Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag, till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.

1932-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:44, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag, till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 4-4.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag,

till lag med särskilda bestämmelser örn konkurs.

Genom en den 17 maj 1932 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 254, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser örn konkurs.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där det med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av gäldenärs till

konkurs avträdda bo prövas nödigt för tillgodoseende av borgenärernas rätt och

bästa, äger Konungen förordna, att — jämte bestämmelserna i konkurslagen

såvitt de ej strida mot vad här nedan stadgas — följande särskilda bestämmelser

skola lända till efterrättelse beträffande konkursen.

2 §•

Antalet konkursförvaltare bestämmes av Konungen. Av förvaltarna utser

Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar en eller flera; den eller

de återstående väljas av borgenärerna på sätt i konkurslagen stadgas.

Förvaltare, som utsetts av Konungen eller enligt Konungens bemyndigande,

skall, ändå att borgenärerna ej valt förvaltare, omedelbart övertaga förvaltningen

av boet. Har förvaltare utsetts enligt 43 § konkurslagen, skall denne därvid

frånträda befattningen.

Om delning av förvaltningen finnes böra äga rum, ankomme på Konungen

att därom förordna.

3 §.

Finnas i den allmänna rörelsen av gäldenären utgivna löpande förskrivningar,

som utgöra särskilda delar av skuldbelopp, vare icke erforderligt, att be
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 32 haft. (Nr 44).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutsTcottets utlåtande Nr AA.

träffande sådan skuld i bouppteckningen intages uppgift å borgenärerna, ej

heller att dessa borgenärer upptagas i förteckning, som avses i 54 § andra stycket

konkurslagen.

Fordringar, som grundas å sådana förskrivningar, skola anses vara i konkursen

bevakade, ändå att de icke inom den för bevakning utsatta tiden anmälts

av borgenärerna.

På konkursdomaren ankommer att pröva, huruvida kallelsebrev enligt 20 §

konkurslagen skola utsändas till nu nämnda borgenärer. Utan hinder av vad

i 103, 129, 156, 160, 161 och 189 §§ konkurslagen föreskrives örn utsändande

av meddelanden samt avskrifter av ackordsförslag och yttranden må innehållet

i dessa meddelanden och handlingar i annan ordning, som av konkursdomaren

efter samråd med rättens ombudsman och förvaltarna bestämmes, bringas till

omförmälda borgenärers kännedom.

4 §.

Lös egendom, som hör till konkursboet, må ej, ändå att borgenär har panträtt

i egendomen, utmätas för gäldenärens skuld. Har utmätning skett å sådan

egendom, skall utmätningsmans befattning med egendomen upphöra, utan

så är att egendomen blivit försåld. Vad i denna paragraf är sagt skall dock ej

gälla i fråga örn fartyg eller gods i fartyg.

5 §•

Utan hinder av vad i 60, 61, 62, 64 och 65 §§, 67 § andra stycket samt 77 §

konkurslagen är stadgat äga förvaltarna, efter ty i varje fall finnes lämpligt

samt med borgenärernas fördel mest förenligt, efter samråd med rättens ombudsman

fortsätta eller återupptaga av gäldenären idkad rörelse, försälja egendom

i boet, ändå att första borgenärssammanträdet ej hållits, samt låta med försäljning

av egendom och med indrivning av fordringar anstå.

6 §.

Försäljning, varom stadgas i 73 § första stycket konkurslagen och som avser

annan egendom än fartyg eller gods i fartyg, må ej utan förvaltarnas samtycke

äga rum tidigare än sex månader efter första borgenärssammanträdet.

När synnerliga skäl därtill äro, må konkursdomaren på framställning av förvaltarna

och efter hörande av rättens ombudsman, antingen för särskilda fall

eller ock i fråga örn panter i allmänhet, medgiva den förlängning av nyssnämnda

tid, som av omständigheterna påkallas, dock högst med ett år. Beslut, varigenom

av förvaltarna gjord framställning bifallits, lände till efterrättelse utan

hinder därav att beslutet ej äger laga kraft.

7 §•

Där egendom, vari borgenär har panträtt, innehaves av någon för borgenärens

räkning, må den ej utan förvaltarnas samtycke utlämnas till borgenären

eller annan under tid, då egendomen ej utan sådant samtycke må försäljas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr JfJh

3

8 §.

Förvaltarna äga utan hinder av vad i 78 § konkurslagen stadgas efter samråd

med rättens ombudsman träffa förlikning angående osäker eller tvistig tillgång.

9 §•

Medgiva förvaltarna vid sammanträde enligt 108 § konkurslagen, att anmärkning

mot bevakad fordran må förfalla, eller inskränka de densamma, och

lämna vid sammanträdet närvarande borgenärer, som framställt anmärkningen,

sitt samtycke, äger annan ej därå tala.

Träffas vid handläggning inför rätten av anmärkning mot bevakad fordran

förlikning mellan borgenären och förvaltarna, och biträdes den av de borgenärer,

som framställt anmärkningen, skall förlikningen gälla.

10 §.

Konkursdomaren äger, i den mån så prövas nödigt, besluta förlängning av

följande i konkurslagen stadgade tider, nämligen: den tid, inom vilken enligt

19 § tredje stycket bevakningar böra ske; den tid, inom vilken enligt 54 §

andra stycket förteckning å borgenärerna skall tillställas konkursdomaren;

den tid, för vilken enligt 56 § berättelse över boets förvaltning skall upprättas,

så ock de tider, inom vilka berättelsen skall avlämnas till rättens ombudsman

samt av denne granskas och ingivas till konkursdomaren; den tid, för vilken

enligt 58 § tredje stycket räkning över boets inkomster och utgifter skall upprättas,

så ock den tid, inom vilken räkningen skall avlämnas till rättens ombudsman;

den tid, inom vilken enligt 103 § andra stycket sammanträde inför

rättens ombudsman skall hållas; de tider, inom vilka enligt lil § tredje stycket

anmärkningar må framställas mot efterbevakning och sammanträde inför

rättens ombudsman skall hållas; samt den tid, inom vilken enligt 130 § första

stycket klander mot utdelningsförslag skall anmälas.

11 §■

Arvode till rättens ombudsman och till förvaltare skall utgå enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

12 §.

Har gäldenären med stöd av lag åtnjutit anstånd med gälds betalning, skall

kostnad för nödig utredning av boet under anståndstiden och för tillsyn i anledning

av anståndet anses såsom konkurskostnad.

Denna lag träder i kraft omedelbart efter utfärdandet och gäller till och

med den 28 februari 1933. Har Konungen förordnat, att lagen skall beträffande

viss konkurs lända till efterrättelse, skall i avseende å den konkursen

lagen gälla jämväl efter nämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutslcottets utlåtande Nr 44.

Propositio
nen.

Enligt lagen den 14 mars 1932 örn anstånd i särskilt fall med gälds betalning,

vilken lag gäller till den 1 juni 1932, äger Kungl. Maj :t, där det med hänsyn

till svår penningkris prövas oundgängligen nödigt för tillgodoseende av allmänt

väl, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

medgiva gäldenär det anstånd med gälds betalning, som av omständigheterna

påkallas. Med stebel av denna lag har Kungl. Maj :t genom särskilda förordningar

medgivit Aktiebolaget Kreuger & Toll och vissa detta företag närstående

bolag och enskilda dylikt anstånd, senast att gälla tills vidare högst intill utgången

av innevarande maj månad.

Ändamålet med det sålunda medgivna moratoriet har varit att, innan full

utredning förelåge angående nämnda företags ekonomiska ställning och utsikter,

förhindra att exekutiva åtgärder vidtoges från någon särskild borgenärs

sida till skada såväl för övriga borgenärer som ock — med hänsyn till de betydande

intressen, som vore i fråga — för det allmänna.

Då av den verkställda utredningen framgått, att bolaget är på sådant obestånd,

att enligt lag bolaget icke längre äger fortsätta sin verksamhet, har till

övervägande upptagits frågan örn det lämpligaste sättet för avvecklingen av

bolagets rörelse och tillgodoseende av borgenärernas intressen. Departementschefen

har ansett att konkurslagen härvid i stort sett bör äga tillämpning. Men

— fortsätter departementschefen -—- det kunde å andra sidan icke bortses ifrån,

att konkurslagens bestämmelser icke vore avfattade med tanke på så säregna

förhållanden som de föreliggande. Hedan omfattningen av bolagets rörelse,

med dess förgreningar i ett flertal länder, vore ägnad att skapa stora svårigheter

vid avvecklingen. Härtill komme, att den rådande depressionen å det

ekonomiska livets alla områden skulle i hög grad göra sig gällande vid realisationen

av bolagets tillgångar, i synnerhet örn en sådan realisation framtvingades

inom en jämförelsevis kort tid. Om sålunda vissa avvikelser från konkurslagens

regler syntes vara påkallade, vore det dock av vikt, att dessa avvikelser

icke erhölle större räckvidd än som betingades av ett påvisbart behov.

Vid bedömandet av denna fråga hade departementschefen funnit det vara särskilt

angeläget att någon rubbning icke skedde i de rättsprinciper, som reglera

konkursförfarandet. Dessa principer syntes väsentligen innefattas i borgenärs

rätt till återvinning av konkursboet tillhörig egendom samt hans befogenhet

att påkalla prövning av bevakade fordringar. Uppenbarligen kunde eller

borde ej heller någon begränsning ske av borgenärs rätt att föra ansvarstalan

i anledning av begången konkursförbrytelse.

Från berörda utgångspunkter har särlagstiftningen ansetts kunna begränsas

till att avse — frånsett några detaljföreskrifter — vissa stadganden angående

avträdd egendoms förvaltning, framför allt bestämmelserna örn förvaltningsorganens

anordnande och reglerna örn egendomens försäljning.

De särskilda bestämmelserna i 2—12 §§ skola gälla jämte bestämmelserna i

konkurslagen, såvida de ej strida häremot. Särbestämmelsernas tillämplighet

för viss konkurs är beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj:t, vilket

må meddelas, »där det med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av

gäldenärs till konkurs avträdda bo prövas nödigt för tillgodoseende av borgenärernas

rätt och bästa».

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr hk.

5

Ett förordnande av nämnda slag innebär först och främst, att Kungl. Majit

erhåller avsevärt inflytande i fråga om förvaltningsorganens anordnande. Bestämmelserna

härom upptagas i 2 §.

Förslagets 3 § innehåller särskilda bestämmelser med avseende å obligationer,

s. k. participating debentures e. d. Beträffande sådan skuld behöver uppgift

å de särskilda borgenärerna ej upptagas i bouppteckningen eller borgenärsförteckning.

Fordran å sådan löpande förskrivning skall anses bevakad

utan att den vederbörligen anmälts.

I vad rör annan lös egendom än fartyg eller gods i fartyg upphäver 4 §

regeln i konkurslagen (23 § andra stycket) örn att den, som till säkerhet för

fordran har panträtt i fast eller lös egendom, utan hinder av konkurs må erhålla

utmätning av egendom, som sålunda häftar för fordringen. Sådan utmätning

skall således, i likhet med vad som gäller enligt huvudregeln i 23 §

första stycket, icke få ske under konkurs; har utmätning redan skett, skall utmätningsmannens

befattning med egendomen upphöra, utan så är att egendomen

blivit försåld.

Förslagets 5 § tillerkänner förvaltare en väsentligt vidgad befogenhet att,

efter samråd med rättens ombudsman, fortsätta eller återupptaga av gäldenären

idkad rörelse, försälja egendom i boet, ändå att första borgenärssammanträde

ej hållits, samt låta med försäljning av egendom och med indrivning

av fordringar anstå.

Genom bestämmelsen i 6 § utsträekes den i 73 § konkurslagen stadgade tid,

inom vilken innehavare av panträtt i gäldenärens lösa egendom icke må försälja

egendomen utan förvaltarnas samtycke. Härtill ansluter sig en bestämmelse i

7 § örn förbud för den, som för borgenärs räkning innehar egendom, vari denne

har panträtt, att under tid, då egendomen ej utan förvaltarnas samtycke

må säljas, utan sådant samtycke utlämna egendomen till borgenären.

Förslagets 8 och 9 §§ innefatta ökad befogenhet för förvaltarna att träffa

förlikning rörande tvistiga fordringar.

Genom stadgandet i 10 § tillerkännes konkursdomaren befogenhet att besluta

förlängning av vissa i konkurslagen stadgade tider.

Jämlikt 11 § skall arvode till rättens ombudsman och till förvaltare utgå,

icke enligt konkurslagens bestämmelser utan i stället enligt bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Majit.

Slutligen stadgas i 12 §, att kostnaden för utredning av boet under tid, då

anstånd med gälds betalning åtnjutits, och för tillsyn i anledning av anståndet

skall anses såsom konkurskostnad.

Lagen är avsedd att träda i kraft omedelbart efter utfärdandet och att gälla

till och med den 28 februari 1933. Har Konungen förordnat, att lagen skall

beträffande viss konkurs lända till efterrättelse, skall i avseende å den konkursen

lagen gälla även efter nämnda dag.

I fråga om den närmare motiveringen till lagförslaget får utskottet hänvisa

till propositionen.

Lagförslaget överensstämmer, frånsett mindre jämkningar av huvudsakli- Lagrådet.

gen formell natur, med ett till lagrådet remitterat förslag. Körande den föreslagna

lagstiftningen i allmänhet anför lagrådet:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

Olli det moratorium, som enligt lagen den 14 mars 1932 meddelats för Aktiebolaget

Kreuger & Toll samt åtskilliga detta bolag närstående företag och personer,

avlöstes av ett konkursförfarande enligt den allmänna konkurslagstiftningen

utan däri av förhållandena påkallade jämkningar, skulle på grund av

omfattningen och beskaffenheten av tillgångar och skulder otvivelaktigt under

den nu rådande depressionen ej blott väsentliga olägenheter kunna uppstå för

stora grupper av borgenärer inom och utom landet utan även vidsträckta ekonomiska

intressen äventyras utanför borgenärernas krets. Den nu föreslagna

lagstiftningen lärer sålunda vara erforderlig såväl för tillgodoseende av konkursborgenärernas

rätt och bästa som även av hänsyn till de ekonomiska störningar

av betydande räckvidd, som under nuvarande förhållanden skulle kunna

bliva följden av en brådstörtad avveckling. På grund av omfattningen

och beskaffenheten av de ekonomiska intressen, varom här är fråga, och den

allmänna betydelse dessa därför äga synas betänkligheter ej möta mot det särskilda

ingripande i enskildas rättsförhållanden en speciallagstiftning i ämnet

innefattar. Förslaget framträder även såsom väl avvägt därutinnan, att det i

väsentlig utsträckning bevarat konkurslagens stadganden och sökt inom dess

ram tillgodose behovet av särregler. Att de från konkurslagens föreskrifter

avvikande bestämmelserna, på sätt föreslagits, sammanföras i en särskild lag,

vars tillämplighet göres beroende av förordnande av Kungl. Maj :t i varje förekommande

fall, synes ock vara lämpligt.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att då vår gällande konkurslags

bestämmelser icke äro avfattade med tanke på så säregna förhållanden

som de föreliggande, det synes påkallat att genom särskild lagstiftning göra

vissa avvikelser från dessa nu gällande bestämmelser. Mot det framlagda lagförslagets

närmare utformning har utskottet ingen erinran att framställa. Vad

angår förvaltarnas starkt ökade befogenhet i fråga örn bestämmande av tidpunkten

för försäljning av boets egendom, i det att försäljning kan komma till stånd

icke blott tidigare utan även senare än konkurslagen medger, vill utskottet framhålla,

att det givetvis är i hög grad önskvärt att uppskov icke utan giltig grund

äger rum. Särskilt torde böra erinras, att då den tid, inom vilken innehavare

av panträtt i gäldenärens lösa egendom icke må försälja egendomen utan förvaltarnas

samtycke, utsträckts från fyra veckor ända till sex månader från

första borgenärssammanträdet, detta tydligen icke bör erhålla sådan tillämpning

att panthavarna normalt under så lång tid förvägras att realisera sin pant.

Uppenbarligen är det lagförslagets mening, att ett så allvarligt ingrepp i bestående

rättigheter icke bör äga runi utan att goda grunder därtill föreligga. I detta

liksom i andra avseenden måste tryggheten för ett riktigt avgörande ligga däri,

att förvaltningen kommer att omhänderhavas av fullt kompetenta och opartiska

personer.

Under åberopande härav får utskottet hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 maj 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr åå.

7

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Borell, Larson i Lerdala, Schlyter,

Bissmark, Öhman, Julin och Branting;

från andra kammaren: herrar Björkman, Lindqvist i Halmstad, Lindley, Olsson

i Rimforsa och Christenson, fröken Wellin samt herrar Olsson i Mellerud och

Jonsson i Risinge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:245 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om konkurs. a1 i texten