Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar m. m.

1932-05-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av domar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

1

Xr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island

och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention

om erkännande och verkställighet av domar m. m.

Genom en den 16 mars 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 205, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av

domar, dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention dels ock föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag örn erkännande

och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island

eller Norge.

Konventionen har upprättats och i propositionen intagits i sex texter, en för

vart och ett av länderna Sverige, Danmark, Island och Norge samt två (å resp.

finska och svenska språket) för Finland.

Den för Sveriges del — under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Maj :t med

riksdagens samtycke -—- antagna konventionen innehåller följande:

Artikel 1.

Lagakraftägande dom, som i en av de fördragsslutande staterna givits i tvistemål

eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl i de

övriga staterna.

Med dom förstås domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.

Artikel 2.

Lika med lagakraftägande dom anses i denna konvention:

1. utslag, varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning

ålagt någon betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått

till ända;

2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 29 Käft. (Nr 39.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,

meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne

eller sakkunnig.

Artikel 3.

Uteblivelsesdom, som i Danmark, Island eller Norge blivit i första instans

given mot svaranden, så ock tredskodom eller annan i Finland eller Sverige i

första instans mot utebliven svarande given dom, vare ej i annan av staterna

gällande, med mindre:

1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller

inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den

stat där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde

sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, sorn svaranden enligt

lag var pliktig att hava i den staten; eller

2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol

där domen gavs; eller

3. domen angår skadestånd för gärning som begåtts i den stat där domen

gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.

Vad nu är sagt gälle ock i fråga örn dom som i någon av staterna blivit av

högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som i första instans.

Artikel 4.

Beslut eller förlikning, som enligt artiklarna 1—3 äger giltighet utanför den

stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks, och varå verkställighet kan

vinnas i den staten, skall på begäran verkställas i annan fördragsslutande stat.

Artikel 5.

Ansökan örn verkställighet göres:

i Danmark och Island hos fogden;

i Finland och Sverige hos överexekutor; samt

i Norge hos namsretten.

Artikel 6.

Vid ansökan om verkställighet av beslut skall fogas:

1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i

artikel 1 eller 2, samt att verkställighet kan ske i den stat där beslutet gavs;

samt

3. där fråga är om dom som avses i artikel 3, bevis som utmärker att domen

enligt nämnda artikel är gällande.

Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av vederbörande

myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen

är ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas

i den stat där den träffats.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd

av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

3

Artikel 7.

Bevis, som i artikel 6 sägs, utfärdas:

i. Danmark, Finland och Island av justitieministeriet;

i Norge av justisdepartementet; samt

i Sverige av länsstyrelse.

Artikel 8.

Beslut, huruvida verkställighet skall meddelas enligt denna konvention, fattas

utan motpartens hörande; dock må tillfälle till yttrande beredas honom,

när särskilda skäl därtill äro.

Artikel 9.

Verkställighet sker i envar stat enligt där gällande lag; och skall förty vad

beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.

Artikel 10.

Vad i denna konvention stadgas örn giltighet av dom innebär ej ändring

i artikel 22 i konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt

privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap och

föranleder ej, att dom i så beskaffat mål som där avses varder gällande i

andra fall än i samma artikel omförmälas. Verkställighet av dom, som äger

giltighet jämlikt nämnda artikel, må äga rum enligt artiklarna 4—9 i denna

konvention.

Har i Danmark, Island eller Norge meddelats dom, som innefattar tillämpning

av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, skall denna konvention

ej å domen tillämpas i Finland eller Sverige, såframt tvisten där skolat

bedömas enligt landets äldre äktenskapslagstiftning.

Denna konvention gäller ej beslut eller förlikning angående familjerättslig

underhållsplikt och medför ej ändring i konventionen den 10 februari 1931

angående indrivning av underhållsbidrag.

Ej heller innebär konventionen ändring i de föreskrifter, som i andra konventioner

äro givna om giltighet eller verkställighet av dom eller annat beslut.

Artikel 11.

Denna konvention har ej avseende å beslut eller förlikning som gäller:

1. börd, rätt på grund av arv eller testamente, boutredning eller skifte efter

död man eller ansvarighet för den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs,

inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares

eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings

eller annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs;

2. äganderätt eller annan rätt till fast egendom i främmande fördragsslutande

stat eller skyldighet att träffa förfogande om dylik rätt eller påföljd

av sådan skyldighets åsidosättande;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutslcottets utlåtande Nr 89.

3. skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig

art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål stadgade ordning.

Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har konventionen

ej avseende.

''Artikel 12.

Konventionen medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med landets rättsordning.

Artikel 13.

Konventionen skall ej äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning

som ingåtts före konventionens ikraftträdande.

Artikel 14.

Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola deponeras

i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari

eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingarna

för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat

som sedermera ratificerat träder konventionen i kraft den 1 januari eller den

1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingen

för den staten deponerades.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen

till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som

infaller näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i

tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl

här i riket.

Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

2 §.

Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag:

1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet

och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända;

2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt

3. lagakraftagande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången,

meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne

eller sakkunnig.

3 §.

Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i

första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan

dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande,

som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre:

1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller

inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat,

där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt

säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag

var pliktig att hava i den staten; eller

2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol,

där domen gavs; eller

3. domen angår skadestånd för gärning, som begåtts i den stat, där domen

gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stämningen.

Vad nu är sagi galle ock i fråga örn dom, som i någon av förenämnda fyra

stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som

i första instans.

4 §.

Beslut eller förlikning, som enligt 1—3 §§ äger giltighet här i riket och varå

verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks,

skall på begäran här verkställas.

5 §.

Ansökan örn verkställighet göres hos överexekutor.

6 §•

Vid ansökan örn verkställighet av beslut skall fogas:

1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift;

2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs

i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt

3. där fråga är om dom, som avses i 3 §, bevis som .utmärker, att domen

enligt nämnda paragraf är gällande.

Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig

myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutslcottets utlåtande Nr 39.

ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den

stat, där den träffats.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd

av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

7 §.

Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat:

i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt

i Norge av justisdepartementet.

8 §.

överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande;

dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro.

9 §•

Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställigheten

vad örn svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty

vad beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämpning.

10 §.

Denna lag har ej avseende å:

1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång

av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförklaring

eller sådan förklarings hävande, eller dom som, i samband med hemskillnad,

äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan

makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt

mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verkställighet

skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är

stadgat skall gälla här i riket;

2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämpning

av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten

här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens

ikraftträdande;

3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt;

4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testamente,

boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes

gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling

utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning

beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av

inträffad konkurs;

5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast

egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller om

skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyldighets

åsidosättande;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

7

6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan

fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål

stadgade ordning.

Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag

ej avseende.

11 §•

Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller

förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i

riket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda

dag.

Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet

i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark;

dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som

meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest

är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols

beslut göres ej ändring genom denna lag.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för konventionen och lagförslaget,

får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till de

vid propositionen fogade protokollen ävensom till ett nedan närmare omförmält

av lagberedningen avgivet betänkande i ämnet.

Den 13 september 1929 fann Kungl. Majit för gott att antaga en av dan- Konventioska

regeringen gjord inbjudan att deltaga i förhandlingar med danska, finska,

isländska och norska regeringarna örn avslutande av en konvention angående tillkomst.

ömsesidig verkställighet av domar.

Förhandlingar i ämnet ägde sedermera rum i Köpenhamn under tiden den

30 oktober—den 9 november 1929, i Stockholm den 28 april—den 10 maj 1930

och i Oslo den 26 januari—den 7 februari 1931. Under mötena i Köpenhamn

och Oslo hava jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande förhandlingar förts jämväl

rörande vissa andra frågor.

Från svensk sida deltogo, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, i förhandlingarna,

vid samtliga mötena f. d. presidenten, ordföranden i lagberedningen friherre

Marks von Wurtemberg och presidenten Ekeberg samt vid mötet i Oslo

revisionssekreteraren Lind.

Förhandlingarna ledde till ett av de delegerade uppgjort förslag till konvention

mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och

verkställighet av domar m. m. Till detta förslag utarbetade de svenska delegerade

särskilda motiv, varjämte av dem uppgjordes förslag till lag om erkän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

ilande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island

eller Norge. Förslagen till konvention och lag i ämnet sammanfördes i ett den

4 maj 1931 framlagt betänkande under rubriken »Lagberedningens förslag angående

vissa internationella rättsförhållanden lil».. (Statens offentliga utredningar

1931:9).

Sedan lagrådets utlåtande infordrats över de i betänkandet innefattade förslagen,

avgav lagrådet yttrande den 1 juni 1931, däri lagrådet -— med tillstyrkan

av förslagen i huvudsak — framställde vissa erinringar beträffande artiklarna

1 och 11 i förslaget till konvention samt däremot svarande bestämmelser

i lagförslaget. I anledning av lagrådets erinringar blev konventionsförslaget

under september 1931 föremål för ytterligare överläggningar mellan de delegerade

för de fem staterna. Enighet nåddes därvid örn ändring av artikel 1 i

konventionsförslaget i överensstämmelse med lagrådets därutinnan framställda

erinran, varemot någon ändring i artikel 11 icke kunde komma till stånd. Sedan

förstnämnda ändring godkänts av vederbörande regeringar, har konventionen

den 16 mars 1932 i Köpenhamn undertecknats av befullmäktigade ombud för de

fem staternas regeringar.

Konventionsförslagets

innehåll.

I propositionen lämnas följande redogörelse angående innebörden av förslaget

till konvention:

»Svensk lag innehåller icke några allmänna bestämmelser örn utländska domars

erkännande och verkställighet. Endast beträffande utländsk myndighets

beslut, varigenom hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit beviljad, givas —

i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention — allmänna regler, som innefatta

ett direkt erkännande av främmande dom. I vad rör förhållandet mellan

de fem nordiska staterna skola enligt en konvention den 6 februari 1931, som

trätt i kraft den 1 januari 1932, vissa beslut angående äktenskap, adoption och

förmynderskap, som meddelats i en av staterna, äga giltighet i de övriga. Stundom

har lagen förklarat utländska domar exigibla utan att i övrigt yttra sig

örn deras giltighet. Så har skett i anslutning till en del av Sverige biträdda

konventioner, t. ex. 1861 års konvention med Danmark angående verkställighet

av domar och konventionen den 10 februari 1931 mellan de nordiska staterna

angående indrivning av familjerättsliga underhållsbidrag.

Nu omförmälda fall, i vilka verkan tillerkännes åt utländska domar, äro ej

uttryck för en allmän princip utan ha tvärtom karaktären av undantag. Ett

ytterligare undantag utgör ovannämnda förslag till konvention örn erkännande

och verkställighet av domar.

Konventionen avser i främsta rummet lagakraftägande domar, som i en av

de fördragsslutande staterna givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående

skadestånd. Andra i brottmål uppkommande frågor — framförallt

ansvarsfrågor — falla ej under konventionen. Ärenden tillhörande jurisdictio

voluntaria omfattas ej heller av konventionen.

I konventionen gives en definition å uttrycket dom. Därmed förstås domstols

beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. Härigenom uteslutas be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

9

slut, som under rättegången meddelas angående processuella frågor. I och för

sig uteslutes genom definitionen också beslut angående rättegångskostnader,

men det tillägges att lagakraftägande beslut, som i tvistemål i domen eller under

rättegången meddelats angående ersättning för rättegångskostnad — liksom

angående gottgörelse till vittne eller sakkunnig — skall i konventionen

anses lika med lagakraftägande dom. Med sådan dom skall ock likställas förlikning,

som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, samt utslag

varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon

betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända.

Beträffande domar mot utebliven svarande hava särskilda regler givits. Sådana

s. k. kontumaciedomar skola endast under angivna förutsättningar vinna

erkännande. En kontumaciedom blir till att börja med gällande, örn svaranden

vid målets anhängiggörande hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där

domen givits, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt

säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag

var pliktig att hava i den staten. Grunden för stadgandet är, att en kontumaciedom

ej bör vara gällande, med mindre svaranden hade så stark anknytning

till domslandet, att det rimligen kan begäras att han där sörjer för sitt

försvar.

Kontumaciedom blir vidare gällande, örn bindande överenskommelse var

träffad örn målets upptagande av den domstol, där domen gavs. Det är alltså

ej tillräckligt, att parterna i allmänhet avtalat örn målets behandling vid domstolarna

i viss stat, utan avtalet måste avse en bestämd domstol. Har svaranden

sålunda på förhand godtagit den domstol, där domen sedermera ges, föreligga

ej de skäl, som eljest föranlett uppställande av förbehåll i fråga om erkännande

av kontumaciedom.

Slutligen blir kontumaciedom gällande, örn den angår skadestånd för gärning,

som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes

personligen fått del av stämningen. Ett praktiskt exempel är skada,

som åstadkommits genom automobiltrafik. Delgivning av stämningen kan ske

under uppehåll, som inträffar när skadan förorsakas, eller vid ett senare tillfälle.

I fråga örn doms verkställande i annan fördragsslutande stat än den, där

domen meddelats, innebär förslaget, att verkställighet skall sökas hos viss i

konventionen angiven exekutiv myndighet, i Danmark eller Island fogden, i

Finland eller Sverige överexekutor och i Norge namsretten. Beslut örn verkställighet

meddelas i allmänhet utan motpartens hörande. Hans yttrande inhämtas

endast, när särskilda skäl därtill äro, såsom när ett uttalande örn ett

eller annat faktiskt förhållande är önskvärt.

Vid ansökning örn verkställighet skall fogas domen i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift samt bevis att domen äger laga kraft. Vidare fordras bevis,

att domen är av sådan beskaffenhet som enligt det förut sagda är en förutsättning

för att den skall omfattas av konventionen, d. v. s. att fråga är örn dom,

som givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, och att

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avd. 89 käft. (Nr 39.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

domen innebär avgörande av huvudsaken. Beviset behöver i denna del ej vara

specificerat, utan det är tillräckligt med ett allmänt intyg, att domen är av

sådan beskaffenhet, som sägs i de artiklar av konventionen, i vilka berörda

förutsättningar äro angivna. Bevis fordras också, att domen kan verkställas

i den stat, där den meddelades. Motsvarande bestämmelser hava givits beträffande

andra beslut än domar och angående förlikningar i vad dessa omfattas

av konventionen. När fråga är örn kontumaciedom, måste beviset utmärka,

att någon viss av de särskilda förutsättningarna för exekution av sådan dom är

uppfylld, d. v. s. antingen att svaranden genom hemvist eller på annat ovan

angivet sätt är anknuten till domslandet, eller att domstolen på grund av prorogation

varit behörig, eller ock att, örn domen angår skadestånd för gärning,

som begåtts i domslandet, svaranden där personligen mottagit kallelse till

svarsmål.

Nu anförda bevis utfärdas i Sverige av länsstyrelse och i de övriga länderna

av justitiedepartementet.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd

av översättning till danska, norska eller svenska språket.

Beträffande sättet för verkställigheten föreskrives, att den i envar stat skall

ske enligt där gällande lag. Örn domen innehåller föreskrift, att något skall

fullgöras vid äventyr av tvångsmedel, såsom vitén eller fängelse, skall detta

ej gälla i exekutionslandet; däremot kunna vid exekutionen tvångsmedel åläggas

i sistnämnda land.

Förutnämnda konvention av år 1861 mellan Damnark och Sverige angående

verkställighet av domar skall upphöra vid förevarande konventions ikraftträdande.

I övrigt äger konventionen ej tillämpning rörande ämnen, som genom

andra konventioner reglerats.

Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på

grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra successionsrättsliga

spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att

regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan

de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgörande

angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt

eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig

art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister.

Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de

särskilda konventionsstaterna framträder principiell olikhet i rättsåskådning

— man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rättspraxis

rörande s. k. differensaffärer —- göres i konventionen förbehåll örn rätt

att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars tilllämpande

skulle vara oförenligt med landets rättsordning.»

Den överenskommelse mellan de nordiska länderna, som i förevarande avseende

kunnat komma till stånd, torde innebära betydande praktiska fördelar, och

godkännande av densamma synes fördenskull böra ske. Då utskottet ej heller

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 39.

11

vid granskning av det genom propositionen framlagda lagförslaget funnit anledning

till anmärkning, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte godkänna förevarande konvention samt

antaga det framlagda lagförslaget.

Stockholm den 3 maj 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

"Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Akerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,

Borell, Schlyter, Öhman och Jonsson i Lycksele;

från andra kammaren: herrar Björkman*, Lindqvist i Halmstad, Nilsson i

Antnäs, Lindley, Olsson i Rimforsa, Christenson, Sjögren och Jonsson i Risinge.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.