Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868
1932-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1932:40, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr hO.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1932 kl. 2.30 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
förslag till kungörelse angående tillämpning för riket
i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 11 mars 1932 dag-tecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 183, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,
begärt riksdagens yttrande över följande vid propositionen fogade
1) Förslag
till
kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser
i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att vad i § 13 i ordningsstadgan för rikets städer den
24 mars 1868 är stadgat i fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning
eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning
eller andra med dessa jämförliga tillställningar eller beträffande tillställning,
som skall äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under
bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde,
skall tillämpas jämväl beträffande dylik tillställning å ort, varest vad sålunda
är stadgat icke redan är gällande; och tillkommer i förevarande fall landsfiskal
enahanda befogenhet, som enligt nämnda paragraf är i fråga örn stad tillagd
polismyndighet därstädes.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932.
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 1 avd. SO haft. (Nr 40 42.)
2
Första lagutskottets utlåtande Nr -40.
2) Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse ar § 30 i ordningsstadgan för rikets
städer den 24 mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att § 30 i ordningsstadgan för rikets städer den 24
mars 1868 skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:
§ 30.
Vad i---ifrågavarande hänseende.
Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna därtill
föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som underställes
Kungl. Maj :ts prövning, särskilt förordna, att vad i § 13 är stadgat skall, även
i den mån bestämmelserna i samma paragraf icke dessförinnan äro gällande,
tillämpas å visst område invid eller i närheten av stad; och tillkommer i förevarande
fall landsfiskal enahanda befogenhet, som enligt § 13 är i fråga örn
stad tillagd polismyndighet därstädes.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932.
Motioner. I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft dels
en inom första kammaren av herr Frändén före propositionens avlämnande
väckt motion, nr 270, däri motionären hemställt, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av sådana föreskrifter, enligt vilka
demonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke få äga rum å
landsbygden utan tillstånd av polismyndigheten vid äventyr av böter, dels ock
en inom andra kammaren av herr Spångberg m. fl. väckt motion, nr 511, däri
hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande proposition, samt en inom
samma kammare av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. väckt motion, nr 523,
däri hemställts, att riksdagen måtte förklara sig icke kunna gilla de av Kungl.
Majit i propositionen framlagda förslagen till kungörelse angående tillämpning
för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets
städer den 24 mars 1868.
I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet hänvisa
till propositionen. Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för
sina yrkanden, hänvisas till motionerna.
Nuvarande De i förslagen berörda paragraferna i ordningsstadgan äro för närvarande
§fl3eoch30 av fölJande lydelse:
i ordnings- § 13.
stadgan. ’ .
Yar och en, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning,
såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke
eller annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa maske
-
Första lagutslcottets utlåtande Nr 40.
3
råd, bal, lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej är att hänföra
till andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla allmänt sammanträde
eller göra andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst, vilka
genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller vartill inträdeskort
försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres
eller mottages, eller till vilka allmänheten eljest har tillträde, skall därom
göra anmälan hos polismyndigheten. I fall tillställningen kungöres genom
allmän tidning, skall denna anmälan ske före kungörandet och eljest, där så
ske kan, minst 24 timmar före tillställningens början. Den, som anmäler tillställningen,
vare pliktig, när det av polismyndigheten påfordras, ej mindre att
styrka, att den uppgivna lokalen eller platsen blivit av ägaren eller innehavaren
upplåten för ändamålet, än även att örn tillställningens ändamål och beskaffenhet
lämna polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna
meddela erforderliga ordningsföreskrifter; allt vid äventyr att tillställningen
eljest anses icke vara behörigen anmäld.
Är fråga örn maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt,
akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra med
dessa jämförliga tillställningar, eller skall tillställning äga ram på gata, torg
eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till
vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde, då skall polismyndighetens
tillstånd avvaktas, och vare förbjudet att, innan tillstånd meddelats, utlämna
inträdeskort, fordra, begära eller mottaga avgift.
Den, som gjort anmälan om tillställning, vare sig tillstånd erfordras eller
icke, har att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna av
polismyndigheten meddelas.
Underlåter någon vad här är stadgat, eller försummar ägare eller innehavare
av lokal eller plats, som för tillställning kommer att begagnas, att före tillställningens
början göra sig förvissad att tillställningen blivit vederbörligen anmäld
eller i fall, där sådant erfordras, tillåten, böle från och med 5 till och
med 100 kronor.
Där sig visar, att tillställning;, som här ovan omförmäles, åsyftar eller innebär
något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare
oordning, äger polismyndigheten att dess förnyande förbjuda. _ I nu nämnda
fall, ävensom då tillställningen utan vederbörlig anmälan ^eller tillåtelse äger
rum eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet,
den där icke genom deltagarnas i densamma avlägsnande kan undanröjas, må
sammankomsten av polismyndigheten upplösas; och vare alla de, som.å stället
sig församlat, pliktiga att, på nämnda myndighets uppmaning, därifrån sig
begiva, vid bot från och med 5 till och med 100 kronor för en var, som icke
ställer sig sådan uppmaning till efterrättelse.
Polismyndigheten må ock, där sig visar, att lindansning, akrobatiskt konststycke,
konstridning, djurförevisning eller annan med någon av dessa jämförlig
tillställning medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv, förbjuda
tillställningens förnyande.
I fråga örn rätt i vissa fall för utlänning samt i utlandet bosatt svensk undersåte
att här i riket giva tillställning, som i denna paragraf avses, så ock i
fråga örn rätt i vissa fall att giva tillställning, därvid utlänning eller sådan
svensk undersåte, som förut nämnts, skall medverka, är särskilt stadgat.
§ 30.
Vad i denna stadga är föreskrivet örn stad, gälle även i tillämpliga
delar för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd
befolkning, då Kungl. Majlis befallningshavande, efter vederbörandes hö
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr b(j.
rande, sådant förordnar genom beslut, som skall Kungl. Maj :ts prövning underställas;
skolande Kungl. Maj:ts befallningshavande i sammanhang härmed,
efter det vederbörande blivit hörda, jämväl underställa Kungl. Majrts
prövning förslag örn vilka styrelser eller myndigheter böra på sådant ställe
fullgöra vad som i stad, enligt stadgan, åligger magistrat eller annan lokalmyndighet
därstädes, samt örn dessa styrelsers eller myndigheters sammansättning
och vidden av deras befogenhet uti ifrågavarande hänseende.
Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna därtill
föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som underställes
Kungl. Maj:ts prövning, särskilt förordna, såväl att vad i § 13 är stadgat
skall tillämpas å visst område invid eller i närheten av stad, som ock att vad i
samma paragraf är stadgat beträffande maskerad, bal, lekstuga, lindansning,
positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurföre-*
visning eller andra med dessa jämförliga tillställningar skall tillämpas jämväl
å annat område å landet än förut nämnts; och tillkommer i förevarande
fall kronofogde eller, där Kungl. Maj :ts befallningshavande så förordnar, länsman
enahanda befogenhet, som enligt § 13 är i fråga örn stad tillagd polismyndighet
därstädes.
Huvudsakliga
innebörden
av
§ 13 ordningsstadgan.
Första stycket av § 13 i ordningsstadgan föreskriver för samtliga de i paragrafen
åsyftade och i samma stycke närmare angivna offentliga tillställningarna
såsom en allmän regel, att ingen sådan tillställning må äga rum i stad
utan föregången anmälan till polismyndigheten.
Denna regel underkastas emellertid i andra stycket av paragrafen för två
särskilda grupper av tillställningar undantag i skärpande riktning. Den ena
av dessa grupper omfattar »maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning
eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller
andra med dessa jämförliga tillställningar» — i det följande gemensamt betecknade
såsom icke-kulturella nöjestillställningar. Den andra gruppen inbegriper
tillställningar, som skola äga rum på gata, torg eller annan allmän
plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten
eljest har obehindrat tillträde -— här sammanfattade under beteckningen tillställningar
utomhus. För båda grupperna föreskrives, att tillstånd av polismyndigheten
alltid skall inhämtas till tillställningarna i fråga.
Polismyndigheten har alltså först och främst rätt att pröva, huruvida tillstånd
till en tillställning, som är att hänföra till någondera av nyssnämnda
grupper, bör meddelas eller ej.
Genom paragrafen ha emellertid därutöver tillagts polismyndigheten vissa
befogenheter i ytterligare tre hänseenden. För dessa är gemensamt att de ej
gälla allenast icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar utomhus
utan samtliga de i första stycket av paragrafen omförmälda tillställningar.
Polismyndigheten äger sålunda meddela erforderliga ordningsföreskrifter för
varje tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd, med skyldighet
för den, som gjort anmälan örn tillställningen, att ställa sig föreskrifterna till
efterrättelse. För att sätta polismyndigheten i tillfälle att meddela sådana
föreskrifter åligger det även den, som gör anmälan, att lämna polismyndigheten
de upplysningar angående tillställningens ändamål och beskaffenhet, som
polismyndigheten äskar.
Första lagutskottets utlåtande Nr kO.
5
Äger tillställning runi utan anmälan eller tillstånd, där så erfordras, äger
vidare polismyndigheten befogenhet att upplösa tillställningen i fråga, i följd
varav alla de, som samlats å stället, äro skyldiga att på polismyndighetens
uppmaning bege sig från platsen. Samma befogenhet tillkommer polismyndigheten,
där det visar sig, att tillställning, för vars hållande fordras anmälan
eller tillstånd, åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän
lag, eller föranleder till svårare oordning. Är det fråga örn oordning av
svårare beskaffenhet bland de vid tillställningen närvarande, erfordras för att
polismyndigheten skall äga ingripa med upplösning emellertid ytterligare, att
oordningen icke kan undanröjas genom avlägsnande av deltagarna i densamma.
Bär det visar sig, att tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd,
åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag
eller föranleder till svårare oordning, äger polismyndigheten därjämte förbjuda
tillställningens förnyande. Sistnämnda befogenhet har polismyndigheten jämväl
att tillgå, när det visar sig, att lindansning, akrobatiskt konststycke, konstridning,
djurförevisning eller annan med någon av dessa jämförlig tillställning
medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv.
Paragrafen innehåller slutligen straffbestämmelser i första hand för den,
som underlåter att i vederbörlig ordning göra anmälan eller inhämta tillstånd,
där så erfordras, men vidare även för ägare eller innehavare av lokal eller
plats, som för tillställning kommer att begagnas, örn ägaren eller innehavaren
försummar att före tillställningens början göra sig förvissad, att tillställningen
blivit vederbörligen anmäld eller i fall, där sådant erfordras, tillåten, ävensom
för den, som icke ställer sig till efterrättelse uppmaning, som i samband med
upplösning av sammankomst meddelas av polismyndigheten, att avlägsna sig
från platsen. Straffsatsen är i samtliga fall böter från och med 5 till och med
100 kronor.
Nu berörda bestämmelser kunna jämlikt § 30 i ordningsstadgan även för Suvudsaknärvarande
i viss utsträckning bliva tillämpliga jämväl på landsbygden. hördén av ''§
Så kan till en början bliva fallet, där länsstyrelse i enlighet med första styc- 30 ordningsket
i sistnämnda paragraf förordnar, att vad i stadgan är föreskrivet för stad * “ 9an''
i tillämpliga delar skall gälla även för köping, hamn, fiskläge och annat ställe
med större sammanträngd befolkning. Genom ett sadant förordnande blir följaktligen
principiellt ordningsstadgan i dess helhet, § 13 inbegripen, gällande i
orten.
Jämlikt andra stycket i samma paragraf äger länsstyrelse vidare för område
invid eller i närheten av stad förordna, att vad i § 13 är stadgat skall tillämpas
även å sådant område. Vid ett förordnande av sistnämnda innehåll skola å området
ifråga tillämpas såväl ovan återgivna bestämmelser om anmälan m. m.
angående tillställningar i stad i allmänhet som de bestämmelser angående tillstånd,
som gälla för icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar
utomhus i stad.
Andra stycket av § 30 i ordningsstadgan inrymmer slutligen länsstyrelse befogenhet
förordna, att vad i § 13 är stadgat beträffande icke-kulturella nöjes
-
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 4o.
tillställningar skall tillämpas jämväl å annat område å landet än förut
nämnts.
I samtliga nu angivna fall skall Konungens befallningshavande före beslutens
meddelande höra vederbörande. För att bliva gällande skola besluten därefter
underställas Kungl. Maj ris prövning.
K°rdningsla Oavsett huruvida den allmänna ordningsstadgan enligt § 30 förklarats för
stadgor, viss ort helt eller delvis gällande, kunna å landet särskilda kommunala ordningsstadgor
vara gällande.
I 3 § i lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse på landet uttalas bl. a.,
att kommunen själv äger att, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina
gemensamma ordningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt
gällande författningar tillkommer annan. Enligt 6 § i samma lag äger kommunen
att för överträdelse av de kommunalstadgar, som kommunen kan finna
skäl att uppgöra till främjande av sedlighet samt ordning och säkerhet inom
kommunen, i samma stadgar bestämma böter från och med 5 till och med 100
kronor. För att av kommunen fattade beslut, som äro ämnade att tillämpas
såsom kommunalstadgar i angivna avseenden, skola bliva gällande fordras
enligt 80 § uti ifrågavarande lag länsstyrelsens godkännande. Besluten skola
antingen oförändrat fastställas eller ogillas.
Angående omfattningen av de bestämmelser, som kommunerna enligt regeringsrättens
praxis ansetts kunna meddela i berörda avseenden, lämnas i propositionen
en närmare redogörelse (sid. 8—9).
hövdinglin- ^är ma slutligen erinras örn den länsstyrelserna tillkommande befogenheten
struktionen. att för särskilda fall i ordningens och säkerheten intresse stadga erforderliga
vitén m. m. I landshövdingeinstruktionen den 10 november 1855 stadgades i
§ 10, att Konungens befallningshavande utövade högsta polismyndigheten i
länet och därföre borde hava omsorgsfull vård därå, att allmän ordning och
säkerhet upprätthölles, samt, i händelse däremot skulle brytas, vidtaga erforderliga
åtgärder, ävensom i övrigt tillse, att begångna brott bleve i laga ordning
beivrade, samt att Konungens befallningshavande ägde att för handhavande
därav uti sådana fall, där ansvar icke vöre i lag bestämt, stadga erforderliga
vitén. Genom övergångsstadgande vid landshövdingeinstruktionen den 12 april
1918 förordnades, att nyssnämnda paragraf i vad den innefattade befogenhet
för länsstyrelse att i angivna fall stadga erforderliga vitén skulle tills vidare
äga tillämpning.
Förslagens Utskottet får härefter lämna en kortfattad framställning över huvudsakliga
liga''inne- innebörden av föreliggande förslag, för vilkas tillkomst i propositionen lämnas
börd. en utförlig redogörelse (sid. 9—20 och 28—50).
Vad först angår förslaget till kungörelse angående tillämpning för riket i
dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan skulle därigenom till en
början de i § 13 andra stycket i stadgan meddelade bestämmelserna örn tillstånd
av polismyndigheten till icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar
utomhus bliva tillämpliga å samtliga orter, där de icke förut varit gällande.
Första lagutslcottets utlåtande Nr hO.
7
Likaså skulle övriga i § 13 i ordningsstadgan meddelade bestämmelser, i den
mån de röra icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar utomhus,
bliva tillämpliga å varje ort i riket. Utöver befogenheten att pröva huruvida
tillstånd skall meddelas eller ej komme alltså polismyndigheten beträffande
nämnda två grupper av tillställningar att å landet liksom i stad äga meddela
erforderliga ordningsföreskrifter, upplösa tillställning i vissa ovan angivna
fall samt förbjuda tillställnings förnyande i likaledes ovan närmare angivna
fall. Vid underlåtenhet att ställa sig i förslaget ifrågavarande bestämmelser
till efterrättelse skulle samma straffbestämmelser, som gälla för stad, komma
att tillämpas.
Det bör anmärkas, att någon utvidgning av det nuvarande tillämplighetsområdet
för bestämmelserna i § 13 i fråga örn tillställningar, som endast behöva
anmälas — d. v. s. andra tillställningar än icke-kulturella nöjestillställningar
och tillställningar utomhus — ej är föreslagen.
Vidkommande härefter förslaget till kungörelse angående ändrad lydelse av
§ 30 i ordningsstadgan har förut framhållits att länsstyrelse för närvarande
enligt sistnämnda paragraf har möjlighet att meddela förordnanden av tre olika
slag, nämligen att ordningsstadgan i dess helhet skall gälla för köping, hamn,
fiskläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, att vad i § 13
är stadgat skall tillämpas å område invid eller i närheten av stad, eller att
allenast vad i § 13 är stadgat beträffande icke-kulturella nöjestillställningar
skall tillämpas å annat område å landet än förut nämnts. Genom förslaget
till kungörelse angående tillämpningen för riket i dess helhet av bestämmelserna
i ordningsstadgan rörande icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar
utomhus skulle ett förordnande av allenast sistnämnda innebörd hädanefter
bliva betydelselöst. Med anledning härav föreslås, jämte en mindre redaktionell
jämkning, sådan ändring i § 30, att den del av andra stycket, som handlar
örn dylikt förordnande, uteslutes.
Utskottet har vid granskning av förslagen icke funnit anledning till anmärkning
mot desamma och får alltså hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,
att riksdagen icke haft något att erinra mot de framlagda
förslagen;
B) att de i ämnet väckta motionerna må anses besvarade
genom utskottets hemställan under A).
Stockholm den 9 maj 1932.
Utskottet.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 40.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck*, Bissmark, Norling*,
Ohman, Jonsson i Lycksele och Julin;
från a nd r a kammaren: herrar Nilsson i Antnäs*, Olsson i Rimforsa, Christenson
och Sjögren*, fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud*, Jonsson i Risinge
och Grapenson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Åkerman, Klefbeck, Norling och Sjögren, fru Östlund samt herr
Olsson i Mellerud, vilka anfört:
»Den genom propositionen föreslagna lagstiftningen vill, i likhet med en
av riksdagen ar 1926 avvisad motion, till hela landsbygden utsträcka de nu
allenast för städer och vissa därmed jämförliga orter gällande bestämmelserna
därom att politiska möten och åtskilliga andra allmänna sammankomster ävensom
demonstrationståg icke må utan polismyndighetens tillstånd äga rum på
gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget
ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde.
Propositionen säger sig därjämte vilja skapa bättre ordning i fråga örn vissa
nöjes tillställningar a landsbygden. Pa denna detalj skola vi icke närmare ingå
än att vi, utan att underskatta betydelsen av ett sunt nöjesliv, hålla före
att hithörande förhållanden lämpligast, såsom även Svenska landskommunernas
förbund i avgivet yttrande föreslagit, ordnas genom kommunala ordningsstadgar.
I övrigt erinras örn följande: Man har i propositionen, med hänsyn därtill
att den viktiga frågan örn församlingsfriheten, efter behandling av tillkallade
sakkunniga, ligger under Kungl. Maj:ts prövning, varit angelägen framhålla
att den nu ifrågasätta bestämmelsen beträffande allmänna sammankomster
har till syfte allenast att fastställa huruvida och under vilka
villkor allmän väg eller plats ma a landsbygden tagas i anspråk för politiska
möten med mera. Det ligger dock i öppen dag att vad som här föreslås
är ett allvarligt ingrepp i församlingsfriheten och därtill bär klasslagens alla
särmärken. Genom sakens egen natur kommer mötesfriheten att hindras eller
försvåras för alla de många som icke hava en tumsbredd egen jord att stå på
utan äro för sina sammankomster hänvisade till landsvägen eller annan allmän
plats, medan åter de besittande klasserna, i fall de skulle reagera mot att söka
landsfiskalens tillstånd till en sammankomst, alltid kunna fritt hålla möten
på sina egendomar. Att på landsbygden med dess större avstånd stora praktiska
svårigheter mäste möta vid inhämtande av landsfiskalens tillstånd är
uppenbart. Redan en föreskrift örn en enkel anmälan skulle bliva ett onö
-
Första lagutskottets utlåtande Nr hO.
9
digt tvång och jämväl lägga hinder i vägen mot många möten — politiska,
nykterhets-, välgörenhets-, ungdoms-, hembygds-, frireligiösa etc. ■—- som icke
tillräckligt långt i förväg planerats.
I propositionen framhålles även, att så gott som samtliga länsstyrelser tillstyrkt
lagförslaget. Det är väl dock självklart att myndigheter, som hava till
sin förnämsta uppgift att upprätthålla den yttre ordningen, icke ställa sig avvisande
mot ytterligare ordningsföreskrifter, som man vill ställa till deras förfogande.
En helt annan mening än den polismyndigheterna omfattat har emellertid
uttalats av landskommunernas förbund, som, under erinran örn den lagstiftningsrätt
kommunerna enligt kommunallagen äga beträffande ordningsstadgar,
på det kraftigaste varnat mot den föreslagna lagstiftningen, varigenom
enligt förbundets åsikt landsbygden bomme att underordnas ett fullständigt
polisvälde.
Ingen kan med fog säga, att församlingsfriheten icke hos oss begagnats på
ett lojalt sätt. Det folk, som så värdigt genomkämpade 1909 års stora arbetsinställelse,
har icke gjort sig förtjänt av en lagstiftning sådan som den nu
föreslagna. För övrigt må de, som ständigt ropa på ordning och polis, besinna
att upprätthållandet av den yttre rent mekaniska ordningen båtar föga örn
icke själva samhällsordningen är sådan, att folkets stora flertal känner sig
tillfreds.
För övrigt vill det synas som vore tidpunkten mindre väl vald för upptagande
till parlamentarisk behandling av en så ömtålig fråga som mötesfriheten.
Vissa på sista tiden inträffade händelser hava ytterligare skärpt den rådande
motsättningen mellan de skilda befolkningsgrupperna, mellan de s. k. borgerliga,
å ena sidan, och de kroppsarbetande klasserna å den andra. Ingendera
sidan förstår den andras syn på läget, och från arbetarhåll har jämväl med
styrka gjorts gällande att icke blott verkställande makten utan även domstolarna
visat större förståelse för de besittande klassernas åskådning än för de
egendomslösas synpunkter. Under sådana förhållanden måste det betecknas som
olyckligt att nu öka dagens stridsfrågor genom att på en genom arbetslöshet
pinad arbetarbefolkning lägga ytterligare en klasslag.
På grund av det anförda få vi hemställa,
A) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen vid granskning av föreliggande förslag funnit,
att den föreslagna lagstiftningen icke bör äga rum;
B) att de i ämnet väckta motionerna måtte anses besvarade
genom den under A) gjorda hemställan.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ''förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestäm a1 i texten