Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

1932-05-09 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordning sstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr hl.

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1932 kl. 2.30 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående utsträckt tillämpning av

vissa bestämmelser i § 13 av ordning sstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock

en i anledning av propositionen väckt motion.

Genom en den 11 mars 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 184, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Förordning

angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.

Härigenom förordnas, att vad i § 13 av ordningsstadgan för rikets städer den

24 mars 1868 (nr 22), i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, i förordningen den

26 maj 1916 (nr 199) angående offentliga föreställningar i hypnotism m. m.

samt i förordningen den 30 maj 1919 (nr 256) örn rätt för kommun att upptaga

särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar är stadgat angående

offentlig föreställning eller annan sådan tillställning skall äga tillämpning

jämväl å tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss

förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del

av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar

driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning

eller de villkor, varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning,

till vilken allmänheten har tillträde.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr -bi
-

ll

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft en Motion.

inom andra kammaren av herr Spångberg m. fl. i anledning av propositionen

väckt motion, nr 512, däri motionärerna hemställt, att riksdagen måtte avslå

propositionen.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden. Beträffande

de skäl, som föranlett motionärernas yrkande, får utskottet hänvisa till motionen.

Föreliggande förslag berör tillämplighetsområdet för följande fyra, i för -Avförslaget

i . t... ..-. ^ i ... i berörda be
slaget

omiormalda grupper av bestämmelser: »tämmelser.

1) stadgandena i § 13 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars

1868,

2) bestämmelserna i kungl, förordningen den 23 oktober 1908 angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

3) bestämmelserna i kungl, förordningen den 26 maj 1916 angående offentliga

föreställningar i hypnotism m. m., samt

4) bestämmelserna i kungl, förordningen den 30 maj 1919 örn rätt för kommun

att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar.

I förstnämnda § 13 i ordningsstadgan för rikets städer meddelas åtskilliga

föreskrifter angående anmälan, tillstånd m. m. för offentliga föreställningar

eller andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst — med undantag av

andaktsöfning och föreläsning vid läroanstalt — vilka genom allmän tidning,

anslag eller annorledes kungöras eller vartill inträdeskort försäljas eller avgift

på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres eller mottages eller

till vilka allmänheten eljest har tillträde. Föreskrifterna gälla principiellt endast

för stad men kunna redan för närvarande enligt § 30 i stadgan i viss omfattning

utsträckas att gälla jämväl å landet. Därjämte har Kungl. Majit genom

proposition (nr 183) till årets riksdag (se utskottets utlåtande nr 40) begärt riksdagens

yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse örn sådan

utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13, att desamma skulle

komma att gälla för riket i dess helhet.

Kungl, förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter innehåller bl. a. i 4 § 1 mom. föreskrift att, därest utlänning, som

icke förvärvat lika rätt med härstädes bosatt svensk undersåte till offentligt

uppträdande, här i riket giver offentlig föreställning eller tillställning av vad

slag det vara må, — vare sig mot inträdesavgift eller mot avgift, som eljest på

ett eller annat sätt fordras, uppbäres eller mottages, — skall därför utgöras

särskild bevillningsavgift. Enligt 2 mom.i samma paragraf skall även utlänning,

som allenast medverkar vid offentlig tillställning, erlägga viss bevillningsavgift.

Vad sålunda är stadgat för utlänning skall enligt 11 mom. i paragrafen

jämväl äga tillämpning å i utlandet bosatt svensk undersåte.

Enligt § 1 i kungl, förordningen angående offentliga föreställningar i Kypno
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr hl.

1927 års

riksdag.

1928 års

riksdag.

tism m. m. åligger det den, som vill giva offentlig föreställning, vid vilken

skall förekomma hypnotiska eller andra därmed likartade experiment, att i viss

närmare angiven ordning söka tillstånd därtill. I förordningen meddelas därjämte

bl. a. föreskrifter örn befogenhet för polismyndighet att i vissa angivna

fall inställa eller avbryta sådan föreställning.

Kungl, förordningen örn rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid

vissa offentliga nöjestillställningar föreskriver slutligen, att kommun äger

för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, uttaga en

särskild avgift, benämnd nöjesskatt. . Tillika meddelas närmare bestämmelser

angående innebörden av uttrycket nöjestillställning, skattens belopp och sättet

för uppbörden av densamma.

Vid riksdagen 1927 hemställdes i likalydande motioner, nr 125 i första kammaren

och nr 73 i andra kammaren, att riksdagen ville anhålla, det Kungl.

Majit täcktes vidtaga åtgärder för att de nöjestillställningar, som anordnades

av enskilda föreningar eller klubbar, men som i verkligheten vore av offentlig

art, måtte komma att falla under samma bestämmelser, som gällde för andra

liknande offentliga tillställningar, över motionerna avgavs utlåtande av vardera

kammarens andra tillfälliga utskott. Första kammarens utskott föreslog

därvid, att kammaren för sin del ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, det täcktes Kungl. Majit föranstalta örn utredning och för riksdagen

framlägga förslag rörande de åtgärder, som, utan att kränka de legitima

föreningarnas rätt, kunde vidtagas i syfte att sådana av klubbar och sammanslutningar

anordnade förevisningar och nöjestillställningar, som i verkligheten

vore av offentlig art, måtte kunna inordnas under för det offentliga

nöjeslivet gällande bestämmelser.

Denna hemställan bifölls av första kammaren.

Andra kammarens utskott instämde i förstakammarutskottets utlåtande.

Andra kammaren beslöt emellertid avslå utskottets hemställan, varför frågan

vid riksdagen förfallit.

Vid 1928 års riksdag gjordes i likalydande motioner, nr 182 i första kammaren

och nr 210 i andra kammaren, enahanda hemställan som av de tillfälliga

utskotten år 1927.

År 1928 väcktes emellertid därjämte två likalydande motioner, nr 68 i första

kammaren och nr 188 i andra kammaren, med hemställan, att riksdagen ville

för sin del antaga förslag till en förordning angående skyldighet att inhämta

polismyndighets tillstånd till vissa nöjestillställningar. Sistnämnda motioner

hänvisades till första lagutskottet.

De förstnämnda motionerna remitterades liksom år 1927 till tillfälliga utskott.

Första lagutskottet tillstyrkte i avgivet utlåtande (nr 22) skrivelse till

Kungl. Majit med begäran örn utredning, i vilken omfattning och på vad sätt

gällande bestämmelser örn nöjestillställningar kunde utvidgas.

Till stöd härför anförde utskottet bland annat i

»I likhet med de tillfälliga utskotten vid 1927 års riksdag anser utskottet

angeläget, att de regler, som äro meddelade beträffande nöjestillställningar,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr -41.

13

till vilka allmänheten har tillträde, jämväl komma att omfatta sådana tillställningar,

som formellt angivas såsom enskilda men i själva verket stå öppna

för allmänheten. Däremot kan utskottet icke biträda motionärernas förslag

till förordning i förevarande hänseende. Med hänsyn härtill och då för

åvägabringande av ett tillfredsställande förslag givetvis erfordras en allsidig

utredning, kan utskottet icke tillstyrka motionärernas i första hand gjorda

hemställan utan anser sig böra i anledning av motionärernas alternativa

yrkande föreslå en skrivelse till Kungl. Majit med begäran örn utredning och

förslag i ämnet.

Vid den undersökning, som enligt utskottets mening sålunda bör komma till

stånd i syfte att de i realiteten offentliga men såsom enskilda framträdande

nöjestillställningarna bliva reglerade, måste noga beaktas, att något ingripande

i föreningsrätten, som skulle drabba det lojala föreningslivet, icke vidtages.

Tydligen möta vissa svårigheter att avfatta erforderliga bestämmelser så,

att de å ena sidan komma att gälla sådana av föreningar anordnade tillställningar,

som allenast formellt äro enskilda, men å andra sidan lämna föreningarnas

rättigheter beträffande även i verkligheten enskilda sammankomster

oförkränkta. Måhända kan det befinnas möjligt att vinna en lösning av frågan

genom att till bestämmelser örn nöjestillställningar, till vilka allmänheten

har tillträde, foga ett stadgande, att dessa bestämmelser skola gälla även sådana

tillställningar, som beträffande rätten för tillträde uppenbarligen äro att

likställa med offentliga. Genom ett dylikt stadgande synes mera flagrant

kringgående av föreskrifterna örn offentliga tillställningar kunna förhindras,

samtidigt som avfattningen tydligt torde utmärka stadgandets karaktär av

undantagsbestämmelse.»

Sju av utskottets ledamöter reserverade sig mot utskottets beslut och hemställde,

att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Föreningsrätten

vore enligt reservanternas mening av så högt värde, att man icke utan

tvingande skäl borde vidtaga åtgärder, som kunde leda till intrång i denna

rätt, och det syntes vara möjligt att utan ändrade bestämmelser komma till

rätta med de påtalade olägenheterna i nu ifrågavarande hänseende.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

De tillfälliga utskott, som behandlade de förenämnda motionerna 1:182 och

11:210, hemställde örn avslag å dessa med hänvisning till riksdagens nyssnämnda

beslut, och riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.

Nu föreliggande förslag avser att utsträcka tillämpningen av ovan angivna

fyra grupper av bestämmelser rörande det offentliga nöjeslivet m. m. till jämväl

sådana tillställningar, till vilka tillträde visserligen är beroende av medlemskap

i viss förening eller av inbjudning men som i realiteten äro att jämställa

med offentliga tillställningar. Såsom exempel på omständigheter, som

kunde föranleda sådan utsträckning, har i förslaget särskilt framhållits, att en

tillställning uppenbarligen utgör del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande

av dylika tillställningar driven rörelse. Därjämte skola även sådana

förhållanden som tillställningens omfattning eller de villkor, varunder tillträde

lämnas, beaktas.

Till motivering av förslaget anför departementschefen i propositionen bl. a.:

»Den verksamhet, varom i detta sammanhang är fråga och som till uppgift

allenast eller huvudsakligen har att på illojalt sätt utnyttja klubb- eller för
-

Förslagets

innebörd.

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr bl.

eningslivets namn och form såsom betäckning för syftemålet att undandraga

vederbörande skyldighet att för vissa nöjestillställningar erlägga nöjesskatt

och iakttaga de bestämmelser, som eljest reglera det offentliga nöjeslivet, ansågs

redan år 1928 av riksdagen med rätta utgöra en sådan fara för rättsordningens

auktoritet och andra samhälleliga värden, att åtgärder till stävjande därav

befunnos erforderliga. Erfarenheten sedan nämnda tid och särskilt den omständigheten,

att den rörelse, som för närvarande bedrives av vissa bland de största

nattklubbarna i Stockholm, befunnits icke kunna föranleda ansvar för vederbörande,

synes ytterligare ådagalägga behovet av åtgärder i nyss angivna

syfte. Uppenbarligen måste nämligen befaras, att denna i och för sig mindre

önskvärda form för nöjeslivet kommer att kraftigt utvecklas, sedan det fastslagits,

att användandet därav medför befrielse icke allenast från åliggandet att.

söka tillstånd till rörelsens bedrivande utan även från skyldigheten att iakttaga

eljest gällande inskränkningar beträffande rätt till utskänkning, stängningstid

och av polismyndighet meddelade ordningsbestämmelser ävensom från skyldigheten

att för tillställning erlägga nöjesskatt.»

Beträffande den närmare innebörden av förslaget anför departementschefen

härefter bl. a.:

»De omständigheter, som karakterisera ifrågavarande slag av tillställningar,

synas i regel vara huvudsakligen två, föreliggande antingen var för

sig eller båda tillsammans. Den första av dessa utgöres av det förhållandet,

att tillställningen utgör ett led i en uteslutande eller väsentligen för anordnande

av dylika tillställningar driven rörelse, vilket t. ex. är fallet med de tillställningar,

som anordnas av nattklubbar, föreningar för förevisande för allmänheten

av förbjuden film och liknande sammanslutningar. Den andra omständigheten

av nyssnämnda beskaffenhet utgöres av det förhållandet, att tillställningar

beträffande den omfattning, i vilken eller beträffande de villkor

— såsom i fråga örn former för förvärvande av medlemskap eller inbjudning,

de rättigheter medlemskapet medför o. s. v. — under vilka tillträde till desamma

faktiskt lämnas, eller annan särskild framträdande omständighet äro att jämställa

med offentliga tillställningar. Detta är t. ex. fallet med boxningsuppvisningar

eller andra tävlingar, vilka plägat anordnas under nu ifrågavarande form.

Huruvida sist avsedda förutsättning för jämställande av en såsom enskild betecknad

tillställning med offentlig skall anses uppfylld, beror givetvis i sista

band på en diskretionär prövning av domstol, något som tydligen i detta fall, med

alla de övergångsformer som förekomma, icke med någon formulering kan undvikas.

Att med avseende å de tillställningar, som hittills företrädesvis tilldragit

sig uppmärksamhet i nu förevarande avseende, såsom t. ex. boxningsuppvisningama,

en prövning vid domstol enligt här förordade bestämmelser skulle medföra,

att dessa föreställningar bleve underkastade de regler, som gälla för offentliga

tillställningar, torde kunna tagas för givet. Någon anledning till att å andra

sidan befara, att den föreslagna bestämmelsen bomme att inkräkta på det normala

föreningslivet, synes icke föreligga, då den slutliga förutsättningen för tilllämpning

av densamma städse är, att den tillställning, å vilken dess tillämpning

ifrågasättes, skall vara att med hänsyn till alla inverkande förhållanden

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr -41.

15

jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Till ledning

för bedömande av denna fråga tjänar iakttagandet av de omständigheter, som

enligt författningsförslaget företrädesvis karakterisera det oegentliga slag av

föreningsliv, som åsyftas, nämligen att tillställningen uppenbarligen utgör

del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika föreställningar

driven rörelse eller att tillträde till densamma lämnas i den omfattning

eller under de villkor, som i författningstexten avses. Men dessa omständigheter

äro i och för sig icke ensamt avgörande för frågan örn tillämpligheten av

den föreslagna bestämmelsen, därest i allt fall förstnämnda förutsättning icke

tillika föreligger, d. v. s. därest icke tillställningen i realiteten är att jämställa

med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.»

Utskottet finner det synnerligen önskvärt, att det kringgående av författningar,

avsedda att reglera det offentliga nöjeslivet, som sedan lång tid ägt rum,

med det snaraste bringas att upphöra. Då, på sätt departementschefen anfört,

olika försök att ställa vederbörande till ansvar för överträdelse av författningarna

visat sig resultatlösa, torde det icke vara för tidigt att ingripa med lagstiftning.

Beträffande det närmare innehållet av denna lagstiftning kan utskottet till

alla delar ansluta sig till de av departementschefen här ovan anförda synpunkter.

Utskottet delar således även departementschefens ovan uttalade uppfattning,

att någon fara för att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta

på det normala föreningslivet icke synes föreligga, då förutsättningen

för dess tillämpning städse är att den ifrågavarande tillställningen med hänsyn

till alla inverkande förhållanden skall vara att jämställa med tillställning, till

vilken allmänheten har tillträde.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition må av riksdagen bifallas;

B) att den i anledning av propositionen väckta motionen

måtte anses besvarad genom utskottets hemställan under A).

Stockholm den 9 maj 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. AKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Bissmark, Norling*, Öhman, Wagns

son, Jonsson i Lycksele, Julin och Halvarsson*;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Antnäs, Olsson i Rimforsa,

Christenson och Sjögren*, fru Östlund samt herrar Olsson i Mellerud, Jonsson i

Risinge och Grapenson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr kl.

Reservation

av herrar Åkerman, Norling och Sjögren, fru Östlund saint herr Olsson i

Mellerud, vilka anfört:

»Såsom huvudsakligt motiv till föreliggande förslag kan sägas ha anförts,

att gällande bestämmelser för det offentliga nöjeslivet skulle bereda möjlighet

för bl. a. nattklubbar och därmed jämförliga företag att — under sken att

vara enskilda föreningar — utan tillsyn av vederbörande myndigheter och utan

iakttagande av eljest tillämpliga föreskrifter bedriva sin rörelse. Vi vilja

ge vår fulla anslutning till kravet att samhällsskadliga företeelser av berörda

slag böra motarbetas samt att det kringgående av gällande författningar,

som på ifrågavarande område yppats, måste stävjas. I fråga örn förutsättningarna

härför kunna vi emellertid för vår del icke finna ådagalagt, att den

påstådda luckan i författningarna verkligen föreligger. Det uttalas i propositionen,

att med den föreslagna förordningen icke avses att drabba andra tillställningar

än sådana som med hänsyn till alla inverkande förhållanden äro

att jämställa med tillställningar till vilka allmänheten har tillträde. Enligt

vår mening skulle det dock vara högst egendomligt, örn tillställningar av

åsyftat slag icke redan med hänsyn till nu gällande bestämmelser borde vara

att betrakta såsom offentliga. Vissa domar på senare tid synas visserligen ha

utgått från en motsatt uppfattning, men det bör påpekas, att frågan därvid

icke bragts under högsta domstolens bedömande. Att sålunda utan stöd av

något auktoritativt uttalande i en så ömtålig lagtolkningsfråga tillgripa lagstiftning

måste anses olämpligt.

Vad särskilt angår den föreslagna författningstexten bör vidare framhålla,s,

att även denna torde inrymma tolkningssvårigheter av samma art som för närvarande.

De anvisningar för deras lösande, som lämnats i propositionen, synas

icke heller giva någon säker ledning. Med skäl kan därför befaras, att den

föreslagna förordningen skulle kunna av myndigheterna utnyttjas på sådant

sätt att det lojala föreningslivet finge vidkännas avsevärda olägenheter.

På grund av det anförda få vi hemställa,

A) att förevarande proposition må av riksdagen avslås;

B) att den i anledning av propositionen väckta motionen

måtte anses besvarad genom den under A) gjorda hemställan.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:258 Riksdagens skrivelse Nr 258 a1 i texten