Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag, till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.
1932-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1932:44, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag, till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 4-4.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag,
till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.
Genom en den 17 maj 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 254, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
med särskilda bestämmelser örn konkurs.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Där det med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av gäldenärs till
konkurs avträdda bo prövas nödigt för tillgodoseende av borgenärernas rätt och
bästa, äger Konungen förordna, att — jämte bestämmelserna i konkurslagen
såvitt de ej strida mot vad här nedan stadgas — följande särskilda bestämmelser
skola lända till efterrättelse beträffande konkursen.
2 §•
Antalet konkursförvaltare bestämmes av Konungen. Av förvaltarna utser
Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar en eller flera; den eller
de återstående väljas av borgenärerna på sätt i konkurslagen stadgas.
Förvaltare, som utsetts av Konungen eller enligt Konungens bemyndigande,
skall, ändå att borgenärerna ej valt förvaltare, omedelbart övertaga förvaltningen
av boet. Har förvaltare utsetts enligt 43 § konkurslagen, skall denne därvid
frånträda befattningen.
Om delning av förvaltningen finnes böra äga rum, ankomme på Konungen
att därom förordna.
3 §.
Finnas i den allmänna rörelsen av gäldenären utgivna löpande förskrivningar,
som utgöra särskilda delar av skuldbelopp, vare icke erforderligt, att be
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 32 haft. (Nr 44).
1
2
Första lagutsTcottets utlåtande Nr AA.
träffande sådan skuld i bouppteckningen intages uppgift å borgenärerna, ej
heller att dessa borgenärer upptagas i förteckning, som avses i 54 § andra stycket
konkurslagen.
Fordringar, som grundas å sådana förskrivningar, skola anses vara i konkursen
bevakade, ändå att de icke inom den för bevakning utsatta tiden anmälts
av borgenärerna.
På konkursdomaren ankommer att pröva, huruvida kallelsebrev enligt 20 §
konkurslagen skola utsändas till nu nämnda borgenärer. Utan hinder av vad
i 103, 129, 156, 160, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskrives örn utsändande
av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag och yttranden må innehållet
i dessa meddelanden och handlingar i annan ordning, som av konkursdomaren
efter samråd med rättens ombudsman och förvaltarna bestämmes, bringas till
omförmälda borgenärers kännedom.
4 §.
Lös egendom, som hör till konkursboet, må ej, ändå att borgenär har panträtt
i egendomen, utmätas för gäldenärens skuld. Har utmätning skett å sådan
egendom, skall utmätningsmans befattning med egendomen upphöra, utan
så är att egendomen blivit försåld. Vad i denna paragraf är sagt skall dock ej
gälla i fråga örn fartyg eller gods i fartyg.
5 §•
Utan hinder av vad i 60, 61, 62, 64 och 65 §§, 67 § andra stycket samt 77 §
konkurslagen är stadgat äga förvaltarna, efter ty i varje fall finnes lämpligt
samt med borgenärernas fördel mest förenligt, efter samråd med rättens ombudsman
fortsätta eller återupptaga av gäldenären idkad rörelse, försälja egendom
i boet, ändå att första borgenärssammanträdet ej hållits, samt låta med försäljning
av egendom och med indrivning av fordringar anstå.
6 §.
Försäljning, varom stadgas i 73 § första stycket konkurslagen och som avser
annan egendom än fartyg eller gods i fartyg, må ej utan förvaltarnas samtycke
äga rum tidigare än sex månader efter första borgenärssammanträdet.
När synnerliga skäl därtill äro, må konkursdomaren på framställning av förvaltarna
och efter hörande av rättens ombudsman, antingen för särskilda fall
eller ock i fråga örn panter i allmänhet, medgiva den förlängning av nyssnämnda
tid, som av omständigheterna påkallas, dock högst med ett år. Beslut, varigenom
av förvaltarna gjord framställning bifallits, lände till efterrättelse utan
hinder därav att beslutet ej äger laga kraft.
7 §•
Där egendom, vari borgenär har panträtt, innehaves av någon för borgenärens
räkning, må den ej utan förvaltarnas samtycke utlämnas till borgenären
eller annan under tid, då egendomen ej utan sådant samtycke må försäljas.
Första lagutskottets utlåtande Nr JfJh
3
8 §.
Förvaltarna äga utan hinder av vad i 78 § konkurslagen stadgas efter samråd
med rättens ombudsman träffa förlikning angående osäker eller tvistig tillgång.
9 §•
Medgiva förvaltarna vid sammanträde enligt 108 § konkurslagen, att anmärkning
mot bevakad fordran må förfalla, eller inskränka de densamma, och
lämna vid sammanträdet närvarande borgenärer, som framställt anmärkningen,
sitt samtycke, äger annan ej därå tala.
Träffas vid handläggning inför rätten av anmärkning mot bevakad fordran
förlikning mellan borgenären och förvaltarna, och biträdes den av de borgenärer,
som framställt anmärkningen, skall förlikningen gälla.
10 §.
Konkursdomaren äger, i den mån så prövas nödigt, besluta förlängning av
följande i konkurslagen stadgade tider, nämligen: den tid, inom vilken enligt
19 § tredje stycket bevakningar böra ske; den tid, inom vilken enligt 54 §
andra stycket förteckning å borgenärerna skall tillställas konkursdomaren;
den tid, för vilken enligt 56 § berättelse över boets förvaltning skall upprättas,
så ock de tider, inom vilka berättelsen skall avlämnas till rättens ombudsman
samt av denne granskas och ingivas till konkursdomaren; den tid, för vilken
enligt 58 § tredje stycket räkning över boets inkomster och utgifter skall upprättas,
så ock den tid, inom vilken räkningen skall avlämnas till rättens ombudsman;
den tid, inom vilken enligt 103 § andra stycket sammanträde inför
rättens ombudsman skall hållas; de tider, inom vilka enligt lil § tredje stycket
anmärkningar må framställas mot efterbevakning och sammanträde inför
rättens ombudsman skall hållas; samt den tid, inom vilken enligt 130 § första
stycket klander mot utdelningsförslag skall anmälas.
11 §■
Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare skall utgå enligt bestämmelser,
som meddelas av Konungen.
12 §.
Har gäldenären med stöd av lag åtnjutit anstånd med gälds betalning, skall
kostnad för nödig utredning av boet under anståndstiden och för tillsyn i anledning
av anståndet anses såsom konkurskostnad.
Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet och gäller till och
med den 28 februari 1933. Har Konungen förordnat, att lagen skall beträffande
viss konkurs lända till efterrättelse, skall i avseende å den konkursen
lagen gälla jämväl efter nämnda dag.
4
Första lagutslcottets utlåtande Nr 44.
Propositio
nen.
Enligt lagen den 14 mars 1932 örn anstånd i särskilt fall med gälds betalning,
vilken lag gäller till den 1 juni 1932, äger Kungl. Maj :t, där det med hänsyn
till svår penningkris prövas oundgängligen nödigt för tillgodoseende av allmänt
väl, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,
medgiva gäldenär det anstånd med gälds betalning, som av omständigheterna
påkallas. Med stebel av denna lag har Kungl. Maj :t genom särskilda förordningar
medgivit Aktiebolaget Kreuger & Toll och vissa detta företag närstående
bolag och enskilda dylikt anstånd, senast att gälla tills vidare högst intill utgången
av innevarande maj månad.
Ändamålet med det sålunda medgivna moratoriet har varit att, innan full
utredning förelåge angående nämnda företags ekonomiska ställning och utsikter,
förhindra att exekutiva åtgärder vidtoges från någon särskild borgenärs
sida till skada såväl för övriga borgenärer som ock — med hänsyn till de betydande
intressen, som vore i fråga — för det allmänna.
Då av den verkställda utredningen framgått, att bolaget är på sådant obestånd,
att enligt lag bolaget icke längre äger fortsätta sin verksamhet, har till
övervägande upptagits frågan örn det lämpligaste sättet för avvecklingen av
bolagets rörelse och tillgodoseende av borgenärernas intressen. Departementschefen
har ansett att konkurslagen härvid i stort sett bör äga tillämpning. Men
— fortsätter departementschefen -—- det kunde å andra sidan icke bortses ifrån,
att konkurslagens bestämmelser icke vore avfattade med tanke på så säregna
förhållanden som de föreliggande. Hedan omfattningen av bolagets rörelse,
med dess förgreningar i ett flertal länder, vore ägnad att skapa stora svårigheter
vid avvecklingen. Härtill komme, att den rådande depressionen å det
ekonomiska livets alla områden skulle i hög grad göra sig gällande vid realisationen
av bolagets tillgångar, i synnerhet örn en sådan realisation framtvingades
inom en jämförelsevis kort tid. Om sålunda vissa avvikelser från konkurslagens
regler syntes vara påkallade, vore det dock av vikt, att dessa avvikelser
icke erhölle större räckvidd än som betingades av ett påvisbart behov.
Vid bedömandet av denna fråga hade departementschefen funnit det vara särskilt
angeläget att någon rubbning icke skedde i de rättsprinciper, som reglera
konkursförfarandet. Dessa principer syntes väsentligen innefattas i borgenärs
rätt till återvinning av konkursboet tillhörig egendom samt hans befogenhet
att påkalla prövning av bevakade fordringar. Uppenbarligen kunde eller
borde ej heller någon begränsning ske av borgenärs rätt att föra ansvarstalan
i anledning av begången konkursförbrytelse.
Från berörda utgångspunkter har särlagstiftningen ansetts kunna begränsas
till att avse — frånsett några detaljföreskrifter — vissa stadganden angående
avträdd egendoms förvaltning, framför allt bestämmelserna örn förvaltningsorganens
anordnande och reglerna örn egendomens försäljning.
De särskilda bestämmelserna i 2—12 §§ skola gälla jämte bestämmelserna i
konkurslagen, såvida de ej strida häremot. Särbestämmelsernas tillämplighet
för viss konkurs är beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj:t, vilket
må meddelas, »där det med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av
gäldenärs till konkurs avträdda bo prövas nödigt för tillgodoseende av borgenärernas
rätt och bästa».
Första lagutslcottets utlåtande Nr hk.
5
Ett förordnande av nämnda slag innebär först och främst, att Kungl. Majit
erhåller avsevärt inflytande i fråga om förvaltningsorganens anordnande. Bestämmelserna
härom upptagas i 2 §.
Förslagets 3 § innehåller särskilda bestämmelser med avseende å obligationer,
s. k. participating debentures e. d. Beträffande sådan skuld behöver uppgift
å de särskilda borgenärerna ej upptagas i bouppteckningen eller borgenärsförteckning.
Fordran å sådan löpande förskrivning skall anses bevakad
utan att den vederbörligen anmälts.
I vad rör annan lös egendom än fartyg eller gods i fartyg upphäver 4 §
regeln i konkurslagen (23 § andra stycket) örn att den, som till säkerhet för
fordran har panträtt i fast eller lös egendom, utan hinder av konkurs må erhålla
utmätning av egendom, som sålunda häftar för fordringen. Sådan utmätning
skall således, i likhet med vad som gäller enligt huvudregeln i 23 §
första stycket, icke få ske under konkurs; har utmätning redan skett, skall utmätningsmannens
befattning med egendomen upphöra, utan så är att egendomen
blivit försåld.
Förslagets 5 § tillerkänner förvaltare en väsentligt vidgad befogenhet att,
efter samråd med rättens ombudsman, fortsätta eller återupptaga av gäldenären
idkad rörelse, försälja egendom i boet, ändå att första borgenärssammanträde
ej hållits, samt låta med försäljning av egendom och med indrivning
av fordringar anstå.
Genom bestämmelsen i 6 § utsträekes den i 73 § konkurslagen stadgade tid,
inom vilken innehavare av panträtt i gäldenärens lösa egendom icke må försälja
egendomen utan förvaltarnas samtycke. Härtill ansluter sig en bestämmelse i
7 § örn förbud för den, som för borgenärs räkning innehar egendom, vari denne
har panträtt, att under tid, då egendomen ej utan förvaltarnas samtycke
må säljas, utan sådant samtycke utlämna egendomen till borgenären.
Förslagets 8 och 9 §§ innefatta ökad befogenhet för förvaltarna att träffa
förlikning rörande tvistiga fordringar.
Genom stadgandet i 10 § tillerkännes konkursdomaren befogenhet att besluta
förlängning av vissa i konkurslagen stadgade tider.
Jämlikt 11 § skall arvode till rättens ombudsman och till förvaltare utgå,
icke enligt konkurslagens bestämmelser utan i stället enligt bestämmelser, som
meddelas av Kungl. Majit.
Slutligen stadgas i 12 §, att kostnaden för utredning av boet under tid, då
anstånd med gälds betalning åtnjutits, och för tillsyn i anledning av anståndet
skall anses såsom konkurskostnad.
Lagen är avsedd att träda i kraft omedelbart efter utfärdandet och att gälla
till och med den 28 februari 1933. Har Konungen förordnat, att lagen skall
beträffande viss konkurs lända till efterrättelse, skall i avseende å den konkursen
lagen gälla även efter nämnda dag.
I fråga om den närmare motiveringen till lagförslaget får utskottet hänvisa
till propositionen.
Lagförslaget överensstämmer, frånsett mindre jämkningar av huvudsakli- Lagrådet.
gen formell natur, med ett till lagrådet remitterat förslag. Körande den föreslagna
lagstiftningen i allmänhet anför lagrådet:
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
Utskottet.
Olli det moratorium, som enligt lagen den 14 mars 1932 meddelats för Aktiebolaget
Kreuger & Toll samt åtskilliga detta bolag närstående företag och personer,
avlöstes av ett konkursförfarande enligt den allmänna konkurslagstiftningen
utan däri av förhållandena påkallade jämkningar, skulle på grund av
omfattningen och beskaffenheten av tillgångar och skulder otvivelaktigt under
den nu rådande depressionen ej blott väsentliga olägenheter kunna uppstå för
stora grupper av borgenärer inom och utom landet utan även vidsträckta ekonomiska
intressen äventyras utanför borgenärernas krets. Den nu föreslagna
lagstiftningen lärer sålunda vara erforderlig såväl för tillgodoseende av konkursborgenärernas
rätt och bästa som även av hänsyn till de ekonomiska störningar
av betydande räckvidd, som under nuvarande förhållanden skulle kunna
bliva följden av en brådstörtad avveckling. På grund av omfattningen
och beskaffenheten av de ekonomiska intressen, varom här är fråga, och den
allmänna betydelse dessa därför äga synas betänkligheter ej möta mot det särskilda
ingripande i enskildas rättsförhållanden en speciallagstiftning i ämnet
innefattar. Förslaget framträder även såsom väl avvägt därutinnan, att det i
väsentlig utsträckning bevarat konkurslagens stadganden och sökt inom dess
ram tillgodose behovet av särregler. Att de från konkurslagens föreskrifter
avvikande bestämmelserna, på sätt föreslagits, sammanföras i en särskild lag,
vars tillämplighet göres beroende av förordnande av Kungl. Maj :t i varje förekommande
fall, synes ock vara lämpligt.
I likhet med departementschefen finner utskottet, att då vår gällande konkurslags
bestämmelser icke äro avfattade med tanke på så säregna förhållanden
som de föreliggande, det synes påkallat att genom särskild lagstiftning göra
vissa avvikelser från dessa nu gällande bestämmelser. Mot det framlagda lagförslagets
närmare utformning har utskottet ingen erinran att framställa. Vad
angår förvaltarnas starkt ökade befogenhet i fråga örn bestämmande av tidpunkten
för försäljning av boets egendom, i det att försäljning kan komma till stånd
icke blott tidigare utan även senare än konkurslagen medger, vill utskottet framhålla,
att det givetvis är i hög grad önskvärt att uppskov icke utan giltig grund
äger rum. Särskilt torde böra erinras, att då den tid, inom vilken innehavare
av panträtt i gäldenärens lösa egendom icke må försälja egendomen utan förvaltarnas
samtycke, utsträckts från fyra veckor ända till sex månader från
första borgenärssammanträdet, detta tydligen icke bör erhålla sådan tillämpning
att panthavarna normalt under så lång tid förvägras att realisera sin pant.
Uppenbarligen är det lagförslagets mening, att ett så allvarligt ingrepp i bestående
rättigheter icke bör äga runi utan att goda grunder därtill föreligga. I detta
liksom i andra avseenden måste tryggheten för ett riktigt avgörande ligga däri,
att förvaltningen kommer att omhänderhavas av fullt kompetenta och opartiska
personer.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 maj 1932.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Första lagutskottets utlåtande Nr åå.
7
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Borell, Larson i Lerdala, Schlyter,
Bissmark, Öhman, Julin och Branting;
från andra kammaren: herrar Björkman, Lindqvist i Halmstad, Lindley, Olsson
i Rimforsa och Christenson, fröken Wellin samt herrar Olsson i Mellerud och
Jonsson i Risinge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:245 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om konkurs. a1 i texten