Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av befogenhet för exekutionsbiträde och fjärdingsmän att i vissa fall meddela beslut örn införsel i avlöning m. m.

1932-02-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av befogenhet för exekutionsbiträde och fjärdingsmän att i vissa fall meddela beslut örn införsel i avlöning m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

O

. Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1932 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande

av befogenhet för exekutionsbiträde och fjärdingsmän

att i vissa fall meddela beslut örn införsel

i avlöning m. m.

I tvenne inom andra kammaren väckta, likalydande motioner, nr 267

av herr Wiklund i Byske och nr 369 av herrar Wikström och Sandberg,

vilka motioner hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet,

har hemställts, »att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Majit örn övervägande

och förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att exekutionsbiträde

och fjärdingsman tillerkännas rätt att vid indrivning av resterande

utskylder och allmänna avgifter meddela beslut örn införsel i avlöning, pension

eller livränta».

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för motionerna, får utskottet, i

den mån redogörelse härför icke lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Motionerna avse att exekutionsbiträdena — varmed enligt kungl, kungörelse

den 18 december 1925 med vissa bestämmelser angående exekutionsbiträden

avses i stad exekutionsbetjänter samt å landet fjärdingsmän och

andra polismän med liandräckningsverksamhet — skulle i vissa fall erhålla

samma befogenhet med avseende å meddelande av beslut örn införsel, som

för närvarande tillkommer utmätningsman.

Utmätningsman är enligt utsökningslagens 2 § å landet landsfiskal och i

stad stadsfogde. Han har att efter vad i utsökningslagen stadgas fullgöra

vad överexekutor förordnar, verkställa dom samt i vissa fall utan föreskrift

av annan myndighet förrätta utmätning.

Utmätningsmannen handhar dessutom indrivningen av de allmänna utskylder,

som icke i vederbörlig ordning betalas. I restindrivningsförordningen

den 14 december 1917 stadgades härutinnan i 1 §, att därest indrivning

skulle äga rum av krono- och kommunalutskylder samt vissa angivna

allmänna avgifter m. m., ålåge det vederbörande utmiitningsman att med

iakttagande av förordningens föreskrifter »förrätta utmätningen ävensom avgiva

redovisning». Enligt 3 § ägde utmätningsmannen åt exekutionsbiträde

uppdraga att för indrivning av ifrågavarande medel förrätta utmätning av

lös egendom. Då exekutionsbiträde förrättat sådan utmätning, skulle det därvid

förda protokollet av honom genast insändas till utmätningsmannen, som

Motionernas

innebörd i

belysning av

gällande bestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

hade att med ärendet vidare lagligen förfara, d. v. s. bland annat försälja

det utmätta godset.

Att genom utmätning åtkomma avlöningsmedel är ofta förenat med stora

svårigheter, enär avlöning icke får utmätas förrän gäldenären själv äger lyfta

densamma samt utmätningsmannen sällan Ilar möjlighet att sålunda passa

på avlöningstillfällena. På denna grund tillkom lagen den 14 juni 1917 örn

införsel i avlöning, pension eller livränta, vilken ursprungligen hade avseende

endast å vissa underhållsbidrag. Lagen innebär, att utmätningsman

efter ansökan av den, som äger sådan fordran, kan förordna, att av den

underhållsskyldiges avlöning skall, i den mån densamma förfaller, innehållas

visst belopp till gäldande av underhållsbidraget. Därvid skall — enligt lagens

nuvarande lydelse — tillika föreskrivas, att vid varje avlöningstillfälle visst

angivet belopp, motsvarande vad den underhållsskyldige kan anses behöva

till underhåll för sig själv och sin familj, skall förbehållas den underhållsskyldige,

samt att förty innehållande må ske endast i den mån avlöningen

överskjuter sistnämnda belopp. Utmätningsmannen kan sedermera förordna

örn jämkning i sådant beslut. — Genom en lag den 31 december 1918

gjordes till 1917 års lag ett tillägg, varigenom densamma blev i huvudsak

tillämplig jämväl å oguldna utskylder eller allmänna avgifter. I samband härmed

skedde — genom kungl, kungörelse den 24 januari 1919 — sådan ändring

i restindrivningsförordningens 1 §, att det för där avsedda fall skulle

åligga utmätningsmannen att förrätta utmätning eller ock, där indrivningen

avser utskylder eller allmänna avgifter, bevilja införsel ävensom avgiva redovisning.

i 3 §, varigenom stadgats rätt för utmätningsmannen att i vissa

fall uppdraga åt exekutionsbiträde att för indrivning förrätta utmätning,

skedde i detta sammanhang icke någon ändring.

Ny restindrivningsförordning har utfärdats den 13 november 1931. I

dennas 1 och 3 §§ ha, i huvudsakligen oförändrad form, upptagits de här ovan

berörda stadgandena i samma paragrafer av 1917 års restindrivningsförordning.

Av det sagda torde framgå, att endast utmätningsmannen själv har befogenhet

att meddela beslut örn införsel. Då numera oguldna utskylder till

stor del indrivas på detta sätt, anse exekutionsbiträdena detta föranleda,

att de gå miste om åtskillig indrivningsprovision, som skulle tillfallit dem,

därest de ägt befogenhet att för indrivning av utskylder besluta örn införsel.

Det stadgas nämligen i 12 § i gällande restindrivningsförordning — liksom

i 1917 års förordning — att för indrivning av ifrågavarande utskylder och

avgifter äger den utmätningsman, inom vilkens distrikt medlen uttagits,

åtnjuta ersättning med stadgad indrivningsavgift, dock att, när utmätningsman

anlitat exekutionsbiträde vid indrivningen, denne må uppbära hälften av indrivningsavgiften

för medel, som blivit av honom indrivna. Har exekutionsbiträde

förrättat utmätning, äger han enligt samma paragraf åtnjuta hälften

av indrivningsavgiften. I motionerna utvecklas närmare, huruledes utmätningsmännen

med stöd av sistberörda stadganden kunna tillgodogöra sig

hela indrivningsprovisionen å belopp, som indrivits genom införsel, även

örn åtskilligt arbete därmed utförts av exekutionsbiträdena.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första larjutskottets utlåtande JVr 13.

De i motionerna framförda anmärkningarna sammanhänga med vissa klago- Närliggande

mål, som från esekiltiousbiträdenas håll blivit anförda mot de nyssnämnda

reglerna rörande deras andel i indrivningsprovision. Motionärerna lia upptagit

dessa klagomål i tvenne motioner (nr 391 och 411), vilka hänvisats till

andra kammarens femte tillfälliga utskott och vari hemställes örn ändring i

restindrivningsförordningen av sådan innebörd, att exekutionsbiträde alltid

skulle äga rätt att åtnjuta halva indrivningsprovisionen å i restlängd upptagna

poster tillhörande hans tjänstgöringsområde, således oberoende av

huruvida exekutionsbiträde! anlitats vid indrivningen och oberoende av

huruvida beloppen blivit av honom indrivna. I motionerna framhålles, att

de nuvarande bestämmelserna möjliggöra för utmätningsmännen att tillgodogöra

sig hela provisionen å större eller lätt indrivbara poster genom att

undantaga sådana från exekutionsbiträdenas indrivning.

De frågor, som avses i ifrågavarande fyra motioner, ha i anledning av Tidigare

gjorda framställningar till Kungl. Majit förut varit föremål för bedömande.

Sålunda kan nämnas, att riksförbundet för fjärdingsman och polismän i ämnet.

en till socialdepartementet den 30 november 1928 inkommen famställning

till Konungen bland annat hemställt, att sådan ändring vidtoges beträffande

lagen örn införsel att, i vad denna lag vore tillämplig vid uttagande av utskylder

och allmänna avgifter, lagtexten måtte erhålla sådan ordalydelse, att

formella synpunkter icke finge utgöra hinder för polis- eller fjärdingsman

att meddela beslut örn införsel och med sitt namn underteckna införselhandling.

Genom beslut den 31 december 1928 förordnade Kungl. Majit,

att framställningen i denna del icke skulle föranleda någon Kungl. Majits

åtgärd.

Samma förbund har sedermera i en till socialdepartementet den 13 februari

1931 inkommen framställning till Konungen hemställt örn — jämte annat

— sådan ändring i gällande bestämmelser, att polis- eller fjärdingsman alltid

skulle äga rätt till halva indrivningsprovisionen å i restlängd uppförda belopp

tillhörande hans tjänstgöringsområde. I framställningen hävdas jämväl,

att exekutionsbiträdena borde äga rätt att vid indrivning av utskylder

besluta örn införsel.

Vidare kan nämnas, att 1928 års lönekommitté i sitt den 11 juli 1931 1928 års

avgivna betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar tonekommitti.

och landsfiskaler m. m. (S. O. U. 1931: 18) anfört följande:

Till förhindrande av att landsfiskal vid restlängdernas utsändande till

underlydande exekutionsbiträden för egen del förbehåller sig indrivning av

större restantieposter, i syfte att därigenom uppbringa den landsfiskalen tillkommande

inkomsten av indrivningsavgifterna, har kommittén ansett lämpligt,

att i restindrivningsförordningens 3 § införes en särskild föreskrift av

innehåll, att utmätningsman å landet från åtgärd av fjärdingsman eller exekutionsbetjänt

icke bör undantaga andra utskyldsposter än sådana, beträffande

vilka fjärdingsman eller exekutionsbetjänt anses icke kunna verkställa

indrivningsåtgärd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

Då meddelande av beslut om införsel förbehållits utmätningsmannen

själva, jämväl då fråga är örn utskylder, under det att exekutionsbiträdena

tillerkänts befogenhet att beträffande sådana restantieposter, som utmätningsmannen

givit dem uppdrag att indriva, även verkställa utmätning, måste

detta förhållande antagas ha haft sin grund däri, att liandhavandet av det

förra förfarandet i motsats till det senare ansetts icke lämpligen böra anförtros

exekutionsbiträdena. En sådan uppfattning torde också ha skäl för

sig. Att utmätning sker för indrivning av utskylder torde jämförelsevis

sällan inträffa och exekutionsbiträdenas befogenhet härutinnan inskränker

sig till att taga lös egendom i mät; den vidare handläggningen av ärendet

ankommer å utmätningsmannen. Införselinstitutet har däremot synnerligen

vidsträckt användning i indrivningsverksamheten, och förordnande örn införsel

innebär ofta ett vittgående och långvarigt ingrepp i vederbörandes

ekonomiska förhållanden. Fastställandet av det belopp, som vid varje avlöningstillfälle

skall innehållas, samt det minimibelopp, som skall förbehållas

löntagaren, kan tydligen innefatta en mycket grannlaga prövning av

stor vikt för den enskilde. Av största vikt synes dessutom vara, att enhetliga

grunder för dessa beslut i görligaste mån tillämpas. Detta skulle

svårligen kunna ske, örn i ett och samma samhälle, kanske hos en och

samme arbetsgivare, olika exekutionsbiträden hade att självständigt förordna

örn införsel för skatt. Måhända kan också antagas, att ett ordentligt

fullgörande av skyldigheterna från arbetsgivarnas sida snarare kan förväntas,

därest införselförfarandet handhaves av tjänstemän med större auktoritet än

exekutionsbiträdena.

Det hittills tillämpade förfaringssättet i fråga örn meddelande av beslut

örn införsel för skatt synes sålunda utskottet böra bibehållas. Samma uppfattning

har tydligen hysts av Kungl. Maj:t, då — såsom ovan utvecklats —

ny: restindrivningsförordning jämte andra författningar på detta område nyligen

utfärdats utan att i förevarande avseende någon ändring ägt rum, ehuru

fråga därom varit väckt. Den i motionerna berörda frågan örn utvidgning

av exekutionsbiträdenas rätt till andel i indrivningsprovisionen — en fråga

vars lösning tydligen är i viss mån beroende av frågan örn lönereglering

för landsfiskalerna — kommer, såsom framgår av redogörelsen här ovan, i

annat sammanhang under innevarande års riksdags prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 18 februari 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKEliMAN.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Larson i Lerdala, Svenson

i Eskhult, Bissmark, Norling*, Öhnan* och Forssell*;

från andra kammaren: herrar Björkman*, Lindqvist i Halmstad, Nilsson i

Antnäs, Lindley, Olsson i Rimforsa, Hedlund i Östersund, Christenson och Jonsson

i Risinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. lard. 9 haft. {Nr 12—13.) 401 S2 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.