Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av föreskrifterna örn kommunal ansvarighet för de i lagen om allmän pensionsförsäkring stadgade grundavgifter.

1932-01-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:2, Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av föreskrifterna örn kommunal ansvarighet för de i lagen om allmän pensionsförsäkring stadgade grundavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 28 januari 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av föreskrifterna

örn kommunal ansvarighet för de i lagen om

allmän pensionsförsäkring stadgade grundavgifter.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 58,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Åqvist hemställt, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att i samband med den a\

1928 års riksdag beslutade utredningen örn pensionsförsäkringen även spörsmålet

örn revision av föreskrifterna örn kommunernas ansvarighet för grundavgifterna

måtte göras till föremål för en allsidig prövning ävensom att för

riksdagen framläggas de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, far

utskottet hänvisa till motionen.

Ålderdomsförsäkringskommittén, vars förslag till lag örn allmän pensions- Lagen den

försäkring ligger till grund för den nu gällande lagen, föreslog, beträffande

pensionsavgifterna, dels en grundavgift av två kronor att betalas av envar av- pensionsgiftspliktig,

dels ock tilläggsavgift för den, i vilkens taxering under året en- försäkring.

ligt gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt ingick inkomst L^eten°r

av minst 800 kronor. Tilläggsavgiften skulle utgöra fem kronor, om inkomsten

ej uppgick till 1,200 kronor, och tio kronor, örn inkomsten uppgick till

1,200 kronor eller mera. Grundavgiften skulle enligt kommitténs förslag uppbäras

av den kommunala uppbördsmyndigheten, tilläggsavgiften i samband

med kronouppbörden. Varje kommun skulle vara skyldig att till pensionsförsäkringsfonden

redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande grundavgifter,

som icke blivit erlagda för inom kommunen mantalsskrivna avgiftspliktiga.

För dylik ej erlagd avgift skulle kommunen äga fordran hos den avgiftspliktige.

Blott de pensionsavgifter, som den försäkrade inom stadgad tid erlagt,

skulle tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet.

Till motivering av sitt förslag i nu berörda delar yttrade kommittén, bland

annat, att då tilläggsavgifterna skulle erläggas av personer, som i regel vore

inkomstskatte taxerade, hade kommittén ansett sig böra föreslå, att dessa avgifter

skulle debiteras och upptagas i sammanhang med kronoskatterna. I de

fall, då debetsedel å kronoskatt ej förekomme, måste givetvis särskild debet
Bihang

till riksdagens protokoll 198 S. 9 sami. Sand. S höft. (Nr £.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr %.

sedel å pensionsavgiften utfärdas. Uppbärandet av grundavgifterna, för vilka

kommunerna skulle iklädas ansvar, syntes i betraktande av det intresse, kommunerna

måste äga av att dessa avgifter ordentligt inbetalades, böra uppdragas

åt kommunerna och ombesörjas av den myndighet inom kommunen, som

förrättade uppbörden av kommunalutskylderna. Visserligen pålades de kommunala

uppbördsmyndigheterna enligt förslaget en icke oväsentlig ökning i

deras dittillsvarande arbete, men då ett högst betydande antal bland de avgiftspliktiga

tillika vore skattskyldiga till kommunen, hade kommittén ansett det

icke gärna böra ifrågasättas att inrätta särskilda uppbördsmyndigheter för

grundavgifterna, helst en dylik anordning skulle kunna medföra betydliga utgifter.

Då vidare kommunerna måste hava ett stort intresse av den föreslagna

försäkringen, hade kommittén trott sig kunna räkna på de kommunala myndigheternas

medverkan vid avgifternas uppbärande.

Kommittén anförde vidare till motivering av sitt förslag:

°Då kommittén ställt kommunen såsom garant för tvåkronorsavgifterna och

på samma gång föreslagit, att blott, de pensionsavgifter, som den försäkrade

inom stadgad tid erlagt, skola tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet,

har kommittén med denna anordning främst velat vinna ett ökat intresse

såväl för de avgiftspliktiga att ordentligt erlägga avgifterna som för kommunen

att .vederbörligen från. de avgiftspliktiga indraga desamma. Ett ytterligare

kraftigt skäl för de avgiftspliktiga att vinnlägga sig örn ett ordentligt erläggande

av sina avgifter synes föreligga även i den omständigheten, att de försumliga

komma att sta i skuld till kommunen för de icke erlagda avgifterna

och således äventyra att dock till sist själva få vidkännas avgifterna men utan

rätt att vid ^pensionsbeloppets bestämmande få desamma sig tillgodoräknade.

Man torde salunda kunna förvänta, att den emot obetalade avgifter svarande

summa, som kommunen får att till fonden redovisa, icke kommer att uppgå till

ett allt för avsevärt belopp.

*

I Kungl. Maj :ts proposition nr 126 vid 1913 års riksdag med förslag till lag

örn allmän pensionsförsäkring bibehölls kommitténs förslag i fråga örn sättet

för uppbörden av pensionsavgifterna. Emellertid höjdes i Kungl. Maj:ts förslag

grundavgiften från två till tre kronor. Härjämte tillädes bestämmelsen,

att, där så skäligt prövades, Konungen ägde för viss kommun förordna, att

jämväl uppbörden av grundavgifterna skulle verkställas i samband med kronouppbörden.

I en i anledning av propositionen inom andra kammaren väckt motion, nr 315,

yrkade herr Lundell, bland annat, att förslagets bestämmelser örn kommunernas

bestyr med uppbörden och örn deras ansvar och ersättningsskyldighet för

avgifter, vilka ej kunnat uttagas, måtte uteslutas.

Det särskilda utskott, till vilket Kungl. Maj:ts förslag hänvisades, ansåg,

att förslaget i nu ifrågavarande del i stort sett erbjöde en tillfredsställande och

efter vårt lands förhållanden väl avpassad anordning.

I en likaledes i anledning av propositionen inom andra kammaren väckt

motion, nr 310, hemställde herr Cederborg örn införande i lagen av en bestämmelse

att, där pensionsberättigad, för vilken en eller flera grundavgifter blivit

erlagda av kommun, bleve tilldelad fattigvård, den kommun, som bekostade

vården, skulle äga att för sina kostnader undfå ersättning från pensionsför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

3

säkringsfonden intill det belopp, som enligt den i lagen angivna grund skulle

i pension motsvara det eller de av kommunen erlagda pensionsavgiftsbeloppen.

Motionären anförde, att de av kommunen erlagda trekronorsavgifterna icke

vid de ekonomiska kalkylerna tagits i beräkning såsom representerande något

visst bidrag till kostnaderna. Det syntes befogat, att den kommun, som nödgades

meddela vederbörande pensionsberättigade fattigvård, till kostnaderna härför

finge det bidrag, som motsvarade nedsättningen under den normala avgiftspensionen.

Utskottet delade motionärens mening och införde ett stadgande av föreslaget

innehåll.

Riksdagen fann ej skäl frångå de av Kungl. Maj :t föreslagna bestämmelserna

örn fördelningen av uppbörden av pensionsavgifterna eller örn kommunernas

ansvarighet för grundavgifterna. Det nämnda förslaget örn en tilläggsbestämmelse

bifölls.

Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring utgör beloppet

av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig erläggas — den s. k.

grundavgiften — för varje år tre kronor. Därutöver erlägges av den, som

under nästföregående år åtnjutit inkomst av minst 600 kronor s. k. tilläggsavgift,

uppgående till belopp, som varierar alltefter inkomstens storlek. Grundavgiften

skall uppbäras av den kommun, där den avgiftspliktige är mantalsskriven.

Uppbörden ombesörjes av den myndighet inom kommunen, som

förrättar uppbörden av kommunalutskylderna. Tilläggsavgiften debiteras

och uppbäres i samband med kronoutskylderna. Där så skäligt prövas,

äger Konungen för viss kommun förordna, att jämväl uppbörden

av grundavgifterna skall verkställas i samband med kronouppbörden.

Har avgiftspliktig icke inom den för uppbörd bestämda tid till fullo

erlagt grundavgift, skall likväl vad av honom må hava erlagts före utgången

av juni månad året näst efter det, då avgiften påförts, tagas i beräkning vid

bestämmande av pensions belopp. De inom sistnämnda tid erlagda avgifterna

redovisas och inbetalas till pensionsförsäkringsfonden. Kommun är därjämte

skyldig att till sagda fond redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter,

som icke blivit inom samma tid erlagda. Vad av kommun sålunda inbetalats

må icke tagas i beräkning vid bestämmande av pensionsbeloppet. För

ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran hos den avgiftspliktige.

I fall, där Konungen förordnat, att uppbörden av grundavgifterna

skall verkställas i samband med kronouppbörden, gäller angående kommunens

ansvarighet för grundavgifterna och kommunens fordringsrätt för vad

av dessa på grund av sådan ansvarighet erlagts detsamma som för det fall,

att uppbörden av grundavgifterna ombesörjes av kommunal uppbördsmyndighet.

Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av de nu återgivna

bestämmelserna gjord av kommun, för sin försörjning anlitar allmänna

fattigvården, äger den kommun, till vilken han i fattigvardshänseende hör, att

för tid, under vilken fattigvården utgår, uppbära det belopp, som enligt grunderna

för bestämmande av den på grund av erlagda avgifter utgående pensionen

Lagens

innehåll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr g.

motsvarar vad av kommun sålunda inbetalts, dock icke i vidare mån än som erfordras

till täckande av kostnaderna för den lämnade fattigvården.

Ifrågasatta

reformer

beträffande

pensionsför
säkringen.

Riksdagen

1916.

Svenska

stadsförbundet

och svenska

landskommunernas

förbund 1920

och 1921.

Riksdagen

1922.

Statens

besparings
kommitté
1925.

1928 års

pensionsförsäkringskommitté.

Vid 1916 års riksdag väcktes inom andra kammaren av lierrar Olausson och

Carlson i Herrljunga en motion, nr 189, med yrkande, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, det täcktes Kungl. Majit

föranstalta örn utredning på vad sätt och i vad mån kommunerna kunde beredas

lättnader i de utgifter, som åsamkats dem genom införandet av lagen örn allmän

pensionering. I sin motivering anförde motionärerna, att man funne orsakerna

till de ökade utgifter, kommunerna finge vidkännas för folkpensioneringen,

bland annat i oguldna grundavgifter.

På hemställan av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott avslog kammaren

motionen.

Styrelserna för svenska stadsförbundet och för svenska landskommunernas

förbund hemställde i skrivelser till Kungl. Majit respektive den 26 maj 1920

och den 21 december 1921 örn utredning angående sådan ändring i fråga örn

uppbörden av avgifter enligt pensionsförsäkringslagen, att ansvaret för och

uppbörden av grundavgifterna icke längre skulle påvila kommunerna. Skrivelserna

överlämnades till kommittén för socialförsäkringens organisation, och

ärendet har, sedan denna kommittés arbete förklarats skola vila och icke utan

Kungl. Majits särskilda medgivande upptagas, överlämnats till 1928 års pensionsförsäkringskommitté.

Vid 1922 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Lundén med

flera en motion, II: 65, med yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj :t låta utreda, örn sådan ändring i lagen

örn allmän pensionsförsäkring kunde vidtagas, att grundavgifterna komme

att uppbäras i samband med kronouppbörden och att kommunerna måtte bliva

befriade från skyldigheten att till försäkringsfonden inbetala ett belopp, motsvarande

de avgifter, som icke blivit erlagda av de avgiftspliktiga.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, hemställde, efter att hava

inhämtat pensionsstyrelsens yttrande, i utlåtande nr 7 under hänvisning till pågående

utredningsarbete, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Statens besparingskommitté överlämnade den 19 februari 1925 betänkande

med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation (Statens

offentliga utredningar 1925: 8). I kommitténs förslag beträffande pensionsförsäkringen

bibehölls kommunernas ansvar för grundavgifterna.

Genom Kungl. Majits beslut den 30 juli 1928 tillsattes en kommitté med

uppdrag att verkställa en fullständig utredning rörande revision av lagen örn

allmän pensionsförsäkring, den s. k. 1928 års pensionsförsäkringskommitté.

Vid kommitténs tillsättande anförde chefen för socialdepartementet statsrådtet

Pettersson efter att hava redogjort för tidigare förslag och framställningar örn

ändrade bestämmelser för pensionsförsäkringen:

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att från olika håll föreslagits utredning

antingen rörande den allmänna pensionsförsäkringen i dess helhet eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 2.

5

beträffande särskilda till densamma hörande frågor. Dessa framställningar

synas mig giva vid handen, att med en dylik utredning icke längre bör anstå.

Den erfarenhet, som vunnits sedan den nu gällande pensionsförsäkringen trädde

i kraft, giver vid handen, att nämnda försäkring trots de ändringar däri,

som vid olika tillfällen genomförts, är behäftad med vissa brister. Dessa brister

torde icke kunna undanröjas utan en föregående fullständig utredning

rörande pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Även de med försäkringen

förenade, växande kostnaderna för det allmänna synas motivera en undersökning

beträffande försäkringens grunder och de med densamma förenade organisatoriska

problemen.

Huvudsyftet med den sålunda förordade utredningen synes, såsom riksdagen

framhållit, böra vara att med den erfarenhet, som vunnits under pensionsförsäkringens

tillämpning, undersöka, i vilka avseenden nu gällande lag i ämnet

bör underkastas ändringar för att kunna pa bästa möjliga sätt tillgodose

denna lagstiftnings syfte.

Härvid måste beaktas ej blott den enskildes intresse att erhålla effektiv

hjälp vid ålderdom eller invaliditet utan även samhällets intresse att de bördor,

som i detta syfte påläggas det allmänna, stå i rimligt förhållande till de resultat,

som ernås. Ett tillgodoseende av förstnämnda intresse torde förutsätta

undersökning, huruvida pensionsbeloppen böra göras beroende av levnadskostnaderna

å olika orter. Med hänsyn till samhällets intresse är det nödvändigt,

att ställning tages till frågan, huruvida huvudvikten vid försäkringen skall

läggas på bidrag från de försäkrade eller från det allmänna. I detta hänseende

bör särskilt beaktas önskvärdheten av att det allmännas understöd såvitt

möjligt får karaktären av hjälp till självhjälp. Ett avgörande härutinnan

torde ej kunna träffas utan en undersökning rörande folkpensioneringens verkan

i psykologiskt avseende och framför allt dess betydelse för de enskildas intresse

att själva sörja för sill ålderdom. Härmed sammanhänger i viss man

frågan, huruvida den gällande pensionsförsäkringen öppnar möjligheter för

mindre nogräknade element att genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt

tillskansa sig oberättigade fördelar.

Undersökas bör även spörsmålet huruvida skyldighet bör åläggas arbetsgivare

att i någon form bidraga till försäkring av hos dem anställda personer.

Tillika bör utredas, örn och efter vilka grunder det allmännas kostnader böra

fördelas mellan staten och kommunerna, därvid alltid måste förutsättas, att

primärkommunerna i icke allt för ringa grad göras direkt intresserade i försäkringens

handhavande.

Riksdagen har även förordat prövning, huruvida pensioneringen bör uppbyggas

efter gängse försäkringstekniska grunder med åtföljande fondering av avgifterna

eller huruvida något annat system helt eller delvis bör komma till

användning. Jämväl denna viktiga fråga synes böra bliva föremål för undersökning.

En utredning angående pensionsförsäkringen bör naturligen omfatta även

dithörande betydelsefulla organisatoriska problem. Jag avser då icke blott frågan

örn pension sstyrelsens organisation — särskilt spörsmålen om handläggningen

av pensionsärendena, bokföringen av pensionsavgifter samt lämpligaste

formen för fondförvaltningens ordnande — utan framför allt frågan om de

lokala pensionsorganen. Ur såväl samhällets som de enskildas intresse torde

det vara nödvändigt, att de lokala organen erhålla en sammansättning, som

möjliggör en på ingående kännedom om de sökandes förhållanden grundad

handläggning av pensionsärendena och en effektiv kontroll att försäkringen

icke missbrukas. Sannolikt är, att ett tillfredsställande resultat i detta''hänseende

icke kan vinnas utan en väsentlig utvidgning av pensionsdistrikten. I

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

samband med dessa frågor bör även beaktas önskvärdheten av att pensionsansökningarna

kunna avgöras med mindre tidsutdräkt samt att en lämpligare besvärsordning

än den nuvarande införes. Det bör även undersökas, huruvida de

lokala ^pensionsorganen böra erhålla sådan organisation, att de kunna tjänstgöra

såsom organ jämväl för andra grenar av socialförsäkringen och eventuellt

även för statens direkta hjälpverksamhet. Samtidigt bör utredning verkställas

rörande andra former för samverkan mellan pensionsförsäkring och fattigvård.

Den nu förordnade utredningen bör icke utgöra något hinder för upptagande

till behandling av fragan örn en reform i den ena eller andra riktningen av vår

nuvarande sociala sjukförsäkring. På vilka principer en sådan reform än må

grundas, måste sambandet mellan nämnda verksamhet och pensionsförsäkringen

i nu förevarande utredning särskilt beaktas. På sätt riksdagen framhållit,

böra således tillgodoses å ena sidan behovet av effektivt samarbete mellan

socialförsäkringens olika grenar och å andra sidan önskemålet att erhålla en

klar avgränsning såväl mellan dessa grenar inbördes som i möjligaste mån

mellan socialförsäkringen och annan försök ri n gs verk s a råhet.

Redan vid pensionsförsäkringslagens antagande uttalades, att det föreslagna

debiterings- och uppbördssystemet med ganska stor sannolikhet kunde förutses

komma att i tillämpningen visa brister och ofullständigheter. Detta antagande

har i viss mån besannats, och det synes uppenbart, att åtskilliga ändringar

måste vidtagas beträffande påföring, uppbörd och redovisning av pensionsavgifter.

Därest en höjning kommer att ske av nämnda avgifter blir en omläggning

av uppbördsväsendet än mera påkallad. Tydligen kan emellertid denna

fråga icke lösas utan samband med spörsmålet örn en reform av uppbörden av

skatter och andra allmänna avgifter. Jag erinrar därom att Kungl. Majit

den 23 maj 1924 uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet

verkställa utredning angående åtgärder till åvägabringande av en rationell

skatteuppbörd. De sakkunniga hava meddelat, att deras betänkande antoges

kunna avlämnas under år 1928. Vid den nu föreslagna pensionsutredningen

bör behörig hänsyn tagas till de bestämmelser örn uppbördsväsendet, som sålunda

kunna komma att framläggas.

1928 års pensionsförsäkringskommitté avlämnade den 18 juni 1930 tillsammans

med de s. k. organisationssakkunniga ett första betänkande, innehållande

dels redogörelse för vissa undersökningar angående den nuvarande pensionsförsäkringen

och dess förhållande till fattigvården samt örn befolkningsrörelsen

och invaliditeten, dels på dessa undersökningsresultat grundade kostnadsberäkningar

för invaliditets- och ålderdomsförsäkring enligt olika försäkringstekniska

system (Statens offentliga utredningar 1930:15). I den till innevarande års

riksdag avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags

sammanträde sig tilldragit upplyses, att kommittén har för avsikt att

före avgivandet av sitt slutbetänkande avlämna ett andra betänkande, innehållande

redogörelser för olika av kommittén verkställda undersökningar, ävensom

att vissa delar av denna blivande publikation uppsatts i förråd.

Kommunernas

kostnader

på

grund av

uraktlåten

grundavgift

sbetalning.

De belopp, som kommmunerna på grund av uraktlåten grundavgiftsbetalning

från de försäkrades sida haft att inbetala till pensionsförsäkringsfonden,

hava enligt de i pensionsstyrelsens årsberättelser lämnade redovisningarna uppgått

till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.

7

för år tusental kr.

1914 1,515.6

1915 ................... 1,527.3

1916 ................... 1,554.5

1917 ................... 1,544.2

1918 ...................1,481.1

1919 ................... 1.345.4

1920 ................... 1,452.5

1921 1,904.6

1922 ................... 1,916.1

1923 ................... 1.851.5

1924 ........•.......... 1,742.3

1925 ................... 1,611.7

1926 ................... 1,560.7

1927 ................... 1.480.9

1928 ................... 1,436.7

1929 (preliminärt).............1,371

i * av

påfört belopp

16

15.7

15.9

15.5

14.8

13.3

14.1

18.3

18.1

17.3

16.2 •

14.8

14.2

13.4

12.8

12.2

Beträffande frågan huru stor del av dessa belopp kommunerna sedermera

lyckats genom indrivning återfå, kan ledning hämtas av en utav 1928 års pensionsförsäkringskommitté

verkställd utredning. För att erhålla svar på frågan

om kommunernas nettoutgifter av nu förevarande art har kommittén införskaffat

uppgifter rörande dels storleken av de belopp, kommunerna vid slutredovisning

av 1927 års grundavgifter haft att på grund av uraktlåten grundavgiftsbetalning

inleverera till pensionsförsäkringsfonden, dels huru mycket

som därav sedermera influtit intill 1928 års utgång, dels ock huru stor del av

de belopp, som kommunerna tidigare måst för år före år 1927 inbetala, som

influtit under år 1928. Kommittén har därvid utgått från det antagandet, att

indrivningen av ej erlagda grundavgifter i stort sett förlöper lika år från år,

så att beloppet av under år 1928 indrivna grundavgifter för år 1926 och tidigare

år kan anses motsvara hela det belopp, som under år 1929 indrevs av

restförda grundavgifter för år 1927 och tidigare år.

Resultatet av den verkställda undersökningen återgives i denna tabell.

Kommunernas kostnader år 1928 på grund av uraktlåten grundavgift sbetalning.

Städer

Landsbygd

Hela riket

T n s e

utål kr

o n o r

Vid slutredovisning av 1927 års grundavgifter utlagt

793.5

1,730.6

belopp.....................

937.1

Härav inflöt sedermera intill 1928 års utgång ....

318.6

160.1

478.6

Under år 1928 indrivna avgifter för år före år 1927

106.4

140.4

246.8

Nettokostnad...................

5122

493.0

1,005.2

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr g.

Utskottet.

Sett ur kommunernas synpunkt uppgår den verkliga restantieprocenten

enligt denna utredning till för städerna 14.0, för landsbygden 6.7 och för hela

riket 9.1 %.

Åt 1928 års pensionsförsäkringskonimitté har uppdragits att verkställa en

fullständig utredning rörande pensionsförsäkringsfrågan i hela dess vidd. Under

denna utredning kommer således även den av motionären väckta frågan att

underkastas prövning. Vid sådant förhållande finner utskottet icke lämpligt,

att riksdagen nu hos Kungl. Majit gör framställning i ämnet.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 januari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, von

Geijer, Gustaf Tamm och Norman, fröken Hesselgren och herr Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Johanson i Hallagården, Petersson i Lerbäcksbyn,

Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland, Björnberg och

Gardell i Gans.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320331

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.