Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1932-06-02 · 153 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 142 av 153 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LJoU 1932:8, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ecklesiastik boställsordning m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 11 mars 1932 dagtecknad proposition, nr 187, vilken hänvisats
till lagutskott och sedermera för behandling överlämnats till andra lagutskottet,
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda utdrag
av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
dels föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till
1) ecklesiastik boställsordning,
2) lag angående ändrad lydelse av 2 kap. 7 § lagen den 14 juni 1907 (nr
36, sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,
3) lag angående ändrad lydelse av 2 § 9:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj :ts regeringsrätt,
4) lag örn ändrad lydelse av 1, 2 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)
angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt,
5) lag örn kyrkofond,
6) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr
141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning,
7) lag örn ändring i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster
och innehavare av prästerliga emeritilöner,
8) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående
särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar
inom Härnösands och Luleå stift,
9) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 21 november 1925 (nr 449)
örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat,
10) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 december 1926 (nr 526)
om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens
upphörande m. m.,
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.)
1
2
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Frågan om
revision av
gillande bestämmelser.
11) lag angående ändrad lydelse av 3 § 1 morn. lagen den 13 december 1929
(nr 382) om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade
pastorat m. m., och
12) lag örn ändrad lydelse av 13 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928,
dels ock hemställt, att riksdagen, därest de under 1)—12) omför mälda lagarna
bleve av riksdagen antagna, ville bemyndiga Kungl. Maj :t att bestämma
dagen för deras ikraftträdande.
Härjämte har till andra lagutskottet överlämnats femton inom riksdagen
väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 194 av herr Johansson, Johan m. fl.,
nr 345 av herr Reuterskiöld,
nr 348 av herr Frändén,
nr 349 av herr Linders m. fl.,
nr 351 av herr Tamm,
nr 355 av herr Bärg,
nr 356 av herr Andersson, Henrik,
inom andra kammaren:
nr 278 av herr Andersson i Dunker m. fl.,
nr 513 av herr Johansson i Edsbyn,
nr 514 av herr Wittberg,
nr 515 av herr Jönsson i Fridhill,
nr 516 av herr Lindman,
nr 519 av herr Mogård,
nr 520 av herr Johanson i Hallagården,
nr 521 av herr Pehrsson i Bramstorp m. fl.
Efter överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet hava
förevarande proposition och motioner hänskjutits till behandling av sammansatt
andra lag- och jordbruksutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de av Kungl. Majit framlagda
författningsförslagen, i den mån ej redogörelse för dessa skäl lämnas här nedan,
ävensom för det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet, torde få hänvisas
till propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag ävensom till nedan
omförmälda sakkunnigbetänkanden.
Vad motionärerna hemställt återgives här nedan; och tillåter sig utskottet att
i fråga örn de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, i huvudsak
hänvisa till motionerna.
Den nu gällande lagstiftningen örn förvaltningen av de för prästerskapets
avlöning avsedda medlen, främst prästboställena, och angående sättet för prästlönekostnadernas
bestridande innefattas i ett flertal författningar. Bland deni
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 3
märkas särskilt ecklesiastik boställsordning, prästlöneregleringslagen och kyrkofondslagen
av år 1910. Fråga om reform av denna lagstiftning uppkom redan
kort tid efter ikraftträdandet. År 1916 tillsattes sålunda den s. k. kyrkofondskommittén
med uppdrag att utarbeta förslag till reformerad förvaltning av
prästlönetillgångarna. Jämsides med denna kommitté arbetade de s. k. ecklesiastika
arrendesakkunniga. En partiell reform kom till stånd år 1925.
År 1927 ansågs emellertid en mera genomgripande reform påkallad. Vid
igångsättandet av utredningen härom lämnade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
följande direktiv för utredningsarbetet:
Vidkommande spörsmålet örn sättet för boställsegendomarnas förvaltning
och reglerna för dispositionen av den från desamma härflytande avkastningen
torde undersökningen särskilt böra inriktas på de två motsatta huvudlinjer,
som erbjuda sig. Antingen kan här ifrågakomma ett fullföljande av den redan
1910 delvis genomförda centraliseringen i nämnda hänseenden, så att löneboställena
bringas i samma ställning till kyrkofonden som statens domäner till
domänfonden, eller ock kan man vidtaga långt gående åtgärder i decentraliserande
syfte t. ex. genom löneboställenas fakultativa överlämnande till pastoraten
till viss friare nyttjanderätt mot ett årligt för en längre _ tidsperiod fastställt
avgäldsbelopp, således närmast en avveckling, ehuruväl icke fullständig,
av den statliga förvaltningen av dessa boställen.
Med hänsyn till den synnerligen komplicerade beskaffenheten av det komplex
av frågor, som det här gäller att behandla, och den mångfald av olika
meningar, som på detta område gjort och alltjämt gör sig gällande, har det synts
mig mest praktiskt, att utredningsarbetet till en början begränsades till ett klarläggande
av de olika vägar, som kunna ifrågakomma vid de särskilda frågornas
lösning. De skäl, som kunna anföras för och emot en lösning efter den ena
eller andra linjen, torde härvid böra vägas mot varandra. Vidare skulle man
undersöka de konsekvenser, som en viss lösning av en särskild fråga medför
beträffande lösningen av övriga frågor. Såsom ett resultat av denna undersökning
skulle framkomma en redogörelse för de huvudalternativ till ny avlöningsoch
boställslagstiftning, som synas på allvar förtjäna att tagas under övervägande.
Sedan redogörelsen avlämnats, torde utredningen, anförde departementschefen
vidare, böra fortsättas i syfte att framlägga ett i detalj utformat förslag till
ny lagstiftning.
I enlighet med dessa direktiv hava alternativa förslag utarbetats. 1927 års
prästlöneregleringssakkunniga hava sålunda framlagt förslag till centralisering
av boställsförvaltningen och prästlöneväsendet (statens offentliga utredningar
1929 nr 39 och 40). 1931 års prästlöneutredning har utarbetat förslag angående
decentraliserad förvaltning av prästlönejorden (statens offentliga utredningar
1931 nr 24).
De båda alternativa förslagen jämfördes och vägdes mot varandra av 1931 års
prästlöneregleringssakkunniga, bland vilka funnos representanter för riksdagens
olika partier. De sakkunniga, som i detta avseende voro enhälliga, stannade
Motioner.
Utskottet.
Förvaltningen
av
boställenas
jordbruksdelar.
Statistiska
uppgifter.
Tidigare och
gällande lagstiftning.
4 Sammansatt andra lag- och jordhrulcsutslcotts utlåtande Nr 8.
för att förorda decentralisation och framlade utarbetat förslag i denna riktning
(statens offentliga utredningar 1931 nr 25).
Sakkunnigförslaget, som varit utställt till yttrande av myndigheter och andra
intresserade, har efter den omarbetning i vissa avseenden, som föranletts av
yttrandena, lagts till grund för propositionen.
I motionerna I: 349 av herr Linders m. fl. samt II: 521 av herr Pehrsson i
Bramstorp m. fl. hava framställts vissa erinringar mot det sätt, varpå ärendet
förberetts. I motionerna har, bland annat, påtalats, att frågorna örn förvaltningen
av prästboställena och örn sättet för gäldandet av prästlönekostnaderna
upptagits till reglering utan att samtidigt förslag framlagts örn ny prästlönelagstiftning.
Vid den nu gällande lagstiftningens tillkomst år 1910 upptogos förvaltningsoch
löneregleringsfrågorna till behandling och avgörande i ett sammanhang.
Vid andra tillfällen hava emellertid dessa frågor behandlats var för sig. Oberoende
av löneregleringsfrågan framlades sålunda vid 1903 års riksdag proposition
med förslag till ecklesiastik boställsordning. Kyrkofondskommitténs arbete
var också inskränkt till förvaltningsfrågorna, och 1925 års reform av boställsförvaltningen
genomfördes utan att löneregleringsfrågan berördes.
Prästerskapets avlöning utgöres för närvarande av fri bostad, i regel i prästgård,
fritt bränsle å rot samt lön i penningar. I vissa fall erhåller präst därjämte
s. k. tjänstbarheter. Till vilket belopp den till prästerna utgående penninglönen
bestämmes, torde knappast vara av betydelse för frågan, hur prästboställena
skola förvaltas. Vare sig lönen bestämmes högre eller lägre, synes
man böra eftersträva en förvaltningsordning, som lämnar det bästa resultatet.
Frågorna om prästgård, bränsle och tjänstbarheter, vilka otvivelaktigt äga samband
med boställsförvaltningen, synas, såsom i propositionen föreslagits, kunna
utan svårighet lösas utan att lönefrågan i hela dess vidd upptages.
På grund av vad sålunda anförts, har utskottet för sin del icke kunnat finna
det omöjligt eller ens olämpligt att upptaga förvaltningsfrågan till särskild behandling,
oberoende av lönefrågan.
Prästboställena äro enligt jordeboken 3,662 till antalet. Å 2,446 boställen finnes
skog. Sammanlagda arealen är i det närmaste en halv miljon hektar. Därav
utgöra 88,000 hektar tomt, trädgård och åker samt 268,000 hektar skogsmark.
Sammanlagda taxeringsvärdet utgör för prästgårdarna 32 miljoner kronor,
för skogsdelarna 56 miljoner kronor samt för jordbruksdelarna 95 miljoner
kronor.
Före ikraftträdandet av nu gällande prästlönelag och ecklesiastik boställsordning
ingick bland prästernas löneförmåner ett eller flera boställen. Dessa, som kunde
omfatta såväl jordbruk som skog, förvaltades i allmänhet av prästerna själva.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Ni 8.
5
Genom 1910 års lagstiftning inskränktes boställsförmånen därhän, att prästen
numera endast har fri bostad (prästgård), bestående av tomt med bostadshus
samt örn möjligt trädgårdsområde, bränsle å rot å boställsskog samt i vissa fall
s. k. tjänstbarheter av boställsarrendatorn. De delar av ett boställe, vilka ej
användas till prästgård, (löneboställe) skola förvaltas på ett avkomstgivande
sätt och inkomsterna därav användas till prästlön.
Bestämmelser, hur boställena skola förvaltas, äro givna i ecklesiastik boställsordning
av år 1910 och ecklesiastik arrendeförordning av år 1925. Boställena
förvaltas av domkapitlet och länsstyrelsen gemensamt.
Det egentliga målsmanskapet för boställena är anförtrott domkapitlet (30 §
boställsordningen och 36 § arrendeförordningen), men åtskilliga förvaltningsbefogenheter
av praktisk art hava uppdragits åt länsstyrelsen. Det är sålunda
exempelvis länsstyrelsen, som ombesörjer arrendeauktioner, indriver arrendeavgifter
och giver tillstånd till överlåtelse av arrenden. Domkapitlet åter övervakar,
att borgen och annan säkerhet för arrendeavgifternas utgörande icke försämras,
håller uppsikt över brandförsäkring samt vidtager erforderliga åtgärder,
örn arrendator övergiver boställe eller vanvårdar detsamma. Vill arrendator
uppsäga arrendet, skall det ske hos domkapitlet. Arrendevillkoren fastställas
av länsstyrelsen och domkapitlet gemensamt. Vinnes icke enighet mellan
dem, hänskjutes frågan till kammarkollegiet.
De skyldigheter, som i allmänhet åligga jordägaren, skola beträffande boställena
fullgöras av arrendatorn. Denne har sålunda att gälda kostnader för vattenavledningsföretag
och lantmäteriförrättningar. Skatter betalas däremot numera
ur inflytande arrendemedel. Även sksddighet att nybygga boställets hus
åligger arrendatorn. Kostnaderna för fullgörandet av skyldigheterna förskjutas
av arrendatorn, vilken kan erhålla ersättning genom avkortning å arrendet
eller av sin efterträdare.
Kontrollen över att arrendatorerna fullgöra sina åligganden ombesörjes av
boställsnämnder. Dessa nämnder, vilka i regel hava ett tingslag till verksamhetsområde,
bestå av en ordförande, förordnad av länsstyrelsen, samt en av domkapitlet
utsedd ledamot. Som tredje ledamot i nämnden inträder en av dem, som till
ett antal av en för varje pastorat skola pastoratsvis utses för tjänstgöring i
nämnden. Ordföranden inkallar den närmast boende, som ej är medlem av det
pastorat, örn vars boställe det är fråga.
Kontrollen utövas vid ekonomiska besiktningar, i regel vart femte år å löneboställe
och vart tionde å prästgård. Över beslut vid ekonomisk besiktning kan
klagan föras hos synerätt. Denna består på landet av domaren och 2—4 nämndemän
samt i stad av rådstuvurätten.
Av- och tillträdessynerna på löneboställena äro för närvarande på grund av
de invecklade likvidfrågor, som därvid avgöras, mycket besvärliga förrättningar.
De verkställas av boställsnämnderna. Å prästgård är det däremot synerätten,
som håller sådan syn.
6 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Kammarkollegiet har inseendet över boställsförvaltningen. Denna kollegiets
uppgift består företrädesvis dari, att kollegiet giver tillstånd till s. k. substansupplåtelse
(grustäkt o. d.), frodling, anläggande av torp, uppröjande av beteshage
på skogsmark, s. k. ändamålsupplåtelse för kommunalt ändamål samt
beslutar om användande av expropriationsmedel. Kollegiet är vidare överinstans
över länsstyrelserna och domkapitlen i arrendefrågor.
1927 års sak- 1927 års sakkunnigas förslag innebar, att prästboställenas jordbruksdelar
kunniga, smulig övertagas av domänverket och förvaltas på samma sätt som kronans jordbruksdomäner.
Propositionen. I propositionen föreslås åter, i överensstämmelse med 1931 års prästlöneutrednings
och prästlöneregleringssakkunnigas förslag, att boställenas jordbruksdelar
skola anförtros vederbörande kommunala enhet, pastoratet. Detta innebär,
att den förvaltning, som intill ikraftträdandet av 1910 års boställsordning i regel
ombesörjdes av prästerna själva, skall av pastoratet handhavas i den kommunala
självstyrelsens vedertagna former. Det blir sålunda kyrkostämman eller
kyrkofullmäktige i pastoratet, som erhålla beslutanderätt i frågor, som röra
boställena. Verkställigheten åter ankommer på pastoratets kyrkoråd. Pastorat,
som så önskar, kan emellertid uppdraga boställsförvaltningen åt en särskild av
pastoratet utsedd boställsstyrelse.
I propositionen anföres till stöd för förslaget örn kommunalisering av jordbruksförvaltningen:
Av
den framkomna kritiken mot den nuvarande ordningen för förvaltningen
av löneboställena torde framgå, att en reform är av behovet påkallad. Om
riktlinjerna för denna reform föreligger i viss mån enighet. Nära nog enhälligt
torde sålunda anses, att det nuvarande juridiskt-administrativa sättet för förvaltningen
bör utbytas mot ett ekonomiskt-tekniskt sådant. Vidare böra i möjligaste
mån förvaltningsbefogenheterna koncentreras och boställena komma i
åtnjutande av ett enhetligt målsmanskap. Däremot skilja sig meningarna starkt,
då fråga blir, hos vem förvaltningsbefogenheterna och målsmanskapet skola
förläggas. Å ena sidan står här en mening, som vill överlämna hela förvaltningen
till tjänstemän, å den andra ett förslag att kommunalisera boställsförvaltningen
och alltså bereda vederbörande kommunala enhet, pastoratet, det
mått av självstyrelse, som låter sig förena med det städse påkallade och fullt
befogade överinseendet från myndigheternas sida. Man får ett starkt intryck
av att det är två väsensskilda uppfattningssätt, som här bryta sig mot
varandra. Å ena sidan står det byråkratiska uppfattning ssättet, vilket med
misstroende ser på det, som icke sker genom förvaltningstjänstemän och i de
former, som äro hävdvunna för deras verksamhet. Å andra sidan står det demokratiska
upp fattning ssättet, vilket bygger på självstyrelsens eller folkstyrelsens
princip, att vederbörande befolkningsgrupp själv genom sina valda förtroendemän
bör omhänderhava beslutanderätten i sina angelägenheter och beträffande
dem även leda verkställigheten, då denna sker genom speciella arbetskrafter.
Det byråkratiska åskådningssättet, som tagit sig uttryck i 1927 års sakkunnigas
förslag, företrädes av de till centralförvaltningen hörande ämbetsverken
och vissa länsstyrelser, medan den kommunala självstyrelsen, vars principer
ligga till grund för 1931 års sakkunnigas förslag, omfattas av flertalet kyrk
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 7
liga myndigheter, åtskilliga länsstyrelser samt skogsvårdsstyrelsernas förbunds
centralråd och styrelsen för svenska landskommunernas förbund.
De myndigheter, som omfatta den byråkratiska ståndpunkten, hava framfört
åtskilliga argument mot den föreslagna kommunaliseringen av boställsförvaltningen.
Jag skall i korthet ingå på dessa argument.
Det huvudargument, som i olika utformning och med olika styrka anföres
mot förvaltningens kommunalisering är, att pastoraten och deras organ, kyrkorådet
eller den nu föreslagna kommunala boställsstyrelsen, icke äro lämpade att
förvalta löneboställena. Än är det pastoratsmedlemmarnas kompetens, än deras
redbarhet, än bådadera, som äro föremål för misstro. Visserligen synes ingen
direkt vilja påstå, att det inom landspastoraten saknas personer med kompetens
i fråga örn jordbruksdrift, men så mycket ivrigare framhålles, att författningskunskap
och administrativ rutin saknas. De kommunala organen misstänkas också
för benägenhet till egennytta, och man erinrar örn de förskingringar, som tid
efter annan förekommit inom den kommunala förvaltningen.
De sålunda framförda skälen kräva intet utförligt bemötande. Gentemot de
flesta av dessa skäl är det nämligen tillräckligt att erinra, att de rikta sig
mot den kommunala självstyrelsen över huvud och mot de grundvalar, på vilka
densamma vilar.
Vad särskilt angår den påstådda bristen på författningskännedom och administrativ
rutin i här ifrågavarande ämne, så är den ingalunda ådagalagd genom
att hänvisa till de erfarenheter, som vunnits under tillämpningen av det nuvarande
förvaltningssättet, ty då pastoraten sakna icke blott så gott som allt. inflytande
på förvaltningen utan också i fyra femtedelar av samtliga fall varje ekonomiskt
intresse av resultatet av densamma, är det icke ägnat att förvåna,, att
pastoraten icke intressera sig för förvaltningen av boställena och följaktligen icke
heller för de gällande förvaltningsföreskrifterna. Dessa senare äro för övrigt till
den grad invecklade, att icke ens de nuvarande förvaltningsmyndigheterna själva
alltid kommit tillrätta med dem. Föreskrifternas invecklade beskaffenhet är en
följd av det nuvarande systemet, som kännetecknas såväl av förvaltningsbefogenheternas
uppdelning på ett flertal myndigheter som av frånvaron av ett enhetligt
målsmanskap för boställena. Båda dessa grundfel skulle försvinna genom
införande på nu ifrågavarande område av kommunal självstyrelse under.vederbörlig
kontroll. Denna reform skulle betyda en genomgripande förenkling av
problemen. Förvaltning av jord och skog är ett verksamhetsområde, där pastoratsmedlemmarna
redan på förhand äro hemmastadda och vid vilket deras
starkaste intressen äro knutna. Örn därtill komme, att förvaltningsformerna
byggde på och anslöte sig till den kommunala självstyrelsens vedertagna former,
så måste med fullt fog kunna förväntas, att pastoratsmedlemmarna både
skulle väl känna och till det allmännas gagn väl tillämpa de blivande föreskrifterna.
De uppgifter, som skulle ankomma på pastoratsorganen, komme att i allt
väsentligt sammanfalla med dem, som kunna möta en var jordägare och som
han i allmänhet är vuxen.
Enligt propositionen är det pastoratets organ, som ombesörjer utarrendering
av löneboställe, antager arrendator samt prövar den säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande, som arrendatorn erbjuder. Pastoratet tillvaratager också boställets
rätt och bästa gentemot arrendatorn. För att skydda bostället mot alltför
täta ombyten av arrendator samt tillförsäkra arrendatorerna en viss trygghet
hava i propositionen föreslagits bestämmelser örn optionsrätt.
8
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Motion.
Utskottet.
I propositionen föreslås, att de skyldigheter, som i allmänhet åligga en boställshavare,
nämligen underhålls- och nybyggnadsskyldighet samt skyldighet
att förskjuta kostnaderna för vattenavledningsföretag och lantmäteriförrättningar
m. m., skola åläggas pastoratet. Dessa skyldigheter betunga för närvarande
arrendatorn. Avsikten är, att pastoratet skall göra sig betäckt för sina
utgifter ur avkastningen av boställena. Dessa skola med andra ord vara självförsörjande.
För att för pastoraten underlätta medelsanskaffning för nybyggnader o. d.
ställas enligt propositionen förskott ur kyrkofonden till pastoratens förfogande.
I motionen I: 345 av herr Reuterskiöld har hemställts, att riksdagen ville,
med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn verkställande
av utredning och framläggande av de förslag, vartill densamma kunde
föranleda, angående kyrkojordens förläggande under de särskilda stiftens egen
förvaltning och i samband därmed örn den s. k. beneficialjordens användning
till en förbättrad prästlönereglering inom stiften.
1910 års reform lärer numera ganska allmänt betraktas såsom i väsentliga
stycken förfelad. Det juridiskt administrativa sättet för förvaltningen av löneboställena
har visat sig icke hålla måttet, beroende på förvaltningsbefogenheternas
splittring på ett flertal myndigheter å olika orter samt på avsaknaden
av en förvaltare, som är direkt intresserad av förvaltningsresultatet. Frånvaron
av en sådan förvaltare har också medfört, att man nödgats betunga arrendatorerna
med förpliktelser, som vanligen icke åligga en arrendator och som måste
bliva ytterst besvärande för honom.
De flesta boställsjordbruken äro av ett vanligt bondehemmans storlek. Många
boställen äro små. Endast ett fåtal äro större. Boställena ligga i regel spridda,
ett i varje socken.
Då det gäller att anordna en effektiv och billig förvaltning av jordbruksfastigheter
av detta slag, är det enligt utskottets mening av stort värde att
kunna påräkna bistånd av den närmast intresserade lokala organisationen, i
förevarande fall pastoratet. Pastoratens medverkan är så mycket värdefullare,
som inom dem undantagslöst finnes erforderlig sakkunskap på jordbruksområdet.
För att man skall kunna hoppas på att pastoratet skall vilja medverka vid
boställsförvaltningen, är det emellertid nödvändigt, att pastoratets intresse för
denna hålles vid liv. Detta förutsätter, att pastoratets förvaltningsbefogenheter
icke begränsas alltför snävt. I och för sig synes det också vara rimligt, att
pastoraten, vilka av ålder utövat det ekonomiska huvudmanskapet för sina
präster, få medbestämmanderätt i fråga om förvaltningen av prästlönetillgångarna.
Å andra sidan får man icke förbise det allmännas intresse av att ifrågavarande
tillgångar verkligen bliva på ett effektivt sätt använda för det ändamål.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 9
vartill de äro rättsligen bestämda. Icke heller bör man bortse från att boställsarrendatorernas
berättigade intressen kräva särskilda anordningar till sitt skydd.
På grund av det nu anförda ansluter sig utskottet till den tanke, som ligger
till grund för propositionen, nämligen, att boställena skola förvaltas av pastoraten
i den kommunala självstyrelsens vedertagna former och under en på lämpligt
sätt avvägd kontroll. Utskottet kommer att längre fram i detta utlåtande
närmare gå in på frågorna, vilka organ som skola handhava denna kontroll och
vilka befogenheter som skola tilläggas kontrollorganen.
Den av utskottet förordade förvaltningsformen synes vara att föredraga framför
den i herr Reuterskölds motion föreslagna koncentrationen av förvaltningen
till reformerade domkapitel. Genom en sådan koncentration skulle man säkerligen
förlora åtskilliga av de fördelar, som kunna förväntas av boställsförvaltningens
kommunalisering.
Medan prästerna ännu själva förvaltade sina boställen, utövades från de Kontrollen
statliga myndigheternas sida viss kontroll över att boställena hävdades väl samt raten^föratt
därå befintliga byggnader underhöllos och vid behov nybyggdes. Kontrollen vältning,
hade formen av ekonomiska besiktningar, vilka med vissa mellanrum förrätta- Historik,
des av en därtill förordnad kronobetjänt med biträde av två nämndemän. Vid
missnöje med ekonomisk besiktning kunde klagan föras hos synerätt. Därest vid
besiktning föreskrivna förbättringar och nybyggnader icke verkställdes, blevo
de på domkapitlets begäran men på den försumliges bekostnad utförda genom
överexekutors försorg. De kyrkliga myndigheternas och församlingarnas intressen
bevakades vid besiktningarna av konsistoriiombud och församlingsombud.
Därest ombudens yrkanden icke beaktades av förrättningsmännen, kunde talan
fullföljas hos synerätten.
Efter genomförandet av 1910 års lagstiftning upphörde kontrollen över boställshavaren.
Då de förvaltande myndigheterna emellertid icke själva kunde
omedelbart följa arrendatorns åtgöranden, blev det nödvändigt att i stället vidtaga
särskilda anordningar för kontroll över arrendatorn. Till en början utövades
kontrollen i samma former som tidigare över prästernas förvaltning, men
år 1925 inrättades särskilda boställsnämnder. För dessas sammansättning och
åligganden har utskottet tidigare redogjort.
I propositionen föreslås vissa anordningar för kontroll över pastoratens bo-Propositionen,
ställsförvaltning. Kontrollens ändamål skall vara att tillse, att boställena väl
vårdas samt att det av bostället representerade och i dess bebyggelse nedlagda
kapitalet icke förminskas till sitt värde. Kontrollen sker huvudsakligen genom
ekonomiska besiktningar, förrättade av boställsnämna. Nämnden äger enligt
propositionen föreskriva ny- och ombyggnad av de laga husen å boställena
samt reparationer och åtgärder för hävdens bibehållande och förbättrande. Nämnden
äger ock med visst undantag medgiva inskränkning av bebyggelsen å bostället.
Däremot äger nämnden icke utan pastoratets samtycke föreskriva ökad
10 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
bebyggelse eller andra åtgärder, som skulle tvinga pastoratet att investera nytt
kapital i bostället.
Av pastoratet antagen arrendator skall alltid, även gentemot det allmänna,
vara skyldig att hålla löneboställets åker och äng med därtill börande anstalter
i fullgott stånd samt verkställa erforderliga mindre reparationer. Boställsnämnden
kontrollerar, att arrendatorn fullgör vad som sålunda åligger honom.
Beträffande boställsnämnds sammansättning och formerna för dess verksamhet
skall enligt propositionen gälla i huvudsak detsamma som för närvarande.
Över beslut av boställsnämnd kan enligt propositionen klagan föras hos
synerätt samt vidare hos hovrätt och högsta domstolen.
I 30 § gällande ecklesiastik boställsordning föreskrives, att domkapitlet bör
tillse, att inom stiftet belägna boställen varda till hus och ägor behörigen
vidmakthållna. Därest domkapitlet anser boställes rätt vara genom något av
domstol eller annan myndighet meddelat beslut förnärmad, skall domkapitlet
enligt samma författningsrum i behörig ordning överklaga beslutet. Domkapitlet
förordnar vidare örn hållande av ekonomisk besiktning samt kan medgiva,
att sådan besiktning förrättas av boställsnämndens ordförande ensam.
Enligt 22 § prästlöneregleringslagen håller domkapitlet hand över pastoratens
fondförvaltning. Domkapitlet gör också ansökan örn exekution, därest vad boställsnämnden
föreskrivit icke verkställes. I kungl, kungörelsen den 26 mars
1926 angående de ecklesiastika boställsnämndernas tjänstgöringsområden m. m.
föreskrives slutligen, dels att domkapitlet må pröva när ekonomisk besiktning
är påkallad beträffande boställe eller område därav, som upplåtits för
annat ändamål än jordbruk eller utarrenderats obebyggt, dels ock att domkapitlet
i vissa fall kan låta anstå med förordnande örn ekonomisk besiktning utöver
den i allmänhet föreskrivna tiden.
I propositionen föreslås ingen betydelsefullare förändring i vad sålunda gäller.
Domkapitlen befrias däremot från de egentliga förvaltningsbestyren, och de många
olikartade mellanhavandena med arrendatorn ankomma sålunda icke längre på
domkapitlet utan på pastoratet.
I ett par andra avseenden innebär emellertid propositionen en utvidgning av
domkapitlets befogenheter. Sålunda föreslås, att domkapitlets medgivande skall
erfordras för vidtagande av sådan inskränkning av boställes bebyggelse, att
därstädes bedrivet självständigt jordbruk icke längre kan fortsättas. Mindre inskränkningar
i bebyggelsen kunna däremot ske efter medgivande av boställsnämnden.
Medan för närvarande tillstånd till upplåtelse av boställsområde för kommunalt
och annat allmänt behov samt till upplåtelse av rätt att från boställe
bortföra grus eller andra naturtillgångar meddelas av kammarkollegiet, skola
enligt propositionen dessa ärenden decentraliseras till domkapitlet. Vidare skall
domkapitlets tillstånd erfordras för upplåtelse av områden till industritomter,
egna hem o. d. Sådana ärenden handläggas för närvarande av domkapitlet och
länsstyrelsen gemensamt.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
11
Genom den sålunda föreslagna decentralisationen skulle kammarkollegiets befattning
med boställsförvaltningen upphöra. I propositionen föreslås emellertid,
under hänvisning till de svårigheter, som kunna tänkas inträda vid det nya förvaltningssättets
första genomförande, att ledningen av detta genomförande skall
omhänderhavas av en provisorisk kommission, ecklesiastika boställskommissionen,
vilken skulle hava till huvuduppgift att bistå pastoraten med råd och dåd.
I motionerna I: 349 av herr Linders m. fl. och II: 521 av herr Vehrsson i
Bramstorp m. fl., i vilka motioner hemställes om avslag å propositionen, andres
i fråga örn domkapitlens befattning med kontrollen över boställsförvaltningen
:
Rikets domkapitel, med sina huvuduppgifter förlagda inom området för
religionsvården och undervisningsväsendet, kunna icke, i allt fall icke utan
en genomgripande omorganisation, förutsättas äga kompetens för uppgiften
att fullgöra någon reell del av den statskontroll över den ecklesiastika
avlöningsegendomens förvaltning, som —- huru denna förvaltning än må i
övrigt ordnas — allt framgent såsom hittills måste bliva ofrånkomlig. Då
ecklesiastikministerns förslag syftar till att så gott som helt — med länsstyrelsernas,
kammarkollegiets och domänverkets uteslutande — koncentrera
denna kontrolluppgift i domkapitlens händer, måste betänkligheterna häremot
bli avgörande.
Motionärerna framhålla vidare, att det icke vore lämpligt, att beslutanderätten
i byggnadsfrågor, vilken nu tillkommer domkapitlet och länsstyrelsen, såsom
föreslås i propositionen, förlägges till boställsnämnden, över vars beslut
klagan föres hos de allmänna domstolarna.
I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill yrkas, att boställsnämnderna
skola förrätta arrendeuppskattningar på samma sätt som hittills skett i enlighet
med gällande föreskrifter i ecklesiastik arrendeförordning. I sådant syfte föreslås
i motionen, att 23 § i förslaget till ecklesiastik boställsordning skall ersättas
med nu i 4 § ecklesiastik arrendeförordning intagna bestämmelser jämte erforderliga
kompletterande föreskrifter.
I motionen II: 519 av herr Mogård yrkas, dels att de stiftsintendenter, som
enligt propositionen skola öva uppsikt över förvaltningen av prästskogarna, i
de stift, där stiftsintendenter tillsättas, skola bliva ledamöter av domkapitlen
vid handläggning av ärende angående boställe, dels att domkapitlen i stift, där
stiftsintendent icke skulle finnas, skola i frågor, som röra boställen, med sig
adjungera en i praktiska värv förfaren man, vilken skall erhålla arvode av
kyrkofonden, dels ock att klagan över boställsnämndens beslut skall föras hos
domkapitlet.
Enligt propositionen skulle den närmaste uppsikten över pastoratens boställsförvaltning
anförtros de ecklesiastika boställsnämnderna. Då dessa nämnder
under den tid de varit i verksamhet visat sig vara effektiva, praktiska och bil
-
Motioner.
Utskottet.
12 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
liga kontrollorgan, som i allt väsentligt fyllt å dem ställda fordringar, finner
utskottet nämndernas bibehållande vid kontrollen vara välbetänkt.
Utskottet anser emellertid, att boställsnämndernas tjänstgöringsområden
böra göras något större än för närvarande. De böra erhålla ungefär samma
storlek som en domsaga. Tjänstgöringsområdena böra emellertid ej bindas till
den judiciella indelningen, utan torde det vara lämpligt att eftersträva anslutning
till den ecklesiastika indelningen. Ett kontrakt bör således icke uppdelas
på flera boställsnämnder. Indelningen i tjänstgöringsområden torde lämpligen
ske i administrativ ordning.
För närvarande hålles av- och tillträdessyn å löneboställe av boställsnämnden.
Enligt propositionen skulle sådan syn förrättas med tillämpning av nyttjanderättslagens
bestämmelser. Pastoratet och arrendatorn skulle sålunda hava
frihet att själva välja synemän. Utskottet anser, att boställsnämndens ledamöter
böra förrätta ifrågavarande syn, och föreslår i 29 § i sitt förslag föreskrift
härom. Synen bör emellertid i övrigt förrättas enligt bestämmelserna i nyttjanderättslagen
och klagan över synen ske genom klandertalan vid allmän domstol.
Det torde vara fördelaktigt att såvitt möjligt förrätta av- och tillträdessyn och
ekonomisk besiktning samtidigt. Dock böra skilda instrument upprättas.
Enligt propositionen skulle domkapitlen erhålla icke alldeles obetydliga kontrolluppgifter
av praktisk art. Dessa, som visserligen även för närvarande i
ganska stor omfattning ankomma på domkapitlen, skulle under den nya ordningen
bliva mera maktpåliggande än för närvarande, i det domkapitlen icke
längre skulle kunna påräkna någon regelbunden medverkan av länsstyrelserna
och kammarkollegiet. Det torde emellertid råda enighet örn att, såsom ock i ett
par motioner antydes, domkapitlens sammansättning icke utgör någon garanti
för att sakkunskap i ekonomiska och jordbrukstekniska ting blir företrädd
därstädes. Utskottet hyser därför betänkligheter mot att anförtro ifrågavarande
kontrollbefogenheter åt domkapitlen.
I propositionen föreslås, att klagan över boställsnämnds beslut liksom för
närvarande skall ske till synerätt. Enligt utskottets mening är detta icke lämpligt.
Boställsnämnden skulle enligt propositionen icke utöva domstolsbefogenheter
utan blott handhava kontrollen över pastoratens boställsförvaltning.
Nämnden bör därför hava en administrativ överinstans. Härigenom skulle man
också uppnå, att instansordningen i skogsfrågor och jordbruksfrågor bleve densamma.
På grund av vad nu anförts kan utskottet icke förorda, att propositionens
bestämmelser om kontrollen över pastoratens förvaltning i förevarande del antagas
oförändrade. Utskottet föreslår i stället, att de befogenheter, som enligt
propositionen tillkomma domkapitlet, skola anförtros ett särskilt inom stiftet
inrättat kontrollorgan benämnt stiftsnämnd. Detta organ skall tillika fungera
som överinstans över boställsnämnderna. Genom en sådan anordning undviker
man den i motionerna I: 349 och II: 521 påpekade olägenheten, att praktiska
kontrollbefogenheter anförtros domkapitlet. Samtidigt bliva de synpunkter,
som ligga till grund för yrkandena i motionen II: 519, tillgodosedda.
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutshotts utlåtande Nr 8.
13
Inom stiftsnämnden synas såväl de kyrkliga myndigheterna som den praktiska
sakkunskapen böra vara representerade. Utskottet föreslår därför, att
två ledamöter i nämnden utses av domkapitlet samt att tre ledamöter, vilka
böra tillföra nämnden insikt i lant- och skogsbruksförhållanden, utses av Kungl.
Majit, som ock förordnar en av nämndens ledamöter till ordförande i nämnden.
En av de av domkapitlet utsedda ledamöterna bör vara jurist. Utskottet
förutsätter, att domkapitlet i regel utser en av sina ordinarie ledamöter samt
sin stiftssekreterare eller annan å dess kansli anställd befattningshavare till
ledamöter i stiftsnämnden.
Stiftsnämnden bör få anlita domkapitlets kansli för ärendens beredning, uppsättning
och expediering. Instruktion för stiftsnämnderna, vilkas verksamhet
bör bekostas av kyrkofonden, torde böra utfärdas på administrativ väg.
Utskottet delar den i motionerna 1:349 och 11:521 framförda åsikten, att
det icke är lämpligt, att avgörandet i byggnadsfrågor förlägges under domstolarna.
Genom den av utskottet föreslagna instansordningen undvikes detta.
Utskottet förmenar emellertid, att man bör införa en ytterligare garanti beträffande
frågor örn större ny- eller ombyggnader, och föreslår, att därest enighet
i sådan fråga icke vinnes inom boställsnämnden, frågan skall hänskjutas
till stiftsnämnden.
Enligt propositionen skall kontrollen över pastoratens boställsförvaltning
taga sikte på löneboställes hävd till hus och jord. Tillika meddelas föreskrifter
örn kontroll över upplåtelser av olika slag från löneboställe. Däremot föreslås
icke någon kontroll över utarrenderingen av löneboställena. Detta är enligt utskottets
mening en brist i propositionen. Genom olämpliga arrendevillkor kan
nämligen betydande skada tillfogas ett boställe. Särskilt betänklig är frånvaron
av kontroll över utarrenderingen i de fall, då optionsberättigad arrendator finnes.
Dennes intressen kunna icke anses behörigen skyddade genom vad i propositionen
föreslagits. Utskottet anser sig därför böra föreslå, att kontroll utövas
även över utarrenderingen av löneboställena. Initiativet till utarrendering
bör tillkomma pastoratet, och detta bör också uppgöra förslag till arrendekontrakt.
Kontraktet underställes härefter boställsnämnden för prövning och fastställelse.
Nämnden äger därvid föreskriva jämkning i förslaget, därest detta
befinnes vara ofullständigt eller prövas lända till skada för bostället eller eljest
för det allmänna. Klagan över nämndens beslut kan föras hos stiftsnämnden,
vilken i detta avseende är sista instans. Arrendeavgift, som angivits i fastställt
arrendekontrakt, skall gälla, om det finnes optionsberättigad arrendator,
men eljest vara en minimiavgift, som icke får underskridas utan boställsnämndens
medgivande. Till frågan om skydd för optionsberättigad arrendator
återkommer utskottet vid redogörelsen för 30 § i utskottets förslag.
Den ecklesiastika arrendeförordningen föreskriver, att löneboställena i regel
skola utarrenderas på tjugu år. Enligt särskilda föreskrifter hava emellertid
14
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
ett stort antal löneboställen utarrenderats för kortare tid. Propositionen förutsätter,
att pastoraten skola få full frihet att bestämma arrendetiden.
lie hastiga förändringarna på det ekonomiska området under de sist förflutna
årtiondena ävensom befolkningens ökade rörlighet hava medfört, att de tjuguåriga
arrendetiderna allmänt anses för långa. Utskottet anser sig således böra
förorda en normal arrendeperiod av tio år. Vid prövningen av förslag till
arrendekontrakt bör boställsnämnden tillse, att utarrendering kommer att ske
för denna tid, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda. Härvid bör
emellertid beaktas lämpligheten av att arrendetiden sammanfaller med perioden
för uppskattning av boställets s. k. normalavkastning.
I anslutning till vad nu anförts har utskottet låtit uppgöra förslag till 25 och
27 §§ i sitt förslag. Förslaget torde i huvudsak tillgodose de ovan angivna
önskemål, som framställts i motionen II: 515.
En betydande vinst av de föreslagna anordningarna är, att länsstyrelserna
och kammarkollegiet befrias från befattning med boställsförvaltningen. För
länsstyrelserna, vilkas arbetsbörda under senare tid betydligt tilltagit och på
sina häll inom den närmaste framtiden skulle nödvändiggöra utökning av arbetskrafterna,
medför förslaget en avsevärd lättnad. En icke oväsentlig del av
kammarkollegiets arbetsuppgifter torde genom reformen komma att avlyftas.
Det behöver icke betonas vilka besparingar för statsverket, som härigenom
kunna ernås.
Den i propositionen föreslagna ecklesiastika boställskommissionen skulle hava
till uppgift att leda och övervaka det första genomförandet av den nya förvaltningsordningen.
Kommissionen skulle därjämte vara överinstans över de tjänstemän,
stiftsintendenterna, vilka skulle handhava kontrollen över boställsskogarna,
samt slutligen hava överinseende över dessa tjänstemän. En följd av utskottets
förslag om inrättande av stiftsnämnder blir, att de angivna uppgifterna delvis
kunna bortfalla. Kommissionen skulle sålunda icke behöva vara besvärsinstans.
Klagan över stiftsnämnds beslut föres enligt utskottets förslag direkt hos regeringsrätten.
Chefskapet över skogstjänstemännen övertages av stiftsnämnderna.
Såsom enda uppgift för kommissionen skulle återstå att leda den nya ordningens
första genomförande. Utskottet anser emellertid, att det icke finnes tillräckliga
skäl, att i boställsordningen intaga föreskrifter om en anordning av denna tillfälliga
karaktär. Skulle en anordning i sådant syfte visa sig behövlig, lärer
den kunna åstadkommas utan föreskrift i boställsordningen. Utskottet avstyrker
därför inrättande av ecklesiastik boställskommission och föreslår alltså, att bestämmelserna
härom utgå ur lagförslaget.
Sammanhållandet av den organisation av boställsförvaltningen och kontrollen
därav, som tillskapas genom nu föreslagna boställsordning, skulle framdeles
komma att ligga i Kungl. Maj:ts hand och närmast ankomma på ecklesiastikdepartementet.
Kostnaderna för biträde, som departementet — utöver eljest
tillgänglig arbetskraft — kan behöva anlita för fullgörande av de särskilda
uppgifter, vilka sålunda komma att åvila departementet, torde böra bestridas
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
15
av kyrkofondsmedel. Den ytterligare sakkunskap, som kan finnas behövlig för
avgörande av hithörande frågor, vilka komma under Kungl. Maj:ts och särskilt
regeringsrättens bedömande torde finnas att tillgå hos de myndigheter,
till vilka ärenden angående jordbruk och skogsbruk eljest pläga remitteras.
Skogarna å prästboställena förvaltades ursprungligen av prästerna själva. Förvalt
Åtminstone
från år 1723 var prästernas rätt till skogsavkastningen inskränkt ^''oJarnjTå
till prästgårdens husbehov. Sedermera medgavs avsalu av träkol från boställs- prästbo
•
• • ställena.
skogarna, och under förra hälften av 1800-talet tilläts i praxis även avsalu av
timmer, dock under villkor att hushållningsplan fastställts för skogen. Genom
1866 års förordning angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
föreskrevs, att de större skogarna skulle ställas under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning, medan övriga skogar finge förvaltas av prästen enligt
fastställd hushållningsplan. Vissa förvaltningsbefogenheter voro emellertid
även beträffande sist avsedda skogar förbehållna skogsstaten.
Genom 1910 års lagstiftning, vilken ännu gäller, föreskrevs, att samtliga
boställsskogar skulle ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning.
Med avkastningen av boställsskog skola i här nämnd ordning tillgodoses
följande behov, nämligen löneboställets husbehov, prästens bränslebehov, pastoratets
behov av virke för byggande och underhåll av prästgård samt församlings
virkesbehov för kyrkobyggnad. Vad som återstår, sedan de nämnda behoven
fyllts, skall försäljas och köpeskillingen efter avdrag av förvaltningskostnaderna
användas till gäldande av prästlön.
1927 års sakkunniga föreslogo, att förvaltningen av boställsskogarna skulle
förbliva hos domänverket.
1927 års
sakkunniga.
I propositionen föreslås, att jämväl skogen å prästboställena skall ställas propositionen,
under pastoratens förvaltning. Den närmaste befattningen med skogsförvaltningen
skall inom pastoratet handhavas av en av pastoratet utsedd skogsförvaltare,
av vilken icke fordras skoglig utbildning men som skall äga erforderlig
kännedom örn skogsskötsel.
Kontrollen över skogsförvaltningen skall inom varje stift handhavas av en
av Kungl. Majit utnämnd stiftsintendent, vilken jämväl skall hava till uppgift
att utöva en upplysande och utbildande verksamhet. Till stiftsintendentens förfogande
skall ställas en, i de skogrikare stiften två, skogvaktare.
Pastoratets val av skogsförvaltare skall underställas stiftsintendenten.
Till ledning för skogsförvaltningen skall enligt propositionen genom stiftsintendentens
försorg upprättas och av honom i samförstånd med pastoratet fastställas
en tioårig avverkningsplan, utvisande hur stort virkesbelopp som under
planens giltighetstid får uttagas. Därest enighet om planen icke kan nås mellan
pastoratet och stiftsintendenten, skall avgörandet hänskjutas till den ecklesiastika
boställskommissionen.
16
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Motioner.
Utstämpling skall verkställas av pastoratets förvaltare. Därest stiftsintendenten
finner, att denne ej är kompetent att på egen hand omhänderhava utstämplingen,
skall han förordna en skogvaktare att närvara. I sådant fall är
pastoratets förvaltare skyldig att ställa sig till efterrättelse av skogvaktaren
meddelade anvisningar.
Sedan utstämpling ägt rum, skall stiftsintendenten hava en månad på sig att
kontrollera, att utstämplingen icke skett i strid mot god skogsvård. Härefter
kon pastoratet förfoga över det utstämplade virket. Över viss mindre, för tillfälliga
behov erforderlig virkesmängd skall pastoratet äga förfoga utan att avvakta
utgången av nyss angivna frist.
Stiftsintendenten skall äga befogenhet att, där pastoratet eftersätter skogsvården,
föreskriva erforderliga skogsvårdande åtgärder samt att meddela avverkningsförbud
till förhindrande av avverkning i strid mot avverkningsplanen eller
grunderna för en god skogsvård.
Stiftsintendenterna och deras biträden skola enligt propositionen avlönas av
kyrkofonden. Kostnaderna för upprättandet av avverkningsplaner och för biträde
vid utstämpling skola av pastoraten gäldas ur avkastningen av skogen.
Beträffande skogsförvaltningen skola domkapitlen icke hava annan befogenhet
än att överklaga stiftsintendents beslut.
I motionen 1:348 av herr Frändén har yrkats, att uppsikten över skogsförvaltningen
å boställena skall anförtros skogsvårdsstyrelserna.
Därjämte har i motionen I: 351 av herr Tamm yrkats, att gagnvirke å skogar
med minst 500 hektar produktiv skogsmark skall utsynas av stiftsintendent
eller assistent med högre skoglig utbildning.
Vidare har i motionen II: 514 av herr Wittberg yrkats, dels att till pastoratens
skogsförvaltare skola utses jägmästare, forstmästare eller skogvaktare,
som genomgått s. k. ettårig skogsskola, dels ock att till stiftsintendents fackliga
biträde (assistent) skall utses person med högre skoglig utbildning; för Lunds
stift agronom.
I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill har ifrågasatts, huruvida det
vore nödvändigt eller ens lämpligt att anställa skogvaktare till stiftsintendenternas
hjälp.
Ytterligare har i motionen II: 516 av herr Lindman yrkats, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av det i propositionen framställda förslaget, att
förvaltningen av boställsskogarna kommer att ordnas med iakttagande i huvudsak
därav, att löneboställes skog, vars avkastning i betydligare mån överskjuter
den rätt till virkesfångst för husbehovsändamål av skilda slag, som tillkommer
löneboställe, pastorat och församling, skall stå under domänverkets förvaltning,
att löneboställes skog, vars avkastning är mindre än nyss sagts, skall stå under
pastorats förvaltning och domänverkets kontroll med skyldighet för pastorat
att för förvaltningen i regeln anlita personer med skoglig utbildning, att försäljning
av virke och andra nyttigheter skall, i huvudsak, ombesörjas av do
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
17
utanverket från skogar under verkets förvaltning och av pastorat från skogar
under deras förvaltning, att det skall tillkomma domänstyrelsen eller, eventuellt,
Kungl. Maj :t efter förslag av domänstyrelsen att avgöra, huruvida löneboställes
skog skall stå under domänverkets förvaltning eller under dess kontroll, att
avverkning av skog skall ske i enlighet med avverkningsplan, som upprättas
genom domänverkets försorg och fastställes, beträffande skog under verkets
förvaltning, av domänstyrelsen och, vad angår skog under verkets kontroll, av
vederbörande revirförvaltare, och att största möjliga decentralisation och förenkling
i förvaltningens alla delar skall eftersträvas utan att därvid eftergift
göres å den effektivitet i förvaltningen, som skogarnas värde påkallar.
Slutligen har i motionen II: 519 av herr Mogård yrkats, att förslaget till
ecklesiastik boställsordning måtte ändras därhän,
1) att stiftsintendenter skola tillsättas blott i Härnösands, Uppsala, Västerås
stift gemensamt med Karlstads och Växjö stift;
2) att uppsikten över boställsskogarna i övriga stift uppdrages åt skogsvårdsstyrelserna
i vederbörande län;
3) att stiftsintendenterna i de stift, där sådana tillsättas, bliva ledamöter av
domkapitlen vid handläggning av ärende angående boställe;
4) att den beslutanderätt, som enligt propositionen skulle tillkomma stiftsintendent,
i stället uppdrages åt domkapitlet, där den ej skall förläggas till
skogsvårdsstyrelse.
Skogarna å löneboställena äro av mycket växlande storlek. Det övervägande
flertalet av dem äro små. Omkring en tredjedel av hela antalet hava en areal
produktiv skogsmark, understigande 25 hektar. Över hälften äro under 50
hektar. Blott omkring en fjärdedel av dem överstiga 100 hektar. Över 500
hektar äro blott ett hundratal skogar.
Beträffande först själva förvaltningen av boställsskogarna så synas samma
skäl, som åberopats för en decentralisation till pastoraten av jordbruksförvaltningen,
också tala för att skogarna omhändertagas av pastoraten. Ingen av de
motionärer, som närmare ingått på frågan örn skogarna, har heller motsatt sig
vad som föreslagits i propositionen i fråga örn de mindre skogarna. Däremot
har tvekan yppats, huruvida pastoraten också äro lämpade att omhänderhava
förvaltningen av de fåtaliga större boställsskogarna. De farhågor, som på denna
punkt uttalats i motionen II: 516, äro i viss mån befogade och förtjäna att
noga beaktas. Spörsmålet sammanhänger på det närmaste med frågan, vilken
kompetens man skall fordra av det biträde, pastoratet anlitar för den egentliga
skogsvården. Ju lägre man ställer kraven på skoglig insikt hos detta biträde,
desto större bliva betänkligheterna mot att anförtro pastoratet förvaltningen av
skogarna. Förslag, att man av pastoratens biträden för skogsvården skulle
fordra skoglig utbildning, hava också framställts i ett par motioner, nämligen
motionerna II: 514 och 516. En viss förstärkning av kompetensen hos dem, som
handhava vården av de större skogarna, torde också vara syftet med motionen
I:351.
Bihang till riksdagens protokoll 1083. 9 saini. 8 avd. 7 käft. (Nr 8.)
Utskottet.
2
18
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Enligt utskottets mening är det icke lämpligt att förvaltningen av de större
skogarna förlägges till domänverket. För detta verk, vars huvudsakliga arbetsuppgifter
ligga annorstädes, måste den ecklesiastika skogsförvaltningen alltid
utgöra en biuppgift. Örn de större skogarna överlämnades åt domänverket, skulle
förvaltningen av ett och samma boställes jordbruksdel och skogsdel liksom för
närvarande bliva uppdelad på skilda händer. Detta förhållande, som ofta klandrats,
skulle till och med göra sig starkare gällande än nu är fallet. Utskottet
anser, att man i stället bör sträva efter att sammanföra förvaltningen av skog
och jord under en gemensam ledning.
På grund av det anförda anser utskottet, att intresset att få en god skogsskötsel
på ifrågavarande skogar bör tillgodoses, icke genom att förvaltningen
bibehålies hos domänverket, utan genom en skärpning av kraven på kompetens
hos pastoratens biträden för skogsskötseln. I detta avseende synes man böra
fordra, att pastorat, som har en eller flera större boställsskogar, skall för vården
av dem anlita biträde med högre skoglig utbildning (examinerad jägmästare
eller forstmästare). Vad i detta sammanhang bör förstås med större boställsskog,
lärer icke kunna närmare preciseras i lagtexten. Förhållandena i landets särskilda
delar äro alltför olika för att möjliggöra en generell bestämmelse. Avgörandet
torde i stället få överlämnas åt Kungl. Majit.
Ingen boställsskog är av den storlek, att den fullt sysselsätter ett biträde
med högre skoglig utbildning. Utskottet föreställer sig emellertid, att det icke
skall visa sig svårt att finna personer, som äro villiga att jämsides med annan
sysselsättning biträda pastoraten. Dessa lära för övrigt, om de så önska, kunna
vända sig till skogsvårdsstyrelserna eller skogssällskapet för att av dem erhålla
erforderligt biträde.
Det i motionerna II: 514 och 516 framförda yrkandet, att man även beträffande
mindre skogar skulle ålägga pastoraten att anlita biträde med åtminstone
skogvaktarutbildning, synes icke sakna fog. Det vore visserligen enligt
utskottets mening att gå för långt att införa en generell föreskrift härom.
Åtskilliga boställsskogar äro nämligen ytterst obetydliga och skulle icke kunna
bära kostnaden för sådant biträde, vilket kanske icke funnes tillgängligt på
orten. Utskottet vill dock ansluta sig till motionärernas yrkande i så måtto,
att som huvudregel skall gälla, att biträdet bör hava åtminstone skogvaktar - eller därmed jämförlig utbildning, men att i särskilda fall den kontrollerande
myndigheten skall kunna eftergiva kravet på sådan utbildning. Missbruk aveftergiften
torde icke behöva befaras. Det kan nämligen förhindras genom den
föreslagna bestämmelsen, att valet av biträde skall godkännas av kontrollmyndigheten.
Utskottet föreslår sålunda, att samtliga boställsskogar, på sätt i propositionen
föreslagits, överlämnas till förvaltning av pastoraten men att kraven på
skoglig insikt hos de av pastoraten anlitade biträdena skärpas på sätt utskottet
ovan angivit.
Vad sedan angår uppsikten över pastoratens skogsförvaltning, så skulle den
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
19
enligt propositionen handhavas av stiftsintendenter och under dem sorterande
skogvaktare. Stiftsintendenterna intaga enligt propositionen en mycket självständig
tjänsteställning och hava utrustats med vidsträckta maktbefogenheter
mot pastoraten. Förslaget har i denna del rönt opposition från åtskilliga håll,
och i flera av de i ämnet väckta motionerna har yrkats ändring härutinnan.
Det i motionerna I: 348 och II: 519 framställda förslaget, att uppsikten över
skogsförvaltningen skulle anförtros skogsvårdsstyrelserna, har av utskottet tagits
under noggrant övervägande. Utskottet har sålunda över den förra motionen
inhämtat yttrande av skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd. Yttrandet
fogas som bilaga till detta utlåtande, och tillåter sig utskottet att hänvisa till
nämnda bilaga. Utskottet har även överlagt muntligen med centralrådet. De skäl,
som i utlåtandet framförts mot förslaget att generellt ålägga skogsvårdsstyrelserna
ifrågavarande kontrolluppgift, och vilka skäl ytterligare understrukits
vid den muntliga överläggningen, synas utskottet giva vid handen, att genomförandet
av förslaget i vissa fall skulle medföra olägenheter för skogsvårdsstyrelsernas
övriga verksamhet.
Det i motionen II: 516 framställda förslaget att anförtro kontrollen över
pastoratens skogsförvaltning åt domänstyrelsen anser utskottet sig icke kunna
biträda. Såsom ovan angivits anser utskottet det vara av vikt, att förvaltningen
av boställenas jordbruk och skog sammanföres i en hand. Av icke mindre vikt
är det enligt utskottets mening, att kontrollen över boställsförvaltningen blir
enhetlig och icke fördelas mellan flera myndigheter.
Enligt utskottets mening ernår man en väl avvägd lösning av förevarande
spörsmål, örn man förlägger kontrollen över pastoratens skogsskötsel till de av
utskottet föreslagna stiftsnämnderna. I dessa bör för detta ändamål även skoglig
sakkunskap vara representerad.
Klart är, att stiftsnämnderna för fullgörande av sin uppgift måste anlita
biträde med högre skoglig utbildning. För detta ändamål föreslår utskottet, att
stiftsnämnderna bemyndigas att hos sig anställa stiftsjägmästare, som liksom
stiftsnämnden bekostas av kyrkofonden. Då det anses lämpligt, bör stiftsnämnd
med Konungens medgivande få anställa mer än en stiftsjägmästare. I sådant
fall torde full sysselsättning för envar av dem icke kunna påräknas, vartill
hänsyn bör tagas vid lönesättningen.
En följd av vad utskottet föreslagit angående krav på kompetens hos de biträden,
som pastoraten anlita, är, att arbetet med kontrollen över pastoratens
skogsförvaltning icke blir så omfattande, som förutsatts i propositionen. Man
synes därför kunna räkna med att stiftsjägmästarna ensamma medhinna sitt
arbete och att några skogvaktare såsom biträden åt dem följaktligen icke erfordras.
En möjlighet för Kungl. Maj :t att för kortare eller längre tid medgiva
anställande av biträden synes dock böra finnas.
För övriga modifikationer i förslaget i anledning av vad utskottet sålunda
föreslagit lämnas redogörelse i samband med granskningen av förslagets
detaljer.
20
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Allmänna
kyrkohem
man.
Propositionen.
Motioner.
Utskottet.
På grund av stadganden i 9 § av 1862 års förordning örn allmänt ordnande
av prästerskapets inkomster och 3 § i gällande kyrkofondslag hava beträffande
sammanlagt 149 boställen bestämts, att deras avkastning skall ingå direkt till
kyrkofonden och att alltså intet pastorat skall hava företrädesrätt att använda
denna avkastning till avlönande av sitt prästerskap. Dessa boställen förvaltas
för närvarande på samma sätt som övriga löneboställen.
Av ifrågavarande boställen äro 71 belägna i Lunds stift.
I propositionen, vilken för dessa hemman infört beteckningen allmänna kyrkohemman,
föreslås, att hemmanen skola förvaltas av vederbörande domkapitel
för kyrkofondens räkning. Domkapitlet skall enligt propositionen härvid erhålla
biträde av stiftsintendenten. De närmare föreskrifterna för förvaltningen förutsättas
utfärdade i administrativ ordning.
I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill yrkas, att tillsynen över de allmänna
kyrkohemmanen måtte ombesörjas av boställ snämnderna.
Enahanda yrkande framställes i motionen II: 520 av herr Johanson i Hallagården.
I motionen II: 516 av herr Lindman yrkas, att allmänt kyrkohemmans skog
skall stå under domänverkets förvaltning.
I fråga örn motionsvis framställda yrkanden angående byggnadsförskott ur
kyrkofonden till allmänna kyrkohemman hänvisas till redogörelsen här nedan
för 14 § i förslaget till lag örn kyrkofond.
De allmänna kyrkohemmanen synas lämpligen böra förvaltas av de av utskottet
föreslagna stiftsnämnderna, vilka äro sammansatta på ett sätt, som gör
dem väl skickade för ett sådant uppdrag. Då skoglig sakkunskap finnes företrädd
inom nämnderna samt dessa tillika hava skogligt bildade biträden, torde
de lämpligen böra handhava även förvaltningen av skogen å hemmanen.
I likhet med motionärerna anser utskottet det vara lämpligt, att stiftsnämnden
vid förvaltningen av ifrågavarande fastigheters jordbruksdelar utnyttjar den
sakkunskap i ämnet, som finnes företrädd hos vederbörande boställsnämnd.
Denna är väl förtrogen icke blott med ortens jordbruksförhållanden i allmänhet
utan också med de särskilda hemmanen. De närmare bestämmelserna örn
boställsnämndens uppgifter vid förvaltningen torde böra meddelas i sammanhang
med övriga administrativa föreskrifter örn de allmänna kyrkohemmanens
förvaltning. Utskottet ansluter sig sålunda till de synpunkter, som framförts i
de två förstnämnda motionerna.
En följd av utskottets ståndpunkt är, att någon tjänsteman med agronomutbildning
icke, såsom i propositionen förutsatts, erfordras i Lunds stift.
Kostnaderna I propositionen beräknas kyrkofondens kostnader för den föreslagna uppsikts
slagn^orga-organ^sa^onen pa följande sätt:
nisationen.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 21
Utgiften för en stiftsintendent:
Lön (B 28) ................................ 10,020
Dyrtidstillägg .............................. 1,050
Resekostnad .............................. 4,000
Summa 15,070
Utgiften för en skogvaktare:
Lön (B 7) ................................ 2,460
Dyrtidstillägg .............................. 270
Resekostnad ................................ 1,600
Summa 4,330
Den sammanlagda kostnaden:
Boställsnämndernas ordförande ................ 60,000
11 stiftsintendenter .......................... 166,000
18 skogvaktare ............................ 78,000
Expenser m. m............................. 12,000
Arvoden till ledamöterna i boställskommissionen . . 35,000
Kommissionens biträden m. m................. 25,000
Summa 376,000
Härifrån avgå 10,000 kronor, motsvarande vad pastoraten enligt propositionen
beräknas erlägga för biträde vid utstämpling.
I de likalydande motionerna 1:349 av herr Linders m. fl. och 11:521 av
herr Pehrsson i Bramstorp m. fl. har ifrågavarande kostnadsberäkning kritiserats.
Motionärerna hava sålunda framhållit, att utgiften för arvoden till boställsnämndernas
ordförande, vilken utgift i propositionen upptagits med nu utgående
belopp, borde höjas till 90,000 kronor. Vidare borde expensanslaget
höjas från 12,000 till 36,000 kronor. Motionärerna anse slutligen, att såsom
ytterligare utgiftsposter borde uppföras 96,000 kronor för ökade biträden vid
domkapitlen samt 200,000 kronor »kostnad för övertalig personal samt minskad
behållning av domänskogarna».
Beträffande sistnämnda post anföra motionärerna:
Enligt förslaget (82 §) skulle kyrkofonden bestrida avlöningskostnaden
för den personal inom skogsstaten, som på grund av förslaget bleve övertalig.
Avlöningsbeloppet för denna övertaliga personal har av domänstyrelsen
beräknats till omkring 480,000 kronor årligen. Härjämte har nämnda
styrelse räknat med att förvaltningskostnaden för statens domänskogar
blir proportionsvis större, därest de ecklesiastika boställsskogarna undandragas
domänverkets förvaltning. Den möjlighet till ekonomisering av arbetskrafterna,
som den hittillsvarande samförvaltningen medfört, komme
att bortfalla (se prop. s. 169, 170). Det allmännas förpliktelser gentemot
den övertaliga personalen skulle ju emellertid efter en kortare eller längre
övergångstid bortfalla. Att här giva några siffermässiga belägg för den
oundvikliga fördyringen av den statliga skogs förvaltningen efter amputeringen
kan icke ske. Den måste likvisst bli betydande. Sexton revir skulle
Kyrkofondens
utgifter.
Propositionen.
Motioner.
22
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutslcotts utlåtande Nr 8.
Utskottet.
indragas. De övriga revirdistrikten måste i motsvarande grad förstoras,
med ty åtföljande stegring av resekostnader samt minskad effektivitet i allmänhet.
Söker man en gemensam siffra på båda dessa minusposter, lärer
man räkna synnerligen optimistiskt, om man för den närmaste tioårsperioden
efter omorganisationen upptar ett belopp av 200,000 kronor årligen.
Vad först angår utgiften för arvode till boställsnämndernas ordförande, torde
man, åtminstone efter den av utskottet föreslagna utvidgning av nämndernas
uppgifter, få räkna med en ökning till det av motionärerna angivna beloppet.
Utskottets förslag angående inrättande av stiftsnämnder medför vissa kostnader,
vilka icke kunna exakt beräknas. Utskottet räknar emellertid med att
arvodena i genomsnitt komma att bestämmas till 500 kronor årligen för ordförande
och skogssakkunnig ledamot i stiftsnämnd och till 300 kronor för
annan ledamot. Kostnaderna kunna i enlighet härmed uppskattas till 22,800
kronor årligen. Läggas härtill resekostnader för nämndens ledamöter, torde
utgiften för nämnderna kunna uppskattas till 48,000 kronor årligen.
Enligt propositionen skulle stiftsintendenterna placeras i lönegraden B 28.
Denna höga ställning i löneavseende torde motiverats med den självständiga
och ansvarsfulla ämbetsutövning, som ålåg intendenterna. Beträffande de av
utskottet föreslagna stiftsjägmästarna bör en lägre lönegrad vara tillräcklig.
Utskottet räknar härvid med en kostnadsminskning å 11,000 kronor. För eventuellt
erforderliga biträden åt stiftsjägmästarna upptages ett belopp av 25,000
kronor.
Utskottet har föreslagit, att stiftsnämnderna för sina ärendens beredning,
uppsättning och expediering skola använda domkapitlens kansli. Någon ökad
arbetsbörda för personalen å domkapitelskanslien torde detta icke innebära.
Domkapitlen taga nämligen redan nu befattning med boställsärendena såsom beslutande
myndigheter eller remissinstanser. Ifrågavarande ärenden äro under
den nuvarande förvaltningsordningen mycket talrika och ofta särdeles invecklade.
Det är därför osannolikt, att det kansliarbete, som ärendena medföra, skulle
sedan ärendena övertagits av stiftsnämnden, bliva större än för närvarande.
Utskottet upptager därför ingen post för förstärkning av domkapitlets kansli
utöver det i propositionen beräknade anslaget till expenser för skogspersonalen.
Ecklesiastikdepartementets behov av biträde vid boställsärendens handläggning
kommer säkerligen att växla. Det blir sannolikt störst tiden närmast efter
lagens ikraftträdande. Såsom ett ungefärligt genomsnitt torde man kunna räkna
med ett belopp av 12,000 kronor.
Vad motionärerna anfört örn att reformen skulle medföra minskad behållning
av domänskogarna, har icke övertygat utskottet örn att någon minskning i
detta avseende kommer att inträffa. Man kan ifrågasätta, huruvida det icke snarare
är till ekonomisk fördel för statens domäners fond, att domänverkets personal
får koncentrera sitt arbete på verkets centrala uppgift, förvaltningen av
statens domäner.
I enlighet med vad nu anförts beräknar utskottet kyrkofondens utgifter för
den föreslagna uppsiktsorganisationen på följande sätt:
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 23
Boställsnämndernas ordförande ................................ 90,000
Stiftsnämnderna ............................................ 48,000
Stiftsjägmästarna med biträden ................................ 180,000
Expenser m. m............................................. 12,000
Anslag till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande
av biträde vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger
samband ................................................ 12,000
Summa 342,000
Den av motionärerna upptagna kostnaden för ersättning till domän
-
fonden för avlöning åt övertalig skogsstatspersonal är av övergående
natur. Beloppet av ersättningen kan icke bestämmas förrän det visat sig, bur
stor personal som blir övertalig och i vilken mån denna personal kan överföras
till den nya organisationen. Utredning bör ske i dessa avseenden, och beslut sedermera
fattas örn ersättningens belopp. Utskottet finner sig därför icke kunna
ingå på bedömande av hur stort belopp, som erfordras för ändamålet.
För försäljning av kyrklig jord erfordras i allmänhet medgivande av Kungl. Försäljning
Majit, riksdag och kyrkomöte. Genom den s. k. kyrkliga försäljningslagen av jord.
år 1927 har emellertid möjlighet beretts att i vissa angivna fall försälja kyrk- Historik,
lig jord med tillstånd allenast av Kungl. Majit eller av kammarkollegiet. Med
Kungl. Maj :ts tillstånd kan sålunda försäljning ske, dels då å prästboställe förlagd
tjänstebostad för kyrkoherde eller komminister är olämpligt belägen, dels
då kyrklig jord på grund av särskilda omständigheter icke kan för sitt ändamål
bibehållas utan synnerlig olägenhet eller mot skälig avgift utarrenderas, dels
ock då kyrklig jord till följd av belägenhet i eller invid stad eller annan ort
med tätare bebyggelse eller grannskap till större industriell anläggning kan
med synnerlig fördel styckas till tomter. Ensittarlägenheter kunna försäljas
med tillstånd av kammarkollegiet.
Under de sistförflutna årtiondena hava åtskilliga yrkanden framställts, åsyftande
en vidsträcktare försäljning av kyrklig jord. En närmare redogörelse
härför har lämnats av 1927 års sakkunniga i deras betänkande, del II, bilagorna
4 och 5. I detta sammanhang inskränker sig utskottet till en redogörelse
för vad riksdagen hemställt i ämnet.
I skrivelse den 4 maj 1920 (nr 179) anhöll riksdagen i anledning av väckta
motioner, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, i vad mån den
ecklesiastika jorden inom riket måtte kunna i vidsträcktare omfattning än vad
som för det dåvarande vore författningsenligt möjligt styckas och upplåtas i
och för nybildning av mindre men självständiga jordbruk. Därvid uttalade
riksdagen, dels att vida kraftigare åtgärder än dittills borde från statens sida
vidtagas för att bereda tillgång på jord för egnahemsändamål och att därvid
först och främst krono- och annan publik jord borde komma i fråga, dels ock att
en eventuell lagstiftning om styckning av den ecklesiastika jorden i första hand
borde avse sådan jord, som i avseende på läge och andra omständigheter kunde
anses lämplig och som på grund av byggnadernas beskaffenhet vore svår att utarrendera,
samt att ur skogsvårdssynpunlct, det allmännas intresse beaktades.
24
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
1927 års sakkunniga.
Vidare anhöll riksdagen i skrivelse den 2 juni 1923, nr 313, i anledning
av en inom riksdagen väckt motion och under åberopande av ett av andra
lagutskottet över motionen avgivet utlåtande, att Kungl. Majit täcktes låta
utreda, under vilka betingelser i vidare mån än då vore medgivet möjlighet
måtte beredas till upplåtande av tomtmark från ecklesiastika löneboställen, samt
för riksdagen framlägga det förslag, som av utredningen föranleddes. I utskottsutlåtandet
anfördes, bland annat, att avfattningen av 62 § ecklesiastik boställsordning
ej medgåve tillgodoseende av behovet av markupplåtelse för tomtbehov
å ecklesiastika boställen, varför det syntes önskligt, att en utvidgning av lagrummets
tillämplighetsområde kunde för ändamålet åvägabringas. Under förutsättning
att vid bestämmelsernas utformande tillfredsställande garantier bereddes,
för att desamma ej komme till användning utom då en under utveckling
redan varande eller eljest av förhållandena starkt betingad samhällsbildning
krävde en dylik markupplåtelse, syntes den ifrågasatta utvidgningen
av tillämplighetsområdet för lagrummet ej behöva komma i strid med det
prästerliga avlöningsväsendets ekonomiska intressen. Vid utredningen borde
beaktas, att för marken erhölles ett vederlag, som motsvarade dess tomtvärde.
I skrivelse den 7 maj 1924, nr 142, i anledning av två inom riksdagen väckta
motioner och under åberopande av jordbruksutskottets av riksdagen godkända
utlåtande hemställde riksdagen därefter, att Kungl. Majit måtte skyndsamt
föranstalta örn utredning rörande beredandet av större möjligheter för
upplåtande av ecklesiastik jord till smärre jordbruk och egna hem samt för
riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas. I utskottsutlåtandet
erinrades till en början om 1920 års riksdagsskrivelse, och uttalades
vidare, att vad i riksdagsskrivelsen anförts örn statens intresse att främja upplåtelse
av egna hem och självständiga mindre jordbruk ägde ökad giltighet, att
den ecklesiastika jordens belägenhet och beskaffenhet i övrigt gjorde den särdeles
lämplig för sådana upplåtelser samt att en försäljning av den ecklesiastika
jorden, på grund av de otillfredsställande förhållanden i avseende å
boställenas bebyggande och hävd, som förelåge å de ecklesiastika boställena, i
många fall vore förmånligare än deras fortsatta utarrendering. I första hand
borde därför ifrågakomma upplåtelser från löneboställen, beträffande vilka av
angivna orsaker en dylik disposition syntes vara den ekonomiskt bästa utvägen.
Emellertid borde jämväl annan ecklesiastik jord kunna tagas i anspråk för tillgodoseende
av det ändamål, varom då vore fråga. Beträffande upplåtelserna
syntes i huvudsak kunna läggas till grund liknande principer med dem, som i
motsvarande avseende gällde eller komme att gälla beträffande kronans domäner.
Vid den ifrågasatta utredningen borde emellertid beaktas bland annat,
att avhändande icke ägde rum till förfång för ett rationellt utnyttjande av
värdefulla skogsmarker, som förefunnes å många av dessa egendomar.
1927 års sakkunniga hava framställt följande förslag i försäljnings frågan:
A. För undvikande av en fortsatt förlustbringande förvaltning av prästlönejord
bör sådan jord i avsevärt större utsträckning än hittills skett bliva föremål
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 25
för försäljning. I sådant syfte böra dels härför nu gällande grunder förtydligas
eller utvidgas, dels ock en fast ordning skapas till reglering såväl av initiativet
till som av förfarandet i övrigt vid föryttring av sådan jord.
De allmänna grunderna för försäljning av löneboställe eller del av sådan
egendom upptagas i lag och böra innefatta, bemyndigande för Kungl. Maj :t att
i angivna fall förordna örn sådan försäljning.
I. Såsom allmän förutsättning för försäljning skall gälla, att den nettoavkastning,
egendomen såsom arrendefastighet lämnar och under en överskådlig
tid framåt kan förväntas lämna, i avsevärd mån understiger normal ränta å
egendomens saluvärde. Såsom en ungefärlig norm för den härvid nödiga jämförelsen
antages, att arrendeavkastningen understiger den angivna räntan med
30 procent.
Åtgärder för försäljning i här angivna fall av jord tillhörande löneboställe
inriktas i första hand på föryttring av:
a) torp och andra bebyggda mindre lägenheter, vilka lämpligen kunna frånskiljas
resp. huvudfastigheter;
b) obebyggda utjordar, utmarksskiften och andra dylika ägor, vilka, såsom
avskilt belägna från huvudgården eller inneslutna inom annan fastighets ägoområde,
icke med fördel kunna brukas tillsammans med huvudgården;
c) i stad eller i annat samhälle med tätare bebyggelse belägna jordområden,
som på grund av denna sin belägenhet hava särskilt högre saluvärde såsom tomtmark
; samt
d) hela egendomar, som sakna åbyggnader eller å vilka befintliga byggnader
äro ofullständiga eller i dåligt skick.
Styckning av löneboställe för försäljning i lotter må icke företagas på sådant
sätt och under sådana förhållanden, att befintligt byggnadsbestånd icke kan
ekonomiskt utnyttjas.
Huruvida och i vad mån vid försäljning av särskild styckningslott befintlig
skogsmark skall ingå i försäljningen, är — för de fall, att i det till försäljning
avsedda området ingår åker, äng eller därtill odlingsbar mark — reglerat
genom bestämmelser i gällande lag.
Därest vid styckning av boställe för försäljning all befintlig skogsmark
icke skulle komma att — med föranledande av berörda bestämmelser — tillläggas
lotten eller lotterna, bör, för den händelse överbliven skogsmark, med
hänsyn till obetydlig areal och därav förorsakad relativt högre förvaltningskostnad,
befinnes icke böra lämpligen bibehållas i allmän ägo, jämväl sådan skogsmark
försäljas.
II. Försäljning av jord tillhörande löneboställe och, i fall som nedan i a)
avses, jämväl prästgård, må härförutom äga rum:
a) då prästgård, med hänsyn till tjänstinnehavarens verksamhet, är olämpligt
belägen och ny prästgård skall av pastoratet av sådan anledning
anskaffas;
b) för friköp, i huvudsaklig överensstämmelse med härom för närvarande
gällande bestämmelser, av lägenhet, varå lägenhetsinneh avaren är ägare av
husen (ensittarlägenheter) ;
c) för beredande av möjlighet för kyrklig eller borgerlig kommun att tillösa
sig äganderätt till sådana tomt- och andra mindre områden, vilka tidigare blivit
för varjehanda ändamål till kommunen med nyttjanderätt upplåtna (ändamålsupplåtelser);
samt
d) då behov framdeles uppkommer för kyrklig eller borgerlig kommun att
för ändamål, som densamma har att tillgodose, taga i anspråk antingen sådana
26
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
Propositionen.
mindre områden, som under c) avses, eller ock löneboställe i dess helhet eller
större del därav.
Befinnes löneboställe eller del därav böra under förutsättning, som angives
under I, försäljas, skall menighet, i fall, varom i II d) sägs, äga företräde till
förvärv av fastigheten framför arrendator, som eljest skulle varit berättigad att
därå erhålla hembud.
lil. I fråga om initiativet till åtgärd för försäljning av jord tillhörande löneboställe,
då framställning härom icke göres av kommun eller enskild, ävensom
vad angår förfarandet i övrigt vid föryttring av sådan jord skall i huvudsak
gälla vad som i motsvarande hänseende finnes stadgat beträffande kronoegendom.
B. Köpeskillingar för försåld jord tillhörande löneboställe ingå till en särskilt
bildad, för riket gemensam fond, benämnd prästlönejordsfonden. Till
denna fond överföras de för närvarande lokalt förvaltade penningmedel, som utgöra
vederlag för tidigare avhänd prästlönejord (köpeskillingar, expropriationsersättningar
m. m.).
Prästlönejordsfondens uppgift skall vara att bereda möjlighet till en placering
av omförmälda slag av medel i en värdebeständigare valuta än penningar.
I sådant syfte skola för de till fonden överförda och dit eljest inflytande medlen
inköpas skogsfastigheter, så belägna, att de i görligaste mån komma att
utgöra sammanhängande och avrundade skogskomplex.
Beslut i fråga örn inköp av sådana fastigheter meddelas av Kungl. Maj :t på
förslag av domänstyrelsen.
Vid sidan av prästlönejordsfondens räkenskaper skall uppläggas en särskild
liggare, upptagande för varje församling såväl varje till fonden inlevererat belopp
som ock namnet å den boställsfastighet, varifrån medlen härröra.
Till möjliggörande av att de fastighetsförvärv, som här nämnts, må kunna
äga rum i prästlönejordsfondens namn och för dess räkning gives åt densamma
ställningen såsom särskilt bildat rättssubjekt. Pondens penningbehållning förvaltas
av statskontoret, dess fastigheter av domänverket. I mål, som röra fonden,
skall kammaradvokatfiskalsämbetet äga tala och svara.
I propositionen föreslås, att Kungl. Majit skall erhålla bemyndigande att
utan hänvändelse för varje särskild gång till riksdag och kyrkomöte meddela
tillstånd till försäljning av kyrklig jord i flera fall än för närvarande.
Då samhällelig nytta, såsom uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk,
därav främjas, skall sålunda enligt propositionen Kungl. Majit få ensam
medgiva utbyte eller försäljning av vissa slag av kyrklig jord, nämligen:
a) till tomter tjänliga områden i eller invid stad eller annan ort med tätare
bebyggelse eller i grannskap till större industriell anläggning;
b) bebyggda jordbrukslägenheten, såsom torpställen eller nyodlingar;
c) utjordar och utmarksskiften, som äro avskilt belägna; samt
d) andra ägor, som utan kännbar olägenhet kunna avskiljas från den fastighet,
till vilken de höra.
Utbyte eller försäljning av kyrklig jord skall också kunna medgivas av
Kungl. Majit,
då sådan jord erfordras för ändamål, som avses i 1 § lagen den 12 maj 1917
om expropriation;
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
27
eller då å prästboställe förlagd tjänstebostad för kyrkoherde eller komminister
med hänsyn till dennes tjänsteverksamhet är olämpligt belägen och i anledning
därav förflyttning av bostaden till plats utom bostället påkallas;
eller då kyrklig jord eljest på grund av särskilda omständigheter befinnes
icke kunna för sitt ändamål lämpligen bibehållas eller mot skälig avgift utarrenderas.
I bestämmelserna örn friköp av ensittarlägenheter å kyrklig jord föreslås
ingen ändring.
I motiveringen för förslaget anför departementschefen:
Utan tvivel föreligger ett mycket betydande socialt intresse av att tillgång
till jord, lämplig för inrättande av egna hem och småbruk, icke saknas.
Jag vill erinra örn, att en utvidgning av möjligheten att för detta ändamål utnyttja
den kyrkliga jorden står i full samklang med de sedan många år pågående
strävandena att vinna en förbättring av de sociala förhållandena inom stora
samhällslager av vårt folk genom egnahemsbildning och bildande av smärre
jordbruk såsom ett led i en sund, lugn och naturlig samhällsutveckling. Visserligen
föreligger under förhandenvarande betryckta läge för jordbruksnäringen
i dess helhet, jämväl för det mindre jordbruket, icke någon större efterfrågan
på jord för sådana smärre fastigheter. Fastmer anses stora ansträngningar,
även från det allmännas sida, vara av nöden för att genom kreditlättnader
säkerställa de redan bildade smärre jordbruken i sina nuvarande
ägares fortsatta besittning. Jag erinrar örn det föreliggande förslaget rörande
statlig hjälpaktion åt vissa egnahemslåntagare. Emellertid och då man givetvis
måste för framtiden hoppas på en omsvängning i konjunkturläget jämväl för
jordbruksnäringen och särskilt för det mindre jordbruket, synes det mig vara
självfallet, att den lagstiftning, som nu är å bane, bör taga hänsyn även till
antydda framtidsmöjligheter.
Jag behöver här ej närmare utveckla den utomordentliga vikten av åtgärder,
som motverka folkinflyttningen till städer och industriorter samt i stället
öka den självständiga jordbrukarklassen genom främjande av nybildning av
mindre jordbruk. Man har under diskussionen av denna fråga framfört tanken
på att skrida till lagstiftning i syfte att genom expropriation förvärva enskild
jord för nygrundande av mindre jordbruk. Ett sådant förfarande bör emellertid
näppeligen ifrågasättas på sådana orter, där annan jord är disponibel
för sådant ändamål. Att av de betydande jordkomplex, som den kyrkliga
jorden representerar, en förhållandevis icke obetydlig del skulle kunna avskiljas
till egna hem och smärre jordbruk är sannolikt. Det har också gjorts gällande,
att medan njm småbruk med stora kostnader och ovissa framtidsutsikter
ofta måste bildas i trakter, som mindre väl lämpa sig för jordbruk, kyrklig jord
skulle finnas, som sedan långliga tider legat under odling, men å vilken hävd
och byggnader på ett betänkligt sätt eftersatts. Såsom 1924 års jordbruksutskott
anfört, är den ecklesiastika jordens belägenhet och beskaffenhet sådan,
att den särdeles väl lämpar sig för upplåtelse till egna hem oell mindre jordbruk.
Denna jord är i allmänhet väl belägen med avseende a kommunikationer
samt ofta av god beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt. Möjligheterna för
egnahemsbyggare att på lägenheter, upplåtna från sadan jord, erhålla sin bärgning,
torde därför vara mycket goda. Jag vill dock här göra ett inpass för
att icke bliva missförstådd. De kyrkliga jordbruksfastigheterna höra icke till
storgodsens kategori. De representera tvärt om det medelstora och det mindre
28
Sammansatt andra lag- och ''jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Motion.
jordbruket. De kunna nied avseende å storleksordning rent av sägas representera
ett optimum i ekonomiskt och socialt avseende. De äga den storlek och i
regel lämpliga ägoblandning, vilken lämpar sig för det slag av jordbruk, som
val föder en familj utan extra biförtjänster, men icke heller för sin drift erfordrar
alltför stor arbetskraft utöver den, som brukaren själv och hans familj
förfogar över.
I detta sammanhang vill jag vidare betona, att i hittillsvarande administrativ
praxis det icke — åtminstone icke avsiktligt — förekommit, att tillstånd till
försäljning givits utan att köpeskillingen motsvarat det försåldas fulla värde,
därvid jag naturligtvis bortser från värdet å anläggningar, som bekostats av
köparen i egenskap av nyttjanderättshavare. Från intet håll torde heller, såvitt
jag vet, yrkats, att ecklesiastik jord skulle tagas i anspråk för sociala ändamål
annat än mot full ersättning. Det sociala intresse, som skulle tillgodoses genom
de ifrågasatta försäljningarna, är icke i första hand intresset av att bereda jord
för underpris åt personer, som icke med egna eller av det allmänna tillhandahållna
medel kunna betala jordens verkliga värde, utan intresset att i trakter,
där utbud av jord, lämplig för egnahemsbildning, är för litet i förhållande till
efterfrågan, bereda ökad tillgång till sådan jord.
Församlingarnas intresse av att ernå största möjliga avkastning å sitt i boställena
nedlagda kapital kommer givetvis att bliva en drivfjäder för församlingarna
att taga initiativ till försäljning av sådan jord, varå arrendeavkastningen
är för låg i förhållande till kapitalvärdet. En sådan drivfjäder har i stor
utsträckning hittills saknats. Jag erinrar om 1927 års sakkunnigas uttalande att
det i själva verket icke föreligger stor anledning till farhåga, att församlingarna
skulle visa sig ovilliga att biträda från ekonomisk synpunkt välgrundade försäljningsförslag.
Enligt den erfarenhet, som hittills vunnits, hade församlingarna
tvärtom i allmänhet varit benägna att förorda föryttring av prästlönejord
i långt större utsträckning än som — på grund av den gällande lagstiftningen —
kunnat i administrativ ordning medgivas. Med de utvidgade försäljningsmöjligheter,
som jag förordar, torde vara att förvänta, att de sociala intressena ännu
mera än hittills komma att bliva tillgodosedda genom församlingarnas medverkan.
I motionen II: 513 av herr Johansson i Edsbyn hemställes örn den ändring
i propositionen, att
A. om det visar sig efter en eventuell utredning av frågan, att större nettoavkastning
kan beredas för de kyrkliga ändamålen genom försäljning delvis
eller helt av de ecklesiastika boställena och fondering av försäljningsmedier]
för samma ändamål än genom nuvarande förvaltningssystem, så skall genom
lagstiftningen möjlighet beredas för en sådan anordning;
B. i de fall där församlingen bevisligen själv helt anskaffat sitt prästboställe
för sina kyrkliga behovs tillgodoseende och församlingen finner den beräknade
nettoavkastningen av sitt boställe för lågt beräknad, församlingen eller kommunen
skall äga att emot uppläggande av fonder, vilkas nettoavkastning icke understiger
de beräknade inkomsterna av bostället efter nuvarande förvaltningssystem
fritt disponera sitt boställe utan annan inskränkning än allmän lag föreskriver.
Sedan länge har det varit ett önskemål, att möjligheterna till försäljning
av kyrklig jord bleve utvidgade. Skälen härför äro av flera slag. Åtskilliga
Utskottet.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
29
boställen äro sålunda av så obetydlig omfattning, att de icke kunna på ett
tillfredsställande sätt förränta det i dem nedlagda kapitalet. Såsom exempel kan
nämnas, att å ett flertal boställen den årliga avkastningen icke ens förräntar
det i boställets byggnader nedlagda kapitalet. I andra fall äro boställena belägna
i eller invid en tätare bebyggd ort, för vars utvidgning och tillväxt
oundgängligen erfordras, att boställets mark tages i anspråk. På åtskilliga håll
utgöra boställena den enda lämpliga jord, som kan komma i fråga för nybildning
av egna hem och mindre jordbruk.
Utskottet anser, att de framkomna önskemålen örn vidsträcktare försäljningsmöjligheter
bliva i huvudsak förverkligade genom de bestämmelser, som i propositionen
föreslagits. Endast på ett par punkter har utskottet funnit propositionens
formulering något för snäv.
Beträffande till tomter tjänliga områden föreslås sålunda i propositionen, att
försäljning skall kunna ske, endast då områdena äro belägna i eller invid stad
eller annan ort med tätare bebyggelse eller i grannskap till större industriell anläggning.
Härigenom uteslutas de fall, då särskilda omständigheter tala för
att till byggnadsplats använda kyrklig jord, ehuru denna icke är belägen i eller
invid ort med tätare bebyggelse eller i närheten av större industriell anläggning.
Sådana fall förekomma icke sällan, och utskottet föreslår därför, att den
nämnda begränsningen får utgå.
I detta sammanhang vill utskottet betona, att med tomt i förevarande lagrum
förstås icke blott tomt i teknisk mening, d. v. s. som utgör gammal tomt i stad
eller som tillkommit genom stadsplan och tomtindelning, utan även annat område,
som användes huvudsakligen för bebyggelse. Enligt utskottets mening lämnar
stadgandet möjlighet till försäljning, även då område behöves för utvidgning
av befintlig tomt. Särskilt tänker utskottet därvid på det ingalunda ovanliga
fallet, att till ett på fri och egen grund beläget boningshus uppförts ekonomibyggnader,
som av brist på utrymme eller i följd av ovisshet örn rätta sträckningen
av tomtgränsen förlagts på kyrklig jord.
I propositionen föreslås möjlighet till försäljning i fall, då kyrklig jord på
grund av särskilda omständigheter befinnes icke kunna för sitt ändamål lämpligen
bibehållas eller mot skälig avgift utarrenderas. Ehuru detta innebär en
utvidgning av den försäljningsmöjlighet, som medgivits i gällande försäljningslag,
anser utskottet, att en något vidare formulering bör väljas, och föreslår
i sådant avseende, att försäljning skall kunna medgivas, då kyrklig jord
på grund av särskilda omständigheter befinnes icke lämpligen böra bibehållas
för sitt ändamål. Genom förslaget beredes Kungl. Majit större möjlighet att
vid prövning av försäljningsfrågor taga hänsyn till alla på frågan inverkande
omständigheter, såväl av ekonomisk som av annan natur.
Inom ramen av de sålunda av utskottet förordade föreskrifterna om försäljning
av kyrklig jord torde de önskemål, som framförts under punkten A i
motionen II: 513, kunna i varje särskilt fall vinna beaktande.
Däremot kan utskottet icke helt tillstyrka det under punkten B i samma mo
-
30
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
tion framställda förslaget, att församling, som bevisligen själv anskaffat ett
boställe, eller motsvarande borgerliga kommun skulle berättigas att tillösa sig
den fria dispositionsrätten till bostället genom att i dettas ställe såsom prästlönetillgång
sätta en fond, vars avkastning icke understege den beräknade avkastningen
av bostället enligt nuvarande förvaltningssätt. Utskottet hänvisar emellertid
till att enligt de förslag i fråga örn ordningen för täckandet av prästlönekostnaderna,
som av utskottet förordas, pastoraten för egna ändamål få behålla
dels den meravkastning utöver den s. k. normalavkastningen, som de lyckas utvinna,
dels ock hälften av det överskott å boställsavkastningen, som återstår,
sedan samtliga prästlönekostnader för pastoratet guldits.
Ordningen Ursprungligen avlönades prästerskapet i Sverige, förutom med boställen,
^»LY^präst-*6 Jemväl med tionde av fastigheterna inom pastoratet och med vissa avgifter av
^ernana" Pas^ora^sme^^emlnarna- Enligt 1910 års lagstiftning har emellertid präster
tt-
i skåpets tionde efterhand indragits till statsverket för att successivt avskrivas.
Historik. T .
1 ersättning härför betalar statsverket årligen till en för pastoraten gemensam
fond, kyrkofonden, tiondets värde. Sedan indragningen blivit fullt genomförd,
kommer ersättningen att uppgå till omkring 4.6 miljoner kronor årligen. Kyrkofonden
uppbär därjämte av statsmedel en årlig ersättning av 301,250 kronor
för tidigare beviljade statsbidrag. Såsom ovan nämnts uppbär kyrkofonden
avkastningen av de allmänna kyrkohemmanen. Härtill kommer ränta å fondens
eget kapital.
Enligt 1910 års prästlöneregleringslag åligger det varje pastorat att avlöna
sina präster. Lönebeloppen bestämmas av Kungl. Majit enligt grunder, som
angivas i lagen. Kör gäldandet av lönerna skall pastoratet i nedan angiven
ordning, så vitt det erfordras, taga i anspråk dels utdebiterade medel intill
30 öre för skattekrona (tre öre för fyrk), den s. k. första treöringen, dels avkastningen
av pastoratets boställen samt andra pastoratets prästlönetillgångar
(fondräntor, avgälder), dels utdebiterade medel intill ytterligare 30 öre för
skattekrona, den andra treöringen. Skulle ytterligare medel erfordras, erhållas
de av kyrkofonden (tillskott).
Därest enligt det ovanstående i något pastorat hela eller någon del av boställsavkastningen
icke tages i anspråk, uppsamlas överskottet i kyrkofonden.
Den högsta församlingsavgift till prästlön, som i något pastorat uttages, är,
såsom av det föregående framgår, 60 öre för skattekrona.
Utom tillskotten till pastoraten betalar kyrkofonden åtskilliga kostnader för
pastoratens gemensamma uppgifter såsom prostarvoden, emeritilöner, adjunktsarvoden,
arvoden till boställsnämndernas ordförande och ersättning för skogsstatens
kostnader för förvaltningen av boställsskogarna.
Vid beslutet örn inrättandet av kyrkofonden avsågs, att kyrkofondens inkomster
och utgifter åtminstone i stort sett skulle balansera. Kyrkofondens
kapital skulle sålunda hållas oförändrat. Den ekonomiska utvecklingen har
emellertid medfört, att fondens inkomster kommit att överskjuta dess utgifter.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
31
Under de senare åren har överskottet uppgått till i medeltal 2.75 miljoner kronor
örn året. Härigenom har fondens kapital, vilket vid fondens bildande uppgick
till något över 8 miljoner kronor, stigit till över 55 miljoner kronor. Överskotten
å pastoratens prästlönetillgångar, vilka ursprungligen beräknades till
blott några få tiotal kronor årligen, hava stigit till närmare en miljon kronor
örn året. å andra sidan hava tillskotten till pastoraten på grund av skatteunderlagets
tillväxt visat tendens att nedgå.
Beträffande proportionen mellan de belopp, pastoraten haft att tillgå från
de olika källorna, varur prästlönemedlen anskaffas, kan meddelas följande
siffror för ecklesiastikåret 1926—1927:
Prästerskapets löner (utom ålderstillägg, skjutsersättning och
hyresersättning) jämte tillfällig löneförbättring, ödebygdstill
-
lägg och dyrtidstillägg................................ 17,567,337: —
Lönerna bestredos medelst
Första treöringen .................................... 7,442,780:—-
Arrenden, avgälder, räntor m. m......................... 2,067,371: -—
Skogsförsäljningsmedel................................ 1,476,210:-—•
Andra treöringen .................................... 2,666,451: —
Tillskott ur kyrkofonden .............................. 3,914,525: —
Summa 17,567,337: —
Från samma ecklesiastikår må vidare meddelas, att av samtliga pastorat, 1,404
till antalet, utdebiteringen för prästlönerna i 24 var högst 10 öre för bevillningskrona,
i 93 låg mellan 10 och 30 öre för bevillningskrona, i 132 var jämnt
30 öre, i 258 låg mellan 30 och 60 öre samt i icke mindre än 897 eller nära
två tredjedelar av hela antalet pastorat utgjorde 60 öre för bevillningskrona
(numera skattekrona). Sistnämnda grupp av pastorat åtnjöt sålunda tillskott
ur kyrkofonden.
1927 års sakkunnigas förslag har av de sakkunniga själva sammanfattats 1927 års Bakpå
följande sätt: kunniga.
Tjänstebostad skall tillhandahållas av pastoratet. I fråga örn de skyldigheter
med avseende å prästgård, som nu åvila vederbörande pastorat, förutsattes
ingen ändring. Härutöver skall pastoratet vara pliktigt att svara för all skatt
och annan allmän tunga för prästgårdsfastigheten.
Prästlönekostnaderna skola i princip helt utjämnas mellan de kyrkliga kommunerna.
Utjämningen skall avse ej blott de till samtliga präster utgående
penninglönerna jämte förekommande lönetillägg -— med undantag för sådana,
som präst enligt donation äger tillgodonjuta »utöver lönen» eller som församling
tillerkänt honom utöver fastställd lön — ävensom arvoden, reseersättningar
och pensioner utan även, där ordinarie präst åtnjuter tjänstebostad, den del av
den fastställda lönen, som motsvarar bostadsförmånen (bostadskvoten). Bostadskvoten
skall, beräknad efter lägsta löneklassen i den lönegrad, till vilken
befattningshavaren är att hänföra, tillfalla vederbörande pastorat. Från den ali
-
32
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
manna utjämningen undantagas således blott pastoratens verkliga kostnader
för tillhandahållande av tjänstebostad åt präst, i den mån dessa kostnader kunna
överstiga bostadskvoten, beräknad på angivet sätt.
Någon ändring förutsättes icke i statens nuvarande skyldighet att medelst
de till vissa oföränderliga belopp fastställda ersättningarna för prästerskapets
indragna tionde och för anslag i krono- och kyrkotionde bidraga till prästerskapets
avlönande. All för närvarande för prästlöneändamål disponerad förmögenhet
i fast egendom och fonder skall fortfarande användas för detta
ändamål.
För bestridandet av prästlönekostnaderna, i den mån de enligt vad ovan
sagts skola bliva föremål för utjämning mellan pastoraten, skola förenämnda
ersättningar av staten och, utan företrädesrätt för visst pastorat, avkastningen
av den uppsamlade förmögenheten i första hand och i sin helhet tagas i anspråk.
För löneändamålet ytterligare erforderliga medel anskaffas genom en
kyrkligt-kommunal beskattning, som proportionellt belastar de särskilda församlingarna
i förhållande till varje församlings kommunala skatteunderlag.
Församlingarnas tillskott ske i form av församlingsbidrag, vilka uppföras i
församlingarnas årliga utgifts- och inkomststater. Dessa utgifter täckas av de
skattskyldiga i den ordning, som eljest är stadgad för kommunalutskylders
utgörande.
Kyrkofonden erhåller ställning såsom centralorgan för det prästerliga avlöningsväsendet.
Dit överföras alla för närvarande lokalt förvaltade fonderade
avlöningsmedel, vilka icke skola ingå till den s. k. prästlönejordsfonden — en
av de sakkunniga föreslagen, för hela riket gemensam fond, till vilken skulle
ingå köpeskillingarna för försåld jord, tillhörande löneboställen — eller utgöra
donerade penningkapital.
Till kyrkofonden skola årligen, förutom fondens egen avkastning och ersättningarna
av statsverket, ingå:
a) arrenden och andra avgälder samt behållen skogsavkastning från samtliga
löneboställen med undantag av sådant boställe, vars avkastning enligt
donation skall tillfalla präst utöver lönen;
b) avkastningen av prästlönejordsfondens tillgångar, sedan 10 procent av
räntan å nämnda fonds penningkapital lagts till kapitalet;
c) avkastningen av omförmälda donerade penningkapital, där sådan avkastning
icke skall tillkomma präst utöver lönen; samt
d) församlingsbidragen.
Ur kyrkofonden bestridas alla de prästlönekostnader, vilka skola bliva föremål
för utjämning.
Till utrönande av den erforderliga storleken av församlingsbidragen upprättas
årligen inom ecklesiastikdepartementet en för hela riket avsedd sammanställning
(prästlönebudget), upptagande samtliga utgifter och inkomster för
prästlöneändamål under det nästkommande året. Den förutgående beredningen
av ärendet sker hos statskontoret.
Det fyllnadsbelopp, som för täckandet av prästlönebehovet skall uttagas av
församlingarna, utgör skillnaden mellan å ena sidan summan av de i prästlönebudgeten
upptagna utgifterna och å andra sidan summan av de enligt samma
budget för löneändamål i första hand tillgängliga inkomsterna. Kungl. Maj:t
fastställer vad varje församling skall utgöra såsom församlingsbidrag till kyrkofonden
genom att bestämma den skattesats (visst antal ören per skattekrona
av varje församlings kommunala skatteunderlag), efter vilken församlingens
bidragsbelopp skall beräknas. Beräkningen sker på grundval av det nästföregående
årets skatteunderlag.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
33
Kyrkofondens kapital bibehålies oförändrat vid den storlek det kan hava
vid övergången till den föreslagna nyordningen. Detta ernås genom den årliga
regleringen av församlingsbidragen. Kyrkofonden skall som hittills förvaltas
av statskontoret.
Avlöningar och andra ersättningar åt präster ävensom till församlingar och
pastorat utgående bidragsbelopp utbetalas av domkapitlen respektive Stockholms
stads konsistorium, pensioner av statskontoret. För ändamålet skola domkapitlen
och konsistoriet erhålla rätt att anlita statsverkets giroräkning, eventuellt
en för kyrkofonden upplagd giroräkning hos riksbanken.
De till pastoraten utgående bostadskvoterna skola i första hand användas
för bestridande av kostnad för byggande och underhåll av prästgård samt av
andra utgifter för sådan fastighet eller, där pastoratet tillhandahåller präst
såsom tjänstebostad godkänd bostadsvåning, av kostnaden för denna.
Medan sålunda 1927 års sakkunnigas förslag innebär en fullständig örn-Propositionen,
läggning av den nuvarande ordningen för gäldandet av prästlönerna, ställer
sig propositionen på det beståendes grund. Enligt propositionen skola pastoraten
sålunda fortfarande i första hand ansvara för avlönandet av sitt prästerskap.
I vissa avseenden föreslås emellertid reformer.
I propositionen föreslås sålunda, att avkastningen av boställen och övriga
prästlönetillgångar skall »läggas i botten» vid gäldandet av prästlönerna,
d. v. s. pastoraten skola berättigas att i första hand använda denna avkastning
till bestridande av sina prästlönekostnader. Den första treöringen skulle alltså
icke längre »ligga i botten».
Vidare föreslås, att utgifterna för pastoratens gemensamma uppgifter, såsom
emeritilöner, adjunkts- och prostarvoden samt kontrollen över boställsförvaltningen,
skola täckas genom upptagande för kyrkofondens räkning av en allmän
kyrkoavgift från samtliga pastorat. Denna avgift skulle utgå med ett grundbelopp
av 10 öre för skattekrona av skatteunderlaget i pastoraten.
Ytterligare förordas åtgärder för åvägabringande av jämvikt mellan kyrkofondens
inkomster och utgifter. För detta ändamål föreslås, att av den allmänna
kyrkoavgiftens grundbelopp årligen uttages endast så stor del, som erfordras
för täckandet av de utgifter, för vilka avgiften enligt vad nyss sagts är avsedd.
Vidare skulle varje år såsom tillskott till pastoraten utdelas ett belopp, motsvarande
de för detta ändamål bestämda inkomster, som kunde förväntas inflyta
under året. För att uppnå detta skulle högsta gränsen för församlingsavgifterna
göras rörlig. En sänkning av församlingsavgifterna ökar nämligen
behovet av tillskott från kyrkofonden, och tvärtom.
Förslaget innebär, att kyrkofondens inkomster och utgifter — icke fondens
kapital — uppdelas på två stater, en för det församlingsmässiga prästlöneväsendet
och en för det gemensamma prästlöneväsendet, vilka stater var för sig
bringas att i möjligaste mån balansera. Den närmare innebörden i den föreslagna
anordningen torde tydligast framgå av den å sidorna 34 och 35 införda
finansplanen för kyrkofonden.
Slutligen föreslås i propositionen, att pastorat med så stora prästlönetillgångar,
att överskott å dessas avkastning uppstår, sedan pastoratets präst
Ilihang
till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.) 3
34
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Finansplan för
Inkomster.
a) Det för samling smässig a
Ersättning för prästerskapets tionde........ 4,604,000
Ersättning för anslag i krono- och kyrkotionde
m. m...................... 301,000
Avkastning från allmänna kyrkohemman efter avdrag
av förvaltningskostnaden............ 350,000
Från pastoraten inlevererade överskott....... 212,000
Fänta och annan vinst å fondens tillgångar .... 2,186,000
Diverse..................... 24,000 7,677,000
Allmän kyrkoavgift1 ä 9 öre för skattekrona . . .
b) Det gemensamma
4,131,000
4,131,000
Summa 11,808,000 1
1 Utgifterna under b) utgöra 4,131,000 kronor. Detta belopp skall enligt 5 §
andra stycket kyrkofondslagen åvägabringas genom allmän kyrkoavgift, i den mån
detta är möjligt med kyrkoavgift av 10 öre för skattekrona. För detta ändamål
erfordras en utdebitering av sådan avgift å 9 öre för skattekrona.
lönekostnader blivit täckta, skola berättigas att behålla hälften av överskottet.
Den återstående hälften skall inlevereras till kyrkofonden.
Såsom framgår av finansplanen, vilken beräknats på grundval av senaste
statistiska material, skulle i allmän kyrkoavgift behöva uttagas 9 öre för
skattekrona samt församlingsavgiften icke i något pastorat överstiga 20 öre
för skattekrona. Vid nedgång i konjunkturerna kan behovet av uttaxering
naturligtvis komma att ökas. I propositionen föreslås emellertid, att högsta avgiftsbeloppet
skall bestämmas för den allmänna kyrkoavgiften till 10 öre och
Sammansatt andra lag- och jordhruTcsutslcotts utlåtande Nr 8.
35
kyrkofonden.
prästlöneväsendet.
Tillskott till pastoratenI 2 .
Utgifter.
7,677,000
7,677,000
prästlöneväsendet.
Ålderstillägg till ordinarie präster......... 53,000
Arvoden till kontraktsprostar........... 107,000
Arvoden till pastorsadjunkter........... 580,000
Resekostnader och resanslag............ 100,000
Emeritilöner................... 1,100,000
Dyrtidstillägg till kyrkoherdar, komministrar och
ständiga adjunkter............... 1,410,000
Pensionsavgifter................ 15,000
Anslag för särskild prästerlig tjänstgöring . ... 400,000
Avlöning m. m. till stiftsintendenterna och boställskommissionen
efter avdrag för kostnadsersättningar
..................... 306,000
Arvoden till boställsnämndernas ordförande .... 60,000
Anslag till prästgårdar i Härnösands och Luleå
stift..................... ~ 4,131,000
Summa 11,808,000
2 Inkomsterna under a) utgöra 7,677,000 kronor. Detta belopp står till förfogande
att användas för tillskott till pastoraten. För att hela beloppet skall finna användning
för ändamålet, bör maximum för församlingsavgifterna bestämmas till 20 öre
för skattekrona.
för församlingsavgifterna till 30 öre för skattekrona. Därest under en svårartad
ekonomisk depression avgifter till nu angivna högsta belopp icke skulle
förslå för täckande av utgifterna, finge kyrkofondens kapital alltså tagas i
anspråk.
I motionerna 1:349 av herr Linders m. fl. och 11:521 av herr Pehrsson i
Bramstorp m. fl., i vilka motioner hemställes om avslag å propositionen, anföres
därjämte följande:
Motioner.
36 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
I den allmänna motiveringen för de förevarande lagförslagens framläggande
under rådande, för realiserande av nybildningar på förvaltningsområdet föga
lämpade tidsläge beröres emellertid en omständighet värd riksdagens beaktande.
Det förhållande, som här avses, är önskemålet att i möjligaste mån lätta
avgiftsskyldigheten till prästerskapets avlöning. Till de verkningsfullaste åtgärder,
som tjänade detta syfte, hörde, säger departementschefen (prop. s. 51)
helt säkert strävandet att göra kyrkofondens inkomster omedelbart och effektivt
tillgängliga för täckande av prästlönekostnaderna. Att under nu rådande förhållanden
prästlönemedel å över 2 miljoner kronor årligen lades till kyrkofondens
kapital samtidigt som i de flesta av rikets pastorat 60 öre för skattekrona
uttaxerades till täckande av prästlönekostnaderna, syntes icke kunna
försvaras.
Frågan om att till lindrande av skattetrycket taga i anspråk de växande
överskotten i kyrkofonden väcktes av 1927 års sakkunniga, som också framlade
förslag i sådant syfte. Den av nämnda sakkunniga påtalade bristen i
det nuvarande finansieringssystemet, som medfört en kapitalanhopning i kyrkofonden
på bekostnad av skattedragarna, utgör ett starkt skäl att söka åvägabringa
en omedelbar ändring i nu rådande förhållanden. En sådan ändring
kan såsom i det följande skall påvisas ske på ett effektivare och framför allt
långt enklare sätt än som i propositionen föreslås samt desslikes utan varje samband
med ett genomförande av de däri i övrigt framlagda vittutseende förslagen
rörande finansieringen och boställsförvaltningen.
Det är känt, att redan på den tid för numera över tio år sedan, då det
på grund av högkonjunkturen stegrade skatteunderlaget medförde en opåräknat
stark ökning av kyrkofondens behållning, planer varit å bane att företaga
en omedelbar sänkning av den då och ännu gällande maximidebiteringskvoten.
Tanken blev emellertid på grund av omständigheternas makt icke förverkligad.
Genom den av 1927 års sakkunniga förebragta utredningen fick denna fråga
en ny och vidgad belysning. På ett bindande sätt påvisades av nämnda sakkunniga,
hurusom man vid kyrkofondens bildande över huvud aldrig räknat
med, än mindre åsyftat en stigande kapitalbehållning i fonden, utan att man
fastmer utgått från antagandet, att kyrkofondens inkomster och utgifter skulle
i stort sett balansera.
Under denna senaste tioårsperiod har kyrkofondens behållning stigit från
25.69 milj. (den 31 december 1921) till 55.45 milj. (den 30 juni 1931). Ökningen
har således utgjort 29.76 milj. kronor eller i medeltal för år 3.13 milj. kronor.
Under budgetåret 1930—1931 utgjorde ökningen 2.59 milj. kronor.
Det säger sig självt att en omedelbar lindring i skattskyldigheten på ifrågavarande
område finge sin rättvisaste och verksammaste inriktning, därest lindringen
komme de tyngst beskattade pastoraten till godo, d. v. s. genom en
efter omständigheterna avpassad sänkning av den s. k. andra 3-öringen.
Då den i propositionen föreslagna lagstiftningen förutsättes icke skola träda
i kraft förrän efter en viss övergångstid, vars varaktighet skulle bliva beroende
på nu icke överblickbara faktorer, komme även den genom samma lagstiftning
avsedda nya skatteregleringen att skjutas fram på oviss tid. Genom att
denna fråga, på sätt här föreslås, brytes ut och bringas till en provisorisk lösning
genom särskilt beslut av riksdagen vinnes den påtagliga fördelen, att skattesänkningen
kan genomföras utan ytterligare dröjsmål och sålunda få giltighet
redan från och med nästa år.
Fråga uppkommer då, huru långt en sänkning av det nuvarande maximum
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
37
för utdebiteringen lämpligen bör sträcka sig. Det framgår av de i propositionen
s. 72 återgivna, ur 1927 års sakkunnigas betänkande hämtade siffrorna,
avseende förhållandena under ecklesiastikåret 1926—1927, att sammanlagda beloppet
av de inom särskilda pastoraten verkställda utdebiteringarna av den s. k.
andra 3-öringen utgjorde i runt tal 2.67 milj. kronor. Ehuru åtskilligt föråldrat
torde det av nämnda sakkunniga hopbragta materialet kunna, åtminstone preliminärt,
läggas till grund för de nu erforderliga beräkningarna. En sänkning
av maximum för utdebiteringen till 3 öre per tiokrona skulle sålunda med de
under nämnda ecklesiastikår rådande förhållandena hava medfört ett ökat bidrag
från kyrkofonden av 2.67 milj. kronor. En undersökning, som företagits med
ledning av det till grund för de sakkunnigas slutsiffror liggande preliminärtalet,
visar, att en sänkning av maximiutdebiteringen till 4 öre skulle medföra
att ökningen av bidraget från kyrkofonden inskränktes till i runt tal 1.58 milj.
kronor. En sänkning till 5 öre skulle ha medfört ett merbidrag med allenast
0.71 milj. kronor.
Den påtagliga försämring av det allmänna konjunkturläget, som ägt rum
under senaste året, gör det sannolikt, att den ökade belastning, för vilken kyrkofonden
skulle utsättas genom en sänkning av maximiutdebiteringen till respektive
5, 4 och 3 öre per tiokrona, måste beräknas åtskilligt högre än de siffror,
som framkommit vid ett användande av 1927 års sakkunnigas tabell. Det är
härvid dock att märka, att skatteunderlagets sänkning gör sig mest märkbar i
de stora industrikommunerna, där utdebiteringen av församlingsavgifter, även
med ett starkt försämrat skatteunderlag, i allmänhet icke torde komma att överstiga
3 öre per tiokrona. Det torde emellertid under alla omständigheter vara
att förutse, att en sänkning av maximiutdebiteringen ända ned till 3 öre icke
kan genomföras, utan att kyrkofondens utgifter under de närmaste åren komma
att något överstiga dess inkomster och följaktligen fondens kapitalbehållning i
motsvarande grad minskas. Då man tar hänsyn till att den oberäknat stora
kapitalanhopningen i fonden beror på att församlingsavgifterna under de gångna
bättre tiderna varit onödigt höga, synes det ganska tilltalande att under de
närmaste åren, då konjunkturerna med största sannolikhet bli dåliga, använda
en del av fondens behållning till att lindra skattetrycket i de pastorat, där församlingsavgifterna
äro högst. Även om man räknar med en årlig kapitalminskning
i fonden på i genomsnitt 1 miljon kronor, kommer det att dröja mer än
5 år, innan fondens behållning nedgått till 50 miljoner kronor, och, innan denna
tidrymd gått till ända, bör det ju, såsom man kan hoppas, ha inträffat en
vändning i konjunkturerna.
Vi anse därför, att man bör kunna nu omedelbart sänka maximum för utdebiteringen
av prästlöneavgifterna till 3 öre per tiokrona. Av försiktighetsskäl
torde dock i samband härmed Kungl. Maj :t böra få i uppdrag att, för den händelse
kyrkofondens behållning skulle komma att nedgå under 50 miljoner kronor,
för riksdagen framlägga det förslag till höjning av utdebiteringskvoten,
vartill omständigheterna kunna föranleda.
För att genomföra den av oss ifrågasätta sänkningen av utdebiteringsmaximum
från 6 öre till 3 öre per tiokrona erfordras allenast den åtgärden att dels
ordet »sex» i 21 § prästlöneregleringslagen ändras till »tre», dels motsvarande
ändring vidtages i lagarna örn provisorisk tilläggslön (nr 382/1929), om krigstidsunderstöd
(nr 724/1918), örn ödebygdstillägg (nr 455/1925), örn resanslag
(nr 449/1925) samt om lönetillägg i anledning av nådårsrättens upphörande
(nr 526/1926), dels slutligen 5 § i lagen örn krigstidsunderstöd upphäves.
38
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Utskottet.
Under åberopande av det anförda hemställes i motionerna,
att riksdagen ville
dels antaga följande Förslag till lag erni ändrad lydelse av 21 § lagen den
9 december 1910 (nr lil, sid. 27) om reglering av ''prästerskapets avlöning:
Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 9 december 1910 örn reglering av
prästerskapets avlöning, vilket lagrum ändrats genom lag den 28 september 1928
(nr 397), skall erhålla följande ändrade lydelse:
21 §. Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda
löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom. sägs, såsom
församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt större belopp än som svarar mot tre
öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp,
skall ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling, enligt 9 eller 10 §, särskilt
förbundit sig att utgöra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
dels besluta örn sådan ändring i lagarna den 13 december 1929 (nr 382) örn
provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
m. m., den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i
nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av
prästerliga emeritilöner, den 21 november 1925 (nr 455) angående särskilda
lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands
och Luleå stift, den 21 november 1925 (nr 449), örn resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat samt den 17 december 1926 (nr 526) örn vissa
lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande
m. m., att maximiutdebiteringssiffran sänkes från 6 öre till 3 öre per
tiokrona av pastoratets hela inkomstbelopp, ävensom i samband härmed besluta
örn upphävande av 5 § lagen örn krigstidsunderstöd;
dels ock anhålla att Kungl. Maj:t ville, därest kyrkofondens behållning nedgår
under ett belopp av 50 miljoner kronor, för riksdagen framlägga det förslag
till höjning av utdebiteringskvoten, vartill omständigheterna kunna föranleda.
I motionen I: 355 av herr Bärg hemställes om sådan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag, att ingen uppdelning sker av kyrkofonden i avdelningar, att kyrkoavgiften
fastställes till ett visst belopp, lägst 10 öre för skattekrona, samt att
således endast församlingsavgiften göres rörlig.
I motionen I: 356 av herr Andersson, Henrik, hemställes örn sådan ändring i
den föreslagna lagen örn kyrkofond, att församlingsavgifter till prästerskapets
avlöning icke må inom pastorat upptagas till högre belopp än 20 öre för skattekrona
samt att allmänna kyrkoavgiften icke maximeras.
Utskottet biträder propositionen därutinnan, att pastoraten fortfarande böra
i avlöningshänseende vara huvudmän för sina präster och i första hand ansvara
för lönerna till dem.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 39
Utskottet finner det riktigt, att pastoraten, såsom i propositionen föreslagits,
berättigas att för bestridande av sina prästlönekostnader i första hand taga i
anspråk avkastningen av sina boställen och andra lokala prästlönetillgångar.
Den nuvarande ordningen, enligt vilken »den första treöringen ligger i botten»,
har medfört, att åtskilliga landsbygdspastorat nödgats till kyrkofonden inleverera
boställsavkastning till betydande belopp och i stället genom uttaxering
anskaffa de medel, som de behöva för avlönande av sina präster. Utskottet biträder
alltså förslaget att »lägga boställsavkastningen i botten».
Kyrkofonden betalar åtskilliga kostnader, som avse för alla eller ett flertal
pastorat gemensamma ändamål, exempelvis det prästerliga pensionsväsendet
och pastorsadjunkternas avlöning. De enda bidrag för dessa ändamål, som pastoraten
för närvarande lämna, utgöras av den boställsavkastning, som de, enligt
vad nyss sagts, inleverera till fonden. Dessa bidrag äro emellertid icke avpassade
vare sig efter pastoratens ekonomiska bärkraft eller efter deras intresse
av de gemensamma institutionerna. Sålunda inbetala storstadsförsamlingarna
icke så stora belopp, att därmed kunna täckas utgifterna för pensionering av
deras präster och för därstädes tjänstgörande pastorsadjunkter. En rättvisare
fördelning av ifrågavarande kostnader åstadkommes genom att man för de gemensamma
ändamålen, såsom i propositionen föreslagits, upptager en särskild,
efter pastoratens skatteunderlag utgående allmän kyrkoavgift.
Vad härefter angår frågan örn åvägabringande av jämvikt mellan kyrkofondens
inkomster och utgifter för undvikande av fortsatt kapitalanhopning i fonden,
så föreligger enighet örn att sådan jämvikt bör eftersträvas. Däremot hava
olika meningar yppats örn sättet för uppnående av jämvikten.
I propositionen föreslås, att såväl den allmänna kyrkoavgiften som den högsta
församlingsavgiften skola göras rörliga inom vissa gränser. Genom att höja
och sänka kyrkoavgiften skulle man reglera fondens inkomster. Fondens utgifter
åter skulle regleras genom förändring av de belopp, som utbetalas såsom
tillskott till pastoraten. Sagda förändring skulle åstadkommas genom höjning
eller sänkning av högsta gränsen för församlingsavgiften.
I motionen I: 355 föreslås, att endast högsta församlingsavgiften göres rörlig.
Den allmänna kyrkoavgiften åter skulle bliva fast. Jämvikten i kyrkofonden
skulle alltså åstadkommas endast genom förändring av utgiften för tillskott
till pastoraten.
Enligt motionen 1:356 skall jämvikten däremot uppnås företrädesvis genom
förändringar i den allmänna kyrkoavgiftens storlek.
Vid bedömande av förevarande fråga bör beaktas, att medan en höjning med
ett öre för skattekrona av den allmänna kyrkoavgiften medför en inkomstökning
av inemot en halv miljon kronor, så erfordras en höjning med över tre
öre för skattekrona av församlingsavgifternas maximibelopp för att erhålla ett
lika stort belopp.
I motionen I: 356 föreslås, att den högsta församlingsavgiften icke något år
skall få överstiga 20 öre för skattekrona. Detta förslag innebär en effektivare
40
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
utjämning av avgifterna till prästlöneväsendet än de två övriga förslagen och
synes därför vara att föredraga framför dessa.
På grund av vad nu anförts vill utskottet för sin del i huvudsak förorda den
i motionen 1:356 föreslagna anordningen.
I nämnda motion angives icke, huruvida högsta församlingsavgiften alltid
skall vara 20 öre för skattekrona eller örn gränsen, då möjlighet därtill gives,
skall sättas till lägre belopp. Enligt utskottets mening bör en sådan sänkning
kunna företagas. Det synes vara lämpligt, att örn den allmänna kyrkoavgiften
på grund av tillväxt i skatteunderlaget sjunker under 10 öre för skattekrona,
även högsta församlingsavgiften sänkes i samma proportion som kyrkoavgiften.
Yad utskottet sålunda förordar, kan enklast uttryckas så, att högsta församlingsavgiften
för varje år skall vara dubbelt så hög som den allmänna kyrkoavgiften,
dock att församlingsavgifterna aldrig få överstiga 20 öre för skattekrona.
Utskottet föreslår vidare, att den allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp bestämmes
till femton öre för skattekrona. Skulle skatteunderlaget förminskas så,
att en utdebitering av detta belopp icke förslår, får man taga fondens kapital i
anspråk, vilket även enligt övriga förslag förutsättes kunna ske vid svårare ekonomisk
depression.
Tillämpas de av utskottet sålunda förordade föreskrifterna under de förhållanden,
varå den i propositionen intagna finansplanen fotats, skulle den allmänna
kyrkoavgiften bestämmas till 9 öre för skattekrona och högsta församlingsavgiften
till 18 öre för skattekrona.
Vad slutligen angår det i motionerna I: 349 och II: 521 framställda förslaget,
vilket skulle bliva av betydelse endast intill dess den av utskottet förordade
definitiva lagstiftningen träder i kraft, så kan utskottet icke förorda den
av motionärerna yrkade provisoriska lagstiftningen. Motionärerna, synas nämligen
icke hava tagit tillräcklig hänsyn till kyrkofondens bärkraft. Redan av de
siffror motionärerna meddela framgår, att ett underskott i fonden skulle uppstå.
Härtill kommer emellertid, att fonden på grund av redan meddelade beslut
måste räkna med väsentligt ökade utgifter från och med innevarande ecklesiastikår.
Utgiftsökningarna sammanhänga med utvidgningen av rätten till erne—
ritilön och med de nya grunderna för ersättning till domänverket för skogsstatens
bestyr med boställsskogarna. Ett bifall till motionerna skulle på grund
av dessa utgiftsökningar medföra ett årligt underskott för fonden av omkring
en miljon kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till den nedgång i skatteunderlaget
och boställsavkastningen, som blir en följd av den nuvarande ekonomiska
krisen. I själva verket skulle alltså underskottet bliva betydligt större än en
miljon kronor årligen. Då härav föranledd minskning av fondens kapital måste
följas av en nedgång i ränteinkomsterna, skulle underskottet efterhand bliva allt
större. Efter några år skulle fonden hava förminskats i så hög grad, att de lättnader
i avgiftsskyldigheten, som utskottet förordat, icke skulle kunna genomföras.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 41
Enligt 1910 års lagstiftning skall prästerskapets tionde indragas till stats- Tiondeay°
elfi* i vii lii iron
verket efterhand som lagstiftningen blir tillämplig på de särskilda pastoraten. nistorik
Indragningen är numera så gott som fullständigt genomförd.
Den indragna tionden avskrives gradvis under loppet av tjugu år, räknat
från indragningen. Då denna i vissa pastorat ägde rum år 1914, kommer alltså
avskrivningen därstädes att vara slutförd år 1934. För det stora flertalet pastorat
slutföres emellertid avskrivningen senare. År 1944 skall avskrivningen
överallt vara fullt genomförd.
Under beredandet av förevarande lagstiftningsfråga har förslag framställts,
att tiondeavskrivningen skulle påskyndas. Utskottet hänvisar i detta avseende
till den i propositionen sid. 378—384 lämnade redogörelsen.
Vid beslutet örn förevarande proposition yttrade föredragande departements- Propositionen,
chefen i fråga örn tiondeavskrivningen:
Jag saknar ali anledning att motsätta mig förslaget örn påskyndat avskrivande
av den indragna prästtionden. Önskemålet härom är naturligt och förtjänt
av allt tillmötesgående, som kan komma det till del.
Det enda riktiga, är enligt min mening, att den förlust, som den påskyndade
avskrivningen medför, håres av statsverket. Endast genom ett dylikt förfarande
handlar man i överensstämmelse med vad som uttalades i sammanhang med tillkomsten
av den nuvarande lagstiftningen.
Det torde emellertid icke ankomma på mig att framlägga förslag i ämnet,
utan det torde närmast tillhöra chefen för finansdepartementet att bedöma, när
det statsfinansiella läget tillåter avskrivningen, och att då framlägga förslag
därom. Med den syn jag har på denna fråga äger densamma nämligen intet
som helst sammanhang med prästlönelagstiftningen utan är en rent statlig
skattefråga.
Propositionen innehåller sålunda intet förslag örn påskyndad tiondeavskrivning.
Samtidigt, som indragningen av prästtionden äger rum i ett pastorat, in- Utskottet,
träder därstädes skyldighet att erlägga församlingsavgifter till prästerskapets
avlöning enligt 1910 års prästlöneregleringslag. Under de tjugu år avskrivningen
fortgår äro fastighetsägarna i pastoratet alltså skyldiga att betala såväl
tionde som församlingsavgifter. Denna dubbla börda är betungande för
fastighetsägarna, och önskvärt vore, att den kunde lättas. Även örn utskottet
icke förbiser, att en avskrivning före den ursprungligen avsedda tiden skulle
medföra en icke obetydlig inkomstminskning för statsverket, anser utskottet
dock, att frågan bör upptagas till behandling, så fort omständigheterna medgiva
det. Utskottet föreslår därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn förslag i ämnet.
Utskottet övergår till en kort redogörelse för motiven till vissa föreslagna Lagtexten,
ändringar i Kungl. Maj :ts lagförslag, för vilka utskottet icke tidigare i annat
sammanhang redogjort, varjämte utskottet i övrigt kommer att något uppehålla
sig vid vissa paragrafer, beträffande vilkas tillämpning utskottet vill
42 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
anföra synpunkter och önskemål. Utskottet följer härvid paragrafföljden i sina
förslag; motsvarande paragrafer i propositionen angivas inom parentes.
Boställsordningen.
På grund av de förändringar i Kungl. Maj :ts förslag, som utskottet förordat,
har det blivit nödvändigt att i vissa avseenden förändra förslagets uppställning.
Vid paragraferna i utskottets förslag angives emellertid, där så erfordras, var
motsvarande stadgande i Kungl. Maj:ts förslag återfinnes, och tvärtom.
1 kap. Allmänna bestämmelser.
4 §.
Denna paragraf i propositionen, som handlar örn domkapitels uppsikt över
boställsförvaltningen, har av utskottet utbytts mot ett stadgande att uppsikten
utövas av stiftsnämnd och boställsnämnd.
5 § (27 §).
Även örn tjänstgöringsområdena för boställsnämnderna enligt utskottets förslag
bliva större än för närvarande, bör enligt utskottets mening fortfarande
finnas möjlighet att förordna en person till ordförande i två eller flera nämnder.
6 § 1 mom.
Detta moment saknar motsvarighet i propositionen. I flertalet fall lära
biskopen och stiftssekreteraren bliva domkapitlets representanter i stiftsnämnden.
Utskottet förutsätter, att domkapitlets kansli och expedition komma att
utnyttjas för stiftsnämndens verksamhet. Avgörandet, huruvida och i vad mån
bidrag härtill bör lämnas av kyrkofondsmedel, torde kunna överlämnas åt
Konungen, liksom ock bestämmande av de arvoden, som böra tillerkännas
ledamöterna i stiftsnämnden, samt av ersättning för resor och övriga utgifter
för nämndens verksamhet.
Den i lagtexten valda formuleringen är även avsedd att möjliggöra anvisande
av skäligt anslag för att tillgodose möjligen uppkommande behov av
någon för stiftsnämnderna i riket gemensam sammanslutning, liknande t. ex.
skogsvårdsstyrelsernas förbund, med uppgift bl. a. att verka för genomförandet
av såvitt möjligt enhetliga principer i boställsförvaltningen.
2 kap. Om prästgård och löneboställe.
Om prästgård.
7 § (5 §).
Storleken av Paragrafen, som motsvarar 3 § i gällande boställsordning, innehåller ingen
^rområde S~ ändring i sak.
43
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Enligt vad utskottet har sig bekant, har man vid tillämpningen av de nuvarande
bestämmelserna på en del hall utmätt större område för prästgård än
vad som kan anses lämpligt. I en del fall har sålunda till prästgård lagts
icke blott utrymme till byggnadsplats, gårdsplan och trädgård av normal storlek
utan också större eller mindre areal av boställes aker. Detta innebäi enligt utskottets
mening en oberättigad minskning av lönebostället. Endast da fråga
är örn mark, som icke är tjänlig till jordbruk, kan det enligt utskottets mening
försvaras att tillägga prästgård större område, än som erfordras för att trädgard
skall kunna anläggas.
På grund av det anförda har utskottet ansett sig böra framhålla, att till
prästgård icke bör läggas mer jordbruksjord än som erfordras till trädgård.
9 § (7 §) 2 mom.
I propositionen föreslås, att i stad eller stadsliknande samhälle prästgårdar Sammanbygför
två eller flera tjänstinnehavare ma sammanbyggas, där Ivonungen det med- prästgårdar.
giver. Tidigare har sammanbyggande av prästgårdar icke varit medgivet i propositionen,
boställsordningen.
Utskottet finner förslaget välbetänkt. Genom att prästgård för flera på samma utskottet,
ort stationerade präster inrättas i en och samma byggnad kan i åtskilliga fall
vinnas en icke obetydlig besparing.
Främst gäller detta naturligtvis i städer och andra orter med tätare bebyggelse.
Där utgör nämligen kostnaden för byggnadstomt en större del än annorstädes
av hela kostnaden för prästgård. Men även da tva präster a landsbygden
skola vara bosatta på samma ställe, torde icke sällan en besparing kunna ernås
genom att tjänstebostäder för dem inrymmas i en gemensam prästgårdsbyggnad,
i detta fall genom lägre byggnadskostnader. Utskottet föreslår därför den ändring
i momentet, att möjligheten att sammanbygga prästgårdar icke inskränkes
till stad och stadsliknande samhälle.
10 § (8 §).
I propositionen föreslås, att nu gällande föreskrifter om antalet rum i präst- Antalet rum
gård skola bibehållas. För kyrkoherde få föreskrivas sex till nio rum, för koin_pr^it^"cn
minister fyra till sex rum.
Prästgård, som uppförts i enlighet med nuvarande föreskrifter, har icke utskottet,
sällan blivit olämpligt stor. Härav hava orsakats olägenheter, icke minst för
tjänstinnehavaren, vilken fått vidkännas kostnaderna för att möblera och uppvärma
prästgården. Utskottet anser därför och på grund av den förefintliga
allmänna tendensen till inskränkning i bostädernas storlek, att rumsantalet i
prästgård kan minskas i någon mån. Utskottet föreslår sålunda, att antalet rum
bestämmes till minst fem, högst sju för kyrkoherde samt fyra eller fem för
komminister.
44 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
11 § (9 §).
De i propositionens 9 § upptagna föreskrifterna har utskottet funnit onödigt
detaljerade. Utskottet har sålunda ansett, att första momentet sista punkten
samt tredje momentet böra utgå ur paragrafen. Utskottet håller före, att vad
som föreskrives i de uteslutna stadgandena likväl kommer att iakttagas.
Elektrisk be- I fråga örn sista momentet anser sig utskottet böra betona, att skyldighet
prästgård. inleda belysningsledningar i prästgård får föreskrivas blott, då elektrisk
ström för belysningsändamål finnes att tillgå inom det samhälle, där prästgården
ligger, eller eljest i dess grannskap.
15 § (13 §).
Trädgård till Enligt propositionen äro pastoratets skyldigheter beträffande trädgård å prästprästgård.
gård inskränkta till erforderlig stenbrytning, röjning och dikning. Detta motiPropoaitioneu.
veras ^ propositionen med att 1910 års riksdag motsatt sig skyldighet för pastoraten
att även i övrigt ombesörja anordnande av trädgård.
Utskottet. Utskottet finner starka skäl tala för att pastoraten skola iordningställa trädgård
å prästgårdarna. Pastoratens skyldigheter i detta avseende böra emellertid
icke sträckas längre än till att då prästgård nyanlägges bekosta såväl uppgörande
av plan för trädgården som ock plantering av sedvanliga träd och
buskar. Det bör sedan ankomma på tjänstinnehavaren att vårda och vidmakthålla
trädgården. Han skall således plantera nya träd och buskar i stället för
utgångna sådana. Utskottet anser icke erforderligt att meddela särskilda föreskrifter
för det fall, att anlagd trädgård fått förfalla. Detta torde nämligen
sällan förekomma.
För att tydligare angiva paragrafens mening, att trädgården bör motsvara
tjänstinnehavarens husbehov, har utskottet i paragrafen infört några ord härom.
19 § (17 §).
Överloppshus I propositionen har föreslagits, att örn tjänstinnehavaren uppfört överloppsa
prästgård. jlus 4 prästgård, pastoratet skall äga rätt att lösa detta. Vill pastoratet ej lösa.
Propositionen. s]fa]} tjänstinnehavaren äga bortföra huset inom sex månader efter det ny tjänstinnehavare
tillträtt prästgården. Underlåter han det, tillfaller huset pastoratet
utan lösen.
Utskottet. De i propositionen föreslagna bestämmelserna medföra, att ny tjänstinnehavare
icke kan tillösa sig äganderätten till företrädarens överloppshus. Överenskomma
avträdande och tillträdande tjänstinnehavaren, att huset skall få
kvarstå, tillfaller det likafullt pastoratet. Detta gäller även om tillträdaren
utgivit ersättning för att huset icke skall avlägsnas. Syftet med propositionens
föreskrifter är att förhindra, att byggnader å prästgårds område ägas av den
ena prästen efter den andra utan att tillhöra prästgården.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 45
Utskottet Ilar funnit den föreslagna anordningen alltför oförmånlig för avträdaren.
För denne är det nämligen ofta ekonomiskt oförmånligt att bortföra
ett överlopp sirus. Örn pastoratet icke vill lösa, blir han mahända tvungen att
låta huset kvarstå och således tillfalla pastoratet utan lösen. Efterträdaren,
vilken sannolikt är intresserad av att huset skall få stå kvar, finner sig väl i
regel icke kunna gälda ersättning för huset, då han icke kan förvärva det med
sådan rätt att han i sin tur kan få lösen för huset eller få bortföra det, då han
avgår.
Utskottet föreslår därför, att efterträdaren erhåller rätt att lösa till sig överloppshus,
som pastoratet icke vill lösa.
I propositionen föreslås, att örn tjänstinnehavare verkställt plantering av träd Lösen för
och buskar i prästgårds trädgård utöver vad honom ålegat, beträffande dessa j^sjarskola
gälla samma föreskrifter som i fråga örn överloppshus. Propositionen.
I den gällande boställsordningen finnas inga bestämmelser örn ersättning utskottet,
för träd och buskar, som tjänstinnehavare planterat. Såsom i propositionen anmärkts,
påtalades detta vid lagrådets granskning av den nuvarande boställsordningen.
Genom utskottets förslag om skyldighet för pastoratet att iordningställa trädgård
kommer denna fråga emellertid i ett nytt läge. Utskottet anser i följd härav,
att några föreskrifter örn lösen för träd och buskar icke erfordras. Örn en präst
planterat mera än vad som ålegat honom, bör han enligt utskottets förslag icke
hava rätt att bortföra vad han påkostat eller erhålla lösen därför.
Om löneboställe.
21 § (19 §).
I propositionen föreslås, att ändring i föreskrift örn vilka laga hus, som skola Bebyggelse å
finnas å löneboställe, deras storlek inredning och beskaffenhet i övrigt ma med
’
... Propositionen.
dems endast pa yrkande av pastoratet.
Utskottet har funnit, att denna bestämmelse alltför snävt inskränker boställs- utskottet,
nämndens befogenheter och berövar nämnden initiativ till att bebyggelsen på
bostället anpassas efter tidsförhållandena. Utskottet har därför uteslutit villkoret
örn yrkande av pastoratet.
24 § (22 §).
I konsekvens med vad utskottet föreslagit angående bestämmande av arrende- Lägenhets-,
villkor beträffande löneboställe, har utskottet i förevarande paragraf, ^substanshandlar
om lägenhets-, ändamåls- och substansupplåtelser från löneboställe, upplåtelser.
infört befogenhet för stiftsnämnden att vid meddelande av tillstånd till sådan
upplåtelse även föreskriva villkor för upplåtelsen.
46
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
I motsats mot propositionen föreslår utskottet vidare, att vad i paragrafen
föreskrivits även skall gälla, när grus eller annan boställes substans tages i
anspråk för kyrka, kapell och kyrkogård. Detta har skett i syfte att förhindra
att i ett pastorat, bestående av en stor och en eller flera små församlingar, den
stora församlingen utnyttjar sin röstövervikt för att på bekostnad av den
eller de övriga församlingarna tillskansa sig boställets tillgångar till underpris.
28 § (24 §).
I denna paragraf åläggas vissa underhållsskyldigheter arrendatorn och medgives
möjlighet att genom avtal å arrendatorn överflytta vissa pastoratet eljest
åliggande skyldigheter. Tillika föreskrives, att pastoratet skall svara för att de
arrendatorn åvilande skyldigheterna icke eftersättas.
Enligt utskottets mening ligger i pastoratets sistnämnda skyldighet, att pastoratets
organ skola öva en fortlöpande tillsyn över hur arrendatorn vårdar
bostället. Utskottet förmenar, att arrendator icke lämpligen bör åläggas förpliktelse
att svara för å boställe belöpande kommunal fastighetsskatt.
29 §.
Föreskriften i 5 § örn ersättning till ledamot i boställsnämnd är tillämplig,
även då nämndens ledamöter hålla till- och avträdessyn och annan syn enligt
allmänna nyttjanderättslagen. Paragrafen innehåller även föreskrift örn fördelning
av synekostnaderna efter samma grunder, som angivas i nämnda lag.
30 § (25 §).
Optionsrätt. I 5 § gällande ecklesiastika arrendeförordning föreskrives, att därest arrenGäliande
rätt. dator av löneboställe innehaft arrendet tio år samt väl brukat bostället, länsstyrelsen
vid ny utarrendering, innan arrendet utbjudes offentligen, skall hembjuda
detsamma förre arrendatorn. Denne äger i sådant fall rätt (optionsrätt)
att övertaga arrendet på de av domkapitlet och länsstyrelsen gemensamt efter
förslag av boställsnämnden fastställda arrendevillkoren. Optionsrätten anses
emellertid förfallen, därest lönebostället icke vidare skall utarrenderas eller skall
utarrenderas gemensamt med annat boställe. Skall bostället utarrenderas i lotter,
gäller optionsrätten endast en av lotterna. I vissa angivna fall får arrendator i
optionsrättsavseende räkna sig till godo den tid, varunder arrendet innehafts
av person, av vilken han förvärvat arrenderätten.
Propositionen. I propositionen föreslås, att bestämmelserna örn optionsrätt skola bibehållas
i huvudsak oförändrade. Då det emellertid enligt propositionen är pastoratet,
som verkställer utarrenderingen, kommer optionsrätten att innebära företrädesrätt
att övertaga arrendet på de av pastoratet fastställda villkoren.
Övervakandet
av arrendatorn.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
47
I motionerna 1:349 av herr Linders m. fl. och H: 521 av herr Pehrsson i
Bramstorp m. fl., vilka utmynna i yrkanden örn avslag å propositionen, framhålles,
att optionsrättens reella värde måste gå fullständigt förlorat enligt propositionen.
I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill an föres:
Starka betänkligheter måste framställas mot att giva pastoraten fullständig
handlingsfrihet i fråga om sättet och villkoren för boställsjordens utarrendering.
Slopande av den nu gällande ecklesiastika arrendeförordningen kommer otvivelaktigt
att giva upphov till otaliga tvister inom pastoraten, och den optionsrätt,
som enligt 25 § i den föreslagna ecklesiastika boställsordningen skall fortfarande
finnas för arrendator, blir i högsta grad illusorisk. Optionsrättens reella
värde måste nämligen endast bli en gest, då pastoraten själva enväldigt skola
bestämma de villkor, som förbindas med ny utarrendering. Den oväld och opartiskhet,
som nu alltid förutsättes skall finnas hos ecklesiastika boställsnämnderna,
kan icke förväntas hos lokala organ. Personliga hänsyn och tillfälliga
majoriteter kunna lätt nog förtaga en duktig arrendator möjlighet att fortsätta
med brukningen av den jord, som han och kanske hans föräldrar före honom
gjort sitt bästa för att hävda och vårda.
Bestämmelserna örn optionsrätt hava säkerligen tillkommit icke blott eller
kanske ens företrädesvis för tillgodoseende av arrendators egna ekonomiska intressen,
utan de ha grundats på den riktiga förutsättningen, att ett jordbruk
bevaras vanligen bäst i produktivt skick, örn icke ombyten av brukare allt för
ofta sker.
I motionen II: 520 av herr Johanson i Hallagården hemställes, att riksdagen
ville antaga 25 och 28 §§ i förslaget till ecklesiastik boställsordning i följande
ändrade lydelse:
25 §. 1. Därest arrendator---företrädesrätt, att ånyo arrendera detsamma
på skäliga villkor (optionsrätt)---utgång.
2. Har — ---arrendet.
3. Finnes boställe eller del därav med större fördel kunna nyttiggöras an
tingen
genom upplåtelse under ett arrende med annan egendom eller ock annorledes
än genom utarrendering, äger optionsrätt ej rum. I fall, som nu sagts,
skall arrendatorn icke äga erhålla ersättning för mistning av optionsrätten. Örn
bostället---vill bruka.
4. Optionsrätt —---skogsmark.
5. Ej---verkan.
6. Bestämmelserna — — -— arrendekontraktet.
28 §. Boställsnämnd---och jord.
Tvista pastorat och arrendator angående optionsrätt, skilje boställsnämnden
mellan dem.
Stanna---- ordförandens.
Utskottet delar de i motionerna framförda betänkligheterna mot det sätt, varpå
föreskrifterna örn optionsrätt utformats i propositionen.
Motioner.
Utskottet.
48
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Ekonomisk
besiktning.
Gällande
rätt.
Propositionen.
Motioner.
Vid redogörelsen för kontrollen över pastoratens förvaltning av boställsjordbruken
har utskottet uttalat sig för att denna kontroll skulle avse också utarrendering
av löneboställe samt i sådant avseende föreslagit, att av pastoratet
upprättat förslag till arrendekontrakt skall underställas boställsnämnden för
prövning och godkännande. Till denna anordning synes man kunna anknyta
vid utformningen av föreskrifter örn en betryggande optionsrätt. Utskottet föreslår
sålunda, att boställsnämnden vid prövning av förslag till arrendekontrakt
skall äga föreskriva de jämkningar i förslaget, som fordras för tillgodoseende av
optionsberättigad arrendators berättigade intressen.
Gången för utövande av optionsrätt blir enligt utskottets förslag följande.
Pastoratet uppgör förslag till arrendekontrakt, innefattande även arrendeavgift.
Pörslaget underställes boställsnämnden, vilken, eventuellt efter jämkning, fastställer
förslaget. Pastoratet hembjuder sedan arrendet på de fastställda villkoren
åt den optionsberättigade arrendatorn. Denne har härefter en månad på
sig att avgöra, huruvida han vill antaga hembudet.
Pör att pastorat icke genom att underlåta att utarrendera löneboställe skall
kunna omintetgöra optionsrätt, föreslår utskottet ett tillägg till 3 mom. av innehåll,
att då optionsrätt föreligger, pastoratet endast efter stiftsnämndens medgivande
får underlåta utarrendering eller i övrigt göra sådan begränsning i fortsatt
upplåtelse, som avses i samma moment.
Skulle pastoratet tredskas och underlåta att upprätta nytt arrendekontrakt,
torde den optionsberättigade det oaktat kunna sitta kvar å bostället.
Då utskottet föreslagit tioåriga arrendeperioder för löneboställena, anser utskottet
tiden för vinnande av optionsrätt böra vara något kortare och föreslår,
att den sättes till sju år.
Om boställsnämnds uppsikt örer boställsförvaltniugen.
33 § (29 §).
För närvarande förrättas ekonomisk besiktning i regel av hela boställsnämnden.
I 32 § 2 mom. ecklesiastik boställsordning medgives emellertid, att å löneboställe
sådan besiktning må kunna förrättas av nämndens ordförande ensam,
därest domkapitlet med hänsyn till boställets ringhet eller andra omständigheter
prövar sådant lämpligen kunna äga rum och arrendatorn därtill lämnar medgivande.
Vid sådan besiktning få dock icke handläggas frågor örn utdömande
eller insyning av byggnader.
Propositionen upptager i huvudsak samma bestämmelser.
I motionerna 1:194 av herr Johansson, Johan, m. fl. och II: 278 av herr
Andersson i Dunker m. fl., vilka motioner väckts innan propositionen avlämnats,
har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Ma j :t måtte anhålla örn
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 49
förslag till sådan ändring av ecklesiastik boställsordning, att ekonomisk besiktning
skall verkställas av boställsnämndens ordförande ensam.
Utskottet kan icke tillstyrka motionärernas förslag, vilket synes innebära, att Utskottet,
ekonomisk besiktning alltid skall förrättas av boställsnämndens ordförande ensam,
utan anser, att den nuvarande möjligheten att från fall till fall pröva,
huruvida hela nämnden bör deltaga i besiktningen, bör bibehållas. Utskottet vill
emellertid understryka vikten av att besiktning av endast ordföranden användes
så ofta som det utan olägenhet kan ske, varigenom onödiga kostnader undvikas.
Den nuvarande föreskriften medför, att boställsnämndens ordförande, då besiktning
av honom ensam ifrågasättes, nödgas förhöra sig hos arrendatorn, huruvida
denne har något att invända däremot. Enligt propositionen skulle ordföranden
nödgas rikta en likadan förfrågan till pastoratet. För att undvika
denna omgång föreslår utskottet, att pastoratet och arrendatorn skola vara skyldiga
att, örn de önska besiktning av hela nämnden, självmant anmäla detta viss
tid före förrättningen.
I 55 § gällande ecklesiastika boställsordning föreskrives, att kostnad för Gällande rätt.
ekonomisk besiktning å löneboställe skall, med visst undantag, gäldas av
arrendatorn.
I anledning av motioner år 1928 nr 40 i första kammaren och nr 66 i
andra kammaren beslöt riksdagen i skrivelse nr 36 den 24 februari 1928 hos
Kungl. Majit begära utredning, huruvida och på vad sätt arrendator av ecklesiastikt
löneboställe kunde beredas lättnad med avseende å skyldigheten att
gälda kostnaden för ekonomiska besiktningar å bostället.
I motionerna 1:194 av herr Johansson, Johan, m. fl. och II: 278 av herr Motioner.
Andersson i Dunker, vilka motioner väckts före avlämnandet av propositionen,
har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn
förslag till sådan ändring av ecklesiastik boställsordning, att arrendatorn befrias
från gäldandet av kostnaden för ekonomisk besiktning och att denna i
stället gäldas av utgående arrendemedel.
I propositionen föreslås i 49 § förslaget till ny ecklesiastik boställsordning, Propositionen,
att ifrågavarande kostnad skall gäldas av pastoratet. Enligt 9 § i förslaget till
lag örn kyrkofond föreslås vidare, att vid uppskattning av löneboställes normalavkastning
avdrag skall få ske för ifrågavarande kostnader.
Innebörden i propositionen på ifrågavarande punkt är, att kostnaderna för Utskottet,
ekonomisk besiktning skola gäldas av inflytande arrendemedel. Då syftet med
motionerna alltså vinnes genom vad i propositionen föreslås, erfordras intet
särskilt utskottets yttrande i anledning av motionerna.
Utskottet har ej ansett behövligt att i lagtexten göra uttryckligt förbehåll
för de fall, då ekonomisk besiktning bekostas av lappmarks ecklesiastikverk.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.) 4
Anmälan om
fullqjord nybyggnadsoch
underhållsskyldighet.
Gällande rätt.
Propositionen.
Utskottet.
Formerna
för boställsnämnds
sammanträde
och
beslut.
Utskottet.
50 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
35 § (31 §).
Punkten f) i 1 moni. tiar av utskottet omredigerats med hänsyn till utskottets
förslag ifråga örn trädgård å prästgård.
36 § (32 §).
För närvarande åligger det byggnads- och underhållsskyldig att till kontraktsprosten
anmäla, när han fullgjort vad som ålagts honom vid ekonomisk
besiktning. Örn sådan anmälan icke inkommer i behörig tid, anmäler kontraktsprosten
förhållandet för domkapitlet, vilket föranstaltar örn exekutiv åtgärd.
Enligt propositionen skall anmälan örn fullgjord underhålls- eller nybyggnadsskyldighet
riktas direkt till domkapitlet.
Då boställsnämnden enligt utskottets förslag är ett rent kontrollorgan, synes
det lämpligt, att anmälan sändes till boställsnämndens ordförande, vilken har
att anmäla försummelse till stiftsnämnden.
Utskottet har vidare funnit lämpligt intaga föreskrift, att anmälan örn fullgjorda
arbeten skall vara bestyrkt, varvid enligt utskottets mening intyg av
två trovärdiga personer kan vara tillräckligt.
37-42 §§ (33—40 §§).
I propositionen förutsättes, att boställsnämnden alltid sammanträder till förrättning
på boställe. Då utskottet emellertid i sitt förslag tilldelar nämnden åtskilliga
befogenheter, som icke ovillkorligen kräva, att nämnden sammanträder
å boställe, föreslår utskottet en föreskrift av innebörd, att sammanträde endast
då det är oundgängligen nödvändigt skall hållas å boställe.
Enligt utskottets förslag förekomma alltså två slag av sammanträden med
boställsnämnd, nämligen dels »förrättningar å boställe», dels »andra sammanträden».
Till förrättning skall kallelse till parter utfärdas på sätt i propositionen
föreskrivits, medan för beslut, som fattas utan förrättning, kallelse icke
erfordras. I stället böra parterna höras i ärendet, i den mån sådant finnes
erforderligt.
Enligt propositionen skall boställsnämnds beslut liksom för närvarande meddelas
muntligen vid förrättningens avslutande och klagotiden räknas från
detta muntliga meddelande. Anordningen lämpar sig naturligtvis icke för beslut
vid »annat sammanträde», utan sådant beslut måste meddelas genom skrivelse
eller protokollsutdrag. Besvärstiden räknas i sådant fall från delfåéndet av beslutet.
För enkelhetens skull föreslår utskottet, att detta förfarande skall till - lämpas beträffande alla beslut av boställsnämnd. De sålunda föreslagna bestämmelserna
hava inarbetats i utskottets förslag.
(35 §.)
Denna paragraf i propositionen, vartill motsvarighet icke finnes i nuvarande
boställsordning, har uteslutits med hänsyn till att nämndens ledamöter måste
kallas till ekonomisk besiktning mindre än fjorton dagar före förrättningen i
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 51
de fall, då pastorat eller arrendator begärt, att besiktningen skall förrättas av
nämnden i dess helhet.
(42—46 §§).
På grund av den av utskottet föreslagna ändrade instansordningen kunna dessa
i propositionen upptagna paragrafer utgå.
3 kap. Om löneboställes skog.
44 § (50 §).
Utöver vad utskottet förut yttrat rörande innehållet i denna paragraf må här
tilläggas, att utskottet velat undvika benämningen förvaltare å det biträde, som
pastoratet skall anlita för skogsskötseln.
45 § (52 och 56 §§).
Utskottet har i lagtexten utbytt den i propositionen förekommande benämningen
avverkningsplan mot hushållningsplan, vilket senare begrepp även förekommer
i den av riksdagen nyligen antagna lagen örn häradsallmänningar. Hushållningsplan
omfattar åtskilligt mera än avverkningsplan, nämligen en såvitt
möjligt fullständig planläggning av skogsskötseln, sålunda bl. a. beträffande
gallring och andra åtgärder för bibehållande av skogen i god kultur, plan för
avverkning till husbehov och avsalu och åtminstone vissa riktlinjer för kulturåtgärder.
Enligt propositionen kompletterades avverkningsplanen med befogenhet
för stiftsintendenten att meddela nödiga föreskrifter örn skogsvården. Däremot
förutsätter utskottet icke, att i hushållningsplanen skola lämnas föreskrifter
örn mera betydande skogsodlingsföretag, som kräva större kapitalutlägg. I
likhet med vad i propositionen uttalas anser sig utskottet kunna hysa förhoppning
att, då dylikt företag befinnes lönande, bl. a. stiftsjägmästarens upplysande
verksamhet skall medföra intresse för saken. Enligt utskottets förslag
skall pastoratet kunna erhålla förskott ur kyrkofonden för grundförbättring.
46 § (56 §).
I sitt förslag till lag örn kyrkofond föreslår utskottet att uppskattningen
av löneboställes normalavkastning skall omfatta bostället i dess helhet och sålunda
avse samma tid för både jordbruk och skog samt, där skog finnes, anslutas
till hushållningsplanen för skogen. Avsikten är att jämväl arrendetiden regelmässigt
skall såvitt möjligt sammanfalla med nämnda uppskattningsperiod.
För att emellertid icke överensstämmelsen mellan arrendetiden och hushållningsplanen
skall rubbas, i händelse revision av sistnämnda plan måste äga rum,
har utskottet i sista stycket i förevarande paragraf infört stadgande att reviderad
hushållningsplan får fastställas för återstoden av den förra planens giltighetstid.
47—54 §§.
De av utskottet föreslagna ändringarna i paragraferna äro betingade av tillkomsten
av stiftsnämnden och företagande av vissa andra förut motiverade
Pastoratets
biträde för
skogsskötsel
Hushåll
ningsplan.
Revision av
hushållningsplan.
52
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
modifikationer i propositionen av i huvudsak organisatorisk art. De i 58—60 §§
i propositionen upptagna, detaljerade föreskrifterna rörande kontrollen av pastoratens
skogsförvaltning har utskottet icke funnit skäl bibehålla, sedan utskottet
föreslagit, att pastoratens biträden för skogsskötseln i regel skola hava skoglig
utbildning.
5 kap. Särskilda bestämmelser.
57 och 58 §§.
Utskottets förslag innebär en avsevärd förenkling av fullföljdsreglerna i
jämförelse med propositionen, som delvis bygger på gällande lag i detta hänseende.
Såsom förut nämnts föreslås, att såväl synerätten som ecklesiastika bostäliskommissionen
skola såsom besvärsinstanser ersättas med stiftsnämnderna,
från vilka talan i regel skall få fullföljas hos regeringsrätten. Klagan skall, enligt
utskottets förslag, i samtliga ifrågavarande fall föras i administrativ ordning,
varvid dock bör uppmärksammas förhandenvaron av den i 36 § stadgade
möjligheten till regresstalan i vissa fall för arrendator och pastorat efter
stämning till allmän domstol ävensom att, där boställsnämndens ledamöter enligt
29 § tjänstgöra såsom synemän jämlikt allmänna nyttjanderättslagen, denna
lags fullföljdsregler skola äga tillämpning. Besvärstiden räknas alltid från
formlös delgivning av skriftligt besked örn beslutets innehåll och sålunda aldrig,
såsom nu i en del fall är förhållandet, från muntligt avkunnande av beslut vid
förrättning.
Utskottet har vidare ansett sig kunna föreslå förkortning av besvärstiden
från 45 dagar enligt propositionen till 30 dagar.
Bland annat för att vid utarrendering av löneboställes jordbruk frågan om
arrendevillkoren skall vinna ett snabbt avgörande, vilket är av stor praktisk betydelse,
föreslås, att klagan över stiftsnämnds beslut beträffande sådan upplåtelse
icke skall få fullföljas till regeringsrätten. Utskottet erinrar vidare örn
att lagrådet vid sin granskning uttalat betänkligheter mot den i propositionen
föreslagna befogenheten att fullfölja mål till regeringsrätten samt ifrågasatt,
att vissa mål av rent praktisk natur och en del bagatellmål skulle slutgiltigt
handläggas i lägre instans. Vad lagrådet sålunda anfört får ökad betydelse, då
utskottet föreslår, att mål, som enligt propositionen tillhörde synerätt, skola
fullföljas i administrativ ordning. I anledning härav föreslår utskottet, att vissa
ärenden, som i regel handläggas vid ekonomisk besiktning, icke skola få fullföljas
längre än till stiftsnämnden. Frågor örn ny- och ombyggnad av laga hus
böra dock få fullföljas till regeringsrätten.
Såsom lagrådet anfört, lär en utredning örn storleken av regeringsrättens arbetsområde
snart bliva påkallad. Vid denna synes man böra taga en ytterligare
inskränkning i fullföljdsrätten under övervägande.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
53
G kap. Övergångsbestämmelser.
62—69 §§ (74—82 §§).
Ändringarna i 64, 67 och 68 §§ (76, 80 och 81 §§) — frånsett 5 punkten i
67 § — äro föranledda av vissa av utskottet föreslagna avvikelser från propositionen,
för vilka tidigare redogjorts. Vad särskilt angår tillägget till 67 §
(80 §) 7) må framhållas, att enligt utskottets förmenande det icke bör möta
betänklighet att efter inrättande av stiftsnämnd låta denna övertaga även de
befogenheter med avseende å fastställande av nytt arrende för optionsberättigad
arrendator, vilka tidigare tillkommit länsstyrelse och domkapitel.
Enligt utskottets förslag skall sålunda boställsnämnden upprätta förslag till
arrendevillkor. På grundval av detta fastställer stiftsnämnden arrendevillkoren
och liembjuder arrendatorn arrendet med utsättande av viss tid, inom vilken
arrendatorn äger övertaga arrendet, vid påföljd att optionsrätten eljest anses
förfallen.
I 67 § (80 §) 5) föreslår utskottet uteslutning av en sats i andra meningen,
som möjligen skulle kunna föranleda misstolkning. Finner arrendator, att
under återstående arrendetiden uppkommit vid kontraktets uppgörande icke förutsett
behov av ny byggnad eller utbyte av äldre hus mot nytt, torde detta behov
i samförstånd med arrendatorn böra konstateras vid ekonomisk besiktning
i den ordning nya boställsordningen angiver; också enligt de äldre bestämmelserna
skall avgörandet föregås av utredning av boställsnämnden. Anser boställsnämnden
vid ekonomisk besiktning, att huset är behövligt, förordnar nämnden
örn uppförande av detsamma att efter färdigställandet insynas såsom laga
hus. Därmed är saken på enklaste sätt löst. Däremot kan nämnden icke mot
arrendatorns bestridande ålägga honom uppföra sådant hus.
Bortfallandet av 77 § i propositionen är en följd av den av utskottet föreslagna
ändringen i 19 (17) § angående lösen av överloppshus å prästgård.
69 § (82 §).
I propositionen föreslås, att därest domänverket nödgas vidkännas kostnad
för avlönande av skogsstatstjänstemän, som genom införandet av den nya ordningen
bliva övertaliga, kostnaden skall i den omfattning och med belopp, som
bestämmes av Konungen, ersättas statens domäners fond ur kyrkofonden.
Utskottet finner det antagligt, att om utskottets förslag antages, en omorganisation
av domänverket blir ofrånkomlig. Det synes vara lämpligt, att den med
paragrafen avsedda ersättningsfrågan löses i sammanhang med organisationsfrågan.
Då sistnämnda fråga kommer att hänskjutas till riksdagen, bör ersättningsfrågan
behandlas i enahanda ordning. Utskottet har infört föreskrift härom
i paragrafen.
Lag angående ändring i regeringsrättslagen.
Förändringen i den av Kungl. Majit föreslagna lydelsen är en följd av förslaget
att inrätta stiftsnämnder.
Ersättning
till domänfonden.
54
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Sättet för
uppbörd av
allmän
kyrkoavgift.
Propositionen.
Motion.
U tskottet.
Anslag f ör
särskild
prästerlig
tjänstgöring.
Lag om kyrkofond.
5 §•
I propositionen föreslås, att allmän kyrkoavgift skall utgöras av varje pastorat
i förhållande till det antal skattekronor, för vilket församlingsavgifter,
där så erfordras, skola erläggas till pastoratet.
I motionen I: 356 av herr Andersson, Henrik, hemställes, att debiteringen och
uppbörden av den allmänna kyrkoavgiften måtte ske genom statens egna organ.
Sättet för uppbörden av den allmänna kyrkoavgiften regleras icke i de lagförslag,
som förelagts riksdagen. Denna fråga kommer således att regleras i
administrativ ordning. Utskottet förutsätter emellertid, att frågan löses på det
sätt, som efter utredning kan finnas billigast och mest praktiskt. Paragrafen
har undergått en förändring, betingad av vad utskottet föreslår i fråga örn
sättet för bevarande av jämvikt mellan kyrkofondens inkomster och utgifter.
6§ 5).
Utskottet finner icke tillräckliga skäl föreligga att överföra anslaget för utlandsprästernas
avlöning från riksstatens åttonde huvudtitel till kyrkofonden.
Anslaget under förevarande punkt 5) skall sålunda enligt utskottets förslag
endast avse ersättning åt prästman för särskild tjänstgöring inom riket. Då utgifterna
för utlandsprästerna uppgå till inemot 100,000 kronor årligen, synes
det i propositionen föreslagna maximibeloppet, 400,000 kronor, böra sänkas till
300,000 kronor.
6 § 6) och 8).
Angående dessa anslagsposter har utskottet redan yttrat sig i sammanhang
med förslaget till ny boställsordning. Bortfallandet av kostnaden under 8) i
propositionen är en följd av att domkapitlet icke enligt utskottets förslag skall
kallas att närvara vid förrättning å boställe.
7 §.
Paragrafen har omredigerats i enlighet med utskottets förslag i fråga örn
sättet för bevarande av jämvikt mellan kyrkofondens inkomster och utgifter.
Från den i sista stycket förekommande regeln om beräkning av fondavkastning
har undantag gjorts för de i 22 § 4 moni. i utskottets förslag till ändrad
prästlöneregleringslag avsedda, av stiftsnämnderna förvaltade fonder. Dessas
avkastning bör således tagas i beräkning med sitt verkliga värde.
8 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i propositionen, innehåller en föreskrift
örn hur jämvikt skall bevaras mellan kyrkofondens inkomster och utgifter. För
innebörden av denna föreskrift har utskottet tidigare redogjort.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
55
9 § (8 §).
Enligt propositionen åligger det ett vart pastorat att gälda sitt prästerskaps Uppskattlöner.
För detta ändamål har pastoratet att i nu nämnd ordning taga i anspråk
dels avkastningen av sina boställen och övriga prästlönetillgångar, dels ut- malavkasttaxerade
medel, motsvarande en utdebitering av 30 öre för skattekrona av mng''
pastoratets skatteunderlag eller det lägre öretal, som bestämts för aret, dels g
ock medel, som erhållas i tillskott från kyrkofonden. Då man skall bestämma,
hur stort tillskott från kyrkofonden ett pastorat under visst år skall uppbära,
har man därför att från summan av pastoratets utgifter för prästlöner draga
dels boställsavkastningen och dels den beräknade uttaxeringen. Då beloppet
av uttaxeringen kan uträknas efter skatteunderlaget, vilket framgår av taxeringen,
är det endast boställsavkastningen, som måste i särskild ordning fastställas
till beloppet.
Det kunde synas ligga närmast till hands att låta varje pastorat självt uppgiva,
hur stor avkastningen av dess boställe varit. Denna anordning har emellertid
icke valts i propositionen. Såsom skäl härför angives, att med den
ifrågasatta anordningen en minskning i boställsavkastningen, orsakad av en
försummelse från pastoratets sida, skulle medföra en lika stor ökning av
pastoratets tillskott från kyrkofonden. På samma sätt skulle en genom pastoratets
omsorg åstadkommen ökning av boställsavkastningen blott föranleda, att
pastoratets tillskott bleve mindre. Det vore under sådana omständigheter icke
möjligt att påräkna något intresse från pastoratets sida för förbättring av boställsavkastningen
eller ens för dennas bibehållande vid nuvarande belopp.
I propositionen föreslås i stället, att man vid beräkningen av pastoratens
tillskott från kyrkofonden skall taga boställsavkastningen i beräkning med ett
uppskattat normalvärde, som är lika med det fran bostället härflytande bidraget
till pastoratets prästlönekostnad. Detta skulle fastställas av boställsnämnden beträffande
jordbruksavkastningen för tjuguårsperioder och i fråga örn skogsavkastningen
för samma tid, som avverkningsplanen avser, eller tio år.
I propositionen anföres i detta ämne följande:
Uppskattningen av ett normalvärde å boställsavkastningen tjänar framför
allt ändamålet att möjliggöra, att tillskotten ur kyrkofonden till pastoraten
bliva oberoende av den större eller mindre omsorg, som pastoraten nedlägga på
boställsförvaltningen. Detta innebär, att ett pastorat får tillgodogöra sig den
meravkastning utöver den uppskattade normalavkastningen, som pastoratet kan
bereda sig genom en omsorgsfull boställsförvaltning, och bära de förluster, som
uppkomma genom försummelser i samma förvaltning. Örn man lade den verkliga
avkastningen till grund för beräkningen av tillskotten, komme kyrkofonden
att taga vinsterna av pastoratens omsorger samt. att lida förlusterna i
följd av deras försummelser. Genom den föreslagna anordningen vinnes jämväl,
att avräkningsförfarandet mellan pastoraten och kyrkofonden — vilket för
närvarande trots det omfattande arbete, som det kräver, dock icke fungerar tillfredsställande
— helt kan upphöra.
Såsom av det anförda framgår, är uppskattningen av ett normalvärde å boställsavkastningen
enligt propositionen endast ett led i bestämmandet, hur
56
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
stort tillskott ett pastorat skall erhålla från kyrkofonden. I pastorat, där antingen
boställsavkastningen eller skatteunderlaget är av den storlek, att tillskott
från fonden icke ifrågakommer, erfordras därför enligt propositionen
ingen normalvärdeuppskattning.
Motion. I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill yrkas, att uppskattning av
boställes normalavkastning måtte förrättas i alla pastorat och icke inskränkas
till pastorat, som uppbära tillskott ur kyrkofonden, bl. a. med hänsyn därtill,
att ett pastorat måhända ett år skall hava tillskott ur kyrkofonden och ett
annat icke.
Utskottet. Uttryckssättet i propositionen att uppskattning skall ske i pastorat, där tillskott
från kyrkofonden ifrågakommer, torde hava valts med hänsyn till de i
motionen åsyftade gränsfallen och sålunda innebära, att dylik förrättning där
bör ske även örn något aktuellt anspråk på tillskott icke föreligger. Utskottet
föreslår en avfattning, som gör det ännu tydligare, att uppskattning skall
underlåtas endast i de fall, då den skulle vara alldeles ändamålslös.
10 § (9 och 10 §§).
Propositionen. Enligt propositionen skulle värdet å normalavkastningen av boställes jordbruks-
och skogsdel uppskattas för sig för olika långa perioder. Å jordbruksdelen
skulle uppskattning ske för tjugu år samt å skogsdalen för tio år.
Motion. I motionen 1:355 av herr Bärg yrkas, att värdesättning av den bestämda
uppskattningen av skogsavkastningen måtte ske minst vart femte år.
Utskottet. Utskottet anser det önskvärt, att uppskattningen av värdet å normalavkastningen
sker samtidigt och avser samma tidsperiod beträffande såväl jordbruksson!
skogsdelen. Uppskattningsperioden bör lämpligen vara tio år och ansluta
sig till giltighetstiden för hushållningsplanen. Man bör även eftersträva, att
arrendeperioden, vilken utskottet föreslår tioårig, skall sammanfalla med uppskattningsperioden.
De fördelar, som vinnas genom denna likformighet i arrende-, skogshushållnings-
och uppskattningsperioder, synas vara större än de, som måhända skulle
uppnås genom bifall till herr Bärgs förslag örn en femårig uppskattningsperiod
i fråga om boställes skogsdel. Utskottet kan därför icke tillstyrka sistnämnda
förslag.
Bland fördelarna med utskottets förslag märkes särskilt, att man kan medgiva,
att underskott å en inkomstkälla får avdragas från överskott å en annan.
Detta innebär framför allt, att ett svagt boställsjordbruk kan erhålla stöd av
boställets skogsbruk, då större ny- eller ombyggnad erfordras å bostället.
Stadgandet har också kunnat avsevärt förenklas i det att de i propositionen
föreslagna, tämligen invecklade föreskrifterna örn gränsen mellan jordbruksavkastning
och skogsavkastning uteslutits.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 57
11 §.
Enligt utskottets förslag, liksom enligt propositionen, skall uppskattning av
normalavkastningens värde verkställas av boställsnämnden. Då skog finnes å
bostället, förstärkes nämnden med stiftsjägmästaren.
För att emellertid säkerställa enhetlighet inom stiftet i fråga örn uppskattningarna
föreslår utskottet, att uppskattningen skall underställas stiftsnämnden
för prövning och fastställelse.
14 §.
I 1 § lagen den 21 november 1925 om förskott ur kyrkofonden till bekostan- Byggnadsde
av viss nybyggnad å ecklesiastika löneboställen föresknves, att där arrén- ^ ^ ^
dator av med jordbruk förenat löneboställe, varå syn enligt 64 § ecklesiastik
boställsordning hållits, genom arrendekontrakt, upprättat i enlighet med bestämmelserna
i 1925 års ecklesiastika arrendeförordning, får sig ålagt verkställande
av nybyggnad, som ansetts nödig för boställets iståndsättande med
anledning av ecklesiastik boställsordnings trädande i tillämpning beträffande
bostället (första bebyggande), förskott ur kyrkofonden må utbetalas för bestridande
av kostnaden för sådan nybyggnads utförande. Till nybyggnadskostnad,
varför förskott må utgå, hänföres också kostnad för lösen av överloppshus,
vilka skola bibehållas, samt för sådana förbättringsarbeten å befintliga
byggnader, som icke kunna åläggas avträdande byggnads- eller underhållsskyldig,
ävensom gottgörelse, som tillträdande arrendator förpliktas utgiva
till avträdaren för av denne utlagd kostnad för första bebyggandet. Utlämnat
förskott jämte ränta därå gottgöres kyrkofonden ur avkomsten från
bostället.
Den rätt till byggnadsförskott ur kyrkofonden, som för närvarande är medgiven,
avser sålunda endast byggnadskostnader, som föranledas av att ett boställe
uppdelas i prästgård och löneboställe. Anordningen med byggnadsförskott
var också vid tillkomsten av 1925 års lag i ämnet avsedd att vara en engångsåtgärd.
I propositionen föreslås en utvidgning av rätten till förskott. Sådant skulle Propositionen,
sålunda enligt förslaget till ny kyrkofondslag kunna erhållas för fullgörande
av ny- eller ombyggnad, som pastorat ålagts att utföra å löneboställe, samt
för gäldande av kostnader, som uppkomma för pastorat, då löneboställe tvångsanslutes
till företag enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar eller till
lantmäteriförrättning.
I motionen II: 515 av herr Jönsson i Fridhill har yrkats, att pastorat skall Motioner,
kunna erhålla förskott ur kyrkofonden dels för utförande "av täckdikning och
annan vattenavledning, vartill plan och kostnadsberäkning upprättats av lantbruksingenjör
eller annan anlitad person med godkänd kompetens för dylikt
arbete, dels ock för gäldande av belopp, som pastoratet vid tillträde av löneboställe
har att gottgöra boställets arrendator för vad han utlagt för som
Utskottet.
Förvaltning
av avlöningsfonder.
Propositionen.
58 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
skyldighetshus insynade byggnader och andra anläggningar, vilka utförts i
behörig ordning och vederbörligen godkänts. Vidare yrkets i motionen, att allmänt
kyrkohemman skall jämställas med löneboställe i fråga om möjlighet att
erhålla förskott ur kyrkofonden.
I motionen II: 520 av herr Johanson i Hallagården har yrkats, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att beträffande de allmänna
kyrkohemmanen lika vidsträckt rätt till förskott ur kyrkofonden föreskrives,
som i propositionen föreslagits i fråga örn löneboställeu.
I anledning av herr Jönssons motion har utskottet föreslagit utvidgning av
möjligheten att erhålla byggnadsförskott till att omfatta täckdikning och annan
grundförbättring. Utskottet vill betona, att i fall då enligt gällande föreskrifter
statsbidrag kunna erhållas för utförande av odlingsföretag, förskott
ur kyrkofonden icke bör ifrågakomma.
Vad beträffar herr Jönssons yrkande örn beredande av förskott ur kyrkofonden
för vad pastorat i vissa fall får utgiva till avträdande arrendator erinras,
att sådan ersättningsskyldighet enligt 67 § 6) förslaget till ny boställsordning
kan förekomma endast vid avträde av arrendator, till vilken löneboställe
utarrenderats före nya boställsordningens ikraftträdande. Herr Jönssons
hemställan i detta avseende har föranlett tillägg av ett 9 moment i övergångsbestämmelserna
till nya kyrkofondslagen.
Utskottet erinrar vidare örn, att enligt 56 § (69 §) i förslaget till ny boställsordning
allmänt kyrkohemman skall förvaltas av stiftsnämnden för kyrkofondens
räkning enligt föreskrifter, som Konungen meddelar, samt att i 6 §
10) i den föreslagna nya kyrkofondslagen kostnaderna för förvaltningen av
sådana hemman skola bestridas av kyrkofonden. Härav torde följa, att Konungen
enligt nu föreslagna lagstiftning äger anvisa behövliga medel ur kyrkofonden
jämväl för bebyggelsen å hithörande hemman samt, där det anses lämpligt
att ålägga arrendator byggnadsskyldighet, även lämna föreskrifter örn
byggnadsförskott ur samma fond. Utskottet föreställer sig att, om dylikt byggnadsförskott
lämnas, den nuvarande ordningen för amorteringen av sådana
förskott lämpligen kan tjäna såsom förebild. Av vad nu sagts torde framgå,
att de i motionerna framförda önskemålen kunna tillgodoses inom ramen av
utskottets förslag.
I 8 mom. av övergångsbestämmelserna till kyrkofondslagen föreslår utskottet
uteslutning av föreskriften om fortsatt giltighet av 1925 års kungörelse angående
utlämnande av byggnadsförskott. Anledningen härtill är, att det synes
påkallat, att Kungl. Majit utfärdar ny kungörelse, som tager hänsyn till inrättandet
av stiftsnämnderna.
Lag angående ändring i prästlöneregleringslagen.
22 §.
Enligt propositionen skola fonder, som utgöra prästlönetillgång för visst
pastorat, liksom för närvarande förvaltas av pastoratet. Sådan fond skall en
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
59
ligt propositionen göras räntebärande på sätt om omyndigs medel är föreskrivet.
Vill pastoratet placera fondmedel på annat sätt, skall pastoratet inhämta
tillstånd därtill av domkapitlet.
Ätt de prästerliga lönetillgångarna varit placerade i fast egendom, förklarar, utskottet,
att de, ehuru till stor del härrörande från 1000- och 1100-talen, kunnat bevaras
till våra dagar med bibehållet värde. Utvecklingen har emellertid, särskilt
under senare tid medfört, att en del av prästlönejorden kommit att utbytas mot
penningfonder. De nu föreliggande förslagen örn utvidgad möjlighet till försäljning
av kyrklig jord komma sannolikt att befordra denna utveckling. Det
är därför av vikt, att frågan örn de uppstående fondernas placering i värdebeständig
valuta snarast vinner sin lösning.
Denna fråga har tidigare dryftats. En redogörelse lämnas i 1927 års sakkunnigas
betänkande sidorna 272 och följande.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna lämna visserligen det enskilda
pastoratet möjlighet att efter inhämtande av domkapitlets tillstånd placera
avlöningsfond i fast egendom, men dessa bestämmelser äro enligt utskottets
mening icke tillfyllest. Även örn ett pastorat ibland kan med tillgångarna i
en liten fond inköpa ett jordområde för att därmed arrondera sitt boställe,
måste nämligen möjlighet till lämplig placering av smärre fonder i fast egendom
i de flesta fall saknas. Utskottet anser det därför vara angeläget, att möjlighet
beredes till gemensam förvaltning av ett flertal fonder. En sådan gemensam
förvaltning kan lämpligen anförtros åt stiftsnämnderna. Dessa böra
för de sammanförda fonderna företrädesvis inköpa lämpligt belägna skogsegendomar
och förvalta dessa på avkomstgivande sätt samt redovisa avkastningen till
vederbörande pastorat.
Utskottet föreslår i enlighet med det anförda, att Kungl. Maj :t skall äga
föreskriva, att viss fond eller visst slag av fonder skola förvaltas av stiftsnämnden
för pastoratens räkning. Därjämte bör uttryckligen stadgas, att sådana
fondmedel skola, där ej särskilda förhållanden annat föranleda, placeras i fast
egendom eller på annat lika betryggande sätt. De ytterligare föreskrifter, som
erfordras angående sådan placering och förvaltningen av inköpt egendom, böra
däremot meddelas av Kungl. Majit.
Lag om ändring i kommunalskattelagen.
För närvarande åligger det tjänstinnehavaren att gälda kommunal fastig- Skattskyldighetsskatt
för prästgård. het ^r^räst"
I propositionen föreslås, att skattskyldigheten skall överföras å pastoratet.
I många fall inträffar det, att fastighetsskatten för prästgård är betydligt
högre än den skatt, som skulle utgå, därest tjänstinnehavaren blott taxerades
till kommunal inkomstskatt för förmånen av fri bostad i prästgården. Detta
beror därpå, att värdet av sistnämnda förmån i sådana fall icke uppgår till
fem procent av taxeringsvärdet å prästgården. Nu angivna förhållande med
-
60
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
för ofta en oskälig skattebörda för tjänstinnehavaren. Utskottet anser det därför
önskvärt, att tjänstinnehavaren befrias från skyldigheten att gälda fastighetsskatt.
Ett ytterligare skäl för en sådan reform ligger däri, att tjänstinnehavaren
enligt propositionen och utskottets förslag icke längre kommer att intaga ställning
som boställshavare utan jämställes med andra befattningshavare, som åtnjuta
fri bostad.
Vissa betänkligheter möta dock mot den i propositionen föreslagna åtgärden
att ålägga pastoratet skattskyldighet för prästgård. En följd härav bleve nämligen,
att prästen finge betala kommunal inkomstskatt för förmånen av prästgård
(= fri bostad) och pastoratet fastighetsskatt för prästgården utan möjlighet
att från någon taxerad inkomst göra avdrag i anledning av den erlagda
fastighetsskatten. Den sålunda uppkommande dubbelbeskattningen är visserligen
icke betänklig i de fall, då pastoratet sammanfaller med en församling
och en borgerlig kommun, men är olämplig, då pastoratet består av flera församlingar
eller kommuner. I sådant fall skulle nämligen fastighetsskatten betalas
av hela pastoratet men endast komma den kommun och församling till
godo, där prästgården är belägen.
Utskottet har övervägt, huruvida icke nu antydda olägenhet skulle kunna
undgås genom att prästgårdarna helt befriades från skyldigheten att deltaga i
kommunal fastighetsskatt. Ehuru starka skäl tala för en sådan åtgärd, har utskottet
dock icke velat framlägga förslag härom, särskilt som utredning örn reform
av kommunalbeskattningen för närvarande pågår. Utskottet vill emellertid
föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning och förslag,
hur prästerna skola befrias från skyldighet att erlägga kommunal fastighetsskatt
för prästgårdar, som upplåtas till dem.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del
antaga följande
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
61
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
l:o) Ecklesiastik boställsordning.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Till boställen räknas i denna boställsordning all den fasta egendom, som
är avsedd till bostad eller avlöning åt prästerskapet i territoriella pastorat eller
som donerats till prästänkesäte.
Boställe, som är anvisat till löntagares bostad, kallas i denna boställsordning
prästgård. Boställe, som är avsett till avlöning åt prästerskapet i visst
pastorat eller utgör änkesäte, kallas löneboställe. Boställe, vars avkastning
i sin helhet skall ingå till kyrkofonden, benämnes allmänt kyrkohemman.
2 §•
1. Prästgård och löneboställe förvaltas av pastoratet under iakttagande av vad
i denna boställsordning stadgas.
De skyldigheter, som enligt lag eller särskild författning åligga fastighets
ägare, skola beträffande prästgård och löneboställe fullgöras av pastoratet.
2. Örn förvaltningen av allmänt 2. Örn förvaltningen av allmänt
kyrkohemman stadgas i 5 kap. kyrkohemman stadgas i 4 kap.
3 §•
Pastorat äger, där så finnes lämpligt, uppdraga åt en särskild boställsstyrelse
att i avseende å förvaltningen av prästgård och löneboställe fullgöra de
åligganden, som eljest tillhöra kyrkorådet.
Vad örn val av ledamot och suppleant i kyrkoråd är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om ledamot och suppleant i boställsstyrelse, dock
må antalet ledamöter icke vara under tre eller över fem.
Boställsstyrelse väljer inom sig för varje år ordförande och, där så finnes
påkallat, vice ordförande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
(52
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
4 §.
Domkapitlet åligger tillse, att gällande
bestämmelser örn pastorats boställsförvaltning
efterlevas och att
överträdelser beivras. Domkapitlet må,
då domkapitlet finner skäl därtill,
överklaga domstolars och andra myndigheters
beslut angående boställsförvaltningen.
[Jfr 27 §.]
[Jfr 47, 48 och 49 §§.]
(Utskottets förslag.)
4 §.
Pastorats boställsförvaltning skall
stå under uppsikt av boställsnämnd
och stiftsnämnd.
5 §■
Boställsnämnd skall bestå av tre i
orten boende, i lantbruks- och därmed
sammanhängande affärsförhållanden
kunniga män. Två ledamöter jämte
lika antal ersättare utses för tre år åt
gången, den ene, tillika ordförande, av
länsstyrelsen samt den andre av stiftsnämnden.
Såsom tredje ledamot i boställsnämnden
inträder en av dem, vilka
till ett antal av en för varje till
tjänstgöringsområdet hörande pastorat
jämte ersättare skola pastoratsvis,
likaledes för tre år, utses för tjänstgöring
i boställsnämnden, därvid vad örn
valbarhet till nämndeman finnes stadgat
skall äga motsvarande tillämpning;
skolande i varje särskilt fall
bland de sålunda valda inkallas den,
som med hänsyn till boställets belägenhet
eller eljest finnes lämpligen
böra tjänstgöra, dock ej den, som tillhör
det av ärendet berörda pastoratet.
Boställsnämnds tjänstgöringsområde
bestämmes av Konungen. Där sådant
område omfattar delar av skilda län,
bestämmer Konungen, vilken länsstyrelse
skall utse ordförande i nämnden.
Ordföranden åtnjuter årligt arvode
av kyrkofonden med belopp, som Konungen
bestämmer. Därjämte äga ordföranden
och annan ledamot för resa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. (53
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
som påkallas av uppdraget, av pastoratet
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.
6 §■
1.1 varje stift skall finnas en stiftsnämnd,
bestående av feni ledamöter.
Tre ledamöter jämte en ersättare för
envar av dem utses för tre år åt gången
av Konungen. Dessa skola äga erforderlig
insikt i lantbruk och skogsbruk
samt därmed sammanhängande
affärsförhållanden. Två ledamöter
jämte en ersättare för envar av dem
väljas av domkapitlet, likaledes för tre
är åt gången. Av sistnämnda ledamöter
skall en vara juridiskt bildad och
tjänstgöra såsom sekreterare hos nämnden.
Dland ledamöterna utser Konungen
ordförande. Nämnden väljer inom sig
vice ordförande.
Konungen äger, i den mån sådant
prövas skäligt, tillerkänna ledamot av
stiftsnämnd ersättning ur kyrkofonden
ävensom bevilja erforderliga anslag
ur samma fond för gäldande av
övriga kostnader för stiftsnämndernas
verksamhet.
2. Hos stiftsnämnd skall såsom biträde
åt nämnden finnas anställd en
av nämnden utsedd stifts jägmästare.
Där särskilda skäl sådant föranleda
och Konungen det medgiver, må stiftsnämnd
anställa två eller flera stiftsjägmästare.
Konungen bestämmer, huruvida
och till vilket antal biträden
åt stiftsjägmästare må av stiftsnämnden
anställas.
Stiftsjägmästare skall hava avlagt
fullständig avgångsexamen från skogs
-
64
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
institutets högre kurs eller skogshögskolans
jägmästarekurs; dock må i
särskilda fall till stiftsjägmästare antagas
den, som avlagt avgångsexamen
från skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.
Avlöning åt stiftsjägmästare jämte
biträde åt honom bestämmes av Konungen.
3. Instruktion för stiftsnämnd och
för stiftsjägmästare utfärdas av Konungen.
2 kap. Om prästgård oell löneboställe.
Om prästgård.
5 §. 7 §.
Prästgård skall omfatta område av lämplig storlek, bebyggt på sätt i detta
kapitel föreskrives.
Erfordras ny prästgård eller flyttning av äldre prästgård, må enligt Konungens
bestämmande prästgården läggas å boställe inom pastoratet eller ock
annorstädes å område, som av pastoratet för ändamålet erbjudes.
6 §. 8 §.
Å prästgård skola finnas följande laga hus: 1) boningshus, 2) visthus, 3)
hushållskällare, 4) tvättstuga, 5) vedbod och 6) hemlighus ävensom, där sådant
prövas erforderligt, garage samt brunn.
Å prästgård för komminister må visthus och tvättstuga eller ettdera uteslutas,
när de prövas kunna undvaras.
7 §■ 9 §.
1. De laga hus, som för varje prästgård föreskrivas, må sammanbyggas, i
den mån sådant prövas lämpligt. Alla hus skola läggas och inrättas så, att
eldfara såvitt möjligt undvikes samt brandförsäkring av desamma ej förhindras
eller onödigt fördyras.
2. I stad eller stadsliknande samhälle
må, där Konungen det medgiver,
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas om bostad för
envar av tjänstinnehavarna.
2. Där Konungen det medgiver, må
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas örn bostad för
envar av tjänstinnehavarna.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
65
(Kungl. Maj:ts förslag.)
8 §.
1. För boningshus å prästgård för
kyrkoherde må föreskrivas minst sex,
högst nio boningsrum, av vilka ett tilllika
skall vara expeditionsrum, jämte
kök, skafferi, erforderliga garderober
och en eller två förstugor eller kapprum.
Då fråga uppkommer örn ny- eller
ombyggnad av boningshus, inom
vilket kyrkoarkivalier skola förvaras,
skall föreståndaren för vederbörande
landsarkiv eller arkivdepå lämnas tillfälle
att yttra sig; finnes brandfritt
valv eller annan brandsäker och fuktfri
arkivlokal vara av behovet påkallad,
skall sådan inrättas.
2. För boningshus å prästgård för
komminister må föreskrivas minst fyra,
högst sex boningsrum jämte kök,
skafferi, erforderliga garderober och
en eller två förstugor eller kapprum.
Vad i 1 mom. stadgas örn expeditionsrum
och arkivlokal i boningshus å
prästgård för kyrkoherde skall äga
motsvarande tillämpning i fråga örn
boningshus å prästgård för komminister,
som på eget ansvar under pastors
tillsyn sköter kyrkobokföring.
9 §.
1. Boningshus uppföres på sockel
av sten eller betong av minst fem decimeters
höjd ovan jord, med väggar
av tegel eller timmer eller annat ändamålsenligt
byggnadsämne. Till byggnaden
i övrigt användas ämnen, som
finnas lämpliga. Boningsrummen skola
vara försedda med nödiga och lämpliga
anordningar för uppvärmning. Alla
boningsrum förses med dubbelfönster,
gipsade, boaserade eller spända tak,
Bihang till riksdagens protokoll 1982.
(Utskottets förslag.)
10 §.
1. För boningshus å prästgård för
kyrkoherde må föreskrivas minst fern,
högst sju boningsrum, av vilka ett
tillika skall vara expeditionsrum, jämte
kök, skafferi, erforderliga garderober
och en eller två förstugor eller
kapprum. Då fråga uppkommer örn
ny- eller ombyggnad av boningshus,
inom vilket kyrkoarkivalier skola förvaras,
skall föreståndaren för vederbörande
landsarkiv eller arkivdepå lämnas
tillfälle att yttra sig; finnes
brandfritt valv eller annan brandsäker
och fuktfri arkivlokal vara av behovet
påkallad, skall sådan inrättas.
2. För boningshus å prästgård för
komminister må föreskrivas fyra eller
fem boningsrum jämte kök, skafferi,
erforderliga garderober och en eller två
förstugor eller kapprum. Vad i 1 mom.
stadgas örn expeditionsrum och arkivlokal
i boningshus å prästgård för
kyrkoherde skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om boningshus å
prästgård för komminister, som på
eget ansvar under pastors tillsyn sköter
kyrkobokföring.
11 §■
1. Boningshus uppföres på sockel av
sten eller betong av minst fem decimeters
höjd ovan jord, med väggar av
tegel eller timmer eller annat ändamålsenligt
byggnadsämne. Till byggnaden
i övrigt användas ämnen, som
finnas lämpliga. Boningsrummen skola
vara försedda med nödiga och lämpliga
anordningar för uppvärmning.
9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.)
5
66
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (TJtskottets förslag.)
oljemålning å panel, dörrar, dörr- och
fönsterinfattningar samt tapeter eller
lämplig målning å väggarna.
2. Övriga laga hus uppföras efter ortens sed av ändamålsenliga byggnads
-
ämnen. Tvättstuga skall vara försedd
3. För boningshus och andra laga
hus må efter behovet och ortens sed
tjänlig beklädnad och bestrykning föreskrivas.
4. Där elektrisk ström för belysningsändamål
finnes att tillgå i orten,
skola, såframt det utan oskälig kostnad
kan ske, belysningsledningar indragas
i prästgårdens byggnader i den
omfattning, som prövas skälig.
med panna.
3. Där elektrisk ström för belysningsändamål
finnes att tillgå i orten,
skola, såframt det utan oskälig
kostnad kan ske, belysningsledningar
indragas i prästgårdens byggnader i
den omfattning, som prövas skälig.
10 §. 12 §.
Vid bestämmandet av storleken, inredningen och beskaffenheten i övrigt av
laga hus å prästgård skall iakttagas, å ena sidan, att byggnadens varaktighet
och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses samt, å andra sidan, att de
med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade kostnader ej varda mer än
nödigt betungande.
11 §. 13 §.
Å prästgård skola alla laga hus underhållas och vid behov nybyggas av
pastoratet.
De laga husen skola av pastoratet hållas brandförsäkrade till fulla värdet.
12 §. U §.
Har pastoratet i prästgård anordnat särskild lokal för pastorsexpedition, vilken
lokal icke ingår i tjänstinnehavarens bostad, skall pastoratet bekosta möblering,
uppvärmning och städning av lokalen med tillhörande utrymmen.
13 §. 15 §.
Det åligger pastoratet att å prästgårdsområdet anlägga och underhålla gårdsplan
och väg till denna från områdets gräns.
Prästgård skall, där hinder ej mö- Prästgård skall, där hinder ej möter,
omfatta erforderligt område till ter, omfatta för tjänstinnehavarens
trädgård. Pör trädgårdsanläggning er- husbehov erforderligt område till trädforderlig
stenbrytning, röjning och gård. Pör trädgårdsanläggning erfordikning
skall pastoratet ombesörja. derlig stenbrytning, röjning och dik
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
67
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ning skall pastoratet ombesörja. Vid
nyanläggning av prästgård skall pastoratet
tillika bekosta såväl uppgörande
av plan för trädgården som ock
plantering av sedvanliga tråd och
buskar.
U §. 16 §.
Pastoratet åligger att uppföra och underhålla erforderligt stängsel kring
prästgård, där ej hägnad skall hållas av granne.
Enskild väg, som erfordras uteslutande för prästgårds räkning, skall anläggas
och underhållas av pastoratet. Sådan väg skall vintertiden vid snöfall öppenhållas
av pastoratet. Det åligger jämväl pastoratet att svara för den på prästgård
ankommande skyldighet att deltaga i byggande och underhåll av enskild
väg, som är gemensam för prästgården och annan fastighet.
15 §. 17 §.
Tjänstinnehavaren är skyldig att väl vårda prästgårdens laga hus och hålla
prästgårdsområdet i ordnat skick, så ock, där trädgård tillhandahålles honom,
väl vårda och vidmakthålla denna.
Eftersätter tjänstinnehavaren vad sålunda åligger honom, är han skyldig
ersätta pastoratet kostnaden för avhjälpande av uppkommen brist eller skada.
16 §. 18 §.
Prästgård avträdes samtidigt med frånträdandet av övriga löneförmåner vid
den tjänst, varmed prästgården är förenad.
Skola löneförmånerna på grund av tjänstinnehavarens dödsfall frånträdas
vid tjänstårets utgång och återstår vid denna tid ej mera än tre månader till
nästa fardag för tillträde och avträde av förhyrd lägenhet, äga dödsbodelägarna
kvarsitta å prästgården till nämnda fardag, med skyldighet för dem
att under tiden ej mindre ansvara för prästgårdens behöriga skötsel och vård
än även upplåta erforderligt utrymme i prästgården åt den, som i egenskap
av vikarie uppehåller tjänsten eller såsom ny innehavare tillträtt densamma.
17 §.
Har tjänstinnehavare å prästgård
uppfört annan byggnad än laga hus,
eller har han utöver vad honom ålegat
verkställt plantering av träd eller
buskar, skall han hembjuda det pastoratet
till inlösen, när han frånträder
prästgården.
19 §.
Har tjänstinnehavare å prästgård
uppfört annan byggnad än laga hus
eller inlöst byggnad av sin företrädare,
skall tjänstinnehavaren vid avträdandet
av prästgården vara skyldig
att mot lösen avstå byggnaden till pastoratet
eller, där pastoratet ej vill lösa,
åt den nye tjänstinnehavaren.
68
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Vill ej pastoratet lösa, eller har pastoratet
ej inom tre månader efter det
hembudet gjordes förklarat sig därtill
villigt, äger tjänstinnehavaren bortföra
vad han påkostat; återställe dock
jord eller byggnad i det skick, vari
han mottog den. Är ej vad tjänstinnehavaren
sålunda äger från fastigheten
skilja bortfört inom sex månader efter
det ny tjänstinnehavare tillträtt prästgården,
tillfaller det pastoratet utan
lösen.
Kan överenskommelse ej träffas örn
vad pastoratet enligt denna paragraf
bör utgiva i lösen, skall frågan avgöras
i den ordning, som stadgas i 2 kap.
8 § lagen om nyttjanderätt till fast
egendom.
18 §.
(Utskottets förslag.)
Vill ej någon av de lösningsberättigade
lösa, eller har ingendera av dem
inom tre månader efter det hembud
gjordes förklarat sig därtill villig,
äger tjänstinnehavaren bortföra byggnaden;
återställe dock jord eller byggnad
i det skick, vari han mottog den.
Är ej vad tjänstinnehavaren sålunda
äger från fastigheten skilja bortfört
inom sex månader efter det ny tjänstinnehavare
tillträtt prästgården, tillfaller
det pastoratet utan lösen.
Kan överenskommelse ej träffas örn
vad pastoratet eller ny tjänstinnehavare
enligt denna paragraf hör utgiva i
lösen, skall frågan avgöras i den ordning,
som stadgas i 2 kap. 8 § lagen
örn nyttjanderätt till fast egendom.
20 §.
Vad i denna boställsordning stadgas örn tjänstinnehavare skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn annan, som åtnjuter de med tjänsten förenade
löneförmåner.
Om löneboställe.
19 §. 21 §.
Laga hus å löneboställe äro de byggnader, som enligt föreskrift, meddelad
med stöd av äldre lag, skola finnas
övertagande av förvaltningen.
Då omständigheterna därtill giva
anledning, må på yrkande av pastoratet
ändring meddelas i föreskrift rörande
vilka laga hus, som skola finnas,
deras storlek, inredning och beskaffenhet
i övrigt; dock skall bebyggelsen
städse anpassas efter löneboställets
storlek och avkastningsförmåga.
För självständigt jordbruk avsedd
bebyggelse må ej utan tillstånd av
domkapitlet inskränkas så, att sådant
jordbruk icke längre kan bedrivas å
lönebostället.
lönebostället vid tiden för pastoratets
Då omständigheterna därtill giva
anledning, må ändring meddelas i föreskrift
rörande vilka laga hus, som
skola finnas, deras storlek, inredning
och beskaffenhet i övrigt; dock skall
bebyggelsen städse anpassas efter löneboställets
storlek och avkastningsförmåga.
För självständigt jordbruk
avsedd bebyggelse må ej utan tillstånd
av stiftsnämnden inskränkas så, att sådant
jordbruk icke längre kan bedrivas
å lönebostället.
Sammansatt andra lag- och, jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
69
(Kungl. Maj :ts förslag.) (Utskottets förslag.)
20 §. 22 §.
Har pastoratet genom köp eller byte förvärvat fast egendom att utgöra
löneboställe, skola såsom laga lius insynas å egendomen befintliga byggnader,
som finnas erforderliga för egendomens ändamålsenliga nyttjande såsom löneboställe.
21 §. 23 §.
Pastoratet skall underhålla och vid behov ombygga eller nybygga löneboställes
laga hus, så ock städse hålla boställes åker och äng samt därtill hörande
anstalter i fullgott stånd.
De laga husen skola av pastoratet hållas brandförsäkrade till fulla värdet.
22 §.
Vill pastoratet å löneboställe taga
mark i anspråk för begravningsplats
eller andra församlingsändamål eller
med nyttjanderätt upplåta mark för
kommunala behov eller till egna hem,
industri eller andra liknande ändamål,
skall pastoratet därtill inhämta tillstånd
av domkapitlet.
Lag samma, vare, örn pastoratet
vill från löneboställe för annat ändamål
än byggande och underhåll av
prästgård, kyrka, kapell, kyrkogård
och till prästgård hörande väg bortföra
grus, sten, torv, lera eller därmed
jämförliga naturtillgångar. Meddelas
tillstånd därtill, må domkapitlet föreskriva,
att inkomsten skall fonderas
och fonden utgöra prästlönetillgång
för pastoratet.
Örn upplåtelse av tomträtt å lönebos
24 §.
Vill pastoratet å löneboställe taga
mark i anspråk för begravningsplats
eller andra församlingsändamål eller
med nyttjanderätt upplåta mark för
kommunala behov eller till egna hem,
industri eller andra liknande ändamål,
skall pastoratet därtill inhämta tillstånd
av stiftsnämnden, som tillika
äger bestämma villkoren för upplåtelsen.
Lag samme vare, örn pastoratet vill
från löneboställe för annat ändamål än
byggande och underhåll av prästgård
och därtill hörande väg taga i anspråk
grus, sten, torv, lera eller därmed jämförliga
naturtillgångar eller upplåta
rätt därtill. Meddelas tillstånd, må
stiftsnämnden föreskriva, att inkomsten
skall fonderas och fonden utgöra
prästlönetillgång för pastoratet.
lie är särskilt stadgat.
25 §.
Vid upplåtelse av löneboställe på arrende
skall pastoratet upprätta och underställa
boställsnämndens prövning
och godkännande förslag till arrende
-
70
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
kontrakt. 1 förslaget skall upptagas den
arrendeavgift, som optionsberättigad
arrendator skall hava att erlägga, eller,
då sådan arrendator icke finnes,
den avgift, vartill bostället lägst må
utarrenderas.
Nämnden äger föreskriva jämkning
i förslaget, därest detsamma finnes vara
ofullständigt eller prövas lända till
skada för bostället eller eljest för det
allmänna eller, såvitt angår optionsberättigad
arrendator, befinnes icke tillgodose
dennes berättigade intresse.
23 §. 26 §.
I fråga om upplåtelse av löneboställe på arrende skall, i den mån ej annat
följer av bestämmelserna i denna boställsordning, gälla allmän lag.
27 §.
Upplåtelse av löneboställe på arrende
skall, där ej särskilda omständigheter
annat föranleda, ske på tio år i
sänder.
28 §.
Arrendator vare skyldig att avhjälpa
sådana brister å löneboställets laga
hus, som föranleda blott mindre reparation,
så ock att hålla boställets åker
och äng med därtill hörande anstalter i
fullgott stånd. Arrendatorn må jämväl
tillförbindas att svara för annan än
mindre reparation samt för ombyggnad
eller nybyggnad av laga hus ävensom
att fullgöra pastoratet enligt 23 §
åliggande brandförsäkringsplikt. Pastoratet
svare dock för att de arrendatorn
sålunda åvilande skyldigheter ej
eftersättas.
sattas. *
24 §.
Är löneboställe utarrenderat, vare
arrendatorn skyldig att avhjälpa sådana
brister å boställets laga hus, som
föranleda blott mindre reparation, så
ock att hålla boställets åker och äng
med därtill hörande anstalter i fullgott
stånd. Arrendatorn må jämväl tillförbindas
att svara för annan än mindre
reparation samt för ombyggnad eller
nybyggnad av laga hus ävensom att
fullgöra pastoratet enligt 21 § åliggande
brandförsäkringsplikt. Pastoratet
svare dock för att de arrendatorn sålunda
åvilande skyldigheter ej efter
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
71
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Med mindre reparation förstås avhjälpande av smärre brister å golv, väggoch
takbeklädnad, fönster, dörrar, trappor, eldstäder, murar och fast inredning
ävensom andra åtgärder, vilka äro att anse såsom tillfällig lagning.
Arrendatorns skyldigheter i de i denna paragraf omförmälda hänseenden
skola angivas i arrendekontraktet.
25 §.
1. Därest arrendator innehaft arrendet
så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen av arrendetiden
uppgår till tio år, samt väl brukat
lönebostället, skall arrendatorn eller,
örn han avlidit, hans änka och barn
äga företrädesrätt att, där pastoratet
ämnar fortfarande utarrendera bostället,
ånyo arrendera detsamma (optionsrätt),
såvida begäran härom framställes
hos pastoratet minst nio månader
före arrendetidens utgång.
Har, där sådan begäran framställts,
pastoratet icke senast sju månader före
arrendetidens utgång lämnat arrendatorn
meddelande, att pastoratet icke
ämnar utarrendera bostället eller icke
medgiver honom optionsrätt, och ej
heller, där utarrendering skall ske och
optionsrätt icke förvägras arrendatorn,
för, honom tillkännagivit villkoren för
nytt arrende, skall förutvarande arrende
anses vara på oförändrade villkor
29 §.
Till- och avträdessyn så ock annan
syn, varom förmäles i 2 kap. lagen örn
nyttjanderätt till fast egendom, skall
å löneboställe verkställas av boställsnämndens
tre ledamöter. Arrendator
skall ersätta pastoratet dess kostnad
för sådan syn, om och i den mån kostnaden
enligt bestämmelserna i nämnda
lag skolat gäldas av honom.
30 §.
1. Därest arrendator innehaft arrendet
så lång tid, att denna tillsammans
med återstående delen av arrendetiden
uppgår till sju år, samt väl brukat lönebostället,
skall arrendatorn eller, örn
han avlidit, hans änka och barn äga
företrädesrätt att ånyo arrendera detsamma
på de villkor, som i vederbörlig
ordning fastställas (optionsrätt).
Har arrendatorn icke inom en månad
efter det pastoratet hembjudit honom
arrendet på fastställda villkor
övertagit detsamma, anses optionsrätten
förfallen; arrendatorn är dock icke
skyldig att i anledning av gjort hembud
träffa sitt val förrän nio månader
före arrendetidens utgång.
72
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
förlängt på fem år. Har arrendatorn
icke inom en månad efter mottagandet
av pastoratets anbud å nytt arrende
träffat överenskommelse med pastoratet
örn arrendevillkoren, anses optionsrätten
förfallen.
2. Har under de sista tio arrendeåren
arrendators dödsbodelägare övertagit
arrendet eller arrendator å barn
eller barns make överlåtit arrenderätten,
äger vid ny utarrendering den,
som på sådant sätt blivit innehavare
av arrenderätten, för åtnjutande av optionsrätt
räkna sig till godo den tid,
varunder företrädaren varit i besittning
av arrendet.
3. Därest efter arrendetidens utgång
lönebostället i sin helhet eller till
någon del ej vidare kommer att utarrenderas
eller skall upplåtas under
ett arrende med annan egendom eller
ock visst område skall särskilt upplåtas,
äger arrendatorn icke att för den
honom eljest tillkommande optionsrätt
erhålla någon ersättning. Örn bostället
finnes böra vid förnyad utarrendering
upplåtas i två eller flera lotter, äger
arrendatorn optionsrätt till endast en
av dessa lotter, därvid han äger själv
bestämma, vilken av de olika lotterna
han fortfarande vill bruka.
(Utskottets förslag.)
2. Har under de sista sju arrendeåren
arrendators dödsbodelägare övertagit
arrendet eller arrendator å barn
eller barns make överlåtit arrenderätten,
äger vid ny utarrendering den,
som på sådant sätt blivit innehavare
av arrenderätten, för åtnjutande av optionsrätt
räkna sig till godo den tid,
varunder företrädaren varit i besittning
av arrendet.
3. Vill pastoratet efter arrendetidens
utgång icke ånyo utarrendera lönebostället
i dess helhet eller till någon
del, eller vill pastoratet upplåta bostället
under ett arrende med annan egendom
eller ock särskilt upplåta viss
lott, skall frågan örn löneboställets utarrendering
underställas stiftsnämndens
prövning och avgörande. Går i
fall, som nu sagts, arrendator förlustig
honom eljest tillkommande optionsrätt,
äger han icke därför erhålla någon
ersättning.
Örn bostället finnes böra vid förnyad
utarrendering upplåtas i två eller
flera lotter, äger arrendatorn optionsrätt
till endast en av dessa lotter,
därvid han äger själv bestämma,
vilken av de olika lotterna han fortfarande
vill bruka.
4. Optionsrätt äger rum allenast i avseende å område, som utarrenderas för
jordbruk eller bebyggande, dock ej beträffande torpställe å löneboställes
skogsmark.
5. Ej må genom förbehåll i avtal mellan arrendator och pastoratet arendator
betagas optionsrätt, varom i denna paragraf stadgas; har sådant förbehåll
skett, vare det utan verkan.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
73
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
6. Bestämmelserna örn arrendator tillkommande optionsrätt skola intagas i
arrendekontraktet.
Innan pastoratet utarrenderar löneboställe, som ligger i nära grannskap av
prästgård, eller godkänner överlåtelse av arrende av sådant boställe, skall
tjänstinnehavaren beredas tillfälle att yttra sig i ärendet.
Om boställsnämnd och dess uppsikt över Om boställsnäinnds uppsikt över boställs
-
För uppsikt över förvaltningen av
prästgård och av löneboställe med undantag
för dess skog (löneboställes
jordbruksdel) skall finnas särskild boställsnämnd,
en för varje tingslag på
landet jämte de städer, som ligga därinom
eller som enligt Konungens förordnande
skola därmed förenas till ett
tjänstgöringsområde, samt en för Stockholms
stad. [Jfr 5 §.]
B oställ snämnden skall bestå av tre i
orten boende, i lantbruks- och därmed
sammanhängande affärsförhållanden
kunniga män. Två ledamöter jämte lika
antal ersättare utses för tre år åt
gången, den ene, tillika ordförande, av
länsstyrelsen samt den andre av domkapitlet.
Såsom tredje ledamot i boställsnämnden
inträder en av dem, vilka
till ett antal av en för varje till
tjänstgöringsområdet hörande pastorat
skola pastoratsvis, likaledes för tre år,
utses för tjänstgöring i boställsnämnden,
därvid vad örn valbarhet till
nämndeman finnes stadgat skall äga
motsvarande tillämpning; skolande i
varje särskilt fall bland de sålunda
valda inkallas den närmast boende,
som ej tillhör det av förrättningen berörda
pastoratet.
26 §.
31 §.
boställsförvnltningen.
27 §.
förvaltningen.
74
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Konungen äger, där särskilda skäl
sådant föranleda, rörande nämndens
tjänstgöringsområde och sättet huru
ledamöterna skola utses förordna annorlunda
än nu sagts.
28 §. 32 §.
Boställsnämnd åligger att med tillämpning av de i detta kapitel givna bestämmelser
meddela föreskrifter angående prästgårds anordnande och löneboställes
bebyggande, så ock att öva tillsyn å prästgårds och löneboställes hävd
till hus och jord.
Stanna boställsnämndens ledamöter i olika meningar, gälle vad de flesta
säga. Har var sin särskilda mening och kan jämkning ej ske, gälle ordförandens.
Yppas inom hoställsnämnden skiljaktiga
meningar vid beslut örn utförande
av större ny- eller ombyggnad,
skall ärendet i denna del underställas
stiftsnämndens prövning och avgörande.
29 §. 33 §.
Boställsnämnds tillsyn över prästgård och löneboställe utövas genom ekono
-
misk besiktning.
Å löneboställe må sådan besiktning
kunna förrättas av nämndens ordförande
ensam, där domkapitlet med
hänsyn till boställets ringhet eller
andra omständigheter prövar sådant
lämpligen kunna äga rum och pastoratet
samt, där bostället är utarrenderat,
jämväl arrendatorn därtill lämnar
medgivande. Vid nu nämnd besiktning
må dock ej handläggas fråga örn utdömande
eller insyning av laga hus.
30 §.
Ekonomisk besiktning skall på föranstaltande
av domkapitlet hållas, å
prästgård inom utgången av tionde
året och å löneboställe, där ej domka
-
Å löneboställe må sådan besiktning
kunna förrättas av nämndens ordförande
ensam, där stiftsnämnden prövar
sådant lämpligen kunna äga rum,
dock skall hela hoställsnämnden deltaga
i besiktningen, örn pastoratet eller
arrendator det begär minst tio dagar
före besiktningen. Vid besiktning,
som hålles av nämndens ordförande ensam,
må ej handläggas fråga örn utdömande
eller insyning av laga hus.
34 §.
Ekonomisk besiktning skall på föranstaltande
av stiftsnämnden hållas, å
prästgård inom utgången av tionde
året och å löneboställe, där ej stifts
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
75
(Kungl. SIaj:ts förslag.)
pitlet för visst löneboställe annorlunda
bestämmer, inom utgången av femte
året efter det, då ekonomisk besiktning
näst förut förrättats å fastigheten;
domkapitlet obetaget att i händelse av
särskilt behov även å annan tid förordna
örn ekonomisk besiktning.
(Utskottets förslag.)
nämnden för visst löneboställe annorlunda
bestämmer, inom utgången av
femte året efter det, då ekonomisk besiktning
näst förut förrättats å fastigheten;
stiftsnämnden obetaget att i
händelse av särskilt behov även å annan
tid förordna örn ekonomisk besiktning.
31 §.
35 §.
1. Vid ekonomisk besiktning har boställsnämnden att iakttaga följande:
a) Nämnden skall tillse, att de laga husen äro behörigen brandförsäkrade
och försedda med nödig brandredskap, så ock anteckna i vad mån förut föreskrivna
nybyggnader, ombyggnader, reparationer och andra åtgärder blivit
verkställda.
b) Är efter senaste ekonomiska besiktning hus, som skall finnas å prästgård
eller löneboställe, nybyggt, skall nämnden tillse, huruvida det är i överensstämmelse
med givna föreskrifter samt i övrigt ändamålsenligt och med
omsorg uppfört. Nämnden meddelar därefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan därå anmärkta felaktigheter och brister blivit avhjälpta,
insynas. Kan huset icke godkännas, lämnas föreskrift angående därav
påkallade åtgärder.
c) Finnas å laga hus bristfälligheter, skall nämnden pröva, huruvida bristfälligheterna
kunna avhjälpas allenast genom mindre reparation. Där så är
fallet, skall sådan mindre reparation föreskrivas.
d) Anser nämnden bristfälligheter å laga hus föranleda annan än mindre
reparation, skall nämnden meddela föreskrift därom.
e) Prövar nämnden erforderligt, att ombyggnad sker av laga hus eller att
sådant hus ersättes med nytt, skall nämnden ålägga pastoratet att verkställa
ombyggnad eller nybyggnad. Nämnden skall i beslutet angiva husets inredning
och beskaffenhet samt i fråga örn nybyggnad dess storlek.
f) Nämnden skall i fråga örn präst- f) Nämnden skall tillse, huruvida
gårdsområde tillse, huruvida av pasto- pastoratet fullgjort sina skyldigheter
ratet anlagd gårdsplan och väg äro, i beträffande prästgårdsområdet, samt
föreskriva de bättringar, som därutinnan
anses erforderliga.
vad på pastoratet ankommer, behörigen
underhållna, samt föreskriva de
bättringar, som anses erforderliga.
g) Ägorna å löneboställe skola besiktigas oell anteckning göras angående
de brister, som förefinnas beträffande åkerns hävdande, övriga ägors skötsel
och vård, hägnaders och dikens anbringande och underhåll samt torvmosses
begagnande. Erforderliga bättringar och andra åtgärder skola föreskrivas. Fin
-
76
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
nes å löneboställe antaget brukningssätt uppenbart leda till skada för bostället,
skall nödig rättelse föreskrivas.
h) Tid skall utsättas, inom vilken vid förrättningen föreskriven nybyggnad,
ombyggnad, reparation eller annan åtgärd bör vara verkställd.
2. Är löneboställe utarrenderat, skola de föreskrifter, som meddelas enligt
1 mom. c) och g), avse arrendatorn. Vad nu är sagt galle, i den mån arrendatorn
tillförbundits att fullgöra pastoratet åvilande skyldigheter i avseende å
annan än mindre reparation, ombyggnad eller nybyggnad av boställets laga hus
eller brandförsäkring av husen, jämväl beträffande de föreskrifter, som därutinnan
meddelas. Pastoratet äge dock i fall, som avses i detta moment, rätt till
talan jämte arrendatorn.
32 §.
Har boställsnämnd vid ekonomisk
besiktning eller eljest meddelat föreskrift
örn utförande av nybyggnadseller
underhållsarbeten å prästgård eller
löneboställe, skall pastoratet eller,
där i fråga örn löneboställe föreskriften
avsett arrendator, denne inom en
månad efter utgången av den för arbetenas
verkställande utsatta tiden ingiva
anmälan örn fullgörandet till domkapitlet.
Hava föreskrivna arbeten icke fullgjorts
inom utsatt tid, äger domkapitlet
hos överexekutor påkalla, att vad
pastoratet eller arrendator eftersatt
varder på pastoratets bekostnad verkställt
genom överexekutors försorg.
För arbetenas utförande erforderliga
medel förskjutas av kyrkofonden; vad
sålunda förskjutits äger överexekutor
låta omedelbart uttaga hos pastoratet.
Har föreskrivet arbete, vars utförande ankommit på arrendator av löneboställe,
verkställts på pastoratets bekostnad, äge pastoratet söka sin kostnad åter
av arrendatorn. Förmenar pastoratet eller arrendatorn, att föreskriven nybyggnad,
ombyggnad eller större reparation eller brandförsäkring, som utförts eller
bekostats av den ene, enligt arrendekontraktet rätteligen bort utföras eller
bekostas av den andre, äge ock sådan talan.
36 §.
Har boställsnämnd vid ekonomisk
besiktning eller eljest meddelat föreskrift
örn utförande av nybyggnadseller
underhållsarbeten å prästgård eller
löneboställe, skall pastoratet eller,
där i fråga örn löneboställe föreskriften
avsett arrendator, denne inom en
månad efter utgången av den för arbetenas
verkställande utsatta tiden ingiva
bestyrkt anmälan örn fullgörandet
till boställsnämndens ordförande. Inkommer
icke sådan anmälan, skall ordföranden
därom underrätta stiftsnämnden.
Hava föreskrivna arbeten icke fullgjorts
inom utsatt tid, äger stiftsnämnden
hos överexekutor påkalla, att vad
pastoratet eller arrendator eftersatt
varder på pastoratets bekostnad verkställt
genom överexekutors försorg.
För arbetenas utförande erforderliga
medel förskjutas av kyrkofonden; vad
sålunda förskjutits äger överexekutor
låta omedelbart uttaga hos pastoratet.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
77
(Kungl. Maj:ts förslag.)
33 §.
Ekonomisk besiktning och annan
boställsnämndens förrättning påkallas
hos ordföranden.
Förrättning hålles under tjänlig årstid
å tid och plats, som ordföranden
bestämmer, därvid skall iakttagas, att,
örn så ske kan, förrättningar i samma
ort verkställas omedelbart efter varandra.
34 §.
Örn tiden för förrättnings hållande
skall boställsnämndens ordförande
minst en månad förut underrätta domkapitlet
och ordföranden i kyrkostämman
eller, i pastorat där kyrkofullmäktige
finnas, ordföranden hos dem. Örn
mottagandet av underrättelse skall bevis
genast av vederbörande tillställas
boställsnämndens ordförande. Annan
part skall minst fjorton dagar före förrättningen
kallas till densamma.
Har boställsnämndens ordförande
bevisligen iakttagit vad enligt första
stycket åligger honom, må parts eller
ombuds uteblivande ej utgöra hinder
för förrättningens företagande.
[Jfr 38 §.]
(Utskottets förslag.)
37 §.
Ekonomisk besiktning och annan å
hoställsnämndcn ankommande åtgärd
påkallas hos ordföranden. Annat ärende
än ekonomisk besiktning må ej föranleda
förrättning å boställe, med
mindre sådan är oundgängligen erforderlig.
Boställsnämnden sammanträder på
kallelse av ordföranden å tid och plats,
som ordföranden bestämmer, därvid
skall iakttagas, att, örn så ske kan, förrättningar
i samma ort verkställas
omedelbart efter varandra.
38 §.
Innan boställsnämnden avgör ärende,
som icke föranleder förrättning å
boställe, skall nämnden, där det prövas
erforderligt, inhämta yttrande av pastoratet
samt tjänstinnehavare och arrendator.
Skall förrättning hållas å boställe,
åligger det boställsnämndens ordförande
att örn tiden för förrättningen
minst en månad förut underrätta ordföranden
i kyrkostämman eller, i pastorat
där kyrkofullmäktige finnas, ordföranden
hos dem. Om mottagandet av
underrättelse skall bevis genast av
vederbörande tillställas boställsnämndens
ordförande. Annan part skall
minst fjorton dagar före förrättningen
kallas till densamma. Har boställsnämndens
ordförande bevisligen iakttagit
vad sålunda åligger honom, må
parts eller ombuds uteblivande ej utgöra
hinder för förrättningens företagande.
Innan beslut fattas örn ny- eller ombyggnad,
skall tillfälle beredas pasto
-
78
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ratet att inkomma med förslag till ritningar
och arbetsbeskrivning.
35 §.
Till de ledamöter av boställsnämnden,
som skola deltaga i förrättning,
skall ordföranden utfärda kallelsebrev
sist fjorton dagar före förrättningen.
36 §. 39 §.
1. Såsom jäv mot ledamot av boställsnämnd galle: Örn han är med part
i skyldskap eller svågerlag, som i 13 kap. 1 § rättegångsbalken örn jäv mot
domare sägs, eller örn han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän, eller
örn ledamot eller den, som står till honom i skyldskap eller svågerlag, som
nämnt är, äger del i målet eller eljest kan av förrättningen vänta synnerlig
nytta eller skada eller är medlem av pastoratets kyrkoråd eller boställsstyrelse.
Har ledamot, som innehar allmän tjänst, å tjänstens vägnar rättegång med
part, eller söker någon sak med ledamot eller tillfogar honom något med ord
eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det må ej räknas för jäv.
2. Vet nämndens ordförande, att jäv mot honom är, eller är han av laga
förfall hindrad att deltaga i nämnden, inkalle han i sitt ställe den för honom
utsedde ersättaren. Förekommer dylikt jäv mot eller förfall för någon
av nämndens övriga ledamöter, gore denne omedelbart anmälan därom hos ordföranden,
vilken ombesörjer inkallande av ersättare.
3. Därest i det fall, att ordföranden 3. Därest i det fall, att ordföranden
eller av domkapitlet utsedd ledamot på eller av stiftsnämnden utsedd leda
-
grund av laga förfall eller jäv är
hindrad att deltaga i nämnden, sådant
hinder möter jämväl för ersättaren,
åligger det ordföranden att örn förhållandet
göra anmälan hos länsstyrelsen,
som har att för ifrågavarande tillfälle
förordna ordförande eller ledamot
av nämnden.
mot på grund av laga förfall eller jäv
är hindrad att deltaga i boställsnämnden,
sådant hinder möter jämväl för ersättaren,
åligger det ordföranden att
örn förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen,
som har att för ifrågavarande
tillfälle förordna ordförande eller
ledamot av nämnden.
37 §.
Anmäles vid förrättning jäv mot ordföranden,
och finner boställsnämnden
det vara lagligen grundat, inställes
förrättningen och förfares för inkallande
av annan ordförande såsom i 36 §
sägs. Förekommer mot annan ledamot
40 §.
Anmäles vid sammanträde av boställsnämnden
jäv mot ordföranden, och
finner nämnden det vara lagligen grundat,
inställes förrättningen och förfares
för inkallande av annan ordförande såsom
i 39 § sägs. Förekommer mot an
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
79
(Kungl. Maj:ts förslag.)
jäv, sorn av nämnden godkännes, ombesörjer
ordföranden inkallande av ersättare
för honom. Ogillas jävet, skall
förrättningen fortgå; vederbörande obetaget
att i sammanhang med huvudsaken
klaga över beslut, varigenom
jävsanmärkning ogillats.
38 §.
Innan boställsnämnd fattar beslut
örn ny- eller ombyggnad, skall tillfälle
beredas pastoratet att inkomma med
förslag till ritningar och arbetsbeskrivning.
Åligger skyldighet att utföra
byggnaden arrendator av löneboställe,
skall han höras över förslaget.
39 §.
Boställsnämndens ordförande må,
där så finnes nödigt, kalla byggnadseller
eljest sakkunnig person att biträda
vid förrättning.
[Jfr 48 §.]
40 §.
Över boställsnämnds förrättning
skall upprättas särskilt instrument. I
instrumentet skall intagas vad den,
som är missnöjd med förrättningen,
har att iakttaga för bevarande av sin
talan.
Nämndens ordförande åligger att
inom fjorton dagar efter förrättningens
avslutande sända förrättningsinstrumentet
i huvudskrift eller avskrift till
samtliga parter.
(Utskottets förslag.)
nan ledamot jäv, som av nämnden godkännes,
ombesörjer ordföranden inkallande
av ersättare för honom. Ogillas
jävet, skall förrättningen fortgå; vederbörande
obetaget att i sammanhang
med huvudsaken klaga över beslut,
varigenom jävsanmärkning ogillats.
[Jfr 38 §.]
41 §.
Boställsnämndens ordförande må,
där så finnes nödigt, kalla byggnadseller
eljest sakkunnig person att biträda
nämnden.
Tillkallad sakkunnig erhåller gottgörelse
av pastoratet efter boställsnämndens
bestämmande.
42 §.
Boställsnämndens ordförande åligger
att så snart ske kan tillställa stiftsnämnden
och samtliga parter skriftligt
besked örn innehållet i meddelat beslut
så ock, där förrättning hållits, instrument
över förrättningen i huvudskrift
eller avskrift.
Beslutet skall innehålla vad den, som
är missnöjd därmed, har att iakttaga
för bevarande av sin talan.
41 §. 43 §.
Utan hinder av beslut, som boställsnämnd meddelat, äger nämnden, där ändrade
förhållanden det föranleda, annorlunda förordna.
80
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
Om laga syn.
42 §.
Den, som ej åtnöjes med boställsnämnds
förrättning, äger att, vid förlust
av rätt till vidare talan, inom en
månad efter förrättningens avslutande
anmäla sig å landet hos domaren och i
stad hos rådstuvurättens ordförande
med begäran om laga syn.
Anmälan bör vara åtföljd av instrument
över förrättningen.
43 §.
Laga syn förrättas på landet av domaren
jämte två nämndemän samt i
stad av rådstuvurätten.
44 §.
Då laga syn skall hållas, åligger det
domaren eller rätten att utsätta tid för
densamma, varjämte domaren skall
kalla nämnd.
Beträffande parters kallelse till laga
syn skall vad i 34 § är stadgat beträffande
förrättning av boställsnämnd äga
motsvarande tillämpning, med iakttagande
av att vad där stadgas örn ordförande
i boställsnämnd skall gälla domaren
eller rätten.
45 §.
Synerättens ordförande må, där så
finnes nödigt, tillkalla byggnads- eller
eljest sakkunnig person att biträda vid
syn.
45 §.
Är, då missnöje mot förrättning av
boställsnämnd blivit anmält, klagan
tillika förd över beslut, varigenom mot
ledamot av boställsnämnden gjort jäv
(Utskottets förslag.)
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
81
(Kungl. Maj:ts förslag.)
ogillats, och finner synerätten jävsan- märkningen vara lagligen grundad,
skall ny förrättning verkställas av sy- nerätten, som därvid meddelar de före- skrifter, vilka av omständigheterna
finnas påkallade.
(Utskottets förslag.)
Om förrätt ningskostnad.
47 §.
Omförande i boställsnämnd åtnjuter
årligt arvode av kyrkofonden nied be- lopp, som Konungen bestämmer.
[Jfr 5 §.]
48 §.
Ledamöter av boställsnämnd och
synerätt åtnjuta för förrättning rese- kostnads- och traktamentsersättning
enligt allmänna resereglementet.
Tillkallad sakkunnig erhåller gott- görelse efter bestämmande av boställs- nämnd eller synerätt.
[Jfr 5 och 41 §§.]
49 §.
Kostnad, som i 48 § sägs, skall gäl- das av pastoratet, där ej för visst fall
i fråga örn ekonomisk besiktning är
annorlunda stadgat.
Finner synerätten, att laga syn bli- vit utan giltig orsak påkallad, må kla- gande, i den mån synerätten prövar
skäligt, förpliktas att gottgöra pasto- ratet å sådan syn belöpande kostnad.
[Jfr 5 och 41 §§.]
3 kap. Om löneboställes skog.
50 §.
44 §.
För den omedelbara vården av löne- boställes skog skall hos pastoratet vara
anställd en förvaltare med skoglig ut- bildning eller eljest med erforderlig
kännedom örn skogsskötsel.
För skötseln av löneboställes skog
skall hos pastoratet såsom biträde vara
anställd en person med skoglig utbild- ning. Där särskilda omständigheter
det föranleda, må såsom biträde
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.) 6
82
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. ilaj:ts förslag.)
Valet av förvaltare skall för prövning
och godkännande underställas
den stiftsintendent, som enligt nästföljande
paragraf skall finnas i stiftet.
51 §.
För att tillhandagå pastoraten vid
skogsförvaltningen och öva tillsyn över
skogsskötseln skall inom varje stift
finnas en stiftsintendent. I särskilda
fall må för två eller flera stift utses
gemensam stiftsintendent. Till stiftsintendentens
förfogande skola ställas
erforderliga biträden.
Stiftsintendent skall hava avlagt
fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets
högre kurs eller skogshögskolans
jägmästarekurs; dock må i särskilt
fall till stiftsintendent antagas
den, som avlagt avgångsexamen från
skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans
forstmästarekurs.
Stiftsintendent utses av Konungen,
som ock förordnar angående anställande
av biträde. Instruktion för stiftsintendenten
utfärdas av Konungen.
52 §.
Vid skogsförvaltningen skall, nied
beaktande av att såvitt möjligt jämn
avkastning erhålles, eftersträvas utvinnande
av det med hänsyn till skogens
tillstånd bästa möjliga ekonomiska
resultat.
(Utskottets förslag.)
anlitas person, som ej erhållit sådan utbildning
men som förvärvat erforderlig
praktisk erfarenhet i skogsskötsel.
Konungen äger förordna, att vid vården
av större boställsskog skall anlitas
biträde med högre skoglig utbildning.
Valet av biträde vid skogsskötseln
skall för prövning och godkännande
underställas stiftsnämnden.
45 §.
Löneboställes skog skall skötas efter
hushållning spion. Vid uppgörande av
sådan plan skall, med beaktande av att
såvitt möjligt jämn avkastning erhålles,
eftersträvas utvinnande av det med
hänsyn till skogens tillstånd bästa möjliga
ekonomiska resultat.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
83
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
46 §.
[Jfr 56 §.]
Hushållning spion upprättas genom
stiftsnämndens försorg. Planen skall,
sedan pastoratet beretts tillfälle yttra
sig över uppgjort förslag, fastställas
av stiftsnämnden.
Planen skall omfatta en tid av tio år.
[Jfi 65 §.]
Om synnerliga skäl därtill äro, må
före utgången av giltighetstiden för så- dan plan denna för återstoden av sam- ma tid ersättas med ny, förändrad plan.
Anlitar stiftsnämnd tillfälligt bi- träde för upprättande av hushållnings- plan, åligger det pastoratet att enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
ersätta kyrkofonden för härav upp- kommen kostnad.
[Jfr 56 §.]
47 §.
Hushållning spion skall utvisa, hur
stor virkesmängd, som under planens
giltighetstid får uttagas.
[Jfr 53 § andra stycket.]
För tillgodoseende av löneboställes,
behov av betesmark må, där pastoratet
det påfordrar, i hushållning splanen
från skogsvårdande åtgärder undan- tagas för beteskultur lämpligt område.
Närmare föreskrifter rörande hus- hållningsplan och dess tillämpning
meddelas av Konungen.
[Jfr 55 §.]
48 §.
Vill pastoratet för ernående av ökad
skogsavkastning torrlägga försumpad
mark, myr eller kärr eller utföra annat
sådant företag, skall stiftsnämnden på
begäran av pastoratet låta upprätta er- forderlig plan och arbetsbeskrivning.
[Jfr 57 §.]
49 §.
Vid förrättning å marken för upp- görande av hushållnings- eller torr-
84
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj :ts förslag.)
53 §.
För bibehållande av skogsbestånd i
god kultur och för återväxt å område,
där avverkning ägt rum eller skada å
skogen uppkommit genom brand, storm,
snöbrott, insektshärjning eller annan
dylik händelse eller genom betning av
hemdjur eller genom åverkan, skall
pastoratet vidtaga de åtgärder, stiftsintendenten
finner skäligt föreskriva.
För tillgodoseende av löneboställes
behov av betesmark äger pastoratet efter
godkännande av stiftsintendenten
från skogsvårdande åtgärder undantaga
för beteskultur lämpligt område.
54 §.
Örn fullgörandet av föreskrivna
skogsvårdande åtgärder skall stiftsintendenten
underrättas sist inom en
månad efter utgången av den för åtgärdernas
verkställande utsatta tid.
Hava föreskrivna åtgärder ej fullgjorts
inom utsatt tid, äger stiftsintendenten
hos överexekutor påkalla, att
vad pastoratet eftersatt varder på dess
bekostnad verkställt genom överexekutors
försorg. För arbetenas utförande
erforderliga medel förskjutas av kyrkofonden;
vad sålunda förskjutits äger
överexekutor låta omedelbart uttaga
hos pastoratet.
(Utskottets förslag.)
läggningsplan skall pastoratet på anmodan
tillhandahålla erforderlig hantlangning.
50 §.
För återväxt å område, där avverkning
ägt rum eller skada å skogen uppkommit
genom brand, storm, snöbrott,
insektshärjning eller annan dylik händelse
eller genom betning av hemdjur
eller genom åverkan, skall pastoratet
vidtaga de åtgärder, stiftsnämnden
finner skäligt föreskriva.
Lag samma vare, där överträdelse
sker av vad i fastställd hushållningsplan
föreskrivits och i anledning därav
särskilda åtgärder för skogens behöriga
skötsel finnas påkallade.
[Jfr 47 § andra stycket.]
51 §.
Örn fullgörandet av skogsvårdande
åtgärder, som föreskrivits i hushållningsplan
eller eljest, skall stiftsnämnden
underrättas sist inom en månad
efter utgången av den för åtgärdernas
verkställande utsatta tid.
Hava föreskrivna åtgärder ej fullgjorts
inom utsatt tid, äger stifts nämnden
hos överexekutor påkalla, att vad
pastoratet eftersatt varder på dess bekostnad
verkställt genom överexekutors
försorg. För arbetenas utförande erforderliga
medel förskjutas av kyrkofonden;
vad sålunda förskjutits äger
överexekutor låta omedelbart uttaga
hos pastoratet.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
85
(Kungl. Maj:ts förslag.)
55 §.
Vill pastoratet för ernående av ökad
skogsavkastning torrlägga försumpad
mark, myr eller kärr eller utföra annat
sådant företag, har stiftsintendenten
att på begäran av pastoratet upprätta
erforderlig plan och arbetsbeskrivning.
56 §.
Avverkning av skog skall ske i enlighet
med avverkningsplan, som upprättas
och fastställes av stiftsintendenten
i samförstånd med pastoratet.
Kunna stiftsintendenten och pastoratet
ej enas örn avverkningsplan, förfares
så som i 64 § sägs.
Avverkningsplanen skall omfatta
en tid av tio år. Den skall utvisa den
virkesmängd, som under nämnda tid
får uttagas. När synnerliga skäl därtill
äro, må före utgången av giltighetstiden
för sådan plan denna ersättas
med ny, förändrad plan.
57 §.
Vid förrättning å marken för uppgörande
av torrläggnings- eller avverkningsplan
skall pastoratet på anmodan
tillhandahålla erforderlig hantlangning.
58 §.
Avverkning må ej ske annorledes
än efter utstämpling.
Utstämpling skall ombesörjas av
pastoratets förvaltare. Då stiftsintendenten
finner det påkallat, äger han
föreskriva, att utstämpling skall ske i
närvaro av honom underställd skogstjänsteman.
Vid utstämpling har förvaltaren
att ställa sig till efterrättelse
de anvisningar, som stiftsintendenten
(Utskottets förslag.)
[Jfr 48 §.]
[Jfr 46 §.]
[Jfr 49 §.]
52 §.
Avverkning må ej ske annorledes än
efter utsyning av pastoratets för skogsskötsel
anlitade biträde.
86
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
eller nu nämnd skogstjänsteman finner
erforderligt meddela.
Örn verkställd utstämpling skall
stiftsintendenten omedelbart underrättas.
59 §.
Finner stiftsintendenten utstämpling
icke kunna godkännas, skall han
senast inom en månad efter det han erhållit
underrättelse örn dess verkställande
tillställa pastoratet skriftligt besked
därom med uppgift tillika, i vilka
hänseenden rättelse bör vidtagas. Är
ej anmärkning inom den tid inkommen,
eller medgiver stiftsintendenten dessförinnan
pastoratet att förfoga över
virket, må därefter avverkning och försäljning
ske.
60 §.
I avverkningsplanen må upptagas
viss virkesmängd, över vilken pastoratet
för tillfälliga behov skall äga årligen
förfoga omedelbart efter verkställd
utstämpling. Stiftsintendenten
äger medgiva pastcrratet att jämväl eljest
genast förfoga över utstämplat
virke.
I nu nämnda fall erfordras ej omedelbar
anmälan örn verkställd utstämpling.
[Jfr 62 §.]
(Utskottets förslag.)
53 §.
Sker avverkning i strid mot fastställd
hushållning spion, eller finner
stiftsnämnden på grund av företagen
utmärkning av skog eller eljest skälig
anledning antaga, att avverkning
planlagts, vilken skulle komma i strid
mot hushållning splanen, äger stiftsnämnden
meddela förbud att å skogen
utan tillstånd av nämnden verkställa
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 87
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
avverkning. Nämnden äger att med
hänsyn till föreliggande omständigheter
begränsa förbudet att gälla allenast
viss del av skogen eller eljest på visst
sätt inskränka förbudet. Innan förbud
meddelas, skall pastoratet samt, där
avverkning verkställts eller planlagts
av annan, jämväl denne beredas tillfälle
att yttra sig i ärendet; finner
stiftsnämnden saken sådan, att den ej
kan tåla uppskov, må nämnden dock
meddela förbud tills vidare och intill
dess annorlunda varder förordna!.
Avverkningsförbud skall utan hinder
av besvär genast träda i kraft.
54 §.
Stiftsnämnden äger bemyndiga
stiftsjägmästaren eller annan hos
nämnden anställd, som fullgjort vad
som erfordras för vinnande av anställning
såsom stiftsjägmästare, att där
i fall, som i 53 § avses, är av
synnerlig vikt, att avverkningsförbud
kommer till stånd innan nämnden
hinner sammanträda, meddela sådant
förbud å nämndens vägnar. Örn sålunda
meddelat förbud skall utan dröjsmål
göras anmälan hos stift snämndens
ordförande, och ankommer det därefter
på nämnden att i ärendet förordna.
J den mån sådant förbud ej inom trettio
dagar från den dag, då det delgavs,
blivit av nämnden fastställt, är förbudet
förfallet.
61 §. 55 §.
Församling skall vara bibehållen vid förut innehavd rätt att ur löneboställes
skog, i den mån den avverkningsbara virkesmängden därtill lämnar tillgång
sedan löneboställets husbehov och pastoratets behov av byggnads- och
hägnadsvirke för prästgård beräknats, erhålla erforderligt virke för byggande
och underhåll av kyrka. Denna rättighet skall omfatta virke även för byggande
och underhåll av kapell, klockstapel och hägnad kring kyrkogård.
88
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
62 §.
Sker å löneboställes skog avverkning [Jfr 53 §.]
utan utstämpling, eller har utstämpling
verkställts i strid mot fastställd
avverkningsplan eller lämnade anvisningar,
äger stiftsintendenten meddela
förbud att å skogen utan hans tillstånd
verkställa avverkning, honom obetaget
att med hänsyn till föreliggande omständigheter
begränsa förbudet att
gälla allenast viss del av skogen eller
eljest på visst sätt inskränka förbudet.
Innan förbud meddelas, skall pastoratet
samt, där avverkning verkställts eller
planlagts av annan, jämväl denne
beredas tillfälle att yttra sig i ärendet;
finner stiftsintendenten saken sådan,
att den ej kan tåla uppskov, må han
dock meddela förbud tills vidare och intill
dess annorlunda varder förordnat.
Avverkningsförbud skall utan hinder
av besvär genast träda i kraft.
63 §.
Örn beslut i ärende angående tillsättande
av förvaltare, vidtagande av
skogsvårdande åtgärder, undantag av
område för beteskultur, fastställande
av avverkningsplan, förordnande av
skogstjänsteman att närvara vid utstämpling
samt meddelande av avverkningsförbud
skall stiftsintendenten, så
snart ske kan, tillställa pastoratet och
domkapitlet skriftligt besked. Där beslutet
rör för stiftsintendenten känd
innehavare av pastoratets rätt, skall
besked tillställas jämväl denne.
64 §.
Över stiftsintendents beslut må domkapitlet
och pastoratet ävensom, där
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
89
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
beslutet rör innehavare av pastoratets
rätt, denne föra klagan genom besvär
hos ecklesiastika boställskommissionen,
om vilken förmäles i nästföljande kapitel.
Besvären skola hava inkommit
till kommissionen eller dess ordförande
före klockan tolv å fyrtiofemte dagen
från den dag, klaganden erhöll del av
beslutet.
Hava stiftsintendent och pastorat
icke kunnat enas örn avverkningsplan,
skall frågan hänskjutas till avgörande
av kommissionen.
Klagan över kommissionens beslut
må föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till vederbörande
statsdepartement före klockan
tolv å fyrtiofemte dagen från den dag,
klaganden erhöll del av beslutet.
65 §.
Avlöning till stiftsintendent jämte
biträde åt honom skall bestämmas av
Konungen samt utgå ur kyrkofonden.
Konungen äger tillika bevilja erforderliga
anslag ur samma fond för gäldande
av övriga kostnader för stiftsintendentens
verksamhet.
Har stiftsintendent anlitat tillfälligt
biträde för upprättande av avverkningsplan
eller förordnat skogstjänste- [Jfr 46 §.]
man att närvara vid utstämpling, åligger
det pastoratet att enligt grunder,
som Konungen bestämmer, ersätta
kyrkofonden för härav uppkommen
kostnad.
4 kap. Om ecklesiastik boställskommission.
66 §.
För genomförande av de förändringar
i den hittillsvarande boställsför
-
90
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
valtningen, vilka i denna boställsordning
föreskrivas, skall finnas en kommission,
ecklesiastika boställskommissionen,
bestående av minst tre och högst
fem personer, vilka utses av Konungen.
Kommissionen skall tillika, utöver
den uppgift som tillkommer kommissionen
enligt 64 §, hava överinseende
över stiftsintendenternas verksamhet.
Instruktion för kommissionen utfärdas
av Konungen.
67 §.
Kommissionens medlemmar äga åtnjuta
ersättning ur kyrkofonden. Ersättningens
storlek bestämmes av Konungen,
som tillika äger bevilja erforderliga
anslag ur samma fond för gäldande
av övriga kostnader för kommissionens
verksamhet.
68 §.
Sedan arbetet med omläggningen av
boställsförvaltningen blivit i huvudsak
avslutat och i lag är bestämt, att kommissionens
uppgifter skola övertagas
av annan myndighet, skall kommissionen
upphöra.
5 kap. Om allmänt kyrkohemman.
69 §.
Allmänt kyrkohemman förvaltas av
domkapitlet för kyrkofondens räkning
enligt de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar.
Stiftsintendenten skall biträda domkapitlet
vid förvaltningen av sådant
hemman.
(Utskottets förslag.)
i kap. Örn allmänt kyrkohemman.
56 §.
Allmänt kyrkohemman förvaltas av
stiftsnämnden för kyrkofondens räkning
enligt de närmare föreskrifter,
Konungen meddelar.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
91
(Kungl. Maj:ts förslag.)
6 kap. Särskilda bestämmelser.
(Utskottets förslag.)
5 kap. Särskilda bestämmelser.
57 §.
Över boställsnämnds beslut må pastoratet
ävensom, där beslutet rör tjänstinnehavare
eller arrendator, denne föra
klagan genom besvär hos stiftsnämnden.
Besvären skola hava inkommit till
stiftsnämnden före klockan tolv å trettionde
dagen från den dag, klaganden
erhöll del av beslutet.
Beslut av boställsnämnd i fråga örn
fastställande av arrendevillkor må ej
överklagas av annan än pastoratet och
optionsberättigad arrendator.
58 §.
Klagan över stiftsnämnds beslut må
föras hos Konungen genom besvär, vilka
skola hava inkommit till vederbörande
statsdepartement före klockan
tolv å tretticmde dagen från den dag,
klaganden erhöll del av beslutet.
Då stiftsnämnd meddelat beslut i
ärende, som annorledes än genom besvär
kommit under dess prövning, må
talan däremot föras av pastoratet och
innehavare av dess rätt.
Över stiftsnämnds beslut i fråga, som
avses i 35 § 1 mom. a)—d), f) och g),
samt om upplåtelse av löneboställes
jordbruk på arrende må klagan ej föras.
70 §. 59 §.
Pastorat skall anses hava behörigen erhållit del av beslut, som avses i denna
boställsordning, då beslutet tillställts kyrkostämmans ordförande eller, i pastorat
där kyrkofullmäktige finnas, ordföranden hos dem.
71 §. 60 §.
Utgöra församlingar, vilka bilda två eller flera pastorat, för vården av
angelägenhet, som avses i denna boställsordning, en kyrklig samfällighet, skall
vad däri stadgas om pastorat äga tillämpning å sådan samfällighet.
92
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
72 §.
Över domkapitels beslut i ärende,
som angår pastorats boställsförvaltning,
må pastoratet föra klagan hos
Konungen.
73 §. 61 §.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna boställsordning,
meddelas av Konungen.
7 kap. Övergångsbestämmelser. 6 kap. Övergångsbestämmelser.
74 §. 62 §.
Denna boställsordning skall lända till efterrättelse från och med den dag,
Konungen bestämmer; dock skall Konungen dessförinnan äga med tillämpning
av bestämmelserna i denna boställsordning meddela de föreskrifter och föranstalta
om de åtgärder, som kunna finnas påkallade till förberedelse av boställsordningens
införande, samt ur kyrkofonden anvisa nödiga medel för bestridande
av kostnaderna för sagda åtgärder.
I fråga örn pastorat, för vars prästerskap vid denna boställsordnings ikraftträdande
är gällande lönereglering, som fastställts på grund av förordningen den
11 juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster, skall,
intill dess sagda lönereglering bringats till uppkörande, fortfarande tillämpas
vad äldre lag stadgar i de ämnen, som avses i denna boställsordning.
75 §. 63 §.
Genom denna boställsordning upphävas med de begränsningar nedan stadgas:
ecklesiastik boställsordning den 9 december 1910 (nr 141, sid. 42);
kungörelsen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 40) angående grunder för
ändringar i lagstiftningen örn ecklesiastika boställsskogar;
lagen den 31 maj 1926 (nr 104) angående lindring i arrendevillkoren förvissa
arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord, såvitt angår
arrendatorer av löneboställen, som avses i denna boställsordning;
tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring
av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill eller
som tillkommit med stöd av nu upphävda författningar;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot bestämmelserna
i denna boställsordning.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, sorn''
ersatts genom bestämmelse i denna boställsordning, skall sistnämnda bestämmelse
i stället tillämpas.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
93
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
76 §. 64 §.
Då för prästerskapet i pastorat, som
avses i 74 § andra stycket, lönereglering
enligt lagen om reglering av prästerskapets
avlöning blivit fastställd,
skall av synerätt, varom i 43 § sägs,
syn hållas å varje inom pastoratet beläget
boställe, vilket utgör bostadsboställe
för präst eller eljest innebaves av
sådan, i den ordning och med tillämpning
av de föreskrifter i övrigt, som
angivas i 64 § 2 och 3 mom. äldre boställsordningen,
med iakttagande av
att de i förstnämnda moment första
stycket givna hänvisningar till äldre
boställsordningen skola gälla nya boställsordningen.
77 §.
Vad i 17 § stadgas för det fall, att
tjänstinnehavare å prästgård uppfört
annan byggnad än laga hus, skall vid
det första ombytet av tjänstinnehavare
efter det denna boställsordning trätt i
kraft gälla även i fråga om överloppshus,
som enligt 13 § äldre boställsordningen
blivit av den frånträdande
tjänstinnehavaren löst eller tillfallit
honom utan lösen.
78 §. 65 §.
Laga hus å prästgård, vilka blivit uppförda innan denna boställsordning
träder i kraft, må ej, där de enligt förut gällande stadganden äro godkända
eller antagliga, utdömas därför att de ej överensstämma med denna boställsordning.
79 §. 66 §.
I avseende å sådan av pastorat förvaltad fastighet, som tidigare utgjort bostadsboställe
för präst och vars innehavare vid den tid, då äldre boställsordningen
blivit tillämplig å bostadsbostället, varit delägare i skånska prästerskapets
byggnadskassa, iakttages, att pastoratet skall, i enlighet med de närmare
föreskrifter, som meddelas av Konungen, till kassan erlägga de avgifter,
vilka förut skolat utgöras av boställshavaren.
Då för prästerskapet i pastorat, som
avses i 62 § andra stycket, lönereglering
enligt lagen örn reglering av prästerskapets
avlöning blivit fastställd,
skall av synerätt, varom i 38 § äldre
boställsordningen sägs, syn hållas ä
varje inom pastoratet beläget boställe,
vilket utgör bostadsboställe för präst
eller eljest innehaves av sådan, i den
ordning och med tillämpning av de
föreskrifter i övrigt, som angivas i
64 § 2 och 3 mom. äldre boställsordningen,
med iakttagande av att de i
förstnämnda moment första stycket
givna hänvisningar till äldre boställsordningen
skola gälla nya boställsordningen.
94
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
80 §.
Denna boställsordning skall icke
verka rubbning i de bestämmelser, vilka
vid boställsordningens ikraftträdande
äga tillämplighet beträffande
dessförinnan tillkomna arrende- eller
andra upplåtelser av löneboställen och
allmänna kyrkohemman eller delar
därav — vare sig bestämmelserna intagits
i upprättat kontrakt eller förekomma
i äldre, å upplåtelsen tillämplig
författning — i annan mån än som betingas
av att förvaltningen av nämnda
fastigheter övertages av pastorat eller
domkapitel.
(Utskottets förslag.)
67 §.
Denna boställsordning skall icke
verka rubbning i de bestämmelser, vilka
vid boställsordningens ikraftträdande
äga tillämplighet beträffande dessförinnan
tillkomna arrende- eller andra
upplåtelser av löneboställen och allmänna
kyrkohemman eller delar därav
— vare sig bestämmelserna intagits i
upprättat kontrakt eller förekomma i
äldre, å upplåtelsen tillämplig författning
— i annan mån än som betingas
av att förvaltningen av nämnda fastigheter
övertages av pastorat eller stiftsnämnd.
Vad angår före denna boställsordnings ikraftträdande tillkomna arrendeupplåtelser
av löneboställen skola gälla följande avvikelser från de äldre bestämmelserna:
1)
Arrendeavgifter och kontant utgående årsbelopp för uppskattad nybyggnadskostnad
skola av arrendatorn erläggas till pastoratet.
2. Där enligt arrendekontrakt eller 2. Där enligt arrendekontrakt eller
äldre författning förvaltningsåtgärd äldre författning förvaltningsåtgärd
ankommer på länsstyrelse eller domkapitel
skall, såvitt ej annat följer av
vad i 5), 6) och 7) här nedan föreskrives,
motsvarande befogenhet i stället
utövas av pastoratet. Arrendator
tillförsäkrat husbehovsvirke skall anvisas
av pastoratet.
3) Då arrendator vid ekonomisk besiktning
i hittills gällande ordning
ålagts utföra vissa arbeten, äger, förutom
domkapitlet, jämväl pastoratet
mot honom söka sådan verkställighetsåtgärd,
som omförmäles i 56 § äldre
boställsordningen.
ankommer på länsstyrelse eller domkapitel
skall, såvitt ej annat följer av
vad i 5), 6) och 7) här nedan föreskrives,
motsvarande befogenhet i stället
utövas av pastoratet. Arrendator
tillförsäkrat husbehovsvirke skall anvisas
av pastoratet. Domkapitel enligt
hittillsvarande bestämmelser tillkommande
befogenheter beträffande uppsikt
över förvaltningen av utarrenderat
löneboställe skola utövas av stiftsnämnden.
3) Då arrendator vid ekonomisk besiktning
i hittills gällande ordning
ålagts utföra vissa arbeten, äger, förutom
stiftsnämnden, jämväl pastoratet
mot honom söka sådan verkställighetsåtgärd,
som omförmäles i 56 § äldre
boställsordningen.
4) Arrendator, vilken, då denna boställsordning träder i kraft, åtnjuter honom
jämlikt lagen den 31 maj 1926 angående lindring i arrendevillkoren för vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
95
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord beviljad lindring i
avtalade arrendevillkor, skall fortfarande under återstående arrendetiden komma
i åtnjutande av enahanda lindring.
5) Arrendator må icke mot sitt bestridande
åläggas uppföra annan byggnad
än som i arrendekontraktet uttryckligen
angivits. Stadgandena i 17
§ 3 och 4 mom. ecklesiastik arrendeförordning
den 21 november 1925 skola
icke vidare äga tillämpning, i följd
varav arrendator icke äger under återstående
arrendetiden uppföra annan
byggnad än arrendekontraktet upptager
med anspråk på att byggnaden
skall godkännas såsom skyldighetshus.
Har arrendator, innan denna boställsordning
träder i kraft, uppfört eller
påbörjat uppförande av hus, som avses
i 17 § 5 mom. nämnda arrendeförordning,
eller under arrendetiden, på sätt
i 6 mom. samma paragraf förmäles,
byggt hus större eller dyrbarare än
som föreskrivits, och begär arrendatorn,
att sådant hus skall godkännas
såsom skyldighetshus, skall boställsnämnden
vid ekonomisk besiktning eller
av- och tillträdessyn pröva, huruvida
i samma moment angivna förutsättningar
för bifall till framställningen
äro för handen samt, örn detta
finnes vara förhållandet, insyna huset,
vilket därefter skall anses såsom laga
hus.
6) Vid arrendets upphörande skall
efter förordnande av domkapitlet med
tillämpning av hittills gällande bestämmelser
boställsnämnden hålla avoch
tillträdessyn å lönebostället, därvid
pastoratet med avseende å rättigheter
och skyldigheter gent emot avträdande
arrendatorn skall intaga samma
ställning som nytillträdande arren
-
5) Arrendator må icke mot sitt bestridande
åläggas uppföra annan byggnad
än som i arrendekontraktet uttryckligen
angivits. Stadgandena i 17
§ 3 och 4 mom. ecklesiastik arrendeförordning
den 21 november 1925 skola
icke vidare äga tillämpning. Har
arrendator, innan denna boställsordning
träder i kraft, uppfört eller
påbörjat uppförande av hus, som avses
i 17 § 5 mom. nämnda arrendeförordning,
eller under arrendetiden, på sätt
i 6 mom. samma paragraf förmäles,
byggt hus större eller dyrbarare än
som föreskrivits, och begär arrendatorn,
att sådant hus skall godkännas
såsom skyldighetshus, skall boställsnämnden
vid ekonomisk besiktning eller
av- och tillträdessyn pröva, huruvida
i samma moment angivna förutsättningar
för bifall till framställningen
äro för handen, samt, om detta
finnes vara förhållandet, insyna huset,
vilket därefter skall anses såsom laga
hus.
6) Vid arrendets upphörande skall
efter förordnande av stiftsnämnden nied
tillämpning av hittills gällande bestämmelser
boställsnämnden hålla avoch
tillträdessyn å lönebostället, därvid
pastoratet med avseende å rättigheter
och skyldigheter gent emot avträdande
arrendatorn skall intaga samma
ställning som nytillträdande arrén
-
96
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
dator. Det skall jämväl ankomma på
boställsnämnden att vid denna syn
pröva befogenheten av anspråk, som
arrendatorn med stöd av 31 § ecklesiastik
arrendeförordning kan komma att
framställa.
7) Där enligt arrendekontrakt eller
äldre författning optionsrätt tillkommer
arrendator eller dennes rättsinnehavare,
skola, under förutsättning att
lcnebostället eller del därav fortfarande
skall utarrenderas samt pastoratet
och arrendatorn icke träffa överenskommelse
örn villkoren för nytt arrende,
dessa villkor fastställas i den ordning
4 § ecklesiastik arrendeförordning
föreskriver, varjämte vid optionsrättens
utövning i övrigt skall iakttagas
vad därom i arrendekontraktet eller
eljest å arrendeförhållandet tilllämplig
författning finnes stadgat.
Kostnaden för arrendeuppskattningen
skall gäldas av pastoratet.
81 §.
Avverkning splan, som skall vinna
tillämpning första gången efter denna
boställsordnings ikraftträdande, må
fastställas för kortare tid än tio år.
82 §.
Nödgas domänverket vidkännas kostnad
för avlönande av skogsstatstjänstemän,
som genom införandet av denna
boställsordning bliva övertaliga, skall
kostnaden i den omfattning och med
belopp, som bestämmes av Konungen,
ersättas statens domäners fond ur
kyrkofonden.
(Utskottets förslag.)
dator. Det skall jämväl ankomma på
boställsnämnden att vid denna syn
pröva befogenheten av anspråk, som
arrendatorn med stöd av 31 § ecklesiastik
arrendeförordning kan komma att
framställa.
7) Där enligt arrendekontrakt eller
äldre författning optionsrätt tillkommer
arrendator eller dennes rättsinnehavare,
skola, under förutsättning att
lönebostället eller del därav fortfarande
skall utarrenderas samt pastoratet
och arrendatorn icke träffa överenskommelse
örn villkoren för nytt arrende,
dessa villkor fastställas i den ordning
4 § ecklesiastik arrendeförordning
föreskriver, varjämte vid optionsrättens
utövning i övrigt skall iakttagas
vad därom i arrendekontraktet eiler
eljest å arrendeförhållandet tilllämplig
författning finnes stadgat;
dock att de befogenheter, som tillkomma
länsstyrelse och domkapitel, i stället
skola tillkomma stiftsnämnden.
Kostnaden för arrendeuppskattningen
skall gäldas av pastoratet.
68 §.
Hushållningsplan, som skall vinna
tillämpning första gången efter denna
boställsordnings ikraftträdande, må
fastställas för kortare tid än tio år.
69 §.
Nödgas domänverket vidkännas kostnad
för avlönande av skogsstatstjänstemän,
som genom införandet av denna
boställsordning bliva övertaliga, skall
kostnaden i den omfattning och med
belopp, som bestämmes av Konungen
och riksdagen, ersättas statens domäners
fond ur kyrkofonden.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
97
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
2:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 kap. 7 § lagen den 14 juni 1907 (nr 36,
sid. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 § femte stycket lagen den 14 juni 1907
örn nyttjanderätt till fast egendom, sådant detta lagrum lyder enligt lag den
27 juni 1927 (nr 283), skall upphöra att gälla.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
3:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 9:o) lagen den 26 maj 1909 om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § 9:o) lagen den 26 maj 1909 örn Kungl. Majrts
regeringsrätt, vilket lagrum senast ändrats genom lag den 27 juni 1927 (nr
289), skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
9:o) mål om tillvaro ----inrättning;
mål örn rätt — -—■ •—- fastighet;
mål örn anläggning---nybyggen;
mål, huruvida jord — --erläggas;
mål om beslut av domkapitel eller mål örn beslut av stiftsnämnd i fråecklesiastika
boställskommissionen i ga om förvaltningen av prästlönetillfråga,
som avses i ecklesiastik boställs- gång;
ordning;
mål om villkor---upplåtas;
mål örn---arrende;
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
4:o) Lag
örn ändrad lydelse av 1, 2 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 (nr 1)
angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt
till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 6 §§ lagen den 4 januari 1927 angående
tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av
sådan jord under tomträtt skola erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr S.)
7
98
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl, itai:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
1 §•
Till kyrklig jord räknas i denna lag dels sådan fast egendom, som omförmäles
i 1 § ecklesiastik boställsordning (prästboställen), dels fastigheter, som
äro anslagna till bostad eller avlöning åt biskopar, domkyrkosyssloman och
klockare, eller vilkas avkomst ingår till någon för reglering av sådana befattningshavares
löner bildad fond, dels ock den fasta egendom, som besittes av
domkyrkor samt andra kyrkor i städer och på landet.
Då samhällelig nytta, såsom uppkomsten av egna hem eller mindre jordbruk,
därav främjas, må Konungen medgiva utbyte eller försäljning av kyrklig
jord, som nedan sägs, nämligen av:
a) till tomter tjänliga områden i el- a) till tomter tjänliga områden;
ler invid stad eller annan ort med tätare
bebyggelse eller i grannskap till
större industriell anläggning;
b) bebyggda jordbrukslägenheten såsom torpställen eller nyodlingar;
c) utjordar och utmarksskiften, som äro avskilt belägna; samt
d) andra ägor, som utan kännbar olägenhet kunna avskiljas från den fastighet,
till vilken de höra.
Utbyte eller försäljning av kyrklig jord må ock av Konungen medgivas:
då sådan jord erfordras för ändamål, som avses i 1 § lagen den 12 maj 1917
örn expropriation;
eller då å prästboställe förlagd tjänstebostad för kyrkoherde eller komminister
med hänsyn till dennes tjänsteverksamhet är olämpligt belägen och i anledning
därav förflyttning av bostaden till plats utom bostället påkallas;
eller då kyrklig jord eljest på grund eller då kyrklig jord eljest på grund
av särskilda omständigheter befinnes av särskilda omständigheter befinnes
icke kunna för sitt ändamål lämpligen icke lämpligen böra bibehållas för sitt
bibehållas eller mot skälig avgift ut- ändamål,
arrenderas.
Vid utbyte eller försäljning, som i denna paragraf sägs, skall iakttagas, att
avhändelsen icke är till olägenhet för det allmänna samt att vederlaget motsvarar
jordens värde enligt i orten gängse skäligt pris, därvid hänsyn icke skall tagas
till värdet av förbättring, vilken jorden vunnit genom arbete eller kostnad, som
den, till vilken jorden överlåtes, eller någon, vars rätt övergått å denne, såsom
innehavare av nyttjanderätt till jorden därå nedlagt utöver vad honom ålegat
enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.
6 §•
Där, i enlighet med vad i denna lag sågs, utbyte eller försäljning äger rum
av prästboställe, vars avkomst i sin helhet ingår till kyrkofonden, eller av bo
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
99
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ställe, vars avkomst ingår till biskopslöneregleringsfonden, skall den behållna
mellangiften eller köpeskillingen överlämnas till vederbörande fond.
Sker utbyte eller försäljning av prästboställe, som utgör prästlönetillgång för
visst pastorat, skall den behållna mellangiften eller köpeskillingen, där ej
Konungen annorlunda förordnar, fonderas och fonden utgöra prästlönetillgång
för pastoratet.
Huruledes, beträffande annan kyrklig jord än nu sagts, sådan mellangift
eller köpeskilling må disponeras för tillgodoseende av det ändamål, vartill den
kyrkliga jorden varit anslagen, därom gäller vad särskilt är stadgat eller av
Konungen förordnas.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
5:o) Lag om kyrkofond.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Kyrkofonden skall användas för kyrkliga ändamål på sätt i denna lag bestämmes
och förvaltas av statskontoret utan sammanblandning med andra medel.
2 §.
1. Med pastorat avses i denna lag territoriellt pastorat, med undantag av
Karlsborgs pastorat.
2. Såsom prästlönekostnader för visst pastorat betecknas i denna lag de
utgifter, som pastoratet enligt vad i särskilda författningar är stadgat har att
vidkännas för löner, arvoden och resanslag åt kyrkoherde, komminister och
ständig adjunkt.
Om kyrkofondens inkomster. Om kyrkofondens inkomster oell utgifter.
3 §.
Till kyrkofonden skola ingå följande medel, nämligen:
1) vad enligt lagen örn indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt örn ersättning därför årligen skall av statsverket gäldas
såsom ersättning för tionde och andra avgifter av fast egendom, vilka på grund
av förut givna författningar tillkommit prästerskapet;
100
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2) årlig ersättning av statsverket med tillköpa 301,250 kronor ej mindre för de
anslag i krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål ävensom hemmansräntor.
för vilka gottgörelse av statsmedel lämnats prästerskapet det ecklesiastikår, som
tilländagått näst före den 1 maj 1914, än även för de statsanslag i penningar,
som för samma ecklesiastikår av prästerskapet åtnjutits;
3) inkomst av boställen, vilkas avkomst enligt 9 § förordningen den 11
juli 1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster rätteligen
indragits till prästerskapets löneregleringsfond eller av Konungen anvisats till
löneförbättring för prästerlig tjänstinnehavare i annat pastorat än det, inom
vilket bostället är beläget (allmänna kyrkohemman);
4) överskott å avkastningen av pastorats prästlönetillgångar, varom förmäles
i 4 §;
5) ersättning av pastorat för kostna- 5) ersättning av pastorat för kostna
der,
som avses i 65 § andra stycket der, som avses i 46 § tredje stycket
ecklesiastik boställsordning; ecklesiastik boställsordning;
6) allmän kyrkoavgift, varom förmäles i 5 §;
7) ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.
4
Därest av pastorat förvaltade prästlönetillgångar
-—- med undantag av
tillgång, vars avkastning skall enligt
7 § lagen örn reglering av prästerskapets
avlöning tillgodokomma viss
tjänstinnehavare utöver lönen eller
jämlikt bestämmelse i donationsbrev
tillfalla prästänka — lämna så stor
behållen avkastning, att därå uppkommer
överskott sedan pastoratets
prästlönekostnader under året samt de
i 61 § ecklesiastik boställsordning angivna
virkesbehov blivit täckta, skall
pastoratet till kyrkofonden inleverera
hälften av sådant överskott.
Därest av pastorat förvaltade prästlönetillgångar
•— med undantag av
tillgång, vars avkastning skall enligt
7 § lagen örn reglering av prästerskapets
avlöning tillgodokomma viss
tjänstinnehavare utöver lönen eller
jämlikt bestämmelse i donationsbrev
tillfalla prästänka -— lämna så stor
behållen avkastning, att därå uppkommer
överskott sedan pastoratets
prästlönekostnader under året samt de
i 55 § ecklesiastik boställsordning angivna
virkesbehov blivit täckta, skall
pastoratet till kyrkofonden inleverera
hälften av sådant överskott.
5 §•
Allmän kyrkoavgift skall utgöras av varje pastorat i förhållande till det antal
skattekronor, för vilket församlingsavgifter, där så erfordras, skola erläggas
till pastoratet.
Kyrkoavgiftens grundbelopp utgör Kyrkoavgiftens grundbelopp utgör
10 öre för skattekrona. Av grundbelop- femton öre för skattekrona. Konungen
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
101
(Kungl, ilai:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
pet skall årligen, efter Konungens be- bestämmer årligen, hur stor del av
stämmande, uttagas så stor del, att grundbeloppet skall för året uttagas,
denna tillika med den i 3 § 5) omförmäla^
inkomst för kyrkofonden beräknas
täcka de i 6 § 1)—9) angivna utgifter
för fonden.
Om kyrkofondens utgifter.
6 §.
Av kyrkofonden skola utgöras:
1) ålderstillägg, arvoden oell kostnadsersättningar, som jämlikt lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning, lagen örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat m. m. och lagen örn resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat samt till nämnda lagar anslutna kungörelser skola
gäldas av kyrkofonden, så ock emeritilöner, vilka i enlighet med lagen om sådana
löner tilldelats präster;
2) anslag, som Konungen må finna skäligt i särskilda fall bevilja såsom
bidrag till kostnad för resor till eller från pastorat, där präst förordnas att,
jämte fullgörande av honom i annat pastorat åliggande tjänstgöring, biträda
vid eller uppehålla prästerlig befattning;
3) dyrtidstillägg, som enligt beslut i den ordning särskilt är stadgat tillerkännas
präster, vilka avses i lagen örn reglering av prästerskapets avlöning;
4) pensionsavgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa, vilka belöpa å
innehavare av prästerliga emeritilöner;
5) anslag, som Konungen må finna
skäligt bevilja prästman för särskild
prästerlig tjänstgöring, dock att för
ändamålet icke under något år må användas
mer än 400,000 kronor;
G) avlöningar till de i ecklesiastik
boställsordning omförmälda stiftsintendenter
och biträden åt dem samt ledamöter
i ecklesiastika boställskommissionen
tillika med övriga omkostnader
för deras verksamhet;
7) arvoden åt ordförande i boställ snämnder, örn vilka förmäles i ecklesiastik
boställsordning;
8) resekostnads- och traktamentser- 8) anslag, som Konungen och rikssättningar
enligt grunder, som Kontin- dagen finna skäligt ställa till vedergen
bestämmer, ät konsistorieombud börande statsdepartements förfogande
vid förrättningar av boställsnämnd el- för anlitande av biträde vid handlägg
-
5) anslag, som Konungen må finna
skäligt bevilja prästman för särskild
prästerlig tjänstgöring inom riket, dock
att för ändamålet icke under något år
må användas mer än 300,000 kronor;
6) arvoden till ledamöter i stiftsnämnder
samt avlöningar åt stiftsjägmästare
tillika med övriga omkostnader
för stiftsnämndernas verksamhet;
102 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. ilaj:ts förslag.) (TJtskottets förslag.)
ler synerätt å prästgårdar och lönebo- ning av boställsärenden och vad därställen,
som avses i ecklesiastik bo- med äger samband;
ställsordning;
9) kostnader enligt 2 § lagen den 21 november 1925 angående anlitande av
kyrkofonden för uppförande av prästgård inom Härnösands och Luleå stift;
10) kostnader för förvaltningen av allmänna kyrkohemman;
11) tillskott till pastorat enligt vad i
7
Om för gäldande av pastorats prästlönekostnader
under året åtgår högre
belopp än som täckes dels av avkastningen
av pastoratets prästlönetillgångar
— med undantag som i 4 §
sägs —- dels ock därutöver av ett belopp,
motsvarande en uttaxering för
skattekrona inom pastoratet av trettio
öre eller det lägre öretal, Konungen
för det året bestämmer, äger pastoratet
för vad ytterligare erfordras erhålla
tillskott av kyrkofonden, dock ej för
gäldande av lönebelopp, som pastoratet
enligt 9 eller 10 § lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning särskilt förbundit
sig att utgöra.
Öretalet för skattekrona skall beräknas
så, att tillskotten till pastoraten
under uret såvitt möjligt motsvara de i
3 § 1)—4) och 7) omförmäla inkomster
för kyrkofonden efter avdrag
av den i 6 § 10) angivna utgift för
fonden.
Vid bestämmande av tillskott, som
nu sagts, skall löneboställes avkastning
tagas i beräkning med belopp,
som fastställts med tillämpning av 9
och 10 §§ (löneboställets normalavkastning),
samt avkastningen av fonder
beräknas till fyra procent av fondernas
kapital.
7 § stadgas.
§•
Örn för gäldande av pastorats prästlönekostnader
under året åtgår högre
belopp än som täckes dels av avkastningen
av pastoratets prästlönetillgångar
— med undantag som i 4 §
sägs — dels ock därutöver av ett belopp,
motsvarande en uttaxering för
skattekrona inom pastoratet av det öretal,
Konungen för året bestämmer, äger
pastoratet för vad jiterligare erfordras
erhålla tillskott av kyrkofonden, dock
ej för gäldande av lönebelopp, som pastoratet
enligt 9 eller 10 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning
särskilt förbundit sig att utgöra.
Vid bestämmande av tillskott, som
nu sagts, skall löneboställes avkastning
tagas i beräkning med belopp,
som fastställts med tillämpning av 9
§ (löneboställets normalavkastning),
samt avkastningen av fond, som förvaltas
av pastorat, beräknas till fyra
procent av fondens kapital.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
103
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
8 §.
Vid bestämmande av det öretal, som
i 7 § sägs, och den del av den allmänna
kyrkoavgiftens grundbelopp, som skall
för året uttagas, tillses, att kyrkofondens
inkomster under året såvitt möjligt
bliva lika stora som dess utgifter.
Nämnda öretal skall bestämmas till
dubbla beloppet av vad för skattekrona
uttages i kyrkoavgift, dock må samma
öretal ej överstiga tjugu.
Om uppskattning av löneboställes normalavkastning.
8 §■
I pastorat, där tillskott av kyrkofonden
enligt 7 § ifrågakomma'', skall
på sätt nedan sägs för varje av pastoratet
förvaltat löneboställe, som avses i
samma paragraf, uppskattning ske av
boställets årliga normalavkastning, beräknad
i penningar.
9 §.
Vid uppskattningen av annan avkastning
än skogsavkastning skall
iakttagas följande:
1) Uppskattningen skall avse en tid
av 20 år.
2) Till grund för uppskattningen
lägges värdet av de intäkter, som anses
kunna erhållas genom förvaltning av
lönebostället på mest ekonomiska sätt
med bibehållande av tillämpad brukningsmetod,
därvid även skall beräknas
skäligt vederlag för upplåtelse av
mark till annat församlingsändamål än
kyrkogård. Från intäkterna avdragas
nödiga, av förvaltningen föranledda
utgifter, däribland skatter samt kostnader
för underhålls- och nybyggnadsarbeten.
I sistnämnda kostnader inräk
-
9 §.
För varje av pastorat förvaltat löneboställe
skall, där ej stiftsnämnden
finner det obehövligt, uppskattning
ske på sätt nedan sägs av boställets
årliga normalavkastning, beräknad i
penningar.
10 §.
Vid uppskattningen skall iakttagas
följande:
1) Uppskattningen skall avse samma
tid som hushållning splanen för
skogen, där sådan finnes, och eljest en
lid av tio år.
2) Till grund för uppskattningen
av avkastningen från löneboställes
jordbruksdel lägges värdet av de intäkter,
som anses kunna erhållas genom
förvaltning av denna del av bostället
på mest ekonomiska sätt med
bibehållande av tillämpad brukningsmetod,
därvid även skall beräknas skäligt
vederlag för upplåtelse av mark
till församlingsändamål. Från intäkterna
avdragas nödiga, av förvaltningen
föranledda utgifter, däribland
104
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj :ts förslag.)
nas rotvärdet av byggnads- oell hägnadsvirke
från boställsskog. Avdrag
må även göras för kostnader för ekonomiska
besiktningar och andra förrättningar
av boställsnämnd. Har pastoratet
vid utarrendering av löneboställe
åtagit sig att tillhandahålla arrendatorn
ved till husbehov, skall därav föranledd
förhöjning av arrendesumman
icke tagas i betraktande såsom inkomst,
men ej heller vid utgiftsberäkningen
hänsyn tagas till vedanskaffningen.
3) Förbättring av löneboställes avkastning,
som erhålles genom vattenavledning,
större täckdikning eller annat
kapitalkrävande företag, skall tagas
i betraktande först efter det antal
år (frihetsår), som skäligen kan anses
åtgå för avskrivning av det i företaget
nedlagda kapitalet. Utgifterna
för företaget må icke avdragas såsom
förvaltningskostnad.
10 §.
Vid uppskattningen av skogsavkastning
skall iakttagas följande:
1) Uppskattningen sker med ledning
av uppgjord avverkning spion för
den tid, planen gäller.
2) Till grund för uppskattningen
lägges värdet av det för avverkning
tillgängliga virket på rot. Från detta
värde dragas dels rotvärdet av virke,
som enligt vad i 61 § ecklesiastik boställsordning
är stadgat kan anses erforderligt
för prästgård, kyrka och kapell,
dels skatter, dels ock de kostnader,
pastoratet under den tid, uppskattningen
avser, beräknas skäligen få vidkännas
för upprättande av ny avverkning
spion, för utstämplingar och
(Utskottets förslag.)
skatter samt kostnader för underhållsoch
nybyggnadsarbeten. Avdrag ina
även göras för kostnader för ekonomiska
besiktningar och andra sammanträden
av boställsnämnd.
3) Till grund för uppskattningen av
skogsavkastningen lägges värdet av det
för avverkning tillgängliga virket på
rot. Från detta värde dragas dels rotvärdet
av virke, som erfordras för löneboställets
husbehov samt enligt vad i
55 § ecklesiastik boställsordning är
stadgat kan anses erforderligt för prästgård,
kyrka och kapell, dels å skogen
belöpande skatter, dels ock de kostnader,
pastoratet under den tid, uppskattningen
avser, beräknas skäligen få vid
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
105
(Kungl. Maj:ts förslag.)
skogsvårdsåtgärder samt förrättning
av boställsnämnd. Vad av återstoden
belöper på ett vart av de år, avverkningsplanen
omfattar, utgör skogens
årliga normal avkastning.
3) Med avseende å förbättring i
skogsavkastningen, som erhålles genom
torrläggning av försumpad mark,
myr eller kärr eller annat sådant företag,
skall vad i 9 § 3) stadgas äga
motsvarande tillämpning.
11
Uppskattning av löneboställes normalavkastning
verkställes av boställsnämnden.
Beträffande förrättning, varom
nu är fråga, skall i tillämpliga delar
gälla vad i ecklesiastik boställsordning
är stadgat örn förrättning av
boställsnämnd.
Vid uppskattning av skogsavkastning
inträder stiftsintendenten såsom
ledamot i boställ snämnden i stället findén
av domkapitlet utsedda ledamoten.
(Utskottets förslag.)
kännås för upprättande av ny hushållning
spion, för utstämplingar och
skogsvårdsåtgärder.
-i) Förlust å en inkomstkälla får
täckas nied överskott å annan.
5) Förbättring av löneboställes avkastning,
som erhålles genom vattenavledning,
större täckdikning, torrläggning
av försumpad mark, myr eller
kärr eller annat sådant kapitalkrävande
företag, skall tagas i betraktande
först efter det antal år (frihetsår),
som skäligen kan anses åtgå för avskrivning
av det i företaget nedlagda
kapitalet. Utgifterna för företaget må
icke avdragas såsom förvaltningskostnad.
Uppskattning av löneboställes norli
^avkastning verkställes av boställsnämnden,
därvid, örn skog finnes å bostället,
jämväl stiftsjägmästaren eller
annan av stiftsnämnden förordnad i
skogsskötsel kunnig person inträder såsom
ledamot i nämnden.
Bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning
angående ordningen för
meddelande av beslut av boställsnämnd
och örn kostnaderna för nämndens sammanträde
skola äga motsvarande tilllämpning
beträffande uppskattning,
som nu sagts, med iakttagande av att,
dä vid omröstning inom nämnden rösterna
falla lika för olika meningar, den
mening, som ordföranden biträder, bliver
nämndens beslut samt att ersättning
till stifts jägmästare, då denne är
ledamot i nämnden, utgår ur kyrkofonden
enligt föreskrift, som meddelas
med stöd av 6 § 1 morn. ecklesiastik
boställsordning.
106
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
12
Vill pastorat utföra torrläggningseller
annat företag av beskaffenhet,
som i 9 § 3) eller 10 § 3) sägs, skall
boställsnämnden, där pastoratet med företeende
av fullständigt kostnadsförslag
sådant påfordrar, meddela särskilt
beslut i fråga om det antal frihetsår,
som kan medgivas för företaget.
13
Talan mot boställsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9, 11 eller 12 §,
fullföljes till synerätt i den ordning,
som är föreskriven om fullföljd av talan
mot beslut av boställsnämnd enligt
ecklesiastik boställsordning. Vad i
samma författning stadgas örn laga
syn skall äga tillämpning beträffande
laga syn, som påkallas enligt denna
lag.
I fråga örn kostnaderna för förrättning
av boställsnämnd eller för laga
syn i ärende, som nu sagts, skola bestämmelserna
i 48 och 49 §§ ecklesiastik
boställsordning i tillämpliga delar
lända till efterrättelse, dock skall ersättning
åt stiftsintendent, då denne
är ledamot i boställsnämnd, gäldas av
kyrkofonden i enlighet med stadgandet
i 65 § första stycket boställsordningen.
(Utskottets förslag.)
Boställsnämndens uppskattning skall
underställas stiftsnämnden för prövning
och fastställelse.
3-
Vill pastorat utföra torrläggningseller
annat företag av beskaffenhet,
som \10 § 5) sägs, skall stiftsnämnden,
där pastoratet med företeende av fullständigt
kostnadsförslag sådant påfordrar,
meddela särskilt beslut i fråga
örn det antal frihetsår, som kan
medgivas för företaget.
5.
Talan mot stiftsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9 eller 12 §, må
fullföljas hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till
vederbörande statsdepartement före
klockan tolv å trettionde dagen från
den dag, klaganden erhöll del av beslutet.
[Jfr 11 §.]
Om byggnadsförskott.
14 §•
För fullgörande av ny- eller om- Efter statskontorets beprövande och
byggnad, som pastorat ålagts att ut- enligt grunder, som Konungen fast
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
107
(Kungl. Mattts förslag.)
föra å löneboställe, samt för gäldande
av kostnader, söm uppkomma för pastoratet
då löneboställe tvångsanslutes
till företag enligt vattenlagen eller lagen
örn enskilda vägar eller till lantmäteriförrättning,
må pastoratet efter
statskontorets beprövande och enligt
grunder, som Konungen fastställer, erhålla
förskott ur kyrkofonden.
Sådant förskott skall jämte ränta i
avkastningen från lönebostället.
(Utslcottets förslag.)
ställer, må pastorat erhålla förskott
ur kyrkofonden för fullgörande av nyeller
ombyggnad, som pastoratet ålagts
att utföra å löneboställe, för gäldande
av kostnader, som uppkomma för pastoratet
då löneboställe anslutes till
företag enligt vattenlagen eller lagen
örn enskilda vägar eller till lantmäteriförrättning
ävensom i övrigt för utförande
av täckdikning eller annan
g rund förbättring.
första hand gottgöras kyrkofonden ur
15 §.
Kör beredande av tillgång till medel för utlämnande av förskott må lån upptagas
för kyrkofonden.
Särskilda bestämmelser.
16 §.
Utgöra församlingar, vilka bilda två eller flera pastorat, för vården av angelägenhet,
som i denna lag avses, en kyrklig samfällighet, skall vad i lagen stadgas
örn pastorat äga tillämpning å sådan samfällighet.
17 §.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,
meddelas av Konungen.
(j rcrgångsbestämmelser.
1. Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer, dock skall
Konungen dessförinnan äga med tillämpning av bestämmelserna i nya lagen
meddela de föreskrifter och föranstalta örn de åtgärder, som kunna finnas pakallade
till förberedelse av lagens införande, samt ur kyrkofonden anvisa nödiga
medel för bestridande av kostnaderna för sagda åtgärder.
2. Genom nya lagen upphävas med de begränsningar nedan sägs lagen den
0 december 1910 (nr 141, sid. 37) örn kyrkofond och lagen den 25 november
1925 (nr 448) om förskott ur kyrkofonden till bekostande av viss nybyggnad
u ecklesiastika löneboställen, så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning
stridande mot nya lagen.
108
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
4. Kyrkofonden skall beträffande de fonder, vilka enligt 2 § lagen den 9
december 1910 örn kyrkofond överförts till sistnämnda fond, samt de medel,
som jämlikt 3 § 2) nya lagen tillföras kyrkofonden, svara för samtliga de utgifter,
som enligt allmän författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade
bestämmelser vid tiden för överföringen redan blivit anvisade till utgående
från dessa tillgångar.
5. Har Konungen, innan nya lagen träder i kraft, jämlikt 7 § lagen den 9
december 1910 örn kyrkofond beviljat arrendator, som utgör å löneboställes
skogsmark belöpande utskylder och besvär, bidrag till fullgörande av denna
skattskyldighet, skall arrendatorn fortfarande under återstående arrendetiden
erhålla sådant bidrag efter enahanda grunder som förut, dock skall detta bidrag
icke längre utgå ur kyrkofonden utan i stället avräknas å arrende elier
årsbelopp för uppskattad byggnadskostnad.
6. Stadgandena i 8 och 9 §§ lagen den 9 december 1910 örn kyrkofond skola
äga tillämpning så länge de förhållanden, örn vilka i sagda lagrum förmäles,
fortfarande bestå.
7. Där enligt beslut av Konungen präst jämlikt 11 § 4 mom. lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning tillkommande bränsleförmån blivit utbytt mot
viss årlig ersättning att utgå ur kyrkofonden, skall ersättningen efter nya lagens
ikraftträdande gäldas av pastoratet och kvartalsvis utbetalas av kyrkorådet.
8. Lagen den 21 november 1925 örn
förskott ur kyrkofonden till bekostande
av viss nybyggnad å ecklesiastika
löneboställen och kungörelsen samma
dag med villkor och bestämmelser angående
erhållande av sådant förskott
skola fortfarande tillämpas beträffande
byggnadsförskott, som beviljats före
nya lagens ikraftträdande, med
iakttagande av att det i varje särskilt
fall skall åligga vederbörande pastorat
att av löneboställets avkastning till
kyrkofonden inleverera de belopp, med
vilka enligt fastställd plan förskottet
skall amorteras, och att, därest vid
ekonomisk besiktning, som avses i 7 §
nämnda kungörelse, befinnes, att arrendatorn
eftersatt byggnadsskyldigheten,
såväl domkapitlet som pastora
-
8. Lagen den 21 november 1925 om
förskott ur kyrkofonden till bekostande
av viss nybyggnad å ecklesiastika
löneboställen skall fortfarande tillämpas
beträffande byggnadsförskott, som
beviljats före nya lagens ikraftträdande,
med iakttagande av att det i varje
särskilt fall skall åligga vederbörande
pastorat att av löneboställets avkastning
till kyrkofonden inleverera de belopp,
med vilka enligt fastställd plan
förskottet skall amorteras.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
109
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
tet äger påkalla sådan verkställighetsåtgärd,
som omförmäles i 56 § ecklesiastik
boställsordning den 9 december
1910.
9. Såsom ^byggnadskostnad enligt
14 § skall anses jämväl ersättning, som
pastorat på grund av stadgandet i
67 §6) ecklesiastik boställsordning
kan bliva skyldigt utgiva till avträdande
arrendator.
6:o) lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,
sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 9, 11, 19, 20, 21, 22 och 26 §§ lagen den 9 december
1910 örn reglering av prästerskapets avlöning — av vilka lagrum 11, 19, 20 och
21 §§ ändrats, 11 § genom lag den 17 december 1926 (nr 525) samt 19, 20 och
21 §§ senast genom lag den 28 september 1928 (nr 397) — skola, 9, 11 och 20 §§
i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
9 §.
Finner Konungen prästerlig tjänst, om vars bibehållande eller inrättande framställning
blivit gjord, icke vara för själavårdens behöriga handhavande nödig,
må Konungen likväl medgiva, att sådan tjänst bibehålies eller inrättas, därest
församling med minst tre fjärdedelar av dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat
utgöra vad utöver de i 19 § 1 mom. ömförmälda tillgångar erfordras till
bestridande av den lön, Konungen enligt denna lag bestämmer.
I fall----kronor.
11 §.
1. Lön -----kassan.
2. Fri bostad -— --skäligt.
3. Ersättning — — — årligen.
4. Det åligger pastoratet att såsom bidrag till uppvärmning av tjänstebostad
gälda, till kyrkoherde 200 kronor och till komminister 160 kronor för år, vilket
bidrag skall utbetalas i den ordning, som i 1 mom. sägs.
19 §.
Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda löner,
däri inräknat bidrag för uppvärmning av tjänstebostad enligt 11 § 4 morn.,
110 Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ävensom ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom. sägs, skola i nedan
nämnd ordning användas:
l:o) avkastning av tillgångar, vilka äro avsedda för avlöning av pastoratets
prästerskap, med undantag av tillgång, vars avkomst skall enligt 7 § tillkomma
viss tjänstinnehavare utöver lönen eller enligt bestämmelse i donationsbrev
tillfalla prästänka;
2:o) andra tillgängliga medel ävensom församlingsavgifter till erforderligt
belopp.
20 §.
I gäldandet av de enligt 19 § 2 mom. utgående församlingsavgifter skola
alla de, vilka inom pastoratet utgöra allmän kommunalskatt, deltaga efter de
för sådan skatts utgörande stadgade grunder, och skola dessa avgifter inom
varje till pastoratet hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning
som utskylder till kyrka och skola.
Angående--— särskilt stadgat.
21 §.
I fråga örn tillskott av kyrkofonden för täckande av prästlönekostnader, som
pastorat enligt denna lag har att gälda, är särskilt stadgat.
22 §.
1. Blir prästgård eller löneboställe, som förvaltas av pastorat, föremål för
expropriation, skall den influtna ersättningen fonderas och fonden utgöra prästlönetillgång
för pastoratet.
2. Fond, som är prästlönetillgång för visst pastorat, skall förvaltas av pastoratet.
Sådan fond skall göras räntebärande på sätt örn omyndigs medel är föreskrivet.
Vill pastoratet placera fondmedel på annat sätt, skall pastoratet inhämta
tillstånd därtill av domkapitlet.
3. Det åligger pastoratet att beträffande varje fond, som är prästlönetillgång
för pastoratet, årligen före utgången av februari månad till domkapitlet lämna
uppgift angående fondens kapital, placering och avkastning under föregående år.
4. Konungen äger föreskriva, att
viss fond eller visst slag av fonder
skola förvaltas av stiftsnämnden för
pastoratets räkning.
Medel, som nu sagts, skola, där ej
särskilda förhållanden annat föranleda,
placeras i fast egendom eller på annat
lika betryggande sätt. Närmare föreskrifter
örn sådan placering och förvaltningen
av inköpt egendom meddelas
av Konungen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
lil
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
26 §.
Avlöningsmedel, varom i 19 § 1 mom. sägs, skola av vederbörande kyrkoråd
uppbäras från och med ecklesiastikåret näst efter det, med vars utgång den på
grund av förordningen den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november
1872 fastställda lönereglering beträffande pastoratet upphör att gälla, eller, örn
hinder därför möter, när det utan förnärmande av annans rätt kan ske.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer, dock att ändringen
av förutvarande lydelsen av 11 § 4 mom. skall beträffande varje särskild
kyrkoherde- och komministerstjänst vinna tillämpning först då ny lönereglering
för tjänsten fastställes efter det denna lag i övrigt trätt i kraft. %
Ved och bränntorv, som enligt 11 § 4 mom. i dess äldre lydelse skola tillhandahållas
präst, anvisas av pastoratet. Värdet därav skall såsom omkostnad
avdragas vid uppskattning i den ordning särskilt är stadgat av löneboställes
normalavkastning.
7:o) Lag
Olli ändring i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
präster och innehavare av prästerliga emeritilöner.
Härigenom förordnas, att 5 §x lagen den 30 augusti 1918 angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
präster och innehavare av prästerliga emeritilöner skall upphöra att gälla samt
att 4 § samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:
4 §.
Krigstidsunderstöd (dyrtidstillägg), som fastställes med stöd av denna lag,
skall gäldas av kyrkofonden.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
8:o) Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående
särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar
inom Härnösands och Luleå stift.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 november 1925 angående särskilda
lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands
och Luleå stift skall erhålla följande ändrade lydelse:
Senaste lydelsen 1921: 192.
112
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
3 §.
Ödebygdstillägg åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter skall
av varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, gäldas på sätt och i den ordning
11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning
stadga.
Rörande tillskott av kyrkofonden för gäldande av kostnad, som nu sagts, är
särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
9:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 21 november 1925 (nr 449)
om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 21 november 1925 örn resanslag åt
vissa präster i nyreglerade pastorat skall erhålla följande ändrade lydelse:
2 §.
Kast resanslag, varom i 1 § förmäles, skall av varje pastorat, såvitt angår
dess prästerskap, gäldas på sätt och i den ordning 11 § 1 mom. samt 19 och
20 §§ lagen örn reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Rörande tillskott av kyrkofonden för gäldande av kostnad, som nu sagts, är
särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
10:o) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 december 1926 (nr 526)
om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av
nådårsrättens upphörande m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 17 december 1926 örn vissa lönetillägg
åt präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande
m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
Lönetillägg, varom i 1 § förmäles, skall av varje pastorat, såvitt angår
dess prästerskap, gäldas på sätt och i den ordning 11 § 1 mom. samt 19 och
20 §§ lagen örn reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
113
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Rörande tillskott av kyrkofonden för gäldande av kostnad, som nu sagts, är
särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
. lim) lag
angående ändrad lydelse av 3 § 1 moni. lagen den 13 december 1929
(nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar oell komministrar
i nyreglerade pastorat m. m.
Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. lagen den 13 december 1929 örn provisorisk
tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
m. m. skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
1 mom. Provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar samt provisoriskt
tilläggsarvode åt ständiga adjunkter skola av varje pastorat, såvitt
angår dess prästerskap, gäldas på sätt och i den ordning 11 § 1 mom. samt
19 och 20 §§ lagen örn reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Tilläggslön----avlöningen.
Rörande tillskott av kyrkofonden för gäldande av kostnad, som nu sagts, är
särskilt stadgat.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
12:o) Lag
örn ändrad lydelse av 13 § 2 moni. kommunalskattelagen den 28 september
1928.
Härigenom förordnas, att 13 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
2 mom. I ägares ställe — -—- -— anslagen
jord.
Såsom innehavare av publikt boställe
eller på lön anslagen jord skall
anses den tjänstinnehavare eller annan,
som författningsenligt äger nyttja fastigheten
eller tillgodonjuta dess avkastBihang
till riksdagens protokoll 1032.
2 mom. I ägares ställe----me
nighet;
samt
c) innehavare av publikt boställe,
prästgård eller på lön anslagen jord.
Såsom innehavare av publikt boställe,
prästgård eller på lön anslagen
jord skall anses den tjänstinnehavare
9 sami. 3 avd. 7 käft. (Nr 8.) 8
114
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
ning. Beträffande prästjord och i ecklesiastik
boställsordning avsett löneboställe
är vederbörande pastorat att anse
såsom innehavare.
(Utskottets förslag.)
eller annan, som författningsenligt
äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta
dess avkastning. Beträffande i
ecklesiastik boställsordning avsett löneboställe
är vederbörande pastorat att
anse såsom innehavare.
Skall---skogs värde.
Där beträffande — — — å skogsvärde.
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
B) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte, så snart förhållandena det medgiva,
för riksdagen framlägga förslag örn påskyndat avskrivande
av prästerskapets till statsverket indragna tionde;
C) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, hur präs
•
terna skola befrias från skyldighet att erlägga kommunal fastighetsskatt
för prästgårdar, som upplåtas åt dem, samt för
riksdagen framlägga det förslag, som utredningen kan föranleda;
D)
att de i nu behandlade ämnen väckta motionerna, i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet här
ovan anfört och hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda;
E) att riksdagen ville bemyndiga Kungl. Majit att bestämma
dagen för ikraftträdandet av de ovan under A) intagna lagarna.
Stockholm den 2 juni 1932.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar i
G. SEDERHOLM.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från andra lagutskottet: herrar Andersson i Rasjön, Linder,* Frändén, Tamm,
Magnusson i Kalmar, Wallerius, Johanson i Hallagården och Norman;
från jordbruksutskottet: herrar Sederholm, Linders, Sköld* Uddenberg, friherre
Lagerfelt, August W. Johansson, Månsson i Erlandsro* och Pehrsson i Bramstorp.
) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
115
Bilaga.
Till Riksdagens sammansatta andra lag- och jordbruksutskott.
Genom remiss den 29 april 1932 har Kungl. Majit anbefallt centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund att så skyndsamt som möjligt och senast den
14 maj 1932 till Riksdagens sammansatta andra lag- och jordbruksutskott
inkomma med yttrande över inom riksdagen väckta motionen 1:348 i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning.
Med anledning härav får centralrådet anföra följande.
I förenämnda motion ifrågasattes, huruvida icke den av 1931 års prästlöneregleringssakkunnige
framkastade tanken på att förlägga de ecklesiastika skogarna
under skogsvårdsstyrelserna i länen är förtjänt av ett närmare övervägande.
Motionären anser nämligen skogsvårdsstyrelsernas personal i allmänhet
vara fullt kompetent för uppgiften och uttalar, sammanfattningsvis, att då
skogsvårdsstyrelser med erforderlig personal finnas inrättade, det icke föreligger
anledning att anförtro prästskogarna åt andra nyinrättade organ, synnerligast
som de ecklesiastika boställena icke skilja sig från vanliga bondehemman. Genom
skogsvårdsstyrelsernas anlitande, framhåller motionären vidare, skulle stora
ekonomiska besparingar göras, utan att man därigenom riskerar en sämre skötsel
av skogarna ifråga.
Enligt centralrådets mening kan med visst fog göras gällande, att skogsvårdsstyrelserna
med sina befattningshavare äro kompetenta att övertaga de uppgifter,
som enligt propositionen med förslag till ecklesiastik boställsordning
m. m. tillagts stiftsintendenterna och dem underlydande biträden, d. v. s. att
utöva erforderlig kontroll över skogens skötsel och vård å de ecklesiastika egendomarna
samt att fastställa de avverkningsplaner, som enligt Kungl. Maj :ts
förslag skola upprättas för ifrågavarande skogar. Däremot kan skogarnas direkta
förvaltande under inga förhållanden anförtros skogsvårdsstyrelserna, som ej
äro inrättade för handläggning av dylika uppgifter. I motionen har ej heller,
så vitt centralrådet kan se, ifrågasatts annat än att förvaltningen skall handhavas
av särskilda, av pastoraten därtill utsedda tjänstemän.
Då centralrådet i likhet med motionären även är av den uppfattningen, att
skogsvårdens å de ecklesiastika fastigheterna kontrollerande genom skogsvårdsstyrelserna
skulle kunna ske för jämförelsevis ringa kostnader, torde icke kunna
nekas till att skäl finnas att andraga, vilka tala för ett anlitande av skogsvårdsstyrelserna
i nu ifrågavarande syfte.
Enligt centralrådets förmenande är emellertid förslaget härom ur andra synpunkter
ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter.
Allt sedan år 1905, då skogsvårdsstyrelserna började sin verksamhet, har
denna institutions organisation i sina huvuddrag kunnat kvarstå orubbad. An
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Ilo
ledningen härtill torde få anses vara, att dessa styrelser från början givits en
för sin uppgift ändamålsenlig utformning oell sammansättning, varigenom de
kommit att besitta en betydande förmåga att smidigt inrätta sig för ett effektivt
handläggande av de arbetsuppgifter, vilka successivt kommit att åvila dem.
Örn man ser tillbaka på hur skogsvårdsstyrelsernas verksamhet utvecklats under
de gångna åren, så kan beträffande den första tidens skogsvårdsstj^relsearbete
sägas, att detta till huvudsaklig del bestod i ett övervakande av skogslagens
efterlevnad. Till en början var detta arbete, på grund av skogsvårdsstyrelsernas
begränsade resurser och ringa erfarenhet, nog så krävande. Allteftersom tiden
gick, vann emellertid uppfattningen örn det berättigade i statens ingripande
med avseende på den enskildes handhavande av sin skogsskötsel insteg inom
allt vidare kretsar, varigenom skogsvårdsstyrelsernas fiskaliska uppgifter kommo
att kännas mindre betungande. Samtidigt växte emellertid kraven på skogsvårdsstyrelsernas
rådgivande och understödjande insatser, vilka, tillsamman med
en brett lagd upplysningsverksamhet, sedan dess kommit att utgöra tyngdpunkten
i skogsvårdsstyrelsernas arbete. Man torde sålunda ej kunna säga,
att den skärpta skogslagstiftning, som infördes genom 1918 års provisoriska lag
och som stadfästes genom 1923 års skogsvårdslag, i något väsentligt ändrat
skogsvårdsstyrelsearbetets nyssangivna karaktär, ehuruväl den skogsvårdsstyrelserna
tillkommande uppgiften att övervaka skogsvården å enskildes skogar
därigenom blivit betydligt mera krävande. De under senaste år inrättade särskilda
skogsvårdsanslagen — till understödjande medelst statsbidrag av skogsutdiknings-
och skogsodlingsföretag å enskildes marker — har i icke ringa grad
utökat skogsvårdsstyrelsernas arbete, men på intet vis kommit att utgöra en
tyngande börda å dessa, då styrelserna inrättat sig för och småningom tillägnat
sig riklig erfarenhet beträffande dylik bidragsverksamhets handläggning.
De växande uppgifter, som, enligt vad ovan anförts, successivt kommit att
åvila skogsvårdsstyrelserna, synes centralrådet utgöra en naturlig och följdriktig
utveckling av skogsvårdsstyrelsearbetet. Resultatet har även blivit — det torde
man utan överdrift kunna påstå — en avsevärt förbättrad vård av enskildes
skogar och ett till allt vidare kretsar av skogsägare utvidgat intresse för skogens
rätta skötsel.
Genom antagandet vid 1930 års riksdag av lag örn begränsning av rätten
att avverka skog å intecknad fastighet hava skogsvårdsstyrelserna blivit ålagda
medverkan vid hypoteksföreningarnas belåning av växande skog. Den vid årets
riksdag beslutade nya lagen örn häradsallmänningar medför för ett antal skogsvårdsstyrelser
nya, ansvarsfulla uppgifter. Ett antagande av Kungl. Maj :ts
proposition till årets riksdag med förslag till lag örn vård av vissa skogar inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden m. m. kommer
att i betydande grad utöka skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde och
särskilt åt skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län giva nya
arbetsuppgifter av omfattande och delvis komplicerad natur.
Ett vidgande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsfält på sätt här ovan
blivit sagt kan centralrådet av olika skäl finna lämpligt och ändamålsenligt.
Utsträckandet av skogsvårdsstyrelsernas uppsikt till häradsallmänningar och
till enskildes skogar i lappmarkerna m. fl. områden synes centralrådet naturligt,
då det här gäller skogar av enskild natur, vilkas avkastning ej skall tillgodogöras
allmänna ändamål. En följd av de nya uppdragen blir emellertid för
åtskilliga skogsvårdsstyrelser, att nya lagar måste tillämpas, och att tid och
krafter måste ägnas spörsmål, med vilka skogsvårdsstyrelserna hittills ej behövt
taga befattning.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
117
Försiktigheten bjuder, synes det centralrådet, att skogsvårdsstyrelserna ges
tid att sätta sig in i de nya uppgifter, de redan erhållit och föreslagits skola
erhålla, innan de ytterligare anlitas för nya uppdrag av krävande natur. Centralrådet
anser detta så mycket mera nödvändigt, som skogsvårdsstyrelsernas
primära uppgift, för vilken de väl i främsta rummet en gång inrättats, att
med tillgängliga medel verka för ett allmänt befrämjande av skogsvården å
enskildes skogar, ett arbetsfält, som redan omfattar c:a 15.5 miljoner hektar
produktiv skogsmark, alltjämt ställer de största krav på skogsvårdsstyrelsernas
omdöme och arbetsförmåga.
Icke minst med hänsyn härtill finner centralrådet nu ett ytterligare utökande
av skogsvårdsstyrelsernas arbete med uppgiften att handhava kontrollen över de
ecklesiastika skogarnas skötsel ägnat att ingiva betänkligheter. Till motivering
av denna centralrådets uppfattning må här ytterligare anföras följande.
Som centralrådet ovan gjort gällande, torde man kunna säga, att skogsvårdsstyrelserna
hittills i stort visat sig vuxna sina uppgifter. Detta har alstrat förtroende
för styrelsernas verksamhet hos skogsägarna, vilket förtroende förvisso
är att anse som en grundbetingelse för ett framgångsrikt skogsvårdsstyrelsearbete.
Skulle detta i högre grad avtaga eller försvinna, skulle även skogsvårdsstyrelsernas
möjligheter att bedriva en gagnerik skogsvårdsverksamhet i väsentlig
mån förminskas. Risk för att detta skall ske uppstår ofelbart, örn styrelsernas
arbete så utökas och kompliceras, att de ej längre förmå handlägga sina
uppgifter på ett sätt, som friar från klander och allmän kritik.
Vad särskilt beträffar förslaget om att tillägga skogsvårdsstyrelserna uppsikten
över de ecklesiastika skogarna må, i anslutning till det nyss sagda, framhållas,
att med denna tillsyn skulle följa uppgifterna att fastställa avverkningsplaner
och upprätta normalavkastningskalkyler för de olika skogarna. Hur
dessa uppgifter än lösas, måste man enligt centralrådets mening förutsätta, att
olika meningar därom kunna göra sig gällande hos de olika parterna eller intressena.
Om nu skogsvårdsstyrelserna skola representera den skogliga sakkunskapen
vid ifrågavarande spörsmåls avgörande, kan detta lätt leda till, att
styrelserna komma i motsatsförhållande till kommunernas representanter, vilket
kan bliva till men för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet i övrigt.
Arbetet med tillsynen över prästskogarna torde även för skogsvårdsstyrelserna
bliva i icke ringa grad betungande. Enligt tillgängliga uppgifter är antalet åt
prästerskapet anslagna ecklesiastika skogar 2,424 med en sammanlagd areal
produktiv skogsmark av 273,750 hektar. Skogarnas fördelning till antal och
areal å de olika skogsvårdsstyrelseområdena samt å Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker framgår av nedanstående sammanställning.
Emot den av centralrådet hävdade uppfattningen, att handhavandet av uppsikten
över ifrågavarande skogar skulle för skogsvårdsstyrelserna bliva betungande,
kan givetvis med rätta invändas, att skogsvårdsstyrelserna ej böra
tilläggas ökade uppgifter, med mindre de samtidigt förlänas i motsvarande grad
ökade resurser för arbetets utförande. Uppenbart är, att detta under alla förhållanden
måste ske. Enligt centralrådets förmenande blir det emellertid i nu
ifrågavarande fall knappast tillfyllest att åt skogsvårdsstyrelserna giva de ökade
ekonomiska resurser, att de bliva i stånd att anställa den ytterligare personal,
som för ändamålet kan visa sig erforderlig. Sannolikt kräves även ett förstärkande
av skogsvårdsstyrelsernas centralorganisation, skogsvårdsstyrelsernas förbund,
och ett utrustande av denna med vidgade befogenheter gent emot de
enskilda skogsvårdsstyrelserna. Bland annat gör kravet på enhetlig tolkning
av de olika lagar, skogsvårdsstyrelserna skulle behöva tillämpa, della påkallat.
118
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Skogsvårdsstyrelseområde
Antal
Utmarksareal
Därav prod.
skogsmark
Stockholms.............
10,628
8,342
Uppsala..............
7,420
5,983
Södermanlands...........
lil
7,146
5,402
Östergötlands............
178
11,119
8,205
Jönköpings.............
21,059
15,021
Kronobergs.............
128
19,005
13,973
Kalmar norra............
48
8,411
6,694
Kalmar södra............
5,919
4,198
Gotlands..............
7,459
4,987
Blekinge ..............
23
1,478
1,267
Kristianstads............
110
4,627
3,871
Malmöhus.............
1,120
1,040
Hallands..............
109
5,667
4,452
Göteborgs o. Bohus.........
91
5,384
2,695
Alvsborgs.............
184
15,867
12,326
Skaraborgs.............
235
12,052
10,271
Värmlands.............
100
31,788
25,413
Örebro...............
81
7,280
6,225
Västmanlands...........
106
9,821
7,821
Kopparbergs............
73
23,957
19,062
Gävleborgs.............
53
22,315
18,398
Västernorrlands ..........
68
28,583
23,804
Jämtlands.............
57
52,376
36,461
Västerbottens kustland.......
30
6,393
4,781
> lappmark.......
14
13,409
8,727
Norrbottens kastland........
27
12,191
7,725
» lappmark........
9
14,444
6,606
2,424
366,918
273,750
Än vidare bör beaktas, att, åtminstone enligt centralrådets förmenande, en
viss territoriell expansion av skogsvårdsstyrelseverksamheten i sinom tid kan
påkrävas, som ur skogsvårdsstyrelsesynpunkt torde ligga mera naturligt till
än den nu, genom de ecklesiastika boställsskogarnas överflyttande till skogsvårdsstyrelsernas
uppsiktsområde, ifrågasatta. Centralrådet håller sålunda före,
att skäl tala för att skogsvårdsstyrelserna i sinom tid anförtros skogsvårdskontrollen
å samtliga skogar av enskild natur, vilkas avkastning ej skall disponeras
för tillgodoseende av allmänna ändamål. Kommer detta att ske, blir skogsvårdsstyrelsernas
uppsiktsområde utökat med sockenallmänningar och besparingsskogar,
städers skogar samt skyddsskogar.
Centralrådets uppfattning är alltså, att den naturliga gränsen för skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet bör dragas så, att därmed omgärdas landets enskilda
skogar, under det att de allmänna skogarna — statens egna skogar och skogar,
vilkas avkastning skall tillgodose allmänna ändamål — falla utom denna gräns.
Då enligt centralrådets mening skogsvårdsstyrelsernas naturliga expansion
sålunda ännu ej är avslutad, finner centralrådet det även ur denna synpunkt
vara av vikt, att skogsvårdsstyrelserna ej, där så kan undvikas, belastas med
för dem mera främmande uppgifter, på det att nyssagda utvidgning av verksamheten
må kunna ske, utan att därför alltför stora organisatoriska svårigheter
skola uppstå. Även på denna grund måste alltså förslaget örn att underställa
skogsvårdsstyrelserna kontrollen över de ecklesiastika boställsskogarnas skötsel
av centralrådet avstyrkas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får centralrådet hemställa, att den
ifrågavarande motionen icke måtte av utskottet förordas.
Protokollsutdrag från ärendets behandling i centralrådet bilägges.
I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit jägmästaren
119
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Alexanderson, greve Bielke, greve De la Gardie, landshövdingen Gärde, landshövdingen
greve Mörner och revisionssekreteraren Sjöfors varjämte närvarit
läns jägmästarna Dybeck och Fries.
Stockholm den 9 maj 1932.
Å centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar:
S. H. Kvarnzelius.
j Erik Lundh .
Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde med centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund i Stockholm, måndagen
den 9 maj 1932.
Närvarande: Herrar Kvarnzelius, Alexanderson, greve Bielke, greve De la
Gardie, Gärde, greve Mörner och Sjöfors samt länsjägmästarna Dybeck och
Fries.
§ 1.
Föredrogs en skrivelse från Kungl. Ecklesiastikdepartementet den 29 april
1932 (bil. 1) med anmodan till centralrådet att så skyndsamt som möjligt och
senast den 14 maj 1932 till riksdagens sammansatta andra lag- och jordbruksutskott
avgiva yttrande över inom riksdagen väckta motionen I: 348 i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ecklesiastik boställsordning.
Ett av sekreteraren upprättat förslag till centralrådets utlåtande i ärendet
upplästes och godkändes efter vissa ändringar (bil. 2). Centralrådet hemställde
därigenom, att utskottet icke måtte förorda den ifrågavarande motionen, som
utmynnade i förslag om att uppsikten över förvaltningen av prästskogarna
skulle anförtros skogsvårdsstyrelserna.
Greve Mörner ville, som särskilt yttrande, ha till protokollet antecknat, att
han, då han ansett förvaltningen av de ecklesiastika fastigheterna böra ordnas
enligt 1927 års sakkunnigeförslag, funnit uppsikten över sagda förvaltnings
överlåtande å skogsvårdsstyrelserna icke kunna ifrågakomma.
Avskrift av centralrådets utlåtande skulle överlämnas till statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet (bil. 3).
Denna paragraf skulle anses omedelbart justerad.
Bestyrkes i tjänsten:
Erik Lundh.
In fidem
Erik Lundh.
120
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
Reservationer
l:o) Rörande förslaget i dess helhet
av herrar Linder, Norman, Magnusson i Kalmar, Linders, Sköld och Uddenberg,
som anfört:
Gällande be- Cen ordning rörande förvaltningen av den ecklesiastika jorden, som skapades
SfrågTonTför ®enom den 1910 beslutade lagstiftningen, innebar otvivelaktigt ett betydande
vattningen av framsteg i förhållande till förut gällande förhållanden. Under den tid 1910
^stikaforden'' ^rs lagstiftning tillämpats hava stora förbättringar skett ifråga om såväl fastigheternas
bebyggelse och åkerjordens hävd som även skötseln och avkastningen
av skogen. Beträffande fastigheternas jordbruksdelar har förbättringen varit
särskilt i ögonen fallande efter tillkomsten år 1925 av de ecklesiastika boställsnämnderna.
Av vad nu sagts följer emellertid ingalunda, att den hittills tillämpade ordningen
för den ecklesiastika jordens förvaltning i allo kan anses tillfredsstäl-•
lande. En stor svaghet ligger däri, att förvaltningen av löneboställenas jordbruksdelar
helt handhafts av juridiskt-administrativa myndigheter. De ekonomiska
synpunkterna hava därför icke i nödig utsträckning kunnat göra sig gällande.
Mot domänverkets skötsel av de ecklesiastika skogarna torde även under
ett tidigare skede vissa anmärkningar haft fog för sig. Men i detta avseende lärer
numera en betydande förbättring hava inträtt.
Huvudmålsmanskapet för den ecklesiastika jorden ligger enligt 1910 års ordning
hos vederbörande domkapitel. Då denna myndighet emellertid icke ansetts
skickad att ensam utöva kontrollen över förvaltningen, hava betydande uppgifter
i detta hänseende tillagts vederbörande länsstyrelse samt kammarkollegium.
Härigenom har ärendenas handläggning medfört stor omgång och onödiga kostnader
och besvär. Än vidare ligger en stor olägenhet däri, att, då ingen myndighet
kunnat helt sättas i jordägarens ställe, vissa skyldigheter, som annars tillkomma
jordägaren, i fråga örn den ecklesiastika jorden måst påläggas arrendatorn.
Slutligen har nuvarande ordning medfört, att en ur ekonomisk och social
synpunkt lämplig arrondering av den ecklesiastika jorden icke kunnat ske. Behovet
av en reformering av grunderna för den ecklesiastika jordens förvaltning
erkännes därför av alla.
Centraliserad Vid det förberedande arbetet på en reform av grunderna för den ecklesiastika
traliserad jonens förvaltning hava tvenne olika principer härför övervägts, nämligen å
förvaltning. ena sidan att lägga målsmanskapet hos en central myndighet för hela landet
opaginerad Kontrollera mot PDF
lill
Samm an satt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
och å andra sidan att införa en decentraliserad förvaltning på så sätt, att varje
pastorat finge självständigt förvalta sina prästlönetillgångar, ehuru under kontroll
från statens sida. Till förstnämnda princip anslöt sig det förslag, som 1929
framlades av 1927 års prästlöneregleringssakkunniga och enligt vilket förvaltningen
av den ecklesiastika jorden skulle uppdragas åt domänverket. Till den
senare ansluter sig förevarande proposition och utskottets föreliggande förslag.
Det ligger i sakens natur, att rent principiellt sett bör en lösning kunna godtagas
enligt vilken av dessa båda linjer som helst. Avgörande för valet mellan
förslag i den ena eller andra riktningen bör vara möjligheten att trygga dels
bästa möjliga ekonomiska avkastning och dels förevarande egendoms bevarande
åt det allmänna för framtiden. Däremot vilja vi bestämt avvisa det påstående,
som föredragande departementschefen enligt det till propositionen fogade utdraget
ur statsrådsprotokollet gjort, nämligen att en decentralisering av förvaltningen
av den ecklesiastika jorden till pastoraten skulle vara mera demokratisk
än örn denna förvaltning uppdroges åt en demokratisk stats ämbetsverk.
Örn vi alltså icke anse oss böra i princip ställa oss avvisande till utskottets ^Pastoratets^
föreliggande förslag, hava vi likväl funnit detsamma vara behäftat med andra Hgf utskottsbrister
i en sådan utsträckning, att vi på grund därav hålla före, att det bör f0™1^etg™ke
avslås. Förslaget bygger, såsom ovan nämnts, därpå, att pastoraten skola för- ställande.
välta den ecklesiastika jord, som utgör prästlönetillgång för pastoratet. Genom
att giva detsamma ekonomiskt intresse av avkomsten av denna jord vill man
stimulera pastoratet till att ägna synnerlig uppmärksamhet åt skötseln därav.
Men denna tanke har ingalunda genomförts i förslaget. För de allra flesta
pastorat gäller, att de enligt förslaget komma att få tillskott av kyrkofonden.
Huruvida avkastningen i och för sig är hög eller låg, blir utan betydelse för
pastoratet. Den enda möjligheten för pastoratet att få ekonomisk nytta av den
ecklesiastika jord, den fått i uppdrag att förvalta, vore örn normalavkastningen
antingen bestämts så låg, att den verkliga avkastningen kunde påräknas bliva
avsevärt högre, eller så hög, att pastoratet sporrades att driva upp avkastningen
för att icke behöva utdebitera. kommunalskatt till utfyllnad av normalavkastningen.
Vad nu särskilt gäller det första fallet, torde utsikterna till att normalavkastningen
skulle komma att beräknas så lågt, att den verkliga avkastningen
bleve så mycket högre, att detta har betydelse för. pastoratet, icke vara stora.
I fråga örn fastigheternas jordbruksdelar kommer nämligen enligt förslaget upp - skattning av normalavkastning att ske samtidigt med utarrenderingen. Beträffande
optionsberättigad arrendator gäller, att boställsnämnden skall bestämma
såväl normalavkastningen som arrendebeloppet. Under sådana förhållanden torde
det icke vara möjligt att låta de båda beloppen avvika från varandra. Men även
vid nyutarrendering ligger det i öppen dag, att normalavkastningen kommer
att ansluta sig till vad som kan erhållas i arrende. Beträffande skogen kommer
givetvis normalavkastningen att ansluta sig till hushållningsplanens av verk - ningskvantitet. Värdesättningen torde komma att bygga på gällande virkespriser;
följaktligen torde knappast den verkliga avkastningen komma att i annan
122
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
mån avvika från normalavkastningen än att vid stigande konjunkturer pastoratet
gör en vinst men vid fallande en förlust. Den ekonomiska stimulansen
torde följaktligen vara nog så ringa för pastoratet. Å andra sidan kommer den
ställning, pastoratet tilldelas i föreliggande förslag, att för pastoratet medföra
skyldigheter, vilkas räckvidd icke låter sig överskåda. Först och främst faller
det i ögonen, att pastoraten under löpande normaluppskattningsperiod kunna
komma att åläggas kostnader, som icke beräknats vid nämnda uppskattning. I
detta avseende kan nämnas tvångsanslutning till vattenavledningsföretag, tvångsdeltagande
i lantmäteriförrättning, åläggande att utföra skogsvårdsåtgärder på
grund av storm-, insekts- eller brandskador o. s. v. I dylika fall får pastoratet
uppbringa nödiga medel skattevägen. Visserligen torde väl medlen efter nästa
normaluppskattning komma att så småningom återbäras ur jordens avkastning.
Men dylika förskott äro ändå att betrakta såsom olägenheter. Men än värre
ställer det sig för pastorat, om på grund av dåliga konjunkturer såväl arrendatorn
som hans borgesman bliva insolventa och icke förmå fullgöra åtagna prestationer.
Förlusten stannar då på pastoratet utan möjlighet att därför erhålla
ersättning. Enligt vårt förmenande motsvaras icke pastoratens skyldigheter av
motsvarande rättigheter. Den föreslagna ordningen kan därför komma att i
praktiken för dem bliva mera en börda än en fördel. Utskottets undersökningar
hava i själva verket givit vid handen, att ett tillfredsställande kontrollsystem
över huvudtaget icke låter sig anordnas med mindre pastoratens självbestämningsrätt
på den avgörande punkten, d. v. s. ifråga örn arrendeavtalets innehåll,
göres fullständigt illusorisk. Genom utskottets förslag i 25 § av boställsordningen
har i själva verket den grundläggande tanken i Kungl. Maj:ts förslag
helt uppgivits. En konsekvens av vad vi nu anfört kunde synas vara att utöka
pastoratens rättigheter. Med hänsyn till den bristande fasthet i organisatoriskt
hänseende, som utmärker denna kommunala bildning, särskilt i fråga örn pastorat
med flera församlingar, torde något dylikt dock icke kunna förordas. Enligt
vårt förmenande bör därför vid en decentralisering av förvaltningen av den
ecklesiastika jorden antingen sökas någon annan målsman därför än pastoraten
eller också dessa senare givas en fastare, för uppgiftens vikt mera lämpad organisation.
För ärjning Även i ett annat avseende kunna vägande invändningar anföras mot förest
^nrd^och förslag. Det ligger i sakens natur, att försäljning av ecklesiastik jord
försäljnings- bör kunna ske så snart en dylik försäljning av samhälleliga skäl påkallas. Även
vändningT ^ör försäljning komma till stånd, då ecklesiastik jord icke med hänsyn till ekonomisk
avkastning eller lämplighet i övrigt anses böra bibehållas som sådan.
Föreliggande förslag öppnar visserligen möjligheter för en dylik försäljning,
men dessa äro icke tillfredsställande. Först och främst kan ingen annan myndighet
än pastoratet påkalla försäljning. Någon fördel av att försäljning sker
kommer pastoratet i allmänhet icke att hava. I förslaget föreskrives nämligen,
att för fonderade försäljningsmedel skall räknas en normalavkastning av fyra
procent. Att för en längre tidsperiod placera fondmedel så att samtidigt full
123
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
säkerhet och en avkastning överstigande nämnda procenttal vinnes, torde knappast
låta sig göra. På grund av detta bristande ekonomiska intresse för försäljning
får man räkna med att försäljningsinitiativ endast mera sällan komma
att tagas av pastorat. Men än värre är, att under sådana förhållanden präster,
som av kyrkopolitiska grunder äro principiella motståndare till försäljning över
huvudtaget av ecklesiastik jord, lätt nog kunna komma att diktera pastoratets
ställning i hithörande frågor. Härtill kommer, att det knappast kan var lämpligt
att placera prästlönetillgångar i penningar. För att kunna bevara dessa
tillgångar oförkränkbara för framtiden erfordras, att de ligga i mera värdebeständig
valuta. Att placera försäljningsmedel i lämpliga fastigheter
inom varje pastorat för sig torde i allmänhet icke låta sig göra. En nödvändig
förutsättning för en rationell försäljningspolitik rörande den ecklesiastika jorden
är därför att ordnade möjligheter skapas för sammanförandet av försäljningsmedlen
till en fond för landet i dess helhet eller åtminstone för varje stift
samt att medlen användas för inköp av större komplex av skogsmark. I propositionen
förutsattes intet dylikt komplement i fråga om försäljningspolitiken.
Utskottet har visserligen öppnat en dylik möjlighet till central förvaltning av
försäljningsmedel. Men utan närmare riktlinjer för den praktiska tillämpningen
torde man få räkna med att denna möjlighet blir allenast av teoretisk natur.
Att nu fatta positivt beslut rörande förvaltningen av den ecklesiastika jorden
i allmänhet men hänskjuta frågan om försäljningsmedlens användande till förnyad
utredning torde minst av allt vara ägnat underlätta en god lösning av detta
problem. Enligt vårt sätt att se är även i föreliggande utskottsförslag den viktiga
frågan örn försäljning av ecklesiastik jord samt om förvaltningen och användningen
av försäljningsmedlen olöst.
Det måste även sättas i fråga, huruvida det kan vara oundgängligen nödigt Böra nya
att tillskapa helt nya myndigheter för kontrollen av den ecklesiastika jordens ^{{iskapasV
förvaltning. De utav utskottet under några veckor av riksdagens brådaste tid
utan all förberedelse tillskapade tolv stiftsnämnderna äro icke endast avsedda
att vara kontrollorgan och besvärsinstans. De få även förvaltande uppgifter.
Sannolikt komma de, örn de tillskapas, att utveckla sig till en ny lokalförvaltning
vid sidan av domkapitel och länsstyrelse. Enligt vårt förmenande kan
det icke vara förenligt med god ordning att på detta sätt utöka administrationen
utan att dessförinnan undersökts, huruvida icke redan existerande samhällsorgan
skulle kunna fylla stiftsnämndernas funktion. Visserligen ligger det i
öppen dag, att domkapitlen icke i sitt nuvarande skick äro lämpade att vara
mellaninstans i fråga örn den ecklesiastika jordens förvaltning. I viss mån kan
detta även gälla länsstyrelserna. Men nog är det högst antagligt, att en undersökning
skulle giva vid handen, att särskilt länsstyrelserna med rätt enkla
medel skulle kunna erhålla de för förevarande uppgift nödiga förutsättningarna.
Även måste man fråga sig, huruvida det kan vara rimligt att skapa en ny
landsomfattande allmän organisation för skogsvård och skogsskötsel. Redan
finnes här i landet domänverket med dess lokala och centrala organ för skötseln
124
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
av de allmänna skogarna samt för tillsynen av skogsvården å de enskilda skogarna
skogsvårdsstyrelserna med sin sammanslutning skogsvårdsstyrelsernas förbund
och dess centralråd. Till dessa skulle nu komma pastoraten med skogligt
bildade biträden för skogsskötsel samt stiftsnämnderna med stiftsjägmästare,
I utskottets förslag saknas allenast det centrala organet för den ecklesiastika
skogsvården, för att bilden skulle vara fullständig. Men det torde vara uppenbart
för en var, att detta centrala organ icke låter vänta på sig så värst länge.
Den omständigheten att utskottet förutsätter, att regeringsrätten t. ex. skall
avgöra pastoratens besvär över de av stiftsnämnderna fastställda hushållningsplanerna,
visar att utskottets förslag i denna del endast kan vara ett mycket
kortvarigt provisorium. Över huvudtaget torde det kunna sägas, att utskottets
förslag så avviker från propositionen både i fråga örn själva huvudgrunderna och
beträffande många detaljer, att det knappast kan vara förenligt med känslan
för ansvar, örn riksdagen utan ytterligare utredning biträder nämnda förslag.
Förnyad På grund av nu anförda skäl hemställa vi örn avslag å såväl utskottets förutredmng.
,
slag som Hung!. Majas i ärendet avgivna proposition samt örn skrivelse till
Kungl. Majit örn förnyad utredning rörande den ecklesiastika jordens förvaltning.
Denna utredning bör omfatta en opartisk och förutsättningslös prövningav
frågan, huruvida den ändamålsenligaste förvaltningen av den ecklesiastika
jorden i syfte att vinna bästa ekonomiska resultat därav samt att på säkraste
sätt bevara de i denna jord nu nedlagda tillgångarna för framtiden bör ske genom
centralisering eller decentralisering. Skulle denna prövning leda till att sistnämnda
utväg ånyo väljes, bör vidare övervägas, huruvida förvaltningen kan
uppdragas åt ett mera lämpligt organ än pastoratet eller, örn så ej befinnes
ändamålsenligt, huruvida icke pastoratets organisation för detta ändamål bör
givas en fastare form, särskilt i pastorat med flera församlingar. Skulle förvaltningen
av den ecklesiastika jorden anses böra uppdragas åt kommunalt
organ, böra dess skyldigheter och rättigheter så avvägas mot varandra, att icke
förvaltningsuppdraget leder till ökade kommunala uppoffringar. I överensstämmelse
med vad ovan anförts torde utredningen dessutom i nu förevarande fall
böra avse fastställande av rationella grunder för försäljning av ecklesiastik jord
samt för försäljningsmedlens förvaltning och användning. Slutligen bör även
likaledes enligt vad ovan sagts övervägas, huruvida icke i stället för de av utskottet
föreslagna stiftsnämnderna redan förefintliga myndigheter såsom länsstyrelser,
domkapitel eller domänverket kunna genom omorganisation göras
lämpliga att tjänstgöra såsom överinstanser i en decentraliserad förvaltning av
den ecklesiastika jorden.
Enligt vårt förmenande bör vid detta förnyade övervägande även frågan örn
prästerskapets privilegier bringas till sin lösning. Förevarande fråga har en stor
praktisk betydelse, enär privilegiernas bibehållande i hittills tillämpade omfattning
leder till den anomalien, att t. ex. varje ändring i boställsordningen
måste föreläggas kyrkomötet.
125
Sammansatt andra lag- och jordbruksutslcotts utlåtande Nr 8.
Förevarande proposition innefattar även viss skattelindring för pastoraten,
Hittills gällande ordning för täckande av prästlöneutgifter Ilar lett till, att av allmän
kyrkofonden varje år tillföres ganska stora belopp, ehuru avsikten varit attsamt°wåattfondens
inkomster och utgifter skulle balansera mot varandra. Propositionen ning av förliksom
också utskottets förslag avser att nu minska utdebiteringen av försam- terna.
lingsavgifter i sådan utsträckning, att kyrkofondens inkomster helt tagas i anspråk
för löpande utgifter. Dessutom innefatta nämnda förslag uttagandet av
en för alla församlingar lika stor allmän kyrkoavgift, med vilken de för alla
pastorat gemensamma prästlönekostnaderna äro avsedda att täckas. Även örn
riksdagen i överensstämmelse med vår hemställan avslår utskottets förslag och
propositionen, böra enligt vårt förmenande åtgärder vidtagas såväl för nedbringandet
av församlingsavgiften som för införandet av en allmän kyrkoavgift.
Dessa riksdagens beslut böra vara av provisorisk natur i avvaktan på nytt förslag
till grunder för förvaltning av den ecklesiastika jorden samt förslag örn
ny lönereglering för prästerskapet. Nu antydda åtgärder böra givas den formen,
att i en särskild lag stadgas en allmän kyrkoavgift, vilken bör göras
fast samt uppgå till tio öre per skattekrona, varjämte genom ändringar
i nu gällande lag om reglering av prästerskapets avlöning den andra
s. k. treöringen avskaffas samt den första treöringen begränsas till en utdebitering
av högst 20 öre per skattekrona. Dessutom torde följdändringar i vissa
andra lagar bliva nödvändiga, varom förslag här nedan kommer att framställas.
Av oss nu ifrågasatta förslag till finansiering av prästlöneväsendet innebär
approximativt beräknat, att med utgångspunkt av det antal skattekronor, som
framgingo ur 1930 års taxering, kyrkofondens inkomster skulle komma att överstiga
utgifterna med c:a 700,000 kronor. Skulle antalet skattekronor sjunka
med 10 procent i förhållande till 1930, överstiger utgifterna inkomsterna med
cirka 100,000 kronor. Vid en sänkning av antalet skattekronor med 25 procent
likaledes i förhållande till 1930 skulle kyrkofondens utgifter komma att överstiga
dess inkomster med 1,300.000 kronor per år. På grund av det starkt minskade
skatteunderlaget kommer givetvis vårt förslag under de allra närmaste
åren att innebära en minskning av kyrkofondens kapital. Med hänsyn till att
depressionen nu sannolikt befinner sig i ett bottenläge, vilket knappast kan
komma att fortfara många år framåt, och då kyrkofondens kapital från fondens
tillkomst stigit från 8 till mer än 55 miljoner kronor, synes det icke finnas skäl
att motsätta sig, att själva fonden bidrager till en lindring av skattebördan under
den värsta lågkonjunkturen. Nu ifrågasatta skattelindring skulle långt tidigare
komma allmänheten till godo än motsvarande lindring enligt utskottets
förslag.
Med stöd av vad vi sålunda anfört få vi hemställa, att riksdagen ville
A) med avslag på Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr
187, utom i vad avser påläggandet av en allmän kyrkoavgift,
126
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning
rörande grunderna för den ecklesiastika jordens förvaltning
enligt här ovan angivna riktlinjer samt örn framläggande för
riksdagen av de förslag, vartill utredningen giver anledning;
B) med anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition
nr 187 i vad avser påläggandet av en allmän kyrkoavgift än
även motionerna I: 349, I: 355, I: 356 samt II: 521 för sin del
antaga följande förslag till
1) La g
om allmän kyrkoavgift.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Territoriellt pastorat, med undantag för Karlsborgs pastorat,
skall årligen utgöra allmän kyrkoavgift med tio öre för
varje skattekrona, för vilken församlingsavgift, där så erfordras,
skall erläggas till pastoratet.
Allmän kyrkoavgift ingår till kyrkofonden.
2 §.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen
av denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
2) Lag
örn ändrad lydelse av 19 och 21 §§ lagen^den 9 december
1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets
avlöning.
Härigenom förordnas, att 19 och 21 §§ lagen den 9 december
1910 örn reglering av prästerskapets avlöning, vilka lagrum
senast ändrats genom lag den 28 september 1928 (nr
397), skola, 19 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade
lydelse:
19 §.
Till bestridande---användas:
l:o) församlingsavgifter till belopp ej överstigande två öre
för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av hela det inkomst
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S. 127
belopp, för vilket allmän kommunalskatt skall inom pastoratet
utgöras;
2:o) arrende---fond;
3:o) avgälder---fond;
4:o) skogsförsäljningsmedel---bestämmer;
5:o) församlingsavgifter---belopp.
21 §.
Har för bestridande av de för kyrkoherde och komminister
fastställda löner jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom
i 14 § 3 mom. sägs, såsom församlingsavgifter utdebiterats
sammanlagt större belopp än som svarar mot två öre för varje
helt eller påbörjat tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp
samt för ändamålet dessutom tagits i anspråk i 19 §
2, 3 och 4 mom. avsedda medel, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet,
utom beträffande lönebelopp, som församling, enligt 9
eller 10 §, särskilt förbundit sig att utgöra.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
3) Lag
om ändrad lydelse av 4 § lagen den 30 augusti 1918 (nr
724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade
pastorat samt ät vissa extra ordinarie präster och
innehavare av prästerliga emeritilöner.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 30 augusti 1918
angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner skall i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
4 §.
Krigstidsunderstöd åt kyrkoherde och komminister samt
sådan adjunkt, varom i 14 § 3 mom. lagen om reglering av
prästerskapets avlöning förmäles, skall, frånsett ecklesiastikåret
1917—1918, för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap,
bestridas, i den mån sådant erfordras, medelst församlingsavgifter
och övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar,
på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt
19 och 20 §§ samma lag stadga. Har för bestridande av, jämte
128
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter
inom pastoratet utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar två öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp samt
dessutom för ändamålet tagits i anspråk i 19 § 2, 3 och 4 mom.
nämnda lag avsedda medel, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet.
Krigstidsunderstöd -— --kyrkofonden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
4) Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 21 november 1925
(nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg)
vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och
Lnleå stift.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 21 november 1925
angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa
prästerliga befattningar inom Härnösands och Luleå stift skall
erhålla följande ändrade lydelse:
3 §■
Ödebygdstillägg åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga
adjunkter skall, för varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap,
bestridas medelst församlingsavgifter och, i den mån sådant
erfordras, medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt
19 och 20 §§ lagen örn reglering av prästerskapets avlöning
stadga. Har för bestridande av, jämte avlöning, ödebygdstilllägg
å,t nu nämnda präster såsom församlingsavgifter inom
pastoratet utdebiterats sammanlagt större belopp än som mot-''
svarar två öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av
pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.
nämnda lag sägs, samt för ändamålet dessutom tagits i anspråk
i 2, 3 och 4 mom. samma paragraf avsedda medel, skall
ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det
överskjutande beloppet i den ordning, 21 § samma lag stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
129
5) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 21 november
1925 (nr 449) örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade
pastorat.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 21 november 1925
örn resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat skall erhålla
följande ändrade Hädelse:
2 §•
Hast resanslag, varom i 1 § förmäles, skall för varje pastorat,
så vitt angår dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter
och, i den mån sådant erfordras, medelst övriga
till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar på sätt och
i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av
avlöning och fast resanslag såsom församlingsavgifter inom
pastoratet ntdebiterats sammanlagt större belopp, än som motsvarar
två öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor av
pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.
nämnda lag sägs, samt för ändamålet dessutom tagits i anspråk
i 2, 3 och 4 mom. samma paragraf avsedda medel, skall ersättning
av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det överskjutande
beloppet, i den ordning 21 § samma lag stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
6) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 17 december
1926 (nr 526) om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade
pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande
m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 17 december 1926
om vissa lönetillägg åt präster i nyreglerade pastorat i anledning
av nådårsrättens upphörande m. m. skall erhålla följande
ändrade lydelse:
2 §•
Lönetillägg, varom i 1 § förmäles, skall för varje pastorat,
så vitt angår dess prästerskap, bestridas medelst församlings - Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 3 avd. 7 höft. (Nr 8.) 9
130
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutslcotts utlåtande Nr 8.
avgifter och, i den mån sådant erfordras, medelst övriga till
prästerskapet anslagna avlöningstillgångar på sätt och i den
ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av
nämnda avlöning jämte lönetillägg såsom församlingsavgifter
inom pastoratet utdebiterats sammanlagt större belopp, än som
motsvarar två öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor
av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1 mom.
omförmälda lag sägs, samt för ändamålet dessutom tagits i anspråk
i 2, 3 och 4 mom. samma paragraf avsedda medel, skall
ersättning av kyrkofondens medel beredas pastoratet för det
överskjutande beloppet i den ordning, 21 § samma lag stadgar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
7) Lag
angående ändrad lydelse av 3 § 1 moni. lagen den 13
december 1929 (nr 382) örn provisorisk tilläggslön åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
m. m.
Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. lagen den 13 december
1929 örn provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. m. skall i nedan angivna delar
erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1 mom. Provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar
samt provisoriskt tilläggsarvode åt ständiga adjunkter
skall, för varje pastorat, så vitt angår dess prästerskap, bestridas
medelst församlingsavgifter och, i den mån sådant erfordras,
medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och
20 §§ lagen örn reglering av prästerskapets avlöning stadga.
Har för bestridande av, jämte avlöning, provisorisk tilläggslön
och provisoriskt tilläggsarvode åt nu nämnda präster såsom församlingsavgifter
inom pastoratet utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar två öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat
som i 19 § 1 mom. nämnda lag sägs, samt för ändamålet
dessutom tagits i anspråk i 2, 3 och 4 mom. samma paragraf
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutslcotts utlåtande Nr 8.
131
avsedda medel, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas
pastoratet för det överskjutande beloppet i den ordning, 21 §
samma lag stadgar.
Tilläggslön---avlöningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933.
C) = utskottet B).
D) = » C).
E) = » D).
2:o) Beträffande vissa delar av utskottets förslag till ecklesiastik boställsordning
m. m.
av herrar Linder, Norman, Magnusson i Kalmar, Linders, Sköld och Uddenberg,
vilka anfört:
Ovan hava vi på anförda skäl yrkat avslag på utskottets hemställan under
A). Skulle emellertid riksdagen icke bifalla detta vårt yrkande och sålunda mot
vår mening utskottets förslag i stället i princip antagas, hålla vi före, att under
sådana omständigheter den ändring i utskottets förslag, som innefattas i motionen
II: 516 av herr Lindman, åtminstone bör vidtagas. Vi komma därför att subsidiärt
hemställa örn bifall till nämnda motion, i överensstämmelse med vilken
erforderlig lagtext utarbetats inom utskottet. Till stöd för detta yrkande vilja
vi anföra följande:
I anslutning till den uppfattning, som uttalats i förenämnda motion, anse vi,
att förvaltningen av sådan boställsskog, vars virkesavkastning i betydligare
mån överskjuter den rätt till erhållande av husbehovsvirke från skogen, som
för närvarande tillkommer vederbörande boställe, pastorat och församling och
som i den nya boställsordningen bibehållits, under alla omständigheter fortfarande
bör handhavas av domänverket, under det att i fråga örn övriga boställsskogar
mindre olägenheter skulle följa av att förvaltningen förlädes till
vederbörande pastorat under domänverkets uppsikt.
På sätt framhållits i nyssnämnda motion äro de ecklesiastika boställsskogarna
av mycket växlande storlek. Ett betydande antal av dem, särskilt de i landets
sydligare delar belägna, äro av så ringa omfattning, att de blott, helt eller delvis,
kunna producera den virkeskvantitet, som erfordras för tillgodoseende av
nyssangivna rätt till husbehovsvirke. Andra boställsskogar åter förslå ej blott
att täcka berörda husbehovsrätt utan även att lämna större eller mindre överskott
av virke till försäljning.
Örn nämnda överskott är av den omfattning, att det kan anses äga verkligt
132
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
ekonomisk betydelse, tala enligt vår mening avgörande skäl för att skogen kvarstår
under domänverkets förvaltning. Med den alltmera skärpta konkurrensen
på virkesmarknaden är det av största vikt, att såväl avverkning och virkesbehandling
som transport och försäljning av virke sker på sådant sätt, att förutsättningarna
för erhållande av ett gynnsamt ekonomiskt resultat i möjligaste
mån utnyttjas. På sätt framhållits i herr Lindmans motion, förfogar domänverket
över en väl utbildad facklig insikt i nämnda avseende. Å virkesförsäljningarna,
såväl från kronoparker som från ecklesiastika skogar, utövas inom
domänverket en central ledning, som — med stöd av ingående kännedom om det
allmänna läget på virkes- och arbetsmarknaden — själv ombesörjer virkesförsäljning
samt lämnar den lokala skogsförvaltningen nödiga uppgifter rörande
virkespris m. m. till ledning vid försäljningar. Det synes därför uppenbart, att
domänverket har större möjligheter än pastoraten att förvalta boställsskogarna,
så att ett gjmnsamt ekonomiskt resultat erhålles. Vår uppfattning härutinnan
bekräftas även av de betydande inkomster, som kyrkofonden under senare år
genom domänverket tillgodoförts från dessa skogar och varför närmare redogörelse
lämnas i omförmälda motion.
Det torde jämväl vara uppenbart, att domänverket är bättre skickat än pastoraten
att handhava den rent skogliga förvaltningen av boställsskogarna. Även
om, såsom utskottet förordat, pastorat ålägges skyldighet att anställa en person
med skoglig utbildning eller med viss praktisk erfarenhet i skogsskötsel
såsom biträde vid förvaltning av löneboställes skog, torde ej härigenom samma
garantier vinnas för en i alla avseenden rationell skogsvård som vid en förvaltning
genom domänverkets grundligt utbildade och erfarna tjänstemän. Visserligen
har mot domänverkets skötsel av de ecklesiastika skogarna understundom
anmärkts, att denna varit alltför konservativ därutinnan, att avverkningsbeloppen
varit för låga och att överårig skog blivit för länge överhållen, men torde
grunden till detta förhållande väsentligen vara att söka i de särskilda bestämmelser
rörande virkesavkastningens disposition för olika husbehovsändamål, som
av ålder varit gällande för dessa skogar. Med de inskränkningar i avkastningens
användande för dylika ändamål, som under senare tid genomförts, hava
ökade möjligheter skapats för tillämpande av rationella awerkningsmetoder å
ifrågavarande skogar, och har domänverket ock med gynnsamt resultat begagnat
sig av dessa möjligheter, såsom närmare utvecklats i herr Lindmans motion.
Ett ytterligare skäl att bibehålla domänverkets förvaltning beträffande de
större boställsskogarna ligger däri, att enligt vår uppfattning kostnaderna för
förvaltningen av dessa skogar måste bliva mindre, om denna handhaves av
domänverket än örn förvaltningen uppdrages åt pastoraten och dessas skogliga
biträden och av dem utövas under uppsikt av omförmälda stiftsnämnder. Vi äro
icke i tillfälle att till stöd för denna uppfattning framlägga några kostnadskalkyler,
då detta förutsätter en närmare utredning rörande skogarnas areal, läge
och beskaffenhet m. m., vilken utredning ej kunnat verkställas under den korta
tid, som stått oss till buds. Det torde emellertid följa av sakens natur, att do
-
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutslcotts utlåtande Nr 8.
133
mänverket med sin stora kår av lokala tjänstemän av olika grader bör kunna
ombesörja förvaltningen av ifrågavarande skogar bättre och billigare än för
ändamålet särskilt tillsatta organ, som ej i samma omfattning som domänverket
kunna anpassa de anställda arbetskrafterna efter förvaltningsuppgifternas
art och innehåll i varje särskilt fall.- Vi finna detta desto mera uppenbart,
som de ecklesiastika skogarna ofta gränsa intill domänskogar, varigenom, vid
gemensam förvaltning av ecklesiastika skogar och domänskogar, kostnaden för
resor och förrättningar bör kunna hållas avsevärt lägre än örn för vardera kategorien
av skogar särskilda tjänstemän äro anställda.
Såsom nyss berörts, gäller det nu anförda sådana boställsskogar, som lämna
ett mera avsevärt överskott av virke till försäljning, sedan förenämnda rätt till
busbehovsvirke blivit täckt. Beträffande övriga boställsskogar, vilkas virkesavkastning
helt eller till huvudsaklig del åtgår för fyllande av nämnda husbehov,
S5rnas däremot såsom ovan anförts olägenheterna bliva mindre vid förvaltningens
överflyttande å pastoraten. Kontroll å pastoratens skogsförvaltning bör dock
utövas av ett därför lämpat organ, och bör detta organ jämväl fastställa hushållningsplaner
för skogarna. Då domänverket förfogar över kompetent personal
för utövande av dylik kontroll och av förut angivna skäl torde kunna fullgöra
detta uppdrag med mindre kostnad än de av utskottet föreslagna stiftsnämnderna,
hava vi ansett, att åliggandet att utöva sådan kontroll bör anförtros
åt domänverket. Yi hava funnit en dylik anordning desto mera naturlig,
som, på sätt förut nämnts, domänverket enligt vår mening bör handhava förvaltningen
av de större boställsskogarna.
Beträffande frågan, huru gränsen bör uppdragas mellan de skogar, som skola
förvaltas av domänverket, och dem, som skola stå under vederbörande pastorats
förvaltning, ansluta vi oss i huvudsak till den i herr Lindmans motion hävdade
uppfattningen. I boställsordningen torde sålunda böra stadgas allenast den
allmänna grund, enligt vilken boställsskogarna efter den större eller mindre
skogstillgången därå böra uppdelas i två olika grupper och vilken grund bör
vara av den innebörd, förut angivits. Därjämte bör åt lämplig myndighet uppdragas
att med tillämpning av denna grund bestämma, huruvida i det särskilda
fallet skogstillgången å här avsett boställe skall anses större eller mindre och
bostället sålunda skall förvaltas av domänverket eller vederbörande pastorat.
Med hänsyn till vikten att enhetliga och strängt objektiva synpunkter härvid
följas, hava vi ansett, att bestämmanderätten i detta avseende bör förbehållas
Kungl. Majit. Att närmare fixera det överskott av virke för försäljning, som
boställe bör lämna för att skogstillgången därå skall anses större, hava vi ej
funnit påkallat, utan synes denna fråga böra prövas och avgöras av Kungl.
Maj :t. Vi vilja emellertid framhålla, att den i herr Lindmans motion föreslagna
gränsen i detta hänseende eller att skogstillgången skulle anses större, därest
nämnda överskott beräknades motsvara ett medelvärde å rot av mera än 200
kronor årligen, torde vara val låg.
Den förvaltning av de större boställsskogarna, som domänverket enligt det
134
Sammansatt andra lag- och jordbruJcsutslcotts utlåtande Nr 8.
nu anförda skall handhava, bör äga rum för vederbörande pastorats räkning.
Det bör sålunda åligga domänverket att årligen till pastoratet avgiva redovisning
för den behållna avkastning i penningar, som här avsedd skog lämnat under
nästföregående kalenderår. Vid beräkningen av nämnda avkastning bör dock
fråndragas det virke, som under året åtgått för täckande av boställets, pastoratets
och vederbörande församlings förenämnda rätt till husbehovsvirke, ävensom
avdrag göras för domänverkets kostnad för skogens förvaltning. Genom
den nu föreslagna anordningen vinnes fördelen av större enkelhet i bestämmelserna
örn avkastningens användande för bestridande av prästlönekostnader i pastoratet
samt örn redovisning av viss del av därå uppkommet överskott till kyrkofonden.
De kostnader, som domänverket åsamkas för utövande av uppsikt å de av pastorat
förvaltade mindre boställsskogarna, torde, i anslutning till vad utskottet
föreslagit i fråga om kostnaderna för stiftsnämndernas verksamhet, böra gäldas
av kyrkofonden. Enahanda regel synes böra gälla i fråga örn kostnader för upprättande
av hushållningsplaner genom domänverkets försorg för skogar å ecklesiastika
boställen.
De regler, som enligt det förut anförda skola gälla i fråga örn förvaltning
av skogar å ecklesiastika boställen, hava närmast avseende å det stora flertalet
av dessa boställen eller de s. k. löneboställena. I fråga örn de ecklesiastika boställen,
vilkas avkastning i sin helhet skall ingå till kyrkofonden, eller de s. k.
allmänna kyrkohemmanen torde emellertid de bestämmelser, som enligt det
föregående skola gälla i fråga örn löneboställen med större skogstillgång, lämpligen
kunna tillämpas, dock med iakttagande att förvaltningen av skog å allmänt
kyrkohemman skall ske för kyrkofondens räkning.
Erån nationalekonomisk synpunkt är det tydligen av stor vikt, att domänverket
vid fullgörande av förenämnda förvaltnings- och kontrolluppgifter beträffande
de ecklesiastika boställsskogarna ej anlita mera kvalificerad personal
än som erfordras för uppgifternas behöriga utförande. Det är sålunda önskvärt,
att all den decentralisation och förenkling härutinnan genomföres, som är möjlig
utan uppgivande av kravet på effektivitet. Det torde kunna förväntas, att
Kungl. Majit vid meddelande av de instruktionsbestämmelser för domänverket,
som påkallas av det nu föreslagna förvaltningssättet i fråga örn berörda skogar,
kommer att beakta nyssangivna önskemål.
Under åberopande av vad nu anförts hemställa vi, för det fall vårt ovan framställda
yrkande örn avslag på utskottets hemställan under A) icke av riksdagen
bifallits, dels att riksdagen måtte antaga förslag till ecklesiastik boställsordning
av det innehåll, som framgår av här nedan intagna förslag, dels ock att de
av utskottet förordade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 2 § 9:o)
lagen den 26 maj 1909 örn Kungl. Majits regeringsrätt, lag örn kyrkofond
och lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,
sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning måtte av riksdagen antagas
med de ändringar, som nedan intagna förslag utvisa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
135
(Utskottets förslag.)
(Reservanternas förslag.)
Ecklesiastik boställsordning.
Härigenom förordnas som följer:
1 kap. Allmänna bestämmelser.
2 §•
1. Prästgård och löneboställe förvaltas
av pastoratet under iakttagande av
vad i denna boställsordning stadgas.
De skyldigheter, som enligt lag eller
särskild författning åligga fastighets
1 § = 1 § i utskottets förslag.
2 §.
1. Prästgård och löneboställe med
mindre skogstillgång förvaltas av pastoratet
under iakttagande av vad i denna
boställsordning stadgas.
Hör till löneboställe större skog stillgång,
skall boställets skog enligt vad
nedan närmare bestämmes förvaltas av
domänverket för pastoratets räkning
samt bostället i övrigt av pastoratet.
Skogstillgången å löneboställe skall
anses större, där boställets virkesavkastning
i betydligare mån överskjuter
boställets husbehov och pastoratets
behov av byggnads- och hägnadsvirke
för prästgård ävensom den rätt till erhållande
av virke från bostället, som
enligt denna boställsordning tillkommer
församling. I motsatt fall anses
skogstillgången mindre.
Bet ankommer på Konungen att
med tillämpning av nu angiven grund
bestämma, huruvida skogstillgången å
löneboställe skall anses större eller
mindre.
2. De skyldigheter, som enligt lag
eller särskild författning åligga fas
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
136
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8,
(Utskottets förslag.)
ägare, skola beträffande prästgård och
löneboställe fullgöras av pastoratet.
2. Om förvaltningen av allmänt
kyrkohemman stadgas i 4 kap.
4 §.
Pastorats boställsförvaltning skall
stå under uppsikt av boställsnämnd
och stiftsnämnd.
6 §.
1. I varje stift skall finnas en stiftsnämnd,
bestående av fem ledamöter.
Tre ledamöter jämte en ersättare för
envar av dem utses för tre år åt gången
av Konungen. Dessa skola äga erforderlig
insikt i lantbruk och skogsbruk
samt därmed sammanhängande
affärsförhållanden. Två ledamöter
jämte en ersättare för envar av dem
väljas av domkapitlet, likaledes för
tre år åt gången. Av sistnämnda ledamöter
skall en vara juridiskt bildad
och tjänstgöra såsom sekreterare hos
nämnden.
Bland ledamöterna utser Konungen
ordförande. Nämnden väljer inom sig
vice ordförande.
Konungen äger, i den mån sådant
prövas skäligt, tillerkänna, ledamot av
stiftsnämnd ersättning ur kyrkofonden
ävensom bevilja erforderliga anslag
ur samma fond för gäldande av
övriga kostnader för stiftsnämndernas
verksamhet.
2. Hos stiftsnämnd skall såsom bi
-
(Reservanternas förslag.)
tighets ägare, skola beträffande prästgård
och löneboställe fullgöras av den,
som förvaltar bostället eller den del
därav, som skyldigheten angår.
3. Örn förvaltningen av allmänt
kyrkohemman stadgas i 4 kap.
3 § = 3 § i utskottets förslag.
4 §.
Pastorats boställsförvaltning skall
stå under uppsikt, såvitt angår skogen,
av domänverket och i övrigt av
boställsnämnd och stiftsnämnd.
5 § = 5 § i utskottets förslag.
6 §.
I varje stift skall finnas en stiftsnämnd,
bestående av fem ledamöter.
Tre ledamöter jämte en ersättare för
envar av dem utses för tre år åt gången
av Konungen. Dessa skola äga erforderlig
insikt i lantbruk och därmed
sammanhängande affärsförhållanden.
Två ledamöter jämte en ersättare för
envar av dem väljas av domkapitlet,
likaledes för tre år åt gången. Av
sistnämnda ledamöter skall en vara juridiskt
bildad och tjänstgöra såsom
sekreterare hos nämnden.
Bland ledamöterna utser Konungen
ordförande. Nämnden väljer inom sig
vice ordförande.
Konungen äger, i den mån sådant
prövas skäligt, tillerkänna ledamot av
stiftsnämnd ersättning ur kyrkofonden
ävensom bevilja erforderliga anslag ur
samma fond för gäldande av övriga
kostnader för stiftsnämndernas verksamhet.
Instruktion för stiftsnämnd utfärdas
av Konungen.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
137
(Utskottets förslag.)
träde åt nämnden finnas anställd en
av nämnden utsedd stifts jägmästare.
Där särskilda skäl sådant föranleda
och Konungen det medgiver, må stiftsnämnd
anställa två eller flera stiftsjägmästare.
Konungen bestämmer, huruvida
och till vilket antal biträden
åt stiftsjägmästare må av stiftsnämnden
omställas.
Stiftsjägmästare skall hava avlagt
fullständig avgångsexamen från skogsinstitutets
högre kurs eller skogshögskolans
jägmästarekurs; dock må i
särskilda fall lill stiftsjägmästare antagas
den, som avlagt avgångsexamen
från skogsinstitutets lägre kurs eller
skogshögskolans forstmästarekurs.
Avlöning åt stiftsjägmästare jämte
biträde åt honom bestämmes av Konungen.
3. Instruktion för stiftsnämnd och
för stiftsjägmästare utfärdas av Konungen.
(Reservanternas förslag.)
7 §•
För fullgörande av den uppsikt, som
domänverket enligt I § har att utöva
å pastorats boställs förvaltning, samt
för upprättande genom dess försorg av
hushållning spion för skog å löneboställe
skall ersättning gäldas ur kyrkofonden
enligt de grunder och i den ordning,
Konungen bestämmer.
2 kap. Om prästgård och lönehoställe.
Om prästgård.
8—21 §§ = 7—20 §§ i utskottets
förslag.
Örn löneltoställe.
22—24 §§ = 21—23 §§ i utskottets
förslag.
138
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Utskottets förslag.)
24 §.
Vill pastoratet å löneboställe taga
mark i anspråk för begravningsplats
eller andra församlingsändamål eller
med nyttjanderätt upplåta mark för
kommunala behov eller till egna hem,
industri eller andra liknande ändamål,
skall pastoratet därtill inhämta tillstånd
av stiftsnämnden, som tillika
äger bestämma villkoren för upplåtelsen.
Lag samme vare, örn pastoratet vill
från löneboställe för annat ändamål
än byggande och underhåll av prästgård
och därtill hörande väg taga i
anspråk grus, sten, torv, lera eller därmed
jämförliga naturtillgångar eller
upplåta rätt därtill. Meddelas tillstånd,
må stiftsnämnden föreskriva, att inkomsten
skall fonderas och fonden utgöra
prästlönetillgång för pastoratet.
Örn upplåtelse av tomträtt å lö
(Reservanternas förslag.)
25 §.
Vill pastoratet å löneboställe taga
mark i anspråk för begravningsplats
eller andra församlingsändamål eller
med nyttjanderätt upplåta mark för
kommunala behov eller till egna hem,
industri eller andra liknande ändamål,
skall pastoratet därtill inhämta tillstånd
av stiftsnämnden, som tillika
äger bestämma villkoren för upplåtelsen.
Avser upplåtelsen område å boställets
skogsmark, skall stiftsnämnden,
innan tillstånd meddelas, inhämta
yttrande från vederbörande skogsstatstjänsteman.
Vad nu stadgats åge motsvarande
tillämpning, örn pastoratet vill från
löneboställe för annat ändamål än
byggande och underhåll av prästgård
och därtill hörande väg taga i anspråk
grus, sten, torv, lera eller därmed jämförliga
naturtillgångar eller upplåta
rätt därtill. Meddelas tillstånd därtill,
må stiftsnämnden föreskriva, att inkomsten
skall fonderas och fonden utgöra
prästlönetillgång för pastoratet,
ille är särskilt stadgat.
26—32 §§ = 25—31 §§ i utskottets
förslag.
Om boställsnämnds uppsikt över boställsförvaltningen.
33—44 §§ = 32—43 §§ i utskottets
förslag.
.3 kap. Om löneboställes skog.
44 §. [Jfr. 51 §.]
För skötseln av löneboställes skog
skall hos pastoratet såsom biträde vara
Sammansatt andra lag- och jordbrulcsutsJcotts utlåtande Nr 8.
139
(Utskottets förslag.)
anställd en person med skoglig utbildning.
Där särskilda omständigheter
det föranleda, må såsom biträde
anlitas person, som ej erhållit sådan
utbildning men som förvärvat erforderlig
praktisk erfarenhet i skogsskötsel.
Konungen äger förordna, att vid
vården av större boställsskog skall anlitas
biträde med högre skoglig utbildning.
Valet av biträde vid skogsskötsel
skall för prövning och godkännande
underställas stiftsnämnden.
46 §.
Hushållningsplan upprättas genom
stiftsnämndens försorg. Planen skall,
sedan pastoratet beretts tillfälle yttra
sig över uppgjort förslag, fastställas
av stiftsnämnden.
Planen skall omfatta en tid av tio år.
utgången av giltighetstiden för sådan plan
ersättas med ny, förändrad plan.
Anlitar stiftsnämnd tillfälligt biträde
för upprättande av hushållningsplan,
åligger det pastoratet att enligt
grunder, som Konungen bestämmer,
ersätta kyrkofonden för härav uppkommen
kostnad.
[Jfr 55 §.]
(Reservanternas förslag.)
Allmänna bestämmelser.
45 § = 45 § i utskottets förslag.
46 §.
Hushållningsplan upprättas genom
vederbörande skogsstatstjänstemans
försorg. Planen skall, sedan pastoratet
beretts tillfälle yttra sig över uppgjort
förslag, fastställas i fråga örn löneboställe
med mindre skogstillgång av
skogsstatstjänstemannen och i fråga örn
annat löneboställe av domänstyrelsen.
Örn synnerliga skäl därtill äro, må före
denna för återstoden av samma tid
47 § = 47 § i utskottets förslag.
48 §.
Församling skall vara bibehållen vid
förut innehavd rätt att ur löneboställes
skog, i den mån den avverkningsbara
virkesmängden därtill lämnar tillgång
140
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
(Utskottets
[Jfr 44 §.]
förslag.) (Reservanternas förslag.)
sedan löneboställets husbehov och pastoratets
behov av byggnads- och hägnadsvirke
för prästgård beräknats, erhålla
erforderligt virke för byggande
och underhåll av kyrka. Denna rättighet
skall omfatta virke även för byggande
och underhåll av kapell, klockstapel
och hägnad kring kyrkogård.
Om löneboställe med större skogstillgång.
49 §.
Beträffande löneboställe med större
skogsull gång skall domänverket årligen
före den 1 mars till pastoratet avgiva
redovisning för den behållna avkastning
i penningar, som skogen, sedan
de i 48 § angivna virkesbehov
blivit täckta och kostnaden för skogens
förvaltning guldits, lämnat under nästföregående
kalenderår.
50 §.
Förvaltningen av skogen å löneboställe
med större skogstillgång skall
av domänverket handhavas med iakttagande
av, förutom vad ovan i detta
kapitel är stadgat, de närmare föreskrifter
Konungen meddelar.
Örn löneboställe nied mindre
skogstillgång.
51 §.
Dör skötseln av skogen å löneboställe
med mindre skogstillgång skall hos
pastoratet såsom biträde vara anställd
en person med skoglig utbildning.
Där särskilda omständigheter det föranleda,
ina såsom biträde anlitas person,
som ej erhållit sådan utbildning
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
141
(Utskottets förslag.)
48 §.
Vill pastoratet för ernående av ökad
skogsavkastning torrlägga försumpad
mark, myr eller kärr eller utföra annat
sådant företag, skall stiftsnämnden på
begäran av pastoratet låta upprätta erforderlig
plan och arbetsbeskrivning.
(Reservanternas förslag.)
men som förvärvat erforderlig praktisk
erfarenhet i skogsskötsel.
Valet av biträde skall för prövning
och godkännande underställas vederbörande
skog sstat stjärt steman.
52 §.
Vill pastoratet för ernående av ökad
skogsavkastning torrlägga försumpad
mark, myr eller kärr eller utföra annat
sådant företag, skall vederbörande
skogsstatstjänsteman på begäran av
pastoratet upprätta erforderlig plan
och arbetsbeskrivning.
49 §. 53 §.
Vid förrättning å marken för uppgörande av hushållnings- eller torrläggningsplan
skall pastoratet på anmodan tillhandahålla erforderlig hantlangning.
50 §.
För återväxt å område, där avverkning
ägt rum eller skada å skogen uppkommit
genom brand, storm, snöbrott,
insektshärjning eller annan dylik händelse
eller genom betning av hemdjur
eller genom åverkan, skall pastoratet
vidtaga de åtgärder, stiftsnämnden
finner skäligt föreskriva.
54 §.
För återväxt å område, där avverkning
ägt rum eller skada å skogen uppkommit
genom brand, storm, snöbrott,
insektshärjning eller annan dylik händelse
eller genom betning av hemdjur
eller genom åverkan, skall pastoratet
vidtaga de åtgärder, vederbörande
skogsstatstjänsteman finner skäligt föreskriva.
Lag samma vare, där överträdelse sker av vad i fastställd hushållningsplan
föreskrivits och i anledning därav särskilda åtgärder för skogens behöriga skötsel
finnas påkallade.
51 §.
Om fullgörandet av skogsvårdande
åtgärder, som föreskrivits i hushållningsplan
eller eljest, skall stiftsnämnden
underrättas sist inom en månad
efter utgången av den för åtgärdernas
verkställande utsatta tid.
Hava föreskrivna åtgärder ej fullgjorts
inom utsatt tid, äger stiftsnämn
-
55 §.
Om fullgörandet av skogsvårdande
åtgärder, som föreskrivits i hushållningsplan
eller eljest, skall vederbörande
skogsstatstjänsteman underrättas
sist inom en månad efter utgången av
den för åtgärdernas verkställande utsatta
tid.
Hava föreskrivna åtgärder ej full
-
142
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Utskottets förslag.)
den hos överexekutor påkalla, att vad
pastoratet eftersatt varder på dess bekostnad
verkställt genom överexekntors
försorg. För arbetenas utförande erforderliga
medel förskjutas av kyrkofonden;
vad sålunda förskjutits äger
överexekutor låta omedelbart uttaga
hos pastoratet.
(Reservanternas förslag.)
gjorts inom utsatt tid, äger skogsstatstjänstemannen
hos överexekutor påkalla,
att vad pastoratet eftersatt varder
på dess bekostnad verkställt genom
överexekutors försorg. För arbetenas
utförande erforderliga medel förskjutas
av kyrkofonden; vad sålunda förskjutits
äger överexekutor låta omedelbart
uttaga hos pastoratet.
52 §.
Avverkning må ej ske annorledes än
skötseln anlitade biträde.
53 §.
Sker avverkning i strid mot fastställd
hushållningsplan, eller finner
stiftsnämnden på grund av företagen
utmärkning av skog eller eljest skälig
anledning antaga, att avverkning
planlagts, vilken skulle komma i strid
mot hushållningsplanen, äger stiftsnämnden
meddela förbud att å skogen
utan tillstånd av nämnden verkställa
avverkning. Nämnden äger att med
hänsyn till föreliggande omständigheter
begränsa förbudet att gälla allenast
viss del av skogen eller eljest på visst
sätt inskränka förbudet. Innan förbud
meddelas, skall pastoratet samt, där
avverkning verkställts eller planlagts
av annan, jämväl denne beredas tillfälle
att yttra sig i ärendet; finner
stiftsnämnden saken sådan, att den ej
kan tåla uppskov, må nämnden dock
meddela förbud tills vidare och intill
dess annorlunda varder förordnat.
Avverkningsförbud skall utan hinder
56 §.
efter utsyning av pastoratets för skogs
57
§.
Sker avverkning i strid mot fastställd
hushållningsplan, eller finner vederbörande
skogsstatstjänsteman på
grund av företagen utmärkning av skog
eller eljest skälig anledning antaga, att
avverkning planlagts, vilken skulle
komma i strid mot hushållningsplanen,
äger skogsstatstjänstemannen meddela
förbud att å skogen utan tillstånd av
honom verkställa avverkning. Skogsstatstjänstemannen
äger att med hänsyn
till föreliggande omständigheter
begränsa förbudet att gälla allenast
viss del av skogen eller eljest på visst
sätt inskränka förbudet. Innan förbud
meddelas, skall pastoratet samt, där avverkning
verkställts eller planlagts av
annan, jämväl denne beredas tillfälle
att yttra sig i ärendet; finner skogsstatstjänstemannen
saken sådan, att
den ej kan tåla uppskov, må han dock
meddela förbud tills vidare och intill
dess annorlunda varder förordnat,
av besvär genast träda i kraft.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
143
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
54 §.
Stiftsnämnden äger bemyndiga
stifts jägmästaren eller annan hos
nämnden anställd, som fullgjort varl
som erfordras för vinnande av anställning
såsom stiftsjägmästare, att där
i fall, som i 53 § avses, är av synnerlig
vikt, att avverkningsförbud kommer
till stånd innan nämnden hinner
sammanträda, meddela sådant förbud å
nämndens vägnar. Örn sålunda meddelat
förbud skall utan dröjsmål göras
anmälan hos stiftsnämndens ordförande,
och ankommer det därefter på
nämnden att i ärendet förordna. I den
mån sådant förbud ej inom trettio dadag
från den dag, då det delgavs, blivit
av nämnden fastställt, är förbudet
förfallet.
55 §. [Jfr 48 §.]
Församling skall vara bibehållen viel
förut innehavd rätt att ur löneboställes
skog, i den mån den avverkningsbara
virkesmängden därtill lämnar tillgång
sedan löneboställets husbehov och pastoratets
behov av byggnads- och hägnadsvirke
för prästgård beräknats, erhålla
erforderligt virke för byggande
och underhåll av kyrka. Denna rättighet
skall omfatta virke även för byggande
och underhåll av kapell, klockstapel
och hägnad kring kyrkogård.
58 §.
Har åtgärd, som enligt fastställd
hushållning spion eller meddelade föreskrifter
skolat företagas, blivit eftersatt,
och sker ej rättelse inom tid, som
av vederbörande skogsstatstjänsteman
förelagts; är åtgärden nödvändig för
skogens behöriga skötsel, äger länssty
-
144
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
reisen på framställning av skogsstatstjänstemannen
förordna, att förvaltningen
av skogen skall övertagas av
domänverket; och skall skogen i dylikt
fall förvaltas på sätt i denna boställsordning
är stadgat om skog å löneboställe
med större skogstillgång.
På framställning av vederbörande
skogsstatstjänsteman eller pastoratet
äger länsstyrelsen, när skäl därtill äro,
föreskriva, att förordnande, som i första
stycket sägs, skall upphöra att
gälla.
4 kap. Om allmänt kyrkohemman.
56 §.
Allmänt kyrkohemman förvaltas av
stiftsnämnden för kyrkofondens räkning
enligt de närmare föreskrifter,
Konungen meddelar.
59 §.
Allmänt kyrkohemman förvaltas för
kyrkofondens räkning, såvitt angår
skogen, av domänverket på sätt i denna
boställsordning är stadgat örn skogen
å löneboställe med större skogstillgång
samt i övrigt av stiftsnämnden
enligt de närmare föreskrifter, Konungen
meddelar.
5 kap. Särskilda bestämmelser.
60 och 61 §§ = 57 och 58 §§ i utskottets
förslag.
62 §.
Över skog sstatstjänstemans beslut
må pastoratet och innehavare av dess
rätt föra klagan hos domänstyrelsen
genom besvär, som skola hava inkommit
före klockan tolv å trettionde dagen
från den dag, klaganden erhöll del
av beslutet.
Klagan över länsstyrelses eller domänstyrelsens
beslut må förås hos Ko
-
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
145
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
rt ungen genom besvär i den i 61 § första
stycket stadgade ordning.
63 § - 59 § i utskottets förslag.
60 §. 64 §.
Utgöra församlingar, vilka bilda två eller flera pastorat, för vården av angelägenhet,
som avses i denna boställsordning, en kyrklig samfällighet, skall vad
däri stadgas örn pastorat äga tillämpning å sådan samfällighet.
61 §. 65 §.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna boställsordning,
meddelas av Konungen.
6 kap. Övergångsbestämmelser.
66—70 §§
förslag.
62—66 §§ i utskottets
67 §.
Denna boställsordning skall icke
verka rubbning i de bestämmelser, vilka
vid boställsordningens ikraftträdande
äga tillämplighet beträffande dessförinnan
tillkomna arrende- eller andra
upplåtelser av löneboställen och allmänna
kyrkohemman eller delar därav
-—■ vare sig bestämmelserna intagits i
upprättat kontrakt eller förekomma i
äldre, å upplåtelsen tillämplig författning
—- i annan mån än som betingas
av att förvaltningen av nämnda fastigheter
övertages av pastorat eller stiftsnämnd.
71 §.
Denna boställsordning skall icke
verka rubbning i de bestämmelser, vilka
vid boställsordningens ikraftträdande
äga tillämplighet beträffande dessförinnan
tillkomna arrende- eller andra
upplåtelser av löneboställen och allmänna.
kyrkohemman eller delar därav
— vare sig bestämmelserna intagits i
upprättat kontrakt eller förekomma i
äldre, å upplåtelsen tillämplig författning
— i annan mån än som betingas
av att förvaltningen av sådan fastighet
eller del därav övertages av pastorat,
domänverket eller stiftsnämnd.
Vad angår före denna boställsordnings ikraftträdande tillkomna arrendeupplåtelser
av löneboställen skola gälla följande avvikelser från de äldre bestämmelserna:
1)
Arrendeavgifter--— (= utskottets förslag)----— pastoratet.
2. Där enligt arrendekontrakt eller 2. Där enligt arrendekontrakt eller
äldre författning förvaltningsåtgärd äldre författning förvaltningsåtgärd
ankommer på länsstyrelse eller dom- ankommer på länsstyrelse eller
kapitel skall, såvitt ej annat följer av domkapitel skall, såvitt ej annat föl
-
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 höft. (Nr 8.)
10
146
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
(Utskottets förslag.)
vad i 5), 6) och 7) här nedan föreskrives,
motsvarande befogenhet i stället
utövas av pastoratet. Arrendator
tillförsäkrat husbehovsvirke skall anvisas
av pastoratet. Domkapitel enligt
hittillsvarande bestämmelser tillkommande
befogenheter beträffande uppsikt
över förvaltningen av utarrenderat
löneboställe skola utövas av stiftsnämnden.
3) Då---
(= utskottets
4) Arrendator--
— (= »
5) Arrendator--
-(=
6) Vid — -— —
( =
7) Där--- —
(=
(Reservanternas förslag.)
jer av vad i 5), 6) och 7) här nedan
föreskrives, motsvarande befogenhet i
stället utövas av pastoratet. Arrendator
tillförsäkrat husbehovsvirke skall
anvisas av pastoratet eller, i fråga om
löneboställe med större skogstillgång,
av vederbörande skog sstatstjänsteman.
Domkapitel enligt hittillsvarande bestämmelser
tillkommande befogenheter
beträffande uppsikt över förvaltningen
av utarrenderat löneboställe skola utövas
av stiftsnämnden.
förslag)---boställsordningen.
» ) — — — lindring.
» ) —--laga hus.
j ) — — — framställa.
» )--- — pastoratet.
72 och 73 §§ = 68 och 69 §§ i utskottets
förslag.
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § 9:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § 9:o) lagen den 26 maj 1909 örn Kungl. Maj:ts
regeringsrätt, vilket lagrum senast ändrats genom lag den 27 juni 1927 (nr
289), skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
9:o) mål örn tillvaro---inrättning;
mål örn rätt---- fastighet;
mål om anläggning--— nybyggen;
mål, huruvida jord---erläggas;
mål örn beslut av stiftsnämnd i frå- mål örn beslut av stiftsnämnd, länsga
om förvaltningen av prästlönetill- styrelse eller domänstyrelsen ifråga
gäng; örn förvaltningen av prästlönetillgång;
mål örn villkor — --upplåtas;
mål örn---arrende;
Denna lag skall träda i kraft den dag, Konungen bestämmer.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
147
(Utskottets förslag.)
(Reservanternas förslag.)
Lag om kyrkofond.
3 §.
Till kyrkofonden skola ingå följande medel, nämligen:
1) vad---—• prästerskapet;
2) årlig -— --åtnjutits;
3) inkomst —--(allmänna kyrkohemman);
4) överskott---4 §;
5) ersättning av pastorat för kostnader,
som avses i 46 § tredje stycket
ecklesiastik boställsordning;
6) allmän kyrkoavgift, varom förmäles
i 5 §;
7) ränta och annan vinst å kyrkofondens
tillgångar.
4
Därest av pastorat förvaltade prästlönetillgångar
— med undantag av tillgång,
vars avkastning skall enligt 7 §
lagen örn reglering av prästerskapets
avlöning tillgodokomma viss tjänstinnehavare
utöver lönen eller jämlikt bestämmelse
i donationsbrev tillfalla
prästänka — lämna så stor behållen
avkastning, att därå uppkommer
överskott sedan pastoratets prästlönekostnader
under året samt de i 55 §
ecklesiastik boställsordning angivna
virkesbehov blivit täckta, skall pastoratet
till kyrkofonden inleverera hälften
av sådant överskott.
5) allmän kyrkoavgift, varom förmäles
i 5 §;
6) ränta och annan vinst å kyrkofondens
tillgångar.
§.
Därest av pastorat eller domänverket
förvaltade prästlönetillgångar —
med undantag av tillgång, vars avkastning
skall enligt 7 § lagen örn reglering
av prästerskapets avlöning tillgodokomma
viss tjänstinnehavare utöver
lönen eller jämlikt bestämmelse i donationsbrev
tillfalla prästänka — lämna
så stor behållen avkastning, att därå
uppkommer överskott sedan pastoratets
prästlönekostnader under året samt
de i 48 § ecklesiastik boställsordning
angivna virkesbehov blivit täckta,
skall pastoratet till kyrkofonden inleverera
hälften av sådant överskott.
6 §.
Av kyrkofonden skola utgöras:
1) ålderstillägg — -—- — -— --präster;
2) anslag----— — — befattning;
3) dyrtidstillägg --------avlöning;
148
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr S.
(Utskottets förslag.)
(Reservanternas förslag.)
4) pensionsavgifter---emeritilöner;
5) anslag--- 300,000 kronor;
6) arvoden till ledamöter i stiftsnämnder
samt avlöningar åt stiftsjägmästare
tillika med övriga omkostnader
för stiftsnämndernas verksamhet;
6) arvoden till ledamöter i stiftsnämnder
tillika med övriga omkostnader
för stiftsnämndernas verksamhet
samt ersättning till domänverket för
utövande av föreskriven uppsikt å pastorats
boställsförvaltning samt för
upprättande av hushållning splaner beträffande
skogar å löneboställen;
7) arvoden -—- --boställsordning;
8) anslag — -— — samband;
9) kostnader ---stift;
10) kostnader---kyrkohemman;
11) tillskott — — -— stadgas.
9 §•
För varje av pastorat förvaltat löneboställe
skall, där ej stiftsnämnden
finner det obehövligt, uppskattning
ske på sätt nedan sägs av boställets
årliga normalavkastning, beräknad i
penningar.
För varje löneboställe, som helt eller
delvis förvaltas av pastorat, skall, där
ej stiftsnämnden finner det obehövligt,
uppskattning ske på sätt nedan sägs av
boställets årliga normalavkastning, beräknad
i penningar.
10 §.
Vid uppskattningen skall iakttagas följande:
1) Uppskattningen---— tio år.
2) Till grund---boställsnämnd.
3) Till grund för uppskattningen av
skogsavkastningen lägges värdet av det
för avverkning tillgängliga virket på
rot. Från detta värde dragas dels rotvärdet
av virke, som erfordras för löneboställets
husbehov samt enligt vad i
55 § ecklesiastik boställsordning är
stadgat kan anses erforderligt för prästgård,
kyrka och kapell, dels å skogen
belöpande skatter, dels ock de kostnader,
pastoratet under den tid, uppskattningen
avser, beräknas skäligen få vidkännas
för upprättande av ny hushållningsplan,
för utstämplingar och
skogsvårdsåtgärder.
3) Till grund för uppskattningen av
skogsavkastningen lägges värdet av
det för avverkning tillgängliga virket
på rot. Från detta värde dragas dels
rotvärdet av virke, som erfordras för
löneboställets husbehov samt enligt vad
i 48 § ecklesiastik boställsordning är
stadgat kan anses erforderligt för
prästgård, kyrka och kapell, dels å
skogen belöpande skatter, dels ock de
kostnader, pastoratet under den tid,
uppskattningen avser, beräknas skäligen
få vidkännas för utstämplingar
och skogsvårdsåtgärder.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
149
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
4) Förlust —--annan.
5) Förbättring — ---förvaltningskostnad.
11
Uppskattning av löneboställes normalavkastning
verkställes av boställsnämnden,
därvid, om skog finnes å bostället,
jämväl stifts jäg mästaren eller
annan av stiftsnämnden förordnad i
skogsskötsel kunnig person inträder såsom
ledamot i nämnden.
Bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning
angående ordningen för
meddelande av beslut av boställsnämnd
och örn kostnaderna för nämndens sammanträde
skola äga motsvarande tilllämpning
beträffande uppskattning,
som nu sagts, med iakttagande av att,
då vid omröstning inom nämnden rösterna
falla lika för olika meningar, den
mening, som ordföranden biträder, bliver
nämndens beslut samt att ersättning
till stiftsjägmästare, då denne är
ledamot i nämnden, utgår ur kyrkofonden
enligt föreskrift, som meddelas
med stöd av 6 § 1 mom. ecklesiastik
boställsordning.
Boställsnämndens uppskattning skall
underställas stiftsnämnden för prövning
och fastställelse.
12
Vill pastorat utföra torrläggningseller
annat företag av beskaffenhet,
som i 10 § 5) sägs, skall stiftsnämnden,
där pastoratet med företeende av
fullständigt kostnadsförslag sådant påfordrar,
meddela särskilt beslut i fråga
örn det antal frihetsår, som kan
medgivas för företaget.
Uppskattning av löneboställes normalavkastning
verkställes av boställsnämnden
men skall underställas stiftsnämnden
för prövning oell fastställelse.
Då fråga örn dylik uppskattning behandlas
av boställsnämnd eller stiftsnämnd,
skall, där skog finnes å bostället,
såsom ledamot i nämnden inträda
en av domänstyrelsen därtill förordnad
skogsstatstjänsteman.
Vad enligt ecklesiastik boställsordning
eller av Konungen meddelad föreskrift
gäller angående ordningen för
meddelande av beslut av boställsnämnd
eller stiftsnämnd och örn kostnaderna
för sådan nämnds sammanträde skall
äga motsvarande tillämpning, då fråga
örn uppskattning, som nyss sagts,
behandlas av dylik nämnd, med iakttagande
av att, då vid omröstning
inom nämnden rösterna falla lika för
olika meningar, den mening, som ordföranden
biträder, bliver nämndens beslut
samt att ersättning till skogsstatstjänsteman,
som i andra stycket sägs,
skall utgå ur kyrkofonden enligt grunder,
som bestämmas av Konungen.
t
Vill pastorat utföra torrläggningseller
annat företag av beskaffenhet,
som i 10 § 5) sägs, skall stiftsnämnden,
där pastoratet med företeende
av fullständigt kostnadsförslag
sådant påfordrar, meddela särskilt beslut
i fråga örn det antal frihetsår, som
kan medgivas för företaget. Avser
detta löneboställes skogsmark, skola
150
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
(Utskottets förslag.) (Reservanternas förslag.)
bestämmelserna i 11 § andra och tredje
styckena äga motsvarande tillämpning.
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december 1910 (nr 141,
sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
22 §.
1. Blir prästgård eller löneboställe,
som helt eller delvis förvaltas av pastorat,
föremål för expropriation, skall
den influtna ersättningen fonderas och
fonden utgöra prästlönetillgång för
pastoratet.
2. Fond -—-----domkapitlet.
3. Det — ---- ----år.
4. Konungen---—- ---Konungen.
1. Blir prästgård eller löneboställe,
som förvaltas av pastorat, föremål för
expropriation, skall den influtna ersättningen
fonderas och fonden utgöra
prästlönetillgång för pastoratet.
Denna, lag skall träda i kraft — -—■
Ved och bränntorv, som enligt 11 §
4 mom. i dess äldre lydelse skola tillhandahållas
präst, anvisas av pastoratet.
Värdet därav skall såsom omkostnad
avdragas vid uppskattning i den
ordning särskilt är stadgat av löneboställes
normalavkastning.
-—- i övrigt trätt i kraft.
Ved och bränntorv, som enligt 11 §
4 mom. i dess äldre lydelse skola tillhandahållas
präst, anvisas av pastoratet
eller, där skog å löneboställe förvaltas
av domänverket, av vederbörande
skogsstatstjänsteman. Värdet av
dylik förmån skall såsom omkostnad
avdragas vid uppskattning i den ordning
särskilt är stadgat av löneboställes
normalavkastning.
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Ar 8.
151
3:o) Beträffande 10 § i förslaget till ecklesiastik boställsordning:
av herrar Lagerfelt och Wallerius, som anfört:
Vi reservera oss emot utskottets förslag till 10 § i ecklesiastik boställsordning,
vilken vi hålla före borde givas samma lydelse som motsvarande § har i den
kungl, propositionen, vilken lydelse överensstämmer med gällande lag.
Likaså reservera vi oss mot utskottets motivering för samma § (sid. 43 i utlåtandet)
.
4:o) Vidkommande 19 § i förslaget till ecklesiastik boställsordning:
av herr Linders, som anfört:
Sedan utskottet enligt 15 § förordat, att pastoratet skall vid nyanläggning
av prästgård tillika bekosta såväl uppgörande av plan för trädgården som ock
plantering av sedvanliga träd och buskar, synas skälen för propositionens lagförslag
17 § ännu starkare motiverade. Inom utskottet har dessutom payrkats,
att pastoratets skyldighet beträffande trädgårdsanläggningen redan bort inträda
vid behov av trädgårds nyanläggning. Då detta emellertid icke blivit utskottets
förslag, inskränkes yrkandet här att allenast avse bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i 17 § med denna lydelse:
»Har tjänstinnehavare å prästgård uppfört annan byggnad än laga hus, eller
har hän utöver vad honom ålegat verkställt plantering av träd eller buskar,
skall han vid avträdandet av prästgården vara skyldig att mot lösen avstå vad
han påkostat till pastoratet eller, där pastoratet ej vill lösa, åt den nye tjänstinnehavaren.
Vill ej någon av de lösningsberättigade lösa, eller har ingendera av dem inom
tre månader efter det hembud gjordes förklarat sig därtill villig, äger tjänstinnehavaren
bortföra vad han påkostat; återställe dock jord eller byggnad i det
skick, vari han mottog den. Är ej vad tjänstinnehavaren sålunda äger från
fastigheten skilja bortfört inom sex månader efter det ny tjänstinnehavare tillträtt
prästgården, tillfaller det pastoratet utan lösen.
Kan överenskommelse ej träffas örn vad pastoratet eller ny tjänstinnehavare
enligt denna paragraf bör utgiva i lösen, skall frågan avgöras i den ordning,
som stadgas i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om byggnad, som
avträdande tjänstinnehavare löst av sin företrädare.»
5:o) Beträffande 27 § i förslaget till ecklesiastik boställsordning:
av herr Linders, som anfört:
Att såsom utskottet föreslår inskränka det regelmässiga utarrenderandet till
en tid av tio år synes icke vara lämpligt. Statsmakterna själva ha i social
152
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8.
arrendelagstiftning bestämt 15 år för viss klass av arrendatorer. Då skall det
vara mycket starka skäl för att vid utarrendering av publik jord begränsa
arrendeavtalen till 10 år. Visserligen kunna nu växlande konjunkturer åberopas.
Men det är i vart fall olämpligt att i lag fastslå så låg maximitid. Ty, säga
vad man vill, det bidrager i hög grad till arrendatorsklassens trivsel och känsla
av trygghet, örn man väljer arrendeperioder örn 20 år. De växlande tiderna
kunna i någon mån utjämnas genom arrendeavgiftens erläggande efter markegångspriset
för året å viss fastställd spannmål.
Gro) Vidkommande i § i förslaget till lag örn kyrkofond:
av herr Pehrsson i Bramstorp, vilken med instämmande av herrar Linder,
Norman, Magnusson i Kalmar, Linders, Sköld och Uddenberg anfört:
Förslaget att låta pastoratet behålla hälften av ifrågavarande överskott
har motiverats bl. a. med att pastoratet därigenom får intresse av en
inkomstbringande boställsförvaltning även i nu åsyftade fall. då någon
uttaxering av församlingsavgifter för det lokala prästerskapets avlöning
icke förekommer. Detta intresse synes mig emellertid bliva tillräckligt tillgodosett,
örn man vid föreskrift örn skyldighet för pastoratet att till kyrkofonden
inleverera hela överskottet fogar en bestämmelse att till grund för beräkning
av sådant överskott skall läggas löneboställets med tillämpning av 9 § uppskattade
normalavkastning. I eget intresse måste pastoratet då tillse, att det
ekonomiska utbytet icke blir sämre än normalvärdet, och erhåller pastoratet
därjämte den fördelen att, örn den verkliga avkastningen drives upp utöver den
beräknade, pastoratet får behålla meravkastningen. Hälftendelning av det verkliga
överskottet kan däremot i vissa fall föranleda, att pastoratet erhåller högst
avsevärda inkomster, som måhända icke kunna vinna användning för det ändamål,
vartill avkastningen av ifrågavarande tillgångar är avsedd. Anordningen
kan i varje fall giva anledning till att pastoratet icke iakttager den sparsamhet
beträffande utgifterna, som synes önskvärd.
På grund av vad ovan anförts föreslår jag, att 4 § i förslaget till lag om
kyrkofond erhåller följande lydelse:
»4 §.
Därest av pastoratet förvaltade prästlönetillgångar — med undantag av tillgång,
vars avkastning skall enligt 7 § lagen örn reglering av prästerskapets
avlöning tillgodokomma viss tjänstinnehavare utöver lönen eller jämlikt bestämmelse
i donationsbrev tillfalla prästänka — lämna så stor behållen avkastning,
att därå uppkommer överskott sedan pastoratets prästlönekostnader
under aret samt de i 55 § ecklesiastik boställsordning angivna virkesbehov blivit
täckta, skall pastoratet till kyrkofonden inleverera sådant överskott.
Till grund för beräkning av överskottet skall läggas löneboställes enligt 9 §
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatt andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande Nr 8. 153
fastställda normalavkastning samt, vad angår fond, som förvaltas av pastorat,
en till fyra procent beräknad avkastning av fondens kapital.»
7:o) Angående 6 § 5) i förslaget till lag om kyrkofond:
av herrar Linder, Norman, Magnusson i Kalmar, Linders, Sköld och Uddenberg.
Bland kyrkofondens utgifter förekommer anslag för särskild prästerlig tjänstgöring
inom riket, av utskottet nu fixerat till 300,000 kronor. Inom utskottet
hava förekommit tre olika yrkanden beträffande beloppets storlek, beroende på
olika uppgifter angående behovet.
Det förefaller föga tillfredsställande att för ett dylikt, tid efter annan växlande
behov upptaga ett bestämt belopp i lag. Mera rationellt och budgetmässigt
torde vara att år för år låta maximibeloppet för detta behov fastställas av Konung
och riksdag.
Därför hemställes, att 6 § 5) i utskottets förslag till lag örn kyrkofond måtte
erhålla följande lydelse:
»Anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman för särskild tjänstgöring
inom riket, dock ej till sammanlagt högre belopp än som Konungen och
riksdagen för varje år bestämma.»
8:o) Beträffande förslaget till lag angående ändring i prästlöneregleringslagen:
av
herrar Sederholm, Andersson i Rasjön, Frändén, Johanson i Hallagården,
August W. Johansson, Tamm och Wallerius, vilka ansett,
a) att det i utskottets utlåtande å sid. 59 införda stycket: »Utskottet föreslår
— ---meddelas av Kungl. Maj:t» bort ersättas med ett stycke av föl
jande
lydelse:
»Frågan är icke så utredd och klarlagd, att utskottet kan taga slutlig ställning
till densamma. Utskottet anser nämligen, att innan riksdagen fattar beslut
i frågan, ett fullständigt förslag bör vara uppgjort och framlagt. På grund av
vad nu anförts, föreslår utskottet, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
anhåller örn utredning och förslag angående placering av prästlönefonder i fast
egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan värdebeständig valuta.»
b) att utskottet bort hemställa örn antagande i oförändrat skick av Kungl.
Maj:ts förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 9 december
1910 (nr 141, sid. 27) örn reglering av prästerskapets avlöning;
c) att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa örn utredning och förslag angående placering av prästlönefonder
i fast egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan värdebeständig valuta.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 3 avd. 7 haft. (Nr 8.)
11
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.