Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.
1932-02-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1932:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1932 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om tillägg till och
ändring i lagen om bostadsrättsföreningar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 134,
vilken behandlats av första lagutskottet, ha herrar Osberg och Olsson i Berg
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar
även skall omfatta bostadsrättsföreningar, som tillkommit
före lagens tillkomst, samt att 25 § i samma lag ändras på det sätt att
orden: »han skäligen bör tagas för god såsom medlem» utgå och ersättas
med orden: »därest icke vägande skäl mot sådant överlåtande av föreningen
kan anföras».
I motionen anföres i huvudsak följande: Då 1930 års lag örn bostadsrättsföreningar
icke gällde för äldre föreningar nied ifrågavarande verksamhet,
kunde det i sådana föreningar inträffa, att fullt oförvitliga personer
nekades inträde i föreningen utan angivande av annat skäl än att föreningen
ej ville godtaga dem. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida ej inskränkningen
i 1930 års lag att gälla endast föreningar, registrerade efter den 1
juli 1930, borde ändras. Ej heller bestämmelserna i den nya lagen rörande
överlåtelse av bostadsrätt vore emellertid tillfredsställande. Det härvidlag
föreskrivna skiljemansförfarandet syntes vara nödvändigt först då föreningen
hade verkliga skäl för att neka inträde. Missbruk av föreningarnas rätt att
vägra inträde skulle undanröjas, om uttryckligt stadgande infördes, att välfräjdad
och oförvitlig person, som styrker detta genom intyg eller på annat
sätt, skall godtagas såsom medlem, därest icke vägande skäl däremot kan
av föreningen anföras.
För ekonomiska föreningar i allmänhet gäller en lag den 22 juni 1911.
Denna har tillämpning även å förening »med ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen genom att bereda bostäder åt medlemmarna»,
och vid denna lags tillkomst gåvos inga särbestämmelser för förening av
detta slag. Enligt 10 § i lagen ankommer det på styrelsen att pröva fråga
örn medlems antagande, såvida ej annorlunda bestämts i stadgarna. Det
enda fall, då styrelse har skyldighet att antaga ny medlem, är då det är
fråga om avliden medlems make eller arvinge, och även föreskriften härom
kan sättas ur kraft genom bestämmelse i stadgarna (13 §). Den som vägras
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 1 avd. 6 haft. [Nr b — 7.) .'')i7 32 1
Motionen.
Gällande
bestämmelser
och dessas
tillkomst.
Lag 1911.
Lag 1930.
Föreningar,
som
registrerats
före V7 1930.
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
inträde äger rätt till uppsägning samt till utfående av insats och vinst efter
samma grunder som gälla vid medlems avgång (14—17 §§).
Genom lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar infördes särskilda
bestämmelser beträffande »ekonomisk förening med ändamål att i föreningens
hus åt medlemmarna upplåta bostäder eller andra lägenheter under nyttjanderätt
för obegränsad tid». Den rätt inom förening, som på grund av
sådan upplåtelse tillkommer medlem, benämnes bostadsrätt, och föreningen
benämnes bostadsrättsförening. Annan än bostadsrättsförening må ej bedriva
verksamhet med nämnda ändamål (1 §). I fråga örn bostadsrättsförening
skall vad örn ekonomiska föreningar är i lag stadgat lända till efterrättelse,
såvida det ej strider mot vad i 1930 års lag stadgas (2 §). Denna
lag innehåller vissa från 1911 års lag avvikande regler angående stadgarnas
innehåll, örn ekonomisk plan för bostadsrättsföreningars verksamhet, örn
upplåtelse av bostadsrätt, örn övergång av bostadsrätt (jfr nedan), örn lägenhetsförteckning
och bostadsrättsbevis, örn bostadsrättshavares rättigheter
och skyldigheter, örn balansräkning, vinst, föreningssammanträde och likvidation
m. m.
Enligt slutstadgandena vid 1930 års lag trädde denna i kraft den 1 juli
1930 men skall densamma icke äga tillämpning å förening, som registrerats
före lagens ikraftträdande och icke därefter vunnit registrering såsom bostadsrättsförening.
Bestämmelsen i 1 §, att ej annan än bostadsrättsförening
må bedriva verksamhet med angivna ändamål, skall dock ej utgöra hinder
för den, som vid lagens ikraftträdande bedrev sådan verksamhet, att i avseende
å honom då tillhörigt hus fortsätta verksamheten. Samtidigt med
1930 års lag utfärdades en lag örn ändring i 1911 års lag, varigenom bland
annat stadgades, att ekonomisk förening med ändamål att bereda bostäder
åt medlemmarna ej må upplåta lägenhet under nyttjanderätt annorledes
än för bestämd tid, med mindre upplåtelsen sker under bostadsrätt enligt
vad därom är särskilt stadgat. Detta skall dock icke äga tillämpning,
såvitt fråga är om upplåtelse av lägenhet i hus, som föreningen före den
1 juli 1930 förvärvat eller börjat uppföra.
Nu angivna bestämmelser innebära i stort sett, att en ekonomisk förening,
som före den 1 juli 1930 bedrivit verksamhet av det slag som avses
i 1930 års lag, kan fortsätta denna verksamhet i samma ordning som förut
utan att bliva bunden av den nya lagens bestämmelser, men att en sådan
förening, därest den vill utvidga verksamheten till nya hus, måste ändra
sina stadgar och registreras såsom bostadsrättsförening.
Till grund för lagstiftningen örn bostadsrättsföreningar låg ett utlåtande
av särskilda sakkunniga (S. O. U. 1928: 16). Däri föreslogs att den nya lagen
icke skulle äga tillämpning å förening, som registrerats före dagen för ikraftträdandet.
Som skäl härför anförde de sakkunniga:
För närvarande finnes ett stort antal föreningar, vilka med avseende å
ändamålet med sin verksamhet överensstämma med vad därom stadgas i
1 § i denna lag beträffande föreningar, varå lagen skall äga tillämpning. I
många fall innehålla dock dessa föreningars stadgar bestämmelser angående
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
besittningsrätten''), som ej äro förenliga med föreskrifterna i denna lag.
Särskilt är detta fallet i fråga örn de omständigheter, som kunna föranleda
förverkande av nyttjanderätten. Med hänsyn till det väsentliga intrång i
redan förvärvade rättigheter, som på grund härav skulle bliva följden av
lagens tillämplighet å före lagens ikraftträdande registrerade föreningar,
hava de sakkunniga ansett, att lagen ej bör givas retroaktiv verkan.
T ett till lagrådet den 4 januari 1929 remitterat lagförslag i ämnet
upptogs i förevarande avseende en bestämmelse av samma innebörd som
den av de sakkunniga föreslagna. Föredragande departementschefen, statsrådet
Bissmark, anförde därvid (se prop. 1930):
Beträffande spörsmålet om lagens tillämplighet å tidigare registrerade
ekonomiska föreningar, vilka hava till ändamål att upplåta lägenheter med
ständig nyttjanderätt, ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning, att
lagen ej skall hava retroaktiv verkan. Ej heller anser jag mig böra biträda
en av länsstyrelsen i Jämtlands län gjord hemställan, att vissa särskilda
stadganden i lagen skulle göras tillämpliga även å äldre föreningar. För
dessa äldre föreningar torde ringa fördel vara att vänta av en dylik retroaktivitet
i den mån den icke komme att medföra intrång i redan förvärvade
rättigheter, en verkan, som tydligen bör undvikas.
På grund av ett påpekande av lagrådet, att även örn förevarande lag icke
rimligen kunde erhålla retroaktiv kraft i den meningen, att de vid lagens
ikraftträdande befintliga föreningarna skulle nödgas rubba redan inträdda
rättsförhållanden och mer eller mindre omlägga sin verksamhet för att
komma i överensstämmelse med lagen, funnes det å andra sidan icke tillräcklig
anledning att lämna nya företag utanför lagens räckvidd endast därför,
att de komme till utförande genom en redan befintlig förening, vidtogs
i den till 1930 års riksdag framlagda propositionen (nr 65) den jämkning i
förevarande avseende, som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för
gällande lag. Något yttrande härom förekom icke i första lagutskottets utlåtande
(nr 18) eller i kamrarna.
Överlåtelse
av bostadsrätten.
I frågan örn överlåtelse av bostadsrätten yttrade de sakkunniga:
Med hänsyn till förevarande lagstiftnings uppgift att skapa en tryggad
rätt till bostad kan det synas naturligt, att överlåtelserätten skall vara helt
oinskränkt. Värdet av besittningsrätten1) kan ej obetydligt förringas, där
det skall tillkomma föreningen att utöva prövningsrätt vid antagande såsom
medlem av den, till vilken besittningsrätten blivit överlåten. A andra sidan
göra sig de skäl, som föranlett lagstiftaren att frånkänna en hyresgäst s. k.
substitutionsrätt, gällande jämväl beträffande förevarande rättsförhållande.
För fullföljandet av en bostadsförenings verksamhet är det av vikt, att de
olägenheter, som äro förknippade med ett nödtvunget samboende, mildras.
Föreningarna måste framför allt söka att i medlemmarnas personer finna
den garanti, som härför erfordras. För bostadsföreningar måste det personliga
momentet anses vara av den betydelse att en oinskränkt överlåtelserätt
ej synes förenlig med föreningsändamålet. Att i förevarande avseende helt
tillgodose såväl den enskilde medlemmens som föreningens intresse är icke
möjligt. De sakkunniga vilja såsom regel fastslå, att överlåtelse av besittningsrätt
ej är giltig, såvida ej föreningsstyrelsen såsom medlem antager
l) Samma begrepp som senare benämnts bostadsrätt.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
den, till vilken överlåtelsen skett. En diskretionär prövningsrätt kan emellertid,
där den lämnas oinskränkt, föranleda missbruk från styrelsens sida.
Det kan befaras, att styrelsen i ändamål att förmå vederbörande att hembjuda
besittningsrätten åt föreningen eller någon, som styrelsen önskar förvärva
såsom medlem i föreningen, föranledes att upprepade gånger utan
skäl vägra godkännande av skedda överlåtelser. En utväg till förhindrande
av obefogad vägran vore att underställa frågan örn medlems antagande myndighets
prövning. Med hänsyn därtill, att de skäl, som ligga till grund fölen
vägran, ofta kunna vara av den beskaffenhet att icke lämpligen böra
offentliggöras, hava de sakkunniga dock icke ansett sig böra föreslå en dylik
anordning. De sakkunniga hava trott, att en framkomlig väg vore, att, där styrelsen
två gånger vägrar att godkänna till olika personer verkställda överlåtelser,
styrelsen skall vara skyldig att på överlåtarens begäran låta försälja
besittningsrätten på offentlig auktion. Den, som därvid förvärvar besittningsrätten,
må styrelsen ej vägra att antaga såsom medlem. En anordning
av nu föreslagen innebörd lärer verka avhållande gent emot missbruk
från såväl besittningsrättshavarens som styrelsens sida.
De sakkunnigas förslag upptog bestämmelser i enlighet med vad sålunda
anförts jämte särskilda föreskrifter i fråga örn överlåtelse till vissa nära
anhöriga m. fl.
I förevarande avseende undergick emellertid de sakkunnigas förslag sedermera
vissa ändringar. Den nu gällande lagen upptager — i huvudsaklig
överensstämmelse med det till lagrådet remitterade förslaget samt i likhet
med propositionen — dels i 23 § en föreskrift, att därest bostadsrätt efter
överlåtelse eller annorledes övergått till ny innehavare, denne ej må utöva
bostadsrätten, med mindre han är eller antages till medlem i föreningen,
dels i 24 § bestämmelser örn skyldighet i vissa fall att som medlem antaga
den, till vilken bostadsrätt övergått på grund av giftorätt, arv eller testamente,
dels ock i 25 § följande stadgande, vilket nu närmast är i fråga:
Har bostadsrätt överlåtits till någon, som ej är medlem, eller övergått
till någon, vilken ej enligt bestämmelse i 24 § är berättigad till medlemskap,
må inträde i föreningen icke vägras honom, såvida han uppfyller de villkor
för medlemskap, som stadgarna må föreskriva, och han skäligen bär tagas fotgod
såsom medlem.. Åtnöjes han ej med beslut, varigenom inträde förvägrats
honom, äge han inom fyra veckor efter erhållen kunskap örn beslutet skriftligen
påkalla, att frågan örn hans antagande till medlem prövas av skiljemän
i den ordning, lagen örn skiljemän stadgar. Yad skiljemännen i laga
ordning bestämt skall gälla.
Vidare erinras, att enligt 7 § må, i den mån annat ej följer av vad i lagen
stadgas, inskränkning ej ske i styrelsens befogenhet att pröva fråga örn medlems
antagande, samt att enligt 27 § överlåtelse av bostadsrätt är utan
verkan, när den, till vilken överlåtelse skett, icke antagits till medlem.
Vid remissen till lagrådet anförde departementschefen i denna fråga:
Med uttrycket »skäligen bör tagas för god såsom medlem» avses ej blott,
att vederbörande är vederhäftig för de ekonomiska förpliktelser, som åligga
innehavare av bostadsrätt, utan även att hans personliga egenskaper äro
sådana, att han kan anses lämplig såsom medlem i föreningen.
De sakkunniga hava framhållit, att styrelsens prövningsrätt kan föranleda
vissa missbruk. I ändamål att förebygga obefogad vägran hava de sakkun
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 6. O
niga föreslagit, att, där styrelsen två gånger vägrat att godkänna till olika
personer verkställda överlåtelser, styrelsen skall vara skyldig att på överlåtarens
begäran försälja bostadsrätten å offentlig auktion. Denna anordning
Ilar ej synts mig tillfredsställande. Den innebär, att styrelsen, även örn dess
vägran att godkänna de till inträde i föreningen anvisade personerna måste
anses grundad på objektivt giltiga skäl, skall vara pliktig att föranstalta
om auktion. I stället för att åstadkomma en realprövning av styrelsens åtgärd
utgår förslaget alltså från den presumtion, att en upprepad vägran
innebär missbruk av prövningsrätten. En sådan bestämmelse^ lärer kunna
verka därhän, att en överlåtare visar sig mindre nogräknad i fråga örn köparens
lämplighet, då han kan utgå ifrån att styrelsen i det längsta söker
undvika en tvångsförsäljning.
Tanken att i här avsedda fall låta frågan om medlems antagande underställas
myndighets prövning har avvisats av de sakkunniga, enär de skäl,
som ligga till grund för styrelsens vägran, ofta kunna vara av beskaffenhet
att icke lämpligen böra offentliggöras. I viss mån delar jag denna uppfattning.
Men den enda lösning, som tillgodoser såväl föreningens intresse att
ej nödgas godtaga olämpliga medlemmar som ock medlems rätt att kunna
genom överlåtelse förfoga över sin bostadsrätt, synes ligga däri, att styrelsens
vägran kommer att opartiskt prövas av ett utomstående organ. Härvid
måste dock beaktas, att denna prövning icke bör äga rum inför offentligheten.
Förbises må ej heller vikten därav, att frågan kan avgöras utan tidsutdräkt.
Med hänsyn härtill har prövningen lämpligen synts kunna ske av
en skiljenämnd, mot vars beslut talan ej må föras.
Lagrådet yttrade, att väl mötte vissa betänkligheter mot att i lag hänvisa
parter till skiljedom, men då, med hänsyn till beskaffenheten av de frågor
skiljenämnden här skulle få att avgöra, densamma finge karaktären av ett slags
hedersdomstol, funne lagrådet sig kunna godtaga förslagets ståndpunkt i
denna del.
Motionärernas yrkande, att 1930 års lag om bostadsrättsföreningar utan
någon inskränkning skulle göras tillämplig även å de vid lagens ikraftträdande
befintliga föreningarna, skulle innebära, att sådana föreningar för
att få fortsätta sin förut bedrivna verksamhet skulle vara nödsakade att
ändra sina stadgar och mer eller mindre omlägga sin verksamhet för att
komma i överensstämmelse med lagens föreskrifter. De särskilda föreningsmedlemmarnas
ställning skulle genom sådana åtgärder kunna ändras i åtskilliga
viktiga avseenden. En sådan rubbning i redan bestående rättsförhållanden
skulle strida mot allmänt vedertagna lagstiftningsprinciper och halvarken
vid förarbetena till lagen eller vid dennas behandling i riksdagen
varit ifrågasatt.
Yad angår de bestämmelser angående överlåtelse av bostadsrätt, vilka
upptagits i 1930 års lag och mot vilka motionärerna också vända sig, vill
utskottet hänvisa till de skäl mot en obegränsad rätt till överlåtelse av bostadsrätt,
som på sin tid anfördes av de sakkunniga och som återgivits här
ovan i utskottets utlåtande (sid. 3). Att man på något sätt måste söka tillgodose
även föreningarnas intresse av att olämpliga personer icke vinna inträde
i föreningarna, synes utskottet uppenbart. Den lösning av denna
råga, som godkändes av 1930 års riksdag — såvitt handlingarna utvisa
Utskottet.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 6.
utan någon meningsskiljaktighet — anser utskottet vara fullt tillfredställande.
Motionärerna synas med sitt förslag i denna del avse att i viss mån
göra föreningsstyrelserna bundna av åberopade intyg angående en persons
vederhäftighet samt nödsakade att vid beslut, varigenom medlemskap vägras,
uttryckligen angiva skälen därför. De föreslagna lagändringarna i sådan
riktning torde icke i någon högre grad öka föreningsmedlemmarnas möjligheter
att förfoga över sin bostadsrätt men äro tydligen ur åtskilliga synpunkter
olämpliga.
Till det sagda kan läggas, att det uppenbarligen bör fordras alldeles
särskilda skäl för att redan efter två års förlopp vidtaga sakliga ändringar
i en sådan lagstiftning som den förevarande. Sådana skäl kunna i allt fall
icke anses här föreligga.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 februari 1932.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Akerman, Klefbeck, Borell*, Larson i Lerdala*,
Bissmark, Öhman och Wagnsson*;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Nilsson i Antnäs*, Lindley*,
Olsson i Rimforsa, Christenson, Sjögren, Johanson i Huskvarna och Jonsson i
Risinge*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.