Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkten 216, gjorda framställning angående anslag till utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet jämte tre i ämnet väckta motioner.

1931-04-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:77, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkten 216, gjorda framställning angående anslag till utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet jämte tre i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

1

Nr 77.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1931 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkten 216, gjorda framställning

angående anslag till utjämning av kostnaderna

för uppehållande av folkskoleväsendet jämte tre i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1931/1932 har Kungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln (punkt 216 av det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda

dag) föreslagit riksdagen att för beredande av utjämning av kostnaderna

för folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra förslagsanslag

av 8,800,000 kronor att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de

av 1930 års riksdag angivna grunder samt i enlighet med de närmare villkor

och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Utredningen återfinnes å sid. 633—634 i statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förebaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av

herr N. Gabrielsson m. fl. (I: 34) och den andra inom andra kammaren av

herr C. A. Anderson i Storegården m. fl. (II: 113), i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte besluta att det under åttonde huvudtiteln upptagna

extra förslagsanslaget för beredande av utjämning av kostnaden för

folkskoleväsendet i riksstaten för budgetåret 1931/1932 upptages till 5,800,000

kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen I: 34 angivna

grunder,

dels ock en inom andra kammaren av herr A. J. Johansson i Bro m. fl.

väckt motion (II: 246), vari föreslagits, att riksdagen ville besluta hos Kungl.

Maj:t anhålla örn utfärdande av ändrade bestämmelser för utbetalande av

medel ur anslaget till »Utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet»

i överensstämmelse med vad i motionen anförts.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 34 käft. (Nr 77.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda

skälen får utskottet hänvisa till motionerna I: 34 och II: 246.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 387, i anledning av väckta motioner

angående kostnaderna för folkskoleväsendet, anmälde riksdagen, att riksdagen

i anledning av två i ämnet väckta motioner (I: 9 och II: 9) för beredande

av utjämning av kostnaderna för uppehållande av folkskoleväsendet

för budgetåret 1930/1931 under åttonde huvudtiteln anvisat ett extra förslagsanslag

av 8,800,000 kronor, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som i nämnda motioner angivits, dock med iakttagande

av de ändringar härutinnan, som av riksdagen i dess skrivelse angivits,

samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t

kunde finna gott föreskriva.

Sedan skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t inkommit med förslag till de

villkor och bestämmelser, som kunde böra av Kungl. Maj:t föreskrivas för

utgåendet av ifrågavarande av riksdagen anvisade extra förslagsanslag, utfärdade

Kungl. Maj:t den 30 juli 1930 kungörelse (nr 321) angående statsbidrag

till beredande av utjämning av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet.

Denna kungörelse, som upptager, bland annat, grunderna

för anslagets fördelning samt de villkor och bestämmelser i övrigt, som

skola vara gällande för utjämningsbidragets utgående, trädde i kraft omedelbart

och gäller tills vidare, så länge anslag för ovanberörda ändamål

anvisas. Kungörelsen innehåller i huvudsak följande:

Statsbidraget utgår med dels 5 kronor för varje harn, dels 200 kronor

för varje läraravdelning, allt för läsår räknat (§ 1). Bidrag utgår allenast

för barn och läraravdelning, som tillhöra av skoldistrikt uppehållen folkskola

eller i vissa delar av Norrland förekommande s. k. statsfolkskola.

Med folkskola avses jämväl högre avdelning av folkskola liksom ock småskola

samt mindre folkskola (§ 2). Till grund för beräkningen av ifrågavarande

bidrag skall läggas antalet barn och läraravdelningar vid slutet av

näst föregående läsår (redovisningsår). Härvid iakttages, dels att för barn,

som undervisats inom annat skoldistrikt än det barnet tillhört, bidraget

utgår till det skoldistrikt, inom vilket barnet undervisats, dels och att bidrag

ej utgår för barn, vilket på grund av att det åtnjutit undervisning i offentlig

läroanstalt eller i enskild skola eller i hemmet varit befriad från skolgång

i folkskola (§ 3). Såsom villkor för utgående av ifrågavarande bidrag skola

i tillämpliga delar gälla de föreskrifter, som i fråga örn utgående av statsbidrag

till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor äro stadgade i § 18

av kungörelsen den 16 september 1918, nr 760 (§ 4).

I skrivelse den 30 augusti 1930 har skolöverstyrelsen gjort framställning

örn anslag för ändamålet jämväl för budgetåret 1931/1932 med samma belopp

som beviljats för innevarande budgetår eller alltså 8,800,000 kronor.

Överstyrelsen har därvid anfört bland annat följande:

Då riksdagsbehandlingen av denna fråga syntes giva vid handen, att nu

ifrågavarande form av skatteutjämning vore ämnad att utgöra ett proviso
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

3

rium intill dess den större frågan om en allmän, mera genomgripande

skattereform vunne sin lösning, förutsatte överstyrelsen, att Kungl. Majit

komme att av riksdagen begära anslag för ändamålet även för budgetåret

1931/1932 med samma belopp som det nu utgående. Vad beträffade grunderna

för bidragets utgående till de särskilda kommunerna ville överstyrelsen

erinra därom, att överstyrelsen i sitt utlåtande till riksdagens statsutskott

den 18 februari 1930 föreslagit delvis andra grunder än de, som för

närvarande gällde. Överstyrelsen funne icke anledning att frångå sin i

sagda utlåtande uttalade uppfattning, att till grund för bidraget borde läggas

uteslutande antalet läraravdelningar. Enär emellertid de nuvarande

grunderna blivit helt nyligen av riksdagen beslutade och någon erfarenhet

angående deras större eller mindre lämplighet ännu icke kunnat vinnas,

ville överstyrelsen för närvarande icke påyrka någon ändring.

Departementschefen har i likhet med skolöverstyrelsen förordat, att anslaget

under budgetåret 1931/1932 må utgå med samma belopp och enligt

samma bestämmelser som under budgetåret 1930/1931.

1 motionen I: 34 har anförts bland annat följande:

Åt ifrågavarande anslag borde givas en sådan fasthet, att kommunerna

visste vad de hade att rätta sig efter under de närmaste åren. Än så länge

hade väl kommunerna svårligen kunnat gå längre i sina kalkyler beträffande

ifrågavarande anslag, än att de upptagit ett helt års bidrag i budgeten

för år 1931, och att den där upptagna utdebiteringen kalkylerats med

hänsyn härtill. Eftersom 1930 års utdebitering (1929 års kommunalskatt)

bestämts utan motsvarande hänsyn och kommunerna mottagit ett års bidrag,

borde kommunerna sålunda hittills ej hava haft fog för att i sitt

budgetväsen räkna med större löften än dem som redan infriats. En ändring

beträffande anslaget syntes för den skull kunna utan större olägenheter

vidtagas i år, under det att ett senare år svårigheterna måste bliva större.

Och motionärerna hade inriktat sig på att kunna framlägga ett sådant material,

som kunde läggas till grund för beslut örn dylik ändring redan vid

innevarande års riksdag.

Motionärerna hade låtit med ledning av de utdebiteringssiffror för den

år 1929 beslutade och år 1930 uttagna allmänna kommunalskatten, som

upptagits i Årsbok för Sveriges kommuner, uträkna, huru stort bidrag skulle

tillfallit varje kommun, örn gällande bestämmelser örn bidragen modifierats

på det sätt, att till kommuner med mindre än 5 procents utdebitering av

dylik skatt ej skulle utgå något bidrag, samt att för varje påföljande utdebiteringsprocent

intill 15 procent skulle utgå en tiondel av bidragsbeloppet.

Kommuner med 15 procents utdebitering av allmän kommunalskatt

skulle sålunda erhålla bidraget fullt ut, vid 6 procents utdebitering skulle

erhållas en tiondel av bidraget, vid 10 procents utdebitering hälften av detsamma

o. s. v. Syftet med denna uträkning hade emellertid ej varit att

föreslå en lika stor nedsättning av bidragen utan att få en grundval för

att beräkna en jämkning av bidragen uppåt och nedåt så, att anslaget

verkligen skulle i huvudsak komma de mera skattetyngda kommunerna

till godo.

Ett av huvudsyftena med förslaget hade varit att verkligen få fram en

■Skatteutjämning. Den av motionärerna verkställda utredningen visade, att

för närvarande den vida övervägande delen av nu utgående anslaget stanna
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

de hos kommuner med mindre än 10 procents utdebitering. Motionärernas

beräkningar visade även att, om den av dem ifrågasatta skalan tillämpades,

en höjning av maxim ibidraget till i runt tal tre gånger det nuvarande skulle

vara möjlig inom det beviljade anslagets ram. Motionärerna måste emellertid

ställa sig tveksamma inför en så betydande ökning av detta anslag.

Medgivandet av bidrag till så stora belopp skulle kunna befaras göra det

för kommunerna direkt vinstbringande att inrätta nya klasser. Ett bidrag

å två gånger det nuvarande, d. v. s. med 10 kronor per skolbarn och 400

kronor per läraravdelning för kommuner med ett skattetryck över 15 procent

såsom ett speciellt bidrag till skolväsendet vore redan detta rundligt tilltaget,

örn man betänkte de vid sidan därav utgående statsbidragen till lärarlöner,

och syntes i nuvarande läge tillrådligt endast med hänsyn därtill, att rätten

till understöd av skatteutjämningsmedel komme att genom dessa bidrag minskas.

Härigenom gjordes det i själva verket möjligt att i sistnämnda bidragsform

taga något större hänsyn till kommuner, vilkas höga skattetryck

väsentligen berodde på annat än folkskolekostnaderna, en till synes rättvis

konsekvens av de åtgärder, som skulle gälla skolväsendet. Däremot dyste

motionärerna ingen som helst tvekan örn lämpligheten att indraga alla bidrag

för kommuner med mindre än 5 procents utdebitering och att minska

desamma för de närmast följande utdebiteringsprocenten. Bifölles detta förslag,

komme följaktligen en fördubbling att äga rum av de bidragsbelopp,

som i en vid motionen fogad tabell angivits i de tre sista kolumnerna. Jämviktsläget

i förhållande till de efter gällande grunder utgående bidragen inträdde

vid 10 procents utdebitering (50 procent av dubbla avdrag). Kommuner

med 6 procents utdebitering erhölle 20 procent av nuvarande bidrag,

medan alla kommuner med mer än 10 procents utdebitering finge sina bidrag

ökade. En anslagsbesparing vunnes härigenom, vilken kunde uppskattas

till i runt tal 3 miljoner kronor, och anslaget syntes i riksstaten för

budgetåret 1931/1932 böra upptagas till 5,800,000 i stället för i statsverkspropositionen

föreslagna 8,800,000 kronor.

I motionen II: 246 har föreslagits, att i föreskrifterna för här ifrågavarande

anslags utbetalande måtte införas bestämmelse därom, att kommunen

ej skulle äga fordra ersättning för barn från annan kommun, som ginge i

dess skola, med mindre ökade kostnader kunde påvisas och vederbörande

folkskoleinspektör förklarat ersättning böra utgå.

Över motionerna I: 34 och II: 113 hava yttranden i vederbörlig ordning

införskaffats från statskontoret, skolöverstyrelsen och skatteutjämningsberedningen.

Dessa yttranden äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande (Bil.

A—C).

Statskontoret bar framhållit, att de grunder, som fastställts för bidragens

utbetalande, givit desamma karaktären av understöd mera för allmän skattelättnad

än för skatteutjämning, och att en ändring av berörda grunder i

den riktning, motionärerna föreslagit, förvisso komme att befrämja den strävan

efter skatteutjämning, som med understödet avsetts. Emellertid vore att

märka, att kommunerna torde hava förväntat att ifrågavarande understöd

skulle jämväl för nästkommande budgetår tillkomma dem enligt de av 1930

års riksdag beslutade grunderna, vadan de vid fastställande av inkomst- och

utgiftsstat för år 1931 torde hava tagit denna inkomst i beräkning. Vid sådant

förhållande och då understödet ifråga enligt av riksdagen gjort uttalan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

5

de skulle hava endast provisorisk karaktär, syntes övervägande skäl tala mot

vidtagande av en så genomgripande förändring i grunderna för bidragens

utbetalande, som av motionärerna ifrågasatts. I varje fall torde nödig hänsyn

till kommunernas finansplaner böra bjuda, att en sådan ändring icke trädde

i kraft förrän efter det kommunernas nuvarande räkenskapsår gått till ända,

eller den 1 januari 1932.

Skolöverstyrelsen bar bl. a. framhållit, att, om i enlighet med motionärernas

förslag en omläggning av anslagets natur komme till stånd i sådan

riktning, att det förlorade sin karaktär av bidrag till skoldistrikten för deras

kostnader för folkskoleväsendet och i det väsentliga likställdes med de anslag,

som sedan många år tillbaka utgått till vissa skattetyngda kommuner

i skatteutjämnande syfte, uppenbarligen ingen anledning funnes att bibehålla

detsamma på åttonde huvudtiteln och betunga skolmyndigheter med

det arbete, som ärendets administration påkallade. En dylik omläggning

syntes också böra föra med sig ändring i bestämmelserna beträffande villkoren

för bidragens utgående. Örn i rent skatteutjämnande syfte en kommun

ansåges böra tillerkännas visst bidrag, vars storlek grundades på ett

högt kommunalt skattetryck, orsakat till exempel huvudsakligen av kostnader

för fattigvårdsväsendet i kommunen, bleve det ju nästan ett missbruk

av ord att kalla det bidrag till skolväsendet, och i varje fall syntes det

knappast motiverat att binda ett sådant skatteutjämningsbidrag vid villkor,

som stadgades i § 18 av kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående

avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan

avlöning. Motionärerna hade vidrört en med det nu sagda sammanhängande

synpunkt, som också måste beaktas. Bleve grunderna för bidragens beräkning

alltför komplicerade, befarade motionärerna att ett särskilt organ

för anslagens fördelning behövde inrättas. Överstyrelsen kunde icke underlåta

att fästa uppmärksamheten vid, att ett införande av den föreslagna

månggradiga kommunala skatteskalan såsom grund för fördelningen säkerligen

komme att vålla så många svårigheter vid granskningsarbetet, att det

borde allvarligt ifrågasättas, huruvida granskningen av skoldistriktens uppgifter

i nämnda hänseende skäligen kunde påläggas folkskolinspektörerna.

Slutligen har skatteutjämning sberedningen anfört bl. a., att den visserligen

kunnat ansluta sig till uppfattningen, att den nuvarande anordningen ur

skatteutjämningssynpunkt vore mindre tillfredsställande, men velat uttala

sina betänkligheter mot att en ändring i den av motionärerna föreslagna

riktningen vidtoges utan en ingående undersökning av frågan.

Vad först angår de i motionerna 1:34 och II: 113 framställda yrkandena

anser utskottet, att, även örn det tilläventyrs kunde anses lämpligt och påkallat

att nu vidtaga en ändring av grunderna för ifrågavarande bidrags

utgående, det icke vore tillrådligt, att riksdagen utan vidare godtoge det

förslag, som i nämnda motioner framlagts. Såväl skolöverstyrelsen som

8katteutjämningsberedningen hava framhållit de vanskligheter, som möta vid

ett bedömande av verkningarna av ett utjämningsförfarande enligt de i

motionerna förordade grunderna, och utskottet kan i allt väsentligt instämma

i den kritik, som sålunda riktats mot förslaget. Detsamma är alltför

komplicerat för att kunna göras till föremål för ett omedelbart riksdagsbeslut,

och dess genomförande skulle dessutom, på sätt särskilt överstyrelsen

påpekat, helt förrycka anslagets karaktär av ett skolkostnadsbidrag.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Emellertid håller utskottet vidare före, att den uppfattning, som synes

ligga till grund för motionärernas förslag, nämligen att nu en ändring av

bidragsgrunderna bör ske, varigenom anslaget skulle erhålla karaktär av ett

allmänt skatteutjämningsunderstöd, icke kan godkännas. Då riksdagen

förra året fattade beslut örn beviljande av ifrågavarande statsbidrag, skedde

detta under uttryckligt framhållande av att anordningen finge betraktas såsom

ett provisorium i avbidan på resultatet av den pågående utredningen

av skatteutjämningsproblemet i hela dess omfattning, och att bestämmelserna

i ämnet därför borde givas ett sådant innehåll, att de icke föregrepe

den slutgiltiga lösningen av detta problem. Av denna anledning togs vid

fastställandet av grunderna för bidragens utgående ingen hänsyn till de

särskilda kommunernas växlande skattetunga, utan grunderna avfattades på

ett mera enkelt, summariskt sätt, så att understöden närmast erhöllo naturen

av en skattelättnad, ehuru de visserligen — vilket utmärktes genom

anslagets benämning — även åsyftade och ytterst torde, såsom av nämnda

beredning påpekats, hava verkat i viss mån utjämnande i skattehänseende.

Det synes utskottet viktigt, att denna provisoriska egenskap hos bidragen

bibehålies, till dess tiden är inne att allsidigt till prövning upptaga hela

skatteutjämningsfrågan. Så skulle emellertid icke bliva fallet, örn man nu

vidtoge en omläggning i- den riktning, motionärerna ifrågasatt.

Denna utskottets ståndpunkt behöver visserligen icke utesluta varje ändring

av de nuvarande grunderna, såvitt en omläggning av dessa av andra skäl

visar sig påkallad och kan genomföras utan ett föregripande av skatteutjämningsfrågans

lösning. Men härutinnan saknas ännu varje erfarenhet,

då bidragen hittills utgått blott under ett år.

Till sist må även beaktas det skäl mot en rubbning av de nu gällande

grunderna, som särskilt starkt markerats av statskontoret, nämligen att kommunerna

givetvis vid uppgörandet av sina stater räknat med att även under

år 1931 erhålla bidrag efter samma regler som under år 1930. Örn riksdagen

i år ändrade vad den förra året i förevarande avseende fann gott

fastställa, skulle detta otvivelaktigt medföra ej oväsentliga budgetära olägenheter

för kommunerna, vilka med rätta synas kunna påräkna, att dylika

hastiga omkastningar i den statliga understödsverksamheten på det kommunala

området skola få betraktas såsom uteslutna.

Av nu anförda skäl anser sig utskottet böra avstyrka de i motionerna

I: 34 och II: 113 framställda yrkandena.

I fråga örn motionen II: 246 kan utskottet icke finna, att det däri behandlade

spörsmålet blivit nöjaktigt utrett eller att eljest tillräckliga skäl anförts

för den i motionen påyrkade ändringen, varför utskottet avstyrker densamma.

Mot Kungl. Maj:ts förslag har utskottet intet att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å dels herr Gabrielssons m. fl. och Ander
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77. •

sons i Storegården m. fl. ovannämnda motioner (I: 34 och

II: 113), i vad dessa motioner skilja sig från Kungl. Maj:ts

förslag, dels ock herr Johanssons i Bro förberörda motion

(II: 246) för beredande av utjämning av kostnaderna för

folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra

förslagsanslag av 8,800,000 kronor att utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med de av 1930 års riksdag angivna

grunder samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Stockholm den 10 april 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J.L. Widell, Olof

Olsson, O. Bergqvist, J. Nilsson i Malmö, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, E. J. G.

Rosén, E. A. Lundell, C. I. Asplund, K. E. Andersson i Eliantorp och K. A. W. Björck;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, P. Nilsson i Bonarp, S. Bengtsson

i Norup, A. Alson Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge,

B. Fison Holmgren, E. G. E. Eriksson i Stockholm, J. Olofsson i Digernäs, P. C. Jonsson

i Eskilstuna, C. A. Anderson i Storegården och A. Norsell.

Reservation:

av herrar Widell, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Lundell, Asplund,

Holmgren och Anderson i Storegården, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Vad först angår motionerna I: 34 och II: 113 har utskottet, i likhet med

skatteutjämningsberedningen, den uppfattningen, att den nuvarande anordningen

ur skatteutjämningssynpunkt måste anses mindre tillfredsställande.

Ett bifall till de i motionerna framställda yrkandena skulle i vida högre

grad än hittills varit fallet låta de mera skattetyngda kommunerna komma

i åtnjutande av en verklig hjälp.

De skäl, som anförts mot ett bifall till motionerna, hava synts utskottet

vara mera av formell än saklig art och synas därför icke få ställa sig

hindrande i vägen för en god lösning av denna fråga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Utskottet anser sig alltså böra tillstyrka bifall till vad i motionerna I: 34

och II: 113 yrkats. Då emellertid kommunerna torde få antagas hava vid

uppgörandet av sina stater räknat med att även under år 1931 erhålla bidrag

efter samma regler som under år 1930, finner utskottet sig böra förorda,

att med tillämpningen av de nya grunderna må anstå till ingången

av år 1932. Med hänsyn härtill torde besparingen i här förevarande anslag

i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1931/1932 böra

uppskattas till endast hälften av vad motionärerna beräknat eller till 1,500,000

kronor, vadan anslaget i riksstaten för nämnda budgetår torde böra uppföras

med ett belopp av (8,800,000—1,500,000) 7,300,000 kronor.

I fråga örn motionen II: 246 kan utskottet icke finna, att det däri behandlade

spörsmålet blivit nöjaktigt utrett eller att eljest tillräckliga skäl

anförts för den i motionen påyrkade ändringen, varför utskottet avstyrker

densamma.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och herrar Gabrielssons m. fl. och Andersons i Storegården

m. fl. ovannämnda motioner (I: 34 och II: 113) samt med

avslag å herr Johanssons i Bro m. fl. ovannämnda motion

(II: 246), för beredande av utjämning av kostnaderna för

folkskoleväsendet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra

förslagsanslag av 7,300,000 kronor att utgå i huvudsaklig

överensstämmelse med de av utskottet förordade grunderna

samt i enlighet med de närmare villkor och bestämmelser,

Kungl. Majit kan finna gott föreskriva.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

9

Bil. A.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 6 innevarande månad har Kungl. Majit, efter

av Eder hos vederbörande ledamot av statsrådet gjord framställning, anbefallt

statskontoret att avgiva yttrande över två likalydande motioner, väckta,

den ena inom första kammaren, nr 34, av herr N. G. Gabrielsson m. fl.

och den andra inom andra kammaren, nr 113, av herr C. A. Anderson i

Storegården m. fl. i anledning av Kungl. Majits förslag angående utjämning

av kostnaden för folkskoleväsendet; och får statskontoret till åtlydnad

härav anföra följande.

Onekligen har, såsom motionärerna framhållit, 1930 års beslut angående

anslag till utjämning av kostnaderna för folkskoleväsendet grundats på en

strävan att genom särskilda bidrag för sagda ändamål åstadkomma ett stöd

åt de mera skattetyngda kommunerna. Härvid avsågs, att bidragen från

berörda anslag skulle äga provisorisk karaktär för tiden intill dess den åt

skatteutjämningsberedningen överlämnade utredningen hunnit bliva slutförd

och beslut i anledning härav fattats.

De grunder, som fastställts för bidragens utbetalande, hava likväl givit

desamma karaktären av understöd mera för allmän skattelättnad än för

skatteutjämning, och en ändring av berörda grunder i den riktning motionärerna

föreslagit komme förvisso att befrämja den strävan efter skatteutjämning,

som med understödet avsetts.

Emellertid är att märka, att kommunerna torde hava förväntat att ifrågavarande

understöd skulle jämväl för nästkommande budgetår tillkomma

dem enligt de av 1930 års riksdag beslutade grunderna, vadan de vid fastställande

av inkomst- och utgiftsstat för år 1931 torde hava tagit denna inkomst

i beräkning. Vid sådant förhållande och då understödet ifråga enligt

av riksdagen gjort uttalande skall hava endast provisorisk karaktär, synas

övervägande skäl tala mot vidtagande av en så genomgripande förändring

i grunderna för bidragens utbetalande, som av motionärerna ifrågasatts. I

varje fall lärer nödig hänsyn till kommunernas finansplaner böra bjuda, att

en sådan ändring icke träder i kraft förrän efter det kommunernas nuvarande

räkenskapsår gått till ända, eller den 1 januari 1932.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Nissen, Spilhammar och Tottie.

Stockholm den 26 februari 1931.

Gustaf Alve.

A. E. M. ERICSSON.

Carl Peyron.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Bil. B.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådigt beslut den 6 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt Skolöverstyrelsen

att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt

yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren, nr 34, av herr N. G. Gabrielsson m. fl., och den andra inom

andra kammaren, nr 113, av herr C. A. Anderson i Storegården m. fl., i

anledning av Kungl. Majits förslag angående utjämning av kostnaden för

folkskoleväsendet.

Skolöverstyrelsen får i anledning härav anföra följande.

Att börja med vill överstyrelsen erinra örn överstyrelsens ställning till

denna fråga, då den förelåg till behandling vid 1930 års riksdag, samt örn

frågans närmare innebörd, såvitt framgår av ärendets riksdagsbehandling

nämnda år och av den därav föranledda författningen i ärendet.

I sitt till statsutskottet avgivna utlåtande över de vid 1930 års riksdag

föreliggande motionerna om anslag till utjämning av kostnaderna för uppehållande

av folkskoleväsendet framhöll överstyrelsen, att motionerna icke

berörde en skolangelägenhet i vanlig mening, utan att det närmast vore

fråga örn en skatteutjämning. Av ett mera vittomfattande problem, nämligen

det som rörde de allmänna skattebördornas jämnare och rättvisare

fördelning i olika hänseenden, hade motionärerna upptagit en särskild sida,

nämligen spörsmålet örn en utjämning av kostnaderna för uppehållandet av

folkskoleväsendet. Och denna fråga hade ytterligare begränsats att avse i

första hand en kostnadsutjämning i nämnda hänseende mellan å ena sidan

de mera ekonomiskt bärkraftiga stadssamhällena och å andra sidan de i

stort sett mindre skattekraftiga landskommunerna. Härmed åsyftades den utjämning,

som bleve en följd av att hela anslagssumman uttages på den

direkta beskattningens grund, och att fördelningen i realiteten kunde anses

innebära att staten övertoge en större del av skolutgifterna.

Det läge i sakens natur, framhöll överstyrelsen, att överstyrelsen vid avgivande

av utlåtande i ärendet icke funnit anledning att närmare ingå på

de mera allmänna sidorna av skatteutjämningsspörsmålet, ej heller på

frågan huruvida överhuvudtaget en provisorisk lösning av skatteutjämningsproblemet

enligt motionärernas förslag omedelbarligen borde genomföras.

Överstyrelsen saknade givetvis möjlighet att bedöma de statsfinansiella allmänna

förutsättningarna för de av motionärerna framförda önskemålens

uppfyllande och tog därför icke_ heller någon ställning till storleken av de

föreslagna understödsbeloppen. Överstyrelsen betonade därför, att den funne

sig böra granska det då föreliggande förslaget endast från de synpunkter,

som betingades därav, att det rörde utgifterna för folkskoleväsendet och

sålunda i den mån det på grund därav kunde tänkas medföra vissa konsekvenser

beträffande samma skolväsen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Från dessa allmänna utgångspunkter blev det egentligen endast i ett enda

avseende, som överstyrelsen fann anledning att granska förslaget och uttala

en bestämd positiv mening. Det gällde grunden för det eventuella utjämningsbidragets

beräkning. Motionärerna hade föreslagit, att antalet skolpliktiga

barn skulle läggas till grund för bidragets storlek. Men då enligt

förslaget syftet med den ifrågasatta understödsanordningen skulle vara »att

låta staten i större utsträckning än hittills skett bekosta skolväsendet» varigenom

visserligen på samma gång skulle vinnas en viss »utjämning, i

kostnaderna», uppvisade överstyrelsen, att bidragen också borde stå i verklig

relation till de kommunala kostnaderna för skolväsendet, liksom ock att den

önskvärda utjämningen i möjligaste mån borda resultera i en utjämning

även de särskilda kommunerna emellan beträffande deras utgifter för skolväsendet.

Båda dessa syften skulle vinnas på ett fullständigare sätt genom

att antalet lärarkrafter inom skoldistrikten lades till grund för beräkning

av bidragen. Riktigheten härav har ingen kunnat bestrida, och överstyrelsen

vidhåller fortfarande denna sin uppfattning. Emellertid gick riksdagen en

medelväg och lade dels barnantalet, dels lärarantalet till grund för beräkningen.

Redan av det sagda torde framgå, att 1930 års riksdags beslut att å

åttonde huvudtiteln uppföra ett anslag till beredande av utjämning av skoldistriktens

kostnader för folkskoleväsendet givetvis icke inneburit någon

rationell lösning av frågan örn skatteutjämning i detta ords vanliga bemärkelse

och väl ej heller avsett att utgöra en sådan lösning annat än i

»viss utsträckning».

Tyngdpunkten kom att ligga i det redan av motionärerna starkt framhållna

syftet, att bidragen skulle bereda lättnad i skoldistriktens utgifter för

folkskoleväsendet. Att utjämningsbidraget skulle stå i en viss relation endast

till skolutgifterna framhölls bland annat genom den av motionärerna uttalade

och av riksdagen ej motsagda grundsatsen, att bidraget till varje

skoldistrikt ej borde sättas så högt, att det överstege distriktets aktuella

utgifter för skolväsendet. Man kan säga att riksdagen underströk denna

synpunkt genom att på av skolöverstyrelsen anförda skäl vägra bidrag för

fortsättningsskolan, enär skoldistriktens utgifter för denna skolform i regeln

äro inga eller obetydliga. Slutligen har ock den av Kungl. Maj:t den 30

juli 1930 (nr 321) utfärdade författningen i ärendet så formulerats, att av

bestämmelserna framgår att de utgående bidragen avse understöd till skolväsendet

eller kompensation för skolutgifterna. Särskilt synes detta framgå

av de i § 4 angivna villkoren för bidragens utgående. Men några närmare

föreskrifter beträffande anslagets användande för skoländamål eller överhuvudtaget

angående dess proportionering i förhållande till skolans budget

lämnades icke.

Överstyrelsen bär funnit det nödigt att så pass ingående uppehålla sig

vid karaktären av de nu utgående bidragen till beredande av utjämning

av skoldistriktens kostnader för folkskoleväsendet för att därigenom erhålla

jämförelsepunkter, när det gäller att bedöma innebörden av de nu föreliggande

motionerna, vilka avse ändring i grunderna för bidragens utgående.

Den ändring i nämnda hänseende, som nu föreslås, åsyftar att bättre

tillgodose skatteutjämningskravet. Detta syfte vilja motionärerna vinna dels

genom att till grund för bidragsberäkningen lägga hela den kommunala utdebiteringsprocenten

— sålunda även det kommunala skattetryck, som orsakas

av andra utgifter än för folkskolväsendet, dock ej landstingsskatt och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

vägskatt dels genom tillämpning av en graderad skatteskala, varigenom

kommuner med en utdebitering av mindre än fem procent skulle bliva utan

bidrag och kommuner med högre utdebitering, dock högst femton procent,

skulle erhålla bidrag enligt stigande skala. Aven örn motionärerna åsyftat

att endast medelst en tillbyggnad till de nuvarande grunderna för bidragens

utgående bättre tillgodose kravet på skatteutjämning, kan det dock icke

förbises, att deras förslag innebär en sådan förskjutning i synpunkterna,

att det i realiteten kommer att betyda en verkligt principiell omläggning

av ifrågavarande grunder. I stället för att bidraget enligt nu gällande

grunder är tänkt att utgå i en viss ehuru ej närmare fixerad relation till

de kommunala kostnaderna för skolväsendet, skulle enligt det nya förslaget

bidragen i stort sett frigöras från ett sådant samband för att mera helt tillgodose

syftet att åstadkomma skatteutjämning de olika kommunerna emellan.

Visserligen skulle en anknytning till de nuvarande grunderna äga

rum så hilvida, att det fortfarande för de skoldistrikt, som finge något med

av anslaget, skulle räknas med antal barn och antal lärare, men denna beräkning

skulle icke längre vara utslagsgivande, utan avgörande för bidragets

storlek skulle i sista hand vara det samlade kommunala skattetrycket,

eller rättare en del av detta, sedan landstings- och vägskatten i förenklinvssyfte

ställts utanför.

Det kan givetvis sagås, att genom den föreslagna omläggningen av grunderna

för bidragets fördelning skulle i visst hänseende större rättvisa åstadkommas.

Förutsättningen är då, att man anlägger en ren skatteutjämningssynpuukt

på frågan. Men fasthåller man vid bidragets syfte att verka utjämnande

med hänsyn till utgifterna för skolväsendet, så kommer motionärarnas

förslag uppenbarligen att i åtskilliga fall ytterligare förrycka detta

bidrags relation till skolutgifterna. Följande exempel på konsekvenserna

av den föreslagna omläggningen torde bestyrka detta. Tvenne närliggande

kommuner A och B äro tämligen likställda i skolhänseende och i fråga örn

kostnaderna för skolväsendet. Möjligen har man i A gjort större uppoffringar

för detsamma, vilket också föranlett större skolskatt än i B. Men

på grund av kostnader för andra kommunala ändamål är utdebiteringsprocenten

väsentligen större i B än i A. I B får man alltså ett stort bidrag

»till utjämning av kostnaden för skolväsendet», i A får man ett mindre

belopp eller ingenting. B skulle alltså få ett extra statsunderstöd för sitt

skolväsen på den grund, att de där till exempel reparerat kyrkan, byggt

ålderdomshem eller nödgats bevilja stora arbetslöshetsunderstöd.

Med de nu gjorda erinringarna har överstyrelsen icke velat intaga någon

bestämd ståndpunkt till det av motionärerna framlagda skatteutjämningsförslaget

och dess utformning. I avsaknad av de detaljberäkningar, som

legat till grund för motionerna, är det för överstyrelsen omöjligt atthilda

sig en föreställning örn verkningarna av det föreslagna systemet i de särskilda

kommunerna. Detta oavsett torde det ligga i sakens natur att skolöverstyrelsen

saknar nödig sakkunskap för ett mera ingående bedömande

av frågor av allmän skattepolitisk natur. Endast en sak vill överstyrelsen

med styrka framhålla. Skulle i enlighet med motionärernas förslag en omläggning

av anslagets natur komma till stånd i sådan riktning, att det förlorar

sin karaktär av bidrag till skoldistrikten för deras kostnader för folkskoleväsendet

och i det väsentliga likställes med de anslag, som sedan

många år tillbaka utgått till vissa skattetyngda kommuner i skatteutjämnande

syfte, då finnes uppenbarligen ingen anledning att bibehålla det
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

13

samma på åttonde huvudtiteln och betunga skolmyndigheter med det arbete,

som ärendets administration påkallar. En dylik omläggning synes

också böra föra med sig ändring i bestämmelserna beträffande villkoren för

bidragens utgående. Om i rent skatteutjämnande syfte en kommun anses

böra tillerkännas visst bidrag, vars storlek grundas på ett högt kommunalt

skattetryck, orsakat till exempel huvudsakligen av kostnader för fattigvårdsväsendet

i kommunen, blir det ju nästan ett missbruk av ord att kalla det

bidrag till skolväsendet, och i varje fall synes det knappast motiverat att

binda ett sådant skatteutjämningsbidrag vid villkor, som stadgas i § 18 av

kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare

vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning. Motionärerna

hava vidrört en med det nu sagda sammanhängande synpunkt, som också

måste beaktas. Bleve grunderna för bidragens beräkning alltför komplicerade,

befarade motionärerna att ett särskilt organ för anslagens fördelning

behövde inrättas. Överstyrelsen kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten

vid, att ett införande av den föreslagna månggradiga kommunala

skatteskalan såsom grund för fördelningen säkerligen komme att vålla så

många svårigheter vid granskningsarbetet, att det bör allvarligt ifrågasättas,

huruvida granskningen av skoldistriktens uppgifter i nämnda hänseende

skäligen kan påläggas folkskolinspektörerna.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit generaldirektören

Holmdahl, avdelningschefen undervisningsrådet Bruce, undervisningsråden

Björck, Engvall och Almkvist samt föredraganden.

Stockholm den 17 februari 1931.

OTTO HOLMDAHL.

Sven Nylund,

föredragande.

Gustaf Redelius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Bil. C.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 6 februari 1931 har Kungl. Majit anbefallt skatteutjämningsberedningen

att så skyndsamt som möjligt och senast den 1 mars 1931

till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt yttrande över

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 34, av

herr N. G. Gabrielsson m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 113,

av herr C. A. Anderson i Storegården m. fl. i anledning av Kungl. Majda

förslag angående utjämning av kostnaden för folkskoleväsendet.

Skatteutjämningsberedningen får i anledning härav med bifogande av

remisshandlingarna anföra följande:

Motionerna avse i huvudsak en sådan omläggning av reglerna för erhållande

av bidrag från ifrågavarande anslag, att från rätten till bidrag skulle

uteslutas skoldistrikt med relativt lågt skattetryck, medan de övriga skoldistrikten

skulle erhålla bidrag med belopp, som, beräknade efter antalet

barn och läraravdelningar, därjämte ställdes i viss proportion till det kommunala

skattetrycket. Då enligt motionärernas förslag de för innevarande

budgetår utgående bidragen, 5 kronor för varje skolpliktigt barn och 200

kronor för varje läraravdelning, samtidigt skulle fördubblas, komme härigenom

de hårdast skattetyngda skoldistrikten att erhålla väsentligt högre

understöd än enligt nu gällande bestämmelser.

Då grunden för den sålunda föreslagna omläggningen angives vara, att

med tillämpning av nu gällande regler för anslagets fördelning icke skulle

åstadkommas någon verklig mellankommunal skatteutjämning, må erinras,

att riksdagen, när anslag för ändamålet beviljades, synes hava åsyftat, förutom

en minskning av kommunernas utgifter för skolväsendet, jämväl en

skatteutjämning så till vi da, som de anvisade medlen uttoges genom den

statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i stället för, såsom förut skett,

genom utdebitering å det kommunala skatteunderlaget. I den mån medlen

kommit att tillskjutas av skattskyldiga inom kommuner med lågt skattetryck,

torde en skatteutjämning i det stora hela hava skett, även örn ojämnheter

i fråga örn bidragsbeloppen till de särskilda kommunerna kunna påvisas.

Oberoende härav synes det visserligen önskvärt, att bidraget på något

sätt kunde ställas i direkt relation till skattetrycket inom de olika kommunerna.

Ur denna synpunkt torde motionärernas förslag förtjäna beaktande.

Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida den riktiga måttstocken på skattetrycket

i så fall är uttaxeringen per skattekrona till primärkommunen. Då

det är skolväsendets behov, som skall tillgodoses med de anslagna medlen

torde det vara större fog för att det av utgifterna för detta speciella behov

uppkommande skattetrycket får öva inflytande på bidragets storlek. Skall

emellertid bidraget bestämmas även efter det av andra förvaltningsuppgifter

föranledda kommunala skattetrycket, synes hela det skattetryck, som inom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

15

skoldistriktet åvilar det kommunala skatteunderlaget, d. v. s. den sammanlagda

utdebiteringen av egentlig kommunalskatt, vägskatt och landstingsmedel

enbart eller subsidiärt böra bliva bestämmande. Att i det ena eller

andra avseendet utan en ingående undersökning rörande de olika faktorer,

som kunna öva inflytande å den kommunala skattetungan, fastställa de

regler, som lämpligen böra i visst fall tillämpas, är förenat med stora vanskligheter,

i all synnerhet som det gäller att för det speciella statsbidraget

finna en mätare, som icke förrycker verkningarna av de redan utgående

allmänna utjämningsunderstöden till synnerligt skattetyngda kommuner.

Skatteutjämningsberedningens arbete har i varje fall ännu icke fortskridit

så långt, att beredningen anser sig i stånd att nu angiva några riktlinjer

i förevarande hänseende.

Då skatteutjämningsberedningen hade att avgiva utlåtande över de motioner,

som lågo till grund för riksdagens förra året fattade beslut i ämnet,

förklarade sig beredningen sakna anledning ingå på de då föreslagna grunderna

för anslagets fördelning. Därjämte betonade beredningen önskvärdheten

av att de åtgärder, som kunde komma att beslutas, angåves och betraktades

såsom ett provisorium i avbidan på de förslag, vartill beredningens

arbete kunde komma att giva anledning. Att i enlighet med de föreliggande

motionerna nu införa ett mera komplicerat system för beräkningen av ifrågavarande

bidrag skulle, enligt beredningens mening, kunna giva det intrycket,

att därmed en mera slutgiltig lösning vunnits beträffande denna del av

skatteut j ämningsproblemet.

Beredningen, som icke funnit sig böra ingå på de detaljer i motionerna,

som avse den skala, efter vilken bidragen skulle bestämmas, eller sättet för

bokföringen av bidragen i skoldistriktens utgifts- och inkomststater, har

sålunda visserligen kunnat ansluta sig till uppfattningen, att den nuvarande

anordningen ur skatteutjämningssynpunkt är mindre tillfredsställande, men

på grund av vad ovan anförts velat uttala sina betänkligheter mot att en

ändring i den av motionärerna föreslagna riktningen vidtages utan en ingående

undersökning av frågan. Protokollsutdrag rörande en inom beredningen

förekommen skiljaktig mening bifogas härjämte.

Stockholm den 27 februari 1931.

På skatteutjämningsberedningens vägnar:

ERNST LYBERG.

C. A. Löwenhielm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 77.

Utdrag av protokoll fört vid skatteutjämningsberedningens

sammanträde den 27 februari 1931.

Närvarande: ordföranden herr Lyberg samt

herrar Carlström,

Fast,

Tjällgren, .

Wohlin,

Odén.

§ 2.

Godkändes följande yttrande till riksdagens statsutskott över de motioner,

vilka av herr N. G. Gabrielsson m. fl. inom första kammaren och herr C.

A. Anderson i Storegården m. fl. inom andra kammaren väckts i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag angående utjämning av kostnaden för folkskoleväsendet

:

Till riksdagens etc. Bil. A.

Herr Wohlin ville hava till protokollet antecknat, att han ansåge beredningen

bort hava starkare, än vad i utlåtandet skett, understryka det nuvarande

statsbidragets avsevärda brister ur skatteutjämningssynpunkt samt

tydligare framhålla de företräden, som det i motionerna innehållna förslaget

— oavsett de anmärkningar, som på vissa punkter kunna riktas mot

detsamma — i förenämnda avseende måste anses innebära.

Ur protokollet:

C. A. Löwenhielm.

Stockholm 1931, Ivar Haeggström^ Boktryckeri A. B.

310999

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.