Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 8 juni 1917 angående hotelloch pensionatrörelse.
1932-04-26 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1932:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 8 juni 1917 angående hotelloch pensionatrörelse.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 8
juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse.
Genom en den 27 februari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 123,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, begärt riksdagens yttrande över följande förslag
till
Kungörelse
om ändring i vissa delar av stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående
hotell- och pensionatrörelse.
Härigenom förordnas, att i stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och
pensionatrörelse avdelning II ävensom §§ 38—42 i avdelning IV skola hava
följande ändrade lydelse:
Avdelning II.
Föreskrifter avseende skydd mot eldfara,
a. Brandteknisk klassindelning.
§ 6.
Med brandsäker byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel, som vid brand och
därunder förekommande vattenbesprutning har betryggande hållfasthet och
åtminstone samma motståndsförmåga som vägg av bränt murtegel av för olika
ändamål erforderlig tjocklek, dock minst 10 centimeter, och som vilar på underbyggnad
av ur brandskyddssynpunkt likvärdig beskaffenhet.
Med brandhärdig byggnadsdel förstås sådan icke brandsäker byggnadsdel,
som vid brand och därunder förekommande vattenbesprutning har åtminstone
samma motståndsförmåga som plankvägg med spräckpanel, rörning och puts
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 27 käft. (Nr 32.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.
pa bada sidor. Rörning och puts eller därmed ur brandskyddssynpunkt likvärdig
beklädnad på endast ena sidan benämnes brandhärdig beklädnad.
Med flamskyddad byggnadsdel förstås sådan byggnadsdel av trä eller annat
brännbart material, som vid brand är skyddad mot antändning och eldens
spridning utefter ytan under åtminstone lika lång tid som plankvägg, beklädd
på båda sidor med 4 millimeters asbestcementplattor av betryggande beskaffenhet.
Plattor av nyssnämnda material, tjocklek och beskaffenhet eller därmed
ur brandskyddssynpunkt likvärdig beklädnad på endast ena sidan benämnes
flamskyddande beklädnad.
Det åligger statens provningsanstalt att efter framställning och behövlig
provning avgöra, huruvida byggnadsdel motsvarar ovan angivna fordringar.
b. Allmänna bestämmelser örn byggnad, rarest hotell eller pensionat må
inrättas, m. ni.
§ 7.
Hotell eller pensionat må inrättas i vilken våning som helst i byggnad, vars
ytterväggar och bärande konstruktioner äro brandsäkra, vars mellanbottnar
och innerväggar äro åtminstone brandhärdiga samt vars för utrymning avsedda
trappor, därest de utförts av furu eller annat löst träslag, på undersidan
äro åtminstone brandhärdigt beklädda.
I annan byggnad må hotell eller pensionat inrättas i bottenvåning eller våning
en trappa upp, därest byggnaden ej är uppförd till större höjd än två
våningar utöver källarvåning och vinden ej till mer än högst en tredjedel är
inredd.
Avbalkat utrymme under trappa, avsedd för hotellets eller pensionatets utrymning,
skall förses med åtminstone brandhärdig beklädnad, dock må, där
sådant utrymme är av obetydlig omfattning, å detsamma anbringas endast
flamskyddande beklädnad.
§ 8.
I byggnad, varest hotell eller pensionat finnes inrättat, må, så vitt på innehavare
av eller föreståndare för rörelsen ankommer, nattläger icke ens tillfälligtvis
anordnas å vindskontor eller å eljest oinredd vind.
I avbalkat utrymme under utrymningstrappa må icke förvaras lätt antändbara
ämnen.
§ 9.
Mellanbotten över källare i byggnad, däri hotell- eller pensionatrörelse drives,
skall vara brandsäker; dock må inom byggnad örn högst två våningar,
vindsvåning däri ej medräknad, tak i källare allenast brandhärdigt beklädas.
Där byggnadens storlek och rörelsens omfattning eljest kunna anses föranleda
endast brandhärdig konstruktion, må det ankomma på Kungl. Maj:ts befallningshavande
att lämna tillstånd därtill.
Källarvånings förbindelseleder med andra lokaler inom byggnaden skola vara
åtminstone brandhärdigt beklädda samt vara avstängda med åtminstone brand
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
3
härdiga, i fals tätt slutande, självstängande dörrar. Sådan förbindelseled må
icke anordnas till förstuga, korridor eller annat för husets utrymning avsett
område, med mindre dörrarna till förbindelseleden så anordnas, att de vid öppnandet
icke hindra den fria passagen i utrymningsväg.
§ 10.
I byggnad, varest hotell eller pensionat är inrättat, må icke finnas fabrik
eller annan eldfarlig inrättning eller såsom eldfarligt ansett varulager, så
framt ej de för sådant ändamål använda lokalerna äro brandsäkert avskilda
från de lokaler, som äro tagna i anspråk för hotellet eller pensionatet.
Lokal för inom byggnaden drivet hantverk ävensom butiks- och kontorslokaler,
som icke tillhöra hotellets eller pensionatets drift, skola vara åtminstone
brandhärdigt avskilda från hotell- eller pensionatlokalerna och deras utrymningsvägar.
Dörrarna till nämnda utrymningsvägar må vara av trä, dock utan
glasfyllning, såvida icke trådglas eller annat glas med samma motståndskraft
därvid användes.
I byggnad, där hotell eller pensionat drives, må garage förekomma under
förutsättning, att detsamma utförts i enlighet med gällande normalbestämmelser
rörande anordnande av garage samt med de bestämmelser i övrigt, som i
sådant avseende finnas i samhällets byggnadsordning. Ventilationskanal från
garage skall vara brandsäker och får ej stå i förbindelse med något utrymme
i hotell eller pensionat eller med därifrån ledande ventilationskanal.
c. Sorrums läge i byggnad; trappor, korridorer oell övriga byggnadstekniska
anordningar för utrymning.
§ 11.
Sovrum, belägna i våning två trappor upp eller högre, skola vara så belägna
vid korridor mellan två utrymningstrappor, att avståndet mellan sovrummets
utgångsdörr och närmaste trappa icke överstiger 25 meter. Trapporna,
av vilka den ena må tjäna såsom reservtrappa, skola vara fullt oberoende
av varandra och hava utgång till gata eller allmän plats eller till gård, som
står i omedelbar förbindelse därmed. Då särskilda förhållanden sådant påkalla,
må Kungl. Maj :ts befallningshavande, därest nödbalkong anordnas, medgiva
jämkning i fråga örn kravet på tillgång till två utrymningstrappor.
Nödbalkong, som skall hava fri gångbana av minst 50 centimeters bredd och
räcke av minst 90 centimeters höjd, skall vara försedd med fast stege till nedanför
varande nödbalkong eller till marken. Stegen skall örn möjligt anbringas
på sådant avstånd från vägg, att nedstigandet kan ske mellan stegen och
väggen, och får icke anbringas framför fönsteröppning.
På eller över dörren till reservutgång skall med tydliga bokstäver örn minst
45 millimeters höjd målas eller på annat sätt anbringas ordet Reservutgång.
Är dörrens ställning icke vinkelrät mot korridors längdriktning, skall berörda
anvisning på ira angivet sätt därjämte målas på skylt, som vid trappnedgången
i varje våning skall uppfästas vinkelrätt mot korridors längdriktning.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
På eller över dörren till huvudtrappans övre mynning i varje våning skall
ock, på sätt nu är sagt, anbringas ordet Utgång.
På eller över dörren till utgång (reservutgång) till det fria skall även, på
sätt ovan är sagt, anbringas ordet Utgång (Reservutgång) i det fall, att utgång
icke annorledes är tydligt markerad.
Spiraltrappa må icke genombryta, mer än en mellanbotten och får icke stå i
omedelbart sammanhang med korridor eller trapphus.
Varje för byggnadens utrymning avsedd trappa skall på båda sidor hava
säkert fästad ledstång utan fria ändar.
§ 12.
Mot trapphall eller trapphus skall korridor avstängas medelst i densamma
anbragta dörrar eller medelst skiljeväggsparti med erforderliga dörrar; dock
må sådan avstängningsanordning ej anbringas närmare trappan än dennas egen
bredd. Dörrarna skola vara självstängande och tättslutande samt vara antingen
balansdörrar eller också utåtgående dörrar, som må hava anslag mot tröskel
av högst 38 millimeter i höjd samt med inåt avfasad kant.
Ytterdörrar skola vara utåtgående.
Dörr, varom i denna paragraf förmäles, skall kunna slås upp till minst
90 graders vinkel och må icke anbringas på sådan plats eller på sådant sätt,
att den i uppslaget läge helt eller delvis avspärrar utrymningsväg. Stängningsanordning
för sådan dörr skall vara lätt att öppna.
§ 13.
I hotell eller pensionat med genomgående trapphus skall, i de fall Kungl.
Maj:ts befallningshavande med hänsyn till särskilda omständigheter finner det
påkallat, anbringas en eller flera rökluckor med ytinnehåll av tillsammans
minst 1 kvadratmeter; skolande sadan lucka kunna öppnas från trapphusets
olika plan samt nedre botten.
§ 14.
Hisschakts väggar och tak skola vara åtminstone brandhärdiga med brandhärdiga
och i fals tätt slutande dörrar eller luckor, dock att hiss må kunna anordnas
i öppet trapphus, så avstängt som i § 12 sägs.
Hissmaskineri skall vara uppställt i rum med åtminstone brandhärdiga väggar,
golv och tak samt brandhärdig, självstängande dörr.
I avseende pa mindre hiss, vars schakt genombryter endast en mellanbotten,
äger Kungl. Maj :ts befallningshavande efter sakkunnig persons eller myndighets
hörande meddela erforderliga bestämmelser utan hinder av vad ovan är
stadgat.
Trumma för uppvärmd luft skall vara åtminstone brandhärdig. Jämväl
trumma för ventilation skall, så framt den genombryter mer än en mellanbotten,
vara åtminstone brandhärdig, och bör, därest sådan trumma genomgår
översta bjälklaget, densamma även i fortsättningen genom husets yttertak vara
brandhärdig.
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
§ 15.
Samtliga till förstugor, korridorer och trapphus ledande sovrumsdörrar inom
hotell eller pensionat skola vara försedda med mekanisk anordning för självstängning
samt med låsinrättning, som tillåter dörren att obehindrat och tätt
anslå mot karmens fals. Sådan dörr må icke hava glasfyllning, ej heller
må sekundärfönster anordnas i vägg mellan sovrum och förbindelseled, savida
icke trådglas eller annat glas med samma motståndskraft därvid användes.
§ 16.
Rum må ej ens tillfälligtvis under någon förevändning användas till sovrum
med mindre det är försett med fönster av storlek om minst 1 X 0.5 meter. Är
fönster avdelat med losholtz eller post, skall avdelad del hålla minst nämnda
mått.
Är fönster beläget å sådan höjd från golvet, att man icke utan särskild anordning
kan använda fönstret såsom nödutgång, skall erforderlig fast trappförbindelse
med golvet finnas.
§ 17.
I korridor, där olika golvhöjder icke kunna undvikas, skall, därest höjdskillnaden
icke överstiger 35 centimeter, lutande plan med stigning om högst 1:10
anbringas.
I utrymningsväg må ett ensamt liggande trappsteg ej anordnas.
Trappa i korridor skall tydligt markeras, vara väl belyst och på båda sidor
hava säkert fästad ledstång utan fria ändar.
§ 18.
Korridorers, förstugors och trappors fria bredd skall rättas efter det antal
personer, som kan tänkas komma att vid eldfara passera desamma, dock att
denna bredd ej må utan Kungl. Maj:ts befallningshavandes medgivande sättas
under 1.2 meter. Dörr i utrymningsväg må ej hava mindre bredd än 90 centimeter
(karmdagermått).
§ 19.
Skjutdörrar få icke anbringas i utrymningsväg.
Roterande svängdörrar må i hotell eller pensionat förekomma, såvida desamma
kunna lätt sammanslås eller äro så inrättade, att deras vingar vid en plötslig
tillströmning av människor automatiskt hopfällas.
Förstugor, korridorer, trappor, nödbalkonger m. m., som komma till bruk vid
byggnads utrymning, må icke efter mörkrets inbrott vara belamrade med reseffekter
eller andra hindrande föremål.
Dörrförhängen i hallar, korridorer och övriga områden, som tjäna till byggnadens
utrymning, skola vara lättrörligt uppfästade i stora ringar på glidstång.
De få icke nå golvplanet och må ej upphängas så, att de dölja de anslag
och anvisningar, varom i denna stadga är föreskrivet.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
d. Uppvärmning.
§ 20.
Eldstad eller rökkanal må icke anbringas på mindre avstånd från trävirke
än 25 centimeter. Eldstad må icke inrättas annorstädes än omedelbart invid
murad rökkanal. Kamin skall vara uppställd å stadig plåt, vilken bör vara
framspringande framför eldstadluckan så mycket, att möjligen utfallande
bränsle där uppfångas, och må ej förses med längre plåtrör än som oundgängligen
erfordras för förbränningsgasernas direkta införande i den murade rökkanalen.
Åstadkommes rummens uppvärmning genom ledning från värmecentral,
skola pannrum och bränsleförråd anordnas i åtminstone brandhärdigt beklädda
rum.
Vid eldning i kakelugn skall framför eldstadsöppningen finnas anbragt ett
hela öppningen täckande, finmaskigt skyddsgaller; skolande golvet nedanför
eldstaden vara åtminstone brandhärdigt beklätt. Kakelugnsinsats med utbyggt
bränslemagasin må icke användas.
Invid eldstäder eller skorstenar må lätt antändbara föremål icke anhopas.
Kok- eller värmeapparat, som ej är att betrakta såsom eldstad, skall vid begagnandet
vara uppställd på tillräckligt avstånd från brännbara föremål samt
i övrigt så handhavas, att fara för eldsvåda ej uppkommer.
Därest eldfarliga oljor eller denaturerad sprit förvaras inom byggnaden, skola
för sådant ändamål användas täta, väl tillslutna, av metall förfärdigade kärl.
e. Sotning.
§ 21.
I stad, köping och eljest å plats, där brandstadgan vunnit tillämpning, gälle
beträffande sotning vad i brandstadgan och vederbörande brandordning är föreskrivet.
På landet å ort, där brandstadgan icke tillämpas, skola till efterrättelse för
innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat gälla följande bestämmelser.
Sotning skall genom yrkesbildad skorstensfejare på föranstaltande av innehavaren
eller föreståndaren verkställas:
för rökgång från spisel minst en gång varannan månad,
för rökgång från annan eldstad minst en gång örn året.
Under sotning av rökgång från eldstad inbegripes sotning och rengöring av
själva eldstaden, och skola vid sotning av rökgångar dit ledande, till kamin
eller järnspisel hörande plåtrör samtidigt av skorstensfejare löstagas, rensas
och därefter iordningställas ävensom befintliga rökhuvar befrias från sot.
Vid sotning undersöke skorstensfejaren noga, huruvida å eldstad, mur, rör,
skorsten eller dylikt finnes felaktighet, som kan innebära eldfara, och åligger
det skorstensfejaren i sådant fall att genast därom underrätta innehavaren
av eller föreståndaren för hotellet eller pensionatet samt örn felets beskaffen
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
7
het göra anteckning i den liggare, varom i § 31 stadgas, och där i varje fall
skall anmärkas, att sotning verkställts.
Felaktighet, varom nu är sagt, skall genom innehavarens eller föreståndarens
försorg utan dröjsmål avhjälpas.
f. Elektriska anläggningar.
§ 22.
Beträffande elektrisk starkströmsanläggning för belysning, värme och kraft
skall iakttagas, att lampor, motorer samt värme- eller andra förbrukningsapparater
jämte tillbehör och ledningar så utföras och uppsättas, att de icke medföra
fara för antändning, varjämte till efterrättelse skola lända de allmänna
föreskrifter beträffande elektriska anläggningars utförande, som äro eller varda
meddelade.
g. Belysning.
§23.
Till belysning må inom hotell eller pensionat icke användas eldfarliga oljor
av första klass, ej heller sprit.
Förutom elektrisk belysning och gasbelysning må i sovrum användas endast
hänglampor för olja samt stearinbelysning.
över hänglampa bör finnas värmefångare av obrännbart material samt vid
pass 10 centimeter i tvärmätt.
Anläggning för framställning eller förvaring av gas må icke finnas inom
byggnad, inrymmande hotell eller pensionat, med mindre de för anläggningen
använda lokalerna äro brandsäkert avskilda från de lokaler, som äro tagna i anspråk
för hotellet eller pensionatet.
Gasmätare får ej uppställas under trappa. Rörliga gasarmar må ej användas.
§ 24.
Efter mörkrets inbrott skall inom hotell och pensionat i förstugor, korridorer,
trappor och övriga områden, som tjäna till byggnadens utrymning, finnas
i ofärgat glas tänd reservbelysning av en ljusstyrka, som i varje reservlampa
ej må understiga SU normalljus (motsvarande ett så kallat teaterljus),
och skola dessa lampor såvitt möjligt anbringas så, att, sedan reservbelysningen
vid mörkrets inträde tänts, man kan från en lampa se ljuset från en
annan åt vardera sidan. Där vitt reservljus anbringas, skall vid pass 1.50
meter över golvplanet på tydligt sätt inom fyrkantig 20 millimeter bred ram
målas eller på annat sätt anbringas ordet Utgång (Reservutgång) och därunder
en pil med spetsen i riktning mot utgången. Leder åt ömse håll utgång, målas
eller anbringas på annat sätt inom inramningen ordet Utgångar (Utgång,
Reservutgång, Reservutgångar) och därunder på samma linje två pilar, vända
med spetsarna från varandra. Anslagsskylten bör hålla minst 400 millimeter
i längd och minst 300 millimeter i bredd (höjd), bokstavsskriften 30 millimeter
i höjd och pilen (pilarna) 150 (300) millimeter i längd.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Omedelbart invid trappnedgång och utgång till det fria skall vid mörker
städse lysa reservljus i rött genomfärgat glas, som tillåter ljus av 3/4 normalljusstyrka
att under vanliga förhållanden synas på ett avstånd av 20 meter.
För reservbelysning må användas endast lyktor med stearinljus, rovoljelampor
eller elektriska glödlampor. Är reservbelysningen elektrisk, skall för
densamma finnas särskild huvudledning, ansluten till byggnadens servisledning;
dock må, där särskilda omständigheter därtill föranleda, reservbelysningsanläggningen
kunna anslutas till samma huvudledning som annan belysning,
därest anslutningen göres genom en eller flera särskilda, enbart för reservbelysningen
avsedda grenledningar.
h. Alarmanordning'' och säkerhetsåtgärder i övrigt.
§ 25.
För eldfaras samtidiga tillkännagivande inom alla delar av hotell eller pensionat
skall finnas anordning för klämtning å så kallad enslagsklocka av erforderlig
ljudstyrka och med en klang, som skarpt skiljer sig från all annan
i byggnaden befintlig signalanordning. Sådan klocka anbringas å varje ställe,
där det för ändamålet kräves.
Erfordras flera klockor, skola de vara inbördes förenade genom ledning,
sa att alla klockorna kunna samtidigt igångsättas. Är alarmanordningen elektrisk,
skola de kontakter, förmedelst vilka alarmering framkallas, vara så konstruerade,
att klockorna, sedan kontakten tillslagits, oavbrutet signalera, till
dess kontakten åter frånslås. Dessa kontakter skola vara så skyddade, att
missbruk förebygges, utan att deras skyndsamma användande vid förefallande
behov hindras.
§ 26.
Inom hotell eller pensionat skall i varje våning å plats i omedelbar närhet
av envar utav de för utrymning avsedda utgångar eller trappnedgångar finnas
en ständigt brukbar, med lock försedd, vattenfylld assuransspruta, rymmande
omkring 25 liter, och skall den för assuranssprutan bestämda platsen
utmärkas därigenom att å väggen målas eller på annat sätt anbringas ordet
Brandredskap.
§ 27.
På den i § 26 angivna plats skall uppställas jämväl övrig till omedelbart
bruk i första hand föreskriven eldsläckningsmateriel ävensom anbringas ledning
till alarmanordning och till röklucka, och skall genom anslag, målat eller
på annat sätt anbragt på väggen, utmärkas, för vilka anordningar och redskap
plats där är bestämd.
§ 28.
Inom hotell eller pensionat, där utrymningstrapporna med deras väggar och
tak icke äro brandsäkra, skall i varje sovrum, så framt det är beläget högre
än i bottenvåningen och saknar nödbalkong, ständigt finnas upphängd och
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8%.
9
färdig till användning en till marken räckande livräddningslina, försedd med
bromsinrättning och livbälte, allt av lämplig konstruktion.
§ 29.
Genom av Kungl. Maj:ts befallningshavande utfärdat tryckt anslag, avfattat
på svenska och, i den mån så prövas nödigt, även på tyska, franska och
engelska språken, vilket anslag anslås i varje resanderum, skall gäst anmanas
att vid inflyttningen utan dröjsmål förskaffa sig säker kännedom örn de inom
hotellet eller pensionatet befintliga trappnedgångar och andra anordningar för
byggnadens utrymmande vid eldfara.
Likaledes skola genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg i enlighet
med vid denna stadga fogat formulär tryckas ordningsföreskrifter, upptagande
dels vad denna stadga i ordningshänseende innehåller, dels ock de försiktighetsmått,
som böra iakttagas vid hanterande av eld och eldfarliga ämnen m. m.
Genom vederbörande polismyndighets försorg skola dessa ordningsföreskrifter
i erforderligt antal exemplar tillhandahållas innehavare av eller föreståndare
för hotell eller pensionat med förständigande att emot skriftligt erkännande
utdela dem till varje inom hotellet eller pensionatet anställd person vid befattningens
tillträde.
i. Tillsyn å säkerhetsanordningar.
§ 30.
Hotell och pensionat skola minst en gång årligen på förut ej tillkännagiven
tid besiktigas av polismyndigheten i orten till utrönande, huruvida de i eller
enligt denna avdelning meddelade föreskrifter äro i behörig ordning iakttagna.
Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt det skick, vari dörrars mekaniska
stängningsanordning, alarmanordning, inom byggnaden använd reservbelysning
och eldsläckningsmateriel samt livräddningslinor befinna sig. Där
så prövas nödigt, må polismyndigheten vid dylik besiktning anlita biträde av
sakkunnig person.
Ersättning för resa, örn sådan för besiktningen erfordras, utgår med belopp,
som bestämmes av Kungl. Maj:ts befallningshavande och betalas av hotellets
eller pensionatets innehavare eller föreståndare, vilken jämväl har att enligt
samma myndighets bestämmande gälda gottgörelse, där sådan kommer i fråga,
för biträde av sakkunnig, varom nyss är sagt.
Särskild besiktning å elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar med tillhörande
anordningar inom hotell och pensionat skall på innehavarens eller föreståndarens
föranstaltande en gång vart år verkställas av sakkunnig, opartisk
person, och skall intyg anskaffas såväl om den verkställda besiktningen som
därom, att anmärkta bristfälligheter avhjälpts inom åtta dagar efter besiktningen.
Om besiktnings verkställande och vad därvid anmärkts har förrättningsman
att göra anteckning uti den i § 31 föreskrivna liggare.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
§ 31.
Inom hotell och pensionat skall enligt vid denna stadga fogat formulär
föras en av Kungl. Maj:ts befallningshavande anskaffad liggare för anteckning
örn de i §§ 21 och 30 föreskrivna sotningar och besiktningar.
Denna liggare, som skall hållas för en var tillgänglig, skall genom polismyndighetens
i orten försorg en gång årligen uppvisas för Kungl. Maj:ts
befallningshavande, som därom tecknar bevis i liggaren.
Anmälan angående försummad efterlevnad av de säkerhetsföreskrifter, som
i eller enligt denna avdelning äro givna för hotell och pensionat, må göras
hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, och skola därvid uppgivas de skäl
och bevis, som för styrkande av anmälans befogenhet må förefinnas, ävensom
anmälarens namn, titel eller yrke samt postadress.
j. Om vissa undantag från i denna avdelning meddelade bestämmelser.
§ 32.
Yad här ovan i § 9, § 10 andra och tredje styckena, § 11, § 12 första
stycket samt §§ 13, 14, 15, 17, 24, 25 och 27 stadgas skall icke äga tillämpning
å hotell eller pensionat, som är avsett att samtidigt härbärgera högst sexton
gäster och innehåller högst åtta därför avsedda rum. I fråga örn hotell eller
pensionat, varom nu är sagt, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att, oberoende
av förenämnda stadganden, med ledning av förslag, varom i § 2 mom. 2
förmäles, föreskriva vidtagande av de åtgärder, som till skydd mot eldfara
kunna anses erforderliga.
§ 33.
1. I fråga örn byggnad, vari den 1 januari 1933 redan drives hotell- eller
pensionatrörelse, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande medgiva sådan eftergift
från de i § 7 meddelade bestämmelserna, som i varje särskilt fall kan finnas
erforderlig för att icke oskäliga kostnader skola åsamkas rörelsens innehavare,
dock endast såvitt genom eftergiften påtaglig fara för människoliv icke uppstår.
2. Från de i denna avdelning i övrigt meddelade föreskrifter må Kungl.
Maj:ts befallningshavande efter sakkunnig persons eller myndighets hörande
medgiva jämkning eller eftergift, under förutsättning att betryggande skydd
mot eldfara icke åsidosättes och att sådan jämkning eller eftergift icke strider
mot gällande byggnadsförfattningar.
Avdelning IV.
Allmänna bestämmelser.
§ 38.
Driver någon hotell- eller pensionatrörelse utan att hava därtill erhållit behörigt
tillstånd, där sådant enligt denna stadga erfordras, straffes med dagsböter,
dock ej under fem.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
11
Uraktlåtes anmälan, varom i § 4 sägs, vare straffet böter från och med fern
till och med trehundra kronor.
§ 39.
Den, som utan att därtill hava erhållit behörigt medgivande, flyttar av honom
med vederbörligt tillstånd bedriven hotell- eller pensionatrörelse till annan
lägenhet, straffes med böter från och med fem till och med trehundra kronor.
§ 40.
1. Upplåtes inom hotell eller pensionat till resande eller annan mot eller
utan betalning rum eller nattläger i strid mot bestämmelserna i § 8 första
stycket och § 16, straffes innehavaren eller föreståndaren med dagsböter.
2. Hållas ej de i § 19 tredje stycket avsedda utrymmen fria, på sätt där
är stadgat, eller förvaras lätt antändbart ämne å plats, där förvaring av sådant
ämne enligt § 8 andra stycket är förbjuden,
eller iakttages ej vad i § 20, § 21 tredje och sjätte styckena samt §§ 22,
23 och 24 är föreskrivet,
eller varda föreskrivna brand- eller livräddningsredskap eller mekaniska anordningar
för dörrars självstängning eller för alarmering icke vidmakthållna
eller därutinnan anmärkta brister icke avhjälpta inom åtta dagar från det tillsägelse
därom givits av vederbörande besiktningsman eller polismyndighet,
straffes innehavaren eller föreståndaren med böter från och med fem till och
med trehundra kronor.
3. Därest det på grund av åtagande eller annorledes ankommer på ägare
av fastighet, vari hotell eller pensionat är inrymt, att helt eller delvis ansvara
för iakttagandet avi morn. 2 andra stycket avsedda föreskrifter eller vidmakthållandet
eller reparerandet av förberörda redskap samt stängnings- och alarmeringsanordningar,
skall fastighetsägaren vid försummelse härutinnan vara
underkastad det ansvar, som eljest enligt morn. 2 är stadgat för hotellets eller
pensionatets innehavare eller föreståndare.
§ 41.
Uraktlåter innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat att
fullgöra skyldighet, som enligt avdelning III i denna stadga åligger honom,
straffes med böter från och med fem till och med trehundra kronor.
§ 42.
Resande, som vid meddelande av uppgift, varom i avdelning III i denna
stadga sägs, mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift, straffes, där ej
jämlikt allmän lag eller särskild författning eljest ansvar därå följer, med
dagsböter.
Denna kungörelse skall träda i kraft den 1 januari 1933.
Genom kungörelsen upphäves andra stycket sista punkten i övergångsbestämmelserna
till stadgan.
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 82.
Innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilket den 1 januari
1933 är i drift och ej är sådant, som i § 4 avses, har, så framt han vill
fortsätta rörelsen, att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande styrka:
dels inom utgången av år 1933 att han, i den mån sådant jämlikt stadgan
eller Kungl. Maj :ts befallningshavandes beslut honom åligger, infört de anordningar,
varom stadgas i §§ 15—17 samt 23—28,
dels ock inom utgången av år 1937, med företeende av de i § 2 mom. 1 b)
och c) föreskrivna handlingar, att hotellet eller pensionatet är i allt inrättat
enligt de i stadgan eller i överenstämmelse därmed meddelade föreskrifter.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Förslagets Genom kungl, proposition, nr 80, till 1917 års riksdag inhämtades riksdagens
tillkomst, yttrande över förslaget till den gällande stadgan den 8 juni 1917 angående
hotell- och pensionatrörelse. På hemställan av lagutskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande nr 50 uttalade riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit, nr
170, med avseende å föreskrifterna i avdelning II av förslaget bland annat:
Då dessa föreskrifter äro särdeles minutiösa och av huvudsakligen teknisk
natur, har riksdagen icke kunnat granska dem i deras enskildheter. I stort
sett synas de emellertid, åtminstone såvitt angår redan befintliga hotell och
pensionat, vara över hövan betungande, och riksdagen håller före, att de i åtskilligt
böra kunna begränsas, utan att dock riksdagen är i tillfälle angiva, i
vilka särskilda hänseenden en dylik begränsning lämpligen bör vidtagas. Riksdagen
utgår emellertid ifrån att bestämmelserna i förevarande avdelning komma
att av Eders Kungl. Maj :t underkastas förnyad omprövning i detalj och
att därvid tillses, att de krav, som i förevarande hänseende komma att uppställas,
hållas inom skäliga och rimliga gränser.
Därvid vill riksdagen särskilt ifrågasätta, huruvida icke generella detaljerade
bestämmelser av den natur, som i förslaget upptagits, lämpligen höra meddelas
allenast då fråga är örn nybyggnader eller större ombyggnader, så att
byggnadsplanen kan från början uppgöras med iakttagande av nämnda bestämmelser.
Beträffande däremot redan befintliga, i överensstämmelse med hittills
gällande föreskrifter uppförda byggnader torde dessa vara av den skiftande
beskaffenhet och konstruktion, att en föreskrift örn deras ändring till full överensstämmelse
med vad som må finnas lämpligt och nödigt i fråga örn ny- eller
ombyggnad, skulle för ägaren verka oskäligt betungande och i många fall te
sig som ekonomiskt omöjligt att efterkomma. Visserligen har Eders Kungl.
Maj :t i fråga örn äldre byggnader dels öppnat möjlighet i vissa fall till undantag
från stadgans regelmässiga bestämmelser (§§ 32 och 33), dels föreslagit
en viss, någorlunda lång övergångstid, men detta lärer icke vara tillräckligt
för tillgodoseende av de av bestämmelserna berörda näringsidkarnas intressen.
Emellertid är uppenbart, att åtskilliga gamla byggnader, som nu brukas såsom
hotell och pensionat, behöva undergå understundom ganska omfattande förändringar
för att tillgodose mycket måttliga anspråk på säkerhet mot brandfara,
men generella regler därför lära icke kunna föreskrivas. Riksdagen ifråga
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 8£.
13
sätter därför, att i fråga om dem saken ordnas på det sätt, att åt någon myndighet,
exempelvis Konungens befallningshavande, anförtros att, med biträde
av sakkunnig person, i varje särskilt fall meddela föreskrifter, i vilken omfattning
och på vad sätt en dylik byggnad bör undergå omändring i ändamål
att nödigt skydd mot eldfara må beredas där boende personer. Vid meddelande
av dylika föreskrifter bör hänsyn visserligen tågås i första hand till angelägenheten
av att berörda ändamål vinnes, men därjämte ock till förmågan hos det
företag, sorn'' kommer att drabbas av föreskrifterna, att bära de med desammas
efterföljande förenade utgifterna.
I anledning av de utav riksdagen uttalade farhågorna tillsattes i stadgan
före dess utfärdande en bestämmelse i § 33 att, därest i fråga örn redan befintliga
hotell- och pensionatbyggnader tillämpning i alla delar av de i avdelning
II meddelade bestämmelser befunnes skola medföra oskäliga kostnader, Kungl.
Maj:ts befallningshavande ägde på särskild därom gjord framställning att efter
sakkunnig persons eller myndighet hörande besluta, om och i vad mån eftergift
från bestämmelserna finge äga rum.
I fråga örn övergångstiden innehöll det för riksdagen framlagda förslaget
och i överensstämmelse därmed även stadgan i sin ursprungliga lydelse bland
annat den bestämmelsen, att det ålåge innehavare av eller föreståndare för hotell
eller pensionat, som vore i drift den 1 januari 1918, att inom utgången av
år 1922 styrka, att hotellet eller pensionatet vore inrättat enligt meddelade bestämmelser.
Genom särskilda kungörelser bär övergångstiden sedermera ytterligare
utsträckts, senast genom kungörelse den 31 oktober 1930 till utgången
av år 1932.
Efter uppdrag av Kungl. Majit avgav byggnadsstyrelsen den 25 november
1926 yttrande örn och i vad mån hotell eller pensionat, vilket redan den 1 januari
1918 varit i drift, borde jämväl efter år 1927 undantagas från tillämpning av
bestämmelserna i avdelning II av stadgan. Sedan byggnadsstyrelsens förslag
remitterats till särskilda myndigheter och korporationer för avgivande av utlåtande,
har detsamma varit föremål för bearbetning inom kommunikationsdepartementet,
därvid inom byggnadsstyrelsen befintlig sakkunskap anlitats.
I stadgan den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse förstås med Förslagets
sådan rörelse verksamhet, som avser att åt resande eller andra mot betalning inne,lä11’
tillhandahålla möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad,
och med hotell eller pensionat byggnad eller lägenhet, som användes för
drivande av sådan rörelse. Gästgiveri är i allmänhet undantaget från stadgans
tillämpning. Föreskrifterna i stadgan till skydd mot eldfara äro i regel icke heller
tillämpliga, därest för drivande av hotell- eller pensionatrörelse användes
byggnad eller lägenhet, som innehåller högst 4 för gästers härbärgerande avsedda
rum och icke är avsedd för mottagande samtidigt av flera gäster än åtta.
Stadgans innehåll är ordnat i fyra avdelningar jämte bestämmelser om stadgans
ikraftträdande.
Det nu framlagda förslaget avser att giva avdelning II samt §§ 38—42 i
avdelning IV av stadgan ändrad lydelse.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
Avdelning II innehåller, som redan antytts, föreskrifter avseende skydd mot
eldfara. Avdelningen inledes med en brandteknisk klassindelning i form av
förklaringar av de i stadgan förekommande beteckningarna brandsäker, brandhärdig,
brandhärdig beklädnad, flamskyddad och flamskyddande beklädnad.
Enligt förslaget, § 7, må hotell eller pensionat inrättas i vilken våning
som helst i byggnad, vars ytterväggar och bärande konstruktioner äro
brandsäkra, vars mellanbottnar och innerväggar äro åtminstone brandhärdiga
samt vars för utrymning avsedda trappor, därest de utförts av furu eller annat
löst träslag, på undersidan äro åtminstone brandhärdigt beklädda. I annan
byggnad, och alltså i trähus, må enligt samma paragraf hotell eller pensionat
inrättas i bottenvåning eller våning en trappa upp, under förutsättning att
byggnaden ej är uppförd till större höjd än två våningar utöver källarvåning
och vinden ej till mer än högst en tredjedel är inredd. Dessa bestämmelser innefatta
i det avseendet en mildring i förhållande till stadgans nuvarande lydelse,
att enligt denna väggar och tak i samtliga inom hotell eller pensionat
till sovrum upplåtna lägenheter, i de därstädes anordnade korridorer, i förstugor
och i de för byggnadens utrymning avsedda trappor skola till sitt byggnadssätt
vara åtminstone brandhärdiga. A andra sidan innebär förslaget en
skärpning därutinnan, att stadgan med sin nuvarande lydelse föreskriver beträffande
hotell eller pensionat, som inrymts i byggnad med ytterväggar helt eller
delvis av trä, att i dessa hotell och pensionat icke må såsom sovplats användas
rum, beläget högre upp än i tredje våningen, bottenvåning men ej källar-
eller souterrainvåning därvid medräknad. Vid bedömande av den sakliga
innebörden av att enligt förslaget ej som förut för hotell eller pensionat får
användas tredje våningen i trähus bör uppmärksammas byggnadsstadgan den
20 november 1931 3 kap. 16 § 2 morn., enligt vilket lagrum vid uppgörande av
stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter bör bland annat iakttagas, att
byggnad av trä, som avses skola inrymma bonings- eller arbetsrum, icke må
uppföras med flera än två våningar, dock att, när särskilda skäl föreligga, vinden
därjämte må med viss begränsning inredas i den utsträckning, som prövas
lämplig.
I de särskilda paragraferna i avdelning II av stadgan finnas detaljerade
föreskrifter rörande byggnads inrättande till hotell eller pensionat. Dessa
föreskrifter äro på ett flertal punkter mindre stränga än de stadgan med sin
nuvarande lydelse innehåller.
Liksom enligt den nuvarande skall enligt den föreslagna lydelsen vissa föreskrifter
i avdelningen icke äga tillämpning å hotell eller pensionat under viss
storlek. Gränsen i detta hänseende är enligt förslaget, § 32, bestämd så, att
bestämmelserna ej skola äga tillämpning å hotell eller pensionat, som är avsett
att samtidigt härbärgera högst sexton gäster och innehåller högst åtta därför
avsedda rum.
I avdelning IV, som enligt sin rubrik innehåller allmänna bestämmelser, ha
vidtagits vissa ändringar, genom vilka de däri förekommande bötesbestämmelserna
avpassats efter dagsbotssystemet samt vissa paragrafhänvisningar änd
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr SS. 15
rats till överensstämmelse med den föreslagna lydelsen av stadgans avdelning
II.
Den föreslagna kungörelsen är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1933. Innehavare av eller föreståndare för hotell eller pensionat, vilket den 1
januari 1933 är i drift och är av den beskaffenhet att bestämmelserna i avdelning
II äro tillämpliga på detsamma, har, såframt han vill fortsätta rörelsen,
att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande styrka, dels inom utgången av år
1933 att han, i den mån sådant jämlikt stadgan eller Kungl. Majrts befallningshavandes
beslut åligger honom, infört de anordningar, varom stadgas i vissa
angivna paragrafer i avdelning II, dels ock inom utgången av år 1937 att hotellet
eller pensionatet är i allt inrättat enligt de i stadgan eller i överensstämmelse
därmed meddelade föreskrifter. Att märka är också, att enligt § 33 i
fråga örn byggnad, vari den 1 januari 1933 redan drives hotell- eller pensionatrörelse,
Kungl. Maj:ts befallningshavande äger medgiva sådan eftergift
från de ovan återgivna bestämmelserna i § 7, som i varje särskilt fall kan finnas
erforderlig för att icke oskäliga kostnader skola åsamkas rörelsens innehavare,
dock endast såvitt genom eftergiften påtaglig fara för människoliv icke
uppstår. Från de i avdelningen II i övrigt meddelade föreskrifterna må enligt
samma paragraf Kungl. Maj :ts befallningshavande efter sakkunnig persons
eller myndighets hörande medgiva jämkning eller eftergift, under förutsättning
att betryggande skydd mot eldfara icke åsidosättes och att sådan jämkning eller
eftergift icke strider mot gällande byggnadsförfattningar.
Det förevarande förslaget till ändrad lydelse av vissa delar av stadgan angående
hotell- och pensionatrörelse förtjänar enligt utskottets mening i sina
huvuddrag företräde framför motsvarande delar av stadgan i deras nuvarande
lydelse. I sitt ovan återgivna yttrande över förslaget till den nuvarande stadgan
angående hotell- och pensionatrörelse uttalade 1917 års riksdag, att föreskrifterna
i avdelning II av stadgan i stort sett syntes, åtminstone såvitt anginge
redan befintliga hotell och pensionat, vara över hövan betungande. Genom
den verkställda omarbetningen har emellertid stadgan i flera delar gjorts
lättare att efterleva. I många avseenden äro nämligen stadgans bestämmelser
enligt förslaget mindre stränga än enligt den nuvarande lydelsen. Med hänsyn
till de ekonomiska konsekvenserna av den utsträckning, i vilken enligt förslaget
brandhärdig beklädnad skall komma till användning, synes det utskottet emellertid
önskvärt, att Kungl. Majit ville ånyo taga under övervägande, huruvida
det är erforderligt att uppställa krav på skydd genom brandhärdig beklädnad i
så vidsträckt omfattning som förslaget angiver eller örn det icke, efter beräkning
av eldfarans sannolika beskaffenhet, skulle i flera fall än enligt propositionen
kunna anses vara tillräckligt, att föreskrifter meddelas om användning
av endast flamskyddande beklädnad. Enligt utskottets mening har dock i
stort sett genom förslaget tillgodosetts det av 1917 års riksdag uttalade önskemålet,
att de i stadgan uppställda kraven måtte hållas inom skäliga och rimliga
gränser. Utskottet utgår ifrån att, i den mån tekniska framsteg på brandskyddsområdet
i framtiden göras, dessa komma att vederbörligen beaktas. Beträf
-
Utskottet.
Förslagets
allmänna
läggning
och anordning.
Särskilda
stadganden
i förslaget.
§ 11.
§ 21.
16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3S.
famie förslagets allmänna läggning och anordning har utskottet i övrigt intet
att erinra.
Beträffande vissa av de särskilda stadgandena i förslaget tillåter sig utskottet
framställa följande erinringar.
Enligt nuvarande lydelse av § 11 skall hotell eller pensionat hava minst två
genomgående, av varandra fullt oberoende trappor från högst belägna våningen
till nedra botten med därifrån till det fria ledande utgångar. Enligt förslaget
finnes icke någon motsvarande föreskrift angående tvåvåningshus. I
förslagets § 11 stadgas i nu ifrågavarande avseende allenast, att sovrum, belägna
i våning två trappor upp eller högre, skola vara belägna vid korridor
mellan två utrymningstrappor. Då särskilda förhållanden sådant påkalla, må
Kungl. Maj :ts befallningshavande, därest nödbalkong anordnas, medgiva jämkning
i fråga örn kravet på tillgång till två utrymningstrappor.
Till motivering av den förändring, som förslaget innefattar i detta avseende,
har föredragande departementschefen anfört, att det icke torde vara erforderligt
att kräva *två trappor, då sovrummen icke vore belägna högre upp än i
andra våningen. Departementschefen hade därför ansett det vara tillräckligt
med en föreskrift, att sovrum, belägna två trappor upp eller högre, skulle hava
förbindelse med två utrymningstrappor. Byggnadsstyrelsen har däremot, såsom
framgår av propositionen, i sitt förut omtalade yttrande uttalat sig för
bibehållande av en föreskrift örn två trappor i tvåvåningshus.
Med hänsyn därtill, att såsom erfarenheten givit vid handen, i händelse av
eldsvåda i tvåvåningsbyggnad, försedd med allenast en utrymningstrappa,
risken för de i byggnaden boende kan vara mycket stor, anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka en så långt gående mildring av bestämmelserna i förevarande
avseende som den förslaget innebär. Enligt utskottets mening bör
därför det nu uppställda kravet på två utrymningstrappor bibehållas jämväl
för tvåvåningshus. "Vid bedömandet av den ekonomiska börda, som därigenom
ålägges innehavare av hotell eller pensionat, är att märka, att den ifrågavarande
paragrafen icke är tillämplig å hotell eller pensionat, som är avsett att
samtidigt härbärgera högst sexton gäster och innehåller högst åtta därför avsedda
rum, samt att säkerligen i de flesta hotell och pensionat av sådan storlek,
att de falla under bestämmelsen, av hänsyn till bekvämlighet och ordning
anordnats mer än en trappa. För att emellertid undvika att över hövan betunga
vederbörande hotell- eller pensionatinnehavare torde den i den föreslagna § 11
åt Kungl. Maj:ts befallningshavande meddelade befogenheten att, därest nödbalkong
anordnas, eftergiva kravet på tillgång till två utrymningstrappor böra
utsträckas till att avse även tvåvåningshus.
I förslagets § 21 föreskrives bland annat, att beträffande hotell eller pensionat
på landet å ort, där brandstadgan icke tillämpas, sotning skall genom yrkesbildad
skorstensfejare på föranstaltande av innehavaren eller föreståndaren
verkställas för rökgång från spisel minst en gång varannan månad och för
rökgång från annan eldstad minst en gång örn året. Utskottet hemställer, att
detta stadgande måtte avfattas så, att därav ej uppstår hinder för innehava
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32. 17
ren eller föreståndaren att för sotning anlita vem lian önskar, såvida denne är
fullt yrkeskunnig.
Enligt § 28 skall inom hotell eller pensionat, där utrymningstrappoma med
deras väggar och tak icke äro brandsäkra, i varje sovrum, såframt det är beläget
högre än i bottenvåningen och saknar nödbalkong, ständigt finnas upphängd
och färdig tili användning en till marken räckande livräddningslina, försedd
med bromsinrättning och livbälte, allt av lämplig konstruktion. Utskottet
tillåter sig med avseende å detta stadgande hemställa örn övervägande, huruvida
icke föreskriften örn livräddningslina kunde beträffande orter å landsbygden,
inom vilka icke finnes ordnat brandväsen, göras åtminstone i viss utsträckning
tillämplig jämväl å hotell och pensionat, där utrymningstrappoma
med väggar och tak äro brandsäkra.
I § 32 stadgas, att vissa bestämmelser i avdelning II av stadgan icke skola
äga tillämpning å hotell eller pensionat, som är avsett att samtidigt härbärgera
högst sexton gäster och innehåller högst åtta därför avsedda rum. Enligt utskottets
mening bör det tagas under övervägande, huruvida icke i paragrafen
borde, i överensstämmelse med vad fallet är i § 4, begagnas ordalag, av vilka
tydligt framginge, att de angivna maximiantalen av gäster och rum hade avseende
å förhållandena inom samma byggnad eller lägenhet.
Resande, som vid meddelande av uppgift, varom sägs i stadgans avdelning
III, handlande örn kontroll över resande, mot bättre vetande lämnar oriktig
sådan uppgift, skall enligt § 42, där ej jämlikt allmän lag eller särskild författning
eljest ansvar därå följer, bestraffas med dagsböter. De förseelser,
örn vilka denna paragraf handlar, synas utskottet icke i alla fall vara av så
svårartad natur, att dylikt straff bör stadgas för dem. Utskottet anser sig
därför böra hemställa, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande, huruvida
icke dessa förseelser åtminstone i vissa fall skulle kunna behandlas såsom ordningsförseelser,
vilka må umgällas med omedelbart i penningar ådömda böter.
Såsom framgår av den ovan i detta utlåtande, s. 15, lämnade redogörelsen för
förslagets innehåll, upptager förslaget vissa bestämmelser om övergångstid beträffande
hotell och pensionat, vilka den 1 januari 1933 äro i drift. Inom utskottet
har ifrågasatts, huruvida icke övergångstiden tillmätts väl knappt. I
betraktande av att förslaget i väsentliga delar innebär en mildring av bestämmelser,
som utfärdats redan år 1917, har utskottet dock ansett sig icke böra
förorda någon ändring av övergångsbestämmelserna. Utskottet förutsätter
emellertid, att vid stadgandenas tillämpning på redan befintliga hotell och
pensionat vederbörande myndigheter begagna de i förslaget inrymda möjligheterna
att taga hänsyn till företagens ekonomiska bärkraft.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:!, anmäla, att
vid granskning av det vid ifrågavarande proposition fogade
förslaget till kungörelse örn ändring i vissa delar av stadgan
den 8 juni 1917 angående hotell- och pensionatrörelse riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 19S2. 9 sami. 2 avd■ 27 haft. (Nr 32.)
§ 28.
§ 32.
§ 42.
De föreslagna
bestämmelsernas
tillämpning
i redan befintliga
hotell och
pensionat.
2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.
ej funnit skäl att mot detsamma göra andra erinringar än utskottet
i detta utlåtande upptagit.
Stockholm den 26 april 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, Sigfrid Hansson*, von Geijer, Österström*,
Frändén, Tamm, Norman och Olof Carlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar*, Andersson i Rasjön,
Aronson*, Penersson i Hällbacken, Sandström i Nyland, Gardell i Gans, Ljung och
Isacsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Norman, Magnusson i Kalmar, Pettersson i Hällbacken, Sandström
i Nyland och Isacsson, som anfört:
Med hänsyn till den eldfara, som kan uppstå genom bristande sotning av
centraluppvärmningsanläggning, hemställa vi,
att riksdagen måtte uttala — förutom vad andra lagutskottet
i sitt utlåtande upptagit — jämväl, att i § 21 enligt riksdagens
mening bör intagas föreskrift örn att sotning av anläggning
för centraluppvärmning skall ske minst fyra gånger örn
året.
2) av herrar Frändén och Andersson i Rasjön, som ansett att sista stycket
i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Såsom framgår av den ovan i detta utlåtande, s. 15, lämnade redogörelsen för
förslagets innehåll, upptager förslaget vissa bestämmelser örn övergångstid
beträffande hotell och pensionat, vilka den 1 januari 1933 äro i drift. Inom utskottet
har ifrågasatts, huruvida icke övergångstiden, 5 år, tillmätts väl knapp.
I betraktande av de betydande kostnader, som ägare av äldre hotell och pensionat
kunna komma att åsamkas för att i allt inrätta de för rörelsen använda
byggnaderna i enlighet med stadgan, anser utskottet i likhet med byggnadsstyrelsen
en övergångstid av 10 år vara motiverad. Utskottet förutsätter därjämte,
att vid stadgandenas tillämpning på redan befintliga hotell och pensionat
vederbörande myndigheter begagna de i förslaget inrymda möjligheterna
att taga hänsyn till företagens ekonomiska bärkraft.»
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
321107
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av stadgan den 8 juni 1917 angående hotell s. 1 i texten