Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn ändring i vissa avseenden av avlöningsbestämmelserna för sådana militära och civilmilitära befattningshavare, som överförts å övergångsstat.

1931-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:31, Utlåtande i anledning av väckt motion örn ändring i vissa avseenden av avlöningsbestämmelserna för sådana militära och civilmilitära befattningshavare, som överförts å övergångsstat.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn ändring i

vissa avseenden av avlöningsbestämmelserna för

sådana militära och civilmilitära befattningshavare,

som överförts å övergångsstat.

(l:a avd.)

Uti en av herr E. .Andersson i Stockholm m. fl. inom andra kammaren

väckt motion (nr 251) har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de

som uppbära lön på övergångsstat icke skola uppbära något dyrtidstillägg

samt att lönen skall utgå med det lägsta belopp, som i varje fall enligt anställningsvillkoren

kan förekomma.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»I samband med 1925 års försvarsorganisation beslöts att en del militära

och civilmilitära befattningshavare skulle frivilligt eller tvångsvis överföras

på s. k. övergångsstat. Dessa åtnjuta lön och dyrtidstillägg av staten, och

kostnaderna därför uppgå till betydande belopp.

Örn överförandet till övergångsstat vore en hel del att anföra, men vi

skola endast rikta uppmärksamheten på huru som tyghantverkare och fortmaskinister

överförts till övergångsstat, under det att andra de närmaste

åren efter antagits i dessas ställe. Beträffande officerare och underofficerare

är förhållandet detsamma, endast med den skillnaden, att omsättningen

varit ännu större. Någon förnuftig motivering för dylika anordningar torde

icke kunna anföras. De flesta av de till övergångsstat överförda torde hava

skaffat sig anställningar och inkomst på den enskilda arbetsmarknaden.

Några reella motiv för att staten även därefter skall betala lön till dessa

torde icke kunna anföras. Formella skäl lära ju däremot finnas för att

betala viss lön. Detta på grund av de villkor, på vilka dessa befattningshavare

anställts i statens tjänst. Staten betalar emellertid nu mer än vad

som enligt dessa bestämmelser är erforderligt. Aven örn dyrtidstillägget

och det som därutöver kan borttagas blir avdraget, så komma dessa militärer,

även örn de icke skulle ha någon anställning, ändå i en bättre ekonomisk

ställning än arbetarna.

Man torde utan överdrift kunna hävda den principen, att staten i första

hand bör betala ordentliga löner till dem, som äro anställda och utföra

arbete i statens tjänst. Från olika håll har det pekats på svårigheter härutinnan.

Det stora flertalet av dessa till övergångsstat överförda militärer

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 21 haft. (Nr 31—36.) 498 3i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottets

yttrande.

påstå sig hysa en ytterligt stor »fosterlandskärlek». För alla deni, som

lämnat militärtjänsten oell övergått till annan verksamhet med goda inkomster,

vore det ett utomordentligt tillfälle att i handling visa den omskrutna

»fosterlandskärleken» genom att ej uttaga lön av staten, då staten

ej tager deras tid oell arbetskraft i anspråk.

Yi våga icke hysa några förhoppningar örn att »fosterlandskärleken»

kommer att visa några sådana resultat, som vi liär ifrågasatt, men vi räkna

däremot med att de här först ifrågasatta åtgärderna skulle giva några tiotusental

kronor, som kunde användas som löneförbättring åt de lägre befattningshavarna,

som arbeta i statens tjänst.»

Utskottet vill erinra örn att första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag

i förevarande ämne uttalat följande (sid. 119 och 120):

»Beträffande den övertaliga personalens tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

m. m. ansluter sig utskottet i stort sett till Kungl. Maj:ts

förslag.

I fråga örn den frivilligt övergångna personalen föreslår dock utskottet,

att lönen för denna personal skall utgöra 75 procent av vid övergången

innehavande lön, beräknad efter A-ort, ävensom att personalen efter uppnådd

pensionsålder erhåller pension i likhet med aktiv personal. I de fall,

då lönen understiger det för vederbörlig lönegrad fastställda pensionsbeloppet,

bör dock pensionen endast utgå med samma belopp som lönen.

Yad därefter angår den tvångsvis överförda personalen, har utskottet funnit

sig böra föreslå, att den tid, under vilken nämnda personal må åtnjuta

oavkortade löneförmåner, för deras vidkommande, vilka överföras under första

övergångsperioden, utsträckes tre månader utöver vad Kungl. Maj:ts förslag

innebär. Efter berörda tid bör avlöningen utgå efter B-ort. Beträffande

befordran till högre lönegrad av sådana äldre löjtnanter, underlöjtnanter och

sergeanter, vilka till följd av ogynnsamma befordringsförhållanden vid vederbörliga

regementen och kårer endast erhållit befordran till kapten respektive

löjtnant eller fanjunkare i regemente (kår o. s. v.), ansluter sig utskottet i

stort sett till Kungl. Maj:ts förslag. Dock bör därjämte fordras ett visst

antal tjänsteår vid övergången, nämligen för löjtnant minst 15 och för underlöjtnant

minst 5 tjänsteår såsom officer samt för sergeant minst 17 tjänsteår

såsom sergeant och furir. I fråga om uppflyttning i högre löneklass

biträder utskottet likaledes vad Kungl. Majit i detta hänseende föreslagit,

dock med följande avvikelser. För att möjliggöra löneuppflyttning för sådana

äldre löjtnanter, underlöjtnanter och sergeanter, vilka, utan att vara befordrade

till högre tjänstegrad i regemente eller kår, uppnått högsta löneklassen

inom vederbörlig lönegrad, har utskottet funnit sig böra förorda, att

dylik personal må kunna erhålla uppflyttning till 7, respektive 3. löneklassen

i gällande löneplan för officerare, och 8. löneklassen i löneplan för underofficerare

med iakttagande i övrigt av vad ovan föreslagits för den i regemente

(kår o. s. v.) befordrade personalen. Slutligen har utskottet ansett

sig böra framhålla, att uppflyttning i högre löneklass givetvis icke bör ifrågakomma

för någon, förrän tre år förflutit efter närmast föregående löneuppflyttning

samt i övrigt förutsättningarna för uppflyttning i löneklass, respektive

befordran till högre lönegrad föreligga.

Emot de föreslagna grunderna för åtnjutande av tjänstgöringstraktamente

har utskottet ingen annan erinran att göra, än att det synes erforderligt, att

det i propositionen förekommande begreppet »vid kortare tjänstgöring» måtte

vid utformandet av övergångsbestämmelserna bliva närmare preciserat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 31.

3

Vidare anser sig utskottet böra framhålla, att utskottet finner det skäligt

att, så länge dyrtidstillägg i sin nuvarande form utgår till statstjänstemän

i allmänhet, sådan förmån även bör tillkomma personal å övergångsstat,

ävensom att ifrågavarande personal därefter bör ifråga örn dylikt lönetillägg

eller ersättning därför jämställas med statens pensionärer.»

Ifrågavarande uttalande godkändes av riksdagen.

Då. utskottet icke funnit anledning tillstyrka, att riksdagen nu skulle

frångå de år 1925 fastställda grunderna för avlöning till personal å övergångsstat

och fråntaga personal, som under en följd av år uppburit dyrtidstillägg,

denna förmån, avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer,

att herr Anderssons i Stockholm m. fl. förevarande motion

(II: 251) icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 mars 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, J. L. Widell, O. Bergqvist,

J. Nilsson i Malmö, E. J. G. Rusén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, J. G. Walles,

G. G. V. Hammarskjöld, I. Hj. E. Pauli, J. Sandén och Alexander Nilsson;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp,

S. Bengtsson i Norup, A. lsson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson

i Blädinge, B. Esson Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, S. Persson i Fritorp,

A. Danielsson, K. S. V. Ward och C. J. Högström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.