Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd Och ekar å häradsallmänning ar.

1932-04-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LJoU 1932:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd Och ekar å häradsallmänning ar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1932 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd

Och ekar å häradsallmänning ar.

Genom en den 18 december 1931 dagtecknad proposition, nr 12, som

hänvisats till jordbruksutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

förordning om upphörande av kronans rätt till storverksträd och

ekar å häradsallmänningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

Den rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning, som enligt förordningen

den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket tillkommer kronan, skall upphöra den 1 juli 1935, där ej

annat följer av bestämmelserna i 2 §. Sedan kronans rätt upphört, vare

allmänningsdelägarna berättigade att, utan erläggande av särskild lösen,

förfoga över dylika träd å allmänningen på sätt som gäller örn skogen i

övrigt därå, och skola bestämmelserna i § 71 sagda förordning örn rätt

för kronan till ersättning för storverksträd eller ek, som olovligen avverkats

å häradsallmänning, icke vidare gälla.

2 *.

Det åligger domänstyrelsen att efter utfärdandet av denna förordning

ofördröjligen låta verkställa undersökning, huruvida å häradsallmänning

växande storverksträd eller ek bör enligt lagen den 25 juni 1909 angående

naturminnesmärkens fredande fridlysas såsom sådant. Finner domänstyrelsen

med avseende å viss häradsallmänning fridlysning böra äga rum,

har styrelsen att före den 1 januari 1934 i stadgad ordning därom göra

ansökan. Möter hinder härför på grund av vägran från delägarnas sida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 5

att enligt 2 § sagda lag lämna skriftligt medgivande till ansökningen,

åligger det domänstyrelsen att före nyssberörda dag anmäla förhållandet

till Konungen, som prövar, huruvida i dylikt fall kronans rätt till träd,

som domänstyrelsen ansett böra fridlysas, skall fortfara att gälla efter

den 1 juli 1935. Förordnar Konungen örn fortsatt giltighet av kronans

rätt till träd, som nyss sagts, skall trädet genom domänstyrelsens försorg

på lämpligt sätt utmärkas såsom kronan tillhörigt.

Enligt överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet

har förevarande proposition hänskjutits till behandling i sammansatt

andra lag- och jordbruksutskott.

Enligt §§ 37 och 38 i förordningen den 26 januari 1894 (nr 17) angående Gällande

hushållningen med de allmänna skogarna i riket äro å häradsallmän- b^tämmeUer.

ning storverksträd och ekar förbehållna kronan. Till storverksträd hänföras

masteträd (träd av minst 20.7 meters längd samt 59 centimeters

tjocklek 3.5 meter från roten i storändan och 39 centimeters tjocklek i lilländan)

och mastespiror (träd av minst 17.8 meters längd samt 39 centimeters

tjocklek i storändan och 27 centimeters tjocklek i lilländan). Med

avseende å tillgodogörandet av nämnda träd för kronans räkning stadgas

i § 42 andra stycket av förordningen, att, örn storverksträd eller ekar,

varöver enskild man ej äger fri dispositionsrätt, hunnit den mognad, att.

de ej längre stå sig till gagn eller av annan orsak böra tillvaratagas, jägmästaren

har att därom göra anmälan hos domänstyrelsen. Därjämte föreskrives

i §§ 43 och 44, att, därest behov yppas för sjöförsvaret av virke,

som kan erhållas av kronan förbehållna storverksträd och ekar, domänstyrelsen

skall, på anmälan av marinförvaltningen örn det erforderliga

beloppet av sådant virke, bestämma de skogar, varifrån virket skall anskaffas,

varefter marinförvaltningen äger att örn virkets utstämpling,

fällning och avforsling draga försorg, samt att avverkning och avforsling

av ek, som blivit såld eller för sjöförsvarets räkning utsynad, skall

ske vår- eller vintertid inom två år efter utstämplingen, såvida ej i något

fall kortare avverkningstid blivit på grund av särskilda omständigheter

bestämd. Försummar köpare vad sålunda är föreskrivet, har han

förlorat sin rätt till virket.

Med anledning av en vid 1907 års riksdag inom andra kammaren väckt

motion, nr 135, av P. O. Lundell anhöll riksdagen i skrivelse den 24 maj

1907, nr 185, att Kungl. Majit ville låta utreda, huruvida kronans förenämnda

rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning kunde upphöra,

samt för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Förarbet&na

till propositionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Historik.

Förekomsten

av ekar och

storverksträd

å häradsallmänningar.

Sedan över denna skrivelse infordrade yttranden avgivits av domänstyrelsen

samt vissa andra myndigheter, uppdrog Kungl. Maj:t den 16

juni 1911 åt en särskild kommitté, den s. k. skogslagstiftningskommittén,

att verkställa utredning angående, bland annat, den i berörda riksdagsskrivelse

angivna frågan, och framlade kommittén med anledning bärav

i betänkande den 9 december 1918 förslag till lag örn upphörande av kronans

rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning.

över kommitténs förslag avgåvos yttranden av domänstyrelsen samt ett

flertal andra myndigheter ävensom av åtskilliga korporationer, föreningar

och sammanslutningar, däribland Sveriges häradsallmänningsförbund.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget bar utarbetats på

grundval av skogslagstiftningskommitténs utredning i ärendet och de

däröver avgivna yttrandena samt under medverkan av särskilda sakkunniga.

Beträffande förarbetena i övrigt till propositionen får utskottet hänvisa

till denna.

I skogslagstiftningskommitténs betänkande (sid. 532 och ff.) samt i propositionen

(sid. 5 och ff.) hava redogörelser lämnats för de bestämmelser,

som före tillkomsten av 1894 års skogsordning gällt i fråga örn kronans

rätt till ekar och andra bärande träd samt till mäste- och storverksträd.

Av dessa redogörelser framgår, att den rätt till ekar samt mäste- och

storverksträd, som enligt 1734 års lag och skogsordning samt skogsordningarna

av åren 1793 och 1805 tillkommit kronan beträffande såväl krono-

som skattejord, underkastats en betydelsefull inskränkning genom förordningen

den 28 oktober 1830, däri ägare av kronoskattehemman, berustade

säterier samt stadsjord av kronoskattenatur tillerkänts rätt att genom

en efter vissa grunder bestämd lösen förvärva ägande- och oinskränkt dispositionsrätt

till de ekar samt mäste- och storverksträd, som vid tiden för

förordningens utfärdande funnos å deras jord eller framdeles kunde därå

uppväxa. Då de jordägare, till vilkas förmån berörda lösningsrätt stadgats,

ej begagnade sig av densamma i avsedd omfattning, förklarades sedermera

genom förordningen den 8 oktober 1875 (nr 75), att ägare av kronoskattehemman

och lägenheter, berustade säterier och stadsjord av kronoskattenatur

skulle vara berättigade att, utan erläggande av särskild lösen,

för framtiden fritt disponera över den å deras jord växande ekskog

av vad beskaffenhet som helst ävensom över mäste- och storverksträd.

Beträffande innehållet i övrigt av nämnda redogörelser hänvisar utskottet

till kommittébetänkandet och propositionen.

För vinnande av kännedom örn den nuvarande förekomsten av ekar och

storverksträd å häradsallmänningarna har domänstyrelsen enligt departementschefens

uppdrag i början av år 1931 från vederbörande jägmästare

infordrat uppgifter härom, av vilka uppgifter en sammanställning in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 7

tagits i propositionen. I denna sammanställning, däri jämväl införts en

av domänstyrelsen verkställd uppskattning av rotvärdet av de träd, som

uppgifterna avse, hava allmänningarna uppdelats i två grupper, I och II,

den förra omfattande sådana allmänningar, varå storverksträd och ekar

förekomma i den omfattning, att trädens rotvärde beräknats täcka kostnaderna

för verkställande av syn och värdering av träden, samt den

andra gruppen övriga allmänningar. Ifrågavarande sammanställning är

av följande innehåll:

Grupp I. Häradsallmänningar, där värdering enligt syn kan ifrågasättas.

Län

Rev

Härads
allmänning
-

E k

Före
komst
körn.

Värde

kr.

Storverksträd

Före
komst
st.

Värde

kr.

Summa

kr.

Västmanlands

Uppsala........

S:a Uppsala ••••

! Södermanlands.

S:a Södermanlands

Östergötlands .....

Linköpings

Ombergs

S:a Östergötlands

Kalmar .....................! Kalmar

Örbyhus

Sala

»

Örbyhus

Torstuna

Lagunda

Trögds

Ulleråkers

Tierps

470

65

100

Gripsholms

Nyköpings

Finspångs

Selebo

Västerrekarnes

Åkers

Österrekames

Jönåkers

Oppunda

635

45

30

120

Hammarkinds

Lösings

Åkerbo

Östkinds

Göstrings

Lysings_

N:a Möre

195

200

100

20

325

200

S:a 18 häradsallmänningar ................................... | 1,355

— 50

1,400

200

300

1,900

150

100

350

50

100

150

100

100

100

300

150

100

600 850

1,000

20

300

60

1,380

1,000

4,880

50

70

20

100

20

100

2,000 | 2,000

2,000

4,000

3,400

200

300

4,000

6,000 7,900

4,000

4,000

4.000

12,000

6.000

4,000

34,000

2,000

2,800

800

4,000

800

4,000

360 14,400

10 400

1,420 | 56,800

4,150

4.000

4,100

12,350

6.000

4,000

34,600

3.000

2,820

1,100

4.000

860

4,000

15,780

1,400

61,680

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Grupp II. Häradsallmänningar, där värdering enligt syn icke anses böra

ifrågakomma.

Revir

Härads-

allmänning

E k

Storverksträd

Summa

kr.

Län

Före-

komst

kbm.

Värde

kr.

Före-

komst

st.

Värde

kr.

Västmanlands ............

Västerås

Åkerbo

20

60

_

_

60

Uppsala .....................

Örbyhus

Hagunda

—

—

5

200

200

»

Norunda

—

—

5

200

200

N:a Roslags

Olands

20

60

—

—

60

» »

Rasbo

15

75

—

—

75

Örebro .....................

Askersunds

Askers

10

30

—

—

30

Östergötlands ............

Finspångs

Memmings

10

30

5

200

230

Linköpings

Hanekinds

20

60

--

—

60

Gullbergs

Bobergs

25

75

—

—

75

»

Gullbergs

30

90

—

—

90

Skaraborgs ...............

Granviks

S:a Vadsbo

1

10

—

—

10

Jönköpings ...............

Nässjö

N:a Vedbo

1

10

5

200

210

S:a 12 häradsallmänningar ...............

152

500

20

800

1,300

Av sammanställningen framgår, att rotvärdet för ekar ock storverksträd

å häradsallmänningar beräknats utgöra, för ekar 5,380 kronor och

för storverksträd 57,600 kronor eller sammanlagt 62,980 kronor.

Domänstyrelsen har framhållit, att beräkningen av rotvärdet skett

efter genomsnittliga pris för ungefär de senaste fem åren samt att de i

sammanställningen lämnade uppgifterna å förekomsten av ekar och storverksträd

endast finge betraktas såsom ungefärliga.

Statsverkets Till upplysning örn de inkomster, som statsverket under senare tid

ekböck ''stor. erhållit av kronan förbehållna ekar och storverksträd å häradsallmänverksträd

& ningar, har i propositionen intagits en med ledning av domänstyrelsens

mtinningar .årliga förvaltningsberättelser upprättad tablå över de kvantiteter ekvirunder

senare ke, sorn under åren 1915—1930 försålts för kronans räkning från sagda

allmänningar, och de belopp, som därför influtit, ävensom över myckenheten

av de för kronans räkning under samma tid disponerade storverksträd

å häradsallmänningarna. Denna tablå är av följande innehåll:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

9

År

E k

a r

Storverksträd

Anmärkningar

kbm.

kr.

kbm.

kr.

1915...............

160

2,500

Kalmar revir

1916...............

152

4,130

—

—

Kalmar revir

1917...............

—

—

—

—

1918...............

101

6,460

—

—

Kalmar revir

1919...............

175

5,010

—

—

Kalmar revir

1920 ...............

—

—

—

—

1921...............

—

'' -

—

—

1922 .............

—

—

—

—

1923...............

i

5

—

—

1924...............

6

30

—

—

1925 ...............

57

280

—

—

1926 ...............

93

906

—

—

1927 ...............

—

—

7

—

1928 ..............

62

200

—

—

1929 ..............

7

29

4

—

1930...............

—

—

—

—

Summa

814

19,550

11

—

Tablån utvisar, att statsverkets inkomster av ekar å häradsallmänningar

under omförmälda sexton år uppgått till sammanlagt 19,550 kronor,

motsvarande en medelinkomst för år av cirka 1,220 kronor. Att sagda

inkomster under ifrågavarande år stigit till nyss angivna belopp beror,

enligt vad departementschefen uppgivit, väsentligen därpå, att åren 1915

—1919 ett större antal ekar försålts för kronans räkning från Norra Möre

häradsallmänning i Kalmar län, genom vilken försäljning den största

delen av de avverkningsbara ekarna å nämnda allmänning tillgodogjorts.

Frånräknas de inkomster, som statsverket erhållit genom nämnda försäljning,

uppgår vad till statsverket influtit för avyttrade ekar å häradsallmänningar

under ifrågavarande år allenast till 1,450 kronor, motsvarande

en medelinkomst för år av cirka 90 kronor. Kvantiteten av de storverksträd

å häradsallmänningar, som under ifrågavarande år disponerats

för kronans räkning, uppgår enligt tablån allenast till 11 kubikmeter.

Till stöd för upphävande av kronans rätt till storverksträd och ekar

å häradsallmänningar anfördes i förenämnda motion 11:135 vid 1907 års

riksdag, bland annat:

De i 1894 års skogsordning införda bestämmelserna örn kronans ifrågavarande

rätt utgjorde en stor olägenhet vid tillämpande av en ordnad

hushållning å häradsallmänningarna. Storverksträd förekomme väl numera

sällan och åstadkomme ej så ofta svårigheter, men så mycket värre

vore det med ekar, som å en del allmänningar förekomme i större antal.

Dessa ekar finge nämligen ej avverkas samtidigt med den övriga skogen,

och under ekarnas vida kronor kunde icke återväxt av skog åstadkommas,

vilket vore till stor skada för ett likformigt skogsbestånd. Ännu

större skada åstadkommes dock därigenom, att, då befintliga ekar skulle

avverkas och utforslas, efter det ungskog omkring dem uppvuxit, ett

Riksdagens

skrivelse den

24 maj 190?

nr 185.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Domän
styrelsen.

Skogslagstift
ningskom
mitlén.

10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

stort antal unga och vackra träd bleve nedslagna och fördärvade för varje

ek, som sålunda högges. Därtill komme extra svårigheter att få någon

återväxt å de små kala fläckar här och där, som uppstått efter ekarnas

avverkning. För kronan hade rätten till storverksträd och ekar å häradsallmänningarna

numera säkerligen ringa betydelse, men för skogshushållningen

å allmänningarna vore den till stor olägenhet.

I omförmälda skrivelse den 24 maj 1907, nr 185, uttalade riksdagen, att

den, i likhet med motionären, funne den fördel, som kunde tillskyndas

kronan genom bibehållande av dess rätt till storverksträd och ekar å

häradsallmänningar vara av ringa betydelse i jämförelse med den skada

och olägenhet för en rationell skogsvård, som, på sätt motionären framhållit,

otvivelaktigt åstadkommes genom bestämmelserna örn sagda rätt,

samt att riksdagen förty ansåge det önskvärt, att ändring härutinnan

kunde äga rum i den av motionären angivna riktning.

I det yttrande, som domänstyrelsen avgav över berörda riksdagsskrivelse,

uttalade sig styrelsen för ett upphävande av kronans ifrågavarande

rätt samt gjorde gällande att rätten borde av kronan avstås utan lösen.

Domänstyrelsen anförde i sist berörda avseende:

Ett krav på lösen syntes väl ej vara helt obefogat, enär, även örn grunden

för rätten ursprungligen varit sjöförsvarets behov av byggnadsvirke

och denna grund numera kunde anses bortfallen, dock själva rätten obestridligen

kvarstode och det ej kunde anses i och för sig obilligt, örn kronan

därvidlag, liksom helt visst varje enskild skulle göra, betingade sig

skäligt vederlag för rättens avstående. Men då styrelsen icke uppställde

krav på sådant vederlag, riktade den sin uppmärksamhet förnämligast

därå, att rätten för kronan representerade ett förhållandevis ringa avkastningsvärde,

vilket torde framgå, bland annat, därav, att under åren

1904—1908 kronan ej haft någon inkomst på försäljning av storverksträd

från häradsallmänningar och för försålda ekar därifrån allenast fått in

1,472 kronor 81 öre, eller i medeltal för år 294 kronor 56 öre. Till detta

resultat torde emellertid med fog kunna antagas hava medverkat den

omständigheten, att under åren 1907 och 1908, för vilka år dylik inkomst

ej alls influtit, frågan örn upphörande av kronans ifrågavarande rätt varit

aktuell. Vidare syntes det styrelsen tydligt, att vederlagets bestämmande

måste föranleda kostsamma undersökningar och stöta på vissa

svårigheter, varförutom en sådan anordning, som naturligen måste göras

beroende av allmänningsdelägarnas samtycke, säkerligen skulle leda därtill,

att å vissa häradsallmänningar delägarna finge rätt till ekar och

storverksträd, medan å andra kronans nuvarande rätt till dylika träd

bleve bibehållen, ett förhållande, som ej torde vara fullt lämpligt.

Skogslagstiftningskommittén har i sitt betänkande framhållit, att antalet

ekar och storverksträd å häradsallmänningarna vore i förhållande

till allmänningarnas areal skäligen obetydligt. Kommittén har därför

funnit uppenbart, att de olägenheter, som tillskyndats skogsvården å allmänningarna

av kronans ifrågavarande rätt, icke kunnat åtminstone på

senare tider vara av någon avsevärd betydelse. Till belysning av sin

uppfattning i sistnämnda avseende har kommittén anfört:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 11

Särskilt torde förefintliga ekars och storverksträds hindrande inverkan

på återväxten vara skäligen ringa. Mera avseende kunde då vara

att fästa vid att de åt kronan förbehållna, spridda stående träden icke

kunde tillgodogöras utan att kringstående ungskog skadades, men med

hänsyn till den i några av de avgivna yttrandena antydda möjligheten

att detta missförhållande kunde avhjälpas därigenom, att sagda träds

avverkning planlades och företoges samtidigt med omgivande bestånd,

syntes icke heller denna synpunkt behöva tillmätas något större praktiskt

värde. Någon vansklighet att finna en tidpunkt, som lämpade sig för

avverkning av såväl det så att säga ordinära beståndet som de visserligen

detta i regeln till åldern överlägsna ekarna och storverksträden, torde

i allmänhet icke förefinnas, och näppeligen skulle det heller under nutida

förhållanden kunna inträffa, att en hastig avverkning av nämnda

träd bleve på grund av inträffade omständigheter erforderlig för flottans

timmerbehov eller dylikt.

Kommittén har därjämte framhållit den motsättning mellan kronans

och allmänningsdelägarnas intressen, som kronans ifrågavarande rätt

medförde, samt påpekat, att genom nämnda motsättning produktionen

av ekar och storverksträd å allmänningarna bleve lidande.

Såsom sammanfattning av sin mening i den föreliggande huvudfrågan

har kommittén uttalat: att visserligen de olägenheter för häradsallmänningarnas

skogsvård i allmänhet, vilka dittills yppat sig till följd av kronans

ifrågavarande rätt, icke vore av någon avsevärd betydenhet, men

att kronans berörda rätt numera icke uppbures av något behov av naturatillgång

på ek- och storverkstimmer, att det värde, ifrågavarande rätt i

ekonomiskt avseende kunde hava för kronan, för närvarande vore obetydligt,

att ett ökande därav icke skulle stå tillsammans med rättighetens

uppkomst och innebörd samt att vid nu angivna förhållanden denna

kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar borde

bringas till upphörande.

Beträffande frågan, huruvida kronans förevarande rätt borde avstås

mot ersättning eller helt efterskänkas, har kommittén framhållit, att någon

anledning icke förelåge, varför en dylik ersättning icke skulle utgå,

och att vid sådant förhållande densamma borde fordras. Det skäl, som

kunde synas mest betydande av dem, som andragits däremot, vore att till

följd av ersättningserläggandets beroende av allmänningsdelägarnas

beslut det kunde inträffa, att kronans rätt till storverksträd och ekar

upphörde beträffande vissa allmänningar men kvarstode i avseende

å andra, eller ock att till undvikande härav kronan måste medgivas

rätt att inom viss, icke allt för kort tid tillgodogöra sig de träd,

som allmänningsdelägarna icke ville lösa till sig. Men den förutsättning,

varpå detta argument vilade, eller att för ersättningens utgörande godvillig

överenskommelse mellan kronan och allmänningsdelägarna måste

fordras, torde icke vara av den oundviklighet vid frågans lösning, som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Sveriges

häradsall
männings
förbund.

därvid tillagts densamma. Tvärtom hade det synts kommittén både görligt

och lämpligt, att saken ordnades i likvidationsväg, såsom ett slags

ståndskogslikvid, d. v. s. att kronans ifrågavarande rätt upphörde vid en

viss bestämd tidpunkt — alltså utan någon längre eller kortare övergångsperiod

— och att allmänningsdelägarna förpliktades att till kronan

erlägga en på visst sätt bestämd lösen för de storverksträd och ekar, som

vid nämnda tidpunkt funnes på allmänningen. Ur skogsvårdssynpunkt

vore detta tydligen att föredraga framför ett eventuellt separatavverkande

av nämnda träd för kronans räkning, vaiuned varken kronan själv

eller allmänningsdelägarna skulle vara hetjänte. Någon orättvisa eller

hårdhet gentemot dessa sistnämnda torde icke kunna anses ligga däri,

såframt bestämmelserna örn lösenskyldighetens föremål och beloppets beräknande

behörigen avvägdes. I den ojämna förekomsten av storverksträd

och ekar på de olika allmänningarna läge ett ytterligare skäl att

icke göra eftergivandet av kronans rätt till dessa helt gratuit, då därigenom

vissa allmänningar skulle bekomma rätt stora värden, medan

andra icke finge något.

I anslutning till vad kommittén sålunda anfört innehåller det av kommittén

framlagda lagförslaget i ämnet, att den kronan hittills tillkommande

rätten till storverksträd och ekar å häradsallmänningar skulle

upphöra med utgången av det år, då den föreslagna lagen utfärdades, oell

att allmänningsdelägarna därefter skulle äga att förfoga över desamma

på sätt som gällde örn skogen i övrigt å sådan allmänning. Kronan skulle

dock äga att i ersättning för de vid nämnda tid å käradsallmänningarna

befintliga storverksträd och ekar, som uppnått avverkningsbar storlek, bekomma

likvid, som efter delägarnas bestämmande finge utgöras antingen

i penningar eller skogsprodukter. Till grund för denna likvid skulle, där

kronan så yrkade, verkställas syn och värdering av tre gode män, utsedda

en av Konungens befallningshavande, en av allmänningsdelägarna och

en av skogsvårdsstyrelsen. Sådan syn och värdering kunde dock ej påkallas

av kronan senare än ett år efter lagens ikraftträdande. Hade ej inom

sagda tid framställning örn sådan åtgärd skett hos allmänningsstyrelsen,

skulle ersättningsfrågan vara förfallen. Likviden kunde efter delägarnas

bestämmande fördelas på flera, dock högst tio år. Kostnaden för syn och

värdering skulle gäldas av kronan.

Sveriges häradsallmänningsförbund har i sitt yttrande över skogslagstiftningskommitténs

förslag tillstyrkt eftergivande av kronans rätt

till storverksträd och ekar å häradsallmänningar samt ansett, att

detta rättvisligen borde ske utan lösen. Förbundet har erinrat, att efterskänkande

utan vederlag ägt rum i fråga örn andra kronan tillkommande

rättigheter å häradsallmänningarna, såsom dess förmånsrätt till

virke för militära, civila och prästerliga boställshavare och dess rätt till

jakt. Den förstnämnda rätten hade borttagits genom 1866 års skogsord
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 13

ning och den senare genom lagen om rätt till jakt den 8 november 1912.

Förbundet har därjämte påpekat, att en noggrann värdering av ekar och

storverksträd å häradsallmänningarna skulle draga betydande kostnader.

Till belysning härav har förbundet anfört:

Man måste erinra sig, att såväl ekarna som storverksträden merendels

vore av sådan beskaffenhet, att för en någorlunda riktig värdering erfordrades,

att varje träd underkastades en noggrann besiktning, vilket

krävde en betydande tidsutdräkt, enär träden i regel stöde mycket spridda

och merendels förekomme såsom enstaka överståndare uti skogsbestånden.

Härtill bomme ytterligare svårigheten att angiva, huruvida ett

visst träd vore att räkna såsom storverksträd eller ej. Det ojämförligt

övervägande antalet utav dem torde hava dimensioner, vilka sammanfolle

med eller stöde på gränsen mot de stadgade minimimåtten, och det

skulle i ett stort antal fall bliva svårt att avgöra, huruvida ett visst träd

skulle räknas såsom storverksträd eller ej, så framt det icke fälldes, vilket

emellertid lagförslagets bestämmelser avsåge att undvika. Även örn

trädet fälldes, så vore frågan dock icke löst genom den nu möjliga noggrannare

mätningen av längder och diametrar, ty det syntes vara ovisst,

huruvida de i skogsordningen angivna diametermåtten avsåge trädstammen

med eller utan hark. Innan en lösesumma kunde påfordras, måste

det uppenbarligen vara fullt klart, för vilka träd den skulle utgå, och

det torde icke vara tillräckligt att i en möjligen blivande lag endast stadga,

att ersättningen skulle utgå för storverksträd, utan det syntes vara

nödvändigt att närmare och fullt exakt utsäga vilka träd som skulle inbegripas

under denna benämning.

På departementschefens anmodan har domänstyrelsen i skrivelse den

19 mars 1931 lämnat uppgift å det belopp, vartill kostnaderna för verkställande

av syn och värdering enligt det av skogslagstiftningskommittén

i ärendet framlagda lagförslaget kunde beräknas uppgå. I skrivelsen har

domänstyrelsen meddelat, att styrelsen uppskattat dessa kostnader till

omkring 4,000 kronor. Hörande de grunder, enligt vilka uppskattningen

ägt rum, har domänstyrelsen upplyst, att styrelsen för vinnande av kännedom

örn den nuvarande förekomsten av storverksträd och ekar å häradsallmänningar

infordrat uppgifter härom från vederbörande jägmästare,

1 samt vidare anfört:

Av de infordrade uppgifterna hade inhämtats, att å 30 av landets 56

häradsallmänningar torde finnas kronan förbehållna storverksträd eller

ekar. Förekomsten av storverksträd och ekar vore emellertid av tillgängliga

uppgifter att döma å 12 av de 30 berörda skogarna av så ringa omfattning,

att kostnaden för syn oell värdering av tremannanämnd icke

stöde i rimligt förhållande till det påräknade lösenbeloppet. Å övriga 18

häradsallmänningar torde, såvitt nu kunde bedömas, förekomsten av storverksträd

och ekar vara av den omfattning, att — enligt skogslagstiftningskommitténs

förslag — syn genom särskild nämnd torde böra hållas.

Styrelsen ansåge för sin del, i anslutning till ovan anförda synpunkter,

att värderingen borde utföras på följande sätt. Å de häradsallmän
1

För innehållet av dessa uppgifter har redogörelse lämnats å sid. 6 oell 7.

Utredning

rörande kostnad

för syn

och värdering

enligt skogsla

g stiftning skommitténs

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Departements
chefen.

ningar, där storverksträd eller ekar förekomme, skulle av en därtill av styrelsen

förordnad skogsstatstjänsteman utföras en förundersökning nied värdering

av befintliga tillgångar av storverksträd och ek. Sedan nied ledning

av därvid insamlade uppgifter avgjorts, å vilka skogar förekomsten

av storverksträd eller ek vore av den omfattning, att de av kommittén

föreslagna nämnderna borde träda i verksamhet, skulle genom domänstyrelsens

försorg upprättas förslag till resplan för vederbörande nämnd, som

sedan hade att med stöd av den av skogsstatstjänstemannen företagna

preliminära uppskattningen verkställa syn och värdering av ifrågavarande

skogstillgång.

Under förutsättning att värderingen av storverksträd och ekar å häradsallmänningarna

företoges i den omfattning och den ordning, styrelsen

nu föreslagit, beräknade styrelsen kostnaden för verkställande genom

nämnd av syn och värdering till omkring 4,000 kronor.

Departementschefen har till stöd för den ståndpunkt, som intagits i propositionen,

anfört, bland annat:

»I likhet med skogslagstiftningskommittén och det övervägande flertalet

av de i ärendet hörda myndigheterna anser jag på de av kommittén

anförda skäl, att kronans ifrågavarande rätt till storverksträd och

ekar å häradsallmänningar bör bringas att upphöra.

Beträffande frågan, huruvida sagda rätt bör av kronan avstås mot

vederlag eller helt efterskänkas, vill jag erinra, att, på sätt framhållits

i motiveringen till det förslag till lag örn häradsallmänningar, varom

Kungl. Maj:t förut i dag beslutat avlåta proposition till riksdagen, nämnda

allmänningar sedan äldsta tider måste anses hava tillhört respektive

härad. I 2 § av sagda förslag har ock upptagits en bestämmelse, vari

delägarnas äganderätt till häradsallmänning uttryckligen erkännes. Kronans

rätt till storverksträd och ekar å sådan allmänning är följaktligen

att betrakta såsom en inskränkning i delägarnas äganderätt till allmänningen

och sålunda väsentligen att likställa med den rätt till dylika träd

å skattejord, som tidigare tillkommit kronan men genom förordningen den

8 oktober 1875 efterskänkts utan vederlag.

Såsom i det föregående omnämnts, har kronans förevarande rätt tillkommit

för att tillgodose kronans behov av ekvirke och storverksträd för

byggande av krigsskepp och utförande av andra allmänna byggnader.

Rätten har sålunda ej avsett att bereda kronan inkomster genom försäljning

av ifrågavarande kronan förbehållna träd. Vid sådant förhållande

torde, då berörda behov numera upphört, principiella skäl tala för

att rätten av kronan avstås utan vederlag. Jag vill härvid erinra, att,

såsom Sveriges häradsallmänningsförbund i sitt yttrande påpekat, statsmakterna

tidigare efterskänkt kronan tillkommande liknande rättigheter

utan ersättning.

I alla händelser torde det ej med naturen av ifrågavarande rätt vara

förenligt, att, på sätt skogslagstiftningskommittén föreslagit, allmänningsdelägarna

ålägges skyldighet att på yrkande av kronan lösa de träd rät
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 15

ten omfattar. Den analogi med reglerna örn ståndskogslikvid, som kommittén

åberopat till stöd för sitt förslag, torde ej vara förhanden. I detta

avseende må särskilt framhållas, att något hinder ej möter, att i samband

med utfärdande av föreskrift örn rättens upphörande kronan medgives

befogenhet att avverka och tillgodogöra sig de träd, som rätten då

omfattar.

Med hänsyn till det anförda finner jag, att, därest kronans förevarande

rätt anses böra upphöra, möjligheten att utan åsidosättande av allmänningsdelägarnas

berättigade intressen bereda kronan gottgörelse för de

träd rätten avser är begränsad till ettdera av följande alternativ: l:o)

att i anslutning till bestämmelserna i förenämnda förordning den 28 oktober

1830 delägarna i de särskilda häradsallmänningarna medgives befogenhet

att mot bestämd lösen förvärva sig ägande- och dispositionsrätt

till de ekar och storverksträd, som förefinnas å allmänningarna eller

framdeles kunna där uppväxa, eller 2:o) att i samband med utfärdande av

föreskrift örn upphörande av ifrågavarande rätt kronan tillerkännes befogenhet

att under viss övergångstid avverka och tillgodogöra sig å allmänningarna

befintliga träd av ifrågavarande beskaffenhet.

Mot båda dessa alternativ torde emellertid från olika synpunkter befogade

erinringar kunna göras. Beträffande det förra alternativet är sålunda

att märka, att, därest en lösningsrätt av nyss angivet innehåll

stadgades, rätten sannolikt ej komme att begagnas av delägarna i alla

häradsallmänningar utan att ett dylikt stadgande skulle få till följd, att

kronans rätt till här avsedda träd avlöstes beträffande vissa allmänningar

men kvarstode i fråga örn de övriga, vilket tydligen ej vore tillfredsställande.

Med avseende å det senare alternativet må framhållas, att ett avverkande

under en jämförelsevis kort tidsperiod av samtliga eller flertalet

av de å häradsallmänningarna befintliga ekar och storverksträd näppeligen

kan anses försvarligt vare sig från skogliga eller nationalekonomiska

synpunkter. Även örn en sådan åtgärd begränsades till storverksträden

samt till ekar, som uppnått avverkningsbara dimensioner, skulle

den dock innebära viss minskning i landets tillgång på dylika träd.

Det måste ock betecknas såsom från allmän synpunkt olämpligt att företaga

en dylik avverkning utan hänsyn till det inom landet förefintliga

aktuella behovet av ekvirke eller sådana virkessortiment, som erhållas

från storverksträden, eller till rådande priser å dylikt virke.

Det må härjämte erinras, att rotvärdet för de å häradsallmänningarna

befintliga ekar och storverksträd enligt domänstyrelsens uppskattning uppgår

allenast till sammanlagt 62,980 kronor. Därest allmänningsdelägarna, i

strid med den mening jag förut hävdat, ålades att lösa ifrågavarande

träd, torde statsverket dock ej kunna påräkna att i lösen bekomma ens

nyssnämnda belopp, enär statsverket för sådant fall måste vidkännas

vissa kostnader för besiktning och värdering av träden, varjämte å flera

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3.

Utskottet.

allmänningar förekomsten av ekar och storverksträd är så ringa, att det

ej lönar sig att verkställa dylik värdering. Enligt domänstyrelsens beräkning

skulle ifrågavarande besiktnings- och värderingskostnader — förutsatt

att staten, såsom skogslagstiftningskommittén föreslagit, ensam svarade

för dessa — uppgå till cirka 4,000 kronor. Härförutom skulle staten

få vidkännas viss ej uppgiven kostnad för erforderlig förberedande undersökning

rörande tillgången på ek och storverksträd å allmänningarna.

Därjämte är att märka, att enligt domänstyrelsens uppskattning beträffande

12 allmänningar, varå förefintliga ekar och storverksträd ansetts

hava ett rotvärde å tillhopa 1,300 kronor, kostnaderna för förrättande av

värdering skulle komma att överstiga nyssnämnda värde och någon värdering

sålunda ej böra äga rum. Enligt nu angivna beräkningsgrunder

skulle statens nettoinkomst genom en lösen av förut angiven beskaffenhet

komma att stanna vid cirka 55,000 kronor.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig i likhet med domänstyrelsen

böra förorda, att kronans ifrågavarande rätt eftergives utan vederlag.

»

Utskottet biträder den av departementschefen hävdade uppfattningen,

att kronans rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänningar bör

bringas att upphöra.

Yad angår frågan, huruvida rätten bör av kronan avstås mot vederlag

eller därförutan, vill utskottet erinra, att utskottet i sitt utlåtande nr 1

i huvudsak tillstyrkt Kungl. Maj:ts förenämnda proposition med förslag

till lag örn häradsallmänningar och därvid lämnat bestämmelsen i 2 § av

förslaget örn delägarnas äganderätt till häradsallmänning utan anmärkning.

Utskottet anser därför, i likhet med departementschefen, att kronans

rätt till storverksträd och ekar å häradsallmänning är att betrakta

såsom en inskränkning i delägarnas äganderätt till allmänningen och

sålunda väsentligen är att likställa med den rätt till dylika träd å skattejord,

som tidigare tillkommit kronan men som kronan genom förordningen

den 8 oktober 1875 avstått utan vederlag.

På grund härav och då de skäl, som departementschefen anfört till stöd

för sin ståndpunkt, att ifrågavarande rätt bör av kronan efterskänkas

utan ersättning, enligt utskottets mening äga giltighet, finner utskottet

sig böra biträda sagda ståndpunkt. Ett ytterligare motiv härtill ligger

enligt utskottets mening däri, att med hänsyn till de svårigheter, som

möta för en exakt värdering av storverksträd och ekar å häradsallmänningar

— utskottet vill i detta avseende särskilt hänvisa till vad Sveriges

häradsallmänningsförbund härutinnan anfört — det ej kan anses uteslutet,

att kostnaderna för verkställande av en dylik värdering kunde komma

att ej obetydligt överstiga det av domänstyrelsen i sådant hänseende beräknade

beloppet 4,000 kronor, under det å andra sidan på grund av rådande

depression å trävarumarknaden det ej bör förbises, att rotvärdet å

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 3. 17

ifrågavarande träd kunde komma att ej oväsentligt understiga den summa,

62,980 kronor, vartill sagda värde av domänstyrelsen uppskattats.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet ej heller i övrigt finner

anledning till erinran mot förevarande proposition, får utskottet hemställa,

att propositionen måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 april 1932.

På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:

G. SEDERHOLM.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från andra lagutskottet: herrar Westman, Linder, Magnusson i Kalmar, Magnusson i

Skövde, Hage, Tamm, Granström och Skoglund;

från jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Elof B. Andersson, Fritiof Gustafson, Sköld,

Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen, Norman och Andersson i Tungelsta.

Reservation

av herrar Linder, Magnusson i Kalmar, Hage, Sköld, Norman och

Andersson i Tungelsta, vilka anfört:

Med den ståndpunkt vi intagit i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition

nr 10 torde följa, att vi även anse, att förevarande proposition hör av riksdagen

avslås.

Men oavsett, på vilket sätt spörsmålet örn äganderätten till häradsallmänningarna

löses, hålla vi före, att anledning saknas för ett avstående

från kronans sida utan ersättning av rätten till storverksträd och

ekar å häradsallmänningarna. Särskilt torde detta gälla, då fråga är att

avstå de med denna rätt följande värdena till enskilda jordägare. Denna

kronans rätt är nämligen av ingen bestridd, varjämte den även av kronan

alltjämt hävdas. Skulle förenämnda proposition nr 10 bifallas av

riksdagen, torde frågan örn kronans rätt till storverksträd och ekar böra

ånyo hänskjutas till Kungl. Majit för utarbetande av förslag, varigenom

häradsallmänning erhåller tillstånd att mot ersättning avlösa denna rätt.

På grund av vad nu anförts, hemställa vi,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 12 må

av riksdagen avslås.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 2 höft. (Nr 2—3.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.