Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta motioner.
1931-05-18 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:152, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
1
flir 152.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till
riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för
motverkande av arbetslöshet jämte i ämnet väckta
motioner.
(4:e avd.)
Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtnä propositionen, nr 1,
angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har
Kungl. Majit under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag (Oförutsedda utgifter,
punkten 2) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som må
komma ätt avlåtäs i ämnet, till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet
för budgetåret 1931/1932 beräkna ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 20 mars 1931 avlåten
proposition, nr 202, som hänvisats till statsutskottets förberedande handläggning,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 under titeln »Oförutsedda
utgifter» anvisa ett reservationsanslag, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna grunder, av 3,000,000
kronor.
I förevarande ämne hava inom riksdagen väckts följande till utskottet
remitterade motioner, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
261, av herr C. P. V. Nilsson i Gränebo m. fl. och den andra inom andra
kammaren, nr 424, av herr C. G. Olsson i Golfvasta m. fl., vilka hemställt,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 202 angående anslag
till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet;
dels en inom första kammaren av herr G. I. Asplund väckt motion, nr 262,
däri hemställts, att riksdagen ville, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 202, utöver däri begärda anslag till beredskapsarbeten för motverkande
av arbetslöshet anvisa ett reservationsanslag av lånémedel å tio miljoner
kronor att användas till utförande av sådana arbeten — exempelvis å
vattenkraftsbyggnader och kraftledningar —, som kunna antagas i framtiden
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 0 sami. 76 haft. (Nr 152.)
1058 31
2
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
förränta åtminstone större delen av det nedlagda kapitalet, ock som dessutom
äro ägnade att effektivt medverka till en ökad ock kärkraftig produktion
redan vid början av förstkommande förbättrade konjunkturläge, ävensom
till att öka vårt lands självförsörjningsmöjligketer för framtiden;
dels en inom andra kammaren av kerr E. Lindberg m. fl. väckt motion,
nr 425, däri likaledes kemställts, att riksdagen ville i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 202 utöver däri begärda anslag till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet anvisa ett reservationsanslag av lånemedel
å tio miljoner kronor att användas till utförande av sådana arbeten — exempelvis
å vattenkraftsbyggnader ock kraftledningar —, som kunna antagas
i framtiden förränta åtminstone större delen av det nedlagda kapitalet, ock
som därtill äro ägnade att effektivt underhjälpa en ökad ock bärkraftig produktion
redan vid början av förstkommande, förbättrade konjunkturläge, ävensom
att öka vårt lands självförsörjningsmöjligketer i framtiden;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr
263, av herr G. Möller m. fl. ock den andra inom andra kammaren, nr 422,
av kerr P. A. Hansson m. fl., däri kemställts, att riksdagen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 202 måtte besluta att till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 undertiteln »Oförutsedda
utgifter» anvisa ett reservationsanslag, att användas i huvudsaklig
överensstämmelse med i det föregående angivna grunder, av 20,000,000
kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herrar 0. W. Lövgren i Nyborg ock
E. Hage väckt motion, nr 421, däri kemställts, att riksdagen i sammanhang
med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition, nr 202, ville principiellt
besluta örn utförande av järnvägen Morjärv—Kalix till hamn vid kusten ock
för detta ändamål öka anslaget med 1 miljon kronor.
Riksdagen kar vid flera tillfällen gjort framställningar kos Kungl. Majit
i förevarande ämnen.
Av 1912 års riksdag gjordes i skrivelse (nr 262) framställning örn utredning
»huruvida ock på vad sätt statens ock kommunernas arbeten må utföras
enligt sådan planläggning, att arbete kan beredas största möjliga antal arbetare
under tider ock perioder, då den privata företagsamheten inskränkes
ock till följd därav större arbetslöshet uppstår». Av den i skrivelsen anförda
motiveringen framgick, att utredningen borde avse såväl möjligheten
att mildra säsongarbetslösheten genom systematiskt genomförda vinterarbeten
som möjligheten att motverka den av vikande konjunkturer föranledda krisarbetslösheten
genom att upprättade arbetsplaner uppskötes under avvaktan
på en förr eller senare inträffande lågkonjunktur.
Vid 1920 års riksdag beslöts i anledning av väckta motioner (skrivelse
nr 368) anhålla örn utredning, huruvida ock på vilket sätt en lagstiftning
eller andra åtgärder skulle kunna åstadkommas för att i möjligaste mån
motarbeta den oregelbundna arbetstillgången med därmed följande arbetslöshet.
Denna skrivelse kar sedermera varit föremål för övervägande av
Statsutskottets utlåtande Nr 152. 3
olika kommittéer och sakkunniga, som haft att utreda arbetslöshetsspörsmålet.
Sedermera har 1930 års riksdag i anledning av motioner som väckts i
samband med proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten,
i skrivelse (nr 392) hemställt örn skyndsam utredning, huruvida och
under vilka villkor ett reservationsanslag kunde böra beviljas för att efter
Kungl. Maj:ts beprövande tagas i anspråk vid tillfällen av ökad arbetslöshet
av mera betydande omfattning.
I sistnämnda riksdagsskrivelse anfördes bland annat följande:
Av den i ärendet lämnade utredningen synes riksdagen ådagalagt, att åtgärder
från statens sida till bekämpande av arbetslöshet alltjämt äro av behovet
påkallade.
Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet på
ifrågavarande område under nästkommande budgetår utövas i samma huvudformer
som hittills, dock att i propositionen ånyo framhållits angelägenheten
av att de s. k. reservarbetena, som bedrivas av arbetslöshetskommissionen eller
med bidrag från denna såsom s. k. statskommunala arbeten, undan för undan
inskränkas genom att arbetena i så stor utsträckning som möjligt föras över
till likartade arbeten, bedrivna i den öppna arbetsmarknaden.
Olämpligheten av att under pågående utredningar örn arbetslöshetens karaktär
och orsaker samt medlen för dess bekämpande ävensom angående arbetslöshetsförsäkring
vidtaga ändringar i de på förevarande område gällande bestämmelserna
ansåg sistlidet års riksdag (skrivelsen nr 272) ligga i öppen dag,
och riksdagen framhöll ock samtidigt angelägenheten av att, under det
att utredningarna påginge, åtgärder, så långt möjligt vore, vidtoges i syfte
att genom effektiv arbetsförmedling, i den mån så kunde ske, återföra arbetskraft
till den allmänna arbetsmarknaden.
Motionsvis har nu inom riksdagen väckts förslag, avseende beträdande av
nya vägar i fråga örn åtgärder å berörda område, innan de många och invecklade
spörsmål, som sammanhänga med frågan örn de lämpligaste metoderna för
mildrandet av arbetslöshetens följder, hunnit att utredas.
Såsom av arbetslöshetskommissionens yttrande i ärendet framgår, har kommissionen
ansett det icke välbetänkt, att staten, innan dessa utredningar avslutats
eller eljest tvingande skäl anförts för en ändring av nuvarande ordning,
skulle kasta över ända det provisoriska system, som dock uppbyggts
med ledning av gjorda erfarenheter under en mer än tioårig verksamhet, för
att i stället övergå till ett alldeles nytt och fullständigt oprövat system.
Denna uppfattning synes, åtminstone i viss utsträckning, icke kunna frånkännas
giltighet. I enlighet härmed finner riksdagen motiverat, att ett anslag
till arbetslöshetens bekämpande genom arbetslöshetskommissionen jämväl
denna gång beviljas enligt oförändrade grunder.
Emellertid synas skäl kunna anföras för att de ovan berörda motionerna
föranleda viss utredning. Det skulle kunna tänkas, att ett reservationsanslag
till vissa allmänna arbeten ställes till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, att
tagas i anspråk i den mån påtaglig arbetslöshet, antingen generellt eller,
t. ex. på grund av industriella sammanbrott, mera lokalt uppstår; ett sådant
anslag skulle kunna vara av betydande värde vid arbetslöslietsfrågornas handläggning.
Härigenom bomme, åtminstone till viss del, de offentliga arbetena
att kunna mer smidigt anpassas efter konjunkturerna, så att en större anpart
av dessa arbeten igångsättes under depressionsperioder än eljest blir
fallet. Utredningen borde sålunda omfatta frågan, huruvida och på vilket
4
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
sätt en anordning med ett reservationsanslag till utförandet av därför lämpade
arbeten borde vidtagas. Utredningen bör bedrivas skyndsammast möjligt,
och resultaten därav böra föreläggas riksdagen.
Vidare må erinras att Kungl. Maj:t genom beslut den 6 juni 1924 tillkallat
sakkunniga att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande
motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. De
sakkunniga avlämnade den 24 juli 1925 betänkande (Statens offentliga utredningar
1925: 29) med förslag i ämnet.
Genom arbetslöshetsutredningen, tillsatt den 11 mars 1927, pågår undersökningar
rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för
dess bekämpande.
I anledning av 1930 års ovannämnda riksdagsskrivelse bemyndigade Kungl.
Majit den 26 september 1930 chefen för socialdepartementet att tillkalla
särskilda utredningsmän för den av riksdagen begärda utredningen.
De på grund härav utsedda utredningsmännen hava med skrivelse den
15 januari 1931 överlämnat av dem utarbetat betänkande med förslag angående
arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten (Statens offentliga
utredningar 1931: 3) jämte en översikt över av utredningsmännen från
vissa verk och myndigheter införskaffade uppgifter örn de arbeten inom
respektive förvaltningsområden, som kunde ifrågakomma såsom arbeten för
avsett ändamål.
Över sistnämnda betänkande hava yttranden avgivits av centrala verk,
länsstyrelser och åtskilliga enskilda institutioner.
Efter att hava erinrat örn tidigare behandling av frågan örn arbetslöshetens
motverkande genom allmänna arbeten har departementschefen lämnat
en redogörelse för innehållet i 1931 års betänkande (sid. 5—20 i propositionen),
till vilken utskottet får hänvisa.
Referat av de över betänkandet avgivna yttrande återfinnes å sid. 20—24
samt 33—63 av propositionen.
Departementschefen har vidare omnämnt en av internationella arbetsbyrån
i Genéve utarbetad rapport rörande arbetslöshet och offentliga arbeten
samt vissa sammanställningar rörande behandlingen av liknande frågor
i England och Tyskland, som han mottagit från den år 1927 tillsatta arbetslöshetsutredningen.
För egen del har departementschefen anfört att han av skäl, som utvecklas
å sid. 25—27 av propositionen, men även med hänsyn till de olägenheter,
som eljest kunna bliva förenade med beredskapsarbeten, anordnade enligt
det av utredningsmännen framlagda betänkandet, icke ansett sig kunna
föreslå genomförande av deras förslag oförändrat. Ju mera man vid anordnandet
av beredskapsarbeten toge sikte på att de skulle kunna i så stor
utsträckning som möjligt och på de punkter, där det bäst behövdes, minska
arbetslöshetens följder, desto större risker uppkomme för att på så sätt anordnade
beredskapsarbeten i längden skulle kunna leda till svårigheter med
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
5
hänsyn till det för närvarande tillämpade systemet för statliga åtgärder mot
arbetslösheten. Det kunde dock icke vara lämpligt att för närvarande vidtaga
några åtgärder, som kunde leda till sådana konsekvenser. Detta följde
redan av att det föreliggande materialet icke vore tillräckligt för att medgiva
fattandet av en mera definitiv ståndpunkt till frågan örn på ena eller andra
sättet utformade beredskapsarbeten. Vid behandlingen av frågan örn anslag
för nästa budgetår till bekämpande av arbetslösheten hade även framhållits,
att frågan örn statens åtgärder i anledning av arbetslösheten inom kort borde
upptagas till en allsidig prövning. Det kunde då uppenbarligen icke vara
lämpligt att nu föreslå en anordning, som kunde föregripa de sålunda förestående
övervägandena.
Då emellertid i nuvarande arbetslöshetsläge den ifrågasatta utvägen med
beredskapsarbeten icke syntes böra lämnas oprövad, har departementschefen
funnit sig böra undersöka möjligheten av en sådan anordning, att några
risker i angivna hänseenden icke skulle behöva förekomma. Detta kunde
enligt departementschefens mening ske på det sätt att statsmakterna, väsentligen
i enlighet med vad i vissa yttranden förordats, nu begränsade sig till
en anordning av i huvudsak följande innebörd.
I ändamål att de offentliga arbetena skola kunna i viss utsträckning anpassas
efter konjunkturerna och därmed följande variationer i arbetslösheten,
ställes till Kungl. Maj:ts förfogande ett reservationsanslag av lämplig
storlek. Detta användes enligt Kungl. Maj:ts beprövande till arbeten, som
under alla förhållanden skola förr eller senare utföras med anlitande av all,
männa medel och genom statlig myndighets försorg och som äro av natur att
i normala fall riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t, för varje särskilt
fall därtill anvisar medel. Enda olikheten mot det vanliga förfaringssättet
är alltså här, att Kungl. Majit har att, efter det de särskilda ämbetsverken
inkommit med förslag örn utförande av olika allmänna arbeten vid sidan
av det i vanliga former till omedelbart genomförande avsedda programmet,
väga dessa förslag mot varandra icke blott med hänsyn till graden av angelägenheten
av utförandet utan också med hänsyn till deras betydelse för
motverkande av arbetslösheten och dess följder. Vid prövningen, skulle avseende
även fästas vid att varje särskilt arbete bör igångsättas vid den tidpunkt,
som ur angivna synpunkter och med hänsyn till lokala förhållanden
vore den lämpligaste. Man skulle på detta sätt skapa möjlighet till en
viss elasticitet i statens verksamhet och genom att avvägandet sker centralt
och enhetligt kunna utan uppskov träffa val mellan skilda arbeten och
bestämma i fråga örn tidpunkten för deras påbörjande.
Varje särskild myndighet skulle hava att inkomma med förslag till
arbeten inom dess ordinarie program, lämpligen ordnade efter angelägenhetsgraden.
Sådana arbeten skulle tydligen i allmänhet komma att äga
företräde, beträffande vilka förelåge i detalj utarbetat program, som gjorde
det möjligt att utan dröjsmål igångsätta dem vid den lämpliga tidpunkten.
Med hänsyn till mängden av föreliggande arbetsuppgifter lärer det ej behöva
befaras, att vederbörande fackmyndigheter skulle underlåta att inkomma med
dylika förslag i den omfattning, att ett verkligt val för Kungl. Majit bleve
möjligt. Initiativ till övervägande av anordnande av arbete inom viss ort
lärer kunna, såsom förutsättes enligt betänkandet, tagas av ortsmyndighet
eller vederbörande centrala verk. Beaktandet ur arbetslöshetssynpunkt av
olika föreliggande förslag lärer kunna ske efter inhämtande av yttrande
från socialstyrelsen och arbetslöslietskommissionen. Enligt min uppfattning
6
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
kräves alltså icke för en anordning av nu antydd beskaffenhet något särskilt
remissorgan, sådant som utredningsmännen tänkt sig.
Genom att gå fram på den nu antydda vägen skulle man tydligen kunna
undgå de olägenheter, som befarats bliva en följd av beredskapsarbetenas
anordnande enligt utredningsmännens förslag. De arbeten, till vilka Kungl.
Majit komme att ur ifrågavarande anslag anvisa medel, bleve ujupenbarligen
till alla delar helt likställda med andra allmänna arbeten; endast sättet för
medlens anskaffande skulle angiva skillnaden. Med denna ståndpunkt följer
också, att några särskilda regler angående arbetslön, utväljande av arbetare
o. s. v. icke skulle meddelas, utan vederbörande myndigheter skulle äga att
helt efter eljest tillämpade metoder utföra arbetet. På detta sätt blir
visserligen -—- något som följer av vad jag redan tidigare anfört — den
omedelbara effekten till arbetslöshetens bekämpande givetvis mindre än
genom anordningar enligt utredningsmännens betänkande. Men denna olägenhet
torde uppvägas av de nyss antydda fördelarna. Tydligen är det
emellertid i och för sig önskvärt — något som överhuvud taget i depressionstider
bör gälla beträffande statliga arbeten — att man vid utförandet
håller i sikte, att dessa så anordnas, att arbetena bliva till gagn för arbetslöshetens
bekämpande. Sålunda är det ur allmän synpunkt till fördel, örn
vederbörande myndighet vid anskaffande av arbetskraft liänvänder sig till
arbetsförmedlingsorganen inom orter, där arbetslösheten är särskilt betungande,
och utan särskilda föreskrifter lärer det kunna tillses, att arbetena
i första hand komma de behövande till godo, i den mån dessa erbjuda
fullgod arbetskraft. I anslutning till det förut anförda bör även i nu
berörda hänseenden fasthållas, att det här rör sig örn en försöksanordning
och att därför olika metoder och regler lämpligen böra prövas vid verkställigheten
hos de särskilda myndigheterna.
Beträffande anslagsberäkningen yttrar departementschefen följande.
Det belopp, som i årets statsverksproposition beräknades för det ifrågasatta
anslaget till beredskapsarbeten till arbetslöshetens bekämpande, uppgick,
som förut erinrats, till 3 miljoner kronor. Det är uppenbart, att med
ett anslag av denna storlek endast begränsade verkningar kunna förväntas;
till jämförelse må erinras, att summan av de för innevarande budgetår
i riksstaten upptagna beloppen till statliga eller med statsunderstöd utförda
arbeten — oavsett anslag till vägförbättringar och vägunderhåll —
uppgår till över 60 miljoner kronor, därav till vägbyggnader omkring 8 miljoner
kronor. Det tillskott i arbetstillfällen, som skulle åstadkommas genom beredskapsarbetena,
måste alltså procentuellt vara av ganska ringa betydelse.
Som också förut antytts, kan man vidare knappast vara berättigad att anse
de arbetsmöjligheter, som skulle beredas med anlitande av det här behandlade
anslaget, som ett rent nettotillskott på arbetsmarknaden.
Emellertid möta statsfinansiella hinder mot att nu öka det beräknade
anslagsbeloppet, så mycket mera som jag, beträffande anslaget till bekämpande
av arbetslösheten, förut i dag nödgats hemställa örn äskande av
ett anslag, som med icke mindre än 3 miljoner kronor överstiger det
i statsverkspropositionen preliminärt beräknade. Jag förordar alltså, att förevarande
reservationsanslag från Kungl. Maj:ts sida definitivt bestämmes till
3 miljoner kronor.
Yad härefter angår den befogenhet med avseende å användningen av
ifrågavarande anslag, vilken bör tillkomma Kungl. Majit — yttrar departementschefen
— är till en början att fasthålla, att då avsikten är, att riksdagen
skall lämna i Kungl. Majlis hand att i val mellan olika arbeten träffa
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
7
det avgörande, som eljest ankommer på riksdagen, Kungl. Maj:t uppenbarligen
därvid icke bör fatta sådana beslut, som föregripa en följande prövning
av riksdagen. Utan riksdagens medgivande bör Kungl. Majit alltså
icke av anslag till beredskapsarbeten anvisa medel till arbeten, som icke
kunna fullbordas, utan att riksdagen ett kommande budgetår för ändamålet
under den ena eller den andra anslagstiteln anvisar ytterligare medel.
Yad sedan beträffar de slag av statliga arbeten, som böra ifrågakomma, innebär
den av departementschefen förordade anordningen, att andra arbeten icke
böra ifrågakomma, än som pläga utföi''as av statens egna myndigheter eller
på deras föranstaltande. Sålunda håller departementschefen före, att fran
anslaget icke böra utgå medel till vägbyggnader genom vägdistrikten. Beträffande
dylika arbeten erinrar departementschefen, att han vid behandlingen
av frågan örn anslag till bekämpande av arbetslösheten förutsatt, att
kommuner alltjämt skola kunna av den i sistnämnda anslag ingående s. k.
väglånefonden erhålla lån till vägbyggnader såsom förskott å det till dem
senare utgående statsbidraget. Genom denna form, som under ett flertal
år prövats och befunnits ändamålsenlig, bomme på ett enklare sätt möjlighet
att beredas att till avtalsenliga löner anordna vägbyggnadsarbeten i
sådan ordning, att de bidroge till arbetslöshetens motverkande.
Departementschefen yttrar vidare:
En av de viktigaste grupperna av sådana arbeten, som ansetts lämpliga
till beredskapsarbeten, är den som angår anordnandet av s. k. skenfria korsningar.
Rörande dylika arbeten må till en början anföras, att med hänsyn till vad
som nyss yttrats därom att beredskapsarbetena för närvarande böra begränsas
till företag, som utföras eller ombesörjas av sådana statens organ,
till vilkas ordinarie arbetsuppgifter dylika arbeten höra, det icke synes
lämpligt att vad angår nästa budgetår tänka sig, att bidrag till dylika anordningar
skulle kunna utgå även till enskilda järnvägar. I den mån inom
trakter, där endast sådana järnvägar finnas, behov uppkommer att anordna
beredskapsarbeten, torde sådana kunna beredas inom grupper av statliga
arbeten, som befunnits lämpliga, exempelvis i form av anläggande av
hamnar, uppförande av vågbrytare och dylikt.
Yad beträffar anordnandet av skenfria korsningar vid statens järnvägar
hava utredningsmännen ifrågasatt dels särskilda åtgärder för att dylika arbeten
snabbt må kunna komma till utförande, dels ock bidrag av allmänna
medel enligt andra än eljest gällande regler. I förstnämnda hänseende föreslås,
att en reserv tillskapas av lämpliga arbeten genom förberedelser, verkställda
av statens järnvägar och bekostade av anslag till beredskapsarbeten.
I fråga örn kostnaderna för själva arbetena förutsätta utredningsmännen, att
vägdistriktens utgifter skola inskränkas till i regel en fjärdedel av kostnaden
för marklösen, att av statens järnvägar skall erläggas en andel, motsvarande
värdet av de fördelar, som uppstå för järnvägarna av anordningarnas vidtagande,
och att hela återstående kostnaden skall utgå av anslaget till beredskapsarbeten.
Något bidrag av automobilskattemedel skulle sålunda i detta
fall icke utgå. I fråga om arbetsföretag, som ingå i uppgjorda flerårsplaner,
skall gälla, att i den mån de utföras i enlighet med planen kostnaderna skola
bestridas på vanligt sätt, även om arbetet planlagts i den för beredskapsarbeten
gällande ordningen. Örn däremot företaget brytes ut ur planen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
“ Statsutskottets utlåtande Nr 152.
att utföras som beredskapsarbete och sålunda kommer till utförande tidigare
an som enligt planen varit avsett, skall kostnaden bestridas enligt vad nvss
sagts rörande beredskapsarbeten.
• ^ava * sallen samrått med cliefen för kommunikationsdepartementet
får jag uttala min anslutning till de sålunda förordade huvudgrunderna.
Därest anordningen med ifrågavarande arbeten såsom beredskapsarbeten
icke skall stanna på papperet, lärer det vara erforderligt, att större
del av kostnaden an vanligt bestrides av statsmedel. Ävenledes finner jag
riktigt, att i dylika fall automobilskattemedel icke tagas i anspråk. Vad i
vissa yttranden anförts därom att ett bifall till den föreslagna kostnadsfördelnmgen
med rätta skulle föranleda krav på motsvarande lättnad för vägdistnkt
i sådana fall, då skenfri korsning anordnas i vanlig ordning, synes
~ me<* hänsyn till de förhållanden på vederbörande ort, som kunna
förutsattas vara för handen, då ett dylikt företag kommer till utförande såsom
beredskapsarbete — icke ägnat att väcka betänkligheter.
. -be|>‘dhinde, övriga arbeten, som böra kunna ifrågakomma, får jag hänvisa
tm resultatet av den av de sakkunniga företagna inventeringen. Här
ma endast nämnas, att beträffande ett av utredningsmännen ifrågasatt företag,
nämligen anordnandet av järnväg Malung—Vansbro, chefen för kommuuikationsdepartementet
torde komma att senare i dag framlägga förslå0,
darvzd utgående från att viss del av kostnaden skall bestridas av anslag till
beredskapsarbeten, närmast för nästkommande budgetår 300,000 kronor.
Anläggningen har beräknats kräva omkring 130,000 dagsverken för jordsten-
och träarbetare, bergsprängare samt arbetare för rälsläggning och grusig;
. a ^et bär gäller ett arbete, som skulle vara av stor betydelse ur
arbetsioshetssynpiiiikt, är även jag av den uppfattningen, att medel från det
nu behandlade anslaget bora kunna utgå till detta företag. Enligt vad jag
tor. a förutsätter detta emellertid, att riksdagen medgiver, att medel
anvisas till detsamma oell att riksdagen alltså är beredd att — under förevaiande
eller annan anslagstitel — under kommande budgetår lämna anslag
till da erforderligt belopp. Så lärer bliva fallet, därest riksdagen bifaller
den proposition, örn vilken chefen för kommunikationsdepartementet lärer
komma att framlägga förslag.
Lika med utredningsmännen finner departementschefen vidare, att i vissa
fall en återbäring till anslaget till beredskajisarbeten bör ifrågakomma, och
ansluter han sig i huvudsak till vad i betänkandet därutinnan anförts. '' Närmare
bestämmelser i detta hänseende syntes få meddelas av Kungl. Majit.
Sammanfattningsvis anför departementschefen, att det enligt hans uppfattning
är önskvärt, att av riksdagen för nästa budgetår äskas ett reservationsanslag
av 3 miljoner kronor, avsett att enligt av honom angivna grunder
av Kungl. Majit på sätt, som kan finnas vara till gagn vid arbetslöshetens
bekämpande, disponeras för anordnande av i det föregående avsedda allmänna
arbeten. De närmare bestämmelser, som kunna krävas för tillämpningen
av de här angivna grunderna, skulle det få ankomma på Kungl. Majit
att utfärda.
Vad angår sättet för beredande av medel för ändamålet anförde chefen
för finansdepartementet vid frågans förberedande behandling i statsverkspropositionen,
att dylikt anslag på närmare angivna grunder borde inordnas
under den vid sidan av de särskilda departementens huvudtitlar stående
titeln »Oförutsedda utgifter». Till denna uppfattning har chefen för socialdepartementet
anslutit sig.
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
9
Redan av 1912 års riksdag har, såsom inledningsvis i propositionen
erinras, framställts begäran örn utredning rörande möjligheterna till en utvidgad
statlig företagarverksamhet under tider, då motsvarande privata verksam]
le t inskränkes och till följd härav större arbetslöshet uppstår. Förnyade
framställningar i ämnet hava därefter gjorts av 1920 och 1930 års
riksdagar, sistnämnda riksdag under anhållan örn blivande utrednings skyndsamma
bedrivande.
Ifrågavarande av Kungl. Majit nu framlagda plan för igångsättning av
offentliga beredskapsarbeten avser att förverkliga riksdagens vid fyrfaldiga
tillfällen sålunda uttryckta önskemål.
Angelägenheten av att de statliga arbetstillfällena utvidgas under depressionstider
lärer vara tämligen allmänt erkänd.
Önskemålen att kunna mildra en rådande arbetslöshet torde härvid väl
låta sig förenas med möjligheterna att samtidigt underlätta förutsättningarna
för näringslivets fortsatta utveckling. Härutinnan må allenast framhållas
det allmänna gagnet av att redan under lågkonjunkturer igångsättas vissa
för ändamålet lämpliga produktiva företag, såsom exempelvis vattenregleringar,
åtgärder för en utsträckt och förbilligad elektrifiering inom landets
skilda delar o. s. v. Härigenom befrämjas den allmänna produktionen och
utjämnas tillgången på arbetskraft. En samfärdselväsendets förbättring
genom utförande av vägarbeten och andra kommunikationsföretag lärer ej
heller kunna utöva annat än gynnsamma verkningar på den produktiva verksamheten.
Från dessa utgångspunkter och med tagen hänsyn till nuvarande hårda
nedgångsperiod kan utskottet ej annat än helt uttala sin principiella anslutning
till Kungl. Majlis förevarande förslag örn medels anvisande till
dylika allmänna arbeten.
Utskottet har ej heller i stort sett funnit anledning till erinran mot de
riktlinjer för beredskapsarbetenas bedrivande, som angivits i propositionen.
Yalet av arbeten skulle ankomma på Kungl. Majit med ledning av planer,
som från myndigheterna infordrats på företag, som förr eller senare äro avsedda
att utföras. Härvid skulle särskilt arbetslöshetssynpunkterna beaktas.
Anmärkas må att god tillgång på lämpliga arbetsobjekt synes vara
förefintlig. Redan en av vederbörande utredningsmän preliminärt sammanställd
förteckning upptager arbeten av olika art och inom skilda delar av
landet (i huvudsak vägföretag men även skogs- och torrläggningsarbetenhamnupprensnings-
och vågbrytararbeten m. m.), till en beräknad sammanlagd
anläggningskostnad av cirka 150 miljoner kronor; ensamt de skenfria
vägkorsningarna ingå häri med ett belopp av över 35 miljoner kronor.
Givetvis bör varje ifrågakommande myndighet lia noggranna planer upprättade
för exempelvis 5 år framåt behövliga arbeten, så att de efter helt
kort varsel kunna igångsättas.
Beträffande den betydelsefulla frågan örn anställandet av arbetskraft anser
utskottet riktigt, att densamma uttages efter hänvändelse till arbetsförmedlingsorganen
inom orter, där arbetslösheten är särskilt betungande. I an
-
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
slutning till vissa motionsvis framförda synpunkter vill dock utskottet kava
uttalat, att man vid valet av arbetare för utförande av okvalificerat arbete
icke ovillkorligen bör kräva tidigare vana vid grovarbete. Ur arbetslöslietssynpunkt
måste nämligen anses önskligt att, även örn grovarbetare skola i
främsta rummet ifrågakomma, andra arbetargrupper dock icke böra vara
alldeles utestängda; ifrågavarande beredskapsföretag böra nämligen stå öppna
för så vidsträckta yrkesgrupper som möjligt.
I fråga örn själva anslagets storlek måste utskottet emellertid finna det
vara i de av herrar Möller m. fl. ock Hansson i Stockholm m. fl. väckta
motionerna på ett tillfyllestgörande sätt klarlagt, att det i propositionen
beräknade beloppet av 3 miljoner kronor är för ändamålet otillräckligt.
I anslutning till motionärernas yrkande ock med tagen hänsyn till just
nu rådande allvarliga krisläge på den allmänna arbetsmarknaden får utskottet
tillstyrka, att anslagets belopp för nästkommande budgetår bestämmes
till 20,000,000 kronor.
I avseende vidare å kerr Asplunds och kerr Lindbergs m. fl. i ämnet
väckta motioner vill utskottet endast framhålla, att av de motionsvis omnämnda
företagen en stor del lära vara förtjänta till utförande som beredskapsarbeten.
Vid bifall till utskottets förslag örn anslagets höjning skulle
ock öppnas ökade möjligheter härtill. Nämnda spörsmål äro emellertid av
beskaffenhet att böra prövas av Kungl. Majit, som, enligt vad utskottet ovan
framhållit, därvid har att väga de olika företagen mot varandra med hänsynstagande
framförallt till arbetslöshetssynpunkter.
Vad utskottet sålunda anfört örn vederbörande företags allmänna nytta
m. m. äger ock tillämpning å den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage i
ämnet väckta motionen örn anslag till Morjärv—Kalixbanan.
Av vad sålunda anförts följer ock, att utskottet ej kunnat biträda de av
herr Nilsson i Gränebo m. fl. och herr Olsson i Golvvasta m. fl. motionsvis
framställda avslagsyrkandena å propositionen.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition och med bifall till de av herrar Möller m. fl. och
Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 263 och II: 422)
ävensom med avslag å herrar Nilssons i Gränebo m. fl. och
Olssons i Golvvasta m. fl. motioner (I: 261 och II: 424), må till
beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet för budgetåret
1931/1932 under titeln »Oförutsedda utgifter» anvisa ett
reservationsanslag, att användas i huvudsaklig överensstämmelse
med i det föregående angivna grunder, av 20,000,000
kronor;
b) att de av herrar Asplund samt Lindberg m. fl. väckta
motionerna (1:262 och II: 425) må anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört och hemställt;
c) att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta
Statsutskottets utlåtande Nr 152. 11
motionen (II: 421) likaledes må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 18 maj 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, Olof Olsson,
J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,
Oscar Olsson, E. J. G. Bosén, G. I. Asplund, J. G. Walles, C. G. V. Hammarskjöld
och K. A. S. Nylander;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, G. B. Jansson i Falun,
P. Nilsson i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson
i Blädinge, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson
i Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.
Reservationer:
l:o) av herrar Kvarnzelius, Bosén och Danielsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Redan av 1912 års riksdag har, såsom inledningsvis i propositionen
erinras, framställts begäran örn utredning rörande möjligheterna till en utvidgad
statlig företagarverksamhet under tider, då motsvarande privata verksamhet
inskränkes och till följd härav större arbetslöshet uppstår. Förnyade
framställningar i ämnet hava därefter gjorts av 1920 och 1930 års riksdagar,
sistnämnda riksdag under anhållan örn blivande utrednings skyndsamma
bedrivande.
Ifrågavarande av Kungl. Maj:t nu framlagda plan för igångsättning av
offentliga beredskapsarbeten innebär ett förverkligande av riksdagens vid
fyrfaldiga tillfällen sålunda uttryckta önskemål.
På de skäl, som departementschefen i övrigt anfört till stöd för Kungl.
Maj:ts förslag, får utskottet tillstyrka detsamma.
Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet ej kunnat biträda de
motionsvis framställda förslagen om ökning av det av Kungl. Maj:t äskade
anslagsbeloppet eller dess anvisande i den form, som av herrar Asplund
och Lindberg m. fl. föreslagits. Ej heller kan utskottet tillstyrka, att, på
sätt herrar Lövgren i Nyborg och Hage i en väckt motion påyrkat, riksdagen
måtte principiellt besluta att utföra en järnväg Morjärv—Kalix.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, med avstyrkande
jämväl av de av herrar Nilsson i Gränebo m. fl. och Olsson i Golvvasta
m. fl. motionsvis framställda avslagsyrkandena, hemställa,
12
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å de av herrar Möller m. fl. och
Hansson i Stockholm m. fl. väckta motionerna (I: 263 och
11:422), i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, ävensom
med avslag å herrar Nilssons i Gränebo m. fl. och Olssons i
Golvvasta m, fl. motioner (I: 261 och II: 424), må till beredskapsarbeten
för motverkande av arbetslöshet för budgetåret 1931/
1932 under titeln ''Oförutsedda utgifter’ anvisa ett reservationsanslag,
att användas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som av departementschefen angivas i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 20 mars 1931, av 3,000,000 kronor;
b) att de av herrar Asplund samt Lindberg m. fl. väckta
motionerna (1:262 och II: 425) ej må av riksdagen bifallas;
c) att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta
motionen (H:421) ej heller må av riksdagen bifallas.»
2:o) av herrar Widell, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Hammarskjöld,
Nylander, Nilsson i Bonarp, Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson
i Digernäs, Persson i Fritorp och Järte, vilka ansett att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Föreliggande förslag innebär, att man, låt vara tillsvidare endast på försök
och jämsides med de av statens arbetslöshetskommission bedrivna reservarbetena,
skulle införa ett nytt system för bekämpande av arbetslösheten.
Ensamt för nästkommande budgetår skulle för »beredskapsarbeten» disponeras
3 miljoner kronor vid sidan av det belopp av 10 miljoner kronor, som
i vanlig ordning är avsett att anvisas för arbetslöshetskommissionens verksamhet.
För egen del anser sig utskottet böra bringa i erinran, att vissa omfattande
undersökningar just nu pågå rörande arbetslöshetens karaktär och
orsaker samt desslikes de lämpligaste medlen för dess bekämpande. Dessa
undersökningar äro under utförande av en den 11 mars 1927 för ändamålet
tillsatt kommitté. Enligt vad som tidigare till årets riksdag förebådats,
skulle första delen av kommitténs betänkande föreligga tryckfärdig i februari
1931, varjämte upplysts att i fråga örn senare delen av utredningens uppdrag,
nämligen medlen för arbetslöshetens bekämpande, utredningar utförts,
så att uppdraget beräknas vara avslutat på hösten 1931. I propositionen
nr 201 angående anslag till bekämpande av arbetslösheten har sedermera
lämnats den kompletterande upplysningen, att första delen av betänkandet
inom kort komme att föreligga tryckfärdig. Utan att avvakta ifrågavarande
utredningars slutförande och utan att ens kommitténs yttrande i ärendet
inhämtats, har nu framlagts förevarande principiellt betydelsefulla förslag
örn anslag till beredskapsarbeten. Ett stort antal andra myndigheter hava
visserligen hörts i ärendet, varvid dock det stora flertalet utlåtanden gått i
avstyrkande riktning. Härutinnan må särskilt erinras örn den tämligen ingående
kritik, som socialstyrelsen riktat mot förslaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
13
Största avseende måste ock fästas vid de av statens arbetslöshetskommission
framförda invändningarna mot förslaget. Framhållits Ilar sålunda,
att en stor del av de planerade arbetena måste antagas bliva rätt avlägset
belägna från de egentliga arbetslöshetscentra, d. v. s. vissa städer och en
del hårt beträngda industrisamhällen. Uppenbart är att nya arbetstillfällen,
som erbjudas vid ett statens beredskapsarbete, komma att te sig lockande
för en del grovarbetare, som hittills nödtorftigt kunnat draga sig fram på
de låga arbetsförtjänster, som erbjudas inom jordbruket. Att tillbakavisa
deras begäran örn anställning vid ett närbeläget beredskapsarbete måste
sannolikt framstå som desto svårare, som deras försörjningsmöjligheter ofta
te sig mer eller mindre tillfälliga och säsongartade, vartill kommer, att de
genom sin vana vid grovarbete hava större förutsättningar än vissa andra
yrkesgrupper att erbjuda en fullgod arbetsprestation. I den mån överhuvud
några arbetslösa industriarbetare kunna beredas sysselsättning måste detta
antagas ofta bliva förenat med samma olägenheter i form av deras förflyttning
och dragande från familjerna, som ansetts utmärka de hittillsvarande
nödhjälpsarbetena. Erinras må ock örn det faktiska yrkesmonopol, som för
närvarande i stor utsträckning råder på arbetsmarknaden och sorn även
kommit till uttryck i träffade kollektivavtal mellan olika statens affärsverk
och vederbörande fackförbund. Enligt gällande avtal mellan järnvägsstyrelsen,
å ena sidan, och svenska järnvägsmannaförbundet samt svenska väg- och
vattenbyggnadsförbundet, å den andra, är exempelvis en arbetare, som förut
varit anställd vid statens järnvägar, tillförsäkrad viss företrädesrätt vid antagning
till nytt arbete. Liknande företrädesrätt finnes avtalad för vissa
arbetare vid telegrafverket och statens vattenfallsverk.
Rent samhälleligt framstår självklart som synnerligen önskvärt att stat
och kommun även under dåliga tider hålla sin produktiva företagarverksamhet
i möjligaste mån oförminskat i gång. Tack vare vägväsendets starka
expansion kan detta krav på ett naturligt sätt förverkligas. I detta sammanhang
må bringas i erinran den ifrågasatta hjälpen till stenindustrien
genom inköp av smågatsten för cirka 3.5 miljoner kronor. Tidigare vid
denna riksdag har också fattats beslut örn en omedelbar elektrifiering av
södra stambanan och anslutande linjer för en totalkostnad av cirka 70 miljoner
kronor. Härigenom hava en del beträngda svenska verkstäder tillförts
stora beställningar med därav följande omfattande arbetstillfällen. Vid
sidan härav lärer man tillsvidare i huvudsak — på sätt jämväl 1924 års
arbetslöslietssakkunniga förutsatt — få lita till arbetslöshetskommissionens
organisation. Gentemot de av kommissionen igångsatta reservarbetena har
visserligen invänts, att de trots den betalade låga dagspenningen ställa sig
kostsamma i förhållande till deras praktiska nytta. Detta kan måhända
icke bestridas, men lärer dock till stor del förklaras av de Snäva begränsningar
i fråga örn valet av arbetsföretag, som kommissionen av olika skäl
hittills måst underkasta sig.
De allvarligaste farhågor måste enligt utskottets mening hysas för att
även det nya systemet med beredskapsarbeten, sådant detsamma utformats
14
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
i föreliggande proposition, skulle komma att leda till ett förbrukande av
betydande kapitalbelopp på företag, som ur produktiv synpunkt bleve av
tvivelaktigt värde. Starka tvivel måste ock hysas örn möjligheterna att
härigenom kunna bekämpa arbetslösheten på något effektivt sätt och i en
mot de gjorda utläggen tillnärmelsevis svarande omfattning. Överhuvud
måste utskottet dela de betänkligheter, som rätt allmänt anförts mot att
genom mer eller mindre framkonstruerade statsarbeten, vid vilka erbjudas
»avtalsenliga» löner, förrycka den allmänna marknadens anpassning efter en
fallande konjunktur.
Då härtill kommer olämpligheten av att under nu pågående utredningar,
av vilka resultat snart böra kunna förväntas, vidtaga en ekonomiskt och
även principiellt så vittutseende förändring i statens hittillsvarande arbetslöshetspolitik
som den i propositionen innefattade, får utskottet avstyrka
Kungl. Maj:ts förslag.
Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet ej kunnat biträda
de motionsvis framställda förslagen örn ökning av det av Kungl. Majit äskade
anslagsbeloppet eller dess anvisande i annan form eller för visst angivit
ändamål.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, i anslutning
till de av herrar Nilsson i Gränebo m. fl. och Olsson i Golvvasta
m. fl. motionsvis framställda yrkandena, hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till de av herrar Nilsson i Gränebo
m. fl. och Olsson i Golvvasta m. fl. i ämnet väckta motionerna
(1:261 och 11:424), må avslå Kungl. Maj:ts förevarande förslag;
b) att de av herrar Asplund, Möller m. fl., Lindberg m. fl.,
Hansson i Stockholm m. fl. samt Lövgren i Nyborg och Hage
väckta motionerna (I: 262 och 263 samt II: 424, 422 och 421)
ej heller må av riksdagen bifallas.»
3) av herr Asplund, som anslutit sig till utskottets förslag, men ansett,
att av det tillstyrkta anslaget 10 miljoner kronor borde ha anvisats att utgå
av lånemedel och att utskottets yttrande i hithörande delar och dess hemställan
borde haft följande lydelse:
»Hedan av 1912 års — — — allmänt erkänd.
Önskemålen att kunna mildra en rådande arbetslöshet torde väl låta sig
förenas med möjligheterna att samtidigt underlätta förutsättningarna för
näringslivets fortsatta utveckling. Härutinnan må allenast framhållas det
allmänna gagnet av att redan under lågkonjunkturer igångsättas vissa för
ändamålet lämpliga produktiva företag, såsom exempelvis vattenregleringar,
åtgärder för en utsträckt och förbilligad elektrifiering inom landets skilda
delar, tillredningsarbeten å vissa aktuella, staten tillhöriga malmfyndigheter
o. s. v. Härigenom befrämjas den allmänna produktionen och utjämnas
tillgången på arbetskraft. En samfärdselväsendets förbättring —--- verk
samheten.
Från dessa utgångspunkter — — — 20,000,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 152.
15
I avseende vidare---till arbetslöshetssynpunkter, tillskapande av
nya arbetstillfällen, ävensom till befrämjandet av landets framtida produktion
och självförsörjning.
Med hänsyn till förefintliga budgetära svårigheter och då ifrågavarande
produktiva arbeten äro av räntabel natur och sålunda medgiva investering
av lånemedel, vill utskottet, under åberopande av vad socialstyrelsen i sitt
utlåtande därom anfört (refererat å sid. 38 nederst i propositionen), ävensom
med hänsyn till departementschefens å sid. 26 uttalade farhågor för ytterligare
belastning av skattebudgeten, i anledning av senast omnämnda motioner
tillstyrka, att av föreslagna 20,000,000 kronors anslag 10,000,000 kronor
måtte anvisas av lånemedel under titel »Utgifter för kapitalökning.»
Yad utskottet---Morjärv—Kalixbanan.
Av vad sålunda---avslagsyrkandena å propositionen.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt de av herrar Möller m. fl., Hansson i Stockholm
m. fl., Asplund samt Lindberg m. fl. väckta motionerna
(I: 263, H: 422, I: 262 och H: 425) ävensom med avslag å herrar
Nilssons i Gränebo m. fl. och Olssons i Golvvasta m. fl. motioner
(I: 261 och II: 424) må till beredskapsarbeten för motverkande
av arbetslöshet för budgetåret 1931/1932 såsom reservationsanslag
anvisa
a) under titel »Oförutsedda utgifter» 10,000,000 kronor att
utgå av andra inkomster än lånemedel samt
b) under titel »Utgifter för kapitalökning» 10,000,000 kronor
att utgå av lånemedel till utförande av sådana produktiva
arbeten av räntabel natur, som äro ägnade att befrämja landets
framtida produktion och självförsörjning.
II. att den av herrar Lövgren i Nyborg och Hage väckta
motionen (II: 421) må anses besvarad med vad utskottet ovan
anfört och hemställt.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till beredskapsarbeten för motverkande av arbetslöshet. s. 1 i texten