Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhandlingar med Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag örn statsinlösen av bolagets järnväg m. m.

1931-04-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1931:98, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhandlingar med Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag örn statsinlösen av bolagets järnväg m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

1

Nr 98.

Ankom till riksdagens kansli den 17 april 1931 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående förhandlingar

med Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag örn statsinlösen

av bolagets järnväg m. m.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 13, inom första kammaren

av herr E. A. Enhörning och den andra, nr 20, inom andra kammaren

av herr N. V. Sandström, har hemställts, att riksdagen ville besluta

avlåta en skrivelse till Kungl. Majit med anhållan, att Kungl. Majit

måtte snarast möjligt upptaga förhandlingar med Härnösand—Sollefteå

järnvägsaktiebolag örn statsinlösen av bolagets järnväg med rullande materiel

och inventarier m. m. samt till nästa riksdag inkomma med proposition,

som kan föranledas av nämnda förhandlingar.

I fråga örn de skäl, som åberopats till stöd för förslaget, får utskottet

hänvisa till motionen 1:13.

Till en början må antecknas, att ifrågavarande järnvägsföretag, Härnösand—Sollefteå

järnvägsaktiebolag, av 1891 års riksdag beviljats lån från

allmänna järnvägslånefonden med 2,350,000 kronor. Återstående kapitalskuld

utgjorde vid senaste årsskiftet i runt tal 1,500,000 kronor. Dessutom

häftar bolaget alltjämt i skuld för 1929 och 1930 års annuiteter. Ifrågavarande

båda annuiteter samt övriga oguldna räntor inräknade, uppgick

vid årsskiftet statens fordran hos bolaget till inemot 2,000,000 kronor.

Det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet under åren 1925—

1929 har, enligt vad som från järnvägsstyrelsen inhämtats, utfallit på

följande sätt: _

År

Inkomster

Utgifter exkl.

räntor och

avsättning

till förnyelse- foud

Drift-

överskott

Eäntor

Avsättning t.

förnyelsefond

Vinst eller

förlust

K r o

n o r

1925.........

1,185,103

1,068,465

116,638

116,876

60,840

— 61,078

1926.........

1,351,641

1,180,944

170,697

116,098

60,840

— 6,241

1927.........

1,255,664

1,075,190

180,474

114,923

60,829

+ 4,722

1928.........

1,161,392

1,027,838

133,554

114,591

26,509

— 7,446

1929.......

1,181,444

1,035,510

145,934

110,850

35,977

— 893

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 6 samt- 42 hafi. (Nr 98)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

I anslutning härtill har från järnvägsstyrelsen i en den 24 februari 1931

avgiven promemoria anförts följande:

I medeltal för åren 1925—1929 uppgick alltså driftöverskottet —- utan

avsättning till förnyelsefond till kronor 149,459. Häremot var att ställa

ränta av kronor 114,668, och en möjlig avsättning utan användande av tidigare

vinster var alltså kronor 34,791. -— Det är av intresse jämföra detta

belopp med avsättningen enligt i kungörelsen till bokföringslagen angivna

lägsta normalgrunder. Man får enligt dessa, för värden vid 1929

års slut.

Anläggnings-

värde

Procent

Avsättning

Rullande materiel .................

1,000-tal kr.

(tkr.)

............................... 826

2.5

kronor

20,650

Inventarier .............................

................................ 21

5.o

1,050

övriga tillgångar .................

............................... 5,141

1.0

51,410

Summa 5,988

73,110

För jämförelse bör nämnas, att avsättningen enligt vissa av järnvägsföreningen

uppställda grunder för år 1929 beräknats till 64.9 tkr.

Den beräknade avsättningen torde för banan ifråga icke kunna anses

särskilt riklig. Med densamma skulle emellertid resultatet, med samma

inkomst- och utgiftsförhållanden som under nämnda 5-årsperiod, bli ett

årligt faktiskt underskott av c:a 40,000 kronor. — Att man enligt lagen bar

rättighet föra en del av avsättningen inom linjen ändrar givetvis icke den

verkliga ställningen. Observeras bör, att ställningen under det för järnvägarna

i allmänhet gynnsamma år 1929 ej nämnvärt förbättrats.

Bolagets räntekostnad för år 1929 utgjorde c:a 110 tkr. Dragés härifrån

förenämnda 40 tkr., återstår 70 tkr., vilket alltså skulle vara banans beräkningsbara

avkastning. Härvid bar emellertid hänsyn icke tagits vare sig

till den numera genomförda taxesänkningen i godstrafik eller till verkningarna

av nuvarande prisutveckling.

Det torde ej vara nödvändigt bär närmare redogöra för de — för övrigt

summariska — kalkyler, vilka verkställts angående berörda förhållanden.

Nämnas må, att den nya taxan och samtrafiksordningen beräknats medföra

nedgång i godstrafiksinkomsten av 80 tkr. årligen brutto, samt att 1930

torde komma att uppvisa en försämring av affärsresultatet med 90 tkr.

gentemot år 1929, varav 65 tkr. komma på nedgång i nämnda inkomst. —

Lägges härtill, att inkomsten ifråga sistnämnda år uppgick till endast

517 tkr., inses lätt, att den under senaste året inträdda försämringen i

järnvägsbolagets ställning måste betecknas som högst avsevärd. En beräkning,

vid vilken hänsyn tagits jämväl till de faktorer, som verka i

gynnsam riktning, har givit vid handen, att man för de närmaste åren

skulle ha att räkna med ett driftöverskott utan avsättning till förnyelsefond

av endast omkring 50 tkr. årligen.

Det ligger i sakens natur, att alla framtidskalkyler måste vara osäkra,

varför betydande variationer i båda riktningarna äro möjliga. Såsom

obestridligt resultat kvarstår emellertid, att banan under för den närmaste

framtiden förutsebara förhållanden icke kan förväntas lämna något verkligt

överskott. Den räntebetalning, som kommer att äga rum, innebär alltså

en faktisk konsumtion av kapital. Även med en rätt väsentlig förbätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98. 3

ring gentemot nuvarande läge får banan intet nämnvärt affärsvärde ens

i enskild ägo.

Banan som statsbanelinje. I motionen förutsättes införlivande med statens

järnvägar. Härmed skulle tydligen inträda ytterligare en avsevärd

försämring, och detta såväl å inkomst- som utgiftssidan. Någon utredning

i detta hänseende föreligger icke och kan ej verkställas på den tid, som

står till förfogande.

En verkställd överslagskalkyl har emellertid visat, att enbart nedgången

i godstrafiksinkomst, efter nuvarande trafikomfattning räknat, kommer

att uppgå till omkring 100 tkr. årligen. -— Även för persontrafiken inträder

åtminstone till en början viss inkomstminskning. — Bland utgifterna

har man först att taga hänsyn till personalkostnaderna. Dessa undergå

efter nuvarande praxis ingen större omedelbar ökning, så småningom gör

sig emellertid den högre löneskalan vid statens järnvägar gällande. — Viktigt

är också, att av föreliggande handlingar att döma underhållet icke synes

vara fullt tillfredsställande, en förbättring härutinnan kräver givetvis

alltid kostnad. Häremot har man endast att ställa en viss ej särdeles betydande

besparing i förvaltningskostnader.

Att angiva några bestämda siffror för de olika faktorernas verkningar

är givetvis ej möjligt utan särskild utredning. Uppenbart är emellertid,

att linjen Härnösand—Sollefteå såsom statsbanelinje skulle komma att,

åtminstone under första tiden, såsom resultat giva en driftsförlust av betydligt

mer än 100 tkr. årligen.

Statsinlösen efter sådana grunder, som motionären syftar på, kan under

sådana omständigheter tydligen icke ifrågakomma. Att staten under

helt andra tidsförhållanden betalt en relativt hög ersättning för bandelar,

örn vars framtida avkastning man då ej kunde lia någon mera bestämd

uppfattning, men som ändock synts önskvärda att förvärva, kan ej vara

något skäl nu tillämpa samma eller liknande grunder för en bana, om

vilken man på förhand vet, att den saknar allt affärsvärde, och vars införlivande

ej kan sägas bereda några nämnvärda fördelar ifråga örn trafikens

handhavande å statsbanenätet i övrigt.

Att från statens sida skulle tagas initiativ till ett statsförvärv synes under

sådana förhållanden uteslutet. En begäran från bolaget eller dess intressenter

örn förhandlingar på av motionären antydd bas måste också

betecknas såsom från början utsiktslös. — Även örn utgångspunkten skulle

vara ett anbud från bolagets sida att överlåta banan med tillhörande egendom

utan någon ersättning till aktieägarna, alltså i analogi med framställningen

från Norra Södermanlands järnväg, skulle järnvägsstyrelsen säkerligen

i allt fall icke komma att anse lämpligt ingå i sådana förhandlingar,

då dessa ändock skulle få gälla övertagandet av en större eller

mindre del av bolagets skulder, något som i varje fall är för staten ogynnsamt.

Det är Härnösands stad och Svenska Handelsbanken, som äro innehavare

av fordringar mot lägsta säkerhet. Även örn dessa såsom praktiskt

taget värdelösa helt avskrivas, skulle förutom statslånet, beträffande vilket

måste förutsättas en avlösning på sätt föreslagits för Norra Södermanlands

järnväg, återstå obligationslån å — vid slutet av år 1931 —

tillsammans c:a 440 tkr. För att riksgäldskontoret skall kunna övertaga

dessa, kräves ett anslag, som kommer att belasta statens järnvägar. — Ytterligare

kapitalmedel till ej ringa belopp kräves för banans sättande i så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

Utskottets

yttrande.

dant skick, att statens järnvägars lok och vagnar kunna framföras därå,

vilket är nödvändigt för en rationell drift.

Vad som ifrågasatts, är alltså en affär, vilken statsverket bör söka undvika,

så länge banan ändock kan äga bestånd. Då den beräkningsbara

förlusten dels å själva driften, dels i form av utebliven förräntning å insatt

nytt statskapital är betydande, måste således järnvägsstyrelsen, trots

det intresse för det splittrade svenska järnvägsnätets enhetliggörande, åt

vilket styrelsen vid upprepade tillfällen givit uttryck, i förevarande fall

vara nödsakad att bestämt avstyrka motionärens framställning.

Vid förevarande frågas bedömande bör visserligen ej förbises, att medan

staten ombesörjt järnvägsförbindelser till alla övriga kuststäder norr om

Gävle, tvärbanan Sollefteå—Härnösand utbyggts som privat företag, med

staden Härnösand som nuvarande huvudintressent. Som affär betraktat har

företaget — i motsats till vad man vid dess byggnad på 1890-talet räknade

med — utfallit mycket ogynnsamt. Trots en tidigare rekonstruktion tynges''

företaget alltjämt av betydande ränteutgifter, vilkas betalning endast

kunnat ske på bekostnad av vederbörliga avsättningar till förnyelsefonden.

Banans ekonomi har ytterligare försvagats genom den nytillkomna Ostkustbanan.

Från dessa utgångspunkter kan anses förklarligt örn nu vissa

önskemål framkomma på banans övertagande av staten.

Ur statens synpunkt måste dock en dylik inlösen anses mindre tillrådlig.

Enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst, har man, bortsett från eventuella

ränteförluster, att räkna med att banan med tillämpning av statens

järnvägars taxor skulle som resultat giva en driftsförlust av betydligt

mer än 100,000 kronor för år.

överhuvud synas skäl ej föreligga att från statens sida taga initiativ

till förhandlingar i motionernas syfte. Utskottet får alltså hemställa,

att de av herrar Enhörning och Sandström i ämnet

väckta motionerna (1:13 och II: 20) ej må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 17 april 1931.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 98.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, O. Bergqvist, J. Nilsson

i Malmö, C. P. 7. Nilsson i Gränebo, N. J. M. Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson,

E. J. G. Bosén, C. G. V. Hammarskjöld, D. A. Petrén, I. Hj. E. Pauli och K. A. S. Nylander;

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, C. B. Jansson i Falun, A. Å:son

Törnkvist i Karlskrona, G. Strindlund, P. M. Olsson i Blädinge, E. J. Wigforss, B. F:son

Holmgren, J. Olofsson i Digernäs, O. E. F. Järte, A. Danielsson, C. J. Högström och f. V.

Sandwall.

Reservation

av herrar Rosén och Strindlund.

Bihang till riksdagens protokoll 1931.

6 sami.

42 haft. (Nr 98.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.