Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till klarläggande i visst avseende av karaktären utav avtal, innefattande förbud mot öppnande av handelsbod.

1932-02-11 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1932:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till klarläggande i visst avseende av karaktären utav avtal, innefattande förbud mot öppnande av handelsbod.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till

klarläggande i visst avseende av karaktären utav avtal,

innefattande förbud mot öppnande av handelsbod.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 132,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Källman hemställt, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte begära skyndsam utredning och

framläggande av förslag till lagstiftning, innebärande ett klarläggande av de

fall, i vilka ett avtal, innefattande förbud att öppna handelsbod, skall kunna

anses vara ett servitut eller ej».

Till stöd för sitt yrkande anför motionären i huvudsak följande:

Frågan huruvida ett avtal, innefattande förbud att öppna salubod, vore att

anse såsom inteckningsbart servitut eller icke, hade på senare tider blivit av

största betydelse för mångå samhällen. I Nya Huvudsta municipalsamhälle

utanför Stockholm existerade praktiskt taget endast ett par tomter, som icke

besvärades av dylika servitutsinteckningar. Samhället hade emellertid under

de sista 30 åren undergått en oerhörd utveckling och beboddes nu av mer än

3,000 människor. I och med att samhällets utveckling blivit mer stadsbetonad

och den ursprungliga villa- och egnahemstypen på bostäderna frångåtts,

måste förbudet att utan tillstånd av ägaren till stamfastigheten öppna handelsbod

anses lia förlorat sin betydelse såsom servitut, nämligen att avvända

den störande inverkan, som en handelsbod kunde ha i ett villasamhälle. Vid

ett par tillfällen hade man sökt att få ett ansett företag att öppna en butik

i samhället. Det hade emellertid mött stora svårigheter att för rimligt pris

förvärva en tomt, som icke besvärades av servitutsinteckning av nämnda slag.

En rättegång angående upphävande av sådan inteckning finge antagas taga

en tid av åtminstone tre år och densammas utgång måste anses vara oviss.

Detta fall belyste, huru vissa bestämmelser under sken av att vara servitutsbestämmelser

kunde utnyttjas för rent privatekonomiska intressens främjande.

Att något sådant kunde ske berodde naturligtvis på, att det saknades fixa bestämmelser

om, när ett förbud att öppna handelsbod skulle anses ha servitutskaraktär

eller ej, och att det till följd härav förelåge en stor ovisshet i de olika

fallen.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. lard. 6 haft. (Nr 8—9)

Motionen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

Gällande

rätt.

Ett servitut kommer till stånd genom avtal mellan ägarna av tvenne fastigheter,

en som besväras av servitutet (den s. k. tjänande fastigheten) och en

till vars förmån det stiftas (den s. k. härskande fastigheten). Som regel är

ett servitut icke tidsbegränsat. För att det utan vidare skall äga bestånd även

gentemot ny ägare av den tjänande fastigheten, måste det emellertid intecknas

i denna. Ett servitut kan innebära, att den ena fastighetens nyttigheter må i

något avseende tagas i anspråk för den andras behov, s. k. positivt servitut.

Som exempel härpå kan nämnas rätt för en fastighets ägare till grustäkt, vattenhämtning,

kreatursbete eller begagnande av väg å annans fastighet. Men ett servitut

kan också innebära att ett visst begagnande av den tjänande fastigheten,

en viss utövning av äganderätten därtill, skall i den andra fastighetens intresse

underlåtas, s. k. negativt servitut. Exempel härpå äro utfästelser till

förmån för annan fastighet att icke bebygga en fastighet, att icke bebygga

denna så att utsikten från den andra fastigheten skymmes, att icke å den tjänande

fastigheten anlägga fabrik av visst slag eller att icke å denna öppna

t. ex. utskänkningsrörelse, dansbana eller salubod.

Lagen den 14 juni 1907 om servitut innehåller icke i vidare mån någon reglering

av de förutsättningar, som krävas för att servitut må anses föreligga,

än att i lagens 1 § stadgas:

Lägges å fastighet besvär och last till förmån för annan fastighet eller ock

för gruva, såsom angående väg, vattens ledning eller uppdämning, ledning för

överförande av kraft, skogsfång, mulbete, torv-, ler- eller grustäkt, utsikt

eller fönster, må till säkerhet för beståndet av det servitut meddelas inteckning

under de villkor och i den ordning, särskilt är stadgat.

Att servitutsbegreppet icke närmare definieras i lagen motiveras på följande

sätt i lagberedningens förslag till jordabalk I, avgivet år 1905:

Beteckningen servitut vittnar örn rättsinstitutets romerska ursprung. Men

härstamningen röjer sig icke endast i namnet; det är det romerska servitutsinstitutet,

som ännu, utvecklat men i sina huvuddrag oförändrat, går igen i den

moderna lagstiftningen. Och detta beror visserligen icke av någon tillfällighet,

icke av någon mer eller mindre medveten »reception» av romersk rätt;

likheten är grundad i sakens natur, i förhållanden, som äro sig lika trots tidernas

växling och åskådningssättens skiftning. Sitt innehåll hämtar servitutsbegreppet

från den uppgift, institutet är avsett att fylla. Servitutet

— -— -—■ skall utjämna de med fastigheternas rättsliga särskiljande

förenade olägenheter, det skall komplettera den ena fastighetens användbarhet

genom att med densamma på det sätt förbinda en annan, att visserligen

dennas individualitet upprätthålles men den dock i viss utsträckning får tjäna

den andra. Såvitt ett dylikt behov är i den ena fastighetens förhållanden

grundat, kan det på denna väg ses till godo. De förhållanden, vilka sålunda

betinga servitutets uppkomst och utsträckning, äro i grunden konstanta, örn än

utvecklingen för med sig, att för fastigheters användning tillkomma nya ändamål

och en ändrad uppfattning skapar nya behov, som genom servitutsförhållande

kunna betjänas.

Förslaget har icke upptagit någon definition av servitutsbegreppet. Att söka

genom en dylik binda den naturliga utvecklingen vore lika oklokt som det

vore omöjligt att åt densamma giva en fullständighet, vilken uteslöte olika

meningar örn vad i särskilda fall kan hänföras under begreppet och vad icke.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagtitskottets utlåtande Nr 8.

Och med ett angivande allenast av servitutets allmänna kännemärken skulle

efter Beredningens tanke icke vara förenad någon verklig fördel. Servitutsbegreppet

är gammalt i svensk rätt, rättstillämpningen är med detsamma förtrogen,

ehuru det aldrig varit lagfäst. Vid sådant förhållande har det synts

tillräckligt att, i överensstämmelse med vad som skett, vid avfattandet ay gällande

inteckningsförordning, endast kort beteckna servitutets begrepp och.tillika,

för att åt uppfattningen giva ett konkret underlag, anföra några viktigare

former av servitutsförhållande. Detta har skett i 1 §.

I det följande utvecklade lagberedningen emellertid i åtskilliga avseenden

den svenska rättens ståndpunkt i fråga örn förutsättningarna för servitut. För

behandlingen av förevarande motion är därvid följande uttalande särskilt av

intresse:

Att servitutet skall gälla till förmån för en fastighet innebär, att under en

servitutsrätt icke kunna inrymmas andra befogenheter än som äro anpassade

efter denna fastighets behov; särskilda ägares subjektiva intressen och önskningar

kunna icke på denna väg ses till godo. Det är fastigheten såsom, sådan

servitutet skall tjäna. A ilka intressen äro av denna sakliga natur, vilka

icke, är det omöjligt att genom fasta regler utmärka. Här visar för övrigt

utvecklingen och elen därmed ändrade uppfattningen sin betydelse. Att den

förmån, som genom servitutet avses att bereda fastigheten, skall.vara. av ekonomisk

art är ingalunda nödvändigt; särskilt nutidens uppfattning tillerkänner

berättigande åt en mängd intressen, vilka icke kunna omedelbart efter penningar

mätas. De s. k. villaservituten äro därpå exempel. Under vissa förhållanden

kan ett avtal örn servitut äga ett. berättigande, vilket man under

andra måste frånkänna det. Ett avtal, varigenom i syfte att utesluta konkurrens

upprättande av en fabrik eller handelsrörelse a en fastighet förbjudes,

grundar icke ett servitut, medan under andra förhallanden da därmed

avses att avvända den störande inverkan, som fabriken eller rörelsen skulle utöva

å närboende — alldeles samma inskränkning i en fastighetsägares handlingsfrihet

naturligt faller under servitutsbegreppet. Att det intresse, som

av servitutsrätten skall uppbäras, måste äga en viss grad av allmängiltighet

och att åt godtycket icke under denna form får beredas rättsskydd, är en inskränkning,

som gäller icke endast för detta rättsområde. Åt domstolarnas

prövning måste alltid i förevarande hänseende lämnas vidsträckt utrymme.

Den av lagberedningen uttalade uppfattningen rörande förutsättningarna för

att ett förbud mot upprättande av fabrik eller handelsrörelse å en fastighet

skulle kunna anses såsom servitut torde helt överensstämma med den ståndpunkt,

som intagits av rättspraxis. Såsom exempel på rättsfall, då dylika

förbud ansetts tillkomna i syfte att utesluta konkurrens och således icke godkänts

såsom servitut, kan nämnas referaten i Nytt ,Juridiskt Arkiv, avd. T,

Arg. 1886 sid. 517, 1601 sid. 134, 1912 sid. 237 och 1926 sid. 553. Rättsfall,

varav framgå att dylika förbud under andra omständigheter kunna intecknas

såsom servitut, återfinnas i samma publikation årg. 1895 sid. 434, 1902 sid.

431, 1903 sid. 249. 1905 sid. 173. 1907 sid. 545 och 1930 sid. 247.

T lagberedningens betänkande uttalades vidare, att da med de förändringar,

tiden i alla förhållanden medförde, servitutets orubblighet stundom skulle kunna

leda till onödigt eller obilligt betungande av den fastighet, å vilken det

häftade, borde utväg stå öppen att under sådana förhallanden fa det omlagt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

eller avlyft. I enlighet härmed har i 5 § av servitutslagen upptagits bestämmelser

angående förflyttning av servitut samt i 7 § en bestämmelse av följande

lydelse:

Varder till följd av ändrade förhållanden servitut onyttigt, må, där ägaren

av den fastighet, som av servitutet besväras, det yrkar, domstol förklara servitutet

förfallet. Är ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa i förhållande

till den tunga, som därav vid fastighetens bruk uppkommer, må på yrkande

av fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall avlösas. I fråga

örn skyldighet för kärande att gälda vederpartens utgifter å målet galle vad i

5 § är stadgat.

Har domstol förordna! örn avlösning av servitut, men kan ej överenskommelse

träffas örn löseskillingens belopp, skall detta bestämmas av tre ojävige

skiljemän, bland mika en utses av vardera parten och de sålunda utsedde tillkalla

den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman, eller kunna de

utsedde ej förena sig örn valet av den tredje, åge domaren eller utmätningsmannen

i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med vad de flesta skiljemännen

säga, äger att draga tvisten under rättens prövning, så framt han instämmer

sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes

honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning örn vad den missnöjde har

att iakttaga för tvistens dragande under rättens prövning.

I motiveringen till denna paragraf yttrade lagberedningen bland annat:

Servitutet är till för att bereda den härskande fastigheten nytta. Förändras

förhållandena, sa att denna nytta sedan icke kan uppnås, saknar servitutsbandet

ändamål, rätten .är ett skal utan kärna. Att icke desto mindre låta

tungan vila på den fastighet, där den lagts, till dess den härskande fastighetens

ägare bekvämar sig till att medgiva dess avlyftande, är att låta formen

gälla.mer än innehållet.. I dylikt fall bör det vara den tjänande fastigheten

medgivet att tilltvinga sig befrielse. Erinras bör emellertid, att för en sådan

befogenhet förutsättes, att servitutet blivit fullständigt onyttigt, icke endast

att dess betydelse förringats, likasom också att detta förhållande skall vara

av stadigvarande natur, icke endast tillfälligt. Har t. ex. till förmån

för en fastighet upprättats en utsiktsrätt men skymmes utsikten genom

sedermera uppförda, byggnader å fastigheter, vilka icke äro på sådant sätt

bundna, vöre det. obilligt att vidare hindra det fria bruket av den fastighet,

vara. servitutet vilar. Att däremot en drift, för vars skull t. ex. ett dämningsservitut

upprättats, nedlägges, medför icke i och för sig tillämpning av här

givna, regler, då ju behovet kan när som helst åter inträda. Det är då blott

utövningen som vilar.

Mindre ofta lärer det förekomma, att servitutet bliver alldeles onyttigt, än

att i följd av tidens förändrande inverkan fördelen av servitutet kommer att

stå i missförhållande till tungan av den inskränkning, som därigenom göres i

den tjänande fastighetens ägares handlingsfrihet. Fanns ett sådant missförhållande

redan, när servitutet kom till, är den frivilliga överenskommelsens väg

den enda, pa vilken en rubbning får ske, men är elef en följd av senare förändringar,

. ställer sig saken annorlunda. Ätt i dylikt fall medgiva, att servitutet

utan vidare upphävdes, vore visserligen obehörigt, men mot en avlösning, som

fullt tillgodoser den. härskande fastighetens intresse av servitutet, bör ur billighetens

synpunkt intet vara att invända. På domstols prövning ankommer

att avgöra, huruvida en dylik avlösning må vara påkallad. Bestämmandet av

lösesumman, i händelse överenskommelse därom icke kan träffas, har däremot

synts böra överlämnas åt skiljemän i överensstämmelse med vad för likartade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

fall är i lagförslaget angående nyttjanderätt ifrågasatt. Att även i fall av

avlösning den tjänande fastighetens ägare har att bära motpartens kostnader

vid första domstolen lärer finnas självfallet.

Motionären synes närmast avse, att i lag borde fixeras, linder vilka förutsättningar

ett avtal, som innefattar förbud att å viss fastighet öppna handelsbod,

skall kunna anses som servitut. Häremot torde till en början böra erinras,

att ett lagfästande av förutsättningarna endast för detta särskilda slag av

servitut väl knappast kan komma i fråga. Örn en lagstiftning i det av motionären

angivna syftet skulle komma till stånd, måste denna således komma

att avse en reglering i lag av servitutsbegreppets förutsättningar överhuvud.

Mot en sådan reglering har emellertid vid den gällande servitutslagens tillkomst

anförts starka skäl, vilka alltjämt torde äga full giltighet. Då de behov, som

servitutet är avsett att tjäna, kunna växla med tidsförhållandena, mäste servitutsbegreppet

ha en viss grad av elasticitet, som emellertid skulle kunna

äventyras genom en mera ingående reglering i lag. Med ett fastslående i lag

av de allmänna principer, vilka redan tillämpas av rättspraxis, torde intet vara

att vinna. Hör den händelse motionären avser någon ändring i de av rättspraxis

sålunda tillämpade principerna, vilket icke klart framgar av motionen,

vill utskottet erinra, att en sådan ändring i allt fall icke skulle erhålla tillämpning

å de i motionen omnämnda servrtutsförhållandena, enär bestående privata

rättsförhållanden enligt allmänt vedertagna lagstiftningsprinciper icke rubbas

genom en lagstiftning av ifrågavarande slag.

Slutligen må framhållas, att gällande lag innehåller särskilda stadganden.

som äro avsedda att förhindra, att saknaden av tidsbegränsning vid servitutsavtalen

leder till orimliga eller obilliga konsekvenser. Pa yrkande av vederbörande

fastighetsägare kan domstol förklara servitut, som blivit onyttigt till

följd av ändrade förhållanden, förfallet eller ock, därest servitutet ej kan

anses onyttigt men nyttan därav är ringa i förhållande till den tunga som detsamma

medför för den besvärade fastigheten, förordna örn servitutets avlösning

mot ersättning, som i så fall bestämmes av skiljemän. Utskottet kan givetvis

icke uttala någon mening örn, huruvida förutsättningarna för dessa bestämmelsers

tillämpning föreligga i de av motionären avsedda fallen, men vill

erinra därom, att genom dessa bestämmelser möjligheter öppnats att i vissa

fall på grund av ändrade förhållanden vinna befrielse från servitut.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 11 februari 1932.

Utskottet.

På första lagutskottets vägnar:

A. AKERMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Borell*, Larson i Lerdala,

Bissmark, Öhman och Wagnsson*;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Nilsson i Antnäs*, Lindley,

Olsson i Rimforsa, Christenson, Johanson i Huskvarna, Olsson i Mellerud* och

Jonsson i Risinge.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.