Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas.

1932-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:16, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den

2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas.

Genom en den 14 januari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 6,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt tillämpning av lagen den 2 augusti 1927 (nr 333) om

utlännings rätt att här i riket vistas.

Härigenom förordnas, att lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att

här i riket vistas, vilken lag gäller till och med den 31 december 1932, skall

äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1937; dock att 1, 19, 27 och

51 §§ skola, 1, 19 och 51 §§ i nedan angivna delar, från och med den 1 januari

1933 hava följande ändrade lydelse:

1 §•

Utlänning,---såsom pass.

Legitimationshandling skall vara försedd med påteckning av svensk myn

dighet (visering), där Konungen det förordnar, så ock i fall, som avses i 27 §

första stycket, med bevis örn uppehållstillstånd.

19 §.

Utländsk--— av polismyndighet.

Samma---sin försörjning.

Har till riket ankommande utlänning, enligt vad för polismyndigheten är

känt, varit dömd för förfalsknings-, tjuvnads- eller bedrägeribrott eller gjort

sig skyldig till yrkesmässigt hasardspel, yrkesmässigt övande av otukt, utnyttjande

av annans otuktiga levnadssätt eller yrkesmässigt bedrivande av

olovlig varuinförsel, och kan det skäligen antagas, att utlänningen skulle kom
llihang

till riksdagens protokoll 19321. 9 sami. 2 avd. 13 haft. (Nr 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

ma att här i riket fortsätta sådan brottslig eller osedlig verksamhet, då må

ock avvisning ske som nyss sagts.

Vad -— --stycket sägs.

27 §.

I beslut örn utlännings förpassning ur riket må förordnas, att utlänningen

icke äger återvända, med mindre han, där visering ej erfordras, före ankomsten

till riket erhållit uppehållstillstånd.

Beslutet örn förpassningen skall innehålla de skäl, å vilka beslutet grundas;

och skall Konungens befallningshavande i beslutet giva tillkänna vad utlänningen

har att iakttaga, där han vill söka ändring i beslutet, samt tillställa

honom skriftligt beslut så fort ske kan. Är utlänningen tillstädes, skall beslutet

muntligen avkunnas för honom.

51 §.

Konungen äger att under de särskilda villkor, som prövas nödiga, i visst

fall eller mera stadigvarande för vissa grupper av utlänningar medgiva undantag

från stadgandena i 1—4, 7, 13 och 14 §§, dock att utlänning över sexton

år städse skall vara pliktig att vid sin ankomst till riket meddela de upplysningar

polismyndigheten begär.

Rätten---av socialstyrelsen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas häi nedan, hänvisa till propositionen.

Tillkomsten Vid utarbetande av den proposition till 1927 års riksdag, som ligger till

av 1927 års grund för lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings rätt att här i riket vistas,

länning» övervägdes, huruvida icke främlingskontrollen kunde, såsom dittills, anordnas

rätt att här i administrativ väg. Avgörande skäl funnos emellertid då tala för att jämväl

vistas. de frågor, som hänförde sig till främlingskontrollens anordnande, reglerades i

lag, varjämte en sådan lagstiftning ansågs böra givas en mera definitiv karaktär.

Till stöd för denna ståndpunkt framhölls i propositionen, att de huvudsakliga

orsaker, som påkallade en allmän främlingskontroll, säkerligen icke

vore av allenast tillfällig natur utan av den djupgående beskaffenhet, att någon

nämnvärd förbättring icke vore att motse inom en nära framtid, samt att genom

en definitiv lagstiftning väsentligt större stadga i tillämpningen skulle

vinnas. Riksdagen, som i huvudsak godkände det framlagda förslaget, anslöt

sig emellertid på hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 32 till

den uppfattningen, att de frågor, som ägde sammanhang med främlingskontrollen,

visserligen borde regleras i lag men att en sådan lagstiftning ej då borde

göras definitiv utan erhålla provisorisk karaktär. Det kunde enligt utskottets

mening ej anses uteslutet, att inom en ej alltför avlägsen framtid vissa förändringar

inom den internationella samfärdseln skulle komma att inträda, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

vore ägnade att inverka på utformningen av lagstiftningen. I överensstämmelse

med denna uppfattning föreslog utskottet, att lagen borde antagas att

gälla för en tid av fem år, en ståndpunkt, som jämväl riksdagen biträdde.

Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1928, upphör alltså att gälla den

31 december 1932.

Enligt propositionen äro samtliga i ärendet hörda myndigheter ense örn bebo- Behovet av

vet därav, att giltighetstiden för den gällande lagen förlänges. Skilda menin- tyen» -förgår

hava däremot uttalats i frågan, för huru lång tid lagen bör prolongera^ och tulén för

och om åt densamma måhända bör förlänas definitiv karaktär. densamma.

Föredragande departementschefen anförde härutinnan vid remissen till lagrådet

:

Det torde vara ställt utom ali tvekan att behov föreligger av en förlängning

av nu gällande lagstiftning. Däremot kunna råda delade meningar, huruvida

lagen nu bör givas definitiv eller allenast provisorisk tillämpning. Visserligen

hava de skäl, som ligga till grund för främlingskontrollen, vunnit i styrka,

och tidpunkten för en återgång till tidigare förhållanden synes mer oviss

än någonsin. Å andra sidan torde de skäl, som varit bestämmande för den av

1927 års riksdag intagna ståndpunkten i stort sett kvarstå. En större frihet

i samfärdseln mellan länderna är ett mål, som icke får släppas ur sikte utan

alltjämt måste eftersträvas. Ur denna synpunkt kan det icke anses annat än

önskvärt, att statsmakterna efter viss tids förlopp åter upptaga dessa frågor

till övervägande. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka, att åt lagstiftningen

gives definitiv karaktär. I fråga örn den tid, som vid sådant förhållande

bör bestämmas för lagens fortsatta giltighet, torde mindre än fem

år näppeligen kunna ifrågakomma. Såsom socialstyrelsen framhållit tala

onekligen vissa skäl för ytterligare utsträckning. Emellertid synas mig dessa

skäl icke vara av den betydelse, att de böra i fråga örn lagens förlängning

leda till fastställande av en annan tidrymd härför än den, som vid lagens tillkomst

ansetts som den mest lämpliga. Jag föreslår alltså, att denna tidrymd

sättes till fem år.

lagrådet yttrade i denna del:

Genom den. år 1914 antagna lagen angående förbud för vissa utlänningar att

bär i riket vistas infördes i vårt land en efter normala förhållanden lämpad,

noga övervägd lagstiftning till ledning för den administrativa maktens åtgärder

mot sådana utlänningar, vilkas härvaro anses vara från det allmännas synpunkt

farlig eller skadlig. Att i detta viktiga och grannlaga ämne en fast oell

på tydlig lag grundad ordning sålunda kom till stånd, innebar ett obestridligt

framsteg med hänsyn ej blott till nödig omsorg för allmän ordnings upprätthållande

utan ock till befogade anspråk på rättssäkerhet för de främlingar,

vilka man vill förmena att inkomma i riket eller att kvarbliva inom dess gränser.

Även örn graden av det ingripande, som i detta avseende finnes påkallat,

kan röna inverkan ay växlande tidsförhållanden, är dock behovet av en dylik

lagstiftning varken tillfälligt eller övergående. Det låter knappast tänka sig.

att sedan detta område blivit underlagt ett i lag fastställt förfarande, en återgång

kommer att ske till det tillstånd av osäkerhet och godtycklighet, som

saknaden av klara och fullständiga rättsregler måste medföra.

Från de här antydda synpunkterna kan det näppeligen anses tillfredsställande,

att lagbestämmelserna örn avvisning och utvisning av utlänningar numera

äga allenast provisorisk karaktär. Någon förändring härutinnan är icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 16.

åsyftad i sammanhang med nu förestående lagstiftningsåtgärd. Då dessa bestämmelser,

huvudsakligen oförändrade, överflyttades till 1927 års lag, måste

de i denna sammanställas med de omfattande föreskrifter, som blivit en nödtvungen

följd av den skärpta främlingskontrollen och den redan då vitt utbredda

arbetslöshetens betydelse för de mellanfolkliga förbindelserna. Att sistnämnda

föreskrifter i hög grad bära prägeln av det tidsläge, under vilket de

tillkommit, är påtagligt, och med hänsyn till den allmänna förhoppningen, att

deras giltighet icke skulle behöva utsträckas över någon längre tidenia det

vara naturligt, att vid lagens antagande yppades obenägenhet att låta densamma

med sådant innehåll definitivt införlivas med vårt rättssystem. Det

synes dock uppenbart, att samma skäl icke kunna åberopas för att fortfarande

behandla denna lagstiftning såsom ett provisorium. Det allmänna läget i världen

har under de gångna åren ingalunda förbättrats, och av den föreliggande

utredningen framgår, att någon väsentlig lättnad i det å lagen grundade kontrollsystemet

icke kan vara att motse inom en beräknelig tid. En bidragande

anledning till att lagen erhöll blott provisorisk giltighet torde hava varit, att

en viss tidrymd kunde vara erforderlig för att mera noggrant .pröva de i

lagen nyinförda bestämmelsernas verkningar i tillämpningen. Då den prövning,

som nu med stöd av några års erfarenhet kan företagas, utfallit på

ett för lagen så gynnsamt sätt, att den kan framläggas till förnyat godkännande

i så gott som oförändrat skick, vill det ock förefalla, som om betänklighet

icke borde möta mot att genom tidsbegränsningens borttagande återgiva

de bestämmelser i lagen, vilka utgöra dess bestående innehåll eller i allt fall

en nödvändig stomme av allmänt erkända rättsregler, deras karaktär av ^permanenta

lagbud. Härigenom skulle tydligen icke förhindras eller försvåras,

att vid lämplig tidpunkt kan verkställas en revision av lagen företrädesvis. i

de delar, vilka kunna betecknas såsom avseende förhållanden av mer tillfällig

natur. Att föredraga är emellertid, att en sådan revision kan äga rum utan

det tryck, som otvivelaktigt ligger dari, att lagen i sin helhet förlorar giltighet,

därest ej inom en begränsad tid enighet uppnås om antagande av en ny

lag i ämnet.

Med hänsyn till vad nu anförts finner lagrådet sig föranlåtet hemställa om

sådan ändring av det föreliggande lagförslagets ingress, att 1927 års lag erhåller

fortsatt giltighet utan begränsning till viss tid.

Vid anmälan i statsråd av lagrådets utlåtande över förslaget anförde föredragande

departementschefen:

Lagrådet har hemställt, att lagen måtte erhålla fortsatt giltighet utan begränsning

till viss tid. Såsom jag redan vid remissen lill lagrådet anförde tala

onekligen starka skäl för att nu göra förevarande lag definitiv. Vissa däri

upptagna bestämmelser, avseende att tillgodose allmän ordning och säkerhet

samt att bereda rättsskydd åt den enskilde, äro uppenbarligen av den karaktär,

att de böra allt framgent bibehållas. Enahanda förhållanden förelågo emellertid

redan, då gällande lag var föremål för statsmakternas prövning. Det torde

följaktligen ej överensstämma med den ståndpunkt, som statsmakterna tidigare

intagit, att av nu anförda anledning giva lagen definitiv karaktär. Då

riksdagen anslöt sig till den uppfattningen att lagen borde äga provisorisk, giltighet,

torde denna uppfattning mindre hava förestavats av behovet att vinna

erfarenhet örn de nya bestämmelsernas verkningar i tillämpningen, utan anledningen

därtill lärer fastmera vara att finna i ovissheten örn de då rådande förhållandenas

varaktighet och önskemålet att de därmed.sammanhängande spörsmålen

efter viss tids förlopp ånyo upptoges till allsidigt övervägande. Ur nu

antydda synpunkter torde någon mera väsentlig förändring av läget icke hava

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 16.

5

inträtt efter lagens antagande. Med hänsyn härtill har jag icke i anledning av

vad lagrådet anfört ansett mig böra frångå min förut intagna ståndpunkt.

De genom propositionen föreslagna ändringarna i lagen örn utlännings rätt Föreslagna

att här i riket vistas äro i huvudsak följande. Såsom ny avvisningsgrund har

i 19 § upptagits, att till riket ankommande utlänning, enligt vad för polismyndigheten

är känt, gjort sig skyldig till yrkesmässigt bedrivande av olovlig

varuinfÖrset och det skäligen kan antagas, att utlänningen skulle komma

att här i riket fortsätta sådan verksamhet. I 27 § har införts ett nytt första

stycke av innehåll, att i beslut örn utlännings förpassning ur riket må förordnas,

att utlänningen icke äger återvända, med mindre han, där visering ej

erfordras, före ankomsten till riket erhållit uppehållstillstånd. Slutligen ha

i 51 § vidtagits ändringar med innebörd, att dels den åt Konungen där förlänade

dispensrätten utsträckts till att omfatta jämväl meddelande av uppehållstillstånd,

dels ock åt Konungen givits dispensrätt beträffande arbetstillstånd

ej blott söm hittills för de tre första månaderna från utlännings ankomst

till riket utan även för tiden därefter.

Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida, såsom lagrådet hemställt, åt den Utskottet.

ifrågavarande lagstiftningen borde givas giltighet utan begränsning till viss

tid. Vid övervägande av denna fråga har utskottet emellertid på de skäl, som

departementschefen anfört, funnit sig böra nu liksom år 1927 förorda, att åt

lagen gives allenast en till fem år begränsad giltighetstid.

De föreslagna ändringarna i lagen har utskottet funnit icke giva anledning

till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 18 februari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR VON SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Sigfrid Hansson, von Geijer''",

Frändén*, Larsson i Brålanda, Olof Carlsson och Forslund!*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde,

Hage, Wallerius, Johanson i Hallagården, Björnberg, Hansson i Trollhättan och

Ljung*.

Ej närvarande vid utlätandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 2 augusti 1927 örn utlännings r s. 1 i texten