Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd Och ekar å häradsallmänning ar.
1932-04-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LJoU 1932:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd Och ekar å häradsallmänning ar.
Dokumentets text
4
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1932 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd
Och ekar å häradsallmänning ar.
Genom en den 18 december 1931 dagtecknad proposition, nr 12, som
hänvisats till jordbruksutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd och
ekar å häradsallmänningar.
Härigenom förordnas som följer:
1 *.
Den rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning, som enligt förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket tillkommer kronan, skall upphöra den 1 juli 1935, där ej
annat följer av bestämmelserna i 2 §. Sedan kronans rätt upphört, vare
allmänningsdelägarna berättigade att, utan erläggande av särskild lösen,
förfoga över dylika träd å allmänningen på sätt som gäller örn skogen i
övrigt därå, och skola bestämmelserna i § 71 sagda förordning örn rätt
för kronan till ersättning för storverksträd eller ek, som olovligen avverkats
å häradsallmänning, icke vidare gälla.
2 *.
Det åligger domänstyrelsen att efter utfärdandet av denna förordning
ofördröjligen låta verkställa undersökning, huruvida å häradsallmänning
växande storverksträd eller ek bör enligt lagen den 25 juni 1909 angående
naturminnesmärkens fredande fridlysas såsom sådant. Finner domänstyrelsen
med avseende å viss häradsallmänning fridlysning böra äga rum,
har styrelsen att före den 1 januari 1934 i stadgad ordning därom göra
ansökan. Möter hinder härför på grund av vägran från delägarnas sida
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 5
att enligt 2 § sagda lag lämna skriftligt medgivande till ansökningen,
åligger det domänstyrelsen att före nyssberörda dag anmäla förhållandet
till Konungen, som prövar, huruvida i dylikt fall kronans rätt till träd,
som domänstyrelsen ansett böra fridlysas, skall fortfara att gälla efter
den 1 juli 1935. Förordnar Konungen örn fortsatt giltighet av kronans
rätt till träd, som nyss sagts, skall trädet genom domänstyrelsens försorg
på lämpligt sätt utmärkas såsom kronan tillhörigt.
Enligt överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet
har förevarande proposition hänskjutits till behandling i sammansatt
andra lag- och jordbruksutskott.
Enligt §§ 37 och 38 i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående Gällande
hushållningen med de allmänna skogarna i riket äro å häradsallmän- b^tämmeUer.
ning storverksträd och ekar förbehållna kronan. Till storverksträd hänföras
masteträd (träd av minst 20.7 meters längd samt 59 centimeters
tjocklek 3.5 meter från roten i storändan och 39 centimeters tjocklek i lilländan)
och mastespiror (träd av minst 17.8 meters längd samt 39 centimeters
tjocklek i storändan och 27 centimeters tjocklek i lilländan). Med
avseende å tillgodogörandet av nämnda träd för kronans räkning stadgas
i § 42 andra stycket av förordningen, att, örn storverksträd eller ekar,
varöver enskild man ej äger fri dispositionsrätt, hunnit den mognad, att.
de ej längre stå sig till gagn eller av annan orsak böra tillvaratagas, jägmästaren
har att därom göra anmälan hos domänstyrelsen. Därjämte föreskrives
i §§ 43 och 44, att, därest behov yppas för sjöförsvaret av virke,
som kan erhållas av kronan förbehållna storverksträd och ekar, domänstyrelsen
skall, på anmälan av marinförvaltningen örn det erforderliga
beloppet av sådant virke, bestämma de skogar, varifrån virket skall anskaffas,
varefter marinförvaltningen äger att örn virkets utstämpling,
fällning och avforsling draga försorg, samt att avverkning och avforsling
av ek, som blivit såld eller för sjöförsvarets räkning utsynad, skall
ske vår- eller vintertid inom två år efter utstämplingen, såvida ej i något
fall kortare avverkningstid blivit på grund av särskilda omständigheter
bestämd. Försummar köpare vad sålunda är föreskrivet, har han
förlorat sin rätt till virket.
Med anledning av en vid 1907 års riksdag inom andra kammaren väckt
motion, nr 135, av P. O. Lundell anhöll riksdagen i skrivelse den 24 maj
1907, nr 185, att Kungl. Majit ville låta utreda, huruvida kronans förenämnda
rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning kunde upphöra,
samt för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Förarbet&na
till propositionen.
6
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Historik.
Förekomsten
av ekar och
storverksträd
å häradsallmänningar.
Sedan över denna skrivelse infordrade yttranden avgivits av domänstyrelsen
samt vissa andra myndigheter, uppdrog Kungl. Maj:t den 16
juni 1911 åt en särskild kommitté, den s. k. skogslagstiftningskommittén,
att verkställa utredning angående, bland annat, den i berörda riksdagsskrivelse
angivna frågan, och framlade kommittén med anledning bärav
i betänkande den 9 december 1918 förslag till lag örn upphörande av kronans
rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning.
över kommitténs förslag avgåvos yttranden av domänstyrelsen samt ett
flertal andra myndigheter ävensom av åtskilliga korporationer, föreningar
och sammanslutningar, däribland Sveriges häradsallmänningsförbund.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget bar utarbetats på
grundval av skogslagstiftningskommitténs utredning i ärendet och de
däröver avgivna yttrandena samt under medverkan av särskilda sakkunniga.
Beträffande förarbetena i övrigt till propositionen får utskottet hänvisa
till denna.
I skogslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 532 och ff.) samt i propositionen
(sid. 5 och ff.) hava redogörelser lämnats för de bestämmelser,
som före tillkomsten av 1894 års skogsordning gällt i fråga örn kronans
rätt till ekar och andra bärande träd samt till mäste- och storverksträd.
Av dessa redogörelser framgår, att den rätt till ekar samt mäste- och
storverksträd, som enligt 1734 års lag och skogsordning samt skogsordningarna
av åren 1793 och 1805 tillkommit kronan beträffande såväl krono-
som skattejord, underkastats en betydelsefull inskränkning genom förordningen
den 28 oktober 1830, däri ägare av kronoskattehemman, berustade
säterier samt stadsjord av kronoskattenatur tillerkänts rätt att genom
en efter vissa grunder bestämd lösen förvärva ägande- och oinskränkt dispositionsrätt
till de ekar samt mäste- och storverksträd, som vid tiden för
förordningens utfärdande funnos å deras jord eller framdeles kunde därå
uppväxa. Då de jordägare, till vilkas förmån berörda lösningsrätt stadgats,
ej begagnade sig av densamma i avsedd omfattning, förklarades sedermera
genom förordningen den 8 oktober 1875 (nr 75), att ägare av kronoskattehemman
och lägenheter, berustade säterier och stadsjord av kronoskattenatur
skulle vara berättigade att, utan erläggande av särskild lösen,
för framtiden fritt disponera över den å deras jord växande ekskog
av vad beskaffenhet som helst ävensom över mäste- och storverksträd.
Beträffande innehållet i övrigt av nämnda redogörelser hänvisar utskottet
till kommittébetänkandet och propositionen.
För vinnande av kännedom örn den nuvarande förekomsten av ekar och
storverksträd å häradsallmänningarna har domänstyrelsen enligt departementschefens
uppdrag i början av år 1931 från vederbörande jägmästare
infordrat uppgifter härom, av vilka uppgifter en sammanställning in
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 7
tagits i propositionen. I denna sammanställning, däri jämväl införts en
av domänstyrelsen verkställd uppskattning av rotvärdet av de träd, som
uppgifterna avse, hava allmänningarna uppdelats i två grupper, I och II,
den förra omfattande sådana allmänningar, varå storverksträd och ekar
förekomma i den omfattning, att trädens rotvärde beräknats täcka kostnaderna
för verkställande av syn och värdering av träden, samt den
andra gruppen övriga allmänningar. Ifrågavarande sammanställning är
av följande innehåll:
Grupp I. Häradsallmänningar, där värdering enligt syn kan ifrågasättas.
Län
Rev
Härads
allmänning
-
E k
Före
komst
körn.
Värde
kr.
Storverksträd
Före
komst
st.
Värde
kr.
Summa
kr.
Västmanlands
Uppsala........
S:a Uppsala ••••
! Södermanlands.
S:a Södermanlands
Östergötlands .....
Linköpings
Ombergs
S:a Östergötlands
Kalmar .....................! Kalmar
Örbyhus
Sala
»
Örbyhus
Torstuna
Lagunda
Trögds
Ulleråkers
Tierps
470
65
100
Gripsholms
Nyköpings
Finspångs
Selebo
Västerrekarnes
Åkers
Österrekames
Jönåkers
Oppunda
635
45
30
120
Hammarkinds
Lösings
Åkerbo
Östkinds
Göstrings
Lysings_
N:a Möre
195
200
100
20
325
200
S:a 18 häradsallmänningar ................................... | 1,355
— 50
1,400
200
300
1,900
150
100
350
50
100
150
100
100
100
300
150
100
600 850
1,000
20
300
60
1,380
1,000
4,880
50
70
20
100
20
100
2,000 | 2,000
2,000
4,000
3,400
200
300
4,000
6,000 7,900
4,000
4,000
4.000
12,000
6.000
4,000
34,000
2,000
2,800
800
4,000
800
4,000
360 14,400
10 400
1,420 | 56,800
4,150
4.000
4,100
12,350
6.000
4,000
34,600
3.000
2,820
1,100
4.000
860
4,000
15,780
1,400
61,680
8
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Grupp II. Häradsallmänningar, där värdering enligt syn icke anses böra
ifrågakomma.
Revir
Härads-
allmänning
E k
Storverksträd
Summa
kr.
Län
Före-
komst
kbm.
Värde
kr.
Före-
komst
st.
Värde
kr.
Västmanlands ............
Västerås
Åkerbo
20
60
_
_
60
Uppsala .....................
Örbyhus
Hagunda
—
—
5
200
200
»
Norunda
—
—
5
200
200
N:a Roslags
Olands
20
60
—
—
60
» »
Rasbo
15
75
—
—
75
Örebro .....................
Askersunds
Askers
10
30
—
—
30
Östergötlands ............
Finspångs
Memmings
10
30
5
200
230
Linköpings
Hanekinds
20
60
--
—
60
Gullbergs
Bobergs
25
75
—
—
75
»
Gullbergs
30
90
—
—
90
Skaraborgs ...............
Granviks
S:a Vadsbo
1
10
—
—
10
Jönköpings ...............
Nässjö
N:a Vedbo
1
10
5
200
210
S:a 12 häradsallmänningar ...............
152
500
20
800
1,300
Av sammanställningen framgår, att rotvärdet för ekar ock storverksträd
å häradsallmänningar beräknats utgöra, för ekar 5,380 kronor och
för storverksträd 57,600 kronor eller sammanlagt 62,980 kronor.
Domänstyrelsen har framhållit, att beräkningen av rotvärdet skett
efter genomsnittliga pris för ungefär de senaste fem åren samt att de i
sammanställningen lämnade uppgifterna å förekomsten av ekar och storverksträd
endast finge betraktas såsom ungefärliga.
Statsverkets Till upplysning örn de inkomster, som statsverket under senare tid
ekböck ''stor. erhållit av kronan förbehållna ekar och storverksträd å häradsallmänverksträd
& ningar, har i propositionen intagits en med ledning av domänstyrelsens
mtinningar .årliga förvaltningsberättelser upprättad tablå över de kvantiteter ekvirunder
senare ke, sorn under åren 1915—1930 försålts för kronans räkning från sagda
allmänningar, och de belopp, som därför influtit, ävensom över myckenheten
av de för kronans räkning under samma tid disponerade storverksträd
å häradsallmänningarna. Denna tablå är av följande innehåll:
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
9
År
E k
a r
Storverksträd
Anmärkningar
kbm.
kr.
kbm.
kr.
1915...............
160
2,500
Kalmar revir
1916...............
152
4,130
—
—
Kalmar revir
1917...............
—
—
—
—
1918...............
101
6,460
—
—
Kalmar revir
1919...............
175
5,010
—
—
Kalmar revir
1920 ...............
—
—
—
—
1921...............
—
'' -
—
—
1922 .............
—
—
—
—
1923...............
i
5
—
—
1924...............
6
30
—
—
1925 ...............
57
280
—
—
1926 ...............
93
906
—
—
1927 ...............
—
—
7
—
1928 ..............
62
200
—
—
1929 ..............
7
29
4
—
1930...............
—
—
—
—
Summa
814
19,550
11
—
Tablån utvisar, att statsverkets inkomster av ekar å häradsallmänningar
under omförmälda sexton år uppgått till sammanlagt 19,550 kronor,
motsvarande en medelinkomst för år av cirka 1,220 kronor. Att sagda
inkomster under ifrågavarande år stigit till nyss angivna belopp beror,
enligt vad departementschefen uppgivit, väsentligen därpå, att åren 1915
—1919 ett större antal ekar försålts för kronans räkning från Norra Möre
häradsallmänning i Kalmar län, genom vilken försäljning den största
delen av de avverkningsbara ekarna å nämnda allmänning tillgodogjorts.
Frånräknas de inkomster, som statsverket erhållit genom nämnda försäljning,
uppgår vad till statsverket influtit för avyttrade ekar å häradsallmänningar
under ifrågavarande år allenast till 1,450 kronor, motsvarande
en medelinkomst för år av cirka 90 kronor. Kvantiteten av de storverksträd
å häradsallmänningar, som under ifrågavarande år disponerats
för kronans räkning, uppgår enligt tablån allenast till 11 kubikmeter.
Till stöd för upphävande av kronans rätt till storverksträd och ekar
å häradsallmänningar anfördes i förenämnda motion 11:135 vid 1907 års
riksdag, bland annat:
De i 1894 års skogsordning införda bestämmelserna örn kronans ifrågavarande
rätt utgjorde en stor olägenhet vid tillämpande av en ordnad
hushållning å häradsallmänningarna. Storverksträd förekomme väl numera
sällan och åstadkomme ej så ofta svårigheter, men så mycket värre
vore det med ekar, som å en del allmänningar förekomme i större antal.
Dessa ekar finge nämligen ej avverkas samtidigt med den övriga skogen,
och under ekarnas vida kronor kunde icke återväxt av skog åstadkommas,
vilket vore till stor skada för ett likformigt skogsbestånd. Ännu
större skada åstadkommes dock därigenom, att, då befintliga ekar skulle
avverkas och utforslas, efter det ungskog omkring dem uppvuxit, ett
Riksdagens
skrivelse den
24 maj 190?
nr 185.
Domän
styrelsen.
Skogslagstift
ningskom
mitlén.
10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
stort antal unga och vackra träd bleve nedslagna och fördärvade för varje
ek, som sålunda högges. Därtill komme extra svårigheter att få någon
återväxt å de små kala fläckar här och där, som uppstått efter ekarnas
avverkning. För kronan hade rätten till storverksträd och ekar å häradsallmänningarna
numera säkerligen ringa betydelse, men för skogshushållningen
å allmänningarna vore den till stor olägenhet.
I omförmälda skrivelse den 24 maj 1907, nr 185, uttalade riksdagen, att
den, i likhet med motionären, funne den fördel, som kunde tillskyndas
kronan genom bibehållande av dess rätt till storverksträd och ekar å
häradsallmänningar vara av ringa betydelse i jämförelse med den skada
och olägenhet för en rationell skogsvård, som, på sätt motionären framhållit,
otvivelaktigt åstadkommes genom bestämmelserna örn sagda rätt,
samt att riksdagen förty ansåge det önskvärt, att ändring härutinnan
kunde äga rum i den av motionären angivna riktning.
I det yttrande, som domänstyrelsen avgav över berörda riksdagsskrivelse,
uttalade sig styrelsen för ett upphävande av kronans ifrågavarande
rätt samt gjorde gällande att rätten borde av kronan avstås utan lösen.
Domänstyrelsen anförde i sist berörda avseende:
Ett krav på lösen syntes väl ej vara helt obefogat, enär, även örn grunden
för rätten ursprungligen varit sjöförsvarets behov av byggnadsvirke
och denna grund numera kunde anses bortfallen, dock själva rätten obestridligen
kvarstode och det ej kunde anses i och för sig obilligt, örn kronan
därvidlag, liksom helt visst varje enskild skulle göra, betingade sig
skäligt vederlag för rättens avstående. Men då styrelsen icke uppställde
krav på sådant vederlag, riktade den sin uppmärksamhet förnämligast
därå, att rätten för kronan representerade ett förhållandevis ringa avkastningsvärde,
vilket torde framgå, bland annat, därav, att under åren
1904—1908 kronan ej haft någon inkomst på försäljning av storverksträd
från häradsallmänningar och för försålda ekar därifrån allenast fått in
1,472 kronor 81 öre, eller i medeltal för år 294 kronor 56 öre. Till detta
resultat torde emellertid med fog kunna antagas hava medverkat den
omständigheten, att under åren 1907 och 1908, för vilka år dylik inkomst
ej alls influtit, frågan örn upphörande av kronans ifrågavarande rätt varit
aktuell. Vidare syntes det styrelsen tydligt, att vederlagets bestämmande
måste föranleda kostsamma undersökningar och stöta på vissa
svårigheter, varförutom en sådan anordning, som naturligen måste göras
beroende av allmänningsdelägarnas samtycke, säkerligen skulle leda därtill,
att å vissa häradsallmänningar delägarna finge rätt till ekar och
storverksträd, medan å andra kronans nuvarande rätt till dylika träd
bleve bibehållen, ett förhållande, som ej torde vara fullt lämpligt.
Skogslagstiftningskommittén har i sitt betänkande framhållit, att antalet
ekar och storverksträd å häradsallmänningarna vore i förhållande
till allmänningarnas areal skäligen obetydligt. Kommittén har därför
funnit uppenbart, att de olägenheter, som tillskyndats skogsvården å allmänningarna
av kronans ifrågavarande rätt, icke kunnat åtminstone på
senare tider vara av någon avsevärd betydelse. Till belysning av sin
uppfattning i sistnämnda avseende har kommittén anfört:
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 11
Särskilt torde förefintliga ekars och storverksträds hindrande inverkan
på återväxten vara skäligen ringa. Mera avseende kunde då vara
att fästa vid att de åt kronan förbehållna, spridda stående träden icke
kunde tillgodogöras utan att kringstående ungskog skadades, men med
hänsyn till den i några av de avgivna yttrandena antydda möjligheten
att detta missförhållande kunde avhjälpas därigenom, att sagda träds
avverkning planlades och företoges samtidigt med omgivande bestånd,
syntes icke heller denna synpunkt behöva tillmätas något större praktiskt
värde. Någon vansklighet att finna en tidpunkt, som lämpade sig för
avverkning av såväl det så att säga ordinära beståndet som de visserligen
detta i regeln till åldern överlägsna ekarna och storverksträden, torde
i allmänhet icke förefinnas, och näppeligen skulle det heller under nutida
förhållanden kunna inträffa, att en hastig avverkning av nämnda
träd bleve på grund av inträffade omständigheter erforderlig för flottans
timmerbehov eller dylikt.
Kommittén har därjämte framhållit den motsättning mellan kronans
och allmänningsdelägarnas intressen, som kronans ifrågavarande rätt
medförde, samt påpekat, att genom nämnda motsättning produktionen
av ekar och storverksträd å allmänningarna bleve lidande.
Såsom sammanfattning av sin mening i den föreliggande huvudfrågan
har kommittén uttalat: att visserligen de olägenheter för häradsallmänningarnas
skogsvård i allmänhet, vilka dittills yppat sig till följd av kronans
ifrågavarande rätt, icke vore av någon avsevärd betydenhet, men
att kronans berörda rätt numera icke uppbures av något behov av naturatillgång
på ek- och storverkstimmer, att det värde, ifrågavarande rätt i
ekonomiskt avseende kunde hava för kronan, för närvarande vore obetydligt,
att ett ökande därav icke skulle stå tillsammans med rättighetens
uppkomst och innebörd samt att vid nu angivna förhållanden denna
kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar borde
bringas till upphörande.
Beträffande frågan, huruvida kronans förevarande rätt borde avstås
mot ersättning eller helt efterskänkas, har kommittén framhållit, att någon
anledning icke förelåge, varför en dylik ersättning icke skulle utgå,
och att vid sådant förhållande densamma borde fordras. Det skäl, som
kunde synas mest betydande av dem, som andragits däremot, vore att till
följd av ersättningserläggandets beroende av allmänningsdelägarnas
beslut det kunde inträffa, att kronans rätt till storverksträd och ekar
upphörde beträffande vissa allmänningar men kvarstode i avseende
å andra, eller ock att till undvikande härav kronan måste medgivas
rätt att inom viss, icke allt för kort tid tillgodogöra sig de träd,
som allmänningsdelägarna icke ville lösa till sig. Men den förutsättning,
varpå detta argument vilade, eller att för ersättningens utgörande godvillig
överenskommelse mellan kronan och allmänningsdelägarna måste
fordras, torde icke vara av den oundviklighet vid frågans lösning, som
12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Sveriges
häradsall
männings
förbund.
därvid tillagts densamma. Tvärtom hade det synts kommittén både görligt
och lämpligt, att saken ordnades i likvidationsväg, såsom ett slags
ståndskogslikvid, d. v. s. att kronans ifrågavarande rätt upphörde vid en
viss bestämd tidpunkt — alltså utan någon längre eller kortare övergångsperiod
— och att allmänningsdelägarna förpliktades att till kronan
erlägga en på visst sätt bestämd lösen för de storverksträd och ekar, som
vid nämnda tidpunkt funnes på allmänningen. Ur skogsvårdssynpunkt
vore detta tydligen att föredraga framför ett eventuellt separatavverkande
av nämnda träd för kronans räkning, vaiuned varken kronan själv
eller allmänningsdelägarna skulle vara hetjänte. Någon orättvisa eller
hårdhet gentemot dessa sistnämnda torde icke kunna anses ligga däri,
såframt bestämmelserna örn lösenskyldighetens föremål och beloppets beräknande
behörigen avvägdes. I den ojämna förekomsten av storverksträd
och ekar på de olika allmänningarna läge ett ytterligare skäl att
icke göra eftergivandet av kronans rätt till dessa helt gratuit, då därigenom
vissa allmänningar skulle bekomma rätt stora värden, medan
andra icke finge något.
I anslutning till vad kommittén sålunda anfört innehåller det av kommittén
framlagda lagförslaget i ämnet, att den kronan hittills tillkommande
rätten till storverksträd och ekar å häradsallmänningar skulle
upphöra med utgången av det år, då den föreslagna lagen utfärdades, oell
att allmänningsdelägarna därefter skulle äga att förfoga över desamma
på sätt som gällde örn skogen i övrigt å sådan allmänning. Kronan skulle
dock äga att i ersättning för de vid nämnda tid å käradsallmänningarna
befintliga storverksträd och ekar, som uppnått avverkningsbar storlek, bekomma
likvid, som efter delägarnas bestämmande finge utgöras antingen
i penningar eller skogsprodukter. Till grund för denna likvid skulle, där
kronan så yrkade, verkställas syn och värdering av tre gode män, utsedda
en av Konungens befallningshavande, en av allmänningsdelägarna och
en av skogsvårdsstyrelsen. Sådan syn och värdering kunde dock ej påkallas
av kronan senare än ett år efter lagens ikraftträdande. Hade ej inom
sagda tid framställning örn sådan åtgärd skett hos allmänningsstyrelsen,
skulle ersättningsfrågan vara förfallen. Likviden kunde efter delägarnas
bestämmande fördelas på flera, dock högst tio år. Kostnaden för syn och
värdering skulle gäldas av kronan.
Sveriges häradsallmänningsförbund har i sitt yttrande över skogslagstiftningskommitténs
förslag tillstyrkt eftergivande av kronans rätt
till storverksträd och ekar å häradsallmänningar samt ansett, att
detta rättvisligen borde ske utan lösen. Förbundet har erinrat, att efterskänkande
utan vederlag ägt rum i fråga örn andra kronan tillkommande
rättigheter å häradsallmänningarna, såsom dess förmånsrätt till
virke för militära, civila och prästerliga boställshavare och dess rätt till
jakt. Den förstnämnda rätten hade borttagits genom 1866 års skogsord
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 13
ning och den senare genom lagen om rätt till jakt den 8 november 1912.
Förbundet har därjämte påpekat, att en noggrann värdering av ekar och
storverksträd å häradsallmänningarna skulle draga betydande kostnader.
Till belysning härav har förbundet anfört:
Man måste erinra sig, att såväl ekarna som storverksträden merendels
vore av sådan beskaffenhet, att för en någorlunda riktig värdering erfordrades,
att varje träd underkastades en noggrann besiktning, vilket
krävde en betydande tidsutdräkt, enär träden i regel stöde mycket spridda
och merendels förekomme såsom enstaka överståndare uti skogsbestånden.
Härtill bomme ytterligare svårigheten att angiva, huruvida ett
visst träd vore att räkna såsom storverksträd eller ej. Det ojämförligt
övervägande antalet utav dem torde hava dimensioner, vilka sammanfolle
med eller stöde på gränsen mot de stadgade minimimåtten, och det
skulle i ett stort antal fall bliva svårt att avgöra, huruvida ett visst träd
skulle räknas såsom storverksträd eller ej, så framt det icke fälldes, vilket
emellertid lagförslagets bestämmelser avsåge att undvika. Även örn
trädet fälldes, så vore frågan dock icke löst genom den nu möjliga noggrannare
mätningen av längder och diametrar, ty det syntes vara ovisst,
huruvida de i skogsordningen angivna diametermåtten avsåge trädstammen
med eller utan hark. Innan en lösesumma kunde påfordras, måste
det uppenbarligen vara fullt klart, för vilka träd den skulle utgå, och
det torde icke vara tillräckligt att i en möjligen blivande lag endast stadga,
att ersättningen skulle utgå för storverksträd, utan det syntes vara
nödvändigt att närmare och fullt exakt utsäga vilka träd som skulle inbegripas
under denna benämning.
På departementschefens anmodan har domänstyrelsen i skrivelse den
19 mars 1931 lämnat uppgift å det belopp, vartill kostnaderna för verkställande
av syn och värdering enligt det av skogslagstiftningskommittén
i ärendet framlagda lagförslaget kunde beräknas uppgå. I skrivelsen har
domänstyrelsen meddelat, att styrelsen uppskattat dessa kostnader till
omkring 4,000 kronor. Hörande de grunder, enligt vilka uppskattningen
ägt rum, har domänstyrelsen upplyst, att styrelsen för vinnande av kännedom
örn den nuvarande förekomsten av storverksträd och ekar å häradsallmänningar
infordrat uppgifter härom från vederbörande jägmästare,
1 samt vidare anfört:
Av de infordrade uppgifterna hade inhämtats, att å 30 av landets 56
häradsallmänningar torde finnas kronan förbehållna storverksträd eller
ekar. Förekomsten av storverksträd och ekar vore emellertid av tillgängliga
uppgifter att döma å 12 av de 30 berörda skogarna av så ringa omfattning,
att kostnaden för syn oell värdering av tremannanämnd icke
stöde i rimligt förhållande till det påräknade lösenbeloppet. Å övriga 18
häradsallmänningar torde, såvitt nu kunde bedömas, förekomsten av storverksträd
och ekar vara av den omfattning, att — enligt skogslagstiftningskommitténs
förslag — syn genom särskild nämnd torde böra hållas.
Styrelsen ansåge för sin del, i anslutning till ovan anförda synpunkter,
att värderingen borde utföras på följande sätt. Å de häradsallmän
1
För innehållet av dessa uppgifter har redogörelse lämnats å sid. 6 oell 7.
Utredning
rörande kostnad
för syn
och värdering
enligt skogsla
g stiftning skommitténs
förslag.
14 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Departements
chefen.
ningar, där storverksträd eller ekar förekomme, skulle av en därtill av styrelsen
förordnad skogsstatstjänsteman utföras en förundersökning nied värdering
av befintliga tillgångar av storverksträd och ek. Sedan nied ledning
av därvid insamlade uppgifter avgjorts, å vilka skogar förekomsten
av storverksträd eller ek vore av den omfattning, att de av kommittén
föreslagna nämnderna borde träda i verksamhet, skulle genom domänstyrelsens
försorg upprättas förslag till resplan för vederbörande nämnd, som
sedan hade att med stöd av den av skogsstatstjänstemannen företagna
preliminära uppskattningen verkställa syn och värdering av ifrågavarande
skogstillgång.
Under förutsättning att värderingen av storverksträd och ekar å häradsallmänningarna
företoges i den omfattning och den ordning, styrelsen
nu föreslagit, beräknade styrelsen kostnaden för verkställande genom
nämnd av syn och värdering till omkring 4,000 kronor.
Departementschefen har till stöd för den ståndpunkt, som intagits i propositionen,
anfört, bland annat:
»I likhet med skogslagstiftningskommittén och det övervägande flertalet
av de i ärendet hörda myndigheterna anser jag på de av kommittén
anförda skäl, att kronans ifrågavarande rätt till storverksträd och
ekar å häradsallmänningar bör bringas att upphöra.
Beträffande frågan, huruvida sagda rätt bör av kronan avstås mot
vederlag eller helt efterskänkas, vill jag erinra, att, på sätt framhållits
i motiveringen till det förslag till lag örn häradsallmänningar, varom
Kungl. Maj:t förut i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen, nämnda
allmänningar sedan äldsta tider måste anses hava tillhört respektive
härad. I 2 § av sagda förslag har ock upptagits en bestämmelse, vari
delägarnas äganderätt till häradsallmänning uttryckligen erkännes. Kronans
rätt till storverksträd och ekar å sådan allmänning är följaktligen
att betrakta såsom en inskränkning i delägarnas äganderätt till allmänningen
och sålunda väsentligen att likställa med den rätt till dylika träd
å skattejord, som tidigare tillkommit kronan men genom förordningen den
8 oktober 1875 efterskänkts utan vederlag.
Såsom i det föregående omnämnts, har kronans förevarande rätt tillkommit
för att tillgodose kronans behov av ekvirke och storverksträd för
byggande av krigsskepp och utförande av andra allmänna byggnader.
Rätten har sålunda ej avsett att bereda kronan inkomster genom försäljning
av ifrågavarande kronan förbehållna träd. Vid sådant förhållande
torde, då berörda behov numera upphört, principiella skäl tala för
att rätten av kronan avstås utan vederlag. Jag vill härvid erinra, att,
såsom Sveriges häradsallmänningsförbund i sitt yttrande påpekat, statsmakterna
tidigare efterskänkt kronan tillkommande liknande rättigheter
utan ersättning.
I alla händelser torde det ej med naturen av ifrågavarande rätt vara
förenligt, att, på sätt skogslagstiftningskommittén föreslagit, allmänningsdelägarna
ålägges skyldighet att på yrkande av kronan lösa de träd rät
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 15
ten omfattar. Den analogi med reglerna örn ståndskogslikvid, som kommittén
åberopat till stöd för sitt förslag, torde ej vara förhanden. I detta
avseende må särskilt framhållas, att något hinder ej möter, att i samband
med utfärdande av föreskrift örn rättens upphörande kronan medgives
befogenhet att avverka och tillgodogöra sig de träd, som rätten då
omfattar.
Med hänsyn till det anförda finner jag, att, därest kronans förevarande
rätt anses böra upphöra, möjligheten att utan åsidosättande av allmänningsdelägarnas
berättigade intressen bereda kronan gottgörelse för de
träd rätten avser är begränsad till ettdera av följande alternativ: l:o)
att i anslutning till bestämmelserna i förenämnda förordning den 28 oktober
1830 delägarna i de särskilda häradsallmänningarna medgives befogenhet
att mot bestämd lösen förvärva sig ägande- och dispositionsrätt
till de ekar och storverksträd, som förefinnas å allmänningarna eller
framdeles kunna där uppväxa, eller 2:o) att i samband med utfärdande av
föreskrift örn upphörande av ifrågavarande rätt kronan tillerkännes befogenhet
att under viss övergångstid avverka och tillgodogöra sig å allmänningarna
befintliga träd av ifrågavarande beskaffenhet.
Mot båda dessa alternativ torde emellertid från olika synpunkter befogade
erinringar kunna göras. Beträffande det förra alternativet är sålunda
att märka, att, därest en lösningsrätt av nyss angivet innehåll
stadgades, rätten sannolikt ej komme att begagnas av delägarna i alla
häradsallmänningar utan att ett dylikt stadgande skulle få till följd, att
kronans rätt till här avsedda träd avlöstes beträffande vissa allmänningar
men kvarstode i fråga örn de övriga, vilket tydligen ej vore tillfredsställande.
Med avseende å det senare alternativet må framhållas, att ett avverkande
under en jämförelsevis kort tidsperiod av samtliga eller flertalet
av de å häradsallmänningarna befintliga ekar och storverksträd näppeligen
kan anses försvarligt vare sig från skogliga eller nationalekonomiska
synpunkter. Även örn en sådan åtgärd begränsades till storverksträden
samt till ekar, som uppnått avverkningsbara dimensioner, skulle
den dock innebära viss minskning i landets tillgång på dylika träd.
Det måste ock betecknas såsom från allmän synpunkt olämpligt att företaga
en dylik avverkning utan hänsyn till det inom landet förefintliga
aktuella behovet av ekvirke eller sådana virkessortiment, som erhållas
från storverksträden, eller till rådande priser å dylikt virke.
Det må härjämte erinras, att rotvärdet för de å häradsallmänningarna
befintliga ekar och storverksträd enligt domänstyrelsens uppskattning uppgår
allenast till sammanlagt 62,980 kronor. Därest allmänningsdelägarna, i
strid med den mening jag förut hävdat, ålades att lösa ifrågavarande
träd, torde statsverket dock ej kunna påräkna att i lösen bekomma ens
nyssnämnda belopp, enär statsverket för sådant fall måste vidkännas
vissa kostnader för besiktning och värdering av träden, varjämte å flera
16 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.
Utskottet.
allmänningar förekomsten av ekar och storverksträd är så ringa, att det
ej lönar sig att verkställa dylik värdering. Enligt domänstyrelsens beräkning
skulle ifrågavarande besiktnings- och värderingskostnader — förutsatt
att staten, såsom skogslagstiftningskommittén föreslagit, ensam svarade
för dessa — uppgå till cirka 4,000 kronor. Härförutom skulle staten
få vidkännas viss ej uppgiven kostnad för erforderlig förberedande undersökning
rörande tillgången på ek och storverksträd å allmänningarna.
Därjämte är att märka, att enligt domänstyrelsens uppskattning beträffande
12 allmänningar, varå förefintliga ekar och storverksträd ansetts
hava ett rotvärde å tillhopa 1,300 kronor, kostnaderna för förrättande av
värdering skulle komma att överstiga nyssnämnda värde och någon värdering
sålunda ej böra äga rum. Enligt nu angivna beräkningsgrunder
skulle statens nettoinkomst genom en lösen av förut angiven beskaffenhet
komma att stanna vid cirka 55,000 kronor.
Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig i likhet med domänstyrelsen
böra förorda, att kronans ifrågavarande rätt eftergives utan vederlag.
»
Utskottet biträder den av departementschefen hävdade uppfattningen,
att kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar bör
bringas att upphöra.
Yad angår frågan, huruvida rätten bör av kronan avstås mot vederlag
eller därförutan, vill utskottet erinra, att utskottet i sitt utlåtande nr 1
i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts förenämnda proposition med förslag
till lag örn häradsallmänningar och därvid lämnat bestämmelsen i 2 § av
förslaget örn delägarnas äganderätt till häradsallmänning utan anmärkning.
Utskottet anser därför, i likhet med departementschefen, att kronans
rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning är att betrakta
såsom en inskränkning i delägarnas äganderätt till allmänningen och
sålunda väsentligen är att likställa med den rätt till dylika träd å skattejord,
som tidigare tillkommit kronan men som kronan genom förordningen
den 8 oktober 1875 avstått utan vederlag.
På grund härav och då de skäl, som departementschefen anfört till stöd
för sin ståndpunkt, att ifrågavarande rätt bör av kronan efterskänkas
utan ersättning, enligt utskottets mening äga giltighet, finner utskottet
sig böra biträda sagda ståndpunkt. Ett ytterligare motiv härtill ligger
enligt utskottets mening däri, att med hänsyn till de svårigheter, som
möta för en exakt värdering av storverksträd och ekar å häradsallmänningar
— utskottet vill i detta avseende särskilt hänvisa till vad Sveriges
häradsallmänningsförbund härutinnan anfört — det ej kan anses uteslutet,
att kostnaderna för verkställande av en dylik värdering kunde komma
att ej obetydligt överstiga det av domänstyrelsen i sådant hänseende beräknade
beloppet 4,000 kronor, under det å andra sidan på grund av rådande
depression å trävarumarknaden det ej bör förbises, att rotvärdet å
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 17
ifrågavarande träd kunde komma att ej oväsentligt understiga den summa,
62,980 kronor, vartill sagda värde av domänstyrelsen uppskattats.
På grund av vad sålunda anförts och då utskottet ej heller i övrigt finner
anledning till erinran mot förevarande proposition, får utskottet hemställa,
att propositionen måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 april 1932.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:
G. SEDERHOLM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från andra lagutskottet: herrar Westman, Linder, Magnusson i Kalmar, Magnusson i
Skövde, Hage, Tamm, Granström och Skoglund;
från jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Elof B. Andersson, Fritiof Gustafson, Sköld,
Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen, Norman och Andersson i Tungelsta.
Reservation
av herrar Linder, Magnusson i Kalmar, Hage, Sköld, Norman och
Andersson i Tungelsta, vilka anfört:
Med den ståndpunkt vi intagit i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition
nr 10 torde följa, att vi även anse, att förevarande proposition hör av riksdagen
avslås.
Men oavsett, på vilket sätt spörsmålet örn äganderätten till häradsallmänningarna
löses, hålla vi före, att anledning saknas för ett avstående
från kronans sida utan ersättning av rätten till storverksträd och
ekar å häradsallmänningarna. Särskilt torde detta gälla, då fråga är att
avstå de med denna rätt följande värdena till enskilda jordägare. Denna
kronans rätt är nämligen av ingen bestridd, varjämte den även av kronan
alltjämt hävdas. Skulle förenämnda proposition nr 10 bifallas av
riksdagen, torde frågan örn kronans rätt till storverksträd och ekar böra
ånyo hänskjutas till Kungl. Majit för utarbetande av förslag, varigenom
häradsallmänning erhåller tillstånd att mot ersättning avlösa denna rätt.
På grund av vad nu anförts, hemställa vi,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 12 må
av riksdagen avslås.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 2 höft. (Nr 2—3.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.