Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till myntoch justeringsverkets verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.
1931-04-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1931:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till myntoch justeringsverkets verksamhet jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
1
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående
anslag till mynt- och justeringsverkets verksamhet jämte
en i ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 3 januari 1931 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov för hudgetåret 1931/1932 har Kungl.
Majit i avseende å sjunde huvudtiteln, innefattande anslagen till finansdepartementet
(punkt 4 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
över finansärenden nämnda dag) föreslagit riksdagen att för myntoch
justeringsverkets verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett extra
anslag av 31,600 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 13—22
i åberopade statsrådsprotokollet.
I skrivelse den 20 maj 1930 har mynt- och justeringsverket framlagt förslag
angående omläggning av justeringsverksamheten i Stockholms stad
och län. Innan redogörelse lämnats för sagda förslag, har departementschefen
i korthet erinrat örn gällande bestämmelser på detta område. Bestämmelserna
i fråga äro följande:
Justering av allmänna mätnings- och vägningsredskap verkställes, enligt
föreskrift i § 5 förordningen den 9 oktober 1885 örn mått och vikt,
av därtill lagligen förordnad justerare med biträde av medhjälpare, som
under hans tillsyn arbetar. Justering av s. k. precision smått, precisionsvikter
och precisionsvågar däremot verkställes vid mynt- och justeringsverket
eller av justerare, som därtill erhållit uppdrag av verket.
För justerare gäller av Kungl. Maj:t den 15 november 1907 (nr 125 s.
9) utfärdad instruktion med ett genom kungörelse den 24 november 1928
(nr 449) gjort tillägg. De befogenheter och skyldigheter, som enligt
nämnda instruktion tillkommo den dåvarande kontroll- och justeringsstyrelsen,
hava från och med den 1 januari 1910 överflyttats på mynt- och
justeringsverket.
I och för justering av mått och vikt är riket indelat i särskilda distrikt.
Distriktsindelningen bestämmes av mynt- och justeringsverket.
Justerare — en för varje distrikt eller, örn så finnes lämpligen kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 sami. 41 höft. (Nr 93—97.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
ske, för två eller flera distrikt — antages av verket medelst konstitutorial
på viss tid, högst fem år i sänder.
Ersättning åt justerare utgår i form av förrättningsarvode, som gäldas
av den förrättningssökande enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa.
Justerare har själv att bestrida de med justeringsarbetet förenade kostnaderna,
dock att kontroll- och arbetslikare tillhandahållas honom av statsverket.
Nu gällande taxa å avgifter för justering har utfärdats genom
kungörelse den 24 november 1928 (nr 448).
Ur de erlagda avgifterna äger justerare tillgodogöra sig arvode med,
för kalenderår räknat: hela den del av avgifternas summa, som icke överstiger
12,000 kronor, tre fjärdedelar av den del av avgifternas summa,
som överstiger 12,000 men icke 16,000 kronor, hälften av den del av avgifternas
summa, som överstiger 16,000 men icke 20,000 kronor samt en
fjärdedel av den del av avgifternas summa, som överstiger 20,000 kronor,
överskottet inlevereras till mynt- och justeringsverket och tillföres en
särskild fond, den s. k. justeringsfonden.
De justerardistrikt, som beröras av mynt- och justeringsverkets förevarande
förslag, äro distrikten nr 1—4. Distrikten nr 1 och 4, vilka äro
sammanförda under en justerare, omfatta Stockholms stad med undantag
av Södermalm och staden mellan broarna samt Stockholms län utom Sotholms,
ökneho och Svartlösa härad. Distrikten nr 2 och 3, vilka likaledes
äro förenade under en justerare, inbegripa Södermalm och staden
mellan broarna samt av Stockholms län Sotholms, Öknebo och Svartlösa
härad med undantag av Nynäshamns köping, vilken sistnämnda hildar
eget justeringsdistrikt.
I sin förutnämnda skrivelse den 20 maj 1930 har mynt- och justeringsverket
anfört följande:
»I underdånig skrivelse den 19 april 1928 med utredning rörande nya
lokaler för mynt- och justeringsverket i anledning av markbyte mellan
kronan och Stockholms stad anförde verket i samband med förslaget örn
inrättande av nya lokaler för justeringsavdelningen, att denna avdelnings
nuvarande lokaler av verket avsetts att användas vid justering av
handelsredskap. Verket förutsatte därvid, att justering av handelsredskap
inom Stockholms stad skulle utföras av mynt- och justeringsverket
i stället för att såsom nu handhavas av tvenne av verket utsedda justerare,
vilka vardera förhyrde lokaler ute i staden. Verket anförde vidare,
att det för justeringen i dess helhet vore av synnerlig betydelse, att vid
verket funnes en justeringsverkstad för handelsredskap särskilt med hänsyn
till att denna verkstad skulle kunna tjänstgöra såsom instruktionsverkstad
för utbildande av justerare.
Rekryteringen av justerarekåren i riket har hittills skett så, att en
justerare inom något distrikt hos verket anhållit, att någon viss person
måtte anställas såsom medhjälpare i distriktet. I regel har en dylik
anhållan av verket bifallits, så snart vederbörande haft tillräckliga kvalifikationer
för dylik tjänst och distriktet varit av den storlek, att en
medhjälpare kunde anses behövlig. Medhjälparen, vilken sedan vanli
-
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
3
gen utan ersättning arbetat på justeringsverkstaden under längre eller
kortare tid, har småningom vid inträffande ledighet blivit förordnad att
uppehålla justerarebefattningen samt slutligen samlat så mycket tjänstgöringsmeriter,
att han vid vakans blivit förordnad till justerare i något
distrikt.
Det är tydligt, att ett dylikt befordringssystem icke kan vara till nytta
för justeringsverksamheten. Först och främst är det klart, att i fall
ingen tävlan kan förekomma, har den verkliga dugligheten, så vitt den
ej är parad med god ekonomisk ställning och relationer, ej någon utsikt
att göra sig gällande, ty först och främst fordras för att bliva medhjälpare
personliga relationer till någon justerare och dessutom måste vederbörande
aspirant hava råd att under en längre tid utföra oavlönat
arbete. Då verket icke i stort sett haft några möjligheter att kontrollera
medhjälparens skicklighet i arbetet, på grund av att detta är förlagt på
olika platser ute i landet, vilka myntdirektören endast under sina tjänsteresor
kan besöka icke ens en gång örn året, hava befordringarna inom
justerarekåren kunnat verkställas endast efter tjänstgöringstiden och
personliga omdömen från justerare, till vilka vederbörande medhjälpare
dessutom stått i viss relation. Redan ur dessa synpunkter måste ett
befordringssystem sådant som det hittillsvarande anses orättvist och
olämpligt men härtill kommer, att under de senare åren en utomordentligt
livlig utveckling ägt rum på mätnings- och vägningsteknikens områden.
Där man tidigare vid utförande av dylika operationer använde
sig av endast enkla vågar och mätningsredskap, förekommer nu en stor
mångfald av ofta synnerligen komplicerade apparater. Det är givetvis
också så, att inom de mera betydande justeringsdistrikten, Stockholm och
ett par av de större landsortsstäderna, en medhjälpare kan få erfarenhet
i justering av en mångfald olika redskap, men i de mindre distrikten
i landsorten förekommer detta endast i begränsad omfattning. Medhjälparnas
utbildning innan de förordnas till justerare blir sålunda, oavsett
olika justerares större eller mindre kompetens att handhava utbildning,
betydligt ojämn och i många fall bristfällig. Den nutida tekniken fordrar
ovillkorligen, att en person, som skall befordras till justerare, också
skall besitta ingående kännedom örn alla inom tekniken använda mätnings-
och vägningsredskaps konstruktion och justering.
En enhetlig och tillfredsställande justerareutbildning kan enligt verkets
åsikt endast åstadkommas, om denna förlägges till verket under dess
omedelbara ledning.»
Verket har vidare meddelat, att distrikten nr 1 och 4 innehavas av
arkivarien i lantmäteristyrelsen H. Huss samt att distrikten nr 2 och 3
intill utgången av år 1929 innehafts av kommissionslantmätaren H. G. K.
Hampusson Huldt. Då justerarbefattningen i Malmö distrikt nr 21 och
23 den 1 januari 1930 blivit ledig till följd av innehavarens avgång på
grund av uppnådd åldersgräns, hade Huldt efter egen ansökning konstituerats
såsom justerare i Malmödistrikten. I enlighet med Huldts önskan
hade emellertid tiden för tillträdet av justerarbefattningen i Malmö
uppskjutits till den 1 oktober 1930.
Verket beräknade, att vid sistnämnda tidpunkt dess nuvarande justeringsavdelning
skulle hava inflyttat i verkets nya byggnad, varvid nämn
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
da avdelnings dittillsvarande lokaler skulle bliva tillgängliga för annat
ändamål. Det syntes verket under sådana omständigheter lämpligt att
genomföra en indragning av de lediga justerardistrikten nr 2 och 3 under
verket, varigenom införande av en rationellare justerarutbildning
skulle möjliggöras.
Rörande planen för justerarutbildningens ordnande har verket anfört
följande:
Ett detaljerat förslag, huru denna justerarutbildning skulle ordnas,
vore verket icke nu i stånd att framlägga, men syntes denna böra baseras
efter följande grundlinjer. Verket ansåge, att — i likhet med vad
som skedde inom flera av de affärsdrivande verken, där viss fackkunskap
för tjänstemännen vore behövlig — kurser för utbildning av justerare
borde anordnas med vissa lämpliga mellanrum; till deltagande i dessa
kurser borde ansökningar få ingivas av därtill kvalificerade. Dessa kurser
borde omfatta dels lektioner och föreläsningar rörande de fysikaliska
grunderna för mätning och vägning samt därför använda redskap, deras
konstruktion, felkällor m. m., dels ock praktiska övningar i samband
därmed samt övningar i justering av allmänna handelsredskap. En dylik
kurs syntes böra omfatta en tid av cirka tre månader. Kursen borde
avslutas med en examen, vid vilken betyg skulle sättas. Efter genomgången
kurs skulle vederbörande aspirant kunna anställas såsom medhjälpare
eller biträdande justerare inom de större distrikt, där sådan
vore behövlig.
För befordran till justerare borde dock erfordras en ytterligare tjänstgöring
vid verkets justeringsavdelning av mera kvalificerad art. Verket
förutsätter sålunda, att till justerare huvudsakligen skulle utnämnas
sådana aspiranter, som inom verket under viss tid tjänstgjort som medhjälpare
eller biträdande justerare.
Verket avsåge därjämte att med regelbundna mellantider anordna fortsättnings-
och repetitionskurser för äldre justerare i syfte att hålla dessa
i nivå med utvecklingen.
Beträffande organisationen av den ifrågasatta avdelningen har verket
yttrat följande:
För genomförande av den skisserade planen syntes det vara nödvändigt,
att justeringsverkstaden för handelsredskap ställdes under verkets
omedelbara ledning och att såsom föreståndare för densamma anställdes
en person av sådana kvalifikationer, att han kunde meddela såväl den
teoretiska som den praktiska utbildningen. Denna tjänsteman borde enligt
verkets åsikt hava samma tjänsteställning som verkets tvenne ingenjörer
och sålunda i löneliänseende placeras i B 21. I betraktande av att
en viss erfarenhet rörande huru en dylik organisation komme att fungera
vore önskvärd, syntes föreståndaren för närvarande böra anställas
såsom extra ordinarie tjänsteman.
För utförande av det egentliga justeringsarbetet syntes därjämte erfordras
en person med justerarkompetens, vilken såsom biträdande justerare
skulle på eget ansvar, men under föreståndarens ledning kunna verkställa
justering, samt en medhjälpare, som endast borde äga rättighet
att på justerarens uppdrag och ansvar utföra justeringar.
Den biträdande justeraren och medhjälparen syntes lämpligen böra
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
5
utgöras av sådana aspiranter, som med hänsyn till betyg och meriter
stöde närmast i tur att befordras till justerare. Då dessa befattningar
sålunda icke avsåges att vara stadigvarande utan snarare trappsteg till
ordinarie justerarbefattnings erhållande och tjänstgöring på desamma
sålunda vore att betrakta såsom tillhörande utbildningen,, borde avlöningen
kunna begränsas till relativt låga belopp, förslagsvis respektive
400 och 300 kronor per månad.
Slutligen erfordrades för verkstaden en arbetare. Emellertid vore arbetet
vid en dylik justeringsverkstad mycket variabelt, och det vore
därför att förutse, att vid vissa tider på året större arbetskraft bleve erforderlig
för allmänhetens betjänande. Mynt- och justeringsverket hade
dock bland sin arbetspersonal för justeringsverksambeten lämpligt utbildade
arbetare till sitt förfogande, och då myntningsverksambeten i allmänhet
till sin omfattning ävenledes vore rätt variabel, borde möjlighet
finnas att genom lämplig planläggning av de båda verksamheterna bättre
utnyttja även myntverkets personal, åtminstone under sådana år, då
genom depression i näringslivet myntbehovet vore litet, vilket syntes
innebära en ytterligare fördel, som ernåddes genom den föreslagna anordningen.
Verket bar härefter framhållit, att förslagets genomförande förutsatte
vissa ändringsarbeten i lokalerna, vilka dock skulle bliva av mindre omfattning
och huvudsakligen bestode i anordnande av en disk för mottagning
av justeringsgodset, uppsättande av hyllfack och en del arbetsbord
m. m. samt inledande av gas. Kostnaderna för ifrågavarande arbeten
syntes icke behöva överstiga 1,500 kronor.
Beträffande den i övrigt för den nya avdelningen behövliga utrustningen
bar verket för anskaffande av en del nödvändiga verktyg och stämplar
m. m. beräknat en kostnad av cirka 1,100 kronor. För undersökning
och stämpling av större transportkärl, tankautomobiler och dylikt erfordrades
anordnande av en större skjutviktsvåg med en kapacitet av
10 ton. Enligt infordrad offert betingade en dylik våg ett pris av 2,390
kronor, vartill komme kostnaden för grundläggning och montage, beräknad
till omkring 700 kronor. Härjämte bar verket förutsatt, att även
de apparater, som föreslagits skola ingå i den nya byggnadens utrustning,
skulle beträffande vissa förrättningar tagas i anspråk för justeringen av
handelsredskap. Den totala engångskostnaden för justeringsverkstadens
upprättande har sålunda av verket med avrundning till jämna hundratal
beräknats till 5,700 kronor.
Bruttoinkomsten från distrikten nr 2 och 3 har verket ansett kunna
uppskattas till omkring 18,000 kronor. De årliga utgifterna för den nya
justeringsavdelningen bar verket beräknat sålunda:
Avlöning till en ingenjör i B 21 .................. (cirka) kronor 7,000
» » en biträdande justerare .................... » 4,800
» » en medhjälpare ............................ » 3,600
» » en arbetare ................................ » 3,600
Summa kronor 19,000.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Härtill komma kostnader för förbrukningsartiklar, såsom stämplar, bly,
skrivmaterial, trycksaker m. m., vilka kunde beräknas till omkring 1,000
kronor.
De totala utgifterna beräknades följaktligen komma att uppgå till omkring
20,000 kronor årligen, varför alltså en kostnad av 2,000 kronor årligen
skulle drabba statsverket. Då emellertid en avsevärd del av utgifterna
rätteligen borde hänföras till utgifter för justerares utbildning,
har verket föreslagit, att avlöningarna till den biträdande justeraren och
medhjälparen, tillsammans 8,400 kronor, måtte utgå av justerares inlevereringar
till justeringsfonden, vilka kunde beräknas uppgå till omkring
12,000 kronor örn året.
För den händelse även distrikten nr 1 och 4 indroges till verket, komme
ekonomien att ställa sig högst betydligt gynnsammare, i det att dessa
distrikt gåve en bruttoinkomst av omkring 25,000 kronor. Under sådana
omständigheter har verket beräknat, att ej blott inga medel från justeringsfonden
skulle behöva anlitas, utan justeringsverksamheten borde då
kunna lämna ett icke obetydligt överskott till statsverket.
över mynt- och justeringsverkets berörda framställning den 20 maj
1930 har statskontoret den 10 juni 1930 avgivit infordrat utlåtande och
därvid anfört bland annat följande.
Mynt- och justeringsverkets förslag, att justeringen av liandelsredskap
för Stockholm med omnejd skulle överflyttas till verket och att
i samband därmed utbildningskurser för justerare skulle anordnas vid
den nyinrättade justeringsavdelningen, hade, med hänsyn till de av myntoch
justeringsverket anförda skäl, icke föranlett någon statskontorets erinran.
Emellertid ansåge sig statskontoret beträffande vissa detaljer i det
framlagda förslaget böra anföra följande.
De årliga omkostnaderna för den nya justeringsavdelningen och de
vid densamma anordnade utbildningskurserna skulle bestridas dels av
avdelningens egna inkomster och dels av justeringsfonden. Då såväl de
sålunda inflytande justeringsavgifterna som justeringsfondens medel
finge anses stå till Kungl. Maj:ts fria förfogande, syntes berörda medelsdisposition
icke behöva föranleda, att ärendet underställdes riksdagens
prövning.
Emellertid syntes annan anledning till sådant underställande föreligga.
Det hade nämligen föreslagits, att den nya justeringsavdelningen skulle
stå under närmaste ledning av en föreståndare med anställning tills vidare
såsom e. o. tjänsteman i lönegraden B 21. Emellertid hade det förutsatts,
att den sålunda inrättade befattningen efter någon tid skulle
överflyttas till ordinarie stat, i vilket fall lönen vid densamma uppenbarligen
skulle komma att utgå av anslaget till mynt- och justeringsverket.
Vid sådant förhållande syntes skäl föreligga att redan nu, innan
de av mynt- och justeringsverket föreslagna anordningarna började vidtagas,
för riksdagen framlägga det väckta förslaget.
Därest Kungl. Maj:t funne sig böra godtaga vad statskontoret sålunda
ifrågasatt, kunde den föreslagna justeringsavdelningen icke inrättas förr
-
Statsutskottets utlåtande Nr 93. 7
än tidigast den 1 juli 1931. Hinder syntes dock icke möta att för det
lediga justeringsdistriktet förordna justerare för tiden intill sagda dag.
Statskontoret ville ej underlåta att i detta sammanhang ifrågasätta,
huruvida det ej kunde anses önskvärt, att hela den nya justeringsavdelningen
upprättades på en gång. Det syntes knappast råda något tvivel
örn att under sådan förutsättning den å avdelningen anställda personalen
kunde bliva bättre utnyttjad. Något uppskov med upprättandet av den
nya avdelningen syntes icke behöva föranledas härav, då gällande förordnande
för justeraren H. Huss enligt uppgift utginge med år 1930.
Huss vore ordinarie innehavare av tjänst i lantmäteristyrelsen i lönegraden
B 24.
I skrivelse den 23 september 1930 med anslagsäskanden för nästkommande
budgetår har mynt- och justeringsverket erinrat örn ifrågavarande
framställning den 20 maj 1930 angående omläggning av justerarverksamheten
i Stockholms stad och län samt framlagt följande beräkning
rörande inkomster och utgifter, för det fall att ej blott distrikten
nr 2 och 3 utan, såsom statskontoret förordat, även distrikten nr 1
och 4 inhegrepes under omläggningen:
Inkomster:
Från distrikten nr 2 och 3 ......................-......... kronor 18,000
» » nr 1 och 4 ................................ * 25,000
Summa kronor 43,000.
Utgifter:
7,000
......... »
9,600
» » två medhjälpare ...................
......... »
......... »
7,200
7,200
Förbrukningsartiklar, värme, ljus m. m..........
3,000
Summa kronor 34,000.
Enligt denna beräkning skulle sålunda en årlig vinst å 9,000 kronor
uppstå.
För den händelse ifrågavarande alternativ valdes, borde, anlor verket
vidare, anslaget till icke-ordinarie befattningshavare ökas med 23,800 kronor,
anslaget till verkmästare, förmän och arbetare med 7,200 kronor och
omkostnadsstaten med 3,000 kronor, varemot verkets inkomst av myntning
och justering borde ökas med 43,000 kronor. Därjämte erfordrades
även i detta fall ett engångsanslag å 5,700 kronor för utrustning av verkstaden.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Det av mynt- och justeringsverket framställda förslaget, sådant detsamma
slutligen utformats, innebär, att den justeringsverksamhet, som för närvarande
genom två av verket utsedda justerare omhesörjes inom Stock
-
8
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
holms stad och län — med undantag av Nynäshamns köping — skulle omhändertagas
av verket. Syftet med den föreslagna omläggningen är i
främsta rummet att åvägabringa mera tillfredsställande förhållanden i
fråga örn utbildningen av justerare. Enligt verkets avsikt skulle den verkstad
för justering av handelsredskap, som skulle upprättas vid verket,
även tjäna såsom instruktionsverkstad för aspiranter till justerarbefattningar
i distrikten. Utbildningen av blivande justerare skulle även bedrivas
genom särskilda i anslutning till verksamheten å justeringsverkstaden
anordnade kurser.
Verket har i sin framställning i ämnet närmare utvecklat bristerna i och
olägenheterna av det nu rådande systemet för rekrytering och utbildning
av justerare. Det torde icke kunna förnekas, att i detta hänseende behov
av större planmässighet och enhetlighet föreligger, och det synes tydligt,
att förslagets genomförande bör kunna leda till en bättre ordning på förevarande
område. Härtill kommer, att en överflyttning till mynt- och justeringsverket
av det lokala justeringsarhetet i Stockholm skulle medföra
den fördelen, att den vid verket anställda arbetarpersonalens arbetskraft
skulle kunna i viss mån bättre utnyttjas. Under sådana förhållanden har
jag funnit mig böra tillstyrka, att den avsedda omläggningen kommer till
stånd.
Enligt det ursprungliga förslaget räknade verket med att omläggningen
borde tillämpas från och med den 1 oktober 1930, från vilken tid utrymme
för den nya avdelningen kunde beredas inom verkets lokaler. Då emellertid
med den av statskontoret i ärendet uttalade uppfattningen — vilken
uppfattning av mig delas — frågan synes böra underställas riksdagens
prövning, torde genomförandet av den ändrade organisationen böra anstå,
till dess riksdagen fattat beslut i ämnet.
I sin nyssnämnda ursprungliga framställning utgick mynt- och justeringsverket
från att omläggningen till en början borde avse allenast justerardistrikten
nr 2 och 3. Enligt statskontorets förslag, vilket biträtts av
mynt- och justeringsverket i dess skrivelse den 23 september 1930, bör
däremot den nya ordningen på en gång genomföras för samtliga distrikten
nr 1—4. Denna mening finner jag mig — ej minst med hänsyn till det
avsevärt bättre ekonomiska utbytet av en sålunda utvidgad verksamhet
— böra biträda. Då justerartjänsten i distrikten nr 2 och 3 för närvarande
uppehälles på vakansförordnande och enligt vad jag inhämtat nu gällande
förordnande för justeraren i distrikten nr 1 och 4 utgår den 30 juni
1931, möter ej hinder att låta den nya ordningen träda i tillämpning från
och med ingången av budgetåret 1931/1932.
Intill dess närmare erfarenhet vunnits rörande den ifrågasatta organisationens
verkningar, torde de erforderliga anslagsmedlen ej böra uppföras
å verkets ordinarie stat utan anvisas å extra stat.
Såsom föreståndare för justeringsverkstaden skulle enligt verkets förslag
anställas en ingenjör med avlöning enligt lönegraden B 21. Häremot
9
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
har jag icke något att erinra. Avlöningskostnaden å denna befattning
torde böra beräknas till 6,048 kronor, motsvarande begynnelseavlöning till
befattningshavare å extra stat i sagda lönegrad. Vad angår personalbehovet
i övrigt, har verket, under förutsättning att verket övertager justeringsverksamheten
i samtliga distrikten nr 1—4, ansett medel böra anvisas
för anställande av två biträdande justerare, två medhjälpare och två
arbetare; sammanlagda avlöningskostnaden för nämnda personal har beräknats
till 24,000 kronor. För min del finner jag mig icke böra förorda,
att en så stor personalstyrka nu anställes för justeringsverkstadens drift,
helst som för göromålen å verkstaden torde kunna, vid tider av mindre
arbetstillgång å andra avdelningar, anlitas för dessa avdelningar avsedda
arbetskrafter. Jag anser därför, att för närvarande allenast en biträdande
justerare bör anställas samt att — utöver det för denne avsedda
arvodet av 4,800 kronor — för personal i övrigt bör beräknas ett belopp
av 12,000 kronor. Sammanlagda avlöningskostnaden för justeringsverkstaden
skulle i enlighet härmed uppgå till (6,048 + 4,800 + 12,000 =) 22,848
kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 22,900 kronor.
För materialkostnader, värme, ljus m. m. för justeringsverkstaden bar
mynt- och justeringsverket räknat med en årlig utgift av 3,000 kronor.
Mot denna beräkning har jag icke något att erinra.
Det årliga behovet av anslagsmedel för justeringsverkstaden torde i enlighet
härmed höra beräknas sålunda:
Avlöningar ............................ kronor 22,900
Materialkostnader, värme, ljus m. m... » 3,000
Summa kronor 25,900.
Inflytande justeringsavgifter för förrättningar, som utföras av den vid
verket anställda personalen, torde böra ingå bland övriga inkomster från
mynt- och justeringsverket och bokföras å titeln »inkomst av myntning
och justering» samt sålunda helt inlevereras till statsverket.
Bruttoinkomsterna från de distrikt, i vilka justeringsuppgifterna skulle
övertagas av mynt- och justeringsverket, hava av verket uppskattats till
omkring 43,000 kronor. Då årskostnaden — frånsett dyrtidstillägg — enligt
den nyss lämnade beräkningen skulle uppgå till 25,900 kronor, skulle
alltså ett ej obetydligt överskott uppstå å verksamheten.
Utöver de löpande utgifterna har verket för inrättande av justeringsverkstaden
räknat med en engångskostnad av i runt tal 5,700 kronor. Då
jag ej har någon erinran att göra på denna punkt, torde det för ifrågavarande
ändamål avsedda anslaget för nästkommande budgetår böra bestämmas
till (25,900 + 5,700 =) 31,600 kronor.»
I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet
till behandling förehaft en inom första kammaren av herr G. Rosén väckt
10
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
Utskottets
yttrande.
motion, nr 157, vari hemställs, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen framlagda förslag örn indragning av justerardistrikten
nr 1—4 samt överflyttning till mynt- och justeringsverket av
den på justerarna i dessa distrikt ankommande verksamheten.
I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, är syftet med den föreslagna
omläggningen av justerarverksamheten i Stockholms stad och län i främsta
rummet att åvägabringa mera tillfredsställande förhållanden i fråga
örn utbildningen av justerare.
Vid bedömande av spörsmålet örn sagda omläggning har för utskottet
först uppställt sig frågan, huruvida tidpunkten nu kan anses lämplig för
en omorganisation på berörda område.
Vid denna frågas prövning har utskottet kommit till den uppfattningen,
att de skäl, som kunna anföras för ett uppskov med frågans avgörande
och som motionsvis framförts, icke kunna anses vara av den art, att
utskottet bör ställa sig avvisande mot Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
delar sålunda den av departementschefen uttalade uppfattningen, att
bristerna i och olägenheterna av det nu rådande systemet för rekrytering
och utbildning av justerare måste anses mana till, att större enhetlighet
och planmässighet på förevarande område åvägabringas. Enligt vad utskottet
inhämtat, har ock 1927 års besparingsnämnd på sin tid tillstyrkt
ett av myntdirektören framlagt förslag, att justeringen inom Stockholms
stads och läns justeringsdistrikt måtte omhändertagas av myntverkets
justeringsavdelning. Efter att hava framhållit, att myntverkets justeringsverksamhet
under budgetåret 1927/1928 medfört en förlust för statsverket
å i runt tal 48,000 kronor, har besparingsnämnden härom anfört,
att nämnden ansåge sig så mycket mera böra tillstyrka förslaget, genom
vars realiserande verket skulle tillgodoföras en bruttointäkt av cirka
40,000 kronor, som härigenom skulle uppstå möjlighet till besparingar i
omkostnaderna. Det syntes nämnden icke osannolikt, att förlusten å
myntverkets justeringsverksamhet på detta sätt skulle kunna väsentligen
nedbringas och måhända helt bortfalla.
På grund av vad sålunda anförts och jämväl ur synpunkten att justerartjänsten
i distrikten nr 2 och 3 för närvarande uppehälles på vakansförordnande
och nu gällande förordnande för justeraren i distrikten nr 1
och 4 utgår den 30 juni 1931, synes det utskottet lämpligt, att den nya ordningen
träder i tillämpning från och med ingången av budgetåret 1931/1932.
Då varken de beräknade avlöningskostnaderna för justeringsverkstaden
eller vad i övrigt under förevarande punkt föreslagits givit utskottet anledning
till erinran, får utskottet alltså hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 93.
11
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
förslag och med avslag å herr Roséns ovanberörda
motion, 1:157, för mynt- och justeringsverkets
verksamhet för budgetåret 1931/1932 anvisa ett
extra anslag av 31,600 kronor.
Stockholm den 17 april 1931.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, J.
Nilsson i Malmö, C. P. V■ Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar
Olsson, E. J. G. Rosén, C. G. V. Hammarskjöld, P. A. Bergström, I. Hj. E. Pauli och
K. A. S. Nylander;
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. R. Jansson i Falun, A. A:son
Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge. E. J. Wigforss, B. F:son
Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte, A. Danielsson, C. J. Högström och
F. V. Sandwall.
Reservation
av herrar Rosén, Strindlund, Holmgren och Järte, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa örn avslag å Kungl. Maj:ts förslag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1931:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till myntoch juster s. 2 i texten