Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till statsbana Malung— Vansbro m. m.

1931-05-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:153, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till statsbana Malung— Vansbro m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

1

Jfr 153.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 193-1 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående

anslag till statsbana Malung— Vansbro m. m.

(4:e avd.)

Uti den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen, nr 1,

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har

Kungl. Maj:t i avseende å statens järnvägar (punkt 21 av det vid propositionen

under rubrik »Utgifter för kapitalökning: bil. 2» fogade utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för nämnda dag) föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen

förelagd, till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/1932

beräkna ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 20 mars 1931

dagtecknad proposition, nr 210, som hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för sistnämnda dag, föreslagit

riksdagen dels till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/

1932 anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att utgå av lånemedel,

dels ock medgiva, att bandelen Malung—Brintbodarne må, sedan nyssnämnda

statsbana öppnats för allmän trafik, upprivas samt att till bananläggningen

hörande mark och övriga tillgångar må försäljas.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist åberopade

statsrådsprotokoll.

Bandelen Malung—Brintbodarne, som har en längd av 27.7 kilometer och

byggts av enskilt företag såsom bibana till Mora—Vänerns järnväg, öppnades

för trafik den 7 september 1892. Bibanans fortsättning till Limedsforsen

öppnades för allmän trafik i november 1903. I samband med att staten

förvärvade Mora—Vänerns järnväg övertogs jämväl bibanan Brintbodarne—

Malung—Limedsforsen den 1 januari 1917 av statens järnvägar. Jämlikt

beslut av 1927 års riksdag bär staten även övertagit järnvägen Limedsforsen—Särna.

Beträffande järn vägsförhållandena i övrigt i trakten får jag

erinra om att från Vansbro station på banan Kristinehamn—Mora utgår

järnväg i östlig riktning mot Björbo och därifrån mot Borlänge och Ludvika.

Bandelen Malung—Brintbodarne är framdragen genom synnerligen oliindig

terräng och har särskilt vid övergången av vattendelaren på sträckan mellan

Brintbodarne och Oje station långa och starka stigningar med jämförelsevis

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sand. 77 käft. (Nr 153.) loin 31 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

skarpa kurvor. Å bandelen finnas fyra trafikplatser, av vilka endast Öje

station, belägen vid södra sidan av Öjesjön på ett avstånd av omkring 11

kilometer från Malung, bar någon ehuru ringa betydelse såsom närmaste

järnvägsstation för den till omkring 600 personer uppgående befolkningen i

Öje kapellförsamling, som dock är belägen på omkring 8 kilometers avstånd

från stationen och på norra stranden av sjön Öje. Samtliga trafikplatser

äro i avsaknad av landsvägsförbindelse.

I februari 1923 gjordes av representanter för Järna, Malungs, Äppelbo,

Lima och Transtrands kommuner samt Vansbro municipalsamhälle framställning

örn vidtagande av åtgärder för anläggning av en järnväg från Malung

över södra Malung, Ytter-Malung och Äppelbo till Vansbro. Sedan järnvägsstyrelsen

den 3 september samma år yttrat sig över denna framställning

och därvid uttalat sig för en utredning i saken, bemyndigade Kungl. Maj:t

den 21 september 1923 järnvägsstyrelsen att verkställa såväl en okulär undersökning

som ock en trafikekonomisk utredning för järnvägsanläggning från

Malung till Vansbro.

Efter slutförd undersökning och utredning överlämnade järnvägsstyrelsen

med skrivelse den 17 december 1926 dels karta och approximativ profil över

den ifrågasatta järnvägen och dels en trafikekonomisk utredning.

Järnvägsstyrelsen anförde, att den ifrågasatta direkta linjen mellan Malung

och Vansbro beräknades få en längd av 44 kilometer. Bandelen beräknades

komma att draga en anläggningskostnad av 3,400,000 kronor, motsvarande

omkring 77,000 kronor per kilometer. I dessa summor inginge icke kostnaden

för rullande materiel — sådan ansåges icke behöva anskaffas särskilt

för den nya bandelen — och icke heller kostnaden för jordlösen med mera,

vilken styrelsen ansåge böra som vanligt påvila landstinget.

Beträffande de trafikekonomiska förutsättningarna för den nya bandelen

hänvisade styrelsen till den förut åberopade trafikekonomiska utredningen och

meddelade därutöver, att efter nedläggning av bandelen Malung— Brintbodarne

och anläggning av den direkta linjen Malung—Vansbro statens järnvägars trafikinkomster

beräknades komma att ökas med 86,000 kronor. På grund av den

nya bandelens större längd skulle dock driftkostnaderna samtidigt ökas med

53,000 kronor. Överskottet beräknades således komma att uppgå till 33,000

kronor.

I fortsättningen meddelade järnvägsstyrelsen, att styrelsen hos länsstyrelsen

i Kopparbergs län hemställt örn uttalande, huruvida nedläggandet av

bandelen Malung—Brintbodarne kunde befaras medföra så skadliga konsekvenser

för befolkningen och näringslivet, att frågan örn den nya bananläggningen

med hänsyn härtill ansåges böra förfalla. Järnvägsstyrelsen lämnade

därefter en redogörelse för av länsstyrelsen från vederbörande införskaffade

yttranden, vilka utvisade, att erinringar mot nedläggande av ifrågavarande bandel

uttalats av befolkningen i Öje kapellförsamling, medan man i övrigt uttalat

sig för tillkomsten av den nya järnvägen, vilken tillstyrktes även av

länsstyrelsen. I anslutning härtill meddelade järnvägsstyrelsen, att chefen

för generalstaben i skrivelse den 29 november 1926 förklarat sig icke hava

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153. 3

något att erinra mot nedläggande av nyssnämnda bandel oell anläggande av

järnväg från Malung till Vansbro.

Järnvägsstyrelsen yttrade sig vidare örn behovet av en omläggning av järnvägsförbindelsen

ifråga och anförde därutinnan:

Redan kort efter sedan bibanan Malung—Brintbodarne till Mora—Vänerns

järnväg genom privat initiativ kommit till stånd, visade det sig att bibanan,

genom att Brintbodarne i stället för Vansbro hade valts till utgångspunkt

för densamma, erhållit ett olämpligt läge. Dels erhöll banan härigenom, såsom

förut påpekats, en ur driftssynpunkt mindre lämplig tracé med svåra

stigningsförhållanden, dels utgör Brintbodarne en plats, som icke har några

särskilda betingelser för utveckling, och detta gäller vare sig man bedömer

saken ur ren järn vägssynpunkt eller ur kommersiella och industriella synpunkter.

Så som utvecklingen snart visade sig vilja gå, måste det numera

få betecknas som ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta

banan dragas den väg som skedde. Betydelsen av detta måste nog komma

att ökas, när den under byggnad varande banan Limedsforsen—Särna blir

öppnad för allmän trafik och trafikrörelsen därmed växer på den nedre delen

av den grenbana, på vilken denna järnväg bildar en omedelbar fortsättning.

Det lär alltså få sägas, att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse

mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av ett begånget

fel och vara en åtgärd, som bomme att medföra avsevärda fördelar ur flera

synpunkter.

Förutom det att en järnväg mellan dessa orter skulle komma att betjäna

jämförelsevis tätt bebyggda trakter och vara av stor betydelse för allmänheten,

skulle tillkomsten av en sådan järnväg även medföra, att man vid

Vansbro finge direkt anslutning till befintliga banor, ledande kortaste vägen

till såväl Falun och Gävle som Stockholm, varjämte avståndet från Västerdalarna

till Kristinehamn skulle förkortas. Vidare vore det ur järnvägssynpunkt

en fördel att få endast en föreningsstation, Vansbro, i stället för två

sådana stationer, Brintbodarne och Vansbro, liggande jämförelsevis nära

varandra. Som förut påpekats, skulle linjen Malung—Vansbro även komma

att erbjuda ur driftsynpunkt bättre tracé än linjen Malung—Brintbodarne.

Styrelsen erinrade vidare, att nedläggandet av bandelen Malung—Brintbodarne

utgjorde en ofrånkomlig förutsättning för anläggandet av en järnväg

Malung—Vansbro. Angående verkningarna härav anförde styrelsen:

Vad då först beträffar invånarna i Oje kapellförsamling, vilken är belägen

utefter stora landsvägen från Malung till Mora på ett avstånd av 18 kilometer

från Malung, synas deras förbindelser med yttervärlden redan nu till

huvudsaklig del gå via Malung. Detta är ju också naturligt, då den närmare

belägna järnvägsstationen Oje saknar landsvägsförbindelse och då i Malung

finnas bank, präst, läkare, apotek, veterinär, lantmätare, landsfiskal med

mera, vilket allt saknas i Oje. På grund av dessa omständigheter och med

hänsyn därjämte till den år från år ökade motortrafiken å landsvägarna anser

järnvägsstyrelsen, att ett nedläggande av bandelen Malung —Brintbodarne

kommer att medföra endast ringa olägenheter för befolkningen i Oje kapellförsamling.

Vidkommande förutnämnda två industriella anläggningar vid bandelen

Malung—Brintbodarne synes man ej heller behöva fästa något större avseende

vid desamma, då under de senare åren rörelsen vid dessa anläggningar

bedrivits i mycket ringa omfattning. Man lär också redan nu vara betänkt

på att överflytta sågen vid Öje station till annan trakt, enär virkestillgången

på den nuvarande platsen icke längre är tillfyllest.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Visserligen hava rests vissa skadeståndskrav från befolkningen vid ett

eventuellt nedläggande av bandelen Malung—Brintbodarne, men dessa synas

från juridisk synpunkt icke kunna göras gällande. Det förhållandet, att

Malungs kommun vid sin aktieteckning år 1886 fästat villkoret, att banan

skulle beröra Öjesjön, synes numera sakna betydelse, då vid statsinköpet

av järnvägen kommunen återfått hela det tecknade beloppet och ej därvid

gjort något förbehåll örn banans behållande i nuvarande sträckning. Såsom

tidigare nämnts, hava också delegerade från övre Västerdalarna uttalat, att

fördelarna med den nya banans tillkomst äro så stora, att krav på den nuvarande

linjens bibehållande icke få stå hindrande i vägen för tillkomsten

av den direkta linjen Malung—Vansbro.

Med stöd av nu verkställda utredningar anser också styrelsen för sin del,

att ett nedläggande av bandelen ifråga skulle medföra jämförelsevis små

olägenheter. Med den betydelse för den allmänna utvecklingen, som järnvägskommunikationerna

alltid äga, och med den vikt det alltså alltid måste ligga

därpå, att dessa äro väl ordnade för och väl anpassa sig efter de lokala

behoven, synes det styrelsen i förevarande fall vara ett önskemål värt att

stödja, att i sammanhang med den vidgning i storlek och betydelse av järnvägssystemet,

som sker genom tillkomsten av linjen Limedsforsen—Särna, nu

få detsamma tjänligare ordnat för den framtida utvecklingen. Järnvägsstyrelsen

anser därför, att statens järnvägar böra härtill medverka så långt som

kan vara väl förenligt med statsbanans ekonomiska intressen och möjligheter.

Genom beslut den 4 november 1927 uppdrog Kungl. Majit åt järnvägsstyrelsen

att föranstalta örn uppstakning å marken av den ifrågasatta järnvägslinjen

ävensom att verkställa och till Kungl. Majit inkomma med fullständig

kostnadsberäkning rörande företaget.

Till åtlydnad härav har järnvägsstyrelsen med skrivelse den 17 januari

1928 överlämnat av kartor samt plan- och profilritningar åtföljd kostnadsberäkning

för bananläggningen ifråga. Styrelsen meddelar, att den stakade

linjen, som har en längd av 44.8 kilometer, med endast obetydliga avvikelser

följer den tidigare okulärt undersökta linjen. Trafikplatser skulle anordnas

vid Rågsveden, Appelbo, Sillerö, Ytter-Malung, Skördåker och Malungs

kyrka. Därjämte meddelar styrelsen, att banan med då rådande arbets- och

materialpriser — liksom tidigare — beräknats draga en kostnad av 3,400,000

kronor, exklusive kostnad för rullande materiel.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har efter vederbörandes hörande avgivit

utlåtande den 13 december 1929 och därvid överlämnat dels en skrift av

ombud för Malungs, Appelbo och Järna kommuner med framställning, att

ifrågavarande järnvägsanläggning med det snaraste måtte komma till stånd

och utföras såsom statligt nödhjälpsarbete, jämte vid skriften fogade protokollsutdrag,

utvisande att kommunalfullmäktige i nämnda socknar beslutat

kostnadsfritt upplåta mark för järnvägsanläggningen, ävensom yttranden häröver

från landsfiskalen i Malungs distrikt och vägkonsulenten i länet, dels

protokoll vid sammanträde den 6 juni 1929 med ortsinvånarne inför landsfogden

i länet, dels ock av landsfogden och Kopparbergs läns landsting i

ärendet avgivna infordrade yttranden. För egen del har länsstyrelsen anfört

följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

5

I sin skrivelse den 17 december 1926 framhåller järnvägsstyrelsen — efter

kritik av bandelen Malung—Brintbodarne, utmynnande uti att det måste

betecknas såsom ett missgrepp av det dåvarande järnvägsbolaget att låta

banan dragas den väg som skedde -— att anordnandet av en direkt järnvägsförbindelse

mellan Malung och Vansbro skulle innebära tillrättandet av

ett begånget fel och vara en åtgärd, som komme att medföra avsevärda fördelar

ur flera synpunkter, vilka närmare angivas.

Länsstyrelsen vill på det kraftigaste understryka vad järnvägsstyrelsen

sålunda framhållit. Det är icke tu tal örn att sträckningen Malung—Brintbodarne

var ett stort missgrepp ävensom att en sträckning Malung—Vansbro

skulle på ett påtagligt sätt bättre tillgodose allmänhetens trafikbehov

och bidraga till bygdens framåtskridande och förkovran, än vad det någonsin

kan tänkas ske genom järnvägen Malung—Brintbodarne.

Då som länsstyrelsen förut framhållit nedläggandet av linjen Malung

Brintbodarne icke kan antagas medföra skada eller olägenhet av nämnvärd

art, i synnerhet örn, såsom vägkonsulenten föreslagit, banvallen efter trafikens

nedläggande ställes till vägdistriktets disposition för vägväsendets tillgodoseende,

får länsstyrelsen livligt tillstyrka, att anläggning av järnväg mellan

Malung och Vansbro kommer till stånd under villkor att bandelen Malung

—Brintbodarne nedlägges.

Beträffande järnvägsstyrelsens beräkningar angående det belopp, med

vilket den nya bandelen bör öka statens järnvägars bokförda värde, samt

angående trafiköverskottet saknar länsstyrelsen sakkunskap för att kvinna i

detalj yttra sig över samma beräkningar.

Emellertid vill länstyrelsen framhålla, att vid beräkningarnas uppgörande,

såvitt länsstyrelsen kunnat finna, tillbörligt avseende icke fästats vid den

fortgående minskning i trafikinkomsterna bandelen Malung—Brintbodarne

Vansbro med all sannolikhet kommer att få vidkännas genom den förstklassiga

landsvägen mellan Malung och Vansbro över Appelbo. Det är tämligen

givet, att därvidlag den långa tidsödande transporten av resande och

gods över Malung—Brintbodarne—Vansbro erbjuder en tacksam angreppspunkt

för den med järnvägen konkurrerande motortrafiken och fara föreligger

att konkurrensen kommer att sträcka sina verkningar även till bandelen

Särna—Limedsforsen—Malung.

Det förefaller länsstyrelsen jämväl, att inkomsten av godstrafiken från

den nya bandelen, med ''hänsyn till de utvecklingsmöjligheter orten erbjuder,

beräknats väl lågt.

På grund av det anförda synes anslaget av lånemedel kunna beräknas till

ett avsevärt högre belopp, än vad järnvägsstyrelsen gjort.

För ersättning för skada och olägenheter eller dylikt eller för eventuellt

skadestånd för nedläggande av trafiken å bandelen Malung—Brintbodarne

torde de av företaget intresserade kommunerna ikläda sig garanti.

Av de till länsstyrelsen avgivna yttrandena framgår, att endast befolkningen

i Öje kapellförsamling uttalat sig mot det ifrågasatta nedläggandet

av bandelen Malung—Brintbodarne.

Sedermera bär järnvägsstyrelsen den 12 november 1930 ånyo yttrat sig i

ärendet och därvid för egen del tillstyrkt, att järnvägen Malung—V ansbro

byggen norn statsbana, under förutsättning att landsting, kommuner eller

enskilda åtaga sig att uppfylla de vid beslut örn nya statsbanor vanliga villkoren

beträffande fritt tillhandahållande av erforderlig mark, att svara för

olägenheter och intrång med mera dylikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Enligt styrolsens förmenande borde banbyggnaden beräknas fullbordad på

tre a fyra år, beroende på det under olika år förefintliga större eller mindre

behovet av arbetstillfällen för motverkande av arbetslöshet. Under förutsättning

av en byggnadstid om fyra år framlägger styrelsen förslagsvis följande

plan för banbyggnadens finansiering, varvid enligt reviderat kostnadsförslag

totalkostnaden uppskattats till 3,300,000 kronor:

Budgetår

Förnyelse*

fondsmedel

Första ..................

kronor

Andra ..................

_

Tredje ...................

................. 200,000

Fjärde ...................

................. 200,000

Summa kronor 400,000

Lånemedel

kronor

300.000

400.000

Andra stats- inkomster

kronor

300.000

600.000

800,000

500,000

Summa

kronor

600,000

1,000,000

1,000,000

700.000

700,000

2,200,000

3,300,000

Järnvägsstyrelsen avser sålunda, att för budgetåret 1931/1932 skulle för

ifrågavarande ändamål ställas till förfogande ett belopp av 600,000 kronor,

att med lika delar utgå av lånemedel och av andra statsinkomster.

Då en förutsättning för framläggande av förslag till proposition i förevarande

fråga synts böra vara, att vederbörande kommuner åtoge sig att uppfylla

i dylika fall sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av erforderlig

mark m. m., har länsstyrelsen i Kopparbergs län anbefallts att

lämna berörda kommuner tillfälle att i sådant hänseende avgiva förbindelser

i huvudsaklig enlighet med vad järnvägsstyrelsen angivit i skrivelsen den

17 december 1926. Med skrivelse den 31 december 1930 har länsstyrelsen

överlämnat av kommunalfullmäktige i Malungs, Äppelbo och Järna kommuner

genom beslut respektive den 29 december, den 7 december och den 7

december 1930 avgivna sådana förbindelser. Äppelbo och Järna kommunalfullmäktiges

omförmälda beslut hava vunnit laga kraft. Över beslutet av

kommunalfullmäktige i Malung hava besvär blivit anförda, men länsstyrelsen

i Kopparbergs län har enligt utslag den 21 februari 1931 prövat lagligt

lämna besvären utan bifall.

I detta sammanhang må nämnas att, i samband med nyss omförmälda

beslut örn tillhandahållande av mark, från Malungs och Äppelbo kommuners

sida framhållits önskvärdheten av att arbetslösa inom de berörda socknarna

bereddes sysselsättning vid ifrågavarande företag.

I ärendet hava sedermera från vissa invånare i Malungs socken ingivits

skrifter, i vilka gjorts gällande, att den ifrågasatta anläggningen icke borde

komma till stånd. Därvid har bland annat framhållits, att det tilltänkta

järnvägsföretaget visserligen innebure fördelar för en del av ortens befolkning

men att dessa fördelar icke syntes stå i riktig proportion till de ekonomiska

uppoffringarna för markupplåtelse och det förfång, som tillfogades andra,

enskilda intressen.

Departementschefen har anfört följande.

Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att den av statens järnvägar

i samband med förvärv av Mora—Vänerns järnväg övertagna bibanan till

Malung fått ett olämpligt läge genom att -Brintbodarne i stället för Vansbro

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

7

valts till utgångspunkt för densamma. Järnvägsstyrelsen Ilar framhållit, att

banan erhållit en ogynnsam tracé med svåra stigningar samt att Brintbodarne

synes ur såväl järnvägs- som näringssynpunkt sakna betingelser för

utveckling. A andra sidan bär styrelsen betonat, att en järnväg mellan

Malung och Vansbro, vilken skulle erhålla vida bättre lutningsförhållanden,

komme att betjäna jämförelsevis tätt bebyggda trakter och bliva av stor betydelse

även för befolkningen vid bandelen Särna—Malung liksom också förandra

trafikanter. Vid Vansbro skulle direkt anslutning erhållas till befintliga

banor, ledande kortaste vägen till Falun, Gävle och Stockholm, varjämte

avståndet från Västerdalarna till Kristinehamn skulle förkortas, kiljärn

vägssynpunkt vore det en fördel att få endast en föreningsstation i stället

för två närbelägna.

Vid besök å platsen har jag tagit närmare del av förhållandena och därvid

kommit till en uppfattning, vilken sammanfaller med den av järnvägsstyrelsen

hävdade. Bandelen Malung—Brintbodarne är uppenbarligen föga

ägnad att tjäna det intresse, för vilket den tillkommit. Därom vittna framförallt

sådana omständigheter, som att under banans snart fyrtioåriga tillvaro

inga tillfartsvägar anlagts och att bebyggelse omkring banan praktiskt taget

uteblivit. En linjesträckning på föreslaget sätt från Malung till Vansbro

skulle utan tvivel bliva till betydande gagn icke blott för befolkningen i

Västerdalarna utan även för andra trafikanter. Den skulle därjämte ur järnvägsekonomisk

synpunkt erbjuda fördelar. Från de berörda orterna har det

föreliggande förslaget vunnit livligt understöd, med undantag dock för en

del invånare i Malungs socken, särskilt befolkningen i Oje kapellförsamling.

Den nuvarande järnvägsförbindelsens betydelse för sistnämnda befolkning torde

emellertid icke böra överskattas. Kapellförsamlingen är belägen på 8 kilometers

avstånd från Öje station och saknar, såsom nämnts, väg till stationen.

Mellan Öje och Malung finnes däremot landsväg, vars längd uppgår till endast

omkring 18 kilometer. Med hänsyn till nu berörda förhållanden synes Öjeortens

särskilda intresse icke kunna tillerkännas avgörande inverkan vid

ståndpunktstagande till förevarande spörsmål.

Från nu angivna utgångspunkter synes det framställda förslaget örn en

järnvägsanläggning Malung—Vansbro och i samband därmed nedläggande

av bandelen Malung—Brintbodarne värt beaktande. Det förhållandet, att

anläggningen kräver en betydande kapitalinvestering utöver förnyelsefondsoch

lånemedel, kan visserligen med hänsyn till rådande konjunkturer föranleda

en viss tvekan beträffande lämpligheten av att nu framlägga förevarande

fråga till prövning och avgörande. Emellertid föreligga särskilda

omständigheter att i detta sammanhang beakta. Jag avser härvid de synpunkter,

som såväl från av företaget berörda orter som av järnvägsstyrelsen

framförts, syftande därtill att detta byggnadsföretag lämpligen skulle kunna

komma till utförande såsom ett led i de statliga åtgärderna till motverkande

av arbetslöshet. Onekligen skulle banbygget vara väl ägnat att tillgodose

ett sådant syfte, icke minst med hänsyn till den omständigheten att takten

för arbetets bedrivande skulle kunna i väsentlig mån lämpas efter behovet

av arbetstillfällen.

Enligt vad jag inhämtat biträdes den uppfattning, varåt jag nu givit uttryck,

av chefen för socialdepartementet. Företaget ifråga förekommer också bland

dem, som vid den nyligen verkställda utredningen av frågan örn beredskapsarbeten

angivits såsom lämpliga sådana arbeten. För dylika arbeten äskas

anslag i en av Kungl. Maj:t tidigare denna dag på bemälde departementschefs

föredragning beslutad proposition, till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Ett bifall till vad i nämnda proposition föreslagits synes möjliggöra en till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

Utskottets

yttrande.

fredsställande, efter förhållandena lämpad lösning av den nu föreliggande

finansieringsfrågan.

Efter prövning av samtliga på frågan inverkande omständigheter vill jag

alltså tillstyrka, att en statsbana Malung—Vansbro anlägges samt att vid

dess tagande i bruk bandelen Malung—Brintbodarne nedlägges och till bananläggningen

hörande mark och övriga tillgångar försäljas. Innan försäljning

av marken sker, torde böra tillses, huruvida densamma lämpligen kan, helt

eller delvis, nyttiggöras för vägändamål. I detta avseende torde järnvägsstyrelsen

framdeles böra hos Kungl. Majit göra eventuellt erforderlig framställning.

Den av järnvägsstyrelsen verkställda kostnadsberäkningen, slutande å

3,300,000 kronor, bär icke givit mig anledning till erinran. Ej heller har

jag funnit något att anmärka mot styrelsens ekonomiska kalkyler och därpå

grundade förslag till det erforderliga kapitalets fördelning på förnyelsefondsoch

lånemedel samt medel av andra statsinkomster.

För nästkommande budgetår synes det enligt järnvägsstyrelsens plan

erforderliga beloppet av 600,000 kronor böra anvisas. Av nämnda belopp

torde, såsom i statsverkspropositionen beräknats, 300,000 kronor böra utgå

av lånemedel. Återstoden synes, i anslutning till vad jag förut anfört, böra

utgå av anslaget till beredskapsarbeten enligt grunder, som för användandet

av detta anslag må bliva bestämda. I fråga örn arbetets igångsättande torde

böra tillämpas samma regler som beträffande andra arbeten, utförda med

anlitande av medel från nämnda anslag.

Kungl. Majis förevarande proposition innefattar förslag örn en förändrad

sträckning för den 155 km. långa statsbanan Särna—Malung—Brintbodarna

å dess sydligaste del närmast Brintbodarna. Å nämnda 27.7 km. långa

sträcka Malung—Brintbodarna — där banan ansluter till järnvägslinjen

Ostersund—Kristinehamn — har banan ett mycket ogynnsamt terrängläge,

som medför stora drifttekniska olägenheter. Oaktat banan ägt bestånd i

över trettio år, finnes så gott som ingen bebyggelse utefter linjen; det ringa

befolkningsantalet inom bansträckans trafikområde i förening med de ogynnsamma

terrängförhållandena har, enligt vad järnvägsstyrelsen framhållit,

medfört den ovanliga situationen, att samtliga trafikplatser sakna landsvägsförbin

delser.

Genom att i stället den längre söderut vid Östersund—Kristinehamnjärnvägen

belägna Vansbro station väljes som anslutningspunkt, skulle vinnas

åtskilliga fördelar. Å sin nya 44.8 km. långa sträckning Malung—Vansbro

skulle banan gå fram genom jämförelsevis tätt bebyggda trakter. Vid

Vansbro vinnes direkt anslutning till befintliga banor, ledande kortaste vägen

till såväl Falun och Gävle som Stockholm, varjämte avståndet från Västerdalarna

till Kristinehamn skulle förkortas. Vidare har det ur järnvägssynpunkt

ansetts vara en fördel att få endast en föreningsstation, Vansbro, i

stället för två sådana stationer, Brintbodarne och Vansbro, liggande jämförelsevis

nära varandra.

Då härtill kommer att, såsom departementschefen påvisat, banbygget väl

lämpar sig till utförande som ett arbetslöshetsföretag, anser sig utskottet

böra tillstyrka Kungl. Majis förevarande förslag.

Utskottet godkänner ock den framlagda finansieringsplanen, enligt vilken

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 153.

9

de beräknade totalkostnaderna 3,300,000 kronor skulle bestridas med 400,000

kronor från statens järnvägars förnyelsefond, 700,000 kronor av lånemedel

— varav ett belopp av 300,000 kronor nu skulle anvisas — samt 2,200,000

kronor från anslaget till beredskapsarbeten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) till statsbana Malung—Vansbro för budgetåret 1931/1932

anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor, att utgå av

lånemedel,

b) medgiva, att bandelen Malung—Brintbodarne må, sedan

nyssnämnda statsbana öppnats för allmän trafik, upprivas samt

att till bananläggningen hörande mark och övriga tillgångar må

försäljas.

Stockholm den 18 maj 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVAKNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. Ii. Kvarnzelius, A. G. Lindblad, J. L. Widell,

J. Nilsson i Malmö, C. P. V. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla,

Oscar Olsson, E. J. G. Rosén, G. 1. Asplund, J. G. Walles, G. G. V. Hammarskjöld

och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun,

P. Nilsson i Bonarp, A. Å:son Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson

i Blädinge, E. J. Wigforss, J. Olofsson i Digernäs, O. Nilsson i Örebro, S. Persson i

Fritorp, 0. E. F. Järte och A. Danielsson.

Reservation

av herrar Widell, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Hammarskjöld,

Nylander, Nilsson i Bonarp, Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson i

Digernäs, Persson i Fritorp och Järte, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Ur kommunikationssynpunkt synes värdet av ifrågavarande 44 kilometer

långa järnvägsanläggning Malung—Vansbro tämligen begränsat. Det lokala

samfärdselbehovet tillgodoses redan för närvarande genom automobiler och

bussar, från vilka en blivande järnväg får räkna med konkurrens. För genomgångstrafiken

till och från statsbanan Limedsforsen—Särna skulle visserligen

den ifrågasatta linjeomläggningen medföra vissa fördelar. De kunna dock

ej anses så betydande, att härav kan motiveras ett kapitalutlägg av sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 77 käft. (Nr 153.) 1061 si 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

t''Statsutskottets utlåtande Nr 153.

storlek som det ifrågasatta; kostnaderna för järnvägsanläggningen hava beräknats

till 3.3 miljoner kronor, varav, på grund av företagets ringa ekonomiska

bärkraft, ej mindre än 2.2 miljoner kronor eller alltså två tredjedelar

äro avsedda att bestridas av skattemedel.

Under åberopande bärav hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej må av riksdagen

bifallas.»

istockholm 1931. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statsbana Malung—Vansbro m. m. s. 13 i texten