Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.

1932-02-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och

ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 134,

vilken behandlats av första lagutskottet, ha herrar Osberg och Olsson i Berg

hemställt, att riksdagen måtte besluta, att lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar

även skall omfatta bostadsrättsföreningar, som tillkommit

före lagens tillkomst, samt att 25 § i samma lag ändras på det sätt att

orden: »han skäligen bör tagas för god såsom medlem» utgå och ersättas

med orden: »därest icke vägande skäl mot sådant överlåtande av föreningen

kan anföras».

I motionen anföres i huvudsak följande: Då 1930 års lag örn bostadsrättsföreningar

icke gällde för äldre föreningar nied ifrågavarande verksamhet,

kunde det i sådana föreningar inträffa, att fullt oförvitliga personer

nekades inträde i föreningen utan angivande av annat skäl än att föreningen

ej ville godtaga dem. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida ej inskränkningen

i 1930 års lag att gälla endast föreningar, registrerade efter den 1

juli 1930, borde ändras. Ej heller bestämmelserna i den nya lagen rörande

överlåtelse av bostadsrätt vore emellertid tillfredsställande. Det härvidlag

föreskrivna skiljemansförfarandet syntes vara nödvändigt först då föreningen

hade verkliga skäl för att neka inträde. Missbruk av föreningarnas rätt att

vägra inträde skulle undanröjas, om uttryckligt stadgande infördes, att välfräjdad

och oförvitlig person, som styrker detta genom intyg eller på annat

sätt, skall godtagas såsom medlem, därest icke vägande skäl däremot kan

av föreningen anföras.

För ekonomiska föreningar i allmänhet gäller en lag den 22 juni 1911.

Denna har tillämpning även å förening »med ändamål att främja medlemmarnas

ekonomiska intressen genom att bereda bostäder åt medlemmarna»,

och vid denna lags tillkomst gåvos inga särbestämmelser för förening av

detta slag. Enligt 10 § i lagen ankommer det på styrelsen att pröva fråga

örn medlems antagande, såvida ej annorlunda bestämts i stadgarna. Det

enda fall, då styrelse har skyldighet att antaga ny medlem, är då det är

fråga om avliden medlems make eller arvinge, och även föreskriften härom

kan sättas ur kraft genom bestämmelse i stadgarna (13 §). Den som vägras

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 6 haft. [Nr b — 7.) .'')i7 32 1

Motionen.

Gällande

bestämmelser

och dessas

tillkomst.

Lag 1911.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lag 1930.

Föreningar,

som

registrerats

före V7 1930.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

inträde äger rätt till uppsägning samt till utfående av insats och vinst efter

samma grunder som gälla vid medlems avgång (14—17 §§).

Genom lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar infördes särskilda

bestämmelser beträffande »ekonomisk förening med ändamål att i föreningens

hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt

för obegränsad tid». Den rätt inom förening, som på grund av

sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt, och föreningen

benämnes bostadsrättsförening. Annan än bostadsrättsförening må ej bedriva

verksamhet med nämnda ändamål (1 §). I fråga örn bostadsrättsförening

skall vad örn ekonomiska föreningar är i lag stadgat lända till efterrättelse,

såvida det ej strider mot vad i 1930 års lag stadgas (2 §). Denna

lag innehåller vissa från 1911 års lag avvikande regler angående stadgarnas

innehåll, örn ekonomisk plan för bostadsrättsföreningars verksamhet, örn

upplåtelse av bostadsrätt, örn övergång av bostadsrätt (jfr nedan), örn lägenhetsförteckning

och bostadsrättsbevis, örn bostadsrättshavares rättigheter

och skyldigheter, örn balansräkning, vinst, föreningssammanträde och likvidation

m. m.

Enligt slutstadgandena vid 1930 års lag trädde denna i kraft den 1 juli

1930 men skall densamma icke äga tillämpning å förening, som registrerats

före lagens ikraftträdande och icke därefter vunnit registrering såsom bostadsrättsförening.

Bestämmelsen i 1 §, att ej annan än bostadsrättsförening

må bedriva verksamhet med angivna ändamål, skall dock ej utgöra hinder

för den, som vid lagens ikraftträdande bedrev sådan verksamhet, att i avseende

å honom då tillhörigt hus fortsätta verksamheten. Samtidigt med

1930 års lag utfärdades en lag örn ändring i 1911 års lag, varigenom bland

annat stadgades, att ekonomisk förening med ändamål att bereda bostäder

åt medlemmarna ej må upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes

än för bestämd tid, med mindre upplåtelsen sker under bostadsrätt enligt

vad därom är särskilt stadgat. Detta skall dock icke äga tillämpning,

såvitt fråga är om upplåtelse av lägenhet i hus, som föreningen före den

1 juli 1930 förvärvat eller börjat uppföra.

Nu angivna bestämmelser innebära i stort sett, att en ekonomisk förening,

som före den 1 juli 1930 bedrivit verksamhet av det slag som avses

i 1930 års lag, kan fortsätta denna verksamhet i samma ordning som förut

utan att bliva bunden av den nya lagens bestämmelser, men att en sådan

förening, därest den vill utvidga verksamheten till nya hus, måste ändra

sina stadgar och registreras såsom bostadsrättsförening.

Till grund för lagstiftningen örn bostadsrättsföreningar låg ett utlåtande

av särskilda sakkunniga (S. O. U. 1928: 16). Däri föreslogs att den nya lagen

icke skulle äga tillämpning å förening, som registrerats före dagen för ikraftträdandet.

Som skäl härför anförde de sakkunniga:

För närvarande finnes ett stort antal föreningar, vilka med avseende å

ändamålet med sin verksamhet överensstämma med vad därom stadgas i

1 § i denna lag beträffande föreningar, varå lagen skall äga tillämpning. I

många fall innehålla dock dessa föreningars stadgar bestämmelser angående

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

besittningsrätten''), som ej äro förenliga med föreskrifterna i denna lag.

Särskilt är detta fallet i fråga örn de omständigheter, som kunna föranleda

förverkande av nyttjanderätten. Med hänsyn till det väsentliga intrång i

redan förvärvade rättigheter, som på grund härav skulle bliva följden av

lagens tillämplighet å före lagens ikraftträdande registrerade föreningar,

hava de sakkunniga ansett, att lagen ej bör givas retroaktiv verkan.

T ett till lagrådet den 4 januari 1929 remitterat lagförslag i ämnet

upptogs i förevarande avseende en bestämmelse av samma innebörd som

den av de sakkunniga föreslagna. Föredragande departementschefen, statsrådet

Bissmark, anförde därvid (se prop. 1930):

Beträffande spörsmålet om lagens tillämplighet å tidigare registrerade

ekonomiska föreningar, vilka hava till ändamål att upplåta lägenheter med

ständig nyttjanderätt, ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning, att

lagen ej skall hava retroaktiv verkan. Ej heller anser jag mig böra biträda

en av länsstyrelsen i Jämtlands län gjord hemställan, att vissa särskilda

stadganden i lagen skulle göras tillämpliga även å äldre föreningar. För

dessa äldre föreningar torde ringa fördel vara att vänta av en dylik retroaktivitet

i den mån den icke komme att medföra intrång i redan förvärvade

rättigheter, en verkan, som tydligen bör undvikas.

På grund av ett påpekande av lagrådet, att även örn förevarande lag icke

rimligen kunde erhålla retroaktiv kraft i den meningen, att de vid lagens

ikraftträdande befintliga föreningarna skulle nödgas rubba redan inträdda

rättsförhållanden och mer eller mindre omlägga sin verksamhet för att

komma i överensstämmelse med lagen, funnes det å andra sidan icke tillräcklig

anledning att lämna nya företag utanför lagens räckvidd endast därför,

att de komme till utförande genom en redan befintlig förening, vidtogs

i den till 1930 års riksdag framlagda propositionen (nr 65) den jämkning i

förevarande avseende, som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för

gällande lag. Något yttrande härom förekom icke i första lagutskottets utlåtande

(nr 18) eller i kamrarna.

Överlåtelse

av bostadsrätten.

I frågan örn överlåtelse av bostadsrätten yttrade de sakkunniga:

Med hänsyn till förevarande lagstiftnings uppgift att skapa en tryggad

rätt till bostad kan det synas naturligt, att överlåtelserätten skall vara helt

oinskränkt. Värdet av besittningsrätten1) kan ej obetydligt förringas, där

det skall tillkomma föreningen att utöva prövningsrätt vid antagande såsom

medlem av den, till vilken besittningsrätten blivit överlåten. A andra sidan

göra sig de skäl, som föranlett lagstiftaren att frånkänna en hyresgäst s. k.

substitutionsrätt, gällande jämväl beträffande förevarande rättsförhållande.

För fullföljandet av en bostadsförenings verksamhet är det av vikt, att de

olägenheter, som äro förknippade med ett nödtvunget samboende, mildras.

Föreningarna måste framför allt söka att i medlemmarnas personer finna

den garanti, som härför erfordras. För bostadsföreningar måste det personliga

momentet anses vara av den betydelse att en oinskränkt överlåtelserätt

ej synes förenlig med föreningsändamålet. Att i förevarande avseende helt

tillgodose såväl den enskilde medlemmens som föreningens intresse är icke

möjligt. De sakkunniga vilja såsom regel fastslå, att överlåtelse av besittningsrätt

ej är giltig, såvida ej föreningsstyrelsen såsom medlem antager

l) Samma begrepp som senare benämnts bostadsrätt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

den, till vilken överlåtelsen skett. En diskretionär prövningsrätt kan emellertid,

där den lämnas oinskränkt, föranleda missbruk från styrelsens sida.

Det kan befaras, att styrelsen i ändamål att förmå vederbörande att hembjuda

besittningsrätten åt föreningen eller någon, som styrelsen önskar förvärva

såsom medlem i föreningen, föranledes att upprepade gånger utan

skäl vägra godkännande av skedda överlåtelser. En utväg till förhindrande

av obefogad vägran vore att underställa frågan örn medlems antagande myndighets

prövning. Med hänsyn därtill, att de skäl, som ligga till grund fölen

vägran, ofta kunna vara av den beskaffenhet att icke lämpligen böra

offentliggöras, hava de sakkunniga dock icke ansett sig böra föreslå en dylik

anordning. De sakkunniga hava trott, att en framkomlig väg vore, att, där styrelsen

två gånger vägrar att godkänna till olika personer verkställda överlåtelser,

styrelsen skall vara skyldig att på överlåtarens begäran låta försälja

besittningsrätten på offentlig auktion. Den, som därvid förvärvar besittningsrätten,

må styrelsen ej vägra att antaga såsom medlem. En anordning

av nu föreslagen innebörd lärer verka avhållande gent emot missbruk

från såväl besittningsrättshavarens som styrelsens sida.

De sakkunnigas förslag upptog bestämmelser i enlighet med vad sålunda

anförts jämte särskilda föreskrifter i fråga örn överlåtelse till vissa nära

anhöriga m. fl.

I förevarande avseende undergick emellertid de sakkunnigas förslag sedermera

vissa ändringar. Den nu gällande lagen upptager — i huvudsaklig

överensstämmelse med det till lagrådet remitterade förslaget samt i likhet

med propositionen — dels i 23 § en föreskrift, att därest bostadsrätt efter

överlåtelse eller annorledes övergått till ny innehavare, denne ej må utöva

bostadsrätten, med mindre han är eller antages till medlem i föreningen,

dels i 24 § bestämmelser örn skyldighet i vissa fall att som medlem antaga

den, till vilken bostadsrätt övergått på grund av giftorätt, arv eller testamente,

dels ock i 25 § följande stadgande, vilket nu närmast är i fråga:

Har bostadsrätt överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått

till någon, vilken ej enligt bestämmelse i 24 § är berättigad till medlemskap,

må inträde i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor

för medlemskap, som stadgarna må föreskriva, och han skäligen bär tagas fotgod

såsom medlem.. Åtnöjes han ej med beslut, varigenom inträde förvägrats

honom, äge han inom fyra veckor efter erhållen kunskap örn beslutet skriftligen

påkalla, att frågan örn hans antagande till medlem prövas av skiljemän

i den ordning, lagen örn skiljemän stadgar. Yad skiljemännen i laga

ordning bestämt skall gälla.

Vidare erinras, att enligt 7 § må, i den mån annat ej följer av vad i lagen

stadgas, inskränkning ej ske i styrelsens befogenhet att pröva fråga örn medlems

antagande, samt att enligt 27 § överlåtelse av bostadsrätt är utan

verkan, när den, till vilken överlåtelse skett, icke antagits till medlem.

Vid remissen till lagrådet anförde departementschefen i denna fråga:

Med uttrycket »skäligen bör tagas för god såsom medlem» avses ej blott,

att vederbörande är vederhäftig för de ekonomiska förpliktelser, som åligga

innehavare av bostadsrätt, utan även att hans personliga egenskaper äro

sådana, att han kan anses lämplig såsom medlem i föreningen.

De sakkunniga hava framhållit, att styrelsens prövningsrätt kan föranleda

vissa missbruk. I ändamål att förebygga obefogad vägran hava de sakkun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 6. O

niga föreslagit, att, där styrelsen två gånger vägrat att godkänna till olika

personer verkställda överlåtelser, styrelsen skall vara skyldig att på överlåtarens

begäran försälja bostadsrätten å offentlig auktion. Denna anordning

Ilar ej synts mig tillfredsställande. Den innebär, att styrelsen, även örn dess

vägran att godkänna de till inträde i föreningen anvisade personerna måste

anses grundad på objektivt giltiga skäl, skall vara pliktig att föranstalta

om auktion. I stället för att åstadkomma en realprövning av styrelsens åtgärd

utgår förslaget alltså från den presumtion, att en upprepad vägran

innebär missbruk av prövningsrätten. En sådan bestämmelse^ lärer kunna

verka därhän, att en överlåtare visar sig mindre nogräknad i fråga örn köparens

lämplighet, då han kan utgå ifrån att styrelsen i det längsta söker

undvika en tvångsförsäljning.

Tanken att i här avsedda fall låta frågan om medlems antagande underställas

myndighets prövning har avvisats av de sakkunniga, enär de skäl,

som ligga till grund för styrelsens vägran, ofta kunna vara av beskaffenhet

att icke lämpligen böra offentliggöras. I viss mån delar jag denna uppfattning.

Men den enda lösning, som tillgodoser såväl föreningens intresse att

ej nödgas godtaga olämpliga medlemmar som ock medlems rätt att kunna

genom överlåtelse förfoga över sin bostadsrätt, synes ligga däri, att styrelsens

vägran kommer att opartiskt prövas av ett utomstående organ. Härvid

måste dock beaktas, att denna prövning icke bör äga rum inför offentligheten.

Förbises må ej heller vikten därav, att frågan kan avgöras utan tidsutdräkt.

Med hänsyn härtill har prövningen lämpligen synts kunna ske av

en skiljenämnd, mot vars beslut talan ej må föras.

Lagrådet yttrade, att väl mötte vissa betänkligheter mot att i lag hänvisa

parter till skiljedom, men då, med hänsyn till beskaffenheten av de frågor

skiljenämnden här skulle få att avgöra, densamma finge karaktären av ett slags

hedersdomstol, funne lagrådet sig kunna godtaga förslagets ståndpunkt i

denna del.

Motionärernas yrkande, att 1930 års lag om bostadsrättsföreningar utan

någon inskränkning skulle göras tillämplig även å de vid lagens ikraftträdande

befintliga föreningarna, skulle innebära, att sådana föreningar för

att få fortsätta sin förut bedrivna verksamhet skulle vara nödsakade att

ändra sina stadgar och mer eller mindre omlägga sin verksamhet för att

komma i överensstämmelse med lagens föreskrifter. De särskilda föreningsmedlemmarnas

ställning skulle genom sådana åtgärder kunna ändras i åtskilliga

viktiga avseenden. En sådan rubbning i redan bestående rättsförhållanden

skulle strida mot allmänt vedertagna lagstiftningsprinciper och halvarken

vid förarbetena till lagen eller vid dennas behandling i riksdagen

varit ifrågasatt.

Yad angår de bestämmelser angående överlåtelse av bostadsrätt, vilka

upptagits i 1930 års lag och mot vilka motionärerna också vända sig, vill

utskottet hänvisa till de skäl mot en obegränsad rätt till överlåtelse av bostadsrätt,

som på sin tid anfördes av de sakkunniga och som återgivits här

ovan i utskottets utlåtande (sid. 3). Att man på något sätt måste söka tillgodose

även föreningarnas intresse av att olämpliga personer icke vinna inträde

i föreningarna, synes utskottet uppenbart. Den lösning av denna

råga, som godkändes av 1930 års riksdag — såvitt handlingarna utvisa

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 6.

utan någon meningsskiljaktighet — anser utskottet vara fullt tillfredställande.

Motionärerna synas med sitt förslag i denna del avse att i viss mån

göra föreningsstyrelserna bundna av åberopade intyg angående en persons

vederhäftighet samt nödsakade att vid beslut, varigenom medlemskap vägras,

uttryckligen angiva skälen därför. De föreslagna lagändringarna i sådan

riktning torde icke i någon högre grad öka föreningsmedlemmarnas möjligheter

att förfoga över sin bostadsrätt men äro tydligen ur åtskilliga synpunkter

olämpliga.

Till det sagda kan läggas, att det uppenbarligen bör fordras alldeles

särskilda skäl för att redan efter två års förlopp vidtaga sakliga ändringar

i en sådan lagstiftning som den förevarande. Sådana skäl kunna i allt fall

icke anses här föreligga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 9 februari 1932.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Akerman, Klefbeck, Borell*, Larson i Lerdala*,

Bissmark, Öhman och Wagnsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Nilsson i Antnäs*, Lindley*,

Olsson i Rimforsa, Christenson, Sjögren, Johanson i Huskvarna och Jonsson i

Risinge*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.