Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.

1931-03-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:41, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

13

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för löjtnanten A. G. Molin från

viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet väckt

motion.

(lia avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1931 dagtecknad proposition

(nr 148), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att löjtnanten vid .Jämtlands fältjägarregemente Arne Georg

Molin befrias dels från den honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två

särskilda utslag den 13 oktober 1930 ålagda skyldighet att utgiva ej mindre

till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten ett belopp av

sammanlagt 6,694 kronor 34 öre jämte ränta, än även till Kungl. Majit och

kronan ett årligt belopp av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september

1930; dels ock från ersättningsskyldighet med avseende å de livräntebelopp,

riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 30 juni 1930 utbetalt eller

kommer att utbetala till förre furiren G. E. Hallonqvist på grund av honom

den 5 december 1925 åsamkad skada; allt under det villkor, att Molin före

den 1 augusti 1931 till arméförvaltningens civila departement inbetalar ett

belopp av 1,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Vidare har uti en inom andra kammaren av herr B. Holmgren väckt

motion (nr 362) hemställts, att riksdagen ville medgiva, att Molin befrias

från honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två särskilda utslag den 13

oktober 1930 åliggande skyldighet att till kronan och riksförsäkringsanstalten

utgiva dels genast ett belopp av tillhopa 6,694 kronor 34 öre jämte

viss ränta, dels ock ett årligt belopp av 293 kronor 33 öre från den 1 september

1930; samt att kronan avstår från de fordringsanspråk, som framdeles

kunna komma att resas mot Molin på grund av utbetalning till Hallonqvist

från riksförsäkringsanstalten av en livränta å 880 kronor.

Motionären Ilar till stöd för sin framställning anfört, att av handlingarna

i målet frnmginge, att den vårdslöshet i tjänsten, varå ersättningsskyldigheten

Motion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsirtskottets utlåtande Nr 41.

Departements
chefen.

grundade sig, varit av så lindrig art, att den bestraffats med disciplinstraff

av arrest utan bevakning i två dagar, och att sådana omständigheter

i övrigt förelåge, att samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt, att

kronans och riksförsäkringsanstaltens genom laga kraftvunna domstolsutslag

fastställda fordringar hos Molin måtte helt efterskänkas. Motionären hade

funnit de av myndigheterna anförda skälen för ett sådant efterskänkande

beaktansvärda.

Departementschefen har i ärendet inledningsvis anfört följande:

»Under tjänstgöring vid Västgöta regemente den 5 december 1925 blev

furiren vid regementet G. E. Hallonqvist träffad av ett gevärsskott i vänstra

underbenet, med påföljd, att detta måste amputeras. Skottet hade avlossats

av värnpliktige N. E. Ström, under det denne under Hallonqvists befäl deltagit

i övning i s. k. posttjänst, varvid skarp ammunition icke skulle komma

till användning. Före nämnda övning hade Ström under befäl av dåvarande

fänriken vid regementet, numera löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente

A. G. Molin övats i korthållsskjritning med skarp ammunition.

Ifrågavarande tilldragelse gjordes till föremål för handläggning vid krigsrätt.

Vid krigsrätten anförde vederbörande åklagare följande: Olyckshändelsen

måste hava förorsakats därav, att Ström efter korthållsskjutningen haft en

patron kvar i geväret. Enär Ström och Molin uraktlåtit, Ström att efter

målskjutningens slut uttaga samtliga i geväret kvarvarande patroner och

Molin att vederbörligen kontrollera, att ej någon patron funnits kvar i

geväret, hade Ström och Molin gjort sig skyldiga till tjänstefel ävensom

till vållande av den Hallonqvist ågångna skadan. Härför yrkade åklagaren,

att Ström och Molin måtte dömas till ansvar för tjänstefel och vållande till

kroppsskada. Hallonqvist instämde i åklagarens ansvarstalan samt yrkade

vidare förpliktigande för Ström och Molin att solidariskt till honom utgiva

viss ersättning i anledning av den honom åsamkade skadan.

Målet avgjordes slutligen av Kungl. Maj:t genom utslag den 11 maj 1927.

Ström och Molin dömdes att för vårdslöshet i tjänstens utövning undergå

disciplinstraff, Ström av vaktarrest i fem dagar samt Molin av arrest utan

bevakning i två dagar. För vållande till kroppsskada dömdes Ström och

Molin att till kronan böta envar 50 kronor. Slutligen förpliktades Molin

och Ström, en för båda och båda för en, att till Hallonqvist utgiva dels

ersättning för sveda och värk samt stadigvarande lyte med 3,000 kronor,

dels ock en årlig livränta av 293 kronor 33 öre att utgå för tiden från och

med den 1 september 1926 och erläggas med en tolvtedel för varje månad.

Hallonqvist anhängiggjorde talan jämväl mot kronan samt yrkade —

under förmälan att anledning funnes till antagande, att Molin och Ström

saknade tillgångar till gäldande av den dem ådömda ersättningen — att

det måtte åläggas kronan att till Hallonqvist utgiva ersättning för ifrågavarande,

honom tillfogade skada. Genom Kungl. Maj:ts dom den 25 oktober

1929 förpliktades kronan att, i den män Hallonqvist icke förut av Molin

och Ström uppburit ersättning för i nyss nämnt avseende liden skada,

solidariskt med dessa till Hallonqvist utgiva ersättning för sveda och värk

samt stadigvarande lyte ävensom årlig livränta, allt med belopp, som ovan

angivits.

Beträffande de närmare omständigheterna i nu berörda rättegångar hänvisas

till Nytt juridiskt arkiv Avd. I årg. 1927, ref. 71, sid. 248—254 och

årg. 1929, ref. 159, sid. 550—555.

I proposition nr 76 till 1930 ars riksdag hemställde Kungl. Majit, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

15

riksdagen måtte medgiva, att den Hallonqvist tillerkända årliga livräntan

av 293 kronor 33 öre finge från och med budgetåret 1930/1931 bestridas

från anslaget till allmänna indragningsstaten. Propositionen ^ vann riksdagens

bifall. I fråga örn det Hallonqvist tillerkända skadeståndet, 3,000

kronor, samt den å tiden före ingången av nämnda budgetår belöpande

livräntan förordnade Kungl. Majit genom brev den 27 juni .1930, att dessa

belopp skulle gäldas av lantförsvarets anslag till extra utgifter.

Sedan Kungl. Maj.t väckt talan mot Molin med yrkande örn åläggande

för honom att till kronan utgiva, vad kronan genom domen den 25 oktober

1929 ålagts utbetala till Hallonqvist, jämte ränta och rättegångskostnad,

förpliktade rådstugurätten i Östersund genom utslag den 13 oktober 1930,

nr 115, som vunnit laga kraft, Molin att till kronan utgiva, dels ett belopp

av tillhopa 4,173 kronor 32 öre — motsvarande ej mindre ovannämnda ersättning

för sveda och värk samt stadigvarande lyte, 3,000 kronor, än även

livränta efter 293 kronor 33 öre för tiden från den 1 september 1926 till

den 1 september 1930 — jämte viss ränta, dels årligen 293 kronor 33 öre

från den 1 september 1930 att utbetalas med en tolvtedel förskottsvis varje

månad, dels ock kronans rättegångskostnader i målet, 112 kronor 80 öre.

Genom beslut den 20 oktober 1926 tillerkände riksförsäkringsanstalten

Hallonqvist en årlig livränta av 880 kronor att utgå från och med den 1

september samma år. Åv livräntan utgår 495 kronor enligt förordningen

den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, samt 385 kronor enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete. Vidare har riksförsäkringsanstalten till

Hallonqvist utbetalt ersättning för ett konstgjort ben med 225 kronor samt

för läkarbetyg m. m. med 14 kronor.

Sedan riksförsäkringsanstalten, efter stämning till rådstuvurätten i Ostersund,

yrkat åläggande för Molin att till anstalten utgiva två tredjedelar av

det belopp, anstalten till och med den 30 juni 1930 utbetalt till Hallonqvist,

biföll rådstuvurätten i utslag den 13 oktober 1930, nr 117, vilket utslag

vunnit laga kraft, riksförsäkringsanstaltens i målet förda talan samt ålade

Molin att till riksförsäkringsanstalten utgiva 2,408 kronor 22 öre jämte

ränta.

I skrivelse den 30 oktober 1930 har Molin — under förmälan att lian,

som saknade förmögenhet, vore helt hänvisad att leva på sin lön, samtidigt

som han hade att avbetala skulder, som åsamkats honom genom hans utbildning

— anhållit om befrielse från den honom enligt rådstuvurättens i

Östersund förenämnda båda utslag ålagda betalningsskyldigheten.»

Efter att hava redogjort för myndigheternas i ärendet avgivna yttranden

har departementschefen vidare anfört följande:

»Av utredningen i ärendet framgår, att vissa förmildrande omständigheter

tala till Molins förmån. Vederbörande myndigheter hava också tillstyrkt,

att kronans och riksförsäkringsanstaltens genom lagakraftvunna domstolsutslag

fastställda fordringar hos Molin måtte helt efterskiinkas. Härjämte har

statskontoret förordat, att Molin jämväl befrias från betalningsskyldighet

med avseende å de livräntebelopp, som riksförsäkringsanstalten för tiden

efter den 30 juni 1930 erlägger till Hallonqvist. Mig synes det emellertid

i viss mån betänkligt att helt befria Molin från den ersättningsskyldighet,

han på grund av vårdslöshet i tjänsten ådragit sig. Jag anser mig däremot

kunna tillstyrka att Molin befrias från redan föreliggande samt framdeles

uppkommande ersättningsskyldighet, på det villkor att han inom viss

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

Utskottets

yttrande.

tid, förslagsvis den 1 augusti 1931, till arméförvaltningens civila departement

inbetalar ett belopp, vilket jag på grund av vad i ärendet förekommit

anser böra sättas till 1,000 kronor. Detta belopp torde böra tillgodoföras

lantförsvarets anslag till extra utgifter.»

ITtskottet har icke kunnat undgå att i likhet med departementschefen

finna i viss mån betänkligt, att Molin befrias såväl från kronans och riksförsäkringsanstaltens

genom lagakraftvunna domstolsutslag fastställda fordringar

som från riksförsäkringsanstaltens blivande fordringar å Molin på

grund av den från anstalten utbetalda livräntan till Hallonqvist. Då det

emellertid synts ntskottet uppenbart, att det av Molin begångna tjänstefelet

icke stått i rimlig proportion till dess ekonomiska konsekvenser, har utskottet

på grund härav och av i ärendet i övrigt förekommande omständigheter

funnit skäligheten bjuda, att Molin vinner befrielse från all den

ersättningsskyldighet, som han på grund av tjänstefelet i fråga ådragit sig.

Utskottet, som således ansluter sig till det av motionären framställda yrkandet,

får hemställa,

att riksdagen må i anledning av förevarande proposition

nr 148 och med bifall till motionen IT: 362 medgiva,

a) att löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente A. G. Molin

befrias från honom jämlikt rådstuvurättens i Östersund två

särskilda utslag den 13 oktober 1930 åliggande skyldighet att

utgiva dels till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten

ett sammanlagt belopp av 6,694 kronor 34 öre jämte

ränta, dels ock till Kungl. Majit och kronan ett årligt belopp

av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september 1930;

b) att Molin befrias jämväl från ersättningsskyldighet med

avseende å det livräntebelopp, riksförsäkringsanstalten för

tiden efter den 30 juni 1930 utbetalt eller kommer att utbetala

till förre furiren G. E. Hallonqvist på grund av honom

den 5 december 1925 åsamkad skada.

Stockholm den 17 mars 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 38.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 41.

17

Reservation

av herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Rosén, Sandén, Jansson i Falun, Bengtsson

i Norup och Olofsson i Digernäs, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

Kungl. Majits förslag och alltså hemställa,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts proposition

och med avslag å herr Holmgrens motion H: 362 medgiva, att

löjtnanten vid Jämtlands fältjägarregemente A. G. Molin befrias

dels från den honom jämlikt rådstuvurättens i Ostersund

två särskilda utslag den 13 oktober 1930 ålagda skyldighet att

utgiva ej mindre till Kungl. Majit och kronan samt riksförsäkringsanstalten

ett belopp av sammanlagt 6,694 kronor 34

öre jämte ränta, än även till Kungl. Majit och kronan ett årligt

belopp av 293 kronor 33 öre räknat från den 1 september

1930; dels ock från ersättningsskyldighet med avseende å de

livräntebelopp, riksförsäkringsanstalten för tiden efter den 30

juni 1930 utbetalt eller kommer att utbetala till förre franrén

G. E. Hallonqvist på grund av honom den 5 december 1925

åsamkade skada: allt under det villkor, att Molin före den 1

augusti 1931 till arméförvaltningens civila departement inbetalar

ett belopp av 1,000 kronor.

‘Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 23 hälft. (Nr 38—43.)

585 81 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1931:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för löjtnanten A. G. Molin från viss betalningsskyldighet jämte en i ämnet v s. 1 i texten