Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

1932-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:40, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr hO.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1932 kl. 2.30 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

förslag till kungörelse angående tillämpning för riket

i dess helhet av vissa bestämmelser i ordning sstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 11 mars 1932 dag-tecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 183, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

begärt riksdagens yttrande över följande vid propositionen fogade

1) Förslag

till

kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser

i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att vad i § 13 i ordningsstadgan för rikets städer den

24 mars 1868 är stadgat i fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning

eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning

eller andra med dessa jämförliga tillställningar eller beträffande tillställning,

som skall äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under

bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde,

skall tillämpas jämväl beträffande dylik tillställning å ort, varest vad sålunda

är stadgat icke redan är gällande; och tillkommer i förevarande fall landsfiskal

enahanda befogenhet, som enligt nämnda paragraf är i fråga örn stad tillagd

polismyndighet därstädes.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 1 avd. SO haft. (Nr 40 42.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr -40.

2) Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse ar § 30 i ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att § 30 i ordningsstadgan för rikets städer den 24

mars 1868 skall i nedan intagna del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 30.

Vad i---ifrågavarande hänseende.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna därtill

föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som underställes

Kungl. Maj :ts prövning, särskilt förordna, att vad i § 13 är stadgat skall, även

i den mån bestämmelserna i samma paragraf icke dessförinnan äro gällande,

tillämpas å visst område invid eller i närheten av stad; och tillkommer i förevarande

fall landsfiskal enahanda befogenhet, som enligt § 13 är i fråga örn

stad tillagd polismyndighet därstädes.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932.

Motioner. I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft dels

en inom första kammaren av herr Frändén före propositionens avlämnande

väckt motion, nr 270, däri motionären hemställt, att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn utfärdande av sådana föreskrifter, enligt vilka

demonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke få äga rum å

landsbygden utan tillstånd av polismyndigheten vid äventyr av böter, dels ock

en inom andra kammaren av herr Spångberg m. fl. väckt motion, nr 511, däri

hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande proposition, samt en inom

samma kammare av herr Pettersson i Hällbacken m. fl. väckt motion, nr 523,

däri hemställts, att riksdagen måtte förklara sig icke kunna gilla de av Kungl.

Majit i propositionen framlagda förslagen till kungörelse angående tillämpning

för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet hänvisa

till propositionen. Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för

sina yrkanden, hänvisas till motionerna.

Nuvarande De i förslagen berörda paragraferna i ordningsstadgan äro för närvarande

§fl3eoch30 av fölJande lydelse:

i ordnings- § 13.

stadgan. ’ .

Yar och en, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning,

såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke

eller annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa maske
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 40.

3

råd, bal, lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej är att hänföra

till andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla allmänt sammanträde

eller göra andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst, vilka

genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller vartill inträdeskort

försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres

eller mottages, eller till vilka allmänheten eljest har tillträde, skall därom

göra anmälan hos polismyndigheten. I fall tillställningen kungöres genom

allmän tidning, skall denna anmälan ske före kungörandet och eljest, där så

ske kan, minst 24 timmar före tillställningens början. Den, som anmäler tillställningen,

vare pliktig, när det av polismyndigheten påfordras, ej mindre att

styrka, att den uppgivna lokalen eller platsen blivit av ägaren eller innehavaren

upplåten för ändamålet, än även att örn tillställningens ändamål och beskaffenhet

lämna polismyndigheten de upplysningar, denna äskar för att kunna

meddela erforderliga ordningsföreskrifter; allt vid äventyr att tillställningen

eljest anses icke vara behörigen anmäld.

Är fråga örn maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dylikt,

akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra med

dessa jämförliga tillställningar, eller skall tillställning äga ram på gata, torg

eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till

vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde, då skall polismyndighetens

tillstånd avvaktas, och vare förbjudet att, innan tillstånd meddelats, utlämna

inträdeskort, fordra, begära eller mottaga avgift.

Den, som gjort anmälan om tillställning, vare sig tillstånd erfordras eller

icke, har att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna av

polismyndigheten meddelas.

Underlåter någon vad här är stadgat, eller försummar ägare eller innehavare

av lokal eller plats, som för tillställning kommer att begagnas, att före tillställningens

början göra sig förvissad att tillställningen blivit vederbörligen anmäld

eller i fall, där sådant erfordras, tillåten, böle från och med 5 till och

med 100 kronor.

Där sig visar, att tillställning;, som här ovan omförmäles, åsyftar eller innebär

något, som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare

oordning, äger polismyndigheten att dess förnyande förbjuda. _ I nu nämnda

fall, ävensom då tillställningen utan vederbörlig anmälan ^eller tillåtelse äger

rum eller bland de närvarande uppkommer oordning av svårare beskaffenhet,

den där icke genom deltagarnas i densamma avlägsnande kan undanröjas, må

sammankomsten av polismyndigheten upplösas; och vare alla de, som.å stället

sig församlat, pliktiga att, på nämnda myndighets uppmaning, därifrån sig

begiva, vid bot från och med 5 till och med 100 kronor för en var, som icke

ställer sig sådan uppmaning till efterrättelse.

Polismyndigheten må ock, där sig visar, att lindansning, akrobatiskt konststycke,

konstridning, djurförevisning eller annan med någon av dessa jämförlig

tillställning medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv, förbjuda

tillställningens förnyande.

I fråga örn rätt i vissa fall för utlänning samt i utlandet bosatt svensk undersåte

att här i riket giva tillställning, som i denna paragraf avses, så ock i

fråga örn rätt i vissa fall att giva tillställning, därvid utlänning eller sådan

svensk undersåte, som förut nämnts, skall medverka, är särskilt stadgat.

§ 30.

Vad i denna stadga är föreskrivet örn stad, gälle även i tillämpliga

delar för köping, hamn, fiskläge och annat ställe med större sammanträngd

befolkning, då Kungl. Majlis befallningshavande, efter vederbörandes hö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr b(j.

rande, sådant förordnar genom beslut, som skall Kungl. Maj :ts prövning underställas;

skolande Kungl. Maj:ts befallningshavande i sammanhang härmed,

efter det vederbörande blivit hörda, jämväl underställa Kungl. Majrts

prövning förslag örn vilka styrelser eller myndigheter böra på sådant ställe

fullgöra vad som i stad, enligt stadgan, åligger magistrat eller annan lokalmyndighet

därstädes, samt örn dessa styrelsers eller myndigheters sammansättning

och vidden av deras befogenhet uti ifrågavarande hänseende.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna därtill

föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som underställes

Kungl. Maj:ts prövning, särskilt förordna, såväl att vad i § 13 är stadgat

skall tillämpas å visst område invid eller i närheten av stad, som ock att vad i

samma paragraf är stadgat beträffande maskerad, bal, lekstuga, lindansning,

positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurföre-*

visning eller andra med dessa jämförliga tillställningar skall tillämpas jämväl

å annat område å landet än förut nämnts; och tillkommer i förevarande

fall kronofogde eller, där Kungl. Maj :ts befallningshavande så förordnar, länsman

enahanda befogenhet, som enligt § 13 är i fråga örn stad tillagd polismyndighet

därstädes.

Huvudsakliga

innebörden

av

§ 13 ordningsstadgan.

Första stycket av § 13 i ordningsstadgan föreskriver för samtliga de i paragrafen

åsyftade och i samma stycke närmare angivna offentliga tillställningarna

såsom en allmän regel, att ingen sådan tillställning må äga rum i stad

utan föregången anmälan till polismyndigheten.

Denna regel underkastas emellertid i andra stycket av paragrafen för två

särskilda grupper av tillställningar undantag i skärpande riktning. Den ena

av dessa grupper omfattar »maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning

eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller

andra med dessa jämförliga tillställningar» — i det följande gemensamt betecknade

såsom icke-kulturella nöjestillställningar. Den andra gruppen inbegriper

tillställningar, som skola äga rum på gata, torg eller annan allmän

plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten

eljest har obehindrat tillträde -— här sammanfattade under beteckningen tillställningar

utomhus. För båda grupperna föreskrives, att tillstånd av polismyndigheten

alltid skall inhämtas till tillställningarna i fråga.

Polismyndigheten har alltså först och främst rätt att pröva, huruvida tillstånd

till en tillställning, som är att hänföra till någondera av nyssnämnda

grupper, bör meddelas eller ej.

Genom paragrafen ha emellertid därutöver tillagts polismyndigheten vissa

befogenheter i ytterligare tre hänseenden. För dessa är gemensamt att de ej

gälla allenast icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar utomhus

utan samtliga de i första stycket av paragrafen omförmälda tillställningar.

Polismyndigheten äger sålunda meddela erforderliga ordningsföreskrifter för

varje tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd, med skyldighet

för den, som gjort anmälan örn tillställningen, att ställa sig föreskrifterna till

efterrättelse. För att sätta polismyndigheten i tillfälle att meddela sådana

föreskrifter åligger det även den, som gör anmälan, att lämna polismyndigheten

de upplysningar angående tillställningens ändamål och beskaffenhet, som

polismyndigheten äskar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr kO.

5

Äger tillställning runi utan anmälan eller tillstånd, där så erfordras, äger

vidare polismyndigheten befogenhet att upplösa tillställningen i fråga, i följd

varav alla de, som samlats å stället, äro skyldiga att på polismyndighetens

uppmaning bege sig från platsen. Samma befogenhet tillkommer polismyndigheten,

där det visar sig, att tillställning, för vars hållande fordras anmälan

eller tillstånd, åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän

lag, eller föranleder till svårare oordning. Är det fråga örn oordning av

svårare beskaffenhet bland de vid tillställningen närvarande, erfordras för att

polismyndigheten skall äga ingripa med upplösning emellertid ytterligare, att

oordningen icke kan undanröjas genom avlägsnande av deltagarna i densamma.

Bär det visar sig, att tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd,

åsyftar eller innebär något, som strider mot sedlighet eller allmän lag

eller föranleder till svårare oordning, äger polismyndigheten därjämte förbjuda

tillställningens förnyande. Sistnämnda befogenhet har polismyndigheten jämväl

att tillgå, när det visar sig, att lindansning, akrobatiskt konststycke, konstridning,

djurförevisning eller annan med någon av dessa jämförlig tillställning

medför uppenbar fara för uppträdandes eller åskådares liv.

Paragrafen innehåller slutligen straffbestämmelser i första hand för den,

som underlåter att i vederbörlig ordning göra anmälan eller inhämta tillstånd,

där så erfordras, men vidare även för ägare eller innehavare av lokal eller

plats, som för tillställning kommer att begagnas, örn ägaren eller innehavaren

försummar att före tillställningens början göra sig förvissad, att tillställningen

blivit vederbörligen anmäld eller i fall, där sådant erfordras, tillåten, ävensom

för den, som icke ställer sig till efterrättelse uppmaning, som i samband med

upplösning av sammankomst meddelas av polismyndigheten, att avlägsna sig

från platsen. Straffsatsen är i samtliga fall böter från och med 5 till och med

100 kronor.

Nu berörda bestämmelser kunna jämlikt § 30 i ordningsstadgan även för Suvudsaknärvarande

i viss utsträckning bliva tillämpliga jämväl på landsbygden. hördén av ''§

Så kan till en början bliva fallet, där länsstyrelse i enlighet med första styc- 30 ordningsket

i sistnämnda paragraf förordnar, att vad i stadgan är föreskrivet för stad * “ 9an''

i tillämpliga delar skall gälla även för köping, hamn, fiskläge och annat ställe

med större sammanträngd befolkning. Genom ett sadant förordnande blir följaktligen

principiellt ordningsstadgan i dess helhet, § 13 inbegripen, gällande i

orten.

Jämlikt andra stycket i samma paragraf äger länsstyrelse vidare för område

invid eller i närheten av stad förordna, att vad i § 13 är stadgat skall tillämpas

även å sådant område. Vid ett förordnande av sistnämnda innehåll skola å området

ifråga tillämpas såväl ovan återgivna bestämmelser om anmälan m. m.

angående tillställningar i stad i allmänhet som de bestämmelser angående tillstånd,

som gälla för icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar

utomhus i stad.

Andra stycket av § 30 i ordningsstadgan inrymmer slutligen länsstyrelse befogenhet

förordna, att vad i § 13 är stadgat beträffande icke-kulturella nöjes
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 4o.

tillställningar skall tillämpas jämväl å annat område å landet än förut

nämnts.

I samtliga nu angivna fall skall Konungens befallningshavande före beslutens

meddelande höra vederbörande. För att bliva gällande skola besluten därefter

underställas Kungl. Maj ris prövning.

K°rdningsla Oavsett huruvida den allmänna ordningsstadgan enligt § 30 förklarats för

stadgor, viss ort helt eller delvis gällande, kunna å landet särskilda kommunala ordningsstadgor

vara gällande.

I 3 § i lagen den 6 juni 1930 örn kommunalstyrelse på landet uttalas bl. a.,

att kommunen själv äger att, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina

gemensamma ordningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt

gällande författningar tillkommer annan. Enligt 6 § i samma lag äger kommunen

att för överträdelse av de kommunalstadgar, som kommunen kan finna

skäl att uppgöra till främjande av sedlighet samt ordning och säkerhet inom

kommunen, i samma stadgar bestämma böter från och med 5 till och med 100

kronor. För att av kommunen fattade beslut, som äro ämnade att tillämpas

såsom kommunalstadgar i angivna avseenden, skola bliva gällande fordras

enligt 80 § uti ifrågavarande lag länsstyrelsens godkännande. Besluten skola

antingen oförändrat fastställas eller ogillas.

Angående omfattningen av de bestämmelser, som kommunerna enligt regeringsrättens

praxis ansetts kunna meddela i berörda avseenden, lämnas i propositionen

en närmare redogörelse (sid. 8—9).

hövdinglin- ^är ma slutligen erinras örn den länsstyrelserna tillkommande befogenheten

struktionen. att för särskilda fall i ordningens och säkerheten intresse stadga erforderliga

vitén m. m. I landshövdingeinstruktionen den 10 november 1855 stadgades i

§ 10, att Konungens befallningshavande utövade högsta polismyndigheten i

länet och därföre borde hava omsorgsfull vård därå, att allmän ordning och

säkerhet upprätthölles, samt, i händelse däremot skulle brytas, vidtaga erforderliga

åtgärder, ävensom i övrigt tillse, att begångna brott bleve i laga ordning

beivrade, samt att Konungens befallningshavande ägde att för handhavande

därav uti sådana fall, där ansvar icke vöre i lag bestämt, stadga erforderliga

vitén. Genom övergångsstadgande vid landshövdingeinstruktionen den 12 april

1918 förordnades, att nyssnämnda paragraf i vad den innefattade befogenhet

för länsstyrelse att i angivna fall stadga erforderliga vitén skulle tills vidare

äga tillämpning.

Förslagens Utskottet får härefter lämna en kortfattad framställning över huvudsakliga

liga''inne- innebörden av föreliggande förslag, för vilkas tillkomst i propositionen lämnas

börd. en utförlig redogörelse (sid. 9—20 och 28—50).

Vad först angår förslaget till kungörelse angående tillämpning för riket i

dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan skulle därigenom till en

början de i § 13 andra stycket i stadgan meddelade bestämmelserna örn tillstånd

av polismyndigheten till icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar

utomhus bliva tillämpliga å samtliga orter, där de icke förut varit gällande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr hO.

7

Likaså skulle övriga i § 13 i ordningsstadgan meddelade bestämmelser, i den

mån de röra icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar utomhus,

bliva tillämpliga å varje ort i riket. Utöver befogenheten att pröva huruvida

tillstånd skall meddelas eller ej komme alltså polismyndigheten beträffande

nämnda två grupper av tillställningar att å landet liksom i stad äga meddela

erforderliga ordningsföreskrifter, upplösa tillställning i vissa ovan angivna

fall samt förbjuda tillställnings förnyande i likaledes ovan närmare angivna

fall. Vid underlåtenhet att ställa sig i förslaget ifrågavarande bestämmelser

till efterrättelse skulle samma straffbestämmelser, som gälla för stad, komma

att tillämpas.

Det bör anmärkas, att någon utvidgning av det nuvarande tillämplighetsområdet

för bestämmelserna i § 13 i fråga örn tillställningar, som endast behöva

anmälas — d. v. s. andra tillställningar än icke-kulturella nöjestillställningar

och tillställningar utomhus — ej är föreslagen.

Vidkommande härefter förslaget till kungörelse angående ändrad lydelse av

§ 30 i ordningsstadgan har förut framhållits att länsstyrelse för närvarande

enligt sistnämnda paragraf har möjlighet att meddela förordnanden av tre olika

slag, nämligen att ordningsstadgan i dess helhet skall gälla för köping, hamn,

fiskläge och annat ställe med större sammanträngd befolkning, att vad i § 13

är stadgat skall tillämpas å område invid eller i närheten av stad, eller att

allenast vad i § 13 är stadgat beträffande icke-kulturella nöjestillställningar

skall tillämpas å annat område å landet än förut nämnts. Genom förslaget

till kungörelse angående tillämpningen för riket i dess helhet av bestämmelserna

i ordningsstadgan rörande icke-kulturella nöjestillställningar och tillställningar

utomhus skulle ett förordnande av allenast sistnämnda innebörd hädanefter

bliva betydelselöst. Med anledning härav föreslås, jämte en mindre redaktionell

jämkning, sådan ändring i § 30, att den del av andra stycket, som handlar

örn dylikt förordnande, uteslutes.

Utskottet har vid granskning av förslagen icke funnit anledning till anmärkning

mot desamma och får alltså hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,

att riksdagen icke haft något att erinra mot de framlagda

förslagen;

B) att de i ämnet väckta motionerna må anses besvarade

genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 9 maj 1932.

Utskottet.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 40.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck*, Bissmark, Norling*,

Ohman, Jonsson i Lycksele och Julin;

från a nd r a kammaren: herrar Nilsson i Antnäs*, Olsson i Rimforsa, Christenson

och Sjögren*, fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud*, Jonsson i Risinge

och Grapenson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Åkerman, Klefbeck, Norling och Sjögren, fru Östlund samt herr

Olsson i Mellerud, vilka anfört:

»Den genom propositionen föreslagna lagstiftningen vill, i likhet med en

av riksdagen ar 1926 avvisad motion, till hela landsbygden utsträcka de nu

allenast för städer och vissa därmed jämförliga orter gällande bestämmelserna

därom att politiska möten och åtskilliga andra allmänna sammankomster ävensom

demonstrationståg icke må utan polismyndighetens tillstånd äga rum på

gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget

ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde.

Propositionen säger sig därjämte vilja skapa bättre ordning i fråga örn vissa

nöjes tillställningar a landsbygden. Pa denna detalj skola vi icke närmare ingå

än att vi, utan att underskatta betydelsen av ett sunt nöjesliv, hålla före

att hithörande förhållanden lämpligast, såsom även Svenska landskommunernas

förbund i avgivet yttrande föreslagit, ordnas genom kommunala ordningsstadgar.

I övrigt erinras örn följande: Man har i propositionen, med hänsyn därtill

att den viktiga frågan örn församlingsfriheten, efter behandling av tillkallade

sakkunniga, ligger under Kungl. Maj:ts prövning, varit angelägen framhålla

att den nu ifrågasätta bestämmelsen beträffande allmänna sammankomster

har till syfte allenast att fastställa huruvida och under vilka

villkor allmän väg eller plats ma a landsbygden tagas i anspråk för politiska

möten med mera. Det ligger dock i öppen dag att vad som här föreslås

är ett allvarligt ingrepp i församlingsfriheten och därtill bär klasslagens alla

särmärken. Genom sakens egen natur kommer mötesfriheten att hindras eller

försvåras för alla de många som icke hava en tumsbredd egen jord att stå på

utan äro för sina sammankomster hänvisade till landsvägen eller annan allmän

plats, medan åter de besittande klasserna, i fall de skulle reagera mot att söka

landsfiskalens tillstånd till en sammankomst, alltid kunna fritt hålla möten

på sina egendomar. Att på landsbygden med dess större avstånd stora praktiska

svårigheter mäste möta vid inhämtande av landsfiskalens tillstånd är

uppenbart. Redan en föreskrift örn en enkel anmälan skulle bliva ett onö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr hO.

9

digt tvång och jämväl lägga hinder i vägen mot många möten — politiska,

nykterhets-, välgörenhets-, ungdoms-, hembygds-, frireligiösa etc. ■—- som icke

tillräckligt långt i förväg planerats.

I propositionen framhålles även, att så gott som samtliga länsstyrelser tillstyrkt

lagförslaget. Det är väl dock självklart att myndigheter, som hava till

sin förnämsta uppgift att upprätthålla den yttre ordningen, icke ställa sig avvisande

mot ytterligare ordningsföreskrifter, som man vill ställa till deras förfogande.

En helt annan mening än den polismyndigheterna omfattat har emellertid

uttalats av landskommunernas förbund, som, under erinran örn den lagstiftningsrätt

kommunerna enligt kommunallagen äga beträffande ordningsstadgar,

på det kraftigaste varnat mot den föreslagna lagstiftningen, varigenom

enligt förbundets åsikt landsbygden bomme att underordnas ett fullständigt

polisvälde.

Ingen kan med fog säga, att församlingsfriheten icke hos oss begagnats på

ett lojalt sätt. Det folk, som så värdigt genomkämpade 1909 års stora arbetsinställelse,

har icke gjort sig förtjänt av en lagstiftning sådan som den nu

föreslagna. För övrigt må de, som ständigt ropa på ordning och polis, besinna

att upprätthållandet av den yttre rent mekaniska ordningen båtar föga örn

icke själva samhällsordningen är sådan, att folkets stora flertal känner sig

tillfreds.

För övrigt vill det synas som vore tidpunkten mindre väl vald för upptagande

till parlamentarisk behandling av en så ömtålig fråga som mötesfriheten.

Vissa på sista tiden inträffade händelser hava ytterligare skärpt den rådande

motsättningen mellan de skilda befolkningsgrupperna, mellan de s. k. borgerliga,

å ena sidan, och de kroppsarbetande klasserna å den andra. Ingendera

sidan förstår den andras syn på läget, och från arbetarhåll har jämväl med

styrka gjorts gällande att icke blott verkställande makten utan även domstolarna

visat större förståelse för de besittande klassernas åskådning än för de

egendomslösas synpunkter. Under sådana förhållanden måste det betecknas som

olyckligt att nu öka dagens stridsfrågor genom att på en genom arbetslöshet

pinad arbetarbefolkning lägga ytterligare en klasslag.

På grund av det anförda få vi hemställa,

A) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att riksdagen vid granskning av föreliggande förslag funnit,

att den föreslagna lagstiftningen icke bör äga rum;

B) att de i ämnet väckta motionerna måtte anses besvarade

genom den under A) gjorda hemställan.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ''förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestäm a1 i texten