Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet.

1932-04-07 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:26, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande

av virkesmätningsföreningarnas verksamhet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 270,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Sollefteå hemställt,

att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn

skyndsam utredning och förslag till lagligt reglerande av virkesmätningsföreningamas

verksamhet.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av domänstyrelsen. Det yttrande, som i anledning

härav kommit utskottet tillhanda, finnes såsom bilaga fogat vid detta utlåtande;

och tillåter sig utskottet .hänvisa till detsammas innehåll.

De s. k. skogstaxeringssakkunniga, vilka den 2 oktober 1917 tillkallats av Historik,

chefen för jordbruksdepartementet för att verkställa utredning örn anordnande Skogstaxeav

skogsawerkningsstatistik och taxering av Sveriges samtliga skogar, över- kunniga

lämnade den 28 februari 1923 ett betänkande, som bland annat innehöll en redo- 1923.

görelse för undersökningar rörande vid virkesmätningar erforderliga relationstal

(Statens offentliga utredningar 1923: 57).

I skrivelse den 18 november 1925 anhöll svenska skogs- och flottnings- Framställarbetareförbundet

hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa svenska

utredning rörande lagligt reglerande av mätningsförfarandet vid försäljning skogs- och

av timmer samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde ^arbetareföranleda.

Förbundet framställde i skrivelsen önskemål örn kvalificerad förbundet

tumningspersonal, fasta och enhetliga regler för själva mätningens verkställande

samt vederbörligt inflytande för skogsägare och skogsarbetare på mätningens

handhavande. över skrivelsen infordrades yttranden av ett flertal

myndigheter och korporationer.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 9 sami. 2 avd. 22 haft. (Nr 26.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1931 års

skogssakkunniga.

Jordbruks
ntredningena
framställning.

Sedan chefen för justitiedepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 4 november 1927, tillkallat sakkunniga att inom departementet biträda vid

utredning av vissa frågor rörande ändring i flottningslagstiftningen och därmed

sammanhängande ämnen, överlämnades skrivelsen jämte de däröver avgivna

yttrandena till dessa sakkunniga för behandling. De sakkunniga avgåvo

den 21 april 1928 utlåtande i ärendet, vilket utlåtande finnes såsom

bilaga fogat vid förevarande motion. Majoriteten av de sakkunniga förordade,

att några lagstiftningsåtgärder i ämnet ej för det dåvarande företoges

och att frågans återupptagande gjordes beroende av huruvida framdeles

påvisades några missförhållanden av betydelse att kunna motivera en lagstiftning.

I särskilt yttrande anförde herr Johansson i Sollefteå, som värr

eiv av de sakkunniga, avvikande mening och förklarade sig förorda lagstiftningsåtgärder

i ämnet, i vilket avseende han hänförde sig till ett av honom

bifogat utkast till stadga örn virkesmätningsföreningar. Ärendet är beroende

på Kungl. Maj:ts prövning.

Chefen för jordbruksdepartementet tillkallade den 20 december 1928 utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande jordbrukets ekonomiska

läge samt angående de åtgärder, som må kunna vidtagas i syfte att

höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande av deras ställning,

som av jordbruksarbete hava sin utkomst. Denna kommitté, benämnd jordbruksutredningen,

gjorde i en den 4 oktober 1930 dagtecknad skrivelse framställning

hos Kungl. Majit örn utredning angående åtgärder för ökat ekonomiskt

utbyte av det med jordbruket förenade skogsbruket. Med avseende

å de skilda spörsmål, som vid utredningen borde upptagas till behandling, hänvisade

jordbruksutredningen till en vid framställningen fogad promemoria.

Denna, vars innehåll var ordnat i femton punkter, bade i hithörande delar

följande lydelse:

Inom jordbruksutredningen hava vissa förberedande överläggningar ägt rum

beträffande frågan örn en utredning för klargörande av möjligheterna att åstadkomma

ett ökat ekonomiskt utbyte av det med jordbruk förenade, skogsbruket

och skogsarbetet. De särskilda ämnen, som vid berörda överläggningar ifrågasatts

för undersökning, äro i huvudsak följande:

4) Ett område, där nu rådande förhållanden framkallat livliga klagomål

från skogsägarebåll, utgöra virkesköparnas inmätningar eller tumningar av

virke. Det frambålles, att de tillämpade måtten och mätningsmetoderna starkt

växla å skilda orter, vilket bl. a. i hög grad försvårar jämförelser mellan de

betalade priserna. Denna fråga bar tidigare varit föremål för viss utredning,

vilken resulterat i ett betänkande rörande vid virkesmätning erforderliga relationstal

(Statens off. utredningar 1923 nr 57). Det nuvarande inmätningssystemet

anses även lämna utrymme för godtycklighet och missbruk vid tilllämpningen.

Det synes nu för det första erforderligt att undersöka själva förekomsten

av olika mått och inmätningsmetoder i skilda landsdelar. Med utgångspunkt

från de härvid framkommande resultaten böra möjligheterna för enhetlighets

vinnande undersökas samt förslag beträffande en standardisering å området utarbetas.

Samtidigt bör övervägas, huru en lämplig kontroll av inmätningar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.

3

na skulle kunna ordnas från det allmännas'' sida. I informationssyfte böra

inmätningsförhållandena i Norge och Finland studeras.

5) Genom en standardisering av inmätningarna skulle vägen beredas för genomförande

av enhetliga prissättning smetoder vid virkesköpen. Först efter införandet

av enhetlighet i prissättningen blir det möjligt att erhålla en säker

och praktisk användbar grundval för jämförelser med avseende på prisläget å

skilda orter. Sådana jämförelser äro av stor betydelse ur producenternas

synpunkt såsom hållpunkt för bedömande av de å respektive orter gällande prisernas

skälighet och de ekonomiska möjligheterna för försäljningar å andra

marknader än den närmast liggande.

6) För att underlätta översikten av prisläget i skilda landsdelar vore det

även önskvärt att fortlöpande lokala prisnoteringar för vissa standardsortiment

organiserades, vilken fråga därför ävenledes synes böra upptagas till utredning.

7) En förutsättning för att jordbrukarna skola kunna ernå bästa möjliga

utbyte av sina skogsprodukter är tydligen, att dessa utbjudas i för marknaden

lämpliga längder, dimensioner och sorteringar. Att bristfälligheter i fråga

om virkets aptering och sortering ej sällan förekomma samt medverka till en

ogynnsam prissättning å virket torde vara ställt utom tvivel. En närmare undersökning

på denna punkt torde emellertid vara lämplig, varvid även frågan

örn upplysningsverksamhet och andra åtgärder för åvägabringande av ett bättre

sakernas tillstånd å berörda område synes böra övervägas.

8) En olägenhet, som sedan länge varit kännbar, utgör bristen på ett ordnat

informationsväsen å skogsbrukets område. En utredning synes därför böra

verkställas beträffande upprättandet av ett särskilt informationsorgan till skogsbrukets

tjänst. Ett sådant organ erfordras för det första för handhavande av

ovan berörda prisnoteringar och upplysningsverksamheten beträffande virkets

lämpliga aptering och sortering. Vidare skulle organet i fråga insamla och

förmedla material för fortlöpande belysning av olika företeelser och förhållanden

i trävarumarknaden, av betydelse för skogsbruket, varvid bl. a. från våra

utlandsbeskickningar insänt och annat utländskt material skulle kunna bättre

utnyttjas än för närvarande. Bland viktiga informationsbehov må även framhållas

upplysning i fråga örn virkestillgången i landet och dess förhållande

till konsumtionens behov.

9) Såsom ett medel att stärka det skogsägande jordbrukets ställning synes

även en utvidgad kooperativ verksamhet å skogsområdet böra uppmärksammas.

En översikt av den hittillsvarande utvecklingen och det nuvarande organisationsväsendet

å ifrågavarande område bör utarbetas, varvid belysning även bör

ges åt vunna erfarenheter beträffande den kooperativa verksamhetens utvecklingsmöjligheter

och lämpliga arbetsuppgifter. Med utgångspunkt från en sådan

utredning torde förslag beträffande organisationens utbyggnad och åtgärder

för dess stödjande böra utarbetas.

Jämlikt Kungl. Majis beslut den 16 oktober 1931 tillkallades sedermera

utredningsmän för verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande

åtgärder för vinnande av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter,

förbättrat ekonomiskt utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Vid

behandling i statsråd nyssnämnda dag av frågan örn tillkallande av denna kommitté,

benämnd 1931 års skogssakkunniga, anförde chefen för jordbruksdepartementet

statsrådet von Stockenström bland annat:

De sakkunnigas

tillsättande.

Riksdagen har i skrivelse den 31 maj 1930, nr 328, med bifall i huvudsak

till motionen II: 38 av herr Lindberg och i anledning av motionen 1: 209 av

herr Lindhagen samt under åberopande av jordbruksutskottets, av riksdagen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.

godkända utlåtande nr 78, anhållit om utredning rörande frågan om åvägabringande

av en intensivare skogsvård å kronans och enskildas skogar i Norrland,

åsyftande såväl ökad avkastning som ock beredandet av större arbetsmöjligheter

för befolkningen därstädes.

Jag anhåller vidare att få anmäla en av jordbruksutredningen den 4 oktober

1930 gjord framställning om utredning angående åtgärder för ökat ekonomiskt

utbyte av det med jordbruket förenade skogsbruket. Jordbruksutredningen uttalar

däri, bland annat, att skogsbruket i stora delar av landet vore av den betydelse

såsom stöd åt jordbruket, att vederbörande jordbrukare endast tack vare

skogens avkastning ägde möjlighet att upprätthålla jordbruksdriften, ävensom

att möjlighet funnes att på olika vägar befordra ökad ekonomisk avkastning

av skogsbruket. I en vid framställningen fogad promemoria har sammanfattningsvis

angivits de frågor, vilka syntes kräva utredning. Av de i promemorian

omnämnda, under femton olika punkter upptagna spörsmål torde följande

här böra framhållas. Under punkt 4) i promemorian beröres frågan örn

vinnande av enhetliga metoder vid inmätningar och tumningar av virke, därvid

erinrats att frågan tidigare varit föremål för utredning, vilken finnes intagen

i Statens off. utredningar 1923:57. Under punkt 7) behandlas frågan

örn upplysningsverksamhet i syfte att informera jordägarna örn virkets aptering

och tillredning. Under punkterna 10) och 11) upptagas frågorna om

ökad avsättning av avfallsvirke (vedbränsle) samt örn produktionen och avsättningen

av träkol.

över jordbruksutredningens framställning har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund avgivit infordrat utlåtande och därvid förklarat sig icke

kunna tillstyrka ett så vidlyftigt utredningsarbete, som jordbruksutredningen

tänkt sig. Allenast i avseende å frågan örn förbättrade avsättningsförhållanden

för mindervärdigt virke och träkol har centralrådet förordat jordbruksutredningens

framställning örn undersökning.

Till jordbruksdepartementet har härefter från jordbrukarsammanslutningar

och möten, särskilt i Norrland, inkommit ett stort antal skrivelser, vari anslutning

gives till jordbruksutredningens framställning.

För egen del anser jag, att i anslutning till riksdagens förstberörda framställning

utredningen nu bör igångsättas rörande ytterligare åtgärder för åvägabringande

av intensivare skogsvård. Icke minst under rådande tidsförhållanden

är det av stort allmänt intresse att få undersökt, örn icke genom intensivare

skogsvård ökade arbetstillfällen kunna beredas landsbefolkningen. Vid utredningen

böra de synpunkter och uppslag, som framförts under frågans riksdagsbehandling,

komma under övervägande, varjämte uppmärksamhet bör ägnas

det utredningsmaterial, som enligt vad jag nyss antytt redan föreligger beträffande

frågan örn ett rationellt tillvaratagande av Norrlands skogsmarker och

skogstillgångar. Riksdagens framställning avser närmast förhållandena i Norrland.

Enär likartade problem föreligga beträffande andra delar av landet, bör

utredningen, i den mån så under arbetets gång finnes påkallat och lämpligt,

utvidgas att avse landet i dess helhet. Utredningen bör inriktas på ernående

snarast av praktiska resultat med undvikande så vitt möjligt av omfattande

statistiska och teoretiska undersökningar. De förslag, som framställas, torde

bland annat böra taga sikte på angelägenheten, att skogsägarnas eget initiativ

och medverkan så långt möjligt är tagas i anspråk. I den mån utredningen

avser kronans skogar, torde utredningsarbetet böra ske under samråd med domänstyrelsen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

5

Åvägabringandet av intensivare skogsvård liksom beredandet av ökade arbetstillfällen

inom skogsbruket är i bög grad beroende av möjligheterna att

vinna avsättning för skogsprodukterna. Icke minst under tider, då massavedsindustriens

drift är inskränkt och propsförsäljningen är hämmad, är det av

stor betydelse, att avkastningen av småvirke vid gallringar kan jämväl på annat

sätt tillgodogöras. Att befordra ökad användning inom landet av inhemska

skogsprodukter framstår därför såsom en angelägenhet av stor vikt ur det

allmännas synpunkt, därvid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen

icke bör förglömmas. Jag anser följaktligen, att den av mig nyss förordade

utredningen bör särskilt inriktas på vissa av de i jordbruksutredningens framställning

berörda spörsmål rörande åtgärder för ökat ekonomiskt utbyte av

skogsbruket, framför allt frågan örn ökad avsättning inom landet av vedbränsle

och träkol. Vid verkställandet av denna del av utredningen böra de av mig

nyss omnämnda, av ingenjörsvetenskapsakademien utförda undersökningarna

på området noga uppmärksammas. I den mån resultat från sistberörda undersökningar

framkomma eller eljest material erhålles för bedömande av möjligheterna

att i ökad omfattning använda inhemskt vedbränsle samt träkol, bör

vid den nu ifrågasatta utredningen övervägas, på vad sätt — genom upplysningsverksamhet

eller andra åtgärder från det allmännas sida — de vunna resultaten

må kunna snabbt omsättas i praktiken. Härvid hänsyftas på icke

blott statlig och kommunal utan även enskild drift samt ifrågavarande produkters

användning för såväl industriella som andra ändamål, såsom uppvärmning,

automobil- och traktordrift m. m.

Beträffande utredningens hedrivande i övrigt synes lämpligt, att särskilda förslag

upprättas och skyndsammast möjligt framläggas i skilda delar av ämnet,

allt efter arbetets fortgång.

Utredningsmännen överlämnade den 1 december 1931 förslag till utförande

medelst statsbidrag av vissa skogvårdsåtgärder å enskildas marker, närmast i

syfte att bereda ökade arbetstillfällen, den 18 december 1931 utredning angående

reglering av virkesimporten till Sverige, den 20 februari 1932 förslag

örn inrättande av en statlig lånefond för inköp av träkolsgeneratorer med reningsapparater

och gaskylare (jfr prop. nr 212 till innevarande års riksdag)

samt den 10 mars 1932 framställning angående brikettering av träkol.

Den 19 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och avgiva

förslag till ändrad lagstiftning om mått och vikt. De med anledning därav tillkallade

sakkunniga avgåvo den 4 december 1931 ett betänkande i ämnet (Statens

offentliga utredningar 1931: 36). Enligt ett i betänkandet framlagt förslag

till lag örn mått och vikt 8 § 1 mom. skall vid köp och byte, då varor skola avlämnas

eller mottagas efter mått eller vikt ävensom då eljest ekonomiskt anspråk

skall beräknas efter mått eller vikt, med vissa angivna undantag icke för

mätning eller vägning få begagnas andra mätnings- eller vägningsredskap än

sådana, som i riket blivit vederbörligen justerade för användning, varom fråga

är. I motiveringen till detta stadgande göra de sakkunniga följande uttalande.

De sakkunniga vilja beträffande särskilda längdmätningsredskap anmärka,

att Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund hos Konungen anhållit, att

Resultat av

de sakkunnigas

arbete.

Förslag till

ändrad lagstiftning

om

mått och

vikt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

förfarandet vid intumning av å flottled utdrivet virke bleve föremål för reglering

genom lagstiftning, samt att vidare värmländska inmätningsföreningen

anhållit, att tumklave måtte få justeras såsom lagligt mätningsredskap.

Anhållan örn godkännande av dylik tumklave blev emellertid avslagen den 13

juli 1928. De sakkunniga vilja framhålla, att då tumningsförfarande innebär

en uppmätning av virke för fastställande av dess kubikmassa, varefter detsammas

värde beräknas och även ersättning för körning av virke i vissa fall utbetalas,

härvid använda redskap komma att enligt 8 § i förslaget till lag örn

mått och vikt bliva justeringspliktiga, såvida icke Konungen särskilt härför

medgiver undantag.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har sedan ett flertal år tillbaka

på offentligt uppdrag utförts åtskilligt arbete för att utreda spörsmål,

som äro förknippade med virkesmätningsföreningarnas verksamhet. Till någon

allmänt godtagen lösning hava dessa spörsmål dock icke nått. Från flera håll

göres alltjämt gällande, att förhållandena på området icke äro tillfredsställande,

och framhålles såsom önskvärt, att mätningsverksamheten måtte ägnas

ytterligare uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att de omständigheter, som framkallat

yrkanden på reformer i fråga örn mätningsverksamhetens bedrivande,

bliva föremål för undersökning och att utvägar till avhjälpande av därvid befunna

missförhållanden prövas. Visserligen har åt 1931 års skogssakkunniga

uppdragits att verkställa viss utredning rörande mätningsverksamheten, men

de direktiv, som meddelats för de sakkunnigas arbete, äro ej så avfattade, att

av dem med säkerhet framgår, vare sig att de sakkunniga kunna förväntas

under den närmaste tiden upptaga denna utredning till slutförande eller att

den utredning, som anförtrotts dem, avser att omfatta samtliga de spörsmål

rörande virkesmätningen, som framförts i förevarande motion. Det synes utskottet

emellertid vara av vikt, att den föreliggande frågan blir föremål för

en allsidig utredning och att denna skyndsamt slutföres.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion, ville i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

föranstalta örn skyndsam och allsidig utredning rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet samt för riksdagen

framlägga de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 7 april 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Frändén,

Tamm, Norman, P. Sandström* och Granström*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Wallerius, Andersson

i Håsjön, Aronson, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland och Gardell i

Gans.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andru, lagutskottets utlåtande Nr 26.

Bilaga.

KUNGL. DOMÄNSTYRELSEN.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom nådigt beslut den 5 februari 1932 bar Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen

att avgiva yttrande över en inom riksdagens andra kammare av

herr C. O. Johansson i Sollefteå väckt motion, nr 270, angående lagligt reglerande

av virkesmätningsföreningarnas verksamhet. Domänstyrelsen får i

denna fråga anföra följande.

I motionen har åberopats en den 18 november 1925 gjord underdånig framställning

från Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet örn utredning

och förslag till lagligt reglerande av mätningsförfarandet vid virkesförsäljning

ävensom det utlåtande, som den 21 april 1928 av vissa flottningslagssakkunniga

avgivits häröver till statsrådet och chefen för justitiedepartementet.

I nämnda utlåtande hade de sakkunniga bland annat meddelat, att vid en

med representanter för de befintliga tumningsföreningarne den 17 april 1928

hållen konferens dessa förklarat sig villiga medverka till att i respektive föreningars

stadgar eller instruktioner — i den mån sådana bestämmelser ej

redan funnes — intoges stadganden dels i syfte att bereda möjlighet för inval

i respektive föreningars styrelse av en av tumningsföreningen utsedd representant

för de virkessäljande skogsägarna, dels örn att tumningspersonalen

skulle vara edsvuren, dels örn rätt för virkessågare att påkalla kontrollmätning

av inmätt virkesparti. Det förstnämnda medgivandet hade de sakkunniga

betecknat som »väl snäft»; det borde enligt de sakkunnigas förmenande

knappast medföra någon olägenhet för föreningarna, örn representanten i föreningsstyrelsen

finge utses av skogsägarna eller av någon opartisk myndighet,

t. ex. vederbörande länsstyrelse. Då emellertid de gjorda medgivandena ginge

i ^önskvärd riktning, hade de sakkunniga funnit sig sakna anledning förorda

några lagstiftningsåtgärder. Upptagandet av frågan härom borde göras beroende

av huruvida framdeles några missförhållanden av betydelse att kunna

motivera en lagstiftning kunde påvisas.

I den nu föreliggande motionen har framhållits behovet av en opartisk

och grundlig utredning av frågorna rörande kontroll och inmätning av levererat

virke. Någon dylik utredning hade nämligen icke verkställts av de

ovan åberopade sakkunniga. Klagomålen över tumningsföreningarnas okontrollerade

verksamhet vore emellertid fortfarande starka och ofta förekommande,

varför motionären hemställt, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning och förslag till lagligt

reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet».

o Domänstyrelsen, som den 29 april 1926 avgivit här i avskrift bilagda underdåniga

yttrande över ovanberörda framställning från Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet,

har däri anfört, att enligt styrelsens uppfattning något

behov ej förelåge för statligt ingripande beträffande virkesmätning. Styrelsen

ville likväl samtidigt framhålla, att styrelsen därmed ingalunda velat vidgå,

att^allt vore väl beställt i fråga örn tumningsföreningama. Den tanke,

som mången ansett böra ligga till grund för dylik verksamhet, nämligen

att föreningen borde vara en fullt opartisk representant för såväl säljare- som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.

9

köpareintresset, och varav jämväl arbetarna borde hava fördel, vore emellertid

värd att uppmärksammas ej minst av virkesköparna, vilka helt visst

endast skulle beredas en lättnad i sin hantering, örn tumningsföreningarnas

verksamhet bedreves så, att allmänheten finge fullt förtroende för desamma.

Anslutningen till deras verksamhet skulle då betydligt ökas och kostnaderna

för virkestumningen i motsvarande grad minskas. Därest utvecklingen icke

toge denna riktning utan särskilt vid nedåtgående konjunkturer ginge därhän,

att gentemot smärre virkesförsäljare, vilka för att överhuvud taget få

sälja sitt virke måste underkasta sig alla köparens villkor, tillämpades oresonliga

intumningsbestämmelser, borde det tagas i övervägande, huruvida ej för

de större flodområdena borde tillskapas en opartisk instans genom särskilda

edsvurna tummare, till vilken den, som ansage sig orättvist behandlad, kunde

direkt vädja.

Sedan domänstyrelsen avgav detta utlåtande, hava konjunkturerna a trävarumarknaden

undergått en betydande försämring. Denna har bland annat medfört

en genomgående och högst avsevärd skärpning av den virkesköpande industriens

fordringar på det genom tumningsföreningarna intummade köpvirkets

kvalité. Sålunda kräves numera inom vissa skeppningsdistrikt att

sågtimmer inmätes till sin verkliga dimension endast under förutsättning,

att stocken lämnar fullt sågutbyte av osorterad vara. Detta innebär, att

nedtumning av virke sker ej endast för sådana svårare tekniska fel såsom

rötskador, krökar, märgsprickor m. m. utan även för rå kvist av storlek eller

antal, som kan föranleda sågvirkets hänförande _ till s. k. kvinta- eller lägre

kvalité. Inom andra distrikt åter sker intumningen av sågtimret efter ett

särskiljande av sågutbytet i sågfallande och utskott. Man är således inne

på ren kvalitetsklassifkering av köptimret, vilken för att bliva rättvist i varje

fall kräver en mycket hög grad av sakkunskap hos tummarna. Denna med

lågkonjunkturen synbarligen sammanhängande skärpning av virkets behandling

vid intumningen framträder även mycket olika inom olika trakter, beroende

dels på styrkan hos det bakomliggande köpareintresset i respektive

tumningsföreningar, dels på tumningspersonalens olika uppfattning och kompetens

att bedöma virke. Då härtill kommer, att ändringar i tumningsinstruktionen

i vissa fall företagas mitt under pågående drivningssäsong, kan för

virkessäljarna vare sig dessa äro skogsägare eller inköpt virkesposter å rot

uppstå ett osäkerhetstillstånd, som icke bör förekomma. Det är nämligen för

en virkesleverantör av stor betydelse att för virkets aptering och sortimentsindelning

hava säker kännedom örn och full trygghet mot opåräknade förändringar

i principerna och sättet för intumningen.

De medgivanden beträffande bland annat säljareintressets representerande

i tumningsföreningarnas styrelser, som vid den tidigare berörda konferensen

den 17 april 1928 gjordes av föreningarna, synas alltså icke hava varit tillräckliga

för att avlägsna alla anledningar till missnöje hos virkesleverantörema.

Som styrelsen på anförda skäl framhållit i sitt åberopade yttrande i samma

fråga den 29 april 1926, vore det otvivelaktigt lyckligast, örn statligt ingripande

kunde undvikas beträffande tumningsföreningarnas sammansättning

och verksamhet. Så, som förhållandena nu utvecklat sig,_ torde det emellertid

kunna ifrågasättas, örn ej åtgärder borde vidtagas ej blott i motionens

syfte utan även ■— och detta är enligt styrelsens förmenande av stor betydelse

■— för åstadkommande av enhetlighet i fråga örn virkets inmätning och

klassificering de olika distrikten emellan.

I Norge är denna fråga ordnad genom »lov örn tömmermåling» av den 22

juni 1928 (bil. 1). Enligt denna lag skall tumningsförening vara en för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr S6.

säljare och köpare av virke gemensam organisation med syfte att få till stånd

en för bägge parter fullt betryggande och enhetlig mätning av allt saluvirke,

och skall föreningsstyrelsen bestå av ett lika antal representanter för

köpare och säljare. Kostnaderna för föreningens verksamhet fördelas lika på

köpare och säljare.

»Loven örn tömmermåling» trädde i kraft den 1 juli 1928, Ehuru den alltså

endast tillämpats i något över tre år, torde likväl en hel del värdefulla erfarenheter

hava vunnits av dess verkningar i skilda hänseenden, erfarenheter,

vilka en eventuell utredning skulle kunna klarlägga. Då en dylik mera grundlig

utredning av hithörande spörsmål otvivelaktigt skulle vara av mycket stor

betydelse och ägnad att skingra åtskillig bland annat på bristande sakkännedom

beroende misstro mellan de intresserade parterna, får styrelsen under åberopande

av de synpunkter styrelsen härovan lagt på denna fråga för sin del

tillstyrka utredning örn och i vad mån virkesmätningsföreningamas verksamhet

bör lagligt regleras.

Stockholm den 24 februari 1932.

G. Kuylenstierna.

I. Hjelmström.

Avskrift.

Lov örn tömmermåling.

. Vi HAAKON, Norges Konge, gjör veterlig: at Oss er blitt förelagt Stortingets

beslutning, av 7 juni 1928 sålydende:

§ L Kongen kan treffe bestemmelse örn, at der skal dannes tömmermålingsforening

i hvert distrikt han fastsetter. Tömmermålingsforeningen skal

vaeren felles organisasjon for kjöpere og selgere av tömmer i distriktet med

formål å tilveiebringe en for begge parter fullt betryggende og ensartet måling

av alt salgstömmer. Föreningens styre skal bestå av et like antall representanter

for kjöpere og selgere, og dets medlemsantall kan fastsettes for hvert distrikt

av Kongen.

§ 2. Alt salgstömmer i distriktet til industriel bruk eller foredling samt

för videre sälg i uforedlet stand skal med de undtagelser som fölger av § 5,

måles i metriske enheter overensstemmende med et av Kongen fastsatt regement,

av tömmermålere der antas og avskjediges av tömmermålingsforeningens

styre. Utgiftene ved istandbringelse av tömmermålingsforening, målernes lönn

og andre utgifter ved föreningens virksomhet og tömmermålingen utlignes av

föreningen på det målte tömmer og utredes med en halvdel av kjöper og en

halvdel av selger.

§ 3. Hvor tömmermålingsforening ikke av Kongen er bestemt oprettet,

har så vel kjöper som selger krav på at målingen der må utföres overensstemmende

med det av Kongen fastsatte reglement, företas av begge parter i felleskap

eller av målere som representerer begge parter. Opnåes ikke enighet

herom, kan vedkommende departement eller den det dertil bemyndiger, opnevne

målere der utförer målingen for partene i felleskap og for deres felles regning.

§ 4. I tömmermålingsforeningsdistrikt hvor der ingen tilfredstillende tömmermålingsforening

tidligere er, kan departementet gi organisasjonene for

kjöpere og selgere av tömmer i distriktet skriftlig pålegg örn at tömmermålingsforening

skal oprettes innen en naermere fastsatt frist, og at regler for samme

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 86.

11

vedtas. Er der i tömmermålingsforeningsdistriktet ingen organisationer for

kjöper og selger av tömmer som kan ta initiativet til innkallelse til möte og

danneke av tömmermålingsforening, kan vedkommende departement bestemme

at den av distriktets skogförvaltere som departementet bestemmer, kan inkalle

til möte til danneke av förening.

Danneke av förening skal skie ved innkallelse av tömmerkjöpere og tömmerselgere

i distriktet ved bekientgiörelse minst 14 dager förut i 2 aviser som er

almindelig lest i distriktet. Samtidig skal distriktets organisasjoner av kjöpere

og selgere av tömmer innen distriktet så vidt mulig gis underretning. Nsermere

bestemmelse angående danneke av förening kan i hvert enkelt tilfelle gis av

vedkommende departement, som skal godkjenne tömmermålingsforeningens lovér.

Oprettes der til tross for opfordringen ikke tömmermålingsforening i vedkommende

distrikt innen en av vedkommende departement naermere fastsatt

frist, kan departementet eller den det dertil bemyndiger, bestemme at tömmermålingen

i vedkommende distrikt skal utföres av målere opnevnt av departementet,

og som mäler tömmeret overensstemmende med departementets instruks

og de av Kongen fastsatte regler mot godtgjörelse fastsatt av departementet.

Utgiftene ved målingen skal også i dette tilf elle deles likt melkin kjöper og

selger.

§ 5. Denne lovs bestämmelser kommer ikke til anvendelse på spesialtömmer

og heller ikke på tömmer som leveres bruksberettigede fra almenning eller som

efter forholdene selges umålt såsom krabass, bunn- och spilltömmer m. v.

Kongen treff er bestemmelse örn hvad der skal henregnes. til spesialtömmer.

Departementet kan treffe bestemmelse örn hvorvidt og i tilfelle i hvilken

utstrekning tömmer der innkjöpes til mindre lokale sågbruk og lignende treforedlingsanlegg,

skal vsere underlagt loven.

Kongen kan treffe bestemmelse örn kubiktabeller, prisforholdstall eller prisforholdstabeller,

örn tömmerets inndeling i klasser samt fastsette nsermere

regler og instruks for tömmermåling og kontroll av tömmermåling — alt efteråt

vedkommende tömmermålingsforening eller andre interesserte er gitt anledning

til å uttale sig.

§ 6. Overtredelse av denne lov straffes med böter.

§ 7. Denne lov trer i kraft 1 juli 1928.

Ti har Yi antatt og bekreftet, likesom Yi herved antar og bekrefter samme

som lov, under Vår händ og rikets segh

ditt på Oslo slott den 22 juni 1928.

HAAKON.

(L. S.)

Joh. Ludw. Mowinckel. N. F. Leganger.

Till KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 24 november 1925 har domänstyrelsen anbefallts att

före den 1 maj 1926 avgiva underdånigt utlåtande rörande en framställning fran

Sveriges skogs- och flottningsarbetareförbund, vari förbundet, under framhållande

av önskemålet att förfarandet vid intumning av å flottled utdrivet virke

bleve föremål för reglering genom lagstiftning samt att i eventuellt blivande

offentliga tumningsföreningar genom förbundet bereddes tillfredsställande re
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

presentation för såväl virkessäljande skogsägare som skogsarbetare hemställt,

att det täcktes Eders Kungl. Majit snarast möjligt låta verkställa utredning i

berörda hänseenden och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

o Till åtlydnad härav får styrelsen med remissaktens återställande i underdånighet

anföra följande. Styrelsen har med hänsyn till de ganska skilda förhållanden

på området, som äro tillfinnandes inom de olika delar av landet, som

beröras av den underdåniga framställningen, ansett sig böra höra överjägmästarna

uti de nio nordliga distrikten från och med Bergslagsdistriktet. Som en

sammanfattning av dessa tjämstemäns yttranden, vilka här biläggas, får styrelsen

framhålla följande. Överjägmästaren i Umeå distrikt har förbehållslöst

och på det livligaste tillstyrkt skogs- och flottningsarbetareförbundets

framställning. Överjägmästaren i Stockholm—Gävle distrikt har ansett att

arbetarna icke borde beredas inflytande på tumningsföreningarnas verksamhet

men i övrigt understött förslaget örn en allsidig utredning, överjägmästarna

i Övre Norrbottens, Härnösands och Bergslagsdistrikten hava hemställt, att

förbundets framställning måtte lämnas utan avseende. Återstående fyra Överjägmästare

nämligen i Nedre Norrbottens, Skellefteå, Mellersta Norrlands och

Dalarnas distrikt hava samtliga med särskild motivering framhållit, att arbetarna

icke borde beredas inflytande på tumningsföreningarnas arbete och i övrigt

uttalat att något behov av statligt ingripande icke förelåge. Sistnämnda

Överjägmästare hava icke motsatt sig utredning i frågan men i allmänhet ansett

att denna borde begränsas till tumningsföreningarnas organisation och

frågan, huru virkesförsäljarna borde representeras inom föreningarna.

För egen del får domänstyrelsen i underdånighet anföra.

Styrelsen kan vitsorda dels att tumningsföreningarna äro en sammanslutning

av virkesköpare, särskilt de träförädlande industriföretagens, dels att tumningsförfarandet,

då det rör sig om skadat eller deformerat virke, blir ett direkt

värdesättande av detsamma, värnad misstag kunna begås, vilka i sin tur

kunna skapa vissa orättvisor.

För att närmare klargöra detta torde det vara nödvändigt att lämna en kort

redogörelse för själva tumningsförfarandet. Detta består i uppmätande av

flottgodsstyekets längd och diameter för att därav erhålla dess kubikmassa.

I fråga örn frisk ved och sådana stycken, vilka icke äro i högre grad deformerade

än att de utan olägenhet kunna användas för avsedda ändamålet, är proceduren

så gott som rent mekanisk och består endast i en exakt uppmätning

med justerade eller kontrollerade redskap. Beträffande åter virke, som är

behäftat med röta, krökar och andra skador eller fel gäller det att bedöma, huru

stor del som icke är för ändamålet användbar, för att sedan med uppgivande av

visst längd- och diametermått kunna angiva kubikmassan dugligt virke.

Detta bedömande av kubikmassan för visst ändamål användbart virke ställer

givetvis stora fordringar på tumningsföreningarnas tjänstemän, och det är

givet att en nedsättning av en stocks yttre mått på grund av röta, vars utbredning

är ytterst svår att konstatera vid yttre besiktning, kan bedömas högst olika

av olika personer. I regel underskattas rötans förekomst av säljaren, vilken

icke varit i tillfälle att vid försågningen kontrollera densamma, medan

det ej heller torde saknas belägg för att rötans förekomst överskattats av köparen.

I den mån som köparnas sammanslutning är nog stark och tillgången

på utbjuden råvara tillräckligt stor, lärer nog också köparnas uppfattning örn

kvalitet och pris på råvaran bliva den för viss trakt normerande.

Tidigare, då endast sågverksindustrien behövde råvara, blev kassationsprocenten

å det avverkade virket vida större än vad nu är fallet, och därom vittnade

på sin tid den rikliga tillgången på avfallsvirke inom äldre hyggen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

13

vilket sedermera tillvaratagits vid kolning. Sedan numera trämassetillverkningen

berett möjlighet att avsätta en del virke, som tidigare lämnats att ruttna

i skogarna, har det blivit möjligt både för säljare och arbetare att utvinna

bättre förtjänst av varje avverkat träd. Förhållandena hava sålunda på senare

tiden i avsevärd grad i berörda hänseende förbättrats, varom också vederbörande

överjägmästares yttranden vittna, vilka i regel bestyrka att där trävaruindustrien

nått en högre utveckling och medfört ökad efterfrågan på virke,

där äro de av skogs- och flottningsarbetareförbundet påtalade missförhållandena

icke i egentlig mening framträdande.

Den i vissa fall strängare och i vissa fall mera rundhänta tumning, som vid

jämförelse emellan olika delar av landet kan konstateras har enligt styrelsens

förmenande sin grund ytterst i de olika uppfattningarna om. råvarupriserna

på olika slag av virke inom skilda delar av landet. D. v. s. intumningen _av

det icke felfria virket är ett värdesättande av detsamma, vilket förlöper enligt

vissa för det ekonomiska livet gällande lagar och som bl. a. täger sig uttryck

i en strängare tumning vid nedåtgående träkonjunkturer än vid uppåtgående.

Att underordna sig dessa lagar är ett avgörande, som endast tillkommer köpare

och säljare vid ingående av en virkesaffär.

Det måste nämligen förutsättas att en säljare före avtalets slutliga uppgörande

gör sig underrättad örn köparens fordringar på virkets kvalitet och huru

föreskrifterna örn sättet för virkets inmätning kunna inverka, innan han för sin

del godtager priset. Skulle avtalet i något avseende icke hållas, av endera parten,

kan den andre redan med nu gällande lag i fall av fog få sin rätt tillgodosedd.

„

Detta i fråga örn virkesköpares och -säljares ställning till varandra i fråga

om tumningsförfarandet.

Beträffande skogsarbetarnas intresse av en reglementerad intumning av virke

vill det synas som om förbundet något överdrivit betydelsen av ett statligt

ingripande i den föreliggande frågan.

Enligt samstämmiga uppgifter från de i ärendet hörda överjägmästarna utbetalas

ersättningen till huggarna per styck och icke per kubikmassa efter intumning

å vattendraget. Vad åter körarna beträffar erhålla. dessa i Bergslagsdistriktet

oftast ersättning efter i skogen verkställd särskild uppmätning

av säljaren eller dennes ombud och då efter visst avtal oberoende av den inturnning,

som sedermera kan äga rum å vattendraget. Beträffande Norrland och

Dalarna, där körarna i regel erhålla betalning efter kubikmassan framkört

virke, torde det nog i allmänhet förhålla sig så att, då numera i stor utsträckning

det är möjligt vinna avsättning för virke av olika kvaliteter till olika industrier,

apteringen av virket i skogen ägnas större omsorg än tillförne, då ju

virkessäljaren bör hava insett betydelsen av en riktig aptering.

Sålunda torde det numera vara regel att vid alla större avverkningar hallas

särskilda apterare, vilka under själva avverkningen anvisa, hur virket skall

behandlas. En körare, som följer en dylik förmans anvisningar, är givetvis

skyddad för förlust å sitt arbete, därest vid intumning genom tummngsförening

någon nedsättning sker i kubikmassan framkört virke.

Emellertid förekommer det ej så sällan i de nordliga delarna av landet,

där avverkningar ofta förläggas spridda och omfatta jämförelsevis smärre.timmerpartier,

att tillsyn under avverkningen saknas eller förekommer i mindre

omfattning, och har säljaren därvid ofta överenskommit med körarna, att till

grund för ersättningen skall läggas den intummade virkeskvantiteten. För sådana

fall blir körarens arbetsförtjänst direkt beroende av tumningsresultatet.

Vid avverkningar av dylikt slag kan det tänkas och torde nog ej så sällan förekomma,

att bristen på erforderlig tillsyn i skogen medfört oriktig tillämpning

av givna anvisningar rörande virkets aptering, vilket i sin tur förorsakat ned
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

tonning av det framkörda virket. Ett upprepande av begångna misstag har

stundom medfört strängare behandling av virket vid senare intumningar, och

så har tumningsföreningen fått bära skulden för virkessäljarens uraktlåtenhet

att öva nödig tillsyn över sin avverkning.

Styrelsen, som väl finner det förklarligt, örn den enskilde arbetaren-köraren

skjuter skulden för minskning i arbetsförtjänsten i dylika fall på tumningsföreningen,

kan emellertid ej underlåta framhålla, att skogs- och flottningsarbetarförbundet

borde haft klart för sig, att även i dylika fall ersättningen

till arbetarna är grundad på särskild överenskommelse emellan dessa och virkessäljaren,

ett avtal som är frivilligt ingånget och där parterna få förutsättas

äga kännedom örn de särskilda villkorens innebörd.

Styrelsen har i det föregående diskuterat det föreliggande spörsmålet närmast

ur synpunkten av dess verkliga inneboende art och med hänsyn till dess betydelse

för i ena fallet förhållandet mellan virkesköpare och virkessäljare och i

det andra virkessäljare och skogsarbetare. Som en sammanfattning av det

anförda får styrelsen framhålla såsom sin uppfattning, att av vad i ärendet

förekommit det icke kan anses bestyrkt, att något behov för närvarande föreligger

för statligt ingripande beträffande tumningsförfarandet. Vad förbundet

anfört såsom motiv för sin framställning och såsom förefintliga förutsättningar

för ett realiserande av det framförda önskemålet vilar i mångt och

mycket på en oriktig uppfattning av dels det föreliggande spörsmålets egentliga

innebörd dels vissa åberopade författningar och utredningar. Ej heller

kan det vara till verkligt gagn örn genom statens ingripande ett reglerande av det

fria affärsavtalet emellan enskilda skulle begränsas av mer eller mindre snävt

tilltagna lagbestämmelser. För övrigt lärer det icke vara möjligt att åstadkomma

för berörda delar av landet gemensamma lagbestämmelser i berörda

hänseende då vid dessas tillämpning den personliga sakkunskapen på området

och de på olika trakter av landet rådande skilda uppfattningar örn verkningarna

av vissa naturföreteelser skola direkt tillämpas vid mätning av virke. Och till

sist kommer ett fullt genomfört statligt reglerande av tumningsförfarandet

helt visst att medföra så stora kostnader, att skogsbruket, som i vissa delar av

landet redan knappast är ekonomiskt bärigt, ytterligare skulle förlora terräng.

Med det nu senast anförda har styrelsen angivit sin ståndpunkt till den underdåniga

framställningen, och får styrelsen framhålla, att densamma icke synes

för närvarande böra föranleda någon Eders Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

. Styrelsen har härmed ingalunda velat vidgå att allt är välbeställt med tumningsföreningarna

i landet, men härifrån och till statligt ingripande är ett långt

steg. Den tanke, som mången velat se ligga till grund för dessas existensberättigande,

nämligen att föreningarna borde vara en fullt opartisk representant

för både säljare- och köpareintresset, och varav jämväl arbetarna borde

hava fördel, är emellertid värd att uppmärksammas ej minst av köparna, vilka

helt visst endast skulle beredas en lättnad i sin hantering örn tumningsföreningarnas

verksamhet bedreves så, att allmänheten finge fullt förtroende för desamma.

Anslutningen till deras verksamhet skulle betydligt ökas och kostnaderna

för virkestumningen i motsvarande grad minskas.

Skulle utvecklingen emellertid icke taga denna riktning, utan särskilt vid

nedåtgående konjunkturer utvecklas därhän, att gentemot smärre virkesförsäljare,

vilka för att över huvud taget få sälja sitt virke måste underkasta sig

alla köparens villkor, tillämpades oresonliga intumningsbestämmelser, torde det

böra tagas i övervägande, huruvida ej för de större flodområdena borde finnas

edsvurna tummare, till vilka den, som ansåge sig orätt behandlad, kunde direkt

vädja. Verkningarna av en sådan anordning torde icke utebli, även örn vederbörande

ej ofta behövde tillkallas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

15

Vid detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, närvarit överdirektören,

samt byråcheferna friherre Hermelin och Cassel, den senare föredragande.

Stockholm den 29 april 1926.

Underdånigst:

K. J. Beskow.

I. Hjelmström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:116 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ett lagligt reglerande av virkesmätningsföreningarnas verksamhet. a1 i texten