Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till åstadkommande av mera hygieniska och billigare bostäder.

1932-02-18 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till åstadkommande av mera hygieniska och billigare bostäder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lagstiftning till

åstadkommande av mera hygieniska och billigare bostäder.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 374,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Stockholm m. fl.

föreslagit, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t hemställa örn utredning

och framläggande av lagförslag till 1933 års riksdag angående:

1) minimifordringar som skola ställas på lägenhet, vilken skall användas till

bostad, för att denna ur hälso- och andra synpunkter skall fylla sitt ändamål,

2) genomförande av en effektiv bostadsinspektion för såväl städerna som

landsbygden, vilken övervakar lagens efterlevnad,

3) nedskrivning av alla tomt- och fastighetsvärden, så att alla jobbarevinster

bortskrivas och hyrorna fastställas efter det på sådant sätt beräknade fastighetsvärdet,

4) grunder för hyressättning, vari föreskrives, att hyran högst får sättas så,

att den täcker verkliga omkostnader för fastigheten samt 5 procent ränta på det

verkliga fastighetsvärdet, till vilket räknas endast på godkännbart sätt i fastighet

investerat kapital.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till motionen.

Åtskilliga av de spörsmål, som beröras i föreliggande motion, förekommo till

behandling vid 1930 års riksdag.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 384, hemställde herr Hage m. fl.,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit

måtte låta utreda, huruvida och i vilken mån åtgärder, på sätt i motionen antytts

eller på andra vägar, ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida,

för att den genomsnittliga bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur

hygieniska samt andra synpunkter och hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter,

hållas inom rimliga gränser.

Den ifrågasatta utredningen borde enligt motionärernas förmenande främst

avse undersökning av vissa huvudproblem, nämligen de frågor som motionärerna

angivit på detta sätt:

Bihang Ull. riksdagens protokoll 1032. 9 sami. 2 avd. 12 haft. (Nr 15.)

Riksdagen

1930.

Höjning av

bostadsstandarden

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1) om, i vilken mån och på vilket sätt staten bör medverka till att planmässiga

åtgärder vidtagas för att det mindervärdiga och hälsofarliga bostadsbeståndet

— helst efter en undersökning av antalet befintliga bostäder av detta

slag i största möjliga utsträckning kommer bort och genom nyproduktion

ersättes med sunda bostäder, varigenom en av de bidragande orsakerna till

vissa folksjukdomar torde elimineras;

2) om, i vilken mån, eller på vilket sätt staten genom sammankallande av en

konferens av sakkunniga, genom tillsättandet av en kommitté, genom inrättandet

av en central myndighet med uppgift att bl. a. verka för byggnadsverksamhetens

standardisering och rationalisering eller genom anslagsgivande i övrigt, bör

effektivt understödja eller stimulera den verksamhet, som i vissa samhällen

pågår eller planeras, dels för åstadkommande av en rationellt bedriven och

alltså prisbilligare bostadsproduktion, dels ock för att ^experimentera en normaltyp

av goda och sunda bostäder eller en standardisering av byggnadstyper,

främst för byggande av sådana hus, där hyrorna kunde hållas nere i sådana

prislägen, att de fattigare folklagren och särskilt de hyresgäster, som på grund

av sin fattigdom söka sig till de mindervärdiga och hälsofarliga bostäderna,

kunde anskaffa sig sunda bostäder till rimliga hyrespriser;

3) huruvida, i vilken mån och efter vilka grunder staten alltjämt, även efter

tillkomsten av Bostadskreditkassan (som ännu icke trätt i funktion i vissa

delar av landet), bör via kommunerna bedriva en fortsatt låneverksamhet,

främst till bostadskooperativa företag samt till egnahemsbyggare, med för låntagarna

fördelaktiga ränte- och avbetalningsvillkor (samt även eventuellt i

sista hand subventionsverksamhet), dels för att åstadkomma en nedgång i

bostads- och hyrespriser för innehavare av smålägenheter samt dels för tillskapande

av en så stor bostadstillgång, som måste utgöra en av förutsättningarna

för att hyrespriserna så småningom kunna bringas ner till en rimligare nivå;

4) huruvida och i vilken utsträckning statens byggnadsbyrå vid ett eventuellt

fortsättande av statens låneverksamhet skall fortsätta sin verksamhet och

särskilt den del av densamma, som bestått i att till bostadsbyggare lämna normalritningar

m. m.;

5) huruvida staten bör vidtaga sådana åtgärder, att i första hand den kooperativa

bostadsproduktionen och bostadsegnahemsbyggandet — vilka bägge företagsgrenar

i de större samhällena bedriva en verksamhet, som går i linje med

egnahemsverksamheten på landet — dels kan erhålla belåning i bostadskreditkassorna

upp till en högre procentgräns av taxeringsvärdet, än vad som bestämdes

vid 1929 års riksdag, dels kan på rimliga villkor erhålla byggnadskredit,

d. v. s. kredit under den tid, då byggandet av fastighet pågår, dels ock erhålla

s. k. tertiärkredit, dels även erhålla bättre möjligheter till ordnad och för låntagaren

fördelaktig kreditgivning vid bostadsbyggande å mark, upplåten med

tomträtt (samtliga dessa yrkanden framfördes i tvenne vid 1929 års riksdag

väckta motioner, nämligen 1:291 av herr Möller samt 11:442 av herrar Hage

och Curt Larsson och hänvisas rörande motiveringen till nämnda motioner;

6) huruvida och i vilken mån — bl. a. genom effektivt beivrande av användandet

av illojala metoder för undvikande av lagfartskostnader vid köp m. m. —

åtgärder kunna vidtagas för förhindrande eller förminskande av den fördyring

av bostadsbeståndet, vilken icke är föranledd av kostnaderna för byggandet utan

av den omständigheten, att bostadshusen genom köp och överlåtelser flera

gånger och med korta mellanrum vandra ur hand i hand med för varje gång

höjda saluvärden och därmed följande prisförhöjningar (enligt en vid denna

motion fogad bilaga kunde exempelvis med avseende på ett hyreshus i Göteborg

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3

konstateras, att det under loppet av ett år bytt ägare fyra gånger, varje gång

med ökat försäljningspris); samt

7) huruvida och i vilken utsträckning staten bör medverka därtill, att mark,

tillhörande allmänna institutioner, där så anses lämpligt, tillhandahålles på

billiga villkor till bostadsproducenter, vars bostadsproduktion avser åstadkommande

av egnahem eller bostadskooperation samt på vilket sätt billiga tomtpriser

för bostadsbyggande i övrigt skall kunna åstadkommas.

Om vi härtill lägga, att det kunde ifrågasättas, om ej utredningen även borde

omfatta möjligheten att i vårt land införa officiella prisnoteringar med rådgivande

anvisningar rörande hyrans skäliga storlek för bostäder av viss kvalitetsoch

storlekstyp — en anordning som diskuterats i intresserade kretsar — så är

det här nämnda några av de spörsmål, som enligt vårt förmenande i första hand

böra bli föremål för undersökning och utredning. Samtliga dessa utredningar

skulle främst syfta till att förhindra, att hyresnivån i landet ytterligare ginge

uppåt samt att i stället det skulle kunna åstadkommas en nedgång i nämnda

prisnivå samt dessutom framskapas en typ av billiga och enkla men dock tillfredsställande

bostäder.

Men utöver detta bör utredningen, enligt vad vi anse, utsträckas även till

områden, som beröra den sanitära sidan av bostadsfrågan. På detta område

anse vi, att en förutsättningslös och grundlig utredning genom sakkunniga bör

ske, huruvida ej en skärpning bör åstadkommas av bestämmelserna på vissa

punkter men samtidigt ett uppmjukande komma till stånd av bestämmelserna på

en annan punkt.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som behandlade denna motion,

införskaffade yttrande däröver från socialstyrelsen. Efter redogörelse för läget

å bostadsmarknaden, därvid särskilt berördes nybyggnadsverksamheten och rivning

av äldre bostäder, anförde styrelsen:

Motionärerna sammanfatta i ett antal punkter sina önskemål. I anslutning till

dessa punkter må anföras följande.

1. Att mindervärdiga och hälsovådliga bostäder böra avföras från allmänna

marknaden ligger i öppen dag. Av vad ovan anförts örn rivningar torde framgå,

att den nuvarande situationen innebär en utveckling i sådan riktning, detta till

och med i så hög grad, att avgången av enklare och billigare bostäder på sina

håll ingiver bekymmer. Alldeles självklart är, att det allmännas bostadsinspektion

bör fungera och fylla sina uppgifter, men det aktuella läget i förevarande

hänseende synes näppeligen göra extraordinära åtgärder av behovet påkallade.

2. Frågan om standardisering och typisering kan betraktas nära nog såsom

tidens lösen inom hela industrien. Erinras må om den arbetande s. k. standardiseringskommissionen.

Yad byggnadsindustrien angår, har standardiseringsfrågan

ingalunda varit förbisedd. Med understöd av statsmedel hava träffats

särskilda åtgärder till främjande av standardisering och typisering av såväl

hustyper — statens byggnadsbyrå har utgivit trenne samlingar av typritningar

till smärre bostadshus, vilka synas hava varit till stort gagn — som byggnadsdetaljer

(fönster, dörrar och beslag). Styrelsen kan ej bedöma, i vad mån do

senare strävandena krönts med större framgång. Erinras må, att vid det i vårt

land vanliga, slutna byggnadssättet byggnadskroppen i stor utsträckning är

beroende av stadsplan och tomtindelning, något som i sin tur, i vad rör ej blott

hustyperna utan i stor utsträckning även byggnadsdetaljerna, icke medgiver

eller i allt fall försvårar en standardisering inom byggnadsindustrien av samma

räckvidd, som den man eftersträvar inom andra industrigrenar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

3. Riksdagen hade år 1929, med anledning av förslag av Kungl. Maj:t, att

taga ståndpunkt till en för bostadsfrågan mycket betydelsefull kreditfråga,

vilken genom inrättandet av Svenska bostadskreditkassan bragtes en lösning.

Kassan bär nyligen trätt i verksamhet och upplagt sitt första obligationslån.

Vidare har riksdagen innevarande år, med anledning av förslag av Kungl.

Maj :t, att i annat sammanhang haft att taga ståndpunkt till frågan, huruvida

och i vad mån långivningen ur statens bostadslånefond skall fullföljas jämväl

under år 1931 i avvaktan på utbyggandet av det system, som bostadskreditkassan

förutsätter.

4. Statens byggnadsbyrås normalritningar hava, såsom nämnts, enligt vad

styrelsen tror sig veta, varit till stort gagn. Det förefaller därför önskvärt, att

tillhandahållandet av sådana normalritningar ävensom den därmed förknippade

hjälpande och rådgivande verksamheten kunde fullföljas i någon form,

enligt sakens natur helst i direkt anknytning till kreditgivningen på området.

Byggnadsbyråns verksamhet, som varit av provisorisk natur, lärer stå inför

en avveckling inom ej alltför avlägsen framtid. Styrelsen föreställer sig, att

byrån därvid kommer att ägna denna fråga nödig uppmärksamhet.

5. Bostadskooperationen och bostadsegnahemsbyggandet hava utan tvivel

stor social betydelse. Frågan örn främjande genom lämpligt anordnad kreditgivning

av sådant bostadsbyggande angavs också såsom en av huvuduppgifterna

för den utredning, som anförtroddes åt 1926 års bostadskreditsakkunniga.

Dessas år 1928 avgivna betänkande (st. off. utredningar nr 10), vari hithörande

frågor ingående dryftas, ledde år 1929 till bildande av Svenska bostadskreditkassan.

Riksdagen har därmed helt nyligen tagit ståndpunkt till de frågor, som

motionärerna berört under ifrågavarande punkt 5. Någon erfarenhet, huru och

i vad mån kassan skall förmå fylla sina uppgifter i fråga om bostadskooperationen

och bostadsegnahemsbyggandet, föreligger ännu icke. Uppenbart lärer

emellertid vara, att här berörda omständigheter i allt fall mana till en avvaktande

hållning i denna del. Nämnas må blott, att den nybildade kassan redan

— genom sitt nyligen upptagna obligationslån — i privaträttslig väg är oåterkalleligen

bunden vid den struktur, som den erhöll år 1929, och ej kan utvidga

sin verksamhet till de principiellt nya kreditområden, som motionärerna här

vidröra.

6. Styrelsen känner ej närmare, huruvida och på vad sätt nuvarande lagbestämmelser

lämna rum för tillämpning av illojala metoder för undvikande

av lagfartskostnader. Om så vore fallet, borde bristen givetvis avlägsnas.

Vad angår s. k. jobberi med bostadsfastigheter, kan ej förnekas, att handeln

med fastigheter i en del enskilda fall tager sig mindre tilltalande former, förtjänta

av denna klandrande benämning, liksom ej heller att sådan handel kan

stimulera till hyresstegring intill överkanten av vad läget eljest medgiver.

Men att ombytet av fastighetens ägare i och för sig skulle kunna mera allmänt

och märkbart påverka hyrorna i uppåtgående riktning — lika litet som att

priset på andra varor skulle bestämmas av antalet gånger dessa bytt ägare —

låter sig ej förena med modern uppfattning om prisbildningens natur och

funktioner. Konsekvenserna vore orimliga. Skulle exempelvis tvenne personer

endast genom att upprepade gånger sins emellan köpa och sälja en fastighet

kunna driva hyrorna och därmed fastighetens kapitalvärde i höjden för att

sedan dela vinsten? Sedan tiden före världskriget har vårt penningväsen varit

föremål för en betydande omvälvning, som på alla områden medfört helt

andra priser, i kronor uttryckt. Härtill kommer, att priserna på fastighetsmarknaden

endast långsamt följt prisväxlingarna i övrigt och ännu icke kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

a

mit i stabilt jämviktsläge. Givet är, att man då skall kunna peka på formella

eller verkliga vinster på hithörande marknad. Man får ej förväxla orsak och

verkan. Det är väl snarast så, att förutsättningarna för allmän hyresstegring

framkalla spekulation och icke tvärtom.

Det må vidare ej förglömmas, att handeln med fastigheter är en väg, i

vilken bostadsmarknaden tillföres nödigt kapital. Varje nybyggd bostadsfastighet

övergår såsom regel genom handel från byggherren till ny ägare,

vilken därmed tillför bostadsmarknaden ett kapital, motsvarande den kontanta

köpeskillingen. Byggherren får sitt engagement avvecklat och kan

påbörja ett nytt bygge. Ur de boendes synpunkt lärer sådan handel med

fastigheter, så långt ifrån att vara skadlig, tvärtom vara högeligen önskvärd

och nyttig, ja, nödvändig. Den utgör i själva verket den ekonomiska betingelsen

för att den erforderliga byggnadsverksamheten skall hållas i gång.

7. I denna punkt beröra motionärerna utan tvivel en vittutseende fråga av

stor betydelse med avseende å möjligheten till utveckling mot bättre bostadsförhållanden,

nämligen i de fall, där staten till mera nämnvärd del förfogar

över den för ett samhälles tillväxt erforderliga byggnadsmarken och genom

sin prispolitik beträffande denna kan påverka den allmänna prisbildningen i

fråga om tomtmark, alltså i fråga om en mycket viktig del av bostadskostnaden.

De motsättningar mellan stat och kommun, som förekomma på detta

område, synas ej alltid föredömliga för enskildas handlande i liknande situationer.

Bortsett från de sociala olägenheterna av en restriktiv markpolitik,

som syftar till att genom konstlad tomtbrist ernå högsta möjliga belopp per

ytenhet räknat, kan det ifrågasättas, örn en sådan politik ekonomiskt sett

är riktig. I samma mån som markpriserna fördröja en exploatering, ligger

ju det värde, som marken representerar, räntelöst, och det kan ifrågasättas,

örn ränteförlusten u]>pväges av kapitalstegringen. Det torde vara fördelaktigare

att sälja ett område i dag för ett visst pris än att låta försäljningen

anstå i förhoppningen att efter ett par decennier erhålla den dubbla summan.

Då ju ett kapital med ränta på ränta fördubblas redan inom ungefär halvannat

decennium, vore i själva verket det kapitaliserade nuvärdet av det

fördubblade beloppet, som erhölles efter utgången av en tjugoårsperiod,

mindre än det hälften så stora belopp, som erhölles vid omedelbar försäljning.

Detta i och för sig självklara förhållande undanskymmes emellertid, om man

underlåter att anlägga ett fondmässigt betraktelsesätt på saken.

Med anledning härav må framkastas tanken, att statens innehav av byggnadsmark,

erforderlig för en stads utveckling, ävensom köpeskillingarna för

sådan mark, i den mån den försåldes, finge betraktas som en fond. Därmed

framstode klarare lämpligheten av att fondens tillgångar fortast möjligt så

att säga överfördes från det räntelösa till det räntebärande kontot. På så

sätt vore anordningen synbarligen ägnad främja benägenheten till snabbare

takt i försäljningarna och till hovsammare prissättning.

Bostadsfrågan omspänner en betydande mångfald spörsmål, som till dels äro

av mycket olikartad natur, men som också till dels äro sammanflätade i varandra.

Med hänsyn till denna mångfald och spörsmålens vittutgrenade natur

nödgas styrelsen till sist varna för allmänt hållna utredningar på området.

Man löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur

synnerligen kostsamt utredningsarbete, vars praktiska värde kanske ej motsvarar

kostnaderna. Även örn man har alt söka bevara överblicken över och

sambandet mellan de olika problemen, synas utredningar, som till äventyrs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

påkallas, böra inriktas på någorlunda begränsade, fixerade frågor, i vilka

nian kan skönja inom räckhåll liggande praktiska resultat.

Utskottet yttrade i sitt över motionen avgivna yttrande, nr 10:

Den i föreliggande motion behandlade frågan örn åstadkommande i tillräckligt

stor utsträckning av goda och billiga bostäder är givetvis av stor samhällelig

betydelse. Statsmakterna hava även sedan länge haft sin uppmärksamhet

riktad på denna fråga och vid olika tillfällen genom lagstiftning och

pa annat sätt ingripit stödjande och reglerande på området ifråga.

Motionärerna föreslå nu en synnerligen brett lagd och mycket allmänt hållen

utredning angående ytterligare åtgärder från det allmännas sida i angivet

syfte. I motiveringen häva närmare berörts ett stort antal med bostadsfrågan

sammanhängande spörsmål av mycket olikartad natur. I sitt yttrande över

motionen har emellertid socialstyrelsen beträffande flertalet av dessa spörsmål

påvisat antingen att utvecklingen för närvarande är sådan, att ett statsingripande

icke är av behovet påkallat, eller ock att frågan i viss utsträckning

redan varit eller är föremål för övervägande från det allmännas sida.

Med hänsyn till hithörande spörsmåls mångfald och vittutgrenade natur har

socialstyrelsen vidare varnat för allmänt hållna utredningar på området, enär

man löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur

synnerligen kostsamt utredningsarbete. I detta socialstyrelsens uttalande kan

utskottet för sin del helt instämma.

På grund av vad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen icke måtte

föranleda till någon andra kammarens åtgärd.

Reservation avgavs av. herr Lindberg m. fl., vilka ansågo, att utskottet borde

hava hemställt, att andra kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida

och i vilken mån åtgärder, på sätt i motionen antytts eller på andra vägar,

ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida, för att den genomsnittliga

bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur hygieniska samt andra

synpunkter och hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter, hållas inom rimliga

gränser.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.

I en vid samma års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 259, yrkade

också herr Hage m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och på vilket sätt gällande

bestämmelser, som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst

— hithörande delar av lagen av år 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom samt

lagen av den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser rörande hyra m. m. — måtte

sammanföras i en modern hyreslag, som samtidigt utformas under hänsynstagande

till nutida förhållanden inom detta område samt i en social och humanitär

anda efter ungefärligen de grundsatser, som i motionen antytts.

Andra lagutskottet, som behandlade denna motion, redogjorde i sitt över

densamma avgivna utlåtande, nr 29, utförligt för tidigare behandling av de i

motionen berörda frågorna, därvid utskottet lämnade en översikt över vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

7

åtgärder, som under de senaste åren vidtagits av statsmakterna för åstadkommande

av bättre förhållanden å bostadsmarknaden.

Efter behandling av motionärernas förslag örn hyreslagstiftningens sammanfattande

i en fristående lag och redogörelse för det aktuella läget på bostadsmarknaden

övergick utskottet till behandling av de särskilda spörsmål, som

enligt motionärernas hemställan främst borde komma i beaktande vid en reformering

av hyreslagstiftningen.

Vidkommande frågan, huruvida hyreslagens bestämmelser borde i vidare

utsträckning än nu är fallet vara av tvingande natur, främst då det gäller

hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick, erinrade utskottet, att

gällande bestämmelser i sistnämnda hänseende återfunnes i 3 kap. 10 och 12 §§

i 1907 års lag. Efter redogörelse för innehållet i dessa lagrum ävensom för

tolkningen av det i 10 § förekommande uttrycket ”brist”, yttrade utskottet:

Såsom av det föregående framgår lämna stadgandena domstol stor frihet

att ingå i prövning, huruvida en lägenhet ”enligt ortens sed eller allmänna

uppfattning” är att anse såsom bristfällig.

Vidare må erinras, att parterna självfallet ej förmå att genom bestämmelser

i avtalet försätta ur kraft hälsovårdsstadgans ovan återgivna offentligrättsliga

bestämmelser rörande hälsovådliga bostäder.

Emellertid torde hyresgästen genom förbehåll i hyresavtalet kunna avsäga

sig den rätt, som stadgandena i 3 kap. 10 och 12 §§ i nyttjanderättslagen tillerkänna

honom. Ehuru utskottet anser betänkligt att genom regler av tvingande

natur alltför myoket inskränka avtalsfriheten på hyresrättens område,

lärer tvekan kunna råda om lämpligheten av full avtalsfrihet i denna speciella

fråga. Utskottet anser likväl det sålunda väckta spörsmålet vara av den beskaffenhet,

att det bör upptagas till utredning endast i ett större sammanhang.

Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt anförts fann utskottet tillräckliga

skäl ej anförda för att frågan om en revidering av hyreslagen, på sätt motionärerna

anfört, då upptoges till behandling. Utskottet hemställde fördenskull,

att den då föreliggande motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservationer avgåvos dels av herrar Hage och Hedvall, dels ock av herr

Sigfrid Hansson m. fl. Reservanterna ansågo, att utskottet borde hava hemställt,

att riksdagen måtte med anledning av motionen i skrivelse till Kungl. Majit

hemställa, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida, i vilken utsträckning

och på vilket sätt gällande lagbestämmelser, som reglera förhållandet mellan

hyresvärd och hyresgäst, böra och kunna omformas under hänsynstagande till

nutida förhållanden samt i en social och humanitär anda efter ungefärligen

de grundsatser, som i herrar Hages och Hedvalls reservation antytts.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag förelåg till behandling även en speciell del av den nu

föreliggande frågan, nämligen spörsmålet om lantarbetarnas bostadsförhållanden.

I likalydande motioner, nr 228 i första kammaren av herr Möller m. fl. och

I.antarbo tornas

bostadsförhållanden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

nr 377 i andra kammaren av herr Sävström m. fl. hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära undersökning av lantarbetarnas bostadsförhållanden

och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag till åtgärder

dels föi avhjälpande av radande bristfälligheter och dels för trvggande

i framtiden av en bättre ordning bland annat genom en med tillräckliga befogenheter

utrustad bostadsinspektion på landsbygden.

I anledning av berörda motioner beslöt riksdagen på hemställan av vederbörande

tillfälliga utskott att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes föranstalta örn fortsatt undersökning rörande lantarbetarnas bostadsförhållanden

samt utredning om och på vad sätt genom åtgärder från det

allmännas sida bristfälligheter på detta område skola avhjälpas och för framtiden

i möjligaste mån förhindras att uppstå ävensom för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

I nämnda skrivelse, nr 188, anförde riksdagen:

Fragan örn lantarbetarnas bostadsförhållanden har sedan länge uppmärksammats,

och värdefulla utredningar hava redan verkställts till belysning av

frågan. Riksdagen får härutinnan hänvisa särskilt till socialstyrelsens i ärendet

avgivna yttrande. Inom nämnda styrelse pågår jämväl för närvarande

kompletterande utredning i ämnet, och styrelsen anser, att denna utredning

bör kunna slutföras inom en nära framtid.

Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare

ar rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande på skilda håll inom landet

brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister samt

anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning, med

vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt riksdagens

mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen

äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan i allmänhet och

bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod arbetskraft stannar

vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför ett viktigt samhällsintresse,

för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att det allmänna inträder.

En undersökning på området synes därför icke böra stanna med socialstyrelsens

utredning, som lärer vara av rent beskrivande art. Om ytterligare utredning

ger vid handen, att bristerna hos de bostäder, som upplåtas åt stora grupper

lantarbetare, äro av den art och omfattning, att särskilda åtgärder böra vidtagas

för deras avhjälpande, bör därför undersökning ske, örn och på vad sätt

det allmänna skall pa annat sätt än nu gällande bestämmelser göra möjligt

ingripa reglerande eller stödjande på området.

Det synes därvid först böra prövas, huruvida icke inom nu gällande lagstiftnings

ram förbättringar kunna ernås exempelvis genom en effektivare tillämpning

av hälsovårdsstadgans bestämmelser och en fastare övervakning av bestämmelsernas

tillämpning. Genom utvidgning av dispensärverksamheten torde

även förbättrade förhållanden kunna ernås. Hemkonsulentverksamheten synes

kunna utvidgas och kraftigare ekonomiskt understödjas och på så sätt sträcka

sin rådgivande uppgift till vidare kretsar än som nu är möjligt.

Härjämte lärer uppmärksamhet böra riktas på anordnande av en särskild

bostadsinspektion på landsbygden. Genom en sådan inspektions sakkunniga

och rådgivande verksamhet kunde säkerligen bättre förhållanden ernås i bland

annat det utan tvivel icke obetydliga antal fall, där ett avhjälpande av före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

9

fintliga brister kunde ske utan nämnvärda kostnader. Av betydande värde kunde

även den upplysningsverksamhet i bostadshygieniskt avseende bliva, som en

sådan inspektion borde utöva.

Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller

större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan

om reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga

idkare som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens

allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta förhållanden

synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle kunna

åläggas att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig nya kostnader

av sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka jordbruksnäringens

ekonomiska svårigheter. En mycket viktig detalj av den fortsatta utredningen

torde därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning och på vad

sätt det allmänna i dylika fall bör träda hjälpande emellan.

Såsom i det följande skall omtalas har en utredning av lantarbetarnas bostadsförhållanden

igångsatts.

Vid 1931 års riksdag väcktes av herr Hage m. fl. inom andra kammaren en

motion, nr 298, i vilken yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa örn utredning, huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,

som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, måtte kunna

utformas, främst i vissa uti motionen särskilt angivna hänseenden, under hänsynstagande

till nutida förhållanden samt i en social och humanitär anda, samt

örn framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Av motionens innehåll framgår, att motionärerna åsyftade, att den ifrågasatta

utredningen till en början skulle inrikta sig dels på frågan örn åtgärder,

som skulle förhindra hyresvärd att påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt eller

kontraktsbestämmelser, dels ock på frågan, örn icke hyreslagens bestämmelser

i större utsträckning borde vara av tvingande natur, främst då det gällde hyresvärds

skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 8, anförde andra lagutskottet efter

redogörelse bland annat för läget å bostadsmarknaden:

Det torde icke råda delade meningar örn att bostadsfrågan, såväl å landsbygden

som i städerna, är ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen,

förtjänt av statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Att åstadkomma goda

bostadsförhållanden är ett önskemål, vars tillgodoseende är av synnerlig vikt.

Det allmännas intresse för denna fråga har också tagit sig uttryck på åtskilliga

sätt. Vid olika tillfällen hava från statsmakternas sida vidtagits åtgärder

i syfte att frambringa goda och ändamålsenliga bostäder. Utskottet vill i

detta sammanhang erinra om den år 1920 upprättade statens bostadslånefond,

vilken numera är under avveckling, samt Svenska bostadskreditkassan, varom

beslut fattades vid 1929 års riksdag.

Vid behandling av bostadsfrågan intager hyreslagstiftningen en framstående

plats. Stora delar av vårt folk äro för tillgodoseende av sitt bostadsbehov

hänvisade till förhyrning av bostadslägenheter. Det torde utan tvekan

böra betecknas som en viktig statsuppgift att genom lagstiftning skydda dessa

befolkningsgruppers berättigade intressen. Under de senaste åren havn även

Riksdagen

1931.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

genomförts flera bestämmelser, som avse att trygga hyresgästernas ställning.

Genom 1923 års hyreslag bereddes innehavare av bostadslägenheter, särskilt

mindre sådana, åtskilliga förmåner i fråga om tid och sätt för erläggande av

hyra m. m. År 1925 vidtogos ändringar i utsökningslagen, vilka inneburo

mildring av föreskrifterna örn vräkning från lägenhet. Slutligen är att märka

den år 1930 genomförda lagen örn bostadsrättsföreningar, som berör åtskilliga

frågor, vilka tidigare fallit inom hyresrättens område och vilka varit föremål

för de bostadsintresserades särskilda uppmärksamhet.

Utskottet övergår härefter till frågan örn hyreslagstiftningens tvingande

natur, särskilt vad angår hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott

skick. Såsom den föregående utredningen utvisar, medgiver gällande lag

möjlighet för hyresvärd att fritaga sig från skadeståndsskyldighet o. d. på

grund av brister i lägenheten. Endast för det fall, att lägenheten är hälsovådlig,

gälla lagens bestämmelser oberoende av vad parterna avtalat. Som

utskottet vid fjolårets riksdag framhöll, kan tvekan råda om lämpligheten

av full avtalsfrihet på berörda område. Hyreslagstiftningens framsteg förutsätta

emellertid för att få praktiskt gynnsam verkan, att desamma ej ske

snabbare än att de komma att motsvaras av den förbättring av bostadsbeståndet,

som de avse att främja och som till väsentlig del är beroende av det ekonomiska

livets förhållanden. Under erinran om det livliga arbete, som för

närvarande pågar för att förbättra bostadsbeståndet för vårt folk, anser

utskottet rätta tidpunkten icke nu vara inne för att upptaga det lagstiftningsarbete,

som motionärerna önska igångsätta.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservationer anmäldes dels av herr Linder m. fl., vilka ansågo, att utskottet

borde hava hemställt örn bifall till motionen, dels ock av herr Aronson.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid 1931 års riksdag väcktes också av herr Andersson i Stockholm m. fl.

inom andra kammaren en motion, nr 293, med förslag, att riksdagen måtte besluta

hos Kungl. Majit hemställa örn utredning och framläggande av lagförslag

till 1932 års riksdag i de hänseenden, som angivas i nu förevarande motion.

Andra lagutskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 9:

De i föreliggande motion upptagna spörsmålen om fastställande av minimifordringar

ur hälso- och andra synpunkter på lägenheter och genomförande av

effektiv bostadsinspektion äro uppenbarligen av stor samhällelig betydelse.

Såvitt angår förhållandena å landsbygden komma, såsom av den föregående

utredningen framgår, de av motionärerna i berörda avseenden framförda

kraven att beaktas vid den av Kungl. Majit anbefallda utredningen örn lantarbetarnas

bostadsförhållanden m. m.

För städer och stadsliknande samhällen innehålla hälsovårdsstadgan och

byggnadsstadgan bestämmelser, som avse att skapa garantier för att bostadslägenheter

skola motsvara hygienens krav. Jämväl bostadsinspektion är för

städers och därmed jämställda samhällens vidkommande ordnad genom lagstiftning.

Erkännas må, att bostadsförhållandena i stadssamhällen dock ingalunda

äro i allo tillfredsställande. Rörande dessa frågor och de faktorer, som

därvid spela in, får utskottet hänvisa till vad utskottet anfört i sitt denna dag

avgivna utlåtande nr 8.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

11

De av motionärerna i övrigt framförda önskemålen äro av synnerligen vittomfattande

art. Enligt utskottets förmenande äro motionerna i denna del icke

ägnade att läggas till grund för en utredning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservationer avgåvos av herr Hage m. fl. och av herr Linder m. fl. De förra

ansågo, att utskottet borde hava hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och

i vilken mån ytterligare åtgärder kunde vidtagas från det allmännas sida för

att bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas, främst ur hygieniska synpunkter,

samt hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter, hållas inom rimliga

gränser.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I anledning av 1930 års riksdags förenämnda skrivelse anbefallde Kungl.

Majit genom beslut den 11 oktober 1930 socialstyrelsen att i samband med avgivande

av berättelse rörande styrelsen genom tidigare beslut anbefalld utredning

inkomma med yttrande, huruvida med hänsyn till resultatet av nämnda

utredning ävensom vid sidan därav inom styrelsen verkställda undersökningar

sådan ytterligare utredning rörande åtgärder för förbättring av lantarbetarnas

bostadsförhållanden, som i riksdagsskrivelsen ifrågasatts, borde åvägabringas,

ävensom att, därest så befunnes böra bliva fallet, framlägga förslag till plan för

en dylik utredning.

Socialstyrelsen överlämnade sedermera med skrivelse den 5 januari 1931 utredning

uti ifrågavarande hänseende. Efter en sammanfattande redogörelse

för utredningens resultat framlade socialstyrelsen efter samråd med lantbruksstyrelsen

i nämnda skrivelse det förslag, vartill styrelsen ansett utredningen

böra föranleda. Det sålunda framlagda förslaget innebar i huvudsak följande:

De främsta bland de frågor, som borde utredas, vore följande, nämligen

huruvida och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser

borde förtydligas, konkretiseras och kompletteras, huruvida periodiska besiktningar

av byggnader och bostäder lämpligen kunde göras till ett åliggande

jämväl för landsbygdens hälsovårdsmyndigheter samt huruvida det vore

lämpligt att vid sidan av och över en dylik kommunal bostadsinspektion

anordna en sådan inspektion för större distrikt, exempelvis landstingsområden.

I samband med dessa frågor borde övervägas, huruvida det kunde

vara lämpligt att utfärda byggnadsbestämmelser i en efter förhållandena

avpassad form även för andra delar av landsbygden, än som förutsattes i ett

för närvarande inom justitiedepartementet under förberedande behandling

varande förslag till ny byggnadsstadga. Vid en eventuell revision av hälsovårdsstadgan

och byggnadsstadgan borde emellertid enligt socialstyrelsen

syftemålet mindre vara att skapa stränga bestämmelser och kontroll med

karaktär av uppsikt från myndigheternas sida än att för landsbygdens del

åstadkomma former och organ för rationell vägledning och upplysningsverksamhet

rörande bostadsförhållandena. En dylik vägledning och upplysning,

som särskilt på senare tid med ''framgång utövats av ett flertal olika befattningshavargrupper

i statens, landstingens, hushållningssällskapens och kom
-

Bosiadsutredningen

för

landsbygden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

munernas tjänst, borde avse dels det ur hygieniska och ekonomiska synpunkter

lämpligaste sättet för ny- och ombyggnad av boningshus och dels

metoder för husägarna att med minsta möjliga omkostnader hålla lägenheterna

i tillfredsställande och trivsamt skick, varjämte upplysning borde meddelas

husmödrarna beträffande bostadsvårdens grunder.

Vid utredningen borde även beaktas frågan rörande de former, under vilka

lantarbetarbostäderna upplåtas av vederbörande arbetsgivare; för bostadsfrågan

vore det nämligen av stor betydelse, att lantarbetarna i detta hänseende

erhölle en tryggare ställning.

Ett ytterligare område, som närmare borde undersökas, vore enligt socialstyrelsen

åstadkommande av anordningar av positivt hjälpande natur såsom

komplettering till ifrågasatta lagstiftnings- och inspekt] onsåtgärder.

Bland anordningar, som i detta syfte borde övervägas, påpekar styrelsen

användande av de medel ur rusdrycksmedelsfonden, som tidigare disponerats

av statens byggnadsbyrå såsom lån till förmån företrädesvis för stadssamhällena,

till utlåning som stöd för strävandena att förbättra bostadsförhållandena

på landsbygden. Genom en dylik kreditgivning skulle enligt styrelsen,

bland annat, arbetslösheten i olika hänseenden komma att motverkas.

Slutligen anför socialstyrelsen i sin skrivelse, att styrelsen lika litet som

lantbruksstyrelsen förfogade över all den speciella sakkunskap, vilken vore

nödvändig för framläggande av förslag i de sålunda angivna hänseendena.

För utarbetande av dylika förslag erfordrades alltså enligt ämbetsverkens

mening tillskapande av ett särskilt tillfälligt organ, förfogande över tillräcklig

sakkunskap på olika områden.

Den 6 februari 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet

att tillkalla utredningsmän för att inom nämnda departement biträda med

utredning rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden

och därmed sammanhängande ämnen. Därvid redogjorde departementschefen

för, bland annat, förenämnda riksdagsskrivelse och socialstyrelsens i

anledning därav avgivna yttrande ävensom de i vissa motioner vid 1931 års

riksdag framförda kraven på upprättande av en lånefond för lantarbetarbostäder

och den nyss omtalade motionen II: 293 vid samma års riksdag, såvitt densamma

avsåg utredning örn minimifordringar på lägenheter och örn bostadsinspektion.

Departementschefen anförde därefter:

Den i det föregående behandlade utredningsfrågan med alla de särskilda

däri ingående momenten är givetvis ur olika synpunkter av den största betydelse.

Det numera föreliggande materialet lärer sålunda på ett otvetydigt

sätt hava bekräftat, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med dem

jämställda kategorier mångenstädes äro sådana, att en snar och genomgripande

förbättring är ur skilda synpunkter i hög grad önskvärd. Olika utvägar

för ernående av en dylik förbättring synas därför utan uppskov böra

övervägas. Givetvis kan det anföras, att tidpunkten för omprövning av

dylika åtgärder för närvarande icke är lämplig, detta med hänsyn till det

svåra läge, vari jordbruksnäringen i vårt land för närvarande befinner sig.

Dessa förhållanden göra onekligen den föreliggande frågan mera invecklad

och svårlöst. Såsom torde hava framgått av redogörelsen för socialstyrelsens

skrivelse, synas emellertid utsikter finnas för att, även med fullt beaktande

av angelägenheten av att under det nuvarande läget inom jordbruket icke

ytterligare i avsevärd mån betunga denna näring, vissa åtgärder skulle kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

13

vidtagas, som ledde till verklig förbättring av ifrågavarande befolkningsgruppers

bostadsförhållanden.

Av det sålunda anförda framgår, att jag delar socialstyrelsens och lantbruksstyrelsen

uppfattning därom, att i anslutning till de av riksdagen år

1930 uttalade önskemålen en utredning bör komma till stånd angående vad

som på förevarande område står att uträtta, vilken utredning, på sätt ämbetsverken

förordat, torde böra verkställas genom särskilt tillkallade utredningsmän.

Därvid böra givetvis samtliga i riksdagsskrivelsen och socialstyrelsens

skrivelse påpekade moment upptagas till skärskådande, liksom även de i

berörda riksdagsmotioner framställda kraven böra beaktas, i den mån de

icke bliva föremål för omprövning i annan ordning. . Emellertid delar jag

ämbetsverkens uppfattning även därom, att en dylik utredning, som för att

bliva fullständig skulle behöva omspänna mycket vidsträckta områden och

således bliva av tidsödande natur, bör begränsas till undersökning rörande

sådana åtgärder, som i nuvarande läge och utan längre uppskov kunna vara

praktiskt genomförbara. Att närmare precisera utredningsuppdraget lärer

för närvarande icke kunna eller böra ifrågakomma. I samband med en sådan

begränsning av utredningen, som nyss förordats, lärer även kunna fordras,

att densamma skall verkställas med all skyndsamhet.

Sakkunniga för verkställande av berörda utredning hava tillkallats. Utredningsmännen

hava antagit benämningen ”bostadsutredningen för landsbygden”.

Enligt den till årets riksdag avgivna berättelsen om vad i rikets styrelse sedan

sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit lia under år 1931 hållits

sammanträden och företagits studieresor, varjämte utredningen införskaffat författningstexter

m. m. för studier angående utländsk lagstiftning i ämnet ävensom

genom utsända frågeformulär inhämtat uttalanden och upplysningar från

ett stort antal personer och korporationer samt bearbetat det sålunda inkomna

materialet. I riksdagsberättelsen upplyses vidare, att uppdraget kan beräknas

vara avslutat tidigast vid utgången av år 1932.

Den i det föregående omnämnda svenska bostadskreditkassan bedriver sin

verksamhet med stöd av kungl, förordningen den 3 augusti 1929 örn svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. För kassan och föreningarna

gäller vidare Kungl. Maj:ts reglemente den 18 oktober 1929. Det kreditinstitut,

som svenska bostadskreditkassan med därtill anslutna föreningar utgör,

tillhandahåller lån mot inteckningar i bebyggda, huvudsakligen för bostadsändamål

anordnade fastigheter i städer och stadsliknande samhällen. Kreditinstitutet

består dels av ett centralorgan, svenska bostadskreditkassan, dels av

lokala anstalter, bostadskreditföreningarna, vilka i regel organiserats länsvis.

Enligt vad utskottet inhämtat omfattade verksamheten vid 1931 års utgång femton

bostadskreditföreningar med en sammanlagd utlåningssumma av omkring

35''lz miljoner kronor.

Sociala meddelanden för år 1931 innehåller s. 889 ff. en artikel örn bostadsmarknaden

i rikets städer vid oktoberflyttningen 1931. Ur denna artikel tillåter

sig utskottet anföra följande brottstycken, därvid bör märkas att med större

städer i artikeln avses städer med över 10,000 invånare.

Svenska bostadskreditkassan.

Bostadstillgdng

och

hyresnivå,

huvudsakligen

i städerna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Större städer. Följande sifferrader utgöra en sammanfattning av de

inkomna uppgifterna angående bostadstillgången i 39 större städer vid 1931

års oktoberflyttning:

I nedanstående antal större städer har tillgången uppgivits vara:

för smålägenheter för medelstora lägenheter för större lägenheter

(t. o. m. 2 rum o. kök) (3—5 rum o. kök) (6 o. fl. rum o. kök)

god tillr. knapp otillr. god tillr. knapp otillr. god tillr. knapp otillr.

Äldre lag..... 4 14 14 7 24 14 1 — 24 13 2 —

Nybyggda lag. 6 15 13 5 12 25 1 1 12 21 — 1

Sorn synes, är det nästan endast i fråga örn smålägenheter med högst 2 rum

och kök, som man kan tala örn verklig brist, i det tillgången på dylika anses

vara otillräcklig inom 5—7 städer. Knapp tillgång på smålägenheter anses

råda inom 13—14 orter. Däremot anses tillgången på medelstora och större

lägenheter — särskilt sådana av äldre typ — nästan överallt motsvara eller

överstiga behovet.

Mindre städer. Att bostadsfrågan f. n. å de flesta mindre orter torde

ha upphört att vara något mera brännande socialt problem synes i viss mån

bestyrkas av efterföljande sifferrader, vilka utgöra en sammanställning av

de erhållna upplysningarna örn bostadstillgången, som till denna utredning

erhållits från 73 orter:

I nedanstående antal mindre städer har tillgången uppgivits vara:

för smålägenheter

(t. o. m. 2 rum o. kök)

god tillr. knapp otillr.

Äldre läg..... 17 35 16 5

Nybyggda läg. 11 30 18 9

för medelstora lägenheter för större lägenheter

(3—5 rum o. kök)

god tillr. knapp otillr.

26 41 4 2

15 41 7 4

(6 o. fl. rum o. kök)

god tillr. knapp otillr.

30 35 3 2

18 33 4 5

Beträffande hyresnivåns utveckling uppgives i berörda artikel, att i de flesta

större städer hyrorna enligt de på området sakkunniga lokalmyndigheternas

uppfattning icke förete någon mera utpräglad rörelsetendens. Å de orter, där

hyresnivån uppgives vara stadd i förskjutning, synas sänkningar vara vanligare

än stegringar, och särskilt gäller detta i fråga om större och äldre lägenheter.

Endast i fråga örn nybyggda smålägenheter framträder i viss mån ett

motsatt förhållande. Uppgifterna i artikeln beträffande mindre städer giva,

ehuru i något mindre utpräglad form, samma bild av läget på hyresmarknaden

som motsvarande siffror för de större städerna.

I Sociala meddelanden 1931 s. 779 ff. lämnas en redogörelse för byggnadsverksamheten

år 1930 i städer och stadsliknande orter. Utskottet får därav anföra:

Ställas uppgifterna om avgångna hus, lägenheter och rum i relation till de

tillkomna inom motsvarande kategorier, erhålles byggnadsverksamhetens nettoresultat.

Resultaten av ifrågavarande beräkningar ha sammanställts i följande

tablå, varvid till jämförelse meddelas motsvarande siffror för år 1929:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

15

År 1929

År 1930

Nettotillskott

Nettotillskott

Brutto- och nettotillskott i stä- t, ,,

der, köp. o. mun.-sarah.

pr

antal 10 000

i % av

brutto

Brutto-

tillskott

pr

antal 10 000

i % av

brutto

inv.

inv.

Boningshus........................... 2 908

2 622 11

90-2

3 531

3 255 14

92-2

Bostadslägenheter|t o m fr 12 292

13 964 61

86-5

21 785

19 738 84

906

10 750 47

87-5

17 223

15 827 68

91-9

Boningsrum och kök ............ 46 647

40 055 174

85-9

59 900

53 451 228

89-a

En uppfattning om vad byggnadsverksamheten under en rad föregående år

betytt för bostadsbeståndets ökning erhålles i följande tablå:

Stadssamh. Samtl. orter

1913 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1929 1930

Nettotillskott av

rum (o. kök) 25250 21029 32505 36987 39211 40933 40324 41911 40055 53451 41646 55598

pr 10000 inv. 145 102 157 175 184 185 179 185 174 228 •

Under år 1930 ökades nettotillskottet eldstäder med 33-5 % eller med 31 0 %,

om siffrorna sättas i relation till folkmängden.

Väsentligen samma yrkande som de, vilka genom förevarande motion bragts

under riksdagens prövning, framställdes i en vid förra årets riksdag väckt motion.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 9 hemställde andra lagutskottet,

att denna motion icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Beträffande

de skäl, som därvid voro bestämmande för utskottets ståndpunktstagande,

tillåter sig utskottet hänvisa till sitt berörda utlåtande, vilket återgivits härovan,

s. 10 f.

En omständighet, som torde böra nämnas i detta sammanhang, är tillkomsten

av byggnadsstadgan den 20 november 1931, vilken i motsats till den förut gällande

byggnadsstadgan under vissa förutsättningar är tillämplig även beträffande

den egentliga landsbygden. De i den nya byggnadsstadgan meddelade

bestämmelserna om byggande ingripa reglerande i större utsträckning än motsvarande

äldre bestämmelser.

Som några skäl av beskaffenhet att giva utskottet anledning att frångå sin

tidigare intagna ståndpunkt i ämnet icke blivit förebragta, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1932.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, Frändén* och

Norman, fröken Hesselgren*, friherre Lagerfelt, herrar Larsson i Brålanda

och Olof Carlsson.

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde,

Hage, Björnberg, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans, Ljung* och

Skoglund.*

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

av herr Hage.

Reservation

Slockholm 1932. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.