Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lag om utnyttjande av odling slägenheter å större enskilda domäner.

1932-03-08 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:23, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lag om utnyttjande av odling slägenheter å större enskilda domäner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

1

tfr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lag om utnyttjande

av odling slägenheter å större enskilda domäner.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 210,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att

riksdagen ville:

1) ,på sätt i motionen ifrågasatts, för sin del, efter samarbete med justitiedepartementet

och med stöd av de sociala jordkommissionernas i gångna tider

framlagda grundsatser och lagförslag, antaga en lag örn ett skäligt utnyttjande

ytterst genom tvångsavlösning av obegagnade odlingslägenheter å större

enskilda domäner såsom bidrag till folkförsörjningen,

2) eller ock, örn det ej bifalles, hos Kungl. Majit begära att för nästa riksdag

framlägges förslag till en sådan lagstiftning, som ovan sägs.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Den av motionären väckta frågan har sedan länge varit föremål för statsmak- Historik.

ternas uppmärksamhet. En utförlig historik över frågans behandling lämnas i

utlåtande nr 1 av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott vid 1930 års

riksdag, och tillåter sig utskottet här hänvisa till berörda utlåtande. Utskottet

vill även fästa uppmärksamheten på sitt förut denna dag avgivna utlåtande

nr 21.

Vid 1928 års riksdag väcktes i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr

97 angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten ett flertal motioner

med yrkanden örn utredning eller omedelbara åtgärder i syfte att ökade möjligheter

måtte öppnas för de minst bemedlade att förvärva egna jordbruk.

På hemställan av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott i utlåtande

nr 2 anhöll riksdagen med anledning av motionerna i skrivelse nr 232 hos

Kungl. Maj :t örn utredning och förslag rörande beredande av ökade möjligheter

för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukarsöner samt

andra mindre bemedlade och obemedlade härför lämpliga personer att erhålla

egna jordbruk.

Den 29 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj :t statens egnahemsstyrelse att verkställa

den av riksdagen sålunda begärda utredningen samt att därmed ävensom

med förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

Den 1928

framförda

frågan om

jordbruk åt

lantarbetare

m. fl.

Riksdagen

1928.

Egnahems
styrelsens
utredning.

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 9 sami. S avd. 19 haft. (Nr SS.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andru lagutskottets utlåtande Nr 23.

Den 9 november 1928 anbefallde Kungl. Maj :t egnahemsstyrelsen att först

färdigställa den del av utredningen, som avsåge anskaffande av mindre arrendegårdar

åt obemedlade lantarbetare eller med dem jämställda med lantbruksarbete

förtrogna personer för förmedlande av deras framtida förvärv av

självständiga fastigheter, samt med utredning och förslag därutinnan inkomma

till Kungl. Maj:t.

Den 5 december 1928 avgav egnahemsstyrelsen utlåtande i denna senare,

enligt Kungl. Maj:ts direktiv sålunda utbrutna del av frågan. Förslaget avsåg

anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk.

över styrelsens utlåtande inhämtades yttrande från åtskilliga myndigheter

och korporationer, varefter ärendet ånyo anmäldes inför Kungl. Majit den 15

mars 1929. Därvid framhöll departementschefen, bland annat, att det med

hänsyn till i yttrandena framkomna erinringar mot egnahemsstyrelsens förslag

samt vad i övrigt anförts syntes önskvärt, att förslaget gjordes till föremål

för överarbetning.

Den 27 juni 1929 föreskrev Kungl. Majit, att den i egnahemsstyrelsens skrivelse

den 5 december 1928 berörda frågan skulle överlämnas till styrelsen för

att jämte i ämnet avgivna yttranden tagas i övervägande i samband med verkställandet

av det åt styrelsen den 29 juni 1928 givna uppdraget.

Till fullgörande av sistnämnda uppdrag inkom egnahemsstyrelsen den 2

oktober 1929 till Kungl. Majit med yttrande och förslag. Förslaget avsåg beredande

av räntefria jordbrukslån, därvid övertagande av jordbruk såväl under

äganderätt som under arrende (och åborätt) skulle främjas jämsides. Sedan

yttranden över denna utredning inhämtats från ett flertal myndigheter och korporationer,

är ärendet beroende på Kungl. Majits prövning.

framförda 1930 års riksdag väcktes flera motioner om bildande av nya jordbruk.

frågorna om I de likalydande motionerna nr 177 i första kammaren av herr Möller m. fl.

bildande av och nr 272 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl. hemställdes,

bruk m. m. att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning och förRiksdagen

slag rörande —• jämte annat — beredande av ökade möjligheter för lantarbetare.

re, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukarsöner samt andra

mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk. Frågan

borde, enligt motionärerna, upptagas i hela sin vidd och alla tänkbara utvägar

till en god lösning prövas.

I den av herr Lindhagen väckta motionen nr 205 i första kammaren hemställdes,

att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla, att övervägandet av den

sociala jordfrågan, som av regeringsmakten väsentligen nedlagts från år 1923,

måtte återupptagas i hela dess vidd, varjämte begärdes, att därvid särskilt

vissa angivna gamla frågor, däribland frågan örn rikets kolonisation, måtte

genom lagstiftning, upplysning, kredit och organisation omsider någorlunda

lösas från grunden. Samme motionär återupptog vidare i motionen nr 208 i

första kammaren ett av honom vid 1929 års riksdag framställt yrkande örn

effektiv rättsordning för bildandet av nya jordbruk.

Herr Herou m. fl. hemställde i motionen nr 34 i andra kammaren, att riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

3

dagen måtte i skrivelse till regeringen begära förslag till sådan expropriationslagstiftning,

som medförde, att större möjligheter bereddes för jordbruksnybildning,

upplåtelse av jordbruk åt obemedlade eller mindre bemedlade lantarbetare

och skogsarbetare.

I sitt utlåtande nr 1 anförde sammansatt andra lag- och jordbruksutskott

med anledning av dessa motioner efter att hava redogjort för frågornas tidigare

behandling:

Såsom i den förestående historiken erinrats begärde riksdagen 1928 utredning

och förslag i syfte att ökade möjligheter måtte skapas för lantarbetare

m. fl. mindre bemedlade och obemedlade att erhålla jordbruk. De med anledning

härav verkställda utredningarna, vilka omhänderhafts av statens egnahemsstyrelse,

hava bekräftat vad som redan vid riksdagsskrivelsens avlåtande

framhölls av vederbörande utskott om detta problems svårigheter. I yttranden,

som avgivits av myndigheter och lokala egnahemsorgan, har dessutom åtskillig

tveksamhet framkommit örn lämpligheten att under rådande konjunkturläge för

jordbruksnäringen ytterligare befordra uppkomsten av mindre jordbruk för

mindre bemedlade eller obemedlade. De framlagda förslagen, mot vilka vissa

erinringar sålunda framställts, hava hittills icke föranlett Kungl. Maj:t att

till riksdagen avlåta framställning i ämnet.

De strävanden, som tagit sig uttryck såväl i nämnda riksdagsskrivelse som

i de med anledning härav upprättade förslag ävensom i förevarande motioner,

hava särskilt tagit sikte på den omständigheten, att statens egnahemslånerörelse

i regel icke möjliggör för de minst bemedlade att åtkomma egna jordbruk. De

besparingar, som erfordras, kunna lantarbetare och med deni likställda alltför

sällan åstadkomma. Enligt utskottets mening vore det ur samhällets synpunkt

gagnande, örn ytterligare åtgärder kunde genomföras i syfte att förbättra framtidsutsikterna

för dugliga personer även inom dessa befolkningsgrupper. Den

inneboende önskan att erhålla eget hem och en mera självständig verksamhet,

som här kan finnas, förtjänar att i ökad omfattning få tillfredsställas även för

dem, som härför sakna egna tillgångar men äga goda personliga förutsättningar

att bliva småbrukare. Att åtgärder i dylikt syfte äro behjärtansvärda har

näppeligen bestritts. Däremot hava, såsom framgår av det sagda, delade meningar

kommit till uttryck, huruvida tidsläget lämpar sig för sådana åtgärders

vidtagande ävensom rörande anordningarnas form och omfattning.

Enligt utskottets mening är det berättigat, att man vid omprövning av de

mindre bemedlades jordfråga fäster stor vikt vid spörsmålet örn _ jordbruksnäringens

möjligheter att skänka sina utövare försörjning på drägliga villkor.

En förutsättning för hithörande åtgärders ändamålsenlighet är givetvis, att

flertalet av dem, som förhjälpas till innehav av jordbruk, härå kunna reda sig.

Emellertid finnas, enligt utskottets uppfattning, åtskilliga omständigheter, som

tala för att statens åtgärder på området icke böra allt för starkt påverkas av

intrycket för dagen örn jordbrukets konjunkturläge. Frånsett olämpligheten

av att statens politik på detta område kännetecknas av starka och tvära omkastningar,

bör märkas, att det mindre jordbruket av olika orsaker visat sig

mindre känsligt för konjunkturväxlingarna än det mera affärsmässigt bedrivna

större jordbruket ävensom att igångsättandet av jordbruk under en lågkonjunktur

medför den fördelen, att begynnelsekostnaderna på grund av lägre

jordvärden m. m. bliva mera begränsade och därför för framtiden, särskilt då

en uppåtgång ånyo inträder, lättare att förränta än då nystartandet. sker under

en högkonjunktur. Utan att utskottet härmed åsyfta^ en forcering av hithörande

angelägenhet, vill utskottet med det sagda likväl hava uttalat den

uppfattning, att jordbrukets rådande konjunkturläge icke bör i och för sig för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andru lagutskottets utlåtande Nr 23.

anleda nu förevarande utredningsärendes undanskjutande. Men väl bör i samband

med utredningens fullföljande noga utredas de ekonomiska förutsättningarna

för bärighet av mindre jordbruk. Genom att utredningen sålunda även

inriktas på spörsmålet örn de ekonomiska betingelserna för de mindre bemedlade

att reda sig å egna jordbruk sammankopplas föreliggande egnahemsfråga

med den ekonomiska jordbruksfrågan i allmänhet ävensom med spörsmålet örn

rådgivning och handledning åt de nya jordbrukarna.

Enligt utskottets mening bör frågan alltså, inbegripet nyss åsyftade undersökning

rörande den ekonomiska bärigheten, i ett sammanhang upptagas till

fortsatt utredning. Denna bör därvid, utöver vad som åsyftades med riksdagsskrivelsen

1928, avse jämväl skogsarbetarnas jordfråga, icke minst inför

den situation, som kan vara att vänta genom en för Norrlands del påräknelig

rationellare skogsvård. Vid utredningen torde, förutom de uppslag, som givits

i egnahemsstyrelsens båda utlåtanden samt i den vid styrelsens senare utlåtande

fogade reservationen, även andra tänkbara ekonomiska anordningar böra övervägas,

allt i syfte att få denna svårlösta angelägenhet allsidigt belyst och undersökt.

Därest de särskilda åtgärderna för beredande av jordbruk åt de mindre

bemedlade lantarbetarna, skogsarbetarna m. fl. till äventyrs befinnas kräva

någon speciell organisation, bör hithörande organisationsfråga även undersökas.

Den fortsatta utredningen bör så anordnas, att olika synpunkter och intressen

därvid och vid förslagens upprättande få göra sig gällande.

Med hänsyn till det läge, vari utredningsfrågan nu befinner sig, samt vikten

av att förenämnda av utskottet framhållna synpunkter beaktas får utskottet

alltså, i anledning av de väckta motionerna, förorda, att riksdagen i ämnet gör

förnyad hänvändelse till Kungl. Maj:t samt därvid anhåller örn fortsatt utredning

rörande de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk

och rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-,

arrendators- och småbrukarsöner samt andra mindre bemedlade härför

lämpliga personer att erhålla egna jordbruk, samt örn framläggande av de förslag,

vartill utredningen kan föranleda.

I den mån förevarande yrkanden i motionerna gå utöver vad utskottet nu

tillstyrkt, finner utskottet ej anledning föreligga ifrågasätta någon riksdagens

åtgärd.

Reservationer mot utskottets utlåtande i denna del anmäldes dels av herr

Lindhagen, vilken ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen beträffande

bildandet av nya jordbruk (rikets kolonisation) ville hos Kungl. Majit

begära förnyat övervägande och förslag till en rättvis och effektiv reform, dels

också av herr Carlström, som ansett, att utskottet bort hemställa, att de ifrågavarande

motionerna, i vad de avsåge frågan örn bildandet av nya jordbruk och

örn jordbruk åt lantarbetare m. fl., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

På hemställan av utskottet, vilket till behandling förehade även andra motionsvis

framställda yrkanden än de nu nämnda, anhöll riksdagen i skrivelse

nr 276, att Kungl. Majit ville

1) verkställa utredning rörande erfarenheterna vid tillämpningen av nu

gällande arrendelag i vad avsåge arrenden, som folie under den sociala arrendelagstiftningen,

med särskild hänsyn till de delar av riket, till vilka

den norrländska arrendelagen utsträcktes genom lag den 27 juni 1927, ävensom

för rikdsagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

5

2) verkställa fortsatt utredning rörande de ekonomiska förutsättningarna

för bärighet av mindre jordbruk och rörande ökade möjligheter för lantarbetare,

skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt

andra mindre bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
3)

i anslutning till den ovan under 2) nämnda utredning verkställa utredning

rörande de ytterligare åtgärder, som kunde anses ägnade att ekonomiskt

underlätta frilösning av mindre arrendejordbruk, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda;

4) i anslutning till den ovan under 2) nämnda utredning verkställa utredning

rörande de ytterligare åtgärder, som kunde anses ägnade att främja

utökandet av ofullständiga jordbruk, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda; samt

5) verkställa utredning angående lämpligheten och behovet av ökade anslag

för att bereda ökade möjligheter att erhålla lån för bostadsegnahem på

landsbygden.

Den 4 december 1930 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sakkunniga för verkställande av de i berörda riksdagsskrivelse

ifrågasatta utredningarna samt att inkomma till Kungl. Maj:t därmed

och med förslag i dessa ämnen. Vid ärendets behandling anförde departementschefen

statsrådet von Stockenström efter redogörelse för innehållet i

riksdagens skrivelse:

Den i avseende å arrendelagstiftningen nu begärda utredningen åsyftar närmast

undersökning örn erfarenheterna vid tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningen

beträffande arrenden under bolag i Värmland och vissa delar av

Bergslagen. Enligt de motioner, som föranlett riksdagsframställningen i denna

del, skulle vissa missförhållanden hava framträtt på detta område. Sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottet, som införskaffat ytterligare upplysningar

om arrendefrågan i Värmland och vissa delar av Bergslagen (utskottets

utlåtande nr 1 sid. 169 ff.), uttalar, att denna fråga vore i sådant läge, att den

ur allmän och social synpunkt ej borde lämnas obeaktad. Därför förordade utskottet

en undersökning, som i främsta rummet borde avse sammanhanget mellan

skogsarbetsfrågan och arrendevillkoren, däribland arrendetidens längd, ävensom

spörsmålet örn kombination av arbetsavtal och arrendeavtal. På grundval

av vad vid dylik utredning framkommit borde, enligt utskottet, förutsättningslöst

övervägas, huruvida och i vad mån åtgärder kunde vara av behovet påkallade,

utöver vad som förhandlingsvis skulle kunna vinnas, i syfte att de

framträdande missförhållandena måtte kunna undanröjas.

Vad härefter angår den av riksdagen ifrågaställda utredningen om jordbruk

åt lantarbetare m. fl., må erinras, att riksdagen i skrivelse nr 232 år 1928 hemställt

om utredning och förslag rörande beredande av ökade möjligheter för

lantarbetare, hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra

mindre bemedlade och obemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna

jordbruk. De med anledning härav, på uppdrag av Kungl. Maj :t, av statens

egnahemsstyrelse verkställda utredningar och med utlåtanden den 5 december

1928 och den 2 oktober 1929 avgivna förslag hava hittills icke föranlett

Kungl. Majit att till riksdagen avlåta framställning i ämnet. De obemedlades

jordfråga upptogs emellertid genom motioner vid 1930 års riksdag. I

Sociala jordutredningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2S.

sammansätta andra lag- och jordbruksutskottets förevarande utlåtande anför

utskottet i detta anine bland annat följande.: Utredningsarbetet beträffande de

mindre bemedlades jordfråga borde fullföljas, och i samband härmed borde de

ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk noga utredas.

Härigenom skulle föreliggande egnahemsfråga sammankopplas med den ekonomiska

jordbruksfrågan i allmänhet och med spörsmålet örn rådgivning och

handledning åt de nya jordbrukarna. Den fortsatta utredningen borde, utöver

vad som åsyftades med riksdagsskrivelsen 1928, avse jämväl skogsarbetarnas

jordfraga. Vid utredningen borde — förutom de uppslag, som givits i egnahemsstyrelsens

utlåtanden samt i den vid styrelsens senare utlåtande fogade

reservationen även andra tänkbara ekonomiska anordningar övervägas, allt

i syfte att denna svårlösta angelägenhet bleve allsidigt belyst och undersökt.

Därest de särskilda åtgärderna för beredande av jordbruk åt de mindre bemedlade

_ lantarbetarna, skogsarbetarna m. fl. till äventyrs befunnos kräva någon

speciell organisation, borde hithörande organisationsfråga även undersökas.

Den fortsatta utredningen borde så anordnas, att olika synpunkter och intressen

därvid och vid förslagens upprättande finge göra sig gällande.

Rörande åtgärder för underlättande av arrendefrilösningar har i förenämnda,

ay riksdagen godkända utskottsutlåtande betonats, att anledning i nuvarande

situation icke förelåge att tillgripa ytterligare lagstiftningsåtgärder, men att

det — i betraktande ay ifrågavarande försäljningars stora omfattning och med

hänsyn till det sociala intresset av att brukaren i första hand finge tillfälle att

tillösa sig den gård, han bebott och brukat — vore av behovet påkallat, att ett

övervägande komme till stånd rörande de ytterligare åtgärder, som kunde anses

ägnade att ekonomiskt underlätta sådan frilösning.

I fråga örn åtgärder till förbättring av ofullständiga jordbruk har utskottet

framhållit, att tvångsåtgärder för markanskaffning åt sådana jordbruk ej borde

i nuvarande situation övervägas, men att ytterligare ekonomiskt biträde borde

kunna ifrågakomma för att främja utökandet av ofullständiga jordbruk, därvid

sådana åtgärder som höjning av tilläggsegnahemslånen och ytterligare upplysningsverksamhet

örn förefintliga hjälpanordningar borde, jämte annat, övervägas.

De sålunda ifrågasatta utredningarna rörande arrendefrilösningar och ofullständiga

jordbruks förbättrande borde, enligt utskottets av riksdagen godkända

uttalanden, ske i samband med den fortsatta utredningen örn de mindre bemedlades

jordfråga.

Det av riksdagen framställda utredningskravet rörande ökade lånemöjligheter

för anläggande av egnahemsbostäder har motiverats med, att för landsbygdens

vidkommande torde dylika kreditmöjligheter, trots att vissa åtgärder

vidtagits för fragans lösning, vara sa begränsade, att anledning funnes överväga

lämpligheten och behovet av ökade låneanslag för ändamålet.

Jag vill tillsyrka, att utredning i de hänseenden och enligt de riktlinjer, som

av riksdagen angivits, nu kommer till stånd. Trots de betydelsefulla och omfattande

åtgärder, som redan vidtagits på hithörande områden, föreligger alltjämt

anledning för det allmänna att ägna särskild uppmärksamhet och intresse

åt de sociala jordfragornas utveckling. Bland de av riksdagen nu ifrågasatta

utredningsspörsmålen bör, enligt min mening, särskild vikt fästas vid den behjärtansvärda,

men svårlösta angelägenhet, som avser beredande av ökade möjligheter

för lantarbetare, skogsarbetare m. fl. mindre bemedlade att erhålla egna

jordbruk. På sätt riksdagen angivit bör denna frågas fortsatta utredning äga

rum i omedelbart samband med undersökning örn de ekonomiska förutsättningarna

för och bärigheten av mindre jordbruk. I närmaste anslutning härtill

böra spörsmålen örn ytterligare åtgärder av ekonomisk-organisatorisk art för

underlättande av arrendefrilösningar och för förbättring av ofullständiga jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

7

bruk upptagas till övervägande. Utredningen bör även omfatta det mera fristående

spörsmålet örn den sociala arrendelagstiftningens verkningar och tillämpning

närmast i Värmland och de andra trakter av landet, till vilka den norrländska

arrendelagen 1927 utsträcktes, så ock den i riksdagsskrivelsen åsyftade

speciella frågan örn ökade kreditmöjligheter för egnahemsbostäder å landsbygden.

I den mån under utredningsarbetets fortgång behov må framkomma att

utvidga utredningen att avse även andra och närliggande sociala jordfrågor,

torde dessa lämpligen böra upptagas i detta sammanhang.

För det nu angivna utredningsarbetets bedrivande torde särskilda utredningsmän

böra tillkallas. Deras antal torde kunna begränsas till fem. Med hänsyn

till det nära sambandet mellan vissa delar av förevarande utredningsspörsmål

och statens egnahemsstyrelses uppgifter torde utredningen böra bedrivas under

samråd i mån av behov med styrelsen. I den man utredningen avser spörsmålet

örn bärighet av mindre jordbruk, torde utredningsmännen böra samarbeta även

med den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 juli 1928 tillsatta jordbruksutrednmgen,

som är sysselsatt med vissa närbesläktade frågor i avseende

å jordbrukets ekonomi och avsättningen av jordbruksprodukter m. m. Den del

av utredningsuppdraget, som avser arrendelagstiftningens verkningar inom

Värmland och vissa delar av Bergslagen, torde sannolikt komma att föranleda

behov för utredningsmännen att få tillgång till på detta område speciell sakkunskap

samt att genom resor å ort och ställe inhämta närmare upplysningar i

ämnet. Efter anmälan av utredningsmännen torde härav påkallade särskilda

beslut komma att framdeles fattas.

Sakkunniga för verkställande av berörda utredningar tillkallades sedermera.

Den sålunda bildade kommittén, benämnd sociala jordutredningen, avgav den

5 december 1931 såsom ett första led i utförandet av sitt uppdrag betänkande

med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen (Statens

offentliga utredningar 1932:1; jfr utskottets utlåtande nr 21).

Vid 1931 års riksdag väcktes inom första kammaren av herr Lindhagen en Riksdagen

motion, nr 174, i vilken hemställdes, att riksdagen ville hos Kungl. Majit an- inhålla,

att den sociala jordutredningen måtte erhålla sitt uppdrag utvidgat

med bemyndigande att även överväga organiserandet av en rättsordning, innefattande

en rätt till jorden för den nödlidande lantbefolkningen, oberoende av

bolags och stora jordägares medgivande.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 12, anförde andra lagutskottet:

Vid behandling av de motioner, som föranledde 1930 års riksdags ovannämnda

skrivelse, förelåg till övervägande jämväl det i förevarande motion berörda

spörsmålet örn skapande av en effektiv rättsordning för bildande av nya jordbruk.

De önskemål, som i denna riktning framfördes av motionären, vunno

emellertid icke beaktande i vidare mån, än riksdagens skrivelse utvisar.

De direktiv, som av chefen för jordbruksdepartementet lämnats den i anledning

av riksdagsskrivelsen tillsatta kommittén, stå i överensstämmelse med de

i skrivelsen uttalade önskemålen.

Då riksdagen torde sakna anledning att frångå sin under fjolåret intagna

ståndpunkt i ämnet, får utskottet hemställa, att förevarande motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer avgåvos dels av herr Lindhagen, dels av herr Linder m. fl.

Herr Lindhagen hade hemställt, att riksdagen med anledning av motionen ville

hos Kungl. Majit anhålla, att .sociala jordutredningen måtte erhålla sitt upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

drag utvidgat med bemyndigande att överväga organiserandet av en rätt till

jorden för den nödlidande lantbefolkningen genom möjligheter även till skälig

tvångsavlösning av jord från bolags och stora jordägares domäner. Den av herr

Linder m. fl. avgivna reservationen var icke åtföljd av något yrkande.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Tpå9sah(en o ^öranc*e tillgången på salubjuden jord verkställdes en undersökning av 1925

bjuden jord. ars undersökningskommission för upplåtelse av jord, vilket arbete slutfördes

1927. Kommissionen, vars undersökning var inskränkt till att avse bolagsjord,

infordrade, efter samråd med Sveriges skogsägareförbund, uppgifter enligt

vissa frågeformulär från 131 bolag angående bolagens totala innehav av för

jordbruk lämplig jord, denna jords disposition, av bolagen verkställda jordförsäljningar

efter den 1 april 1923 samt i vilken utsträckning och under vilka

villkor, bolagen vore villiga att frivilligt sälja innehavda jordbruksfastigheter.

Infordrade uppgifter hava avlämnats av 101 bolag samt bearbetats och sammanställts

av kommissionen, som enligt egen uppgift jämväl i stor utsträckning

förhandlat med bolagen för ernående av bästa möjliga resultat i fråga örn

försäljningserbjudanden.

Av kommissionens redogörelse inhämtas bland annat följande rörande resultatet

av den sålunda verkställda undersökningen. Beträffande de av kommissionen

anförda uppgifter rörande inrösningsjord torde böra bemärkas, att

i arealerna inrösningsjord inräknats, förutom åker och tomt, jämväl äng och

odlingsmark (även s. k. ströängar).

Av bolagens uppgifter rörande deras fastighet sinnehav framginge, att 91

bolag redovisat en sammanlagd areal inrösningsjord av 180,581 hektar. Rörande

inrösnings jordens disposition förelåge specificerade uppgifter

avseende 168,847 hektar, vilken areal så använts, att 37,205 hektar läge under

bolagens eget bruk, 121,448 hektar utarrenderats till självständigt bruk och

10,194 hektar utarrenderats till fyllnad av annat jordbruk.

54 bolag hade avlämnat uppgifter över försäljningar, som ägt rum under tiden

1 april 1923—31 december 1925. Sålunda hade försålts 854 bebyggda

brukningsdelar örn sammanlagt 36,761 hektar, därav 11,705 hektar inrösningsjord,

allt för en försäljningssumma av 7,153,025 kronor. Härtill komme dels

2,233 hektar icke specificerade fastigheter, sålda för 625,000 kronor, dels

ock fastigheter a 26 hektar, beträffande vilka uppgifter örn försäljningspris

saknades. Vidare hade försålts 504 obebyggda brukningsdelar örn sammanlagt

4,658 hektar, varav 1,994 hektar inrösningsjord. För 465 av dessa

brukningsdelar, örn tillhopa 4,625 hektar, hade försäljningssumman upngått

till 1,022,846 kronor.

101 bolag hade förklarat sig benägna att sälja 202,270 hektar jord, fördelande

sig sålunda:

F

F

astigheter med odlad jord:

till självständiga bebyggda jordbruk.....

» » obebyggda jordbruk . . . .

ej lämplig som självständig brukningsdel (kom
pletteringsjord).

............

ej specificerad odlad jord..........

astigheter med odlingsmark . . .

Antal

bruknings-

delar

Antal

hektar

Därav inrös- ningsjord

hektar

5.393

142,333

59,766

747

10,794

4,440

_

3,719

2,971

—

3,985

—

—

41,439

—

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

9

Fastigheterna med odlingsmark innehölle 14,810 hektar odlingsbar torvxnark,

4,990 hektar odlingsbar fastmark, 21,585 hektar skogsmark och 54 hektar ej

specificerad mark.

Bolagen hade i allmänhet avgivit en allmän förklaring örn försäljningspriset

och dess fastställande. Ett 40-tal bolag hade förklarat sig villiga att sälja

efter ett av en särskild nämnd fastställt pris, därvid i regel länets egnahemsnämnd

angivits. I regel skulle denna prissättning ske på så sätt, att en specificerad

värdering gjordes å olika markslag och åbyggnader. Värdering

av ståndskog skulle ske särskilt och efter gällande priser vid värderingstillfället.

Såsom minimipris vid värderingar hade understundom gällande taxeringsvärde

angivits. I de fall, ungefär 20, där bolagen icke förklarat sig villiga

att hänskjuta prissättningen till en särskild nämnd, hade. de i regel uttalat

sig för, att taxeringsvärdet skulle tillämpas såsom försäljningspris, men

jämväl i dessa fall hade i allmänhet undantag gjorts för skogen, vilken skulle

åsättas gällande ortspris. De flesta övriga bolag hade meddelat de pris, som

skulle ifrågakomma vid en eventuell försäljning.

Vad anginge frågan örn betalningsvillkoren, vore bolagen i allmänhet ej böjda

för en kreditgivning vid de beramade försäljningarna. Ett flertal bolag hade

dock förklarat sig villiga att medelst viss kredit förhjälpa sina arrendatorer

att förvärva av dem brukade fastigheter.

Så gott som samtliga bolag, som närmare yttrat sig i frågan, hade förklarat,

att vid en eventuell försäljning en ovillkorlig företrädesrätt till köp måste

tillkomma arrendator, örn dylik funnes å fastigheten. Då ungefär 90 procent

av de bebyggda fastigheter, som av bolagen erbjödes till försäljning, innehades

av självständiga arrendatorer, bleve sålunda den överflyttning av inrösningsjord

till enskilda, varom nu vore fråga, till väsentlig del en frilösning

av arrendejordbruk.

Av 96 bolags uppgifter framginge, att dessa bolag hade för avsikt att i sin

ägo behålla följande arealer inrösningsjord.

Under eget

brak

Utarrenderat till

Inrösningsjord

självständigt

brak

fyllnad av

annat bruk

Tillhopa

hektar

hektar

hektar

hektar

Bolagens nuvarande innehav......

Avsedd att erbjudas till salu......

37,205

8,495

|

121,448

48,848 |

10,194

3,802

168,847

61.145

Avsedd att bibehållas.........

28,710

(77 %)

72,600

(60 /)

6,392

(62 %)

107,702

(64 *)

De skäl, som bolagen haft för sin uttalade avsikt att bibehålla inrösningsjord

i sin ägo, vore i huvudsak följande. Rätt betydande arealer inägojord åtgingo

till industritomter, arbetarbostäder och kommunikationsanordningar vid

de industriella verken. I närheten av sina industrisamhällen dreve bolagen

stora jordbruk för tillgodoseende av industriarbetarnas behov av animaliska

livsmedel. Vissa bolag hade anlagt avelscentra för husdjursskötselns utveckling

i orten. Till bostäder och lägenheter för skogstjänsteman och skogsarbetare

toges en betydande areal inägojord i anspråk. Slutligen behölles jord.

som vore förenad med vattenrätt eller erfordrades för anläggandet och underhåll

av flottleder m. m.

Vad de norrländska bolagen anginge, syntes dessa i stort sett till försäljning

erbjudit den inägojord, som icke för dem tjänat något av nyss nämnda spe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

cielia ändamål. Beträffande bolagen i mellersta och södra Sverige ställde

saken sig däremot något annorlunda. Dessa bolag fasthölle vid att icke genom

försäljning söndersplittra ett större sammanhängande ägoområde. Till

följd härav hade de ej velat till försäljning erbjuda sådana torp och fastigheter,

som lage insprängda i bolagens marker. Men även frånsett arronderingssynpunkten

ansåge bolagen i mellersta och södra Sverige —- i olikhet med

de norrländska bolagen — sig nödsakade att söka bibehålla sådana mindre

jordbruk, som tjänade till bostad för skogsarbetare. De ansåge sig nämligen

ej kunna avvara en fast skogsarbetarstam, med hänsyn till att de numera gått

in för ett mera intensivt skogsbruk.

Kommissionen sammanfattade resultatet av den gjorda undersökningen i följande

uttalande.

Omfattningen och beskaffenheten av bolagens försäljningserbjudande måste

enligt kommissionens uppfattning godtagas som bevis för, att hos bolagen finnes

en sådan villighet att försälja såväl sina arrendejordbruk som annan för

jordbruksändamål lämplig mark, att den för närvarande kan anses fullt motsvara

rimliga anspråk från det allmännas sida. Ser man dessutom erbjudandet

mot den ansenliga mängd jord bolagen redan tidigare försålt, synes påtagligt,

att bolagen i stor utsträckning under senare år gått in för en jordpolitik,

som överensstämmer med den av statsmakterna understödda strävan

att öka antalet självägande bönder.

Statens

låneverksamhet

för

jordanska öfning.

Vid 1904 års riksdag beslöts inrättande av egnahemslånet onden i syfte

att bereda tillfälle för mindre bemedlade personer att erhålla lån för förvärvande

på landsbygden av egna hem. Därvid antogs för första gången allmänna bestämmelser

för den sålunda beslutade statliga egnahemslånerörelsen. Dessa

bestämmelser hava sedermera ändrats. Från och med den 1 januari 1929 gäller

kungörelsen den 8 juni 1928 angående allmänna grunder för den statsunderstödda

egnahemsverksamheten.

Egnahemslån kunna beviljas för förvärv dels av jordbrukslägenheter och

dels av bostadslägenheter. Egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning och

förbättring av jordbrukslägenhet till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock

för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet (tilläggslån). Låneverksamheten

handhaves under överinseende av statens egnahemsstyrelse av

låneförmedlare, vilka på ansökan hos Kungl. Majit årligen tilldelas statslån

ur egnahemslånefonden, att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt

användas för utlämnande av egnahemslån till enskilda.

Låneförmedlarna utgöras av hushållningssällskapen, kommuner samt vissa

aktiebolag och föreningar.

Årsutlåningen från fonden har för vart och ett av kalenderåren 1929—1932

bestämts till 20 miljoner kronor, varav 14.5 miljoner kronor för jordbrukslägenheter

och 5.5 miljoner kronor för bostadslägenheter. Beträffande fördelningen

emellan de båda ändamålen har vid bestämmandet av utlåningsbeloppet

för 1932 medgivits, att därest förhållandena skulle giva anledning därtill,

större andel av årsutlåningsbeloppet än den nyss angivna finge tagas i anspråk

för bostadsändamål, i den mån så kunde ske utan förfång för lånerörelsen

för jordbruksändamål. Såsom kapitalökning till egnahemslånefonden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

11

för budgetåret 1931/1932 har riksdagen anvisat 8 miljoner kronor. I statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag föreslås för år 1933 enahanda

bestämmelser rörande utlåningen från fonden som de nyss omtalade för 1932

gällande. Såsom kapitalökning för fonden för budgetåret 1932/1933 föreslås

ett anslag av 5 miljoner kronor.

Under åren 1905—1930 har beviljats 59,815 egnahemslån, därav för jordbrukslägenheter

37,407. Sammanlagda beloppet av de beviljade egnahemslånen

under nämnda tid har varit 238,620,251 kronor. Av det för 1930 till låneförmedlarnas

förfogande stående beloppet har ett belopp av 3,375,900 kronor

oanvänt återfallit till fonden.

Vid 1907 års riksdag inrättades jordförmedlingsfonden. De närmare bestämmelser,

som för närvarande reglera utlåningen ur denna fond, återfinnas

i nyssberörda kungörelse den 8 juni 1928. Jämlikt denna må statslån från jordförmedlingsfonden

utlämnas dels såsom jordanskaffningslån åt hushållningssällskap

för användande, under vissa villkor, till inköp av viss fastighet, lämplig

att helt eller delvis användas för bildande av egna hem huvudsakligen

för jordbruksändamål, samt för bestridande av de för fastighetens exploatering

i dylikt syfte förenade kostnader, dels och såsom förlagslån åt i samma kungörelse

omförmälda låneförmedlande aktiebolag och föreningar för användande

såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet av nyss nämnd

art.

För närvarande utestå lån ur jordförmedlingslånefonden till ett sammanlagt

belopp av omkring 723,000 kronor.

Med anledning av inom riksdagen väckta motioner rörande ändring i gällande

bestämmelser angående statens egnahemslån m. m., vilka motioner avsågo

att med hänsyn till den inträdda allmänna depressionen bereda vissa

kategorier egnahemslåntagare någon lättnad i dem enligt gällande bestämmelser

åliggande skyldigheter beträffande lånens amortering och förräntning,

anhöll 1931 års riksdag i skrivelse nr 280, att Kungl. Majit ville låta skyndsamt

verkställa utredning i vad mån en statlig hjälpaktion i av motionerna angivet

syfte kunde anses erforderlig och lämpligaste sättet för densammas genomförande

samt för 1932 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. Vidare anhöll riksdagen i anledning av väckta motioner

i skrivelse nr 318 örn utredning örn och i vad man innehavare av lägenheter

upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste länen borde beredas lättnad

i dem åliggande skyldigheter att erlägga avgifter för bidrag av statsmedel

samt örn framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I anledning av riksdagens skrivelser beslöt Kungl. Maj :t den 12 juni 1931

uppdraga åt statens egnahemsstyrelse jämte utredningsmän, vilka chefen för

jordbruksdepartementet skulle äga tillkalla, att i enlighet med vissa närmare

riktlinjer verkställa dels den av riksdagen i skrivelse nr 280 begärda utredningen

rörande en statlig hjälpaktion åt vissa egnahemslåntagare, dels ock

den av riksdagen i skrivelse nr 318 begärda utredningen, i vad avsåge innehavare

av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna.

1931 års

egnahemsutredning

om egnahemsverksamhetens

resultat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Särskilda utredningsmän hava sedermera tillkallats. Arbetet har bedrivits

under namn av »1931 års egnahemsutredning» Den 27 november 1931 avgav

utredningen betänkande med förslag rörande statlig hjälpaktion åt vissa

egnahemslåntagare (Statens offentliga utredningar 1931:37).

Beträffande egnahemslåntagarnas ekonomiska svårigheter, dessas omfattning,

art och orsaker anföra utredningsmännen:

Vad under utredningens lopp framkommit såväl i till utredningsmännen inkomna

yttranden som genom vad utredningsmännen själva iakttagit har bibringat

utredningsmännen den bestämda uppfattningen, att den statliga egnahemslånerörelsen

i stort sett måste anses hava givit tillfredsställande resultat.

Utredningsmännen anse sig sålunda böra understryka den av statens egnahemsstyrelse

uttalade uppfattningen, att egnahemslånerörelsen vilar på en sund

grundval. Det torde vara överflödigt att i detta sammanhang närmare orda

örn den stora betydelse, som en rätt inriktad egnahemslånerörelse äger. En var,

som ägnar spörsmålet någon eftertanke, torde inse det stora värdet ur såväl

social som nationalekonomisk synpunkt av landets fortgående kolonisation.

Med egnahemslånerörelsens hjälp hava nya områden lagts under plogen och

nya hem skapats för innevånarna. De nya arbetstillfällen, som därigenom

även uppstått, torde särskilt i nuvarande tid med dess omfattande arbetslöshet

och därav följande sociala olägenheter, äga en betydelse, som icke bör underskattas.

Utredningsmännen anse sålunda att egnahemslånerörelsen är förtjänt

av allt stöd och att dess syftemål bör, så långt ske kan, med statens

hjälp främjas.

Emellertid torde genom de verkställda undersökningarna få anses ådagalagt,

att även örn egnahemslånerörelsen i det stora hela vilar på en stark

grundval, här och var yppat sig vissa svårigheter för låntagarna att fullgöra

sina åtagna förpliktelser. Dessa svårigheter äro likväl icke artskilda från de

bekymmer, varmed alla jordbrukare i våra dagar kämpa. Svårigheterna kunna

sålunda icke sägas bottna i egnahemslånerörelsens natur eller vara för

egnahemslåntagama speciella, utan deras orsaker torde få sökas i andra omständigheter.

Klart torde vara, att den främsta anledningen till det bekymmersamma

läget hos vissa grupper av egnahemslåntagare ligger i den rådande

depressionen såväl inom jordbruket som inom andra grenar av näringslivet.

Dess verkan kan, åtminstone för egnahemslåntagare med jordbrukslån, sägas

hava varit tvåfaldig. Den har nämligen verkat dels direkt genom försämrade

priser på jordbrukets alster och genom ökade svårigheter att anskaffa förtjänstarbete

utom hemmet, dels indirekt därigenom att industribefolkningens

köpkraft till följd av arbetslöshet minskats. Emellertid torde vissa egnahemslåntagares

ekonomiska bekymmer kunna hänföras även till andra orsaker än

den ekonomiska depressionen. Sålunda torde i en del fall sjukdomar inom

familjen, olyckor med djur och andra liknande, mera tillfälliga omständigheter

hava förorsakat svårigheter. Vidare torde i vissa fall jorden hava inköpts

till för höga priser, vilket medfört, att dessa egnahem redan från början blivit

mindre bärkraftiga. Under den s. k. kristiden hava vidare kostnaderna

för byggnader och inventarier stigit till allt för stora belopp. En annan omständighet,

som i detta sammanhang icke får förbises, är att personer, som i

och för sig måste anses som både dugande och skötsamma, kunna sakna nödig

ekonomisk erfarenhet och förmåga att självständigt sköta sina affärer, de

kunna med andra ord icke planera för sig och råka därigenom trots all arbetsamhet

i svåra bekymmer. Vidare kan det inträffa, att personer som måhända

lång tid arbetat inom jordbruket och därvid visat prov på duglighet, likväl

icke äro i stånd att såsom egna företagare sköta ett jordbruk Slutligen

kan påpekas, att det bland egnahemslåntagama såväl som bland andra grap
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

13

per av medborgare naturligen förefinnes en och annan, som är mindre duglig

och skötsam och som sålunda icke kan reda sig. Man torde emellertid kunna

säga att låneförmedlarna nedlägga stor omsorg vid utväljandet av låntagare;

att helt undvika icke önskvärda låntagare låter sig däremot näppeligen, göra.

Sammanfattningsvis få utredningsmännen uttala, att egnahemslånerörelsen

på grund av angivna förhållanden för närvarande kämpar med svårigheter. I

detta sammanhang torde även böra uppmärksammas, att annuiteterna för år

1931 ännu icke förfallit till betalning och att man allmänt är av den uppfattningen,

att större svårigheter förestå på grund av den senaste tidens prisfall

å animaliska produkter samt minskade arbetstillfällen. Det torde ligga i öppen

dag, att hänsynen till det allmännas intresse bjuder, att all den hjälp, som

från statens sida rimligen kan lämnas till egnahemslåntagarna, också bör lämnas.

Och detta icke enbart av sociala skäl utan även på den grund att staten,

som investerat stora kapital i rörelsen, i eget intresse bör se till, att de egna

hemmen bli så bärkraftiga som möjligt och att sålunda risken för de utlånta

medlen nedbringas till den minsta möjliga. Den hjälp, som skall lämnas, bör

emellertid icke vara sådan, att den förminskar låneförmedlares och låntagares

intresse att reda sig själva; det bör vara en verklig hjälp till självhjälp och

icke en sådan hjälp, som verkar avtrubbande på låntagarnas känsla av eget

ansvar. Utredningsmännen vilja sålunda i princip uttala sig för vidtagande

av en hjälpaktion åt egnahemslåntagarna; till formerna för hjälpaktionen få

utredningsmännen i det följande komma.

Betänkandet utmynnar i hemställan om vidtagande av vissa åtgärder. Egnahemsutredningen

hemställer bland annat, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

till 1932 års riksdag föreslå riksdagen att besluta, att räntan å efter år 1919

utlämnade egnahemslån måtte nedsättas att från ingången av år 1932 utgå å

jordbrukslån under hela lånetiden efter 3''6 % samt å bostadslån under amorteringstiden

efter 45 %, ävensom att för genomförande av de föreslagna räntesänkningarna

nödiga medel ställas till förfogande (jfr prop. nr 149 till 1932

års riksdag).

Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av ledamoten i statens egnahemstyrelse

Adler, vilken anfört bland annat:

Utredningens förslag örn nedsättande av räntan för lån ur egnahemslånefonden

till 3-6 % kan jag icke tillstyrka. Enligt min mening skulle en dylik

åtgärd icke i och för sig komma att vara till nytta för dem, som i framtiden

med hjälp av dylika lån ämna förskaffa sig egna hem. En dylik låg ränta

kommer, såsom erfarenheten givit vid handen, att diskonteras av jordsäljaren

i ett högre jordpris. Räntesatsen i fråga skulle därigenom verka förhindrande

på den anpassning av jordvärdet efter jordbrukets avkastning, -som givetvis

i längden måste i jordbrukets intresse ske. En annan sak vore, örn samhället

ville gå in för att skaffa sig rätt till expropriation av jord för egnahemsändamål,

särskilt i syfte att göra de många allt för små brukningsdelarna större

och bärkraftigare, förenad med möjligheter att så reglera jordpriset, att opåkallade

stegringar på grund av statens villkor för egnahemslånen kunde förhindras.

Jag har i utredningen framställt yrkande örn förslag till Kungl.

Majit i dylik riktning men icke vunnit anslutning därtill.

Vid många tillfällen har inom riksdagen framförts det kravet, att statsmakterna

skulle kraftigare än hittills skett främja tillkomsten av nyodlingar. Så

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

var fallet vid 1930 års riksdag, då kravet vann riksdagens beaktande i den

mån den ovan återgivna riksdagsskrivelsen nr 276 utvisar. I skrivelsen anhöll

riksdagen bland annat, att Kungl. Maj:t ville verkställa fortsatt utredning

rörande de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk och

rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-, arrendators-

och småbrukarsöner samt andra mindre bemedlade härför lämpliga

personer att erhålla egna jordbruk samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen anhöll därjämte i skrivelsen,

att Kungl. Maj :t ville i anslutning till den nämnda utredningen verkställa utredning

rörande de ytterligare åtgärder, som kunde anses ägnade att främja

utökandet av ofullständiga jordbruk, samt för riksdagen framlägga jämväl de

förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. En kommitté, sociala jordutredningen,

har tillsatts för undersökning av dessa och andra spörsmål, vilkas

utredande riksdagen samtidigt begärde. Den av motionären väckta frågan örn

ett skäligt utnyttjande av obegagnade odlingslägenheter å större enskilda domäner

faller sålunda i viss mån inom ramen av en i enlighet med riksdagens

begäran igångsatt utredning. Det torde icke förefinnas tillräckliga skäl för

att riksdagen nu skulle, såsom motionären föreslår, intaga en annan ståndpunkt

än år 1930 till frågan örn lämpligheten av en expropriationslagstiftning för

främjandet av nyodlingar. Vad särskilt beträffar de ekonomiska förutsättningarna

för jordbrukets bärighet hava förhållandena icke ändrat sig på ett sätt,

som kunde föranleda därtill.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling: hava närvarit:

från första kammaren: herraT Westman, Linder, von Geijer, Frändén*, Lindhagen,

Tamm, Norman och Gottfrid Karlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Johanson i Hallagården,

Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland*, Hansson i Trollhättan, Ljung, Molander

och Osberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

15

Reservation

av herrar Linder, Lindhagen, Norman, Pettersson i Hällbacken, Hansson i

Trollhättan och Molander, vilka hemställt, att riksdagen i anledning av förevarande

motion ville till Kungl. Maj :t avlåta skrivelse i det syfte, som angives

i punkt 2) av motionärens hemställan.

Till stöd för denna hemställan har herr Lindhagen åberopat motionens motivering

och därutöver anfört följande.

»I dessa tider av ekonomisk nedgång gäller det att uppmobilisera vårt lands

produktiva krafter till värn mot kristiden. Det är ej nog med att inskränka

sig till ett ytterligare uttömmande av näringslivets resurser genom pålagor.

En produktiv utväg, som ej bör försummas, är att bereda folket möjligheter att

kunna odla jorden samt därigenom bereda sysselsättning åt arbetslösa och bidrag

till livsmedelsanskaffningen. I de små jordbrukarehemmen går ungdomen

liksom annorstädes sysslolös. Där kan således givas åtminstone denna ungdom

liksom även arbetslösa föräldrar tillfälle att odla jorden. Önskningar

därom uttalas ock allmänt och särskilt i Norrland bland dessa nödlidande. Det

gäller då att bereda dem tillfälle därtill och på samma gång tillförsäkra deni

rätt till den jord, som av dem uppodlas. Härigenom skulle tillika just i den

nuvarande situationen lämnas ett uppslag till komplettering av ofullständiga

jordbruk, vilket ju på sistone ansetts vara en viktig uppgift även för svenska

statsmakten.

De av utskottet åberopade ekonomiska förutsättningarna för jordbrukets bärighet

har föga att skaffa med det ovannämnda nödläget. Det bär sig i varje

fall bättre att låta en arbetslös jordbrukarebefolkning syssla med odling av jorden

än att låta den gå sysslolös och helt underhållas genom skattemedel. Arbetslöshetsunderstöd

beviljas i stor utsträckning för att i visst produktivt syfte

skapa nya vägar särskilt i Norrland, varav detta landskap är i så stort behov.

Skulle då ej med hänsyn till den rikare tillgången på odlingsmark i Norrland

den nuvarande ekonomiska situationen kunna produktivt utnyttjas till ett betydelsefullt

inslag i det av statsmakterna ostridigt fastslagna viktiga ändamålet

att komplettera ofullständiga jordbruk.

örn det gamla programmet för en på lag byggd organisation för skapande

av nya jordbruk kommit till stånd för att vara till hands vid erforderliga tillfällen,

så skulle en sådan författning nu kunnat omedelbart tjäna ovannämnda

ändamål, som för dagen är det mest aktuella. Utskottet bär ej ens uttalat något

intresse för denna aktualitet. Nödläget uppfordrar emellertid till påminnelser

örn bemödanden för vad som bör ske just nu. Tillskapandet skyndsammast

möjligt av en sålunda försummad organisation bör givetvis uppbyggas

så, att den även kan tjäna uppgiften att skapa nya jordbruk. Dess viktigaste

uppgift blir emellertid just nu att bereda tillfälle för arbetslösa att genom odlingsarbete

komplettera små ofullständiga jordbruk.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 23.

För att kunna förhindra en sådan sak, påkallad av tidsförhållandena, har

utskottet nödgats falla tillbaka på följande tre förhinder, varigenom till skydd

för ''äganderättens helgd’ skulle fortfarande undvikas de enda effektiva åtgärderna.

Först gäller det således att visa att jord finns ''tillräckligt till salu’. I det

syftet spökar i utskottets betänkande som alltid i förevarande angelägenhet

på uppfordran av en undersökningskommission för några år sedan avlämnade

anbud från 101 bolag att frivilligt försälja vissa jordbruksfastigheter.

I anbudet ingår odlingsmark med: 14 810 hektar odlingsbar torvmark

och 4 990 hektar odlingsbar fastmark. Det finnes ingen uppgift på

läget eller beskaffenheten av marken. Den må ligga var som helst, klart är

att man ej kan flytta dessa bitar och placera dem invid ofullständiga

jordbruk, som innehavarna vilja utvidga medelst odlingar under arbetslösa tider.

Icke heller har man hört talas örn att denna mark på något sätt blivit

tagen i anspråk för det nämnda ändamålet. Givetvis ingår däri icke den myckenhet

jord i övrigt, som kail utnyttjas för ovannämnda ändamål på grund

av lämpligt läge och god beskaffenhet.

Det vitsordas allmänt att intresset för odlingar är omfattande åtminstone

i Norrland. Själv har jag både vid besök förliden höst och genom brev fått

påminnelser örn önskningar både från arbetslösa och och andra i förenämnda

syfte. Vid remissdebatten i andra kammaren 1932 yttrade herr Hage från

Luleå följande:

''Utöver detta skulle vi ha särskild anledning kräva, att vi finge, så långt

möjligt, ökade anslag för utökning av den odlade jorden. Det förhåller sig

säkerligen på det sättet, att behov härav föreligger, och det är en uppfattning

man möter över allt däruppe (kurs. av C. L.), när möjligheten för halvbönder

och småbönder att skaffa sig sysselsättning inom industrien och skogen

tryter. Från dessa samhällslager gör man då gällande, att det skulle vara

ganska rimligt, örn man kunde få ägna sin arbetskraft och den tid, som man

får över, åt att uppodla den egna torvan och utöka den; och man håller före,

att örn så kunde ske, skulle man kanske på det hållet från dessa halvbönders

eller småbrukares sida ha större möjlighet att på ett bättre sätt möta en kommande

kris, därför att man då åtminstone skaffat sig försörjning in natura.

och man hade tak över huvudet, och så finge man försöka att därjämte skaffa

sig någon liten extra inkomst; och denna kunde givetvis vara något mindre,

örn man ordnat på det sättet, att den uppodlade jorden blivit något utökad för

dessa småbönder.’

Äganderättspartiema pläga bekvämligen förneka den s. k. jordhungern.

Det är också sant, att någon omfattande ’jordhunger’ ej är inregistrerad i länsstyrelsernas,

jordbruksdepartementets eller andra lagutskottets diarier och

allra minst i våra samvete^ Ingen sådan inregistrering kommer heller framdeles

att äga rum. Man må vänta därpå hur länge som helst. Ingen hungrar

efter den jord, som han ej kan få, eller efter den jord, som kan fås endast

för penningar, vilka ej finnas, eller efter den jord, vars iordningställande för

jordbruk och utnyttjande därtill i främmande omgivningar ej kan ske i brist

på möjlighet att kunna leva. Men behovet av jordbruk, på vilka man kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

n

uppehålla livet, är i stort sett lika omfattande, som de talrika befolkningslager,

som behöva tillgodoses därmed.

Detta behov av jordbruk anmäler sig icke. Det tiger och lider i det tysta.

Det måste uppsökas, vägledas och skänkas förhoppningar.

För det andra betonas av utskottet den av 1930 års riksdag begärda utredningen

om de ekonomiska förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk.

Detta saknar, föreställer jag mig, den sociala jordutredningen möjligheter att

''undersöka’. Uppdraget tillkom för att mobilisera även tvivlet på jordbrukets

bärighet såsom ett skäl för att kunna bevisa tvångsavlösnings obehövlighet.

Jorden bär i alla fall även nu sina skördar och därpå leva vi. Utredningen är

för övrigt alldeles obefogad, örn det gäller att bevisa, såsom dock synes vara

meningen, att arbetslösa jordbrukarfamiljer få mera livsuppehälle och landet

mer produktivt gagn av att beskattningsvis uttages arbetslöshetsunderstöd åt

dem i stället för dem beredas möjligheter att kunna själva förbättra sitt ofullständiga

jordbruk och därmed få både sysselsättning och bidrag till uppehället.

Ja, i många fall skulle säkerligen även i dessa tider kunna med eget

arbete och egen handafärdighet utan betungande avbränningar till leverantörer

skapas nya jordbruk på arbetsfria stunder.

Slutligen för det tredje åberopar utskottet, att riksdagen skrivit i saken

1930 med avståndstagande från expropriationsvägen. För övrigt hade de ekonomiska

förutsättningarna icke ändrat sig, sedan skrivelsen avläts. Därmed

förglömmes den viktiga nyheten att kristiden pålägger landet att uppmobilisera

sina möjligheter och därvid bland annat odlingen av jorden.

Det sades i utskottet som mångenstädes eljest att tvångsavlösning såsom ett

hjälpmedel för att bereda folket tillträde till jorden i mån av behov endast

är avsett för allmänna ändamål. Så är dock icke förhållandet. På grund av

jordägares ovillighet har stiftats en lag örn lösningsrätt till tomtmark för uppförande

av samlingslokaler, och nu hör man icke vidare talas om jordägares

ovillighet.

Ett ännu mer prejudicerande exempel är ensittarlagen. Den instiftades på

grund av jordägares ovillighet att låta husägare på annans mark för att trygga

sitt hem och sin självständighet tillösa sig erforderlig tomtmark till huset.

Nu hör man icke vidare talas om jordägares ovillighet. Tvist uppstår blott

någon gång örn husägarens befogenhet att begagna sig av lagen ifrågasättes

och tvist ibland även kan uppstå om ersättningens belopp. Denna lag har sitt

upphov i en riksdagsmotion av Magnusson i Tumhult, således ett konservativt

initiativ. Inför denna nyhet ställde sig även då lagutskottet avböjande med

undantag av en ledamot. Andra kammaren biträdde denna reservation med

stor majoritet. På detta underlag gick lagen sedan fram till sitt förverkligande.

Obebyggd tomtmark kan ock i vissa fall invid städer exproprieras.

Varför skall då icke även jordbrukshem i anspråkslös omfattning kunna få

fullkomnas eller nydanas genom lösningsrätt till oodlad jord, som ligger till

ingen nytta?

*

Bihang till riksdagens protokoll 1 OSS. 9 sami. S avd. 19 käft. (Nr SS.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 2tl.

Jag har sålunda instämt i förevarande reservationsvis framställda yrkande.

Närmare översatt och utvecklat innebär det hemställan: att riksdagen med

anledning av motionen ville hos Kungl. Maj.-t begära framläggande för nästa

riksdag av en författning i syfte ätt — ytterst med stöd av tvångsavlösning —

skäligen bereda smärre jordbrukare, flottnings- och skogsarbetare, arbetslösa

och vederlikar tillfälle att å större enskilda domäner uppodla och bruka obegagnade

odlingslägenheter såsom bidrag till folkförsörjningen.»

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320719.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.