Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m.

1931-03-17 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

o

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition

angående befrielse för Sollefteå tingslags väghållning

sdistrikt från vissa förpliktelser beträffande gamla

järnvägsbron över Angermanälven vid Forsmo m. m.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen den 30 januari 1931 avlåten proposition, nr 56, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt må befrias från de förpliktelser, som

åvila distriktet enligt en i statsrådsprotokollet omförmäld, mellan distriktet

och järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9 februari 1924 träffad överenskommelse

angående överlåtelse av gamla järnvägsbron över Ångermanälven

vid Forsmo, under förutsättning att distriktet till statens järnvägar avstår

den rätt till bron jämte mark för tillfartsvägar, som distriktet enligt

berörda överenskommelse äger.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Efter det att den vid Forsmo i Eds socken av Västernorrlands län belägna

nya järnvägsbron över Ångermanälven å norra stambanan under år

1912 öppnats för trafik, har riksdagen 1920 medgivit, att den gamla järnvägsbron

vid Forsmo finge av järnvägsstyrelsen kostnadsfritt överlåtas till

Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt för att användas såsom landsvägsbro

under villkor, att bron vid förefallande behov finge användas som reserv

för den nya järnvägsbron samt att de till bron ledande järnvägsbankarna

i görligaste mån bibehölles i orubbat skick, varvid riksdagen förutsatte, att

vid den blivande överlåtelsen träffades för statens järnvägar och det allmänna

betryggande överenskommelse rörande skyldighet för väghållningsdistriktet

att för framtiden underhålla bron och till densamma ledande järnvägsbankar.

Därefter träffades mellan järnvägsstyrelsen och väghållningsdistriktet överenskommelse

— dagtecknad den 26 januari och den 9 februari 1924 — varigenom

järnvägsstyrelsen till väghållningsdistriktet dels med full äganderätt

överlät gamla järnvägsbron vid Forsmo att användas till landsvägsbro, dels

ock avgiftsfritt med nyttjanderätt tills vidare upplät statens järnvägar tillhörig

mark, som kunde behöva tagas i anspråk för erforderliga tillfarts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

vägar, allt under villkor bland annat att bron med till densamma ledande

bankar skulle av vägliållningsdistriktet för framtiden underhållas på betryggande

sätt, som kunde av statens järnvägars vederbörande distriktsförvaltning

godkännas. Med avseende å underhållet innehöll överenskommelsen

vidare bland annat att, innan bron toges i anspråk såsom landsvägsbro,

genom vägkållningsdistriktets försorg skulle ske fullständig nitundersökning

med tillhörande utbyte av lösa nitar ävensom målning av järnöverbyggnaden

samt att för framtiden sådan nitundersökning och målning skulle verkställas

minst vart nionde år.

Redan innan omförmälda överenskommelse undertecknades anhöll vägstyrelsen,

med hänvisning till av de väghållningsskyldiga tidigare fattat beslut

örn brons övertagande till ombyggnad, hos länsstyrelsen i Västernorrlands

län örn åläggande för de väghållningsskyldiga att mot erhållande av

vanligt stats- och landstingsbidrag utföra ombyggnaden av bron i enlighet

med ett i sådant avseende efter vederbörligt förordnande utarbetat förslag.

Länsstyrelsen har genom utslag den 8 mars 1929, däri regeringsrätten

genom utslag den 25 februari 1930 ej funnit skäl göra ändring — med hänsyn

såväl till av de väghållningsskyldiga å vägstämma fattat beslut att, med

ändring av vad tidigare beslutits, hemställa att de väghållningsskyldiga icke

måtte åläggas att utföra bron och vägföretaget, som ock till vad eljest i

målet förekommit med avseende å nyttan för det allmänna vägväsendet av

ombyggnad för landsvägstrafik av bron jämte anordnande av tillfartsvägar —

icke funnit skäl förplikta de väghållningsskyldiga att utföra ifrågavarande brooch

vägföretag.

Efter det att länsstyrelsens nyssnämnda utslag meddelats, gjorde vägstyrelsen

i en till Kungl. Majit ställd skrift den 18 april 1929 hemställan, att Kungl.

Majit måtte befria vägliållningsdistriktet från skyldigheten att enligt den

med järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen övertaga bron i fråga.

Över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen,

chefen för generalstaben, länsstyrelsen i Västernorrlands län, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt arméförvaltningens fortifikations- och civila

departement.

Departementschefen har anfört följande:

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, grundades den mellan vägliållningsdistriktet

och järnvägsstyrelsen träffade överenskommelsen angående

överlåtande på vägdistriktet av den gamla järnvägsbron över Ångermanalyen

vid Forsmo på den förutsättningen, att bron skulle komma till användning

såsom landsvägsbro. Då på grund av ändrade förhållanden denna förutsättning

icke blivit uppfylld, synes det mig icke skäligen kunna från statens sida

påfordras, att vägdistriktet skall fullgöra den i överenskommelsen stadgade

skyldigheten att bestrida underhåll av bron. Detta gäller enligt min mening

underhållet såväl för framtiden som för den tiel, vilken förflutit efter överenskommelsens

ingående. Jag vill alitsa för min del tillstyrka ett tillmötesgående

av den i ärendet gjorda framställningen örn befrielse från fullgörande

av förpliktelserna enligt överenskommelsen.

Vid ett beslut i enlighet härmed torde bron böra, åtminstone tillsvidare,

övertagas av statens järnvägar. Huruvida bron för framtiden bör, med hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

7

syn till militära intressen, bibehållas såsom reserv för den nu använda järnvägsbron

vid Forsmo, lärer få bliva beroende av ytterligare utredning, i

samband varmed även frågan örn sättet för täckande i sådant fall av kostnaderna

för brons iståndsättande och framtida underhåll torde böra tagas

under övervägande. Därest ifrågavarande undersökning skulle giva vid handen,

att bron icke bör av nyss angivna skäl bibehållas, lärer det ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta örn brons borttagande och försäljning. Ehuru

enligt inhämtade upplysningar bron befinner sig i sådant skick, att ett

iståndsättande av densamma, därest den skall bibehållas, icke länge kan

uppskjutas, lärer dock under den kortare tid, som kan erfordras för nyssnämnda

utredning, kunna anstå med vidtagande av underhållsåtgärder.

Enär frågan om brons överlåtande på vägdistriktet på sin tid avgjorts

under medverkan av riksdagen, synes även nu förevarande spörsmål lämpligen

böra hänskjutas till riksdagens prövning.

Utskottet, som förutsätter, att beslut örn brons borttagande och försäljning

icke fattas utan riksdagens hörande, har icke velat motsätta sig Kungl.

Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att Sollefteå tingslags väghållningsdistrikt

må befrias från de förpliktelser, som åvila distriktet

enligt den i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 30 januari 1931 omförmälda, mellan distriktet och

järnvägsstyrelsen den 26 januari och den 9 februari 1924

träffade överenskommelsen angående överlåtelse av gamla järnvägsbron

över Ångermanälven vid Forsmo, under förutsättning

att distriktet till statens järnvägar avstår den rätt till bron

jämte mark för tillfartsvägar, som distriktet enligt berörda överenskommelse

äger.

Stockholm den 17 mars 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS

Utskottets

yttrande.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 46.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.