Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kronans deltagande i viss vattenreglering beträffande Skellefte älv.
1931-03-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:68, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kronans deltagande i viss vattenreglering beträffande Skellefte älv.
Dokumentets text
8
''Statsutskottets utlåtande Nr b''8
Xr 68.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1931 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
kronans deltagande i viss vattenreglering beträffande
Skellefte älv.
(4:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 14 januari 1931 dagtecknad proposition,
nr 28, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden samma dag föreslagit riksdagen medgiva att kronan
må för bättre utnyttjande av vattenkraften i Skellefte älv i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna grunder deltaga i regleringen
av sjöarna Uddjaure och Storavan.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet.
I Skellefteälvens övre fallsträcka, från Storavan till och med Vargforsen,
örn tillhopa 237.4 meter torde kronan äga omkring 174 meter eller omkring
73 procent. I den nedre fallsträckan, från Vargforsen till havet, äger kronan
nästan ingenting, Skellefteå stad cirka 81 meter eller nära 45 procent och
enskilda byamän något över 99 meter. De vattenfall, som icke ägas av
staden, lära knappast vara utbyggbara. Staden äger ock de enda utbvggda
fallen i älven, nämligen Finnforsen och Krångforsen.
På föranstaltande av Skellefteå stad hava utredningsarbeten igångsatts
för regleringen av Skellefte älv. Dessa hava numera fortskridit så långt,
att en plan, dagtecknad den 19 mars 1930, uppgjorts rörande reglering av
sjöarna Uddjaure och Storavan, vilka älven i sin övre del avvattnar. Enligt
denna plan skulle regleringens genomförande ske i tre stadier, dragande en
engångskostnad av respektive 1,800,000, 1,000,000 och 1,050,000 kronor samt
en årskostnad av respektive 135,000, 70,000 och 75,000 kronor. Häremot
svarar en årlig energivinst per meter fallhöjd av respektive 0.25, 0.48 och
0.5 6 miljoner kilowattimmar.
Skellefteå stad har hos vattenfallsstyrelsen hemställt, att kronan såsom
jämte staden den huvudsakligaste fallägaren i älven ville jämte staden hos
vattendomstolen anmäla sig som sökande till regleringen och jämlikt grunderna
för vattenlagen deltaga i kostnaden för densamma, dock att staden
skulle gentemot kronan förbinda sig att tills vidare gälda alla kostnader,
intill dess kronan bebyggde något av sina fall.
Efter underhandlingar mellan vattenfallsstyrelsen och staden har under
förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande ingåtts avtal angående bidrag
Statsutskottets utlåtande Nr 6S.
9
från kronans sida till kostnaderna för reglering av sjöarna Uddjaure oell
Storavan i Skellefte älvs vattensystem. Skellefteå stad är för sin del beredd
att ensam tillsvidare bekosta bela regleringen, ty staden beräknar, att regleringsvinsten
enbart för stadens bebyggda fall motiverar nedläggandet av den
kostnad, regleringen medför. Beloppen av statens bidrag till kostnaderna
för företaget skall bestämmas efter den båtnad kronans bebyggda fall genom
företaget vinna, jämfört med båtnaden för stadens bebyggda fall, varvid
reglerna i fjärde, femte och sjätte styckena i 3 kap. 6 § vattenlagen skola i
tillämpliga delar lända till efterrättelse, varvid dock amortering av kostnaderna
för den tid staden ensam nyttjat regleringen skall äga rum på sådant
sätt, att desamma årligen amorteras med en fyrtiondedel (V«o) av deras
ursprungliga belopp.
I skrivelse den 20 oktober 1930 bär vattenfallsstyrelsen hemställt örn godkännande
av berörda avtal.
Departementschefen anför följande:
Av det anförda lärer framgå, att den ifrågasatta regleringen av sjöarna
Uddjaure och Storavan kommer att bliva av stor betydelse för ett rationellt
utnyttjande av vattenkraften i Skellefte älv. Med hänsyn till såväl den allmänna
nyttan av ett sådant företag som fördelen därav för kronan vid framtida
utbyggande av dess vattenfall i älven torde kronan böra deltaga i det
planerade regleringsföretaget.
Att nu angiva de kostnader, som kunna uppkomma för kronan genom
deltagande i företaget, torde vara omöjligt. Såsom framgår av avtalet, uppstå
kostnader för kronan först örn kronan utbygger något av sina vattenfall
i älven. Vidare bliva kostnaderna beroende av den omfattning, i vilken utbyggandet
sker, ävensom av tidpunkten därför. Därest avtalet godkännes,
kommer kronan sålunda att vid framtida kraftverksbyggnader i älven bliva
skyldig erlägga den del av regleringskostnaderna, som vid samma tidpunkt
kvarstår oamorterad och som belöper på den vid kronans kraftverk utnyttjade
fallhöjden. Bestämmelserna i avtalet torde sålunda få anses vara för
kronans del tillfredsställande.
På grund av vad jag här anfört är jag beredd tillstyrka godkännande av
det mellan vattenfallsstyrelsen och Skellefteå stad villkorligt ingångna avtalet.
Med hänsyn till den kostnad, som enligt avtalet kan framdeles tillskyndas
kronan, lärer dock medgivande beträffande kronans deltagande i
regleringen böra inhämtas av riksdagen.
I detta sammanhang må framhållas att, enligt vad jag inhämtat, tidpunkten
för ett utbyggande av kronans vattenfall i älven torde vara ganska avlägsen.
I varje fall synes, såvitt nu kan bedömas, inom amorteringstiden
knappast komma i fråga att utbygga något annat vattenfall än möjligen
Vargforsen, vari kronan äger största delen.
Den ifrågasatta vattenregleringen lärer, enligt vad utredningen giver vid
handen, bliva av stor betydelse för ett ändamålsenligt utnyttjande av vattenkraften
inom de delar av Skellefte älv, där kronan är en av de större vatten
-
Utskottets
yttrande.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 68.
fallsägarna. Då det mellan vattenfallsstyrelsen och Skellefteå stad träffade
avtalet synes vara för statens del godtagligt, vill utskottet — oaktat kostnaderna
för kronans deltagande i regleringsföretaget icke kunna för närvarande
angivas — tillstyrka att avtalet antages.
Under åberopande härav hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att kronan må för bättre utnyttjande
av vattenkraften i Skellefte älv i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 14 januari 1931 angivna grunder deltaga i regleringen
av sjöarna Uddjaure och Storavan.
Stockholm den 20 mars 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 66.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kronans deltagande i viss vattenreglering beträffande Skellefte älv. a1 i texten