Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande vid avstyckning av skydd för hemmanslott med inägojord mot tilldelning uv mindre skogsmark än lag avser.

1932-04-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:28, Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande vid avstyckning av skydd för hemmanslott med inägojord mot tilldelning uv mindre skogsmark än lag avser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 11 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande vid avstyckning

av skydd för hemmanslott med inägojord mot

tilldelning uv mindre skogsmark än lag avser.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 137,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Johansson i Edsbyn hemställt,

att riksdagen må besluta i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, det

Kungl. Maj :t måtte ha sin uppmärksamhet fäst på försök, som göras att

kringgå bestämmelserna i lag örn delning av jord å landet av den 18 juni

1926, II avd. örn avstyckning 3 § fjärde stycket, samt låta utreda och för

riksdagen framlägga förslag till ändring eller tillägg i nyssnämnda lag, som

skyddar hemmanslott med inägojord att vid avstyckning bliva tilldelad mindre

skogsmark än vad lagen avser.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionen.

Lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet innehåller regler örn

avstyckning i sin II avdelning. Denna inrymmer blott ett kapitel, det nittonde,

vars 3 § lyder:

Jorddelningslagen

19 kap. 3 §.

Agovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt

användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den skall

sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna.

a Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå

såsom särskild fastighet.

Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det kan

antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där avstyckningen

äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen och sammanläggningen

skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande

befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, må avstyckningen

ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad

del, envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 2b haft. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång

erhåller för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog; skolande,

då fråga är örn avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,

vid beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången

å den fastighet, varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas.

I ort med ringa skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd

prövas angeläget eller eljest skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att

skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Yad i tredje och fjärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller för beredande

av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

Möjligheten att utan skogstilldelning upplåta lägenheter jämväl för annat än

bostadsändamål tillkom efter hemställan av första särskilda utskottet vid 1926

års riksdag, som därvid åberopade, att man å orter med jämförelsevis ringa

skogstillgång icke borde genom alltför stränga bestämmelser örn skogstilldelning

omöjliggöra måhända högst önskvärda upplåtelser av jordbruk.

Lantmäteristyrelsen

med anledning

av

motionen.

över förevarande motion har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver, begärt yttrande av lantmäteristyrelsen. Det yttrande, som

i anledning härav kommit utskottet till handa, är av följande lydelse.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantmäteristyrelsen att avgiva och till riksdagens

andra lagutskott senast den 1 mars 1932 överlämna yttrande över en

inom riksdagen väckt motion, 11:137, angående beredande vid avstyckning

av skydd för hemmanslott med inägojord mot tilldelning av mindre skogsmark

än lag avser, får lantmäteristyrelsen anföra följande.

Styrelsen bär i ärendet inhämtat yttranden från överlantmätama i Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

överlantmätaren i Gävleborgs län framhåller, att inom länet förekommit

något enstaka fall, där bolag genom uppdelning av inägojorden i små lotter

sökt avstycka densamma utan erforderlig skogstilldelning, men att dylika

försök dock torde undantagslöst hava blivit avvisade. Såvitt överlantmätaren

kunnat finna, funnes icke ett enda exempel från Gävleborgs län på

att det i motionen angivna förfaringssättet blivit fullföljt under den tid jorddelningslagen

varit i tillämpning. Tidigare hade däremot förekommit några

fall, där försök gjorts att avskilja stora komplex inägojord uppdelade ^i en

mångfald smärre lotter, överlantmätaren redogör därefter för huru två inom

Voxna socken i närheten av motionärens hemtrakt belägna avsöndringar,

innehållande respektive 471,275 och 395,105 hektar samt avsedda att uppdelas

till egna hem, godkänts av länsstyrelsen den 10 april 1926 eller l3/*

år före jorddelningslagens ikraftträdande, men framhåller, dels att den avsedda

uppdelningen icke kommit till stånd, enär hittills från områdena avskilts

sammanlagt endast fem fastigheter, dels att fortsatt uppdelning mäste

ske under jorddelningslagens kontroll. Detta försök, som synes hava givit

anledning till motionen, torde därför få anses hava misslyckats.

överlantmätarna i de övriga länen meddela, att, såvitt de kunnat utröna,

försök till sådan jorddelning, som angives i motionen, icke förekommit inom

respektive län eller att, därest sådana försök gjorts, de blivit behörigen avvisade.

Lantmäteristyrelsen bär sedan jorddelningslagens tillkomst ägnat särskild

uppmärksamhet åt att få till stånd en riktig tillämpning av lagens bestämmelser

örn avstyckning och skogstilldelning därvid i överensstämmelse med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutsTcotiets utlåtande Nr $8.

3

lagens mening. Detta har skett bland annat genom av styrelsens chef och

ledamöter företagna inspektioner i landets olika delar. I åtskilliga fall, där

man under hand fäst styrelsens uppmärksamhet vid en olämplig jordstyckning,

har det vid undersökning visat sig, att jorddelningen kommit till stånd

och fastställts med tillämpning av äldre lag, fast man å orten uppmärksammat

jordstyckningen först då försäljningar av styckningslotterna senare börjat

äga runi och därför helt naturligt trott, att orsaken vore att tillskriva

en mindre lämplig avfattning av den nya jorddelningslagen. De fall av mindre

god jordstyckning vid tillämpning av nya jorddelningslagen, vilka kommit

till lantmäteristyrelsens kännedom, äro få och torde hava sin grund i sådana

misstag vid tolkning av gällande lagar, som aldrig kunna på något område

helt undvikas och som särskilt vid den första tillämpningen av en ny lag

äro ganska förklarliga.

Hittills vunnen erfarenhet i fråga om tillämpningen av jorddelningslagen

visar enligt lantmäteristyrelsens mening, att lagens bestämmelser äro i stort

sett tillräckliga för att med riktig tillämpning förhindra ett kringgående av

föreskrifterna örn tilldelning av skogsmark till jordbrukslotter vid avstyckningar

från fastigheter, till vilka hör skog. Styrelsen åsyftar därvid närmast

bestämmelserna i lagens 19 kap. 3 § och särskilt bestämmelsen i paragrafens

sista stycke, att endast för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller

för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål

avstyckning från jordbruksfastighet eller från fastighet, till vilken hör

skog, får ske utan uppfyllande av de villkor, som angivas i samma paragrafs

tredje och fjärde stycken.

Ehuru lantmäteristyrelsen således anser, att några ändringar i jorddelningslagen

i förevarande hänseende icke äro erforderliga, torde i varje fall ändringar

i av motionären angiven riktning knappast vara lyckliga. Troligen

skulle därigenom egnahem sverksamheten i hög grad försvåras. Förutsättning

för att en egnahemsbyggare skall kunna ordna sin kredit är, att han fått.lagfarts-

och inteckningsförhållandena ordnade, och förutsättning härför är i sin

ordning, att hans ägolott redan blivit frånskild stamfastigheten genom slutligen

fastställd jorddelningsförrättning. Skulle man, på sätt motionären ifrågasatt.

fordra att ägolott blivit försåld och verkligen tagits i bruk för sitt avsedda

ändamål innan avstyckning finge ske, skulle mångå egnahemsbildningar

omöjliggöras på grund av svårigheten att ordna kreditfrågan. Avstyckning

av inägojord för bostadsändamål eller nybildning av småbruk Hnge ju

ej ske. förrän ägolotten tagits i bruk (bebyggts) för sitt avsedda ändamål: och

detta är för köparen ofta omöjligt innan hans kredit blivit ordnad, vilket i sin

ordning förutsätter fastställd avstyckning jämte lagfart och inteckning.

Även örn detta hinder ej funnes skulle en bestämmelse i den av motionären

förordade riktningen i många fall hava ett resultat motsatt det asyftade. Jorddelningslagen

syftar till att förhindra en olämplig fastighetsdelning^och detta

syfte uppnås i regel. Skulle däremot först försäljning, och ianspraktagande

av jord ske och därefter företagas jorddelning bleve följden ofta nog, att den

legala prövningen av den genom försäljningen uppkomna fastighetsdelningens

lämplighet bleve mera pro forma, då förrättningsmän och ägodelningsrätter

allenast ogärna vilja medverka därtill att en köpare finge se sitt köp ga ater,

sedan han redan nedlagt kostnader för byggnader och dylikt.. Sistnämnda

eventualitet kan visserligen även nu inträffa i de fall, där försäljning redan

skett, men för närvarande torde dock regeln vara att man pakallar avstyckning,

’innan definitivt köp sker och i varje fall innan några väsentliga kostnader

nedläggas å det inköpta området. „

På grund av vad sålunda anförts anser lantmäteristyrelsen, att några åtgärder

i det hänseende, som motionen avser, icke äro påkallade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Lantmäteristyrelsens

anvisningar

rörande tilllämpningen

av 19 kap.

3 § jorddelningslagen.

Sedan för utskottet blivit upplyst, att motionären närmast åsyftat icke något

av de fall, som beröras i lantmäteristyrelsens ovan intagna yttrande, utan

avstyckningar från fastigheten Fagermo i Alfta socken inom Gävleborgs län,

har utskottet under hand från lantmäteristyrelsen inhämtat de upplysningar

angående dessa, vilka innefattas i följande skrivelse.

Sedan utskottets sekreterare under hand hemställt om lantmäteristyrelsens

medverkan för undersökning av huruvida vissa förhållanden i avseende på

tilldelning av skogsmark vid avstyckning av hemmanslott med inägojord,

vilka närmare angivits i en inom riksdagen väckt motion, II: 137, förekommit

i fråga örn avstyckning från Fagermo inom Alfta socken och Gävleborgs

län, får lantmäteristyrelsen härmed överlämna närslutna från överlantmätaren

inkomna kartskiss med åtecknad beskrivning över föreslagen men ännu ej

slutförd avstyckning från nämnda fastighet. Härav framgår, att avsikten

är att från Fagermo avstycka två ägolotter, litt. A och litt. B, båda utgörande

gamla och särskilt bebyggda arrendetorp. Litt. A skulle erhålla omkring

11.00 hektar åker, 2.50 hektar äng och 28.00 hektar avrösningsjord. Den i

avrösningsjorden ingående skogsmarken har beräknats producera 75 kubikmeter

fast mått årligen. Litt. B skulle erhålla omkring 4.30 hektar åker, 1.00

hektar äng och 10.70 hektar avrösningsjord. Skogsmarken inom avröstningsjorden

har beräknats producera 35 kubikmeter fast mått årligen. Enligt lantmäteristyrelsens

mening innebär förslaget, att båda ägolotterna skulle erhålla

en skogstilldelning, som måste anses fullt tillräcklig för deras nyttjande

som jordbruk. Jämlikt av lantmäteristyrelsen år 1930 utfärdade anvisningar

(cirkulärserien nr 18) skulle det årliga husbehovsvirket kunna skattas, för

ägolotten litt. A till 35 ä 50 kubikmeter och för ägolotten litt. B till 25 ä 35

kubikmeter. Styrelsen anser sålunda, att det uppgjorda förslaget till avstyckning

i förenämnda hänseende står i full överensstämmelse med jorddelningslagens

bestämmelser.

Enligt uppgift hava några andra avstyckningar från Fagermo icke verkställts

eller ifrågasatts.

Av de av lantmäteristyrelsen åberopade anvisningarna rörande tillämpningen

av 19 kap. 3 § jorddelningslagen får utskottet anföra följande del.

Sedan förrättningsmannen prövat frågan, huruvida såsom villkor för tillstånd

till sökt avstyckning erfordras fördelning av styckningsfastighetens

skogsmark mellan stamfastigheten och avstyckad ägolott, har han vidare, i händelse

dylik fördelning skall äga rum, att bedöma huru stor del av skogsmarken,

som bör tilläggas vardera fastigheten.

I lantmäteristyrelsens tryckta meddelanden (se cirkulärserien nr 14 sid. 4)

har tidigare framhållits, att till husbehovsvirke bör, där ej särskilda förhållanden

annat föranleda, hänföras virke till bränsle, för uppförande och underhåll

av nödiga byggnader, hägnader, hässjor, broar, till täckdikning och slöjd.

Vid beräknandet av den årliga virkeskvantitet, sorn. erfordras för att tillgodose

en brukningsdels behov av husbehovsvirke, är i första hand att taga

hänsyn till dels de klimatiska förhållandena och dels storleken av bruknings
delens

inägojord. .

Enligt en sakkunnigutredning (Nils Schager: Sveriges enskilda skogar; se

vidare cirkulärserien nr 14 sid. 4 not. 1) har den årliga virkesförbrakningen till

husbehov för gårdar med intill 5 hektar odlad jord uppskattats till ungefär

följande belopp i fast mått:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

5

i övre och inre Norrland ........................ 45 å 50 kbm

i mellersta Norrland och norrländska kustlandet .... 40 ä 45 »

i södra Norrland och Dalarna ........ 25 å 30 »

i Bergslagen .................................. 15 å 20 »

i Södra Sverige ................................ 10 å 15 »

Dessa siffror synas emellertid vara väl låga för att läggas till grund för

skogstilldelning vid avstyckning i mellersta och södra Sverige. Därest med

husbehovsvirket skall kunna tillgodoses uppvärmning av någorlunda tillfredsställande

bostadsutrymmen, lärer böra räknas med en årlig minimikvantitet av

12 ä 15 kbm för Götalands kustlandskap samt för Gotland och Öland. För

de inre delarna av Götaland samt för Svealand med undantag av dels övre

.Värmland dels västra och norra delarna av Dalarna bör räknas med en årskvantitet

av 20 ä 25 kbm. För nu nämnda delar av Värmland och Dalarna, för

södra Norrland och norrländska kustlandet kan det årliga husbehovsvirket

i allmänhet skattas till 25 ä 35 kbm. För övriga delar av Norrland måste räknas

med en något högre genomsnittssiffra med en maximigräns vid 40 å 45

kbm.

Domänstyrelsen, som på hemställan av lantmäteristyrelsen införskaffat och ställt till

lantmäteristyrelsems disposition yttranden rörande virkesbehovet för jordbruksfastigheter

från samtliga domänintendenter liksom ock från samtliga Överjägmästare med undantag av

överjägmästarna i övre och nedre Norrbottens distrikt, har för sin del kommit till något

lägre siffror i fråga örn de erforderliga kvantiteterna husbehovsvirke samt ansett att dessa

borde beräknas på följande sätt:

Södra

Dalarna och

Övriga

delarna av

Gävleborgs

delar av

landet;

län;

Norrland;

m3

m3

m3

För jordbruk med intill 5 hektar åker........

10—15

15—20

20—40

För jordbruk med intill 10 hektar åker.......

15—25

20—30

40—60

För jordbruk med intill 20 hektar åker.......

20-30

25-35

För jordbruk med intill 50 hektar åker.......

30-50

35—50

Nu anförda siffror hava avseende å brukningsdelar med en areal åker eller

däremot svarande inägojord upp till 5 hektar. Vid större brukningsdelar måste

givetvis räknas med högre siffror. En någorlunda god utgångspunkt för beräkningen

av årskvantiteten husbehovsvirke torde erhållas, örn den för en brukningsdel

örn 5 hektar beräknade kvantiteten ökas med ungefär 5 % för varje

hektar åker eller däremot svarande inägojord över 5 hektar.

Ovan anförda siffror äro blott ungefärliga genomsnittssiffror, som i de särskilda

fallen kunna böra jämkas såväl uppåt som nedåt.

Utskottet har låtit sig angeläget vara att inhämta upplysningar rörande

förekomsten av missförhållanden av sådan art, som angives i motionen. Efter

den utredning, som lantmäteristyrelsen verkställt, har utskottet emellertid icke

funnit styrkt, att motionären äger skäl för sin farhåga, att jorddelningslagens

bestämmelser skulle kringgås på det i motionen antydda sättet.

TJtskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr SS.

Utskottet får förty hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Geijer*, Lindhagen, Norman,

friherre Lagerfelt, P. Sandström och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Johanson i Hallagården*,

Olovson i Västerås, Aronson*, Sandström i Nyland, Björnberg*, Ljung och Molander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

»Den förevarande motionen upprullar i själva verket den gamla striden under

nyare tider mellan jordbruket samt industrien och dess klientel örn den svenska

skogen.

Jordbruket behöver i vårt klimat även virke till husbyggnader, bränsle,

gärdsel och redskap och likaså möjligheter till nyodling. De industriella intressena

vilja förklarligt lägga den största möjliga skogsmark under sin ägo.

Statsmakten har måst träda emellan företrädesvis för att skydda den mot

maskinkulturens landvinningar i skogsbygderna försvarslösa modernäringen.

När den industriella utvecklingen blev alltmer hotande för jordbruket i skogsbygderna,

särskilt i norra delarna av riket under slutet av 1800-talet, grep

statsmakten in målmedvetet till skydd för jordbruket, så långt detta kunde ske

genom en riksdag med två olika organiserade men lika berättigade kamrar. Avsevärda

kompromisser vunnos dock såsom avbetalning på vad som måste ske,

och sedan lades det ena stycket av skydd efter det andra på den sålunda vid

sekelskiftet utlagda grunden.

Under tiden gick emellertid industrialismen alltmer ut över världen under inflytande

av den tekniska fulländningen. Aktiebolagen blevo det finansiella

lägets herrar, och genom dem gingo de högre och även lägre ämbetsmannakårerna

med inflytande på lagstiftningen alltmera in under den industriella klientelen.

Jordbrukets behärskande av riksdagens andra kammare försvann, och

det industriella arbetarepartiets växande skaror voro också intresserade av en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

7

bärkraftig industri. Skydd för jordbruket och odlingsxnöjligheterna, som visserligen

fullföljdes även av arbetarepartiet, kunde dock icke räkna med samma

levande intresse, vilket vid sekelskiftet representerades av det lilla jordbrukets

naturliga målsmän inom andra kammaren.

Slutligen nåddes även här bristningsgränsen efter riksdagens beslut i jordfrågan

1924. De gamla jordkommissionema och deras instruktioner upplöstes.

Tankarna och tillämpningarna av expropriationslagar såsom stöd för det hotade

jordbruket och dess utvecklingsmöjligheter lades till handlingarna. Industrialismens

ande böljade för andra gången in över markerna, ämbetsverken och

parlamentarismen.

Emellertid lago vägarna icke lika försvarslösa som i slutet på 1800-talet.

Den sociala lagstiftningens spärrfästningar kunde icke helt stormas. Den nya

invasionen föranledde då och då ett uppflammande av arbetet med utbyggnader

till värn örn individerna och friheten. Den ekonomiska depressionen har till

sist kommit och lagt sin dämpande hand över den merkantila böljegången. Det

nya nederlaget är redan inskrivet i stjärnorna, och frågan är endast örn intressenas

harmoni kommer att återställas med god vilja eller genom omvälvningar.

Jordfrågans problem äro nämligen odödliga. En av huvudfaserna i deras evolution

är som sagt kampen mellan industrien och åkerbruket örn skogen och odlingsmöjligheterna.

Att jordbruket i vårt land även behöver virke och att det rationellare bör

produceras i sambruk med åkern än genom inköp från främmande har hitintills

och fortfarande ansetts såsom en fast punkt i utvecklingen. Skillnaden

mellan tiden före och efter riksdagen 1924 kan företrädesvis sägas vara, att

under den gångna tiden sökte statsmakten trygga åt jordbruket dess nödiga

tillbehör i överkant, under det att den senare tiden och icke minst vår tid söker

uti industrialismens intresse sätta omfattningen av förläningama till jordbruket

i underkant.

Begreppet stödskog såsom innefattande även skog till avsalu, vilken ansetts

erforderlig för de norra delarna av landet, har sålunda alltmer fått stryka på

foten. Redan under den förra perioden nödgades man vid utbrytning av arrendejordbruk

eller skapande av nya jordbruk nöja sig med en tilldelning av allenast

husbehovsskog. Därtill lades dock uttryckligen, utom de redan odlade

ägorna, krav på odlingsmark och mulbete. Man ville ej avbryta jordbrukets

utvecklingsmöjligheter genom nyodlingar, vilka voro erforderliga i all synnerhet

för vidgandet av små jordbruk. Därför gjordes i den sociala jordlagstiftningen

ingen principiell skillnad i skogstilldelning på jordbruk av olika storlek

i åker. Detta framgår ock av Norrlandskommitténs i första bilagan intagna

förslag till social ägostyckningslag.

Industriens segertåg bländade, och dess vinningar lockade. Mångenstädes

kringgingos i praktiken lagarnas avsikter. Tilldelningen av jordbrukets nödvändigheter,

som enligt lagarnas mening borde sättas i överkant, nalkades

mångenstädes i praktiken alltmera underkanten.

Sed, uppbyggd på tidsströmningar, övergår sedan merendels i lagstiftningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

De sociala jordlagarna kompletterades visserligen i någon man i effektivitet,

när det var ofrånkomligt, men samtidigt reviderades de i huvudpunkter tillbaka

emot principen örn underkanterna.

I detta sammanhang skall endast erinras örn 1926 års lagstiftning om delning

av jord på landet. De långa förarbetena till denna lag anförtroddes väsentligen

för att icke säga uteslutande åt den industriella tidsandans män. Man

skänkte den sociala jordfrågan obetydlig uppmärksamhet. Man blandade

bort korten. Allt jordbruk togs tämligen över en kam, gränslinjerna utsuddades

och eftertanken blev otillräcklig.

Uti den nya lagens 19 kap. 3 §, vars lydelse härmed bifogas (Bil. B.), återfinnes

den nya avstyckningslagens mentalitet. Anvisningarna sakna fasta

konturer och lämna utrymmen för godtycket. Särskilt faller i dagen, att det

förr obetingade kravet på tillägg såvitt möjligt av odlingsmark försvann ur

lagstiftningen. Möjligheterna för de industriella intressena befruktades såsom

tidsandan på höjderna också ville hava det. Den norrländska ägostyckningslagens

klarare bestämmelser, vilka nyligen förut utsträckts att gälla ända

till Mälardalen, avskaffades i lagstiftningen.

I anslutning till väckt motion föreslogs av mig under debatten örn den nya

lagen år 1926 i första kammaren, att till 19 kap. 3 § skulle tilläggas följande

stycke: »Vid avstyckning av fastighets huvudsakliga jordbruk skall avstyckningen,

med hänsyn till såväl denna jords omfattning som ock till den myckenhet

husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas den avstyckade

fastigheten, varda tjänlig för jordbruk, och må ej därvid det utbrutna jordbruket

märkeligen försvagas.» Ordalagen voro lånade från den norrländska

ägostyckningslagen.

Voteringen erbjöd stort intresse. För yrkandet reste sig i det närmaste hela

norrlandsbänkarna och mot detsamma i det närmaste representanterna för Sveaoch

Götaland. Vid begärd rösträkning visade voteringen 67 röster för avslag

och 30 för bifall. Efter omröstningen erhöll motionären på begäran ordet och

anförde: »Herr talman! Jag ber att få till protokollet antecknat ett beklagande

av detta beslut. Därmed har jordfrågan ingått i ett nytt skede, och

det varslar örn vad vi ha att vänta av den sociala jordfrågan under nyare tider.»

Bilagda reservation från år 1931 redogör för de farhågor, som fortfarande

kunna hysas för skapandet av nya ofullständiga jordbruk. Det anförda

exemplet av Lillögda by nr 3 i lappmarken har ock vid undersökning, som

lärer inrapporterats till lagutskottet, bestyrkt att skogstilldelning år 1929

skett minst sagt i underkant. Det för den allmänna uppfattningen ganska

klargörande begreppet impediment bär numera borttagits. Allt som ej är åker

och äng, kallas för avrösningsjord. Inom den rör man sig med begreppet

skogsmark, som även kan vara odlingsbar för kulturväxter. Vidare beräknas

ett områdes avkastning i kubikmeter virke, vilken beräkning visserligen

mer eller mindre osynligt bygges på ett visst ytinnehåll av mark utav olika

bonitet. Dubbla tillfällen till missräkningar synas här kunna ifrågakomma,

och allmänhetens möjligheter till kontroll måste väl härigenom försvåras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

9

Nu har å andra sidan lantmäteristyrelsen utfärdat föreskrifter för lantmätarna

om utläggning av husbehovsskog. Sedan lära förrättningarna kontrolleras,

utom å lantmäterikontoret på kartan, även genom stickprov på platsen

av förste lantmätaren eller någon medlem i lantmäteristyrelsen. Därigenom

kan således skapas reda och en viss kontroll.

Genom den nu väckta motionen, utskottets utredning och samspråk vid besök

i lantmäteristyrelsen har för mig emellertid avslöjats en grundskillnad

mellan den gamla tidens och den nya industriella epokens inställning till det

mindre, sociala jordbrukets problem. Det föreföll mig nämligen egendomligt

att de två tillämnade avstyckningarna från Fa ge riri o voro till ägornas ytinnehåll

av vitt skilda storleksgrader men ändå av lantmäteristyrelsen förklarats

stå i full överensstämmelse med jorddelningslagens bestämmelser. Det senare

påståendet är icke oriktigt. Det har däremot bestyrkt de ovannämnda farhågorna,

som uttalades inom första kammaren vid lagens antagande.

Förhållandet visar sig nämligen vara, att enligt lagens dunkla antydningar,

kompletterade med lantmäteristyrelsens klara, örn lagstiftning påminnande

direktiv, husbehovsskogens storlek bestämmes i proportion till den bestående

åkerns ytinnehåll. Det i lagen borttappade kravet på tillägg av odlingsmark

i största möjliga mån har följaktligen icke heller fått bliva något imperativ

för lantmäteristyrelsen. Den gamla jordpolitiken hade däremot som ovan skildrats

en annan syn på saken. Den nya lagen har i industriens intresse fastlåst

den svenska odlingen till vad den är nu för tillfället. Jordbrukens utvidgning

genom nya odlingar har förhindrats icke minst i industriens intresse, som därigenom

kan vidga sina anspråk på skogsområdena.

Ofullständiga jordbruks utvecklingsmöjligheter avklippas. Det blir kommande

generationers sak att skaffa ny odling och mera skog för att fullända

jordbruken. IVår skifteslagstiftning skall ej hjälpa till därmed såsom de gamla

jordkommissionerna och den äldre lagstiftningen väsentligen ville hava det.

Man tillhandahåller efterkommande icke ens expropriationslagar för den börda

samtiden således lägger på dem. Icke ens kristiden och arbetslösheten kan beveka

den industrialiserade statskonsten att falla tillbaka på produktiva möjligheter.

Den nalkas i blindo avgrunden, och även senaste årets riksdag har

avvisat odlingsmöjligheters utnyttjande på större jordägares mark för folkförsörjningen.

Bilden av denna historiska utveckling kompletteras med en annan samordnad

företeelse i statsmaktens bemödanden på förevarande område. Jag frågade i

lantmäteristyrelsen, hur undervisningen för utbildning av lantmätarna vore

avsedd att ordnas och om däri inginge vägledning i social jordbruksetik. Lantmätarna

voro ju i viss mån medlare i en social intressekonflikt av stora mått.

Detta var ej avsett, svarade vederbörande byråchef. Men styrelsen hade hos

regeringen förordat en fristående undervisning i en lantmäterihögskola. Riksdagen

avslog emellertid år 1931 en regeringsproposition därom och förordade

på vederbörande utskotts förslag undervisningens läggande under Tekniska

högskolan i enlighet med ett förslag av högskolans lärarkollegium. Detta förslag

hade framförts motionsvis av professor Forssell i första samt herrar

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

Wohlin och Thomson i andra kammaren. Tekniska högskolan hade ansett,

att här gällde det företrädesvis en ’mätningsteknisk’ fråga. Den folie inom

högskolans undervisningsområde, och därefter rättade sig, som sagt, riksdagen.

Inför en ifrågasatt professur i juridik, ställde sig riksdagen ock mycket tveksam.

Tekniska högskolan är som bekant i sociala jordspörsmål den maskinella tidens

vapendragare. Den står, enligt vad erfarenheten visat, främmande för de

sociala jordproblemen. ''Även här har således den industriella anden gjort en

landvinning för tillfället. Underkanternas politik står alltmer på dagordningarna.

Under så uppseendeväckande, omsider klarlagda förhållanden synes formuleringen

i Johanssons i Edsbyn slutyrkande uppfordra och giva befogenhet till

en hemställan. Sakens nämnda kärnpunkt hade ej uppenbarats för mig under

utskottsbehandlingen och föranledde där således ej ens någon debatt. Emellertid

har jag dock förbehållit mig reservationsrätt och hemställer således nu,

att riksdagen, med anledning av förevarande motion, ville

hos Kungl. Majit begära förslag till sådan ändring i 3 § av

19 kap. i lagen örn delning av jord å landet, att mindre jordbruk

skola även på skifteslagstiftningens väg fullständigas

och utvidgas i möjligaste mån även med odlingsmark och sålunda

även erhålla en tilldelning av husbehovsskog, som svarar

mot jordbrukets tillämnade utvecklingsmöjligheter.»

Bil. A.

Reservation

av herr Lindhagen vid andra lagutskottets utlåtande nr ål vid 1931 års

riksdag i anledning av väckt motion angående vissa ändringar och

kompletteringar i den s. k. norrlandslag sti fillingen.

I motionen har erinrats, att avstyckningar och sammanläggningar av fastigheter

förekomma, varigenom norrlandslagstiftningen undgås och strävandena

för åstadkommande av självständiga jordbruk åsidosättas. Bristande överensstämmelse

mellan skifteslagstiftningens krav på dylika fastigheter och norrlandslagstiftningen

gjorde också, att sistnämnda lagstiftning i många fall kunde

kringgås.

Tillämpningen ute på marken av avstyckningsförfarandet för bildande av

självständiga jordbruk är höljd i dunkel. Bristen på enhetliga tillräckliga direktiv

i lagarnas tillämpning måste vålla olika praxis. Lagarnas otydlighet

och den nyssnämnda bristande överensstämmelsen lämnar rum för skilda lagtolkningar.

Intressenas mäktiga spel örn jorden och i detta fall särskilt mellan

skogsindustri och jordbruk lämnar under sådana förhållanden spelrum för

det inflytelserikaste intresset att gagna sig på det åsidosatta jordbrukets bekostnad.

Lantmätarnas liksom andra människors vitt skilda individualiteter

beträffande omdöme, erfarenhet, självständighet och uttolkningsförmåga skapa

lätt anarki i bedömandet och avgörandet. Den bristande kontrollen gör slut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

11

ligen sitt till att hölja detta brokiga liv som sagt i dunkel. När menige man

frågar svaras emellertid som vanligt, att myndigheterna göra naturligtvis sin

plikt och någon anledning till oro förefinnes således icke.

Den norrländska ägostyckningslagen hade sina brister men den var dock i

viss mån tydligare i riktlinjerna än den lagstiftning örn jorddelning och sammanslagning

av jordbruk, som efterträdde den. Kontrollen blev också sämre

med de senare författningarna. Ur kostnads- och bekvämlighetssynpunkt, såsom

det motiverades, bestämdes, att lantmätarens bedömande av jordägarens

önskan skall underställas överlantmätaren. Enligt norrlandslagen skulle lantmätarens

förrättning underställas länsstyrelsen, vilken åtminstone i Jämtland

inhämtade upplysningar från olika håll och även genom syn på stället i man av

behov. De gamla ägostyckningarna voro således enligt författningen^ i viss

mån mera betryggande, men mot dem framfördes i alla fall ofta klagomål från

ortsbefolkningen. Den nuvarande lagstiftningens större brister har lantmäteristyrelsen

sökt gottgöra genom instruktioner till lantmätarna, men klagomål

utebliva icke heller nu.

Det pågår i allt större omfattning: avstyckningar av jordbruket fran skogsindustriens

och skogsspekulanters fastigheter. Skapandet av nya jordbruk

står på de officiella programmen; det har skett försöksvis på kronomark samt

pågått på naturlig väg genom hemmansklyvning på bondehemman. Bildandet

av nya jordbruk på grundvalen av nyodlingar å skogsindustriens och i sydligare

Sverige å de större godsens domäner står däremot stilla därför, att jordägaren

har ett naturligt intresse att motsätta sig det samt någon expropriationslagstiftning

ej finns, som kan bryta motståndet. Fullkomnande av ofullständiga

jordbruk är också ett officiellt krav, men denna angelägenhet har icke

utlöst sig i någon nämnvärd verklighet, likaledes av sist angivna orsaker.

Vad sålunda för närvarande företrädesvis äventyrar jordbruken och deras

självständighet, såvitt på avstyckningen ankommer, är skogsindustriens och

de större godsens utstyckning av sina arrendejordbruk. Skogsindustriens inflytande

i statslivet och dess kamratskap med det senares ämbetsmän ökar faran.

Effektiv vägledning och omutlig kontroll på avstyckningarna vore nog

lika påkallad jämväl för de andra ovannämnda jordbruksbildningarna, som

dock ännu företrädesvis höra framtiden till.

Skogsindustriens naturliga intresse på sin höjd att »befrias från den mägojord,

som den för sin näring ej behöver» gavs fritt spelrum genom 1896 års

ägostyckningslag. En allmän opinion i de hotade skogsbygderna krävde en

förändring. Detta var ett av uppslagen till den så kallade norrlandsfrågan.

Det kom till stånd en lagstiftning, att vid utbrytning av jordbruk skulle följa

i tillräcklig omfattning bland annat inägojord, odlingsmark och skogsmark åtminstone

för husbehovsvirke. Detta programs två sistnämnda krav gingo sålunda

och gå fortfarande emot skogsindustriens intresse. Må man därför ej

förundra sig över, att dess ledande män sökt och fortfarande^ söka med en naturlags

makt kringgå denna lagstiftning eller förlama den pa de margahanda

sätt, som i det levande livet erbjuda sig för ett sådant ändamål..

Uppmärksamhet väckte på sin tid landshövding Widéns strid mot lantmätarna

i Jämtlands län under andra decenniet av detta århundrade. Lantmätarna

hade på den tiden till uppgift att på jordägarens begäran i första hand

upprätta ett förslag, som sedan prövades av länsstyrelsen. Därvid framfördes

mångenstädes anmärkningar över det sätt, varpå en del lantmätare skötte uppdraget.

Så framhölls t. ex. från Jämtlands Ilin, att de upprepade gånger efter

jordägarens önskan tilldelat utbrutna inägojordar områden, särskilt skogsmark,

som enligt länsstyrelsens uppfattning uppenbarligen vore alldeles otillräckliga

och i strid med lagens avsikter. Ofta hade dessa förrättningar skett på ämbetsrummet

utan undersökning på platsen såsom vederbort. Vid de av läns
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr28.

styrelsen i vissa fall föranstaltade utredningar lia föreslagens otillbörlighet ansetts

blivit till fullo bekräftade. Vid klagomål, som jordägaren anfört hos

regeringsrätten över länsstyrelsens beslut, har lantmätarens uppfattning utom

i några fall, där lantmätarens utredning visat sig allt för underhaltig, i allmänhet

godkänts av regeringsrätten på lantmäteristyrelsens tillstyrkan, under

det länsstyrelsens av egnahemsnämnden och även domänstyrelsen stödda uppfattning

lämnats utan avseende. Widén reste till sist till Stockholm och sökte

hos vederbörande tillrättalägga denna lagtillämpnings oefterrättlighet. En

viss förändring till det bättre lärer därigenom ha åstadkommits. (Se jordkommissionens

betänkande del IV sid. 123.)

Vid jordkommissionens besök vid Gimo-Österby bruks domäner i Uppland

klagades av arrendatorema över tilldelningarna av husbehovsskog under den

allmänna utstyckning av jordbruket å arrendegårdarna, som ägt rum. Kommissionen

besökte två sådana områden. Det ena området bestod av en mark

av småsten med något mager jord emellan stenarna. En del oväxtliga granar,

överväxta av lav, i glest bestånd funnos på området. Det andra området bestod

av en vattendränkt mark, där det växte en del förkomna träd på tuvorna.

Kommissionens i utfärden deltagande medlemmar voro ense örn, att det var

ett stort spektakel.

Riksdagsman _ Tjällgren i första kammaren från Ångermanland har inom

riksdagen både i kammaren och i lagutskottet omnämnt, att ett jordbruk, som

avstyckats^från ett jordbrukshemman i hans hemort, låg på minst en halv mils

avstånd från inägoma och bestod till en del av ett berg med ringa växtlighet

och den andra delen av en myr. Kommunalnämnden hade enhälligt avstyrkt

ägostyckningen, men länsstyrelsen godkände den i alla fall.

I Lillhärdal i Härjedalen lämnades mig år 1929 en förteckning över avstyckningar

från bolagsjord, vilka fått sin husbehovsskog förlagd på ända till tre

mils avstånd från inägorna. Detta vitsordades av flera jordbrukare med tilllägg,

att avståndet kunde vara ända till fyra mil. Man sade, att denna skog

var till ingen nytta för gårdarna. Det bör väl göras något för att ej en socialt

inriktad utstyckning förvandlas till ett dylikt gyckelspel. Även örn en bys

skogsmark till äventyrs var utlagd på ett sådant avstånd från inägorna, att

någon annan avstyckning ej kunde formellt äga rum, borde väl något övervägande

örn utvägar ur ett sådant styckningsförfarande vara önskvärt. I riksdagen

har min erinran örn ett dylikt missförhållande lämnats utan avseende.

I fråga örn^avstyckningarna efter 1926 års skifteslagstiftning har till mig

inberättats från olika håll missförhållanden vid tillämpningen. Nyligen erhöll

jag tablå över en avstyckning av lappmarkshemmanet Lillögda nr 3 i

Åsele socken inom Västerbottens län. Det hade vid avvittring år 1884 tilldelats

11,677 hektar såsom gåva av kronan. Genom avstyckning fastställd

1929, uppdelades hemmanet i 16 lotter. En lott, innehållande något över en

hektar åker, 768 hektar äng och 10,000 hektar avrösningsjord, bibehölls av

bolaget. Återstoden avstyckades i 15 lotter med tillsammans 27 hektar åker,

65 hektar äng, 76 hektar odlingsmark och 513 hektar avrösningsjord.

Skogstilldelningen bär sagts mig vara mycket dålig. Åv tablån finner jag

att de 15 jordbruken tilldelats vardera åker från 0.7—2.9 hektar, äng från 1.6—

8.5 hektar, odlingsmark från 1.4—9.4 hektar och i ett fall 13 hektar samt i »avrösningsjord»

å de respektive lotterna i runda tal: 47, 40. 27. 47, 22. 32, 49,

25, 46, 34, 42, 22, 23, 28 och 22 hektar. Slutsummorna i tablån ■—- inberäkna!

avsöndrade lägenheter (11 hektar), till kronan indragna ströängar (26

hektar) och undantag av mark för samfällt behov (5 hektar) -— slutade på

11,677 hektar. Därav framgar, att i avrösningsjorden ingår även impediment,

vilket val ej alldeles saknats. Hur mycket som utgjort impediment uppgives

emellertid icke, icke heller beskaffenheten i övrigt av skogstilldelningen. Även

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 28.

13

om hela de uppgivna arealerna avrösningsjord bestått av medelgod skogsmark,

ställer sig dock skogstilldelningen för de flesta lotterna vida under vad norrlandskommittén

ansåg böra »minst» tilldelas i dessa trakter.

I norrlandskommitténs ägostyckningslag hade nämligen på förslag av ledamoten,

byråchefen i domänstyrelsen Kinberg efter samråd med andra sakkunniga

föreslagits följande stadganden:

»2 §. Varje hemmanslott, som erhåller inägojord, skall därutöver tilläggas

husbehovsskog, odlingsmark och mulbete på sätt i 3, 4 och 5 §§ föreskrives.

3 §. Såsom husbehovsskog skall avsättas: inom Norrbottens och Västerbottens

lappmarker ovan odlingsgränsen samt Frostvikens, Hotagens, Offerdals,

Kalls, Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klövsjö, Linsells

och Lillhärdal socknar i Jämtlands län minst 50 hektar; inom övriga

delar av Norrbottens och Västerbottens län, Tåsjö socken i Västernorrlands

län samt Alanäsets, Ströms, Laxsjö, Gåxsjö, Föllinge, Alsens, Mörsils, Mattmars,

Hallens, Marby, Ovikens, Myssjö, Bergs, Åsarnes, Rätans och Svegs

socknar i Jämtlands län minst 40 hektar; inom övriga delar av Västernorrlands

och Jämtlands län samt Lös och Ramsjö socknar i Gävleborgs län minst 27

hektar, och inom övriga delar av Gävleborgs län minst 20 hektar medelgod

skogsmark, oberäknat inom dessa områden fallande för skogsbörd oduglig

mark, samt, där skogsmarken är av sämre beskaffenhet, ett i förhållande därefter

ökat område. Styckas inägojorden till olika hemmanslotter, och lämnar

ej hemmanets skogsmark tillgång till husbehovsskog på sätt nu är sagt, varde

skogstilldelningen därefter jämkad.

Är virkesförrådet å avsatt skogsområde så anlitat, att ur skogen ej genast

kan årligen uttagas ett virkesbelopp, motsvarande vad den skogsareal, som bort

minst tilldelas såsom husbehovsskog, beräknas kunna under uthålligt bruk avkasta,

, skall hemmanslotten tilläggas rättighet att under erforderlig lid fylla

bristen efter utsyning å hemmanets övriga skog, i den mån densamma med iakttagande

av vad ovan stadgats därtill lämnar tillgång.

4 §. Till hemmanslott, som erhåller inägojord, skall ock läggas den för odling

tjänliga mark, som lämpligen kan med hemmanslotten förenas.»

Lantmäteristyrelsens förenämnda instruktioner till lantmätare innehålla beträffande

storleken av marktilldelning för husbehovsskog enligt utskottets referat

i betänkandet nr 19 för år 1931:

»I lantmäteristyrelsens tryckta meddelanden har tidigare framhållits, att

till husbehovsvirke bör, där ej särskilda förhållanden annat föranleda, hänföras

virke till bränsle, för uppförande och underhåll av nödiga byggnader,

hägnader, hässjor, broar, till täckdikning och slöjd.

Vid beräknandet av den årliga virkeskvantitet, som erfordras för att tillgodose

en brukningsdels behov av husbehovsvirke, är i första hand att taga

hänsyn till dels de klimatiska förhållandena och dels storleken av brukningsdelens

inägojord.

Enligt en sakkunnigutredning har den årliga virkesförbrukningen till husbehov

för gårdar med intill 5 hektar odlad jord uppskattats till ungefär föl
-

jande belopp i fast mått:

i övre och inre Norrland ........................ 45 å 50 kbm

i mellersta Norrland och norrländska kustlandet .... 40 » 45 »

i södra Norrland och Dalarna .................. 25 » 30 »

i Bergslagen . . . ............... 15 » 20 »

i södra Sverige ................................ 10 » 15 »

Dessa siffror synas emellertid vara väl låga för att läggas till grund för

skogstilldelning vid avstyckning i mellersta och södra Sverige. Därest med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr g8.

husbehovsvirket skall kunna tillgodoses uppvärmning av någorlunda tillfredsställande

bostadsutrymmen, lärer böra räknas med en årlig minimikvantitet

av 12 å 15 kbm för Götalands kustlandskap samt för Gotland och

Öland. För de inre delarna av Götaland samt för Svealand med undantag

av dels övre Värmland dels västra och norra delarna av Dalarna bör räknas

med en årskvantitet av 20 ä 25 kbm. För nu nämnda delar av Värmland

och Dalarna, för södra Norrland och norrländska kustlandet kan det årliga

husbehovsvirket i allmänhet skattas till 25 ä 35 kbm. För övriga delar av

Norrland måste räknas med en något högre genomsnittssiffra med en maximigräns

vid 40 ä 45 kbm.

Nu anförda siffror hava avseende å brukningsdelar med en areal åker

eller däremot svarande inägojord upp till 5 hektar. Vid större brukningsdelar

måste givetvis räknas med högre siffror. En någorlunda god utgångspunkt

för beräkningen av årskvantiteten husbehovsvirke torde erhållas, om

den för en brukningsdel örn 5 hektar beräknade kvantiteten ökas med ungefär

5 % för varje hektar åker eller däremot svarande inägojord över 5 hektar.

Ovan anförda siffror äro blott ungefärliga genomsnittssiffror, som i de

särskilda fallen kunna böra jämkas såväl uppåt som nedåt.»

Såvitt av denna redogörelse framgår, synas de av lantmäteristyrelsen förordade

talen i kubikmeter ej vara ställda i jämförelse med någon motsvarande

areal, sorn kan beräknas frambringa den angivna virkesmassan. Lantmätarkåren

i olika grader är väl i regel ej särskilt förfaren i skogsvård och dess

matematik. Norrlandskommitténs vägledning synes mig därför mera lättilllämplig

och även vida mer försvåra undervärderingar och medgiva kontroll.

Trakterna äro i kommitténs anvisningar också tydligt angivna till sina gränser,

vilket i varje fall likaledes försvårar godtycke och ökar kontrollmöjligheterna.

Här framträder tydligt, vilket rikt fält för olika bedömanden av skilda anledningar

är fritt överlåtet åt lantmäteristaten. Att bygga för framtiden bestående

jordbruk på en så lös grund, ropar på kontroll omedelbart eller periodvis

på marken av alla dylika jordbruk genom självständiga, rättvisa, ojäviga

och för social välfärd nitälskande synesmän. Därigenom skulle ock större aktsamhet

vinnas. Allt till gagn för framtida släkten. Att nöja sig med infordrande

av omdömen från dem, som själva äro mer eller mindre engagerade i

saken eller från myndigheter, som äro vana att instämma i vad experterna

anse, det kan väl ej vara tillfyllest.

För att nu återgå till hemmanet Lillögda, som blott är ett exempel, vilket

fallit mig i händerna, måste det vara av största intresse att erhålla upplysning,

i vad män uti den tilldelade avrösningsjorden ingår impediment och

»medelgod skogsmark», samt om odlingsmark, som kunnat utan avsevärd olägenhet

tilläggas lotterna, un dantagits.

Vidare, visar det sig å andra sidan en tendens i allmänhet att staten får

släppa till mera skogs- och odlingsmark än enskilda jordägare? Inom domänstyrelsen

beklagar man sig över att lantmäteristatens oerfarenhet i skogshushållning

visar sig genom att lantmätarna tillägga från kronomark utbrutna

jordbruk för stor skogstilldelning. Kan det bero på, att vi alla gärna tycka

att staten gärna kan betala eller därpå att domänstyrelsen ej undgår jordägareintresset

att få släppa till så litet som möjligt?

Hur förf ares, när skogsmarken är mer eller mindre avverkad?

Enligt lantmäteristyrelsens instruktion skall skogstilldelningen ökas i mån

av storleken av dess inägojord. Därigenom inträffar dock, att jordbruk, som

tillika erhållit odlingsmark, i framtiden, då denna mark uppodlats, erhållit för

liten skogsmark.

Det har mången gång förefallit mig som vederbörande ogärna såge en kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr £8.

15

troll ute på marken å fullbordade avstyckningar genom en självständig, fristående

kontroll. Enhetliga, vetenskapliga direktiv samt betryggande föreskrifter

örn organiserandet av den självständiga kontrollen äro ock oundgängliga.

Det är marken ensam som talar sanningens språk men icke papperen och

kartorna.

På grund härav får jag hemställa,

att riksdagen ville, i anledning av motionens andra yrkande,

begära en självständig undersökning — framför allt ute på

murken — av norrlandslagarnas och jorddelningslagens ömsesidiga

tillämpning i syfte att bibehålla och skapa självständiga

jordbruk, därvid undersökningen särskilt bör omfatta de

avstyckade ägornas mångsidighet, belägenhet, areal och produktiva

beskaffenhet för att kunna, såvitt möjligt, tillhandahålla

jordbruket efter ortens förhållanden tillräckligt med inägojord,

odlingsmark samt skogsmark för husbehovsvirke, ävensom

framläggande skyndsammast för riksdagen av de förslag,

vartill undersökningen i berörda och därmed sammanhängande

ämnen kan föranleda.

Bil. B.

Lydelsen av 19 Kap. 3 § i lagen den 18 juni 1926 örn delning arn jord å landet.

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt

användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den skall

sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå

såsom särskild fastighet.

Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det kan antagas,

att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller, där avstyckningen

äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen och sammanläggningen

skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande

befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, må avstyckningen

ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del,

envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den^ omfattning,

att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller för

dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga är örn

avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet, vid beräkningen

av behovet av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den fastighet,

varmed den avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa

skogstillgång må dock, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest

skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfaller

en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Vad i tredje och fjärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller förberedande

av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.