Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagen örn arbetstidens begränsning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang föreliaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 189 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 60 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. och nr 281 i samma kammare av herr Hansson i Stockholm m. fl.

1932-05-10 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:35, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagen örn arbetstidens begränsning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang föreliaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 189 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 60 i andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. och nr 281 i samma kammare av herr Hansson i Stockholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1932 kl 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändring av lagen

örn arbetstidens begränsning.

Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang föreliaft tre

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

189 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 60 i andra kammaren av

herr Karlsson i Grängesberg m. fl. och nr 281 i samma kammare av herr

Hansson i Stockholm m. fl.

I motionerna 1:189 och II: 281, vilka äro likalydande, har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam

utredning, avseende laglig reglering och begränsning av arbetstiden för

arbetare inom jordbruket, så att dessa därutinnan principiellt likställas

med industriens arbetare, samt för riksdagen framlägga de förslag, till

vilka utredningen kan föranleda.

I motionen 11:60 har hemställts, att riksdagen i skrivelse till regeringen

måtte anhålla örn utarbetande och framläggande för 1933 års riksdag

av förslag dels till sådana ändringar av lagen örn arbetstidens begränsning,

att arbetstiden för arbetare inom industrien i allmänhet fastställes till

högst 7 timmar per dygn eller 42 timmar i veckan och för arbetare i särskilt

tungt eller hälsofarligt arbete och där s. k. skiftgång kontinuerligt

förekommer, samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn

eller 36 timmar i veckan, dels ock till sådana ändringar att lagens tillämpningsområde

utvidgas att omfatta samtliga arbetargrupper, som nu icke

äro inbegripna under lagens bestämmelser, och att övertidsarbete medgives

endast vid sådana särskilda arbetstillfällen, då genom natur- eller olyckshändelse,

eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, fara föreligger

för liv, hälsa eller egendom.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna 1:189 och II: 281 har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver, begärt yttrande av socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

De yttranden, som i anledning härav kommit utskottet till

handa, finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande; och tillåter sig

utskottet hänvisa till desammas innehåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 2 ami. 30 hafi■ (Nr 35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Arbetstids Lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning lyder i hithörande

,aflen delar:

1 §. Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, så

ock a lius-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt

särskilt arbetsföretag, för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete för

arbetsgivares räkning i regel användas flera än fyra arbetare, häri icke

inräknad arbetare, som användes till arbete, vilket avses i a)—1) här nedan.

Från lagens tillämpning undantagas:

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden,

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande,

b) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan förläggas

till bestämda tider,

c) arbete, som bedrives av staten,

d) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov,

e) skeppstjänst, som omförmäles i lagen örn arbetstiden å svenska fartyg,

ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att arbetet icke är att hänföra

till skogsarbete, ävensom flottning,

g) upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ,

h) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess

binäring, som mi nämnts, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock

att arbetet bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten för

allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisérsalong eller

badinrättning,

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra

till allmänhetens direkta betjänande, samt

l) arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i

hans bostad.

4 §. Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn utsträckas

till högst 9 timmar.

Bedrives arbete nied regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid än

nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd

arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den motsvarar

48 timmar i veckan.

ö §. 1 mom. Är för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av

årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av

växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas

så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att uppgå till

högst 48 timmar i veckan.

2 morn. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund av synnerliga

skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet,

i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt undantag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

3

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller

medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av synnerligen

stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat,

medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 menn. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 morn., undantag

från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av allvarligt missförhållande,

äger arbetsrå.det lämna medgivande därtill.

5 mom. Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande

av arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget,

finna detsamma önskvärt oell arbetstiden e;j därigenom kommer

att oskäligt utsträckas.

6 §. Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts

med stöd av 5 §. Örn sådant arbete samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom två dygn

från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må ieke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma

i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §. 1 mom. Till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten, som för

driftens ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före eller efter den

allmänna arbetstiden, må nödigt antal arbetare, Anika fyllt aderton år, användas

under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder de enligt

denna lag eller med stöd a\r densamma meddelad eftergift eljest få

amandas till arbete.

2 morn. Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn

till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till arbete utöver

tid, som angives i 4 § eller kan lia\m bestämts med stöd aA'' 5 §, Amre därtill

berättigad i avseende å arbetare, som fyllt aderton år, för högst 48 timmar

under loppet aA'' fyra kalenderveckor och 200 timmar under loppet aAT ett

kalenderår.

Utsträckt arbetstid, varom här är fråga, må även, nied iakttagande aA''

motsA''arande begränsning, beräknas för kortare tidrymd än fyra veckor;

åliggande det i sådant fall arbetsgivaren att på förhand i journal eller annan

handling, vari anteckning enligt 8 § skall göras, anteckna ej mindre

dagen, då dylikt utsträckt arbetstid skall börja tillämpas, än även den tidrymd,

för vilken beräkningen skall sko.

3 mom. Är ytterligare eftergift av trängande behov påkallad, må sådan,

dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår, meddelas aA''

arbetsrådet.

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i Arnd mån den, som fyllt

sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i denna paragraf.

5 mom. I fråga örn arbetares skyldighet att utföra arbete, som avses i

denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbetsgivaren (iver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

e askorn niet, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren genom

användande till dylikt arbete utsattes för överansträngning eller ohälsa.

10 §. 1 mom. Beträffande annat arbete i hotell-, resturang- eller kaférörelse

än sådant, varom i 1 § k) är sagt, må Konungen, där tillämpningen

av 4 § prövas medföra synnerliga svårigheter, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, föreskriva annan begränsning av tiden för

arbetares användande.

2 mom. Äro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense örn viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 inom., må Konungen, på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande, förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

3 morn. Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter

för visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, på framställning av arbetsrådet eller efter dess hörande,

medgiva av förhållandena påkallat undantag från lagens tillämpning.

Historik.

Arbetstiden

för arbetare

inom jordbruket.

Riksdagen

1907.

xlrbetstids
kommittén
1919.

Vid 1907 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Lindhagen

en motion, nr 161, vari föreslogs, att riksdagen måtte besluta att hos

Kungl. Majit begära en utredning örn lämpligaste sättet för åstadkommandet

av en undersökning och statistisk utredning rörande lantarbetarnas

(småbönders, torpares, statares, drängars och pigors, backstugusittares och

s. k. inhysingars med fleras) bostadsförhållanden samt framläggande för

riksdagen av de förslag, som med anledning därav kunde synas påkallade.

I skrivelse till Konungen, nr 222, uttalade riksdagen med anledning av motionen

bland annat, att det torde kunna anses obestridligt, att det med

hänsyn till avlöning och avlöningssätt, arbetstid, födans beskaffenhet, bostäder

m. m. för jordbrukets arbetare i flera landsdelar gåves mycket, som

påkallade förändringar till det bättre. För att någonting väsentligt därutinnan

skulle kunna göras erfordrades till en början oundgängligen ett

statistiskt material, ägnat att giva en i alla avseenden, såvitt möjligt, fullständig

inblick i de förhållanden, under vilka hela denna arbetarklass

levde och verkade. Riksdagen andolie örn en utredning örn lämpligaste

sättet för åstadkommandet av en undersökning och statistisk utredning rörande

lantarbetarnas levnadsförhållanden samt framläggande för riksdagen

av de förslag, som med anledning därav kunde synas påkallade.

Med föranledande närmast av denna riksdagsskrivelse har alltsedan 1910

anordnats en fortlöpande lantarbetarstatistik.

Genom beslut den 15 februari 1918 uppdrog Kungl. Majit åt en särskild

kommitté, benämnd arbetstidskommittén, att verkställa utredning och avgiva

förslag till lagstiftning rörande arbetstidens längd och förläggning

jämte i samband därmed stående förhållanden. I statsrådsprotokollet angående

kommitténs tillsättande framhölls bland annat, att för jordbruket

av flera skäl vore påkallad en viss undantagsställning i fråga örn arbets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5

tidens reglering samt att det därför lämpligen borde ankomma på vidare

omprövning, huruvida och i vad mån den ifrågasatta lagstiftningen kunde

vinna tillämpning å det egentliga jordbruksområdet.

Arbetstidskommittén avgav den 25 januari 1919 betänkande med förslag

till lag om begränsning av arbetstiden. Såsom kommittén i sitt betänkande

anförde hade i detta lagförslag i överensstämmelse med berörda uttalande

i statsrådsprotokollet jordbruket helt undantagits från lagens tilllämpning

och i samband därmed jämväl undantagits till jordbruket hörande

binäringar, för så vitt de ej bedreves såsom självständiga företag.

Kommittén yttrade, att sistnämnda utvidgning av undantagen föranletts

av det förhållandet, att arbetet i det egentliga jordbruket och inom dess

binäringar i många fall förrättades av samma personer och ej väl läte sig

särskilja. Enligt kommitténs förslag undantogs från lagens tillämpning

även djurskötsel utan samband med jordbruk, något som kommittén fann

motiverat, förutom av hänsyn till djurskyddet, därav, att ifrågavarande

verksamhet stundom måste bliva i hög grad oregelbunden.

Vid 1919 års lagtima riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Lagtima riksCarlström

en motion, nr 252, i vilken bland annat hemställdes örn utred- da?cn 1919>

ning angående möjligheten att även vid jordbruket införa förkortad arbetsdag.

I överensstämmelse med hemställan av jordbruksutskottet i dess

utlåtande nr 27, vari utskottet uttalade, att det vore skäl att avvakta resultatet

av arbetstidskommitténs förslag till arbetstidens begränsning, beslöt

riksdagen, att motionen ej skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Ett på arbetstidskommitténs betänkande byggt förslag till lag om arbetstidens

begränsning framlades av Kungl. Majit genom proposition nr 247

till samma riksdag. I samband med propositionen väckte herr Lindhagen

inom första kammaren en motion, nr 214, nied hemställan, att riksdagen

med anledning av propositionen ville hos Kungl. Majit anhålla, att den

nära därmed sammanhängande, i 1907 års riksdags skrivelse inneslutna

frågan rörande begränsning av lantarbetarnas arbetstid måtte örn möjligt

vid nästföljande riksdag framläggas till avgörande. Det genom propositionen

framlagda lagförslaget förföll genom kamrarnas skiljaktiga beslut.

Icke heller herr Lindhagens motion vann riksdagens bifall.

Vid samma riksdag hemställde herr Sjölander i motionen nr 288 i andra

kammaren, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn

skyndsam utredning, huruvida och i vilken utsträckning en maximalarbetstid

måtte bestämmas för arbetare inom jordbruksyrket, samt att

Kungl. Majit därefter måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda. I anledning av denna och en annan motion

— nr 287 i andra kammaren av herr Lindman m. fl. angående skrivelse

till Kungl. Majit med begäran, att Kungl. Majit måtte låta utreda

1 antarbetarfrågan — hemställde andra kammarens fjärde tillfälliga utskott

i utlåtande nr 8, att andra kammaren för sin del ville besluta, att riksda
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35

Urtima riksdagen

ion».

Riksdagen

1923.

yen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, det Kungl. Majit täcktes

låta verkställa en allsidig och sakkunnig utredning av lantarbetarfrågan,

varvid även borde verkställas undersökning angående längden av arbetstiden

inom jordbruket samt huruvida, i vilken utsträckning och på vad

sätt en begränsning av denna arbetstid måtte kunna åstadkommas, samt

för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren, men första kammaren

beslöt därefter, på hemställan av sitt andra tillfälliga utskott, att inskränka

den begärda utredningen till att avse allenast en allsidig och sakkunnig

utredning av lantarbetarfrågan. Då andra kammaren vidhöll sin

ståndpunkt i ämnet, förföll frågan.

Till 1919 års urtima riksdag framlades genom kungl, proposition nr 4

åter ett på arbetstidskommitténs betänkande byggt förslag till lag örn arbetstidens

begränsning. I motion nr l(i i första kammaren hemställde herr

Lindhagen jämväl vid denna riksdag, att riksdagen ville hos Kungl. Majit

anhålla, att den i 1907 års riksdags skrivelse inneslutna frågan rörande

begränsning av lantarbetarnas arbetstid måtte örn möjligt vid nästföljande

riksdag framläggas till avgörande. Andra särskilda utskottet tillstyrkte

i sitt utlåtande nr 1 Kungl. Majlis förslag med vissa ändringar, som

dock ej gällde jordbrukets undantagande från lagens tillämpning. Vidkommande

motionen yttrade utskottet, att lantarbetarnas arbetstids- och

andra förhållanden vore föremål för en fortlöpande, på senare tid i vissa

avseenden fullständigad statistik, som torde vara ägnad att i väsentlig

mån underlätta en sådan åtgärd, som med motionen åsyftades. Säkerligen

komme frågan örn lagstadgad reglering av lantarbetarnas arbetstid att

förr eller senare påkalla statsmakternas ingripande. Enligt utskottets

förmenande vore dock någon tids erfarenhet av den föreslagna lagstiftningen

önskvärd, innan åtgärder vidtoges i ifrågavarande avseende. Med

hänsyn till det anförda, hade utskottet icke ansett sig böra biträda motionärens

hemställan. Utskottet hemställde alltså, att motionen icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd. I avgiven reservation hemställde

herr A. C. Lindblad lii. fl., att riksdagen ville hos Kungl. Majit anhålla,

att utredningen av den i 1907 års riksdagsskrivelse inneslutna frågan rörande

begränsning av lantarbetarnas arbetstid måtte påskyndas, så att .

förslag i frågan måtte så snart som möjligt föreläggas riksdagen. Riksdagen

antog det av utskottet förordade lagförslaget samt avlät skrivelse

därom till Kungl. Majit under åberopande av vad som anförts i andra

särskilda utskottets utlåtande. Herr Lindhagens motion bifölls däremot

icke. Lag i enlighet med riksdagens beslut blev sedermera utfärdad.

För 1923 års riksdag framlades, med anledning av att den då gällande

lagen den 22 juni 1921 örn arbetstidens begränsning med 1923 års utgångupphörde

att gälla, kungl, proposition, nr 55, med förslag till ny lag i ämnet.

Herr Olsson i Kamsta m. fl. väckte i anledning av propositionen en

motion, nr 214 i andra kammaren, med yrkande, att från den föreslagna

lagens tillämpning måtte undantagas allt arbete, för vilket arbetstiden i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

i

väsentlig män är beroende av årstiden eller väderleken eller där arbetstiden

på grund av annat förhållande är av växlande längd.

Andra lagutskottet anförde, i sitt utlåtande nr 13, beträffande denna

motion:

Från jordbrukets sida hava städse framhållits de olägenheter, som den

lagstadgade arbetstidsbegränsningen måste medföra för byggnadsarbeten,

företagna för tillgodoseende av jordbrukets behov. Uttryck för denna uppfattning

återfinnas jämväl i den av herr Olsson i Ramsta m. fl. väckta motionen,

däri även med styrka framhålles, att lagen å denna punkt ej efterleves.

Förnämligast till förekommande eller lindrande av nu ifrågavarande

olägenheter föreslogs även redan i det förslag till arbetstidslag, som

förelädes 1919 års urtima riksdag, undantagande från lagens tillämpning

av arbetsföretag med i regel högst tre arbetare, ett undantagande som sedan

lett till den nu gällande begränsningen av lagens tillämpning till rörelser

eller företag med i regel flera än fyra arbetare. Ehuru nu berörda

begränsning otvivelaktigt berett en viss lättnad vid utförande av byggnadsarbeten

å landet, lär densamma dock med hänsyn till sitt låga arbetarantal

visat sig ej tillräckligt ägnad att undanröja ovan omförmälda

olägenheter.

Onekligen tala flera omständigheter för att helt fritaga ifrågavarande

byggnadsarbeten från lagens tillämpning. Dessa arbeten torde ofta vara

av brådskande natur, och i stor utsträckning lära även de därmed sysselsatta

arbetarna vara benägna att genom längre arbetstid påskynda deras

fullbordande. De arbetare, varom här är fråga, hava nämligen i många

fall ej tillfälle till arbete inom byggnadsbransch^! under mer än en kortare

del av året, och det gäller då för dem att söka förskaffa sig så stor arbetsförtjänst

som möjligt. Ofta havn också arbetarna sina hem å andra

orter och äro, åtminstone under arbetsveckans lopp, provisoriskt inkvarterade

vid arbetsplatsen. Tydligtvis kunna de ej under sådana förhållanden

draga åsyftad fördel av sin fritid. Utöver nu berörda omständigheter,

som i viss män torde vara gemensamma för alla tillfälliga arbetsföretag.

kommer beträffande byggnadsarbeten för jordbrukets behov det förhållandet,

att i desamma mycket ofta jämte de främmande byggnadsarbetarna

användas arbetare, tillhörande gårdens eget folk, d. v. s. arbetare anställda

för jordbruksdriften. Att tillämpa olika lång arbetstid för dessa senare

arbetare, allt eftersom de sysselsättas med jordbruks- (‘Iler byggnadsarbete,

låter sig svårligen göra, och att hålla olika arbetstid för de båda kategorierna

av arbetare erbjuder även sina svårigheter.

Enligt utskottets mening förefinnas sålunda ganska starka skäl för ett

tillmötesgående av jordbrukarnas önskemål i förevarande avseende, och

något alltför betydande avsteg från den lagstadgade arbetstidsbegränsningens

princip skulle vill det ifrågasatta undantaget i praktiken icke

innebära. När utskottet till förverkligande av nu föreliggande önskemål

föreslagit, att till de under h) upptagna verksamhetsgrenarna jämväl

skulle fogas »byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som

nu nämnts», har utskottet, ehuru i främsta rummet åsyftande husbyggnad,

avsett att under »byggnadsarbete» jämväl inbegripa de övriga i paragrafens

första stycke omnämnda slagen av sådant arbete, nämligen väg och

vattenbyggnadsarbeten, i den mån desamma utföras av eliel'' för respektive

jordbrukare samt ej med hänsyn lill sin omfattning och beskaffenhet i

s. 8 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

1930.

Riksdagen

1931.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

förekommande fall redan kunna anses vara att räkna under »jordbruk»

eller sådan dess binäring, som under b) avses.

I anledning av propositionen väckte bland andra jämväl herrar Karlsson

i Grängesberg och Dahlén en motion, nr 220 i andra kammaren, i vilken

framlades ett förslag till lag örn arbetstidens begränsning av annat innehåll

än det kungliga förslagets. I motionärernas lagförslag hade 1 § följande

lydelse.

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari

arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, vägeller

vattenbyggnad, vattena vledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,

vari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantages dock

a) arbete, sorn. utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets

anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

Utskottet tillstyrkte det genom propositionen framlagda lagförslaget

med vissa ändringar, däribland den, att byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring, vilken icke bedrives såsom självständigt företag, enligt

utskottets förslag undantags från lagens tillämpning. Mot detta undantag

reserverade sig herr Linder m. fl.

Kiksdagen godkände utskottets utlåtande, och lag av det innehåll utskottet

förordat utfärdades sedermera.

Vid 1930 års riksdag framlades för riksdagen genom kungl, proposition

nr 31 förslag till lag angående förlängning av den då gällande arbetstidslagen

av den 4 juni 1926. I anledning av propositionen väcktes inom

andra kammaren av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. en motion, nr 386,

i vilken bland annat framställdes i huvudsak samma förslag till lag örn

arbetstidens begränsning som i motionen II: 220 vid 1923 års riksdag. Under

åberopande av önskvärdheten att skapa förutsättningar för en svensk

ratifikation av Washingtonkonventionen hemställdes jämväl i motionerna

nr 234 i lörsta kammaren av herr Möller m. fl., och nr 390 i andra kammaren

av herr Hansson i Stockholm m. fl., vilka motioner voro likalydande, att

riksdagen måtte antaga en från den gällande lagen avvikande lag örn arbetstidens

begränsning. Enligt det i sistnämnda båda motioner framlagda

lagförslaget skulle det år 1923 tillkomna undantaget för byggnadsarbete

för jordbruk eller sådan dess binäring, vilken icke bedrives såsom

självständigt företag, bortfalla men momentets innebörd i övrigt vara oförändrad.

Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 15 de tre nämnda

motionerna. Herr Linder m. fl. förordade i avgiven reservation en i anslutning

till motionerna 1:234 och 11:390 omarbetad lag. Utskottets utlåtande

godkändes av riksdagen.

Vid 1931 års riksdag väcktes av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. inom

andra kammaren en motion, nr 287, i vilken bland annat hemställdes, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla om utarbetande och

framläggande för 1932 års riksdag av förslag till sådana ändringar av arbetstidslagen,

att lagens tillämpningsområde utvidgades att omfatta samtliga

arbetargrupper, som nu icke äro inbegripna under lagens bestämmelser.

Andra lagutskottet anförde i sitt med anledning av motionen avgivna

utlåtande nr 16:

Utskottet vill, med hänsyn till vad i motionen anförts örn den rådande

arbetslösheten, erinra om den pågående utredningen rörande arbetslöshetens

omfattning, karaktär och orsaker ävensom åtgärder för dess bekämpande.

Enligt den till innevarande års riksdag avgivna berättelsen örn

vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit

är betänkande rörande de delar av utredningens uppdrag, som avse

arbetslöshetens omfattning m. m., att vänta inom den närmaste tiden.

Kommittébetänkandet angående åtgärder för arbetslöshetens bekämpande

torde föreligga under hösten 1931.

Såsom ovan nämnts förekommo de i föreliggande motion framförda önskemålen

i viktiga delar till behandling vid fjolårets riksdag utan att då

vinna beaktande. I vissa avseenden gå de nu framställda yrkandena längre

än det vid 1930 års riksdag framlagda förslaget.

Utskottet finner motionärerna icke hava anfört skäl, som kunna föranleda

utskottet att frångå sin vid fjolårets riksdag i ämnet intagna ståndpunkt.

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Reservation avgavs av herr Linder m. fl., vilka yrkade, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsamma åtgärder i

syfte att bringa lagen örn arbetstidens begränsning i sådan överensstämmelse

med den år 1919 av internationella arbetsorganisationens konferens

i Washington antagna konventionen angående begränsning av arbetstiden

i industriella företag, att denna konvention kan av Sverige ratificeras.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Med anledning av en till samma års riksdag avlämnad kungl, proposition,

nr 40, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 29 juni 1912 örn arbetarskydd väckte herr Lindhagen inom första kammaren

en motion, nr 206, i vilken hemställdes örn sammanförande i en lag

av samtliga ämnen, som behandlas i lagarna örn arbetarskydd, arbetstid

och förbud mot kvinnligt nattarbete. Enligt denna motion borde den i

lagen föreskrivna vilan i arbetet tillkomma alla lönearbetare utan skillnad

mellan kön eller mellan kroppsarbetare på land och i stad. I motionen

yrkades även bland annat, att riksdagen ville besluta hemställa, att

Kungl. Majit ej måtte alldeles glömma bort ett begrundande, i vad mån

även jordbrukare, hantverkare och andra, som driva sitt yrke utan lejd

fast arbetskraft, samt hemmens hustrur måtte kunna åtminstone i någon

mån skyddas mot deras arbetstids ofrivilliga uppressande till en oskälig

höjd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

iksdagen

1932.

10 Andru lagutskottets utlåtande Nr 35.

Motionen tillstyrktes icke av andra lagutskottet, som i ärendet avgav utlåtande

nr 24, ock bifölls ej heller av riksdagen.

Vid innevarande års riksdag lia väckts likalydande motioner, nr 283 i

första kammaren av herrar von Heland och Pettersson samt nr 408 i andra

kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl., i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn allsidig utredning

rörande lantarbetarnas ekonomiska och sociala ställning samt örn

möjligheterna till åtgärder för dess förbättrande. I motiveringen till dessa

motioner nämnas bland annat lantarbetarnas arbetstidsförhållanden.

Första kammarens andra tillfälliga utskott i sitt utlåtande nr 7 oell andra

kammarens fjärde tillfälliga utskott i sitt utlåtande nr 5 anförde nied anledning

av de inom respektive kamrar väckta motionerna:

Den fråga, som behandlas i förevarande motion, är givetvis av betydelse

och kräver därför beaktande. De svåra ekonomiska förhållanden, som nu

trycka jordbruksnäringen, sträcka naturligtvis sina verkningar jämväl till

i jordbrukarnas tjänst anställda arbetare. Möjligheterna till en i övrigt

såsom önskvärd funnen förbättrad ekonomisk ställning för lantarbetarna

har under nuvarande krisläge försvårats, och därest icke läget skulle förbättras,

bliva svårigheterna än större. Arbetslösheten börjar sprida sig

till de jordbrukande arbetarna, starkare i den mån jordägarna finna det

nödvändigt att rationalisera jordbruksdriften, exempelvis genom att ersätta

den mänskliga arbetskraften med maskinell och genom att i ökad

utsträckning lägga den öppna jorden till betesvall. Ett uppmärksammande

av lantarbetarnas existens- och utkomstmöjligheter är därför av förhållandena

betingat. Emellertid sammanhänga dessa frågor på det närmaste

med jordbruksnäringens ekonomiska ställning. Så har också riksdagen

betraktat denna fråga, då den år 1928 tog ställning till de motioner,

i vilka krävdes åtgärder för förbättring av lantarbetarnas ställning.

Riksdagen uttalade nämligen i sin skrivelse nr 375 i denna fråga bland

annat, att det syntes riksdagen ofrånkomligt, att strävan att förbättra

lantarbetarnas levnadsvillkor måste förknippas med åtgärder till hela

jordbruksnäringens höjande tili större räntabilitet. Och riksdagen hemställde

för den skull om utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge

samt angående de åtgärder, som kunde och borde vidtagas i syfte att höja

jordbrukets ekonomiska bärkraft därhän, att förutsättningar skapades

för att jordbrukets arbetare måtte komma i åtnjutande av förbättrade

levnadsvillkor. Den utredningskommitté, som i anledning av denna riksdagens

skrivelse tillsattes jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18

juli 1928, den s. k. jordbruksutredn ingen, har därför hittills huvudsakligast

haft sin uppmärksamhet riktad på åtgärder till främjande av

jordbruksnäringen, medan den mera socialt betonade frågan om lantarbetarnas

levnadsvillkor hittills icke hunnit bli föremål för närmare prövning.

Emellertid har jordbruksutredningen icke därför förbisett denna

sistnämnda fråga, utan uppdragit åt särskild sakkunnig att utreda frågan,

och kommittén anmäler i årets riksdagsberättelse, att den utredning, sorn

sålunda tidigare påbörjats, fortsatts och torde kunna väntas bliva slutförd

under förra delen av år 1932. Utskottet har härom vidare inhämtat

den upplysningen, att utredningen omfattar såväl ekonomiska som sociala

frågor rörande lantarbetarna. Det torde vidare böra påpekas, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande Nr 35. 11

utredning jämväl pågår rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas

bostadsförhållanden och därmed sammanhängande ämnen. Aven

denna utredning synes kunna komma att beröra åtgärder, som bliva ämnade

att förbättra lantarbetarnas sociala ställning. I den man lantarbetarna

kunna hjälpas genom deras övergång till självständiga brukare

eller arrendatorer, synes slutligen den s. k. sociala jordutredningen komma

att lämna bidrag tilllösningen av denna ekonomiskt-sociala lantarbetarfråga.

Sammanfattningsvis finner sig utskottet sålunda kunna konstatera, att

den i motionen berörda utredningen rörande lantarbetarnas ekonomiska

och sociala ställning samt örn möjligheterna till åtgärder för dess förbättrande

pågår på flera håll. Då så är förhållandet och då utskottet anser

lämpligt, att dessa utredningars resultat avvaktas, innan framställning

ånyo göres i frågan till Kungl. Majit, hemställer utskottet, att förevarande

motion icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Kamrarna biföllo utskottens hemställan.

I den förut omnämnda, av herr Karlsson i Grängesberg ni. fl. väckta

motionen II: 386 vid 1930 års riksdag hemställdes — förutom att riksdagen

måtte besluta antaga det tidigare omtalade lagförslaget — jämväl, att

riksdagen måtte besluta anhålla örn utredning och framläggande för nästföljande

års riksdag av förslag till sådana ändringar i lagen örn arbetstidens

begränsning, att arbetstiden, för arbetare inom industrien i allmänhet,

fastställdes till högst 7 timmar per dygn eller 42 timmar i veckan, och

för arbetare i särskilt tungt eller hälsofarligt arbete till högst 6 timmar per

dygn eller 36 timmar i veckan.

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande nr 15 att det icke funnes

anledning att vidtaga de i motionen föreslagna ändringarna. Det av herr

Linder in. fl. reservationsvis förordade lagförslaget tillmötesgick i vissa

hänseenden motionen.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I den likaledes förut omnämnda motionen II: 287 av herr Karlsson i

Grängesberg m. fl. vid 1931 års riksdag hemställdes — förutom vad tidigare

omtalats—att riksdagen i skrivelse till regeringen måtte anhålla om

utarbetande och framläggande för 1932 års riksdag av förslag dels till sådana

ändringar av lagen om arbetstidens begränsning, att arbetstiden för

arbetare inom industrien i allmänhet fastställdes till högst 7 timmar per

dygn eller 42 timmar i veckan och för arbetare i särskilt tungt eller hälsofarligt

arbete samt för arbetare under 18 år till högst 6 timmar per dygn

eller 36 timmar i veckan, dels ock till sådana ändringar att övertidsarbete

medgåves endast vid sådana särskilda arbetstillfällen, då genom natureller

olyckshändelse, eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,

fara förelåge för liv, hälsa eller egendom.

Andra lagutskottet avstyrkte, som förut nämnts, motionen, därvid herr

Linder m. fl. reservationsvis framställde ett tidigare omtalat yrkande.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Förkortning

av arbetstiden

enligt arbetstidslagen.

Riksdagen

1930.

Riksdagen

1931.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Arbetslös
hetsutred
ningen.

iordbruks
utredningen
-

Till kompletterande av vad som anförts örn pågående utredning angående

arbetslösheten i andra lagutskottets ovan intagna utlåtande nr 16 vid

fjolårets riksdag får utskottet meddela, att den år 1927 tillsatta arbetslöshetsutredningen

den 11 juni 1931 avgav ett betänkande örn arbetslöshetens

omfattning, karaktär och orsaker (Statens offentliga utredningar 1931: 20).

Såsom bilagor till betänkandet överlämnades samtidigt dels Bilaga 1: Orsaker

till arbetslöshet, av ledamoten professor Bagge, dels ock Bilaga 2:

Promemoria angående arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma

dess utveckling, av ordföranden generaldirektör Huss (Statens offentliga

utredningar 1931: 21). Arbetslöshetsutredningen överlämnade därefter den

23 december 1931 Bilaga 3: Örn den industriella rationaliseringen och dess

verkningar särskilt beträffande arbetarsysselsättningen, av professor

Gustaf Åkerman (Statens offentliga utredningar 1931: 42). Angående den

till arbetslöshetsutredningens behandling överlämnade frågan örn medel

för arbetslöshetens bekämpande upplyses i den till innevarande års riksdag

avgivna berättelsen örn vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags

sammanträde sig tilldragit, att undersökningar påbörjats enligt av

kommittén uppgjord arbetsplan. Kungl. Maj:t har den 16 oktober 1931

medgivit, att utredningens arbete må fortgå tills vidare intill utgången av

juni 1933.

Med anledning av motioner, som vid 1928 års riksdag väcktes inom

andra kammaren, nr 384 och 397, anhöll nämnda års riksdag i skrivelse

till Kungl. Maj:t nr 375, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning

rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående åtgärder,

som kunna och böra vidtagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska

bärkraft därhän, att förutsättningar skapas för att jordbrukets arbetare

må komma i åtnjutande av förbättrade levnadsvillkor.

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Majit den 18 juli 1928 tillkallade sedermera

chefen för jordbruksdepartementet utredningmän, bildande den

s. k. jordbruksutreduingen, att inom departementet verkställa utredning

rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående de åtgärder, som må

kunna vidtagas i syfte att höja jordbrukets ekonomiska bärkraft till förbättrande

av deras ställning, som hava sin utkomst av jordbruksarbete.

I anförande den 18 juli 1928 i statsrådet vid behandlingen av frågan om

de sakkunnigas tillkallande uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

statsrådet von Stockenström, bland annat:

Sådana förhållandena för närvarande äro, synes spörsmålet örn jordbrukets

allmänna ställning nu vara det för jordbruket betydelsefullaste.

En utredning därutinnan synes mig fördenskull i överensstämmelse med

riksdagens förslag böra komma till stånd för att i möjligaste mån klarlägga

den väsentliga anledningen till jordbrukets vid en jämförelse med

många andra näringar ogynnsamma läge samt överväga åtgärder, i syfte

att det må kunna bättre hävda den plats i det ekonomiska systemet, vilken

detsamma med hänsyn till sin samhälleliga betydelse bör intaga. I

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

13

naturlig anslutning- till en härpå inriktad undersökning bör upptagas

spörsmålet om jordbruksarbetarnas ställning och medlen för dennas förbättrande.

Jordbruksutredningen uppdrog åt t. f. byråchefen Nyström, såsom särskilt

tillkallad sakkunnig, att verkställa en statistisk undersökning rörande

arbetarfrågan inom det svenska jordbruket.

Den 4 mars 1932 överlämnade Nyström till jordbruksutredningen ett

maskinskrivet manuskript med titel »Arbetarfrågan inom det svenska

jordbruket. Statistisk undersökning, på jordbruksutredningens uppdrag

verkställd av Bertil Nyström». Denna utredning innehåller uppgifter örn

jordbruksbefolkningens antal och ställning till yrket, arbetsåtgången

inom jordbruket förr och nu, förskjutningarna på jordbrukets arbetsmarknad,

arbetstiden inom jordbruket, arbetslönen inom jordbruket samt lantarbetarnas

löne- och levnadsstandard. Utredningen föreligger ännu ej i

tryck.

I anslutning till vad som anförts i motionen II: 60 får utskottet nämna,

att internationella arbetsbyråns styrelse vid sammanträde den 13—16 januari

1932 med 15 röster mot 3 godkände en av styrelsens arbetslöshetskommitté

i december 1931 framlagd resolution rörande frågan örn arbetstidens

förkortning såsom medel mot arbetslöshetskrisen. Resolutionen är

av följande lydelse.

Med hänsyn till den tilltagande arbetslöshetskrisen och

med erkännande av att en lösning av krisen endast står att finna i ekonomiska,

finansiella och politiska åtgärder, som sträcka sig utöver internationella

arbetsorganisationens kompetens,

hemställer arbetslöshetskommittén i första rummet till regeringarna,

att de i respektive länder ävensom Aud förhandlingar inom de internationella

institutionerna måtte äkthet fullfölja alla strävanden, som äro ägnade

att skaffa arbete, och

speciellt att den internationella aktion, som inletts för igångsättande arali

manna arbeten, måtte bedrivas med största kraft.

I enlighet med det av styrelsen vid dess oktobersammanträde 1931 fattade

beslutet har kommittén speciellt sysselsatt sig med »möjligheten att

ernå en lämpligare fördelning av arbetstiden genom internationella överenskommelser,

vare sig av allmän karaktär eller industrivis».

Med konstaterande av att i alla industriländer olika åtgärder frivilligt

vidtagits inom flertalet företag för att, i trots av produktionens minskning,

kvarhålla i arbete största möjliga antal arbetare,

anbefaller kommittén i alla industriella sammanslutningars åtanke

efterföljande åtgärder, av Anika en del redan helt eller delvis satts i \rerket.

Kommittén anser, att det under nuvarande förhållanden är mer än

någonsin önskvärt att de internationella konventionerna angående arbetstidens

begränsning oell särskilt Washingtonkonventionen måtte ratificeras

och att i varje fall, i avvaktan på ratifikation, principerna däri måtte

överallt tillämpas, så att de bilda den fasta ramen för alla i det följande

föreslagna åtgärder:

1) Övertidsarbete bär avskaffas. I de undantagsfall, då tekniska hin
-

Resolution av

internationella

arbetsbyråns

styrelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

der, säsongförhållanden eller bestämmelser i leveranskontrakt omöjliggöra

sådant avskaffande, bör övertiden reduceras till det minsta möjliga.

2) Närhelst tekniska förhållanden, personalens sammansättning och

arbetarens personliga förhållanden så medgiva, kan det vara lämpligt att

minska den individuella arbetstiden för hela arbetsstyrkan i stället för att

företaga avskedanden. Denna minskning kan gillia antingen antalet arbetstimmar

per dag eller, företrädesvis, antalet arbetsdagar per vecka.

Den kan också genomföras medelst periodiskt ombyte av arbetare för perioder

örn visst antal veckor. Kommittén fäster uppmärksamheten på de

åtgärder, som i vissa länder vidtagits för att underlätta dylika anordningar

genom användandet av arbetslöshetsunderstöd, som utbetalas under

sysslolöshetsperioden.

3) Oaktat mötande allvarliga svårigheter, som likväl synas kunna övervinnas,

och i den män så är möjligt ur teknisk, kommersiell oell finansiell

synpunkt, bör uppmärksamhet ägnas åt principen att tillfälligtvis

minska den individuella arbetstiden i företag nied normal drift för att

möjliggöra anställandet av arbetslösa.

4) Därest man ägnar omsorg åt att på samma gång fördela arbetet

bland största möjliga antal arbetare, tillgodose företagens intresse av

bästa möjliga arbetsfördelning och tillförsäkra varje arbetare en tillräcklig

arbetsinkomst, synas de bästa resultaten under rådande krisförhållanden

ha erhållits genom minskning av den individuella arbetstiden, så att

denna rör sig omkring fyrtio timmar i veckan, fördelade på olika sätt,

men företrädesvis på feni dagar, därest de tekniska förhållandena så medgiva.

5) Kommittén anser sig böra påpeka, att i vissa länder åtgärder vidtagits

för att åtminstone delvis kompensera en eventuell minskning av

veckoinkomsten och att finansieringen härav underlättats genom den

minskning i sociala utgifter, som åstadkommits genom återa^tällander

av visst antal arbetslösa.

6) Kommittén anser sig böra fästa uppmärksamheten på de åtgärder,

som på lagstiftningens väg vidtagits i olika länder för att trygga pensions-

och försäkringsrätten för arbetare, som underkastats ovannämnda

exceptionella arbetstidsanordningar.

Kommittén erinrar, att vissa stater, utan att vilja taga initiativ till

internationella förhandlingar, uttryckt önskan örn avslutande av provisoriska

överenskommelser rörande arbetstidens längd i vissa industrier.

Den anhåller, att internationella ai''betsbyråns direktör måtte låta granska

dessa förslag eller önskemål och i fråga örn olika industrier undersöka,

huruvida läget medgiver att taga under övervägande avslutandet av

internationella överenskommelser, samt i förekommande fall erbjuda sina

bona officia åt vederbörande regeringar för anordnande av konferenser i

syftet.

Kommittén hade vid förevarande sammanträde endast till uppgift att

behandla frågan örn arbetstidens fördelning under kristiden. Den har

emellertid tagit del av den organiserade arbetarrörelsens uttalanden till

förmån för en fyrtio timmars arbetsvecka samt jämväl av den av vissa

industriledare uttalade åsikten, att vid inträdet av bättre tider, en permanent

minskning av arbetstiden skulle vara möjlig inom industrier, där

tekniken gjort mera avsevärda framsteg.

Kommittén uppmanar internationella arbet,sbyrån att vid sina undersökningar

redan nu ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga för att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

sedermera underställa styrelsen införskaffat upplysningsmaterial. särskilt

vad gäller i vissa fall gjorda erfarenheter.

Utskottet tillåter sig anföra följande under hand inhämtade ungefärliga

uppgifter rörande arbetstidslagens tillämpning år 1931.

Ordinarie arbetstid.

Dagarbetare med 48 timmars arbetsvecka enligt lagen (4 § första st.) 433,700

Skiftarbetare med 48 timmars genomsnittlig arbetsvecka enligt

lagen (4 § andra st.)............................................................................... 50,900

Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 48 timmars genomsnittlig

arbetsvecka (5 § 1 mom.)........................................................ 27,000

Skiftarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit i regel 56 timmars

genomsnittlig arbetsvecka (5 § 2 mom.) ............................................ 18,500

Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 54—60 timmars arbetsvecka

(5 § 3—5 moni.) ............................................................................ 5,000

Summa 535,100.

Övertidsarbete.

Arbetare över 18 år, för vilka utsträckt övertid ej medgivits av ar
-

betsrådet ................................................................................................... 464,550

Arbetare under 18 år, för vilka övertid ej medgivits av arbetsrådet 65,050

Arbetare över 18 år, för vilka arbetsrådet medgivit utsträckt övertid

med i medeltal 40 timmar per år (7 § 3 mom.)....................... 4,550

Arbetare mellan 16 och 18 år, för vilka arbetsrådet medgivit övertid

med i medeltal 50 timmar per år (7 § 4 mom.)........................ 950

Summa 535,100.

Till uppgifterna örn övertidsarbete må anmärkas, att såsom av arbetstidslagen

i dess ovan återgivna delar framgår, arbetare under 18 år ej få

utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete. Arbetare över

18 år få utan tillstånd av arbetsrådet användas till övertidsarbete under

200 timmar per år, när så befinnes påkallat med hänsyn till särskilt förhållande.

För utförande av vissa förberedelse- eller avslutningsarbeten må

ock utan tillstånd av arbetsrådet erforderligt antal arbetare över 18 år användas

under högst 7 timmar i veckan. (Jfr ovan sid. 3.)

Rörande den omfattning, i vilken arbetsrådet under de senaste åren lämnat

medgivande till övertidsarbete, är utskottet i tillfälle att meddela följande

under hand inhämtade uppgifter.

Statistiska

uppgifter om

arbetstidslagens

tilltändning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

19 2 9

19 3 0

19 3 1

Undantag enligt

Antal

lall

Antal

arbetare

Antal

fall

Antal

arbetare

Antal

fall

Antal

arbetare

7 § 3 mom. med tillstyrkande av

vederbörande arbetare eller arbe- tarorganisation ........................

396

5,617

— 306,508

arbetstimmar

336

4,955

= 309,700

arbetstimmar

230

2,635

= 147,905

arbetstimmar

7 § 3 mom. utan sådant tillstyrkande

254

4,166

= 94,315

arbetstimmar

283

4,548

= 96,775

arbetstimmar

142

1,915

= 29,895

arbetstimmar

145

1,282

= 63,724

arbetstimmar

132

1,137

= 61,550

arbetstimmar

121

950

= 46,153 |

arbetstimmar.

Med anledning av de likalydande motionerna 1:189 och 11:281 får utskottet

erinra, att enligt vad ovan nämnts jordbruksutredningen, i vars

uppdrag ingår att upptaga spörsmålet örn jordbruksarbetarnas ställning och

medlen för dennas förbättrande, låtit verkställa en utredning rörande arbetarfrågan

inom det svenska jordbruket. I denna utredning, vilken ännu

ej föreligger i tryck, har frågan örn arbetstiden inom jordbruket behandlats

i det sammanhang, vartill den enligt utskottets mening naturligen

hör, i det att den insatts såsom ett led i den mera omfattande frågan örn

lantarbetarnas levnadsförhållanden över huvud. Sistnämnda fråga, vilken

otvivelaktigt är i hög grad förtjänt av statsmakternas uppmärksamhet,

har, såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, redan dragits

inför innevarande års riksdag genom motioner, i vilka hemställts örn allsidig

utredning rörande lantarbetarnas ekonomiska och sociala ställning

samt örn möjligheterna till åtgärder för dennas förbättrande. På hemställan

av vederbörande tillfälliga utskott, vilka hänvisat till att utredning

härom pågår, bland annat genom jordbruksutredningen, har riksdagen

dock funnit sig icke böra bifalla nämnda yrkande. Det tryckta läge, vari

jordbruket för närvarande befinner sig, gör det särskilt angeläget, att frågan

örn arbetstiden för lantarbetarna ses i sammanhang med de övriga

omständigheter, som äro av betydelse för lantarbetarnas levnadsstandard.

Utskottet anser sig därför icke böra biträda yrkandet i de nu ifrågavarande

båda motionerna örn skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn

skyndsam utredning avseende på visst sätt beskaffad laglig reglering och

begränsning av arbetstiden för arbetare inom jordbruket.

I fråga örn motionen 11:60 kan utskottet hänvisa till det sagda i vad

motionens yrkanden sammanfalla med yrkandena i de nu behandlade motionerna.

Beträffande motionens yrkanden i övriga delar finner utskottet

ej anledning frångå den ståndpunkt, som utskottet genom sitt härovan

å sid. 9 återgivna utlåtande nr 16 vid fjolårets riksdag intog till samma

frågor. Med anledning av vad i motionen anförts örn bekämpande av ar
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

betslösheten får utskottet även hänvisa till att arbetslöshetsutredningens

arbete, enligt vad i årets riksdagsberättelse uppgives, nu fortskridit så

långt, att undersökningar rörande frågan om medel för arbetslöshetens

bekämpande påbörjats enligt av kommittén uppgjord arbetsplan samt att

dessa undersökningar enligt Kungl. Maj:ts bestämmelse för närvarande

fortgå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att de likalydande motionerna 1:189 och 11:281

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd;

samt

B) att motionen 11:60 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid behandling av motionen 11:60 i vad den rör begränsning av arbetstiden enligt arbetstidslagen

samt övertidsarbete hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydowf, Sigfrid Hansson och Tamm*,

fröken Hesselgren*, friherre Lagerfelt och herr Forslund*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar*, Hage*,

Johanson i Hallagården*, Petersson i Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland

och Björnberg*.

Vid behandling av ärendet i övrigt hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Frändén, Tamm*,

Larsson i Brålanda, Forslund* och Granström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar*, Pelersson

i Lerbäcksbyn, Olovson i Västerås, Björnberg*, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans och

Ljung.

t Avliden före utlåtandets justering.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 30 hafi. (Nr 39.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Reservationer:

1) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Forslund, Magnusson i Kalmar,

Olovson i Västerås och Hansson i Trollhättan, vilka med anledning av motionerna

1:189 och 11:281 hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att åtgärder vidtagas så att i samband med

inom jordbruksutredningen pågående undersökningar

angående lantarbetarnas ekonomiska och sociala förhållanden

jämväl måtte verkställas sådan utredning,

att dessa arbetare med avseende på laglig reglering

och begränsning av arbetstiden principiellt likställas

med industrins arbetare, samt att för riksdagen snarast

möjligt framläggas de förslag, till vilka utredningen

kan föranleda.

2) av herrar Sigfrid Hansson, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hage och

Pettersson i Hällbacken, vilka med anledning av motionen II: 60 anfört:

Arbetslösheten och rationaliseringen lia obestridligen aktualiserat arbetstidsproblemet.

En förkortning av arbetstiden under det maximum,

som angivits i den svenska lagen örn arbetstidens begränsning och i den

av internationella ar betskonferensen i Washington 1919 antagna konventionen,

är jämte en begränsning av .övertidsarbetet påkallad såväl i arbetslöshetsbekämpande

syfte som med hänsyn till rationaliseringens sociala

konsekvenser. Åtgärder av detta slag ha också under det senaste året vidtagits

i så gott som alla länder. De ha nödvändiggjorts av den depression,

som drabbat näringslivet, men lia i regel icke vidtagits planmässigt och

med här antydda sociala syfte som ledstjärna. Stort sett ha de haft karaktären

av ett provisorium, betingat av företagens oförmåga att upprätthålla

driften i normal omfattning. Särskilt med hänsyn till effekten av rationaliseringen

med avseende på företagens produktionsförmåga och den

mänskliga arbetskraftens ersättande med maskinell torde emellertid definitiva

arbetsbegränsande åtgärder bli nödvändiga. Såväl inom arbetarevärlden

som i industriledarekretsar är detta problem föremål för stort

intresse. Vi erinra örn, att fackföreningsinternationalen och den socialistiska

arbetareinternationalen inlett en aktion till förmån för kravet på

fyrtio timmars arbetsvecka och att internationella arbetsbyråns styrelse

vid sitt sammanträde den 13—16 januari innevarande år med stor majori
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

19

tet godkänt en av styrelsens arbetslöshetskommitté framlagd resolution,

vari åberopas den av industriledare uttalade åsikten, »att vid inträdet av

bättre tider en permanent minskning av arbetstiden skulle vara möjlig

inom industrier, där tekniken gjort mera avsevärda framsteg». Vid Svenska

teknologföreningens årsmöte för någon tid sedan gjorde sig föreningens

ordförande till tolk för den uppfattningen, att genomförandet av fem

dagars arbetsvecka i industrin vore en reform, som förtjänade att bli föremål

för allvarligt övervägande.

En generell, i lag föreskriven förkortning av arbetstiden i enlighet med

yrkandet i den nu föreliggande motionen torde icke kunna genomföras

med mindre än att en internationell överenskommelse därom åstadkommes.

Av den av internationella arbetsbyråns styrelse antagna resolutionen

framgår, att undersökningar pågå i syfte att få utrönt, huruvida förutsättningar

finnas för en sådan reform. I avvaktan på resultatet av

dessa undersökningar är det önskvärt, att de redan upprättade konventionerna

angående arbetstidens begränsning och särskilt Washingtonkonventionen

ratificeras. För vårt lands vidkommande ligger det därför närmast

till hands att anpassa gällande lagstiftning på detta område till ifrågavarande

konventioner. Om så sker bli de i den nu föreliggande motionen framförda

önskemålen delvis tillgodosedda. I den mån förutsättningar äro

för handen med avseende på en ytterligare förkortning av arbetstiden och

en begränsning av övertidsarbetet inom t. ex. de rationaliserade företagen

och industrierna torde det lämpligen böra överlåtas åt vederbörande arbetsgivare-

och arbetareorganisationer att därom förhandla och träffa

avtal.

Vi hemställa därför,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla

örn skyndsamma åtgärder i syfte att bringa lagen

örn arbetstidens begränsning i sådan överensstämmelse

med den år 1919 av internationella arbetsorganisationens

konferens i Washington antagna konventionen

angående begränsning av arbetstiden i industriella företag,

att denna kan av Sverige ratificeras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Bilaga. A.

KUNGL. SOCIALSTYRELSEN.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Riksdagens andra lagutskott genom skrivelse den 29 januari 1932

anhållit om yttrande av socialstyrelsen över två inom riksdagen väckta

motioner, dels nr 189 i första kammaren örn laglig reglering och begränsning

av arbetstiden för arbetare inom jordbruket, dels ock nr 281 i andra

kammaren i samma ämne, har Kungl. Majit den 5 februari 1932 anbefallt

socialstyrelsen att avgiva och till nämnda utskott senast den 10 mars

1932 överlämna det av utskottet sålunda begärda yttrandet.

Med anledning härav får styrelsen härmed anföra följande.

Den befolkningsgrupp, som i vårt land ombesörjer jordbruksarbetet,

utgöres till övervägande del av bönder, småbrukare, lägenhetsägare och

deras familjemedlemmar samt blott till mindre del (cirka 1/s) av lönarbetare

i andras tjänst. Av dessa lantarbetare torde omkring halva antalet

vara knutna till det mindre jordbruket, och deras arbetsvillkor lära merendels

icke mycket skilja sig från husbondefolkets, vilka i sin ordning

få sin prägel av det under årets lopp växlande arbetsbehovet för jordbrukssysslornas

ombesörjande och kreaturens vård. Det är egentligen

blott för storbrukets cirka 100,000 lönarbetare, som det kan anses föreligga

en ar betstidsfråga av liknande innebörd som för industriens arbetare.

I den år 1919 antagna provisoriska lagen örn arbetstidens begränsning

undantogs, såsom i nu föreliggande motioner anföres, jordbruket från

lagens tillämpningsområde, vilket motiverades med denna näringsgrens

egenartade arbetsförhållanden och nära beroende av naturförhållandena.

Ehuru under följande riksdagar åtskilliga motioner väckts, som påyrkat

utredning örn införandet av maximalarbetstid även vid jordbruket, lia

några härtill syftande undersökningar rörande lantarbetarnas arbetsförhållanden

hittills icke kommit till stånd i vårt land.

Att jordbrukets arbetstidsfråga sålunda under det senaste årtiondet

blott i ringa mån varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas

sida sammanhänger till väsentlig del därmed, att arbetstidsförhållandena

reglerats på enskild väg, i det att de i stor utsträckning blivit normerade

genom kollektivavtal, ingångna mellan arbetsgivarnas och arbetarnas

organisationer. Den första större avtalsuppgörelsen inom jordbruket

ägde rum hösten 1919, då det upprättades dels ett riksavtal innehållande

allmänna bestämmelser örn arbets- och löneförhållanden, dels fyra

lokalavtal, vilka bland annat innehöllo vissa bestämmelser rörande den

ordinarie arbetstiden. Dessa bestämmelser utvidgades efter hand och

överflyttades 1922 till det riksavtal, som då ingicks för treårsperioden

1922—1925 och sedermera förnyats för följande år och ännu äger giltighet.

I riksavtalet förekomma egentligen blott två arbetstidstyper, nämligen en

mellansvensk oell en skånsk. Enligt den förra utgör den dagliga ordina
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

rie arbetstiden (med frånräknande av raster) för: november S, december

7 1/2, januari 8, februari 8 1h, 1 mars—15 april 9, 16 april—30 september

10 och oktober 9 timmar. Efter frånräknande av vissa avtalsenliga fridagar

uppgår den sammanlagda arbetstiden per år inom nämnda avtalsområde

till omkring 2,650 timmar. I Skåne beräknas den årliga arbetstiden

utgöra omkring 2,700 timmar med följande indelning, nämligen under

oktober och november 9 timmar, december—februari 8 timmar samt

mars—september 10 timmar per dag. Nämnas må, att arbetsgivare tillerkänts

rätt att vid uppgörande av personliga avtal träffa överenskommelse

örn förlängning mot viss kontant ersättning av den ordinarie arbetstiden

med högst en, respektive en halv timme per dag under var och

en av högst två, respektive fyra månader under året, dock ej under de

månader, då arbetstiden uppgår till 10 timmar per dag. Körkarlar äro

Skyldiga att före det egentliga arbetets början — även sön- och helgdagsmorgnar

— verkställa rengöring av spiltorna för och rykt av högst tre

hästar. Beträffande djurskötarnas arbete bestämmes i avtalen endast,

att den ordinarie arbetstiden skall utgöra den tid, som erfordras för djurens

rationella skötsel och vård, vilken tid i reg^l ej får överstiga 10 timmar.

Vidare finnes angivet, att kreatursskötare skall vara fri från arbete

var tredje sön- och helgdag. Arbete utöver den sålunda angivna

ordinarie arbetstiden betraktas i regel som övertidsarbete och tjänstgöring

mellan klockan 9 e. m. och 5 f. m. som nattarbete; i båda fallen skall särskild

ersättning utgå därför.

Understrykas må, att en arbetstidsreglering efter sådana _ enhetliga

grunder, som nu angivits, ingalunda förekommer beträffande jordbruket

i dess helhet utan allenast inom vissa områden, företrädesvis lokaliserade

till slättbygderna i Skåne, Östergötland och Mälarprovinserna. Att

döma av tillgängliga uppgifter synes lantarbetarnas arbetstid icke vara

direkt reglerad genom kollektivavtal inom mera än en fjärdedel av rikets

cirka 2,300 landskommuner och inom dessa i huvudsak å de större egendomarna,

men de indirekta verkningarna härav torde sträcka sig vida

längre.

Beträffande riket i dess helhet, ehuru givetvis blott i fråga om lantgårdar

med mera genomförd arbetsfördelning, kan man erhålla närmare

uppgifter rörande jordbrukets arbetstidsförhållanden och förändringarna

däri under senare år genom den inom socialstyrelsen förda årliga lantarbetarstatistiken,

vilken grundar sig på uppgifter, som under åren 1913—

1928 avgivits av landskommunernas kommunalstämmoordförande och

sedermera från hushållningssällskapens lokalavdelningar. Ett sammandrag

av i denna statistik meddelade uppgifter rörande lantarbetarnas

arbetstidsförhållanden meddelas i nedanstående tabell:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Ancha lagutskottets utlåtande Nr 35.

Jordbrukets medelarbetstid åren 1913—1929.

Genomsnittlig nettoarbetstid i timmar per dag för

| egentliga jordbruksarbetare j körkarlar j kreatursskötare

Sommar1

Vinter 1 2

Sommar

Vinter

Sommar

Vinter

1913............

10.4

7.9

10.6

8.1

n.i

10.8

1914............

10.4

7.9

10.6

8.i

u.i

10.7

1915............

10.S

7.9

10.5

8.1

n.i

10.7

1916............

10.1

7.9

10.4

8.1

n.i

10.6

1917............

10.1

7.9

10.4

8.1

11.0

10.6

1918............

10.1

7.9

10.3

8.1

11.0

10.6

1919............

9.9

7.8

10.2

8.1

10.3

10.3

1920............

9.8

7.7

10.5 *

8.6 2

10.3

10.1

1921............

9.8

7.8

10.5

8.6

10.4

10.1

1922............

9.8

• 7.8

10.5

8.7

10.1

10.1

1923 ............

9.9

7.8

10.6

8.6

10.4

10.2

1924............

9.8

7.8

10.6

8.7

10.4

10.2

1925 ............

9.8

7.8

10.6

8.s

10.4

10.2

1926...........

9.8

7.8

10.6

8.8

10.4

10.3

1927..........

9.8

7.8

10.6

8.8

10.4

10.2

1928.........

9.8

7.8

10.6

8.s

10.4

10.2

1929 ............

9.8

7.8

10.6

8.8

10.4

10.2

Såsom härav framgår, utgör för närvarande arbetstiden för vanliga

jordbruksarbetare med frånräknande av raster i genomsnitt 9.8 timmar

per dag under sommaren och 7.8 timmar under vintern. För körkarlar

tillkommer närmare en timmes rykt per dag. Kreatursskötarnas arbetstid

synes merendels något överstiga 10 timmar per dag året örn. Tillsammans

torde sistnämnda båda arbetargrupper innefatta omkring hälften

av samtliga lantarbetare inom det större jordbruket.

Ser man på tabellens årssiffror för egentligt jordbruksarbete, förkortades

under perioden 1913—1929 nettoarbetstiden örn sommaren med 0.6

timme eller nära 6 procent. Av angivna reducering kom det allra mesta

på de fem åren 1916—1920, under vilka den svenska industrien merendels

kunde glädja sig åt goda konjunkturer. Fabrikerna företogo personalutvidgningar,

som gjorde den redan tidigare flerstädes förefintliga bristen

på lantarbetare ännu kännbarare, och jordbrukets arbetstidsförhållanden

rönte kraftig påverkan av de inom industrien rådande arbetsvillkoren,

vilka då karakteriserades bland annat av successiv nedsättning

av arbetstiden. När efter år 1920 arbetstidsförkortningen inom jordbruket

tills vidare upphörde, synes detta böra sättas i samband med, att den

1 Enligt å frågeformulären lämnade anvisningar avses med sommar de tre månader av

sommarhalvåret, då den ordinarie arbetstiden börjar tidigast och slutar senast (i medeltal),

med vinter de tre månader av vinterhalvåret, då densamma börjar senast och slutar tidigast

(i medeltal).

2 Höjningen fr. o. m. 1920 beror på närmare precisering å frågeformulären av tiden för

rykt m. m.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

23

tidigare så skarpa konkurrensen om arbetskraften mellan jordbruk och

industri nu väsentligt försvagats under inverkan av 1921—1922 års industriella

arbetslöshetskris och de följande årens »rationaliseringskonjunktur»,

som karakteriserades genom att produktionen ökades i väsentligt

hastigare takt än arbetskraftsbehovet. Den kortare, i huvudsak av

klimatiska förhållanden bestämda vinterarbetstiden har däremot, såsom

tabellen ävenledes utvisar, förblivit praktiskt taget oförändrad under alla

de år, som jämförelsen omfattar.

Med ledning av tillgängliga uppgifter örn arbetsdagens längd under

olika kalendermånader och veckodagar (arbetstiden på lördagar är ofta

Va—1 timme kortare) är det möjligt att approximativt beräkna den genomsnittliga

arbetstiden per vecka under hela året och för årets veckor

tillhopa. De beräknade årsmedeltalen för veckoarbetstiden giva vid handen,

att de egentliga jordbruksarbetarnas genomsnittliga arbetsvecka per

år kan uppskattas till cirka 53 timmar. Körkarlarnas veckoarbetstid

blir 58 timmar eller 10 procent längre och kreatursskötarnas 67 timmar

eller 27 procent längre, om hänsyn tages till djurvårdarnas ordinarie

söndagsarbete. En beräkning av antalet ordinarie arbetstimmar per år

meddelas här nedan:

Östra

Småland

Södra

Västra

Norra

Hela

Sverige

o. öarna

Sverige

Sverige

Sverige

riket

Egentliga jordbruksarbetare

... 2,700

2,650

2,800

2,650

2,590

2,680

Körkarlar .....................................

2,970

2,900

3,000

2,870

2,780

2,950

Kreatursskötare.............................

... 3,500

3,530

3,270

3,470

3,400

3,450

Ifrågavarande tal kunna givetvis ej tillmätas högre grad av exakthet.

Med utgångspunkt från dessa uppgifter torde man dock kunna säga, att

årsarbetstiden vid egentligt jordbruksarbete är baserad på 9 timmars arbetsdag,

medan man inom industrien — örn man bortser från det i vissa

fall rätt omfattande övertidsarbetet — räknar med 8-timmarsdag. Täger

man emellertid hänsyn även till den utsträckta arbetstid, som rykt och

djurskötsel pålägger omkring halva antalet lantarbetare, torde man väl

kunna anse jordbrukets arbetstid vara cirka 25 procent längre än arbetstiden

inom de industriella näringsgrenarna. Detta särskilt örn man

beaktar, att inom dessa den möjliga årsarbetstiden av cirka 2,400 timmar

i verkligheten icke torde fullt uppnås ens under goda konjunkturer,

då det faktiska antalet arbetstimmar per år och arbetare plägar hålla

sig vid i genomsnitt 2,100—2,300.

För den föreliggande frågans bedömande torde det vara av intresse

att även något belysa, huru arbetsvillkoren gestalta sig inom jordbruket

i främmande länder.

Lantarbetarnas arbetstid företer inom olika länder stora skiljaktigheter,

beroende på klimatiska förhållanden, jordbrukets struktur, arbetstraditioner,

lagstiftning m. m. Efter världskrigets slut framträdde en

ganska allmän strävan att genomföra åttatimmarsarbetsdagen icke blott

inom industrien utan även inom jordbruket. Härtill syftande lagförslag

framlades i ett flertal länder, men genomfördes blott i ett mindre antal

fall och blevo bestående för framtiden allenast i ett eller två länder.

Även i dessa lia dock förhållandenas utveckling framtvingat betydande

modifikationer i de ursprungliga bestämmelserna, särskilt under inverkan

av den depression, som efter år 1920 varit rådande inom jordbruket

i snart sagt hela världen. Vid internationella arbetskonferensens tredje

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

sammanträde år 1921 hade spörsmålet örn reglering av arbetstiden inom

jordbruket uppsatts på dagordningen, men frågan upptogs ej till realbehandling.

Oaktat ett samtidigt fattat beslut, att jordbrukets arbetstidsfrågor

skulle uppföras på dagordningen vid en följande konferens, har

så hitintills icke skett, i trots av strävanden särskilt av Internationella

lantarbetarfederationen att åstadkomma en reglering av lantarbetarnas

arbetstid i överensstämmelse med andra arbetargruppers.

Arbetstidsförhållandena inom jordbruket lia emellertid under senare

år varit föremål för utredning genom Internationella arbetsbyrån och

Internationella lantbruksinstitutet i Rom, ävensom av den rådgivande

jordbrukskommitté, som utgör ett organ för samarbete mellan nämnda

båda institutioner. Dessa undersökningar lia framför allt belyst de betydande

olikheter i arbetsvillkoren, som på grund av naturliga och historiska

förhållanden råda i skilda länder.

Ser man på, huru jordbrukets arbetstidsförhållanden för närvarande

gestalta sig i våra grannländer, förefinnes för Norge en detaljerad redogörelse

för arbetstidens längd och fördelning inom jordbruket, vilken

ingår i de undersökningar om jordbrukets driftsförhållanden, som utarbetats

av »Det Kgl. Selskab för Norges Vel». Enligt denna källa utgjorde

inom det norska lantbruket, vilket har utpräglad småbrukskaraktär,

bruttoarbetstiden år 1919 i medeltal 13.o timmar under vårbruket, 13.3

timmar under höslåttern, 12.6 timmar under skördetiden, 12.g timmar eljest

under sommarhalvåret samt 10.4 timmar vintertid, medan efter frånräknande

av raster arbetstimmarna blevo respektive lO.o, 10.3, 9.8, 9.7 och 8.5,

vilket häntyder på en årsarbetstid av drygt 3,000 timmar. Kreaturens

vård beräknas börja tidigt och sluta sent, men av den beräknade bruttoarbetstiden

på 13—13.5 timmar per dag beräknas ej mindre än 6—8 timmar

avgå genom uppehåll i arbetet, varför nettoarbetstiden för skötseln

av de merendels fåtaliga kreatursbesättningarna ej blir mera än i genomsnitt

5.s timmar under sommar- och 7.o timmar under vinterhalvåret.

-— I Danmark utgör enligt kollektivavtal med Dansk Landarbejderforbund

arbetstiden 10 timmar 1 april—31 oktober, 9 timmar 1—14 november,

8 /. timmar 15—30 november, 8 timmar 1 december—28 februari, 9 timmar

1—14 mars och 9 7? timmar 15—31 mars eller tillhopa cirka 2,900 timmar

per år vid vanligt jordbruksarbete. Kreatursskötares arbetstid regleras

på sådant sätt, att han blir berättigad till övertidsbetalning, örn hans

arbetstid överskrider 66 1/2 timmar per vecka eller 10 timmar per dag. —

I Finland lia sedan år 1917 från arbetarhåll framförts krav på att

8-timmarslagen skulle utsträckas till jordbruket, och åtskilliga kommittéförslag

lia framkommit (det senaste av år 1917), innebärande en genomsnittlig

årsarbetstid av cirka 9 timmar per dag med ett maximum av 10

(i nordligaste länet 11) timmar. Någon lagstiftning har dock ej kommit

till stånd. Enligt verkställda undersökningar uppgick år 1920 nettoarbetstiden

inom jordbruket till i medeltal 10—10.5 timmar per dag under sommaren

och 7—8 timmar under vintern.

Vad de baltiska staterna beträffar proklamerades i Estland i november

1918 åttatimmarsdag inom såväl industri som jordbruk. Följande

är lagfästes inom lantbruket en årsarbetstid av 2,250 timmar, vars fördelning

på olika månader uppdrogs åt distriktskommittéer, representerande

såväl arbetsgivare som arbetare. Oaktat systemet efter hand modifierades

på sådant sätt, att 9- i stället för 8-timmarsdagen ladås till

grund för årsarbetstiden, framträdde stora svårigheter i tillämpningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets ''utlåtande Nr 35.

Efter liand upphörde distriktskommittéerna och år 1929 avskaffades de

helt. — I Lettland framlades år 1924 ett lagförslag örn att årsarbetstiden

inom jordbruket i genomsnitt skulle uppgå till 9 timmar per dag,

men förslaget antogs icke. — I Litauen var arbetstiden för arbetare

med stat (Deputat) under åren 1922—29 reglerad på 10-timmarsdagens

grund, men bar därefter varit föremål för fritt avtal. — I Polen regleras

lantarbetarnas arbetstid genom kollektivavtal mellan arbetsgivare

oell arbetare eller, örn överenskommelse ej träffas, genom beslut av förlikningsmyndigheterna.

I genomsnitt utgör årsarbetstiden 9 timmar 20

minuter per dag eller cirka 2,800 timmar, vilka fördelas på årets olika

månader så, att nettoarbetstiden per dag växlar mellan 61/t timmar i

december oell 11 !U timmar i juni och juli.

Tyskland lick år 1919 en »provisorisk lantarbetsordning», vilken

fastställde arbetstimmarna till 8 i fyra månader, 10 i fyra andra och 11 i

de fyra återstående, tillhopa motsvarande i normala fall 9 Vs timmar per

dag eller 2,900 per år. I praktiken regleras dock arbetstiden i jordbruket

genom kollektivavtal, vilka genom beslut av vissa myndigheter kunna

göras allmänt förpliktande inom ett visst område. Avtalen stipulera i

vissa fall något längre arbetstid än den nyss angivna normaltiden, men

i allmänhet kortare, ned till 2,700 timmar. För kreatursskötare är arbetstiden

längre och likaså för ogifta tjänare, som åtnjuta bostad och kost

i bondens bus och vanligen få rätta sin arbetstid efter vad gårdsarbetet

kräver. Dock plägar för tjänstefolket fastställas en vilotid örn 8—10 timmar

per dygn. — I Österrike utgöra bestämmelser örn dylik vilotid

huvudinnehållet i de arbetstidsförordningar, som förefinnas i de särskilda

»länderna». Arbetstidens faktiska längd bestämmes dock i huvudsak

genom kollektivavtal, vilka merendels fastställa årsarbetstider örn 2,800

å 2,900 timmar. — Tjeckoslovakien torde numera vara det enda

land, där lagen fastställer S-timmarsdag för jordbruket — örn man bortser

från Italien, där den genom dekret år 1923 införda 8-timmarsdagen

sedan år 1926 utökats till 9 timmar eller t. o. m. mera. Den tjeckoslovakiska

arbetstidslagen av år 1928 jämte senare förordningar medger

undantag för tjänare i husbondens kost, kreatursskötare m. fl., varigenom

arbetstiden för betydande lantarbetargrupper i verkligheten är ordnad

på grundvalen av icke 8-timmars- utan 12-timmarsdag. Närmare bestämmelser

örn arbetstidens längd fastställas merendels genom kollektivavtal,

vilka bland annat pläga innehålla den ur arbetstidssynpunkt viktiga bestämmelsen,

att för daglönare den nionde och tionde timmen betalas efter

samma grunder som de föregående 8 och att särskild övertidsbetalning

först ges fr. o. m. den elfte arbetstimmen. Numera kan 8-timmarslagen

därför knappast anses lia mer än formell giltighet inom det tjeckoslovakiska

jordbruket, såsom belyses av följande allmänt använda arbetstidsschema

för statavlönade körkarlar: januari—februari 8 timmar, mars

—maj 9 timmar, juni—september 10 timmar, oktober 9 timmar, november

—december 8 timmar.

Inom det schweizisk a bondebruket förekommer icke någon reglering

av arbetstiden, vare sig genom lag eller kollektivavtal. Enligt de

undersökningar, som under professor Ernst Laurs ledning verkställts genom

schweiziska bondesekretariatet, utgjorde år 1930 genomsnittliga arbetstiden

(med frånräknande av raster) för stallpersonal 12.25 timmar på

våren, 13.45 timmar under höskörden, 13.io timmar eljest under sommaren,

12.io timmar under hösten oell lino timmar under vintern, medan för andra

Bihang lill riksdagens protokoll 10.12. 9 saini. 2 avd. 3)) haft. t Nr 35.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

manliga lantarbetare motsvarande timsiffror voro respektive 11.25, 13.30,

12.45, II.20 och IO.00. I genomsnitt utgjorde arbetstiden för de båda arbetargrupperna

respektive 12.15 och 11.25 timmar, vilket är något mer än

före kriget, då motsvarande medeltal år 1909 voro respektive 12.oo och

11.15 timmar. — Liknande sjönas förhållandena vara i Frankrike.

Arbetstiden uppges här växla betydligt i olika trakter. I Sydfrankrike

uppges vinbergsarbetarna arbeta 6.7 å 8 timmar allt efter årstiden, medan

i jordbruksbygderna i mellersta och norra Frankrike de dagliga arbetstimmarna

lära vara 10—11 på sommaren och 9 på vintern. — Angående

arbetstidsförhållandena i Belgien är ej mycket bekant, men

för H o 11 a n ds del kunna vissa upplysningar hämtas av de kollektivavtal,

som här i stor utsträckning reglera arbetsvillkoren inom jordbruket

och trädgårdsskötseln. Arbetstiden bestämmes dock efter skäligen

oenhetliga grunder, i det att avtalen än fastställa en enhetlig arbetsdag

örn 10 å 10 V2 timmar året runt, än en efter årstiderna växlande arbetsdag

örn 8—11 timmar. I allmänhet synes årsarbetstiden ligga vid 2,700—

3,000 timmar per år, men för kreatursskötare och herdar kan den stiga

upp till 3,500 å 3,900 timmar.

England har beträtt sin egen väg för arbetstidens reglering inom

jordbruket genom att möjliggöra bestämmande av ett visst timantal såsom

grundval för de veckolöner, som fastställas av paritetiskt sammansatta

lönenämnder i enlighet med 1924 års lagstiftning örn minimilöner

inom jordbruket. Denna normalvecka har i allmänhet fixerats till 50—

54 timmar under sommaren och 48 timmar under vintern, men avvikelser

så väl uppåt som nedåt förekomma i de olika grevskapen, övertidsarbete

medges mot särskild ersättning. För kreatursskötare, kördrängar

och fårherdar är dock arbetstiden i allmänhet längre, ofta 60—62 timmar.

Nu angivna arbetstider gällde i England ännu i början av år 1931, men

under loppet av detta år har, såsom ett led i vissa lönenedsättningssträvanden,

framträtt en tendens att förlänga den ordinarie veckoarbetstiden

i syfte att därigenom reducera den faktiska arbetskostnaden per timme.

Av denna redogörelse framgår, dels att arbetstiden inom det svenska

jordbruket näppeligen kan anses vara längre än inom flertalet andra

jämförliga länder, dels att försöken att reglera jordbrukets arbetstid ‘på

lagstiftningens väg mött stora svårigheter, och att dessa knappast på

något håll hitintills erhållit någon mera definitiv lösning.

Gunnar Huss.

Bertil Nyström.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

27

Bilaga B.

KUNGL. LANTBRUKSSTYRELSEN.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan kungl, lantbruksstyrelsen anbefallts att avgiva yttrande över två

inom riksdagen väckta, likalydande motioner, nr 189 i första kammaren

och nr 281 i andra kammaren örn laglig reglering oell begränsning av

arbetstiden för arbetare inom jordbruket, får lantbruksstyrelsen i ärendet

anföra följande.

Motionärerna erinra, att när 1919 års riksdag fattade beslut örn provisorisk

reglering av arbetstiden för flertalet arbetskorporationer, undantag

gjordes ifråga örn arbetare i jordbrukets tjänst, men att i statsrådsprotokollet

till den kungl, propositionen i ämnet ifrågasattes en senare omprövning

av frågan angående reglering jämväl av jordbruksarbetarnas arbetstid.

Motionärerna göra nu gällande, att under den tid, som förflutit sedan

dett£ riksdagens beslut fattades, åtskilligt inträffat, som gjorde jordbrukets

undantagsställning i detta avseende inom näringslivet mindre

markerad. I sådant avseende framhålles, att de förändringar av arbetsförhållanden

och arbetsformer, som maskinteknikens utveckling medfört,

åtminstone i vad anginge storbruket, väsentligt minskat skillnaden mellan

industriens och jordbrukets driftsformer.

Det synes lantbruksstyrelsen emellertid, som örn motionärerna tillmätt

den ökade motoriseringen allt för stort inflytande på lantbrukets driftsformer.

Ifråga örn det medelstora jordbruket, vartill den vida övervägande

delen av Sveriges jordbruk — örn den brukade arealen avses — är att

räkna, har motoriseringen, enligt vad lantbruksstyrelsen kan finna, under

den gångna tiden icke medfört några egentliga förändringar av sådan natur,

att arbetsformerna därav påverkats. Icke heller ifråga örn det egentliga

storbruket, som omfattar något mer än 10 procent av Sveriges jord,

synes denna motorisering annat än på vissa starkt begränsade arbetsområden

hava medfört avsevärda ändringar uti förevarande avseende. I

stort sett kvarstå således enligt lantbruksstyrelsen förmenande de skäl,

som år 1919 medförde en undantagsställning ifråga om jordbrukets arbetare,

oförändrade.

Jordbrukets beroende av årstidernas växlingar och kanske ännu mer av

väderleken nödvändiggör för dess utövare en betydligt mera elastisk arbetstid,

än som antagligen skulle kunna inrymmas inom lagligen fastställda

regler. Särskilt svårt synes det lantbruksstyrelsen att inom sådana regler

inrymma djurskötares verksamhet. Dessas arbetstid är delvis beroende

av oberäkneliga faktorer, såsom sjukdomsfall m. m., vilka knappast möjliggöra

en lagbunden reglering av densamma.

Lantbruksstyrelsen är fullt medveten, att jordbrukets arbetare i fråga

örn arbetstid, speciellt när det gäller djurskötare, äro sämre lottade än industriarbetare.

De skäl, som framtvingat en begränsning av arbetstiden för

industriens arbetare, göra sig dock icke i samma grad gällande ifråga om

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

deni, som sysselsättas inom jordbruket. Jordbrukets folk arbetar under helt

andra, mera naturliga förhållanden och deras yrke medför i allmänhet icke

samma hälsovåda, som ej sällan det industriella arbetet. Att jordbrukets

folk — såväl arbetare som självständiga utövare — tillmätts en helt annan

och lägre levnadsstandard än andra näringars är emellertid tydligt. Lantbruksstyrelsen

håller före, att jordbrukets arbetande folk i första hand är i

behov av en förbättrad levnadsstandard och en med andra näringsutövare

mer likställd ekonomisk tillvaro. Lantbruksstyrelsen anser sig böra ifrågasätta,

huruvida en reglering av arbetstiden för jordbrukets arbetare icke

skulle komma att verka i rakt motsatt riktning. Det under ekonomiskt betryck

arbetande jordbruket skulle genom en begränsning av arbetstiden

nödgas anställa ett större antal arbetare, det vill säga tvingas till ökade utgifter,

varigenom dess ekonomiska ställning komme att än ytterligare försämras.

Då jordbrukets inkomster äro begränsade, medför enligt lantbruksstyrelsens

förmenande varje ökning av dess utgifter ökade svårigheter

att bereda dess arbetare en tillfredsställande inkomst. Lantbruksstyrelsen,

som behjärtar de svårigheter, varunder jordbrukets arbetare leva, finner

under sådana förhållanden i första hand åtgärder till jordbrukets ekonomiska

stödjande vara av behovet påkallade. Arbetstidsfrågan synes styrelsen

vara en andrahandsfråga.

Motionärernas hemställan utmynnar i ett yrkande på utredning av frågan.

Då lantbruksstyrelsen, såsom av det ovan sagda torde framgå, ej kan

finna åtgärder avseende arbetstidsreglering inom jordbrukets område för

närvarande möjliga att genomföra, utan att jordbruksnäringen samtidigt

åsamkas kännbar olägenhet, saknar lantbruksstyrelsen anledning för närvarande

tillstyrka, att utredning i motionernas syfte kommer till stånd.

Stockholm den 5 mars 1932.

Erik Insulander.

Georg von Zweigbergk,

3215*3. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932:.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.