10 miljoner kronor, som

i vanlig ordning är avsett att anvisas för arbetslöshetskommissionens verksamhet.

För egen del anser sig utskottet böra bringa i erinran, att vissa omfattande

undersökningar just nu pågå rörande arbetslöshetens karaktär och

orsaker samt desslikes de lämpligaste medlen för dess bekämpande. Dessa

undersökningar äro under utförande av en den 11 mars 1927 för ändamålet

tillsatt kommitté. Enligt vad som tidigare till årets riksdag förebådats,

skulle första delen av kommitténs betänkande föreligga tryckfärdig i februari

1931, varjämte upplysts att i fråga örn senare delen av utredningens uppdrag,

nämligen medlen för arbetslöshetens bekämpande, utredningar utförts,

så att uppdraget beräknas vara avslutat på hösten 1931. I propositionen

nr 201 angående anslag till bekämpande av arbetslösheten har sedermera

lämnats den kompletterande upplysningen, att första delen av betänkandet

inom kort komme att föreligga tryckfärdig. Utan att avvakta ifrågavarande

utredningars slutförande och utan att ens kommitténs yttrande i ärendet

inhämtats, har nu framlagts förevarande principiellt betydelsefulla förslag

örn anslag till beredskapsarbeten. Ett stort antal andra myndigheter hava

visserligen hörts i ärendet, varvid dock det stora flertalet utlåtanden gått i

avstyrkande riktning. Härutinnan må särskilt erinras örn den tämligen ingående

kritik, som socialstyrelsen riktat mot förslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

13

Största avseende måste ock fästas vid de av statens arbetslöshetskommission

framförda invändningarna mot förslaget. Framhållits Ilar sålunda,

att en stor del av de planerade arbetena måste antagas bliva rätt avlägset

belägna från de egentliga arbetslöshetscentra, d. v. s. vissa städer och en

del hårt beträngda industrisamhällen. Uppenbart är att nya arbetstillfällen,

som erbjudas vid ett statens beredskapsarbete, komma att te sig lockande

för en del grovarbetare, som hittills nödtorftigt kunnat draga sig fram på

de låga arbetsförtjänster, som erbjudas inom jordbruket. Att tillbakavisa

deras begäran örn anställning vid ett närbeläget beredskapsarbete måste

sannolikt framstå som desto svårare, som deras försörjningsmöjligheter ofta

te sig mer eller mindre tillfälliga och säsongartade, vartill kommer, att de

genom sin vana vid grovarbete hava större förutsättningar än vissa andra

yrkesgrupper att erbjuda en fullgod arbetsprestation. I den mån överhuvud

några arbetslösa industriarbetare kunna beredas sysselsättning måste detta

antagas ofta bliva förenat med samma olägenheter i form av deras förflyttning

och dragande från familjerna, som ansetts utmärka de hittillsvarande

nödhjälpsarbetena. Erinras må ock örn det faktiska yrkesmonopol, som för

närvarande i stor utsträckning råder på arbetsmarknaden och sorn även

kommit till uttryck i träffade kollektivavtal mellan olika statens affärsverk

och vederbörande fackförbund. Enligt gällande avtal mellan järnvägsstyrelsen,

å ena sidan, och svenska järnvägsmannaförbundet samt svenska väg- och

vattenbyggnadsförbundet, å den andra, är exempelvis en arbetare, som förut

varit anställd vid statens järnvägar, tillförsäkrad viss företrädesrätt vid antagning

till nytt arbete. Liknande företrädesrätt finnes avtalad för vissa

arbetare vid telegrafverket och statens vattenfallsverk.

Rent samhälleligt framstår självklart som synnerligen önskvärt att stat

och kommun även under dåliga tider hålla sin produktiva företagarverksamhet

i möjligaste mån oförminskat i gång. Tack vare vägväsendets starka

expansion kan detta krav på ett naturligt sätt förverkligas. I detta sammanhang

må bringas i erinran den ifrågasatta hjälpen till stenindustrien

genom inköp av smågatsten för cirka 3.5 miljoner kronor. Tidigare vid

denna riksdag har också fattats beslut örn en omedelbar elektrifiering av

södra stambanan och anslutande linjer för en totalkostnad av cirka 70 miljoner

kronor. Härigenom hava en del beträngda svenska verkstäder tillförts

stora beställningar med därav följande omfattande arbetstillfällen. Vid

sidan härav lärer man tillsvidare i huvudsak — på sätt jämväl 1924 års

arbetslöslietssakkunniga förutsatt — få lita till arbetslöshetskommissionens

organisation. Gentemot de av kommissionen igångsatta reservarbetena har

visserligen invänts, att de trots den betalade låga dagspenningen ställa sig

kostsamma i förhållande till deras praktiska nytta. Detta kan måhända

icke bestridas, men lärer dock till stor del förklaras av de Snäva begränsningar

i fråga örn valet av arbetsföretag, som kommissionen av olika skäl

hittills måst underkasta sig.

De allvarligaste farhågor måste enligt utskottets mening hysas för att

även det nya systemet med beredskapsarbeten, sådant detsamma utformats

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

i föreliggande proposition, skulle komma att leda till ett förbrukande av

betydande kapitalbelopp på företag, som ur produktiv synpunkt bleve av

tvivelaktigt värde. Starka tvivel måste ock hysas örn möjligheterna att

härigenom kunna bekämpa arbetslösheten på något effektivt sätt och i en

mot de gjorda utläggen tillnärmelsevis svarande omfattning. Överhuvud

måste utskottet dela de betänkligheter, som rätt allmänt anförts mot att

genom mer eller mindre framkonstruerade statsarbeten, vid vilka erbjudas

»avtalsenliga» löner, förrycka den allmänna marknadens anpassning efter en

fallande konjunktur.

Då härtill kommer olämpligheten av att under nu pågående utredningar,

av vilka resultat snart böra kunna förväntas, vidtaga en ekonomiskt och

även principiellt så vittutseende förändring i statens hittillsvarande arbetslöshetspolitik

som den i propositionen innefattade, får utskottet avstyrka

Kungl. Maj:ts förslag.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet ej kunnat biträda

de motionsvis framställda förslagen örn ökning av det av Kungl. Majit äskade

anslagsbeloppet eller dess anvisande i annan form eller för visst angivit

ändamål.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, i anslutning

till de av herrar Nilsson i Gränebo m. fl. och Olsson i Golvvasta

m. fl. motionsvis framställda yrkandena, hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till de av herrar Nilsson i Gränebo

m. fl. och Olsson i Golvvasta m. fl. i ämnet väckta motionerna

(1:261 och 11:424), må avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag;

b) att de av herrar Asplund, Möller m. fl., Lindberg m. fl.,

Hansson i Stockholm m. fl. samt Lövgren i Nyborg och Hage

väckta motionerna (I: 262 och 263 samt II: 424, 422 och 421)

ej heller må av riksdagen bifallas.»

3) av herr Asplund, som anslutit sig till utskottets förslag, men ansett,

att av det tillstyrkta anslaget 10 miljoner kronor borde ha anvisats att utgå

av lånemedel och att utskottets yttrande i hithörande delar och dess hemställan

borde haft följande lydelse:

»Hedan av 1912 års — — — allmänt erkänd.

Önskemålen att kunna mildra en rådande arbetslöshet torde väl låta sig

förenas med möjligheterna att samtidigt underlätta förutsättningarna för

näringslivets fortsatta utveckling. Härutinnan må allenast framhållas det

allmänna gagnet av att redan under lågkonjunkturer igångsättas vissa för

ändamålet lämpliga produktiva företag, såsom exempelvis vattenregleringar,

åtgärder för en utsträckt och förbilligad elektrifiering inom landets skilda

delar, tillredningsarbeten å vissa aktuella, staten tillhöriga malmfyndigheter

o. s. v. Härigenom befrämjas den allmänna produktionen och utjämnas

tillgången på arbetskraft. En samfärdselväsendets förbättring —--- verk
samheten.

Från dessa utgångspunkter — — — 20,000,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 152.

15

I avseende vidare---till arbetslöshetssynpunkter, tillskapande av

nya arbetstillfällen, ävensom till befrämjandet av landets framtida produktion

och självförsörjning.

Med hänsyn till förefintliga budgetära svårigheter och då ifrågavarande

produktiva arbeten äro av räntabel natur och sålunda medgiva investering

av lånemedel, vill utskottet, under åberopande av vad socialstyrelsen i sitt

utlåtande därom anfört (refererat å sid. 38 nederst i propositionen), ävensom

med hänsyn till departementschefens å sid. 26 uttalade farhågor för ytterligare

belastning av skattebudgeten, i anledning av senast omnämnda motioner

tillstyrka, att av föreslagna 20,000,000 kronors anslag 10,000,000 kronor

måtte anvisas av lånemedel under titel »Utgifter för kapitalökning.»

Yad utskottet---Morjärv—Kalixbanan.

Av vad sålunda---avslagsyrkandena å propositionen.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt de av herrar Möller m. fl., Hansson i Stockholm

m. fl., Asplund samt Lindberg m. fl. väckta motionerna

(I: 263, H: 422, I: 262 och H: 425) ävensom med avslag å herrar

Nilssons i Gränebo m. fl. och Olssons i Golvvasta m. fl. motioner

(I: 261 och II: 424) må till beredskapsarbeten för motverkande

av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 såsom reservationsanslag

anvisa

a) under titel »Oförutsedda utgifter» 10,000,000 kronor att

utgå av andra inkomster än lånemedel samt

b) under titel »Utgifter för kapitalökning» 10,000,000 kronor

att utgå av lånemedel till utförande av sådana produktiva

arbeten av räntabel natur, som äro ägnade att befrämja landets

framtida produktion och självförsörjning.

II. att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta

motionen (II: 421) må anses besvarad med vad utskottet ovan

anfört och hemställt.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet. s. 1 i texten