Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.

27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:40, Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till

lag med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet

inom vissa delar av Kopparbergs län m. m.

Genom en den 16 januari 1932 till riksdagen avlämnad proposition, nr 5,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

1) lag med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom

vissa delar av Kopparbergs län;

2) lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 20 § lagen örn delning av jord å

landet,

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 327)

örn vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning av

jord å landet; och

4) lag med särskilda bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

län.

i) Lag

med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom

vissa delar av Kopparbergs län.

Med ändring av vad lagen örn delning av jord å landet och lagen örn

sammanläggning av fastigheter å landet innehålla häremot stridande förordnas,

att inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län skola i nedan angivna hänseenden gälla

följande särskilda bestämmelser, nämligen beträffande laga skifte till

rubbning av storskifte 1—18 §§, beträffande laga skifte å sådant skifteslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 and. 35 haft. (Nr \0.)

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

som i 1 kap. 2 § under 2 lagen om delning av jord å landet avses, 19—23

och beträffande avstyckning av ägovidd, som överlåtits till annan, 24—

26 $§.

Om laga skifte till rubbning av storskifte.

«

1 *.

För vinnande av lämpligt och redigt skifte må, där det finnes kunna

ske utan någon delägares förfång, ett skifteslag uppdelas i flera skifteslag,

flera skifteslag sammanföras till ett skifteslag ävensom områden av

olika skifteslag sammanföras till ett skifteslag, såframt det prövas kunna

äga rum utan hinder för lämplig ägoanordning inom övriga delar av

skifteslagen. Har område av skifteslag frånskilts detta för gemensamt

skifte med annan mark, skall återstoden av skifteslaget utgöra ett skifteslag

för sig.

Ändå att det ej kräves för ernående av det i första stycket angivna syftet,

må, för begränsande av skiftes omfattning, från skifteslag, däri hys

heminägor ingå, till byn hörande utskog, fäbodemark och annat till heminägor

ej hänförligt område genom avskiljande till ett eller flera skifteslag

uteslutas från delningen, såframt det finnes kunna ske utan någon delägares

förfång och utan att lämpligt och redigt skifte hindras.

2 *.

Har skifte blivit behörigen sökt och finnes vid förrättningens företagande

hinder mot skiftet icke möta av anledning, varom i 1 kap. 10 $

första stycket lagen örn delning av jord å landet sägs, upptaga förrättningsmännen

frågan örn jämkning i skifteslagets omfång.

Yppas därvid skäl att med skifteslag, varå skifte sökts, sammanföra

annat skifteslag eller område av sådant, uppskjutes frågan till nytt sammanträde,

till vilket lantmätaren, genom kungörelse och kallelse på sätt

och inom tid som örn laga skiftes företagande är stadgat, skall inkalla

delägarna i sistnämnda skifteslag eller område. Kan vid det nya

sammanträdet frågan örn skifteslagets omfång ej utan uppskov bringas

till slut, skall, därest dag för frågans vidare handläggning ej kan

tillkännagivas innan sammanträdet upplöses och överenskommelse beträffande

tillkännagivandet av tid och ställe för förrättningens fortsättande

ej träffas vid sammanträdet, vad i 3 kap. 4 § andra stycket lagen

örn delning av jord å landet stadgas äga tillämpning även beträffande

nämnda delägare.

3 *.

Fråga örn tillämpning av 1 § första stycket avgöres av förrättningsmännen

efter överläggning med delägarna.

Innefattar förrättningsmännens beslut, att till ett skifteslag skola sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

3

maniöras flera skifteslag eller delar därav, skall skiftet, såvitt angår

ägor, varå skifte ej är sökt, anses kava blivit börjat den dag, beslutet om

sammanförandet meddelades.

4 §.

Yrkar delägare, att med tillämpning av 1 § andra stycket ett eller

flera områden skola frånskiljas skifteslaget, och prövas binder ej möta,

varom i nämnda lagrum sägs, varde frågan beträffande varje område

eller grupp av områden, som förrättningsmännen finna kunna avskiljas

till särskilt skifteslag, avgjord genom omröstning efter huvudtalet mellan

närvarande ägare av jordbruksfastighet inom det eller de områden

omröstningen avser; och skall beslut örn dylikt avskiljande anses hava

fattats, örn minst två tredjedelar av rösterna utfalla för sådan åtgärd.

Vid beräkning av antalet röstande delägare skola de, vilka med samäganderätt

innebava viss fastighet, tillsammantagna räknas såsom en

delägare; och må ej heller den, som äger flera fastigheter, tillerkännas

mera än en röst.

5 §.

: Sedan skifteslagets omfång blivit bestämt, avgöres genom omröstning

mellan delägarna, huruvida skifte skall äga rum.

Bestrides skifte av ägare av jordbruksfastighet inom skifteslaget, vilka

till antalet, beräknat på sätt i 4 § sägs, utgöra minst två tredjedelar av

närvarande ägare av dylika fastigheter, vare frågan örn skifte i anledning

av den föreliggande ansökningen förfallen. Utfalla åter minst två

tredjedelar av rösterna för skifte, gives dem vitsord.

Uppgå ej rösterna å någondera sidan till antal, som nu nämnts, beräknas,

huru stor del av jordbruksfastigheternas sammanlagda ägobelopp

inom skifteslaget som enligt den vid storskiftet verkställda uppskattningen

innehaves av dem, vilka bestritt skifte. Finnas därvid dessa innehava

minst sex tiondelar av ägobeloppet, vare lag som i andra stycket

första punkten sägs, men i annat fall skall skiftet fortgå.

Förfaller fråga örn skifte, vare därförinnan enligt 3 och 4 §§ fattade

beslut utan verkan.

6 §.

Frågan örn skifteslagets omfång må icke underställas ägodelningsrättens

prövning, förrän sådan omröstning, varom i 5 § sägs, ägt rum. Har

därvid skifte beslutats, skall underställning alltid ske. I annat fall

skall underställning äga rum allenast såframt yrkande därom senast

å det sammanträde, då utgången av omröstningen tillkännagives, framställes

av ägare av jordbruksfastighet inom skifteslag, varå skifte är

sökt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

7 §.

Har genom omröstning enligt 5 § fråga örn skifte förfallit och sokea

inom tio år därefter ånyo skifte å det skifteslag, som med ansökningen

örn skifte vid det förra tillfället avsetts, vare sökanden, därest skifte ej

kommer till stånd, pliktig gälda alla å förrättningen uppkomna kostnader.

Lag samma vare, därest område enligt 1 § andra stycket avskilts till

särskilt skifteslag samt inom tio år därefter skifte å området sökes men

ej kommer till stånd.

8 §.

Vid skifte å skifteslag, däri bys heminägor ingå, skall lantmätaren över

utskog, fäbodemark eller annat område, som från byn avskilts till särskilt

skifteslag, upprätta karta, upptagande vad som finnes nödigt för att tydligt

utmärka gällande gränser mellan olika fastigheter eller ägoinnebav,

ävensom i anslutning härtill upprätta beskrivning.

9 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skall lantmätaren verkställa noggrann

utredning örn äganderättsförhållandena inom samtliga till byn börande

ägor. Kunna därvid delägares rätta andelstal inom hemman eller del

av hemman ej med säkerhet utrönas, må frågan mellan dem, vilkas rätt

därav beröres, avgöras genom förening, örn det finnes uppenbart, att

rätt, som tillkommer innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på

grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras

genom föreningen.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar

och övriga uppgifter, som erfordras för utredningens verkställande.

Lantmätaren skall över utredningen upprätta redogörelse, innefattande

besked rörande vad som tillkommer en var delägare inom byn, och sedermera

å sammanträde, till vilket samtliga delägare i den mark, redogörelsen

omfattar, skola inkallas genom kungörelse och kallelse på sätt och

inom tid som örn laga skiftes företagande är stadgat, föredraga redogörelsen

för delägarna samt föra till protokollet de anmärkningar, som

framställas mot densamma.

Redogörelsen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller

eljest kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.

Yppas under skiftet tvist angående de förhållanden, redogörelsen avser,

skall tvisten underställas ägodelningsrättens prövning.

10 §.

Ingå bys heminägor i skifte, skola, där laga hinder ej möter, till byn

hörande fastigheter så ock i skiftet ingående övriga fastigheter, som äro

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

i en ägares band, i den uti 12 och 13 §§ stadgade ordning under skiftet

sammanläggas till en fastighet; dock må sammanläggning ej äga rum,

såframt ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar fog härför.

11 *.

I avseende å villkoren för sammanläggning enligt 10 § skola gälla följande

särskilda bestämmelser:

1. Hör fastighet till by, vars heminägor ingå i skiftet, skall, ändå att

fastigheten är belägen inom område, som frånskilts skifteslaget, i avseende

å förutsättningarna för dess sammanläggande med i skiftet ingående

fastighet så anses, som örn densamma inginge i skiftet.

2. Utan hinder av att i 6 § andra stycket lagen örn sammanläggning

av fastigheter å landet för sammanläggning stadgade förutsättningar ej

äro för handen, må i skiftet ingående fastighet inom hy, som under 1

sägs, sammanläggas med fastighet, tillhörande sådan by, så ock med annan

fastighet, såframt denna med alla sina ägor ingår i skiftet.

3. Har rätten, enligt vad särskilt är stadgat, beslutat utfärda kungörelse

därom, att utredning rörande äganderättsförhållandena blivit vid

skiftet verkställd, må fastighet, som omfattas av utredningen, göras till

föremål för sammanläggning utan hinder av att ägaren ej erhållit lagfart

å densamma.

12 §.

Sedan äganderättsförhållandena blivit utredda och erforderliga handlingar

införskaffats, skall lantmätaren för delägarna föredraga frågan

örn sammanläggning och därvid redogöra för innebörden och verkan av

sådan åtgärd. Efter det delägarna lämnats tillfälle uttala sin mening,

skola förrättningsmännen avgiva yttrande, vari för varje särskilt fall

angives, huruvida sammanläggning anses böra äga rum eller ej och skälen

härför.

Äro fastigheter, vilka avses skola ingå i sammanläggning, sådana, att

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk därå äger tillämpning, skall i

yttrandet redogöras för de omständigheter, å vilka förrättningsmännen

grundat sin ståndpunkt, varjämte till yttrandet skall fogas sådan beskrivning

över fastigheterna, som i 10 § andra stycket lagen örn sammanläggning

av fastigheter å landet sägs.

13 $.

Förrättningsmännens yttrande i sammanläggningsfrågan jämte övriga

handlingar i ärendet ävensom i fall, som i 12 § andra stycket sägs, karta

över fastigheterna skola av lantmätaren insändas till ägodolningsdomaren.

Sedan denne införskaffat utlåtande från överlantmätaren och den ytterligare

utredning, vartill omständigheterna må föranleda, ävensom vidtagit

de övriga åtgärder, som enligt lagen om sammanläggning av fastig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

beter a landet ankomma å ägodelningsdomaren före ärendes slutliga

avgörande, överlämne han detsamma till ägodelningsrätten, varefter

med ärendet vidare så förf ares, som örn till ägodelningsrätten hänskjutits

prövning av ansökan örn sammanläggning enligt nämnda lag

av de i 10 § angivna fastigheter.

Inställes skifte, skall dessförinnan meddelat beslut örn sammanläggning

förfalla; och skall därom, sedan anmälan örn skiftets inställande inkommit

från förrättningslantmätaren, anteckning göras i lagfartsprotokollet

och lagfartsboken samt i fall, varom i 20 § andra stycket

lagen örn sammanläggning av fastigheter å landet sägs, jämväl i inteok*

ningsprotokollet och inteckningsboken.

14 §.

Sker ägoutbyte, må förrättningsmännen, när skäl därtill äro, efter överläggning

med delägarna besluta att med tillträde av områden, vilka erhållas

vid ägoutbytet, skall anstå till dess de vid laga skiftet utlagda

ägolotterna tillträdas. Har beslut om dylikt uppskov fattats, skola ej

mindre i lag stadgade eller enligt särskilda beslut gällande inskränkningar

i rätten att under skiftet nyttja skifteslagets mark tillämpas jämväl

beträffande därutom belägen mark, som ingår i ägoutbytet, än även

av ägoutbytet föranledda likvider bestämmas samtidigt som motsvarande

likvider vid skiftet.

15 §.

Ändå att i skifte ingående ägor innehavas på grund av sämjedelning,

som kommit till stånd efter 1928 års ingång, må genom förening av närvarande

delägare innehavet antagas till delningsgrund, dock endast såframt

hinder mot ägornas avskiljande icke möter i vad örn avstyckning

är stadgat.

16 §.

Uppstår vid skifte fråga örn delning av vid tidigare lantmäteriförrättning

utlagd lott, som är oskiftad, och finnes därvid, att för viss delägare

ej kan utläggas ägolott i enlighet med vad i 1 kap. 8 § första stycket lagen

örn delning av jord å landet föreskrives, må delningen likväl utan hinder

härav äga rum, såvida för denne delägare kan utläggas ägolott, som tillsammans

med annan honom eller hans make tillhörig jord, örn vilken är

grundad anledning antaga, att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten,

bildar en brukningsdel av beskaffenhet, som för ägolott är i sagda

lagrum föreskriven.

17 §.

Ej må delägare mot sitt bestridande förpliktas att ur by utflytta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

7

18 §.

Då skifte, vari bys heminägor ingått, blivit slutligen fastställt, skall

domaren i domsagan därom genast underrättas.

Om laga skifte å skifteslag, som i 1 kap. 2 § under 2 lagen örn delning

av jord å landet avses.

19 $.

Har område delats genom klyvning, varom i 94 § första stycket sista

punkten i stadgan örn skiftesverket i riket den 9 november 1866 sägs,

eller genom ägostyckning enligt lagen den 25 april 1924 örn ägostyckning

inom vissa delar av Kopparbergs län, som prövats lagligen beskaffad,

må området sedan icke för sig underkastas laga skifte annat än under

enahanda villkor, som i 1 kap. 11 § lagen örn delning av jord å landet

beträffande där omförmälda skifteslag stadgas.

20 $.

Vid laga skifte å skifteslag, vartill höra ägor inom dels område, som

varit föremål för laga skifte till rubbning av storskifte, och dels område,

som ligger i storskifte, må delägare för sin andel i förstnämnda område

icke mot sitt bestridande tilldelas ägor inom sistnämnda område. Äro

delägarna därom ense, skall skiftet begränsas till fastighetens ägor inom

det område, som undergått laga skifte.

21 §.

Vid skifte av ägor inom område, som ligger i storskifte, skall bestämmande

av gräns mot andra ägor icke ske, där det ej påfordras av delägare

eller rågranne. Skiftesförrättning, vid vilken gränsbestämning sålunda

ej ägt rum, skall under de i lagen örn delning av jord å landet för fastställelse

av skifte angivna förutsättningarna förklaras lagligen beskaffad;

och skall i fråga örn handläggning av dylikt ärende och örn fullföljd

av talan mot beslut däri, så ock om verkan av förklaring, som nu nämnts,

gälla vad i samma lag finnes i motsvarande hänseende stadgat beträffande

fastställelseprövning av skifte.

22 $.

Vid skifte av ägor inom område, som ligger i storskifte, skall gälla

vad i 15 § är stadgat örn rätt i visst fall för delägare att träffa förening

om delningsgrund.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

23 §.

Därest vid förrättning för laga skifte jämlikt 1 kap. 8 § första stycket

lagen om delning av jord å landet inom by, vars heminägor ligga i storskifte,

finnes, att för viss delägare ej kan ntläggas ägolott i enlighet med

vad i nämnda lagrum föreskrives, må skiftet utan hinder härav äga rum,

såvida för denne delägare kan utläggas ägolott, som tillsammans med

annan honom eller hans make tillhörig jord, örn vilken är grundad anledning

antaga, att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar

en brukningsdel av beskaffenhet, som för ägolott är i sagda lagrum föreskriven.

Vad ovan sägs skall lända till efterrättelse jämväl då vid skifte fråga

uppstår örn delning av inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning

utlagd lott, som är oskiftad.

Om avstyckning av ägovidd, som överlåtits till annan.

24 §.

Inom område, som ligger i storskifte, må från mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning, avstyckning ske oberoende av tiden för sämjedelningens

tillkomst; och må, när skäl därtill äro, mer än en femtedel avstyckas.

25 $.

Finnes grundad anledning antaga, att efter avstyckning inom by, vars

heminägor ligga i storskifte, den avstyckade ägovidden kommer att läggas

i sambruk med annan samma ägare eller hans make tillhörig jord

till en brukningsdel av beskaffenhet, som i 19 kap. 3 § lagen örn delning

av jord å landet sägs, må avstyckningen äga rum utan villkor av sammanläggning,

ändå att sådan enligt nämnda paragraf erfordras.

Den omständigheten, att efter avstyckning inom by, som nu sagts, stamfastigheten

ej varder så beskaffad som i sagda lagrum föreskrives, skall

ej lända till hinder för avstyckningen, därest stamfastigheten ligger i

sambruk med annan dess ägare eller hans make tillhörig jord och jämte

denna bildar en brukningsdel, som motsvarar nyss omförmälda fordringar

å stamfastighet.

26 $.

Sker avstyckning från fastighet, till vilken hörer mark, som tillagts

fastigheten genom sämjedelning och som är belägen inom område, varom

i 24 § sägs, skall, där ej annat av sakägare påyrkas, å karta över avstyckningen

upptagas allenast avstyckat område jämte den mark, som undantages

för gemensamt ändamål, ävensom sådana fasta punkter och mät
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

9

ningsuppgifter, att varje kartlagt områdes läge i förhållande till stamfastigheten

bliver fullt bestämt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Beträffande förrättning enligt lagen örn delning av jord å landet, som

dessförinnan påbörjats, skola bestämmelserna i denna lag, örn så ske kan,

tillämpas å där avhandlade frågor, som vid förrättningen förekomma till

behandling efter lagens ikraftträdande.

Har vid förrättning enligt lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga

skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län ägoområden med stöd av 2 § 2) i nämnda

lag uteslutits från delningen, vare så ansett som örn de jämlikt 1 § första

stycket denna lag avskilts såsom särskilt skifteslag.

Genom denna lag upphävas lagen den 9 mars 1928 med särskilda bestämmelser

angående avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län

och lagen den 3 maj 1929 med särskild bestämmelse angående rätt att erhålla

laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till stadgande,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

2) Lag

angående ändrad lydelse av 1 kap. 20 § lagen om delning av

jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 20 § lagen om delning av jord å landet

skall i nedan angiven del hava följande ändrade lydelse:

Har, då laga skifte övergår skifteslag, delägare tidigare genom tegskifte

eller storskifte eller genom sådan delning, som i 11 § omförmäles,

eller genom klyvning enligt 94 § första stycket sista punkten i stadgan

örn skiftesverket i riket den 9 november 1866 eller genom ägostyckning

enligt lagen den 25 april 1924 örn ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

län eller genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd eller

genom avstyckning erhållit alla sina ägor i så lämplig anordning att genom

nytt skifte mot kostnaden därför svarande nytta icke kan beredas

honom, vare han ej skyldig ingå i skifte annat än i den mån sådant erfordras

för att övriga delägare skola erhålla så lämplig och redig ägoanordning,

som belägenheten medgiver. Var den äldre delningen teg
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

skifte, skall dock vad nu är sagt gälla allenast i händelse innehavet enligt

tegskiftet skall utgöra delningsgrund.

Utjordar---ägoutbyte.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

3) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 327)

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet.

Härigenom förordnas, dels att 8 § lagen den 18 juni 1926 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av lagen örn delning av jord å landet

skall upphöra att gälla, dels ock att 6 § samma lag skall i nedan angiven

del erhålla följande ändrade lydelse:

6 §.

Genom nya lagen upphävas:

12 kap. — — — sådan allmänning;

kungl, brevet den 19 mars 1839 angående vissa föreskrifter rörande

laga skifte i Gävleborgs län; samt kungörelsen den 18 februari 1859 örn

förändrade föreskrifter i avseende å hesuttenhets- och skiftesväsendet i

Stora Kopparbergs län;

tillika med---lagens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

4) Lag

med särskilda bestämmelser om lagfart inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Med ändring av vad förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å

fång till fast egendom innehåller häremot stridande förordnas som följer:

1 §•

Sker inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län å bys heminägor laga skifte till rubbning

av storskifte, skall rätten, där det ej med hänsyn till förhållandena

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

11

inom byn finnes obehövligt, för det ändamål, som med denna lag avses,

utfärda kungörelse därom att utredning rörande äganderättsförhållandena

inom byn blivit vid skiftet verkställd.

2 $.

Sedan föreskriven redogörelse över äganderättsutredningen för byn

upprättats, skall lantmätaren vid sammanträde med delägarna lämna

dessa tillfälle uttala sig i frågan örn utfärdande av kungörelse enligt

denna lag, varefter lantmätaren till rätten översänder handlingarna i

ärendet jämte förrättningsmännens yttrande däri för den åtgärd, varom

i 1 § sägs.

3 $.

Beslutas kungörelse, varde densamma genom rättens försorg såväl en

gång införd i allmänna tidningarna samt tidning inom orten som ock

tre gånger, minst en månad mellan varje gång, uppläst i kyrkan för församling,

där skifteslaget är beläget.

Kungörelsen jämte sammandrag av redogörelsen, utvisande vad som

enligt densamma tillkommer en var delägare inom byn, skall, likaledes

genom rättens försorg, anslås å rättens dörr samt i sockenstugan eller å

annan lämplig plats inom kommunen.

I kungörelsen skall tillkännagivande lämnas örn den i 5 § angivna

rättsverkan, så ock därom att redogörelsen finnes hos rätten tillgänglig

för granskning.

4 §.

Sedan skiftet blivit slutligen fastställt och ett år förflutit efter sista

kungörandet, skall på grund av skiftet med äganderättsutredningen lagfart

sökas av en var, som därvid redovisats såsom ägare av fast egendom

inom byn.

Är ej lagfart sökt sist å den rättegångsdag för lagfartsärenden, som infaller

näst efter sex månader från det skyldighet, efter vad i första stycket

sägs, inträtt, äge rätten genom vite tillhålla den försumlige att fullgöra

sitt åliggande.

5 $.

Har sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast egendom, som

i jordregistret skall upptagas såsom särskild fastighet eller som utgör

kvotdel av dylik fastighet, skall, där ej nedan annorlunda stadgas, lagfart

på grund av skiftet med äganderättsutredningen meddelas honom å

nämnda fastighet eller fastighetsdel. Hinder mot lagfart å sådan fastighet

eller fastighetsdel möter ej därav, att i densamma efter sammanläggning

ingår fast egendom tillhörande by, som ej med sina heminägor ingår

i skiftet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

6 §.

Är fast egendom, varå lagfart sökes, ej av den beskaffenhet, som i 5 §

sägs, förklara rätten ansökningen vilande, till dess sådant förhållande

visas hava inträffat att egendomen skall i jordregistret upptagas såsom

särskild fastighet. Vad nu sagts utgöra dock ej hinder för beviljande

av lagfart å avsöndring, som skett före den 1 januari 1897.

7 $.

Sökes lagfart samma dag sådan anteckning sker, som i 13 § förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom avses,

eller efteråt, vare ansökningen vilande till dess det visas, att laga

kraft ägande dom finnes i den sak, varom anteckning blivit gjord.

Avser anteckning ej hela den fastighet, varå lagfart sökes, skall, örn

anteckningen gäller kvotdel av fastigheten, vad nu sagts tillämpas allenast

beträffande nämnda kvotdel, men eljest beträffande hela fastigheten.

Varder i sistnämnda fall det som anteckningen avser lagfartssökanden

frånvunnet, må lagfart å återstoden ej meddelas, förrän det

frånvunna blivit från fastigheten lagligen utbrutet.

8 §.

Efter den i 4 § första stycket angivna tid må ej lagfart, som därförinnan

meddelats, läggas till grund för beviljande av lagfart å efterföljande

fång eller av inteckning.

Har genom äganderättsutredningen blivit utrönt, att fast egendom,

varå viss delägare innehaft fång, rätteligen tillkommer annan, vare, sedan

lagfart meddelats den senare, med avseende å verkan av i egendomen

meddelade inteckningar så ansett, som om densamma genom klander

frånvunnits den förre.

9 $.

I kungörelseärendet uppkomna kostnader skola gäldas efter samma

grunder som skifteskostnad.

10 §.

Har rätten beslutat, att kungörelse ej skall utfärdas, må talan mot beslutet

fullföljas ej mindre av envar i äganderättsutredningen upptagen

ägare av fast egendom eller hans rättsinnehavare än även av lantmätaren.

Över beslut att kungörelse skall utfärdas må klagan ej föras.

11 i

Har beslut meddelats örn utfärdande av kungörelse enligt 1 §, skall

därom, så ock, efter det skifte, varom i nämnda paragraf sägs, blivit

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 13

slutligen fastställt, om tiden för fastställelsen anteckning göras i lagfartsprotokollet

och lagfartsboken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932. Den äger tillämplighet jämväl

där laga skifte förrättats enligt lagen den 30 april 1925 rörande vissa

laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län. Är sådant skifte å bys heminägor

vid denna lags ikraftträdande avslutet, skall överlantmätaren skyndsamt

förordna lantmätare att vid sammanträde med delägarna inom

byn föredraga frågan örn utfärdande av kungörelse enligt denna lag och

att vidare förfara i enlighet med vad i 2 § i lagen föreskrives. Tillkännagivande

örn sådant sammanträde skall ske på sätt och inom tid som örn

laga skiftes företagande är stadgat.

Beträffande de förhållanden, vilka framkallat behov av särlagstiftning,

samt grunderna och de närmare skälen för de nu föreliggande förslagen,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen ävensom till nedan nämnda, den 25 augusti 1931 avgivna

betänkande med förslag till förevarande lagstiftning.

Hedan tidigt förekom i Dalarna en livlig liemmansklyvnings- och jordstyckningsverksamhet.

I övre dalalaget — nuvarande Ovan-Siljans och

Nedan-Siljans domsagor samt Nås och Malungs domsaga — gick denna

uppdelning av jorden vida djupare än annorstädes i provinsen och vållade

en oerhörd ägosplittring. Förhållandet hade sin grund väsentligen i en

gammal fast rotad sedvänja, som ännu i mycket sätter sin prägel på fastighetsbildningen

och därmed även på skiftesfrågan i denna bygd, nämligen

den att vid arvskifte envar arvinge tog lott i den arvfallna jorden. Knapphet

på jord uppkom, och till följd härav blev den, som behövde öka ut sin

jord, hänvisad att köpa där tillfälle erbjöd sig. På detta sätt samt genom arv

och gifte samlades ett flertal ägor på skilda ställen under gemensam brukning.

Vanligen kommo såmedelst brukningsdelarna att bestå av ett stort

antal — understundom flera hundra — små tegar, spridda här och var

inom socknen. Sedan gammalt voro gårdarna förenade i stora, tätt sammanbyggda

byar. Gränser mellan dessa saknades; byanamnen voro endast

beteckningar för de olika bosättningarna. Bestämd hemmansindelning

inom byarna fanns ej. Ingen form av legal delning tillämpades; all klyvning

och styckning skedde sämjevis.

För att råda bot på missförhållandena igångsattes i början av 1800-talet

en över hela socknar sig sträckande storskiftesverksamhet, som fortgick

till och med år 1894. Storskiftena utfördes enligt särskilda författningar.

Jordförhållandena

i

Dalarna.

De statsunderstödda

storsk''ftenas

genomförande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

kungl, breven den 9 februari 1802 och den 17 augusti 1804. Enligt dessa

författningar skiftades samtliga socknar inom Ovan-Siljans och Nedan-Siljans

domsagor samt inom Nås och Malungs domsaga med undantag av

Säfsnäs socken ävensom Svärdsjö (numera Svärdsjö, Enviken och Svartnäs),

Gustafs, Stora Tuna och Silvbergs socknar jämte vissa delar av Vika

och Torsångs socknar inom Falu domsaga samt Säters socken inom Hedemora

domsaga. För storskiftenas genomförande beviljades av allmänna

medel anslag, varmed bekostades lantmätarnas arvoden och resekostnader,

men övriga utgifter fingo jordägarna själva vidkännas. För några socknar

bestämdes dock statens bidrag till visst belopp i ett för allt.

Storskiftena skedde sockenvis. Därvid bestämdes inom vilken hy var

jordägare skulle tilldelas ägor för sitt här och var spridda innehav. I

överensstämmelse härmed uppdelades socknens inägor mellan byarna. Inom

dessa skedde därefter uppdelning mellan de dit hänförda jordägarna, vilka

erhöllo var sin lott (åbolott). Skogsmarken, som före storskiftet var samfälld,

uppdelades efter förekommande avvittring på motsvarande sätt mellan

byarna i regel så att för var by utlades tre komplex — hemskog, fäbodeskog

och utskog — samt inom byarna mellan jordägarna, därvid var hy

och var jordägare erhöll så stor del av socknens skogsanslag, som svarade

mot innehavet inägor inom socknen. Inom de senare storskiftade socknarna

undantogs dock viss del av skogsanslaget från byadelningen för att

avsättas såsom besparingsskog under gemensam förvaltning och allmän

uppsikt.

De flesta storskiftena utfördes, till den del de särskilda dalabestämmelserna

ej gåvo anledning till annat, med tillämpning av den allmänna storskiftesförfattningen

av år 1783. På grund av stadgande i kungörelsen den

18 februari 1859 örn förändrade föreskrifter i avseende å besuttenhets- och

skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län utfördes emellertid därefter skeende

skiftesverksamhet i huvudsak enligt gällande skiftesstadga, vilket

främst fick betydelse i utflyttningsfrågan. Dessförinnan förekom ej

tvångsutflyttning av gårdar. Bebyggelsen kom därför att i stort sett förete

samma typ som före storskiftet. Någon verklig tendens till utspridande

av bosättningen har sedermera ej försports. Snarare hava de ökade

anspråken på bekvämlighet i avseende å kommunikationer, ledningssystem

och annat fastare knutit jordägarna till den bebyggda byn. I allmänhet

hava byarna sedan gammalt egen organisation för behandling av byamännens

gemensamma angelägenheter. Beslut meddelas å bystämman,

och såsom ett verkställande organ för stämman tjänstgör en byföreståndare.

För flera byar finnas gamla, av rätten fastställda hyordningar,

där formerna för utövande av hyns gemensamma angelägenheter regleras;

även på senaste tid hava flera sådana reglementen tillkommit.

Vid storskiftena erhölls genom regleringen mellan byarna och dessas

uppdelning i åbolotter en verklig fastighetsindelning. Genom denna kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

15

gruens mellan fastigheter oell skifteslotter kunde storskiftet läggas till

grund för fastighetsredovisningen. Då någon användbar jordebok icke

funnits för ifrågavarande orter, lingö storskifteshandlingarna träda i

stället, därvid åbolotterna erhöllo en betydelse motsvarande hemman i

andra landsdelar. I kungörelsen den 18 mars 1887 örn införande av lagfarts-

och inteckningsböcker vid häradsrätterna i Kopparbergs län bestämdes

ock, att i fastighetsböckerna skulle såsom särskild enbet å eget

upplägg upptagas varje vid storskifte i delningsbeskrivningen såsom särskild

ägolott (åbolott) redovisad fastighet. Även i jordregistret fingo

enligt en särskild förordning den 25 april 1913 skifteshandlingarna ersätta

jordeböckerna.

Med storskiftenas genomförande torde hava avsetts att försätta jord- jordfsrhåiväsendet

i sådant skick, att utvecklingen därefter, utan vidare reglering Ödenäs Mueller

särbehandling, skulle kunna följa samma linjer som i andra delar glstaltning

av landet. En sådan likställdhet har emellertid ej åvägabragts. Till nå- inom de med

gon del har detta förhållande sin grund däri, att man redan i utgångs- stud^torläget

hade att bygga på ett egenartat skiftes- och fastighetsväsen. Främ- liftade

sta orsaken ligger dock djupare och får sökas i det förhållandet att de orterna
faktorer,

vilka givit upphov till det tidigare rådande svåra tillståndet

och framtvingat de allmänna storskiftena, i viss män kvarstått även därefter

och påverkat utvecklingen; även en tidvis rådande mindre lycklig

lagstiftning har satt sitt märke på de nuvarande jordförhållandena.

Vad som i väsentlig grad ger jordväsendets nuvarande tillstånd inom

de storskiftade dalaorterna dess karaktär är den inom en större del av

densamma rådande ägosplittringen och de jämsides därmed uppkomna

oklara äganderätts- och fastighetsredovisningsförhållandena.

Redan i utgångsläget efter storskiftenas genomförande förelåg ägo- Ägoblandning,

blandning i icke obetydlig utsträckning såväl mellan socknar som ock

mellan byar och fastigheter inom en och samma socken. I senare hänseendet

må särskilt framhållas, att inom vissa socknar by tilldelats ägor

i ett flertal fäbodar, i vilka jämväl olika andra byar erhållit del. Nuvarande

ägoblandning socknar emellan har väsentligen uppkommit, då byar

med alla sina spridda ägor utbrutits från en socken för att bilda egen

socken eller för att överföras till annan socken.

Nu rådande ägosplittring har dock i övervägande grad uppkommit på

privaträttslig väg, genom fastighetsomsättningen mellan de enskilda

jordägarna. Åstadkommandet av besuttenheter hade betraktats som en

huvuduppgift för storskiftena. Visserligen utlades vid storskiftena lott

för var jordägare, men de obesuttna lotterna hopfördes i grupper, och

de, som hörde under en grupp, avsågos skola med tiden samlas i en ägares

hand såsom en besuttenhet. Stränga bestämmelser för syftets uppnående

innehöllos i 1804 års kungl. brev. Ingen fick sälja ens hel obesutten

lott till annan än den, som ägde jord inom samma grupp. Två eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

Fastighets
redovisningen.

16 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

flera i eu obesutten ägares hand sammankomna lotter lingö ej därefter

åtskiljas. Lagfart å sådana smärre jorddelar skulle icke få meddelas.

All klyvning under full besuttenhet förbjöds, och allt vad därifrån avvek

skulle anses som en nullitet. Därest ej inom högst tjugu år efter

storskiftets slutförande obesuttenheterna inom en grupp sammansmält till

en besuttenhet, skulle innehavarna lotta örn vem som efter inlösen skulle

besitta det hela.

Emellertid blevo ej de obesuttna lotterna, såsom avsett var, sammanförda;

tvärtom klövos såväl besuttna som obesuttna lotter djupare. Den

gamla seden att uppdela arvfallen jord mellan alla dödsbodelägarna bibehölls

även efter storskiftenas genomförande. Önskemålet att så småningom

få till stånd bärkraftiga jordbruk har sålunda ej gått i uppfyllelse.

I den s. k. mellanbygden, omfattande en större del av de före år

1859 storskiftade socknarna, har ungefär halva antalet brukningsdelar

mindre än 2 hektar åker, och endast mellan 2 och 3 procent av brukningsdelarna

representeras av sådana, som hava mer än 10 hektar åker. I

skogs- och fjällbygden äro brukningsdelarna i medeltal mindre. Fastighetsomsättningen

har emellertid så gott som undantagslöst bestått i en

överföring av mindre ägor från en brukningsdel till annan, varigenom

jordbruken genomsnittligt behållits vid ungefär samma storlek som storskifteslotterna.

Denna form för fastighetsomsättningen har sålunda motverkat

kljrvningens inverkan på brukningsdelarnas storlek, men dessa

båda faktorer hava jämsides ökat splittringen av brukningsdelarnas ägor.

Storskiftesindelningen har brutits sönder; åbolotterna innehavas vanligen

av ett flertal delägare, vilka var för sig hava del jämväl i andra åbolotter.

Byar finnas, där medeltalet fastigheter för delägare överstiger 10,

och exempel finnas å delägare, som innehava andel i över ett hundratal

hemman.

Brukningsdelarnas ägor hava endast i ringa utsträckning blivit på laglig

väg utbrutna. Vid de upprepade arvsdelningarna torde lotterna sällan

eller kanske aldrig motsvarat de i 1804 års brev uppställda fordringarna.

Laga delning kunde alltså ej ske. I stället användes den delningsform,

sämjedelning, med vilken jordägarna redan från tiden före storskiftet

varit förtrogna. Även sedan de storskiftade dalaorterna genom

1881 års hemmansklyvningsförordning blivit likställda med landet i övrigt

beträffande rätten att klyva, har sämjedelningsformen varit förhärskande.

Vanligen har icke upprättats vare sig karta eller någon skriftlig

handling, utvisande huru sämjedelning utförts. Upplåtelser från fastighet

hava praktiskt taget undantagslöst avsett vissa till läget bestämda

ägor att innehavas såsom hemmansdel eller avsöndring. Utbrytning på

grund av dylika arealfång har förekommit i endast obetydlig omfattning.

Härutinnan må erinras, att avsöndringsförfarandet, som var särskilt

lämpat för den här karakteristiska formen för fasti ghetsomsättning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 17

en, var förbjudet för dessa orter intill år 1859 och att ägostyckningsinstitutet

blev tillgängligt först år 1924.

Helt naturligt har redan det förhållandet, att den djupa klyvningen

och styckningen sålunda endast i mindre mån blivit föremål för legal

redovisning, vållat otrygghet i de faktiska besittningsförhållandena.

Härtill kommer, att nöjaktig ledning för bedömande av jordägarnas inbördes

rätt i stor utsträckning ej kan erhållas ur förefintliga fångeshandlingar.

Särskilt må nämnas den oreda, som uppkommit av det allmänna

bruket att i fången uttrycka fastigheterna, av vad slag de än äro,

medelst det vid storskiftet uppskattade inägomåttet, varav ej framgår

upplåtet områdes belägenhet. Härav har uppkommit ovisshet, huruvida

upplåtelse avser andel eller arealförvärv, huruvida med arealförvärv

åsyftats hemmanslott eller avsöndring samt örn och i vad mån skogsmark

och andra åtföljder äro inbegripna i fånget. Felräkningar vid

upplåtna ägors uttryckande i uppskattat innehåll och vid arvsdelningar

äro vanliga. Ej sällan hava i bouppteckningar fastighetsdelar borttappats

eller dubbelförts. Missförstånd rörande den i vissa hänseenden invecklade

storskiftesindelningen hava i talrika fall givit anledning till

missvisande eller rent felaktiga fastighetsangivningar. Dylika förhållanden

och andra felaktigheter hava ofta givit anledning till bristande

övensstämmelse mellan ett hemmans och summan av därunder hörande

fastigheters i fången angivna mått, och även där överensstämmelse i

nämnda hänseende råder, giva fången mången gång en oriktig bild av

delägarnas inbördes rätt. Underlåtenhet att över huvud upprätta skriftlig

fångeshandling var förr ganska vanlig. Före storskiftena behandlades

de små tegarna såsom en handelsvara vilken som helst, och detta

förfaringssätt kunde därefter endast långsamt bortarbetas. I ej ringa

utsträckning förekommer ännu, att skriftligt fång ej kan uppvisas till

stöd för innehavet, och följderna av tidigare försummelser härutinnan

kvarstå ännu i så måtto, att nu gällande fångs behörighet i ett stort antal

fall ej kan styrkas.

Ovan skildrade förhållanden hava återverkat även på lagfartsväsendet.

Örn antalet vilande lagfarter gav en för ett antal år sedan beträffande

Ovan-Siljans och Nedan-Siljans domsagor verkställd undersökning

vittnesbörd; i den förra domsagan framkom ett antal av 26,000 oell i den

senare var siffran 19,000. Ett betydande antal fastigheter torde överhuvudtaget

icke hava blivit föremål för lagfartsbehandling. Där lagfart

emellertid meddelats, har denna olla icke kunnat på ett tillfredsställande

sätt ge uttryck åt ägarens verkliga rätt, på den grund bland annat att

förut omnämnda fel oell oklarheter rörande fångens föremål återupprepats

vid lagfarandet, som måst grundas å den i fångeshandlingarna

nyttjade fastighetsangivningen. Fastighetsväsendets tillstånd har ock

återverkat på jordregistret, som i följd av bristen på fastighetsbildning

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 39 haft. (Nr 90.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Laga skiftesverksamheten.

Orter, där

statsunderstödda

storskiften

icke

ägt rum.

Lagförslagen.

Lagförslagens

tillkomst.

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

hittills ej tillnärmelsevis kunnat återge jordens faktiska fördelning mellan

jordägarna.

Laga skiftesformen blev tillgänglig för de med statsunderstöd storskiftade

dalaorterna först genom 1859 års kungörelse. För rubbning av

storskifte uppställdes dock särskilda villkor. Medan enligt skiftesstadgan

varje enskild delägare kunde påkalla rubbning av storskifte, gällde

enligt 1859 års kungörelse, att örn jordägare, innehavande minst två tredjedelar

av skifteslagets skattetal, förenade sig örn nytt skifte, skiftet borde

företagas; att örn nytt skifte bestreds av delägare, som innehade mer

än hälften av skifteslagets skattetal, frågan vore för den gången förfallen

och ej finge ånyo väckas inom tio år därefter, såvida ej minst två

tredjedelar av delägarna förenade sig i ny ansökan örn skifte; samt att,

i fall rösterna för eller emot icke uppgingo till förut nämnda antal, frågan

gjordes beroende av en prövning av förrättningsmännen. Jämlikt

8 § i promulgationslagen till 1926 års jorddelningslag gälla alltjämt dessa

särbestämmelser örn skiftesvitsord. Ehuru behov av omskifte föreligger

i stor utsträckning, har blott ett fåtal laga skiften verkställts.

Inom de delar av Dalarna, vilka ej storskiftats enligt de speciella dalaförfattningarna,

har utvecklingen följt andra linjer. I sydöstra delen,

bestående av socknarna inom Hedemora domsaga med undantag av Säters

socken och inom Västerbergslags domsaga, hava bybildningen och

skiftesförhållandena utvecklats på i huvudsak enahanda sätt som i angränsande

län. Större delen därav har nu undergått laga skifte. Bergfrälsebygden

kring Falun — Kopparbergs, Sundborns och Aspeboda socknar

samt delar av Vika och Torsångs socknar — uppvisar andra karaktärsdrag.

Före laga skiftets tillkomst har där icke förekommit någon fastighetsindelning

eller någon form av fastighetsbildande skifte. Omsättningen

av ägor har emellertid ej skett på det för de storskiftade orterna

säregna sättet. Utlösen av arvingar har varit allmän. Tillgången på

jord har därför varit jämförelsevis god, vilket möjliggjort arrondering

genom köp och byten av tegarna. Stora områden av bergfrälsebygden

äro nu laga skiftade och hava därmed blivit jämställda med andra delar

av riket. Övriga områden, frånsett vissa enstaka egendomar, hava icke

kunnat upptagas i fastighetsböckerna eller i jordregistret.

Redan tidigt stod det klart, att den före jorddelningslagen gällande

skiftesstadgans regler icke voro i allo lämpade för Dalarnas egenartade

jordförhållanden. Åtskilliga förslag till särskilda åtgärder framkommo

ock, likväl utan att föranleda någon åtgärd. Under förarbetena till den

nu gällande jorddelningslagstiftningen visade sig, att icke heller denna

lämpligen kunde i alla delar givas ett för dalaförhållandena lämpat innehåll.

I anledning härav tillkallades den 27 februari 1920 sakkunniga för

utredning i ämnet. Uppdraget begränsades dock till att avse en under
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

sökning rörande möjligheten att i de storskiftade orterna verkställa skifteslagsindelning

såsom en förberedande åtgärd till genomförande av laga

skiften. Utredningsarbetet inställdes emellertid år 1922.

Frågan upptogs efter vidare linjer år 1923, då riksdagen efter framställning

av Kungl. Majit beviljade anslag till bestridande av kostnaderna

för en utredning angående jordförbållandena i Kopparbergs län.

För uppdragets utförande tillsattes den 27 juli 1923 den s. k. Dalautredningen.

Utan avvaktan å en definitiv särlagstiftning hava sedan efter förslag av

Dalautredningen genomförts vissa från jorddelningslagen avvikande regler

i lagarna den 9 mars 1928 (nr 31) med särskilda bestämmelser angående

avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län och den 3 maj 1929

(nr 73) med särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte

inom vissa delar av Kopparbergs län.

För vinnande av erfarenhet vilka regler borde för framtiden gälla med

avseende å laga skifte till rubbning av storskifte, som verkställts enligt

de särskilda dalaförfattningarna, har igångsatts tolv laga skiften (de

s. k. provskiftena) enligt särskild lag den 30 april 1925 (nr 102). Vid

dessa förrättningar, för vilkas verkställande Kungl. Majit enligt lagen

äger meddela särskilda föreskrifter, hava praktiskt prövats vissa grundläggande

riktlinjer för det slutliga lagstiftningsarbetet. Efter det yttranden

av åtskilliga myndigheter avgivits över preliminära lagförslag,

i väsentliga delar byggda på erfarenheten från provskiftena, avgav Dalautredningen

med betänkande den 25 augusti 1931 det förslag till slutlig

lagstiftning i ämnet, som med vissa, efter granskning i lagrådet vidtagna

mindre jämkningar nu framlagts för riksdagen.

Lagförslagen avse de med statsunderstöd storskiftade orterna. För

övriga delar av länet bar särslagstiftning icke ansetts erforderlig. Ej

heller inbegriper förslaget det under Orsa socken ursprungligen hörande,

men genom beslut år 1863 till Los socken i Gävleborgs län överförda

Hamra kapellag, där storskifte skett enligt de särskilda dalabestämmelserna

men jordförbållandena därefter utvecklats efter samma linjer som

i landet i övrigt.

Förslaget bar inriktats på att jämna vägen för en allt efter behovet

och övriga föreliggande omständigheter successivt skeende omreglering

av ägoförhållandena medelst skiften, omfattande mindre och med hänsyn

till rådande ägoblandnings beskaffenhet och utsträckning lämpligt avgränsade

områden, därvid främst beaktats spörsmålen i vad mån från de

allmänna bestämmelserna avvikande regler böra införas för att blivande

skiftesverksamhet, där sådan kommer till stånd, må i avseende å sättet

för dess utförande bliva efter ortens förhållanden så ändamålsenlig som

möjligt, och huruledes med denna skiftesverksamhet må kunna samtidigt

ernås en ordnad fastighetsredovisning. För att få till stånd en önskad

Lagförslagens

grunder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

Tillstånd till

och omfattningen

av

skifte.

Utflyttning.

omreglering har största möjliga hänsyn ansetts höra tagas till de faktiskt

bestående förhållandena utan ett alltför kritiskt nagelfarande av

dessas överensstämmelse med de vid tiden för deras uppkomst gällande,

ofta mindre lämpliga bestämmelser. Men sedan en gång ett tillrättaläggande

på marken skett och en stadgad fastighetsredovisning upprättats,

har därefter skeende delningsverksamhet ansetts höra i huvudsak

regleras efter de för landet i övrigt gällande grunderna.

Bestämmelser hava därför upptagits huvudsakligen örn laga skifte till

rubbning av storskifte och örn åtgärder i samband därmed för åvägabringande

av en ordnad fastighetsredovisning. För att möjliggöra fastighetsbildning,

medan vederbörande områden ännu ligga i storskifte, har

tillika föreslagits viss modifiering i bestämmelserna rörande sekundär

jorddelning.

Bland de viktigare av de föreslagna bestämmelserna äro de, som avse

behandlingen av frågorna örn tillstånd till och omfattningen av laga

skifte till rubbning av storskifte. Delägarna äga enligt förslaget, liksom

för närvarande, genom omröstning avgöra huruvida skifte i anledning

av gjord ansökan skall komma till stånd. Före omröstningen bestämmes

emellertid omfattningen av det område, som skall ingå i delningen, därest

skifte beslutas. Sökt skiftesförrättning kan utsträckas att avse jämväl

annat skifteslag eller del därav, oberoende av örn skiftesansökan därifrån

gjorts eller örn utsträckningen påyrkats av delägare. För begränsande

av skiftets omfattning må andra områden än heminägor under vissa förutsättningar

genom avskiljande till ett eller flera skifteslag uteslutas

från delningen, ändå att det ej kräves för vinnande av lämpligt och redigt

skifte. Frågan avgöres i sista hand genom omröstning efter huvudtalet

mellan närvarande ägare av jordbruksfastighet inom vederbörande

område, därvid uteslutning sker örn minst två tredjedelar av rösterna

utfalla för sådan åtgärd.

Sedan delningsområdet bestämts, avgöres genom omröstning mellan

ägarna av jordbruksfastighet inom området huruvida skifte skall komma

till stånd eller ej. Äro två tredjedelar av de närvarande, efter huvudtalet

räknat, mot skifte, förfaller skiftesfrågan, men örn samma majoritet

uppnås för skifte, skall skifte äga rum. Uppgå ej rösterna å någondera

sidan till det antal, göres en beräkning efter ägobelopp. Finnes

därvid minst sex tiondelar av jordbruksfastigheternas sammanlagda ägobelopp

inom delningsområdet innehavas av dem, som röstat mot skifte,

förfaller frågan, men eljest skall skiftet fortgå.

I fråga örn utflyttning har upptagits en redan vid provskiftena tillämpad

bestämmelse, att delägare ej må mot sitt bestridande förpliktas att

ur by utflytta. Med orden »ur by» har avsetts att för mera ytterligt

gående fall av trängsel mellan tomterna möjliggöra flyttning av gård till

annan obebyggd tomt eller lucka inom det bebyggda området eller till

plats, belägen i omedelbar anslutning till detsamma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 21

I huvudsaklig överensstämmelse med stadganden i förut omnämnda lagar

den 9 mars 1928 och den 3 maj 1929 hava de i jorddelningslagen för

avstyckning och nydelning genom skifte uppställda villkoren rörande beskaffenheten

av stamfastighet och avstyckad ägovidd resp. ägolott

modifierats därhän, att vid laga skifte till rubbning av storskifte och

vid sekundär delning inom hy, vars heminägor ligga i storskifte, bedömningen

av fastighetsbildningens lämplighet sker med hänsyn tagen till

jämväl annan jord, som vederbörande delägare eller hans make innehar

och med vilken samband råder eller på grundade skäl kan antagas uppkomma.

I avseende å sekundär jorddelning inom områden, vilka ligga i storskifte,

hava bestämmelser föreslagits bland annat i ändamål att underlätta

legal utbrytning samt för att förenkla och förbilliga förrättningarna.

Sålunda har möjligheten till avstyckning från sämjevis utlagd mark vidgats.

Jorddelningslagen medger ej avstyckning från sådan mark annat än

örn sämjedelningen tillkommit före nämnda lags ikraftträdande, och i dylikt

fall får endast en femtedel avstyckas. Enligt förslaget får däremot

avstyckning ske oberoende av tiden för sämjedelningens tillkomst och, när

skäl därtill äro, må mer än en femtedel avstyckas.

Beträffande laga skifte (klyvning) har i nyss angivna syfte föreslagits,

att bestämmande av gräns mot andra ägor icke skall ske, där det ej påfordras

av delägare eller rågranne. Tillika må nämnas, att där fastighet,

som skall skiftas, med vissa men icke alla dess ägor ingått i laga skifte å

hy, delningen enligt förslaget må, såvitt delägarna enas därom, begränsas

till de ägor, vilka varit föremål för laga skifte.

Ernåendet av en ordnad fastighetsredovisning förutsätter, att jordägarnas

inbördes rätt klarlägges, att de olika fastighetsandelar, som äro samlade

i en hand, så långt möjligt sammanläggas samt att fastighetsbokföringen,

jordregistret och lagfarandet bringas i överensstämmelse med de

faktiska förhållandena. Dessa åtgärder på fastighetsväsendets område

hava ansetts böra ske i ett sammanhang och i anslutning till fastighetsbildande

skifte. För ändamålet har därför i förslaget valts det tillfälle,

då bys heminägor undergå laga skifte till rubbning av storskifte. Lantmätaren

skall då verkställa en noggrann utredning om äganderättsförhållandena

inom samtliga till byn hörande ägor och över utredningen

upprätta redogörelse, innefattande besked rörande vad som tillkommer

envar delägare inom byn. För erhållande av ett betryggande resultat

göres även inom områden, vilka uteslutits från delningen, en undersökning

rörande hävden. Densamma utmärkes å karta, vartill upprättas

beskrivning. Förekommande tvistighet angående de förhållanden, redogörelsen

avser, underställes ägodelningsrättens prövning, varigenom alla

äganderättsfrågor bliva avgjorda före det slutliga skiftesarbetet.

För att möjliggöra en vidsträckt användning av sammanläggningsinstitutet

har dels föreslagits vissa avvikelser i de av sammanläggningslagen

Vid delning

utlagd lotts

beskaffenhet.

Sekundär

jorddelning.

Fastighets
redovisningen,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

uppställda sakliga villkoren för sammanläggning, dels ock själva förfarandet

inarbetats såsom ett moment i skiftesförrättningen. Lantmätaren utreder

utan initiativ från delägarnas sida möjligheterna för sammanläggning

i alla de fall, där delägare har mer än en fastighet. Sedan förrättningsmännen

avgivit yttrande, beslutar ägodelningsrätten sammanläggning,

där laga hinder ej möter. Dock får sammanläggning ej ske, såframt

ägaren bestrider åtgärden och han ej uppenbart saknar fog härför.

För lagfartsfrågans lösande har i förslaget till lag med särskilda bestämmelser

örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län upptagits ett särskilt

förfarande med den verkan, att efter skiftet lagfart meddelas med

stöd av skiftet och den därvid verkställda äganderättsutredningen. Sedan

denna slutförts, överlämnar lantmätaren handlingarna jämte yttrande av

förrättningsmännen till lagfartsdomstolen. Där det ej med hänsyn till förhållandena

inom byn finnes obehövligt, utfärdar domstolen kungörelse örn

att äganderättsutredning för byn blivit vid skiftet verkställd. Kungörelsen

sker i stort sett på det i 10 § lagfartsförordningen föreskrivna sätt.

Sedan skiftet blivit slutligen fastställt och ett år förflutit efter sista kungörandet,

skall på grund av skiftet med äganderättsutredningen lagfart

sökas av en var, som därvid redovisats såsom ägare av fast egendom inom

byn. Örn sökanden vid skiftet redovisats såsom ägare av fast egendom,

som i jordregistret skall upptagas såsom särskild fastighet eller som utgör

kvotdel av dylik fastighet, meddelas honom lagfart å fastigheten eller fastighetsdelen

med stöd av skiftet och äganderättsutredningen oberoende av

örn de av lagfartsförordningen uppställda förutsättningar rörande formellt

behörig fångeshandling, laga åtkomst, föregående ägares lagfart

och dylikt äro till finnandes. Särskilda bestämmelser hava föreslagits för

det fall, att den fasta egendom, varå lagfart sökes, ej är av nyss angivna

beskaffenhet eller då klander väckts. Till förhindrande av att med äganderättsutredningen

ej överensstämmande lagfart beviljas med stöd av äldre

fång har intagits den föreskriften, att efter den tid, då lagfart må meddelas

på grund av skiftet, därförinnan meddelad lagfart ej får läggas till

grund för beviljande av lagfart å efterföljande fång eller av Inteckning.

Behovet att åstadkomma bättring i de otillfredsställande jorddelningsförliållanden

och det orediga fastighetsväsen, som uppkommit inom de

delar av Kopparbergs län, vilka undergått storskifte enligt de särskilda

dalaförfattningarna, har under tidernas lopp alltmer gjort sig gällande.

I de nu föreliggande förslagen, vilka grundats å en i nära kontakt med

ortsbefolkningen verkställd utredning, synes spörsmålet örn nu ifrågavarande

orters jorddelnings- och fastighetsväsen hava erhållit en tillfredsställande

lösning. Kiktig synes sålunda den i förslaget till uttryck komna

grundtanken vara att ej söka tvångsvis bringa omskiften av byarna till

utförande mot en utpräglad mening bland delägarna utan i stället befordra

den omdaning, som är önskvärd, genom att reglera skiftesverksam
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 23

heten på det efter ortens förhållanden möjligast ändamålsenliga sätt. Det

synes ock lämpligt att, såsom skett, i vissa hänseenden, där en avvikelse

från jorddelningslagen visserligen rent sakligt måhända tett sig såsom

mindre betydelsefull, likväl upptaga särbestämmelser för att i särskilt

ömtåliga frågor bereda befolkningen full trygghet mot befarade konsekvenser

av den allmänna lagstiftningens tillämpande.

Med denna inställning till frågan ansluter sig utskottet till förslagets

ståndpunkt att alltjämt bibehålla delägarna vid deras medinflytande i avgörandet

av frågan, huruvida sökt skifte skall komma till stånd eller ej,

och finner härutinnan föreslagna regler rörande omröstningsresultatets

beräknande lämpligt avvägda. Särbestämmelserna örn skifteslagsreglering,

genom vilka uteslutits vissa tillfälliga omständigheters inverkan på

frågans avgörande, torde lämna god garanti för att skifte erhåller ett

för varje särskilt fall lämpat omfång, och tvivelsutan lärer den i förslaget

öppnade nya möjligheten att begränsa delningsområdet i ej ringa mån

medverka till genomförandet av skiften å den mark, där behovet av ägosammandragning

gjort sig mest kännbart. Med beaktande i synnerhet

av den vikt jordägarna i förevarande orter fästa vid frågan örn skiftes

omfattning synes det ock innebära en fördel att med den i förslaget angivna

ordningen mellan frågornas behandling delningsområdet redan är

bestämt, då delägarna gå att genom omröstning avgöra, huruvida skifte

skall äga rum. Såsom nödvändig betraktar utskottet förslagets bestämmelse,

att delägare ej må mot sitt bestridande förpliktas att ur by utflytta.

Att den vid provskiftena tillämpade likalydande föreskriften varit

väl avvägd, lärer ock vara den förbärskande meningen bos ortsbefolkningen

själv.

Enligt vad utredningen visar, befinner sig fastighetsväsendet i stora

delar av bär ifrågavarande orter i sådant skick, att åvägabringandet av

ordning och reda däri framstår såsom en uppgift, snart sagt lika viktig

som den att få ägorna väl sammanförda på marken. Att den förra uppgiften

icke kan på ett fullt tillfredsställande sätt lösas annorledes än i

samband med den senare, torde vara otvivelaktigt. Förslaget innefattar

i denna del — utskottet syftar härvid främst på lagfartsfrågan — långt

gående avvikelser från de principer, varpå den allmänna lagstiftningen

uppbyggts. Utskottet tvekar emellertid ej att tillstyrka förslaget härutinnan.

Fastighetsväsendets tillstånd nödvändiggör extraordinära åtgäider,

och för ernående av samstämmighet mellan den genom skifte skapade

fastighetsindelningen oell lagfarandet torde den föreslagna vägen

att grunda lagfarandet å skiftet med den därvid verkställda äganderättsutredningen

vara ofrånkomlig.

Såsom ett led i äganderättsutredningen skall jämlikt 8 § i huvudförslaget

upprättas karta över mark, som uteslutits från delningen. På vilket

sätt kartan skall upprättas anges ej i den föreslagna lagtexten, men enligt

motiven avses densamma, i likhet med vad som tillämpats vid prov
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

skiftena, skola lämpligen åstadkommas genom kopiering och sammanställning

i erforderliga delar av förefintliga tidigare förrättningskartor

samt sammanställningskartans komplettering medelst inläggande å densamma

av nytillkomna hävdelinjer. I allmänhet torde dylik karta vara

tillfyllest. Då emellertid nymätning i vissa fall kan visa sig nödvändig

eller ur arbetssynpunkt fördelaktigast, finner utskottet visserligen icke

lämpligt att i lagtexten fastslås visst tillvägagångssätt för kartans åstadkommande,

men utskottet utgår ifrån att i de instruktionella föreskrifter,

vilka torde erfordras rörande redovisningen av utesluten mark, anvisning

till undvikande av onödiga arbeten och därav följande kostnader

meddelas örn kartans upprättande på enklaste sätt, som utan äventyrande

av ändamålet är möjligt.

Emot lagförslagens närmare utformning har utskottet intet att erinra.

I detta sammanhang anser sig utskottet höra fästa uppmärksamheten på

en av lagrådet vid granskningen av förevarande förslag behandlad fråga

rörande sammanläggning av makars fastigheter. Lagrådet har därvid

uttalat, att fastigheter, tillhörande olika egendomsslag inom äktenskapet,

icke kunna med varandra sammanläggas, enär de måste betraktas antingen

tillhöra olika ägare eller ock innehavas med olika rätt.

Uppenbarligen kan det i många fall ur fastighetsbildningssynpunkt och

av andra skäl vara till högst väsentlig olägenhet, att dylika ägor, vilka

vanligen sambrukas under en och samma gård, ej kunna sammanföras

till en fastighetsenhet. Härutinnan må erinras örn de fordringar jorddelningslagen

för att förhindra uppkomsten av icke bärkraftiga jordbruk

eller eljest olämpliga fastighetsbildningar uppställer för fastighets uppdelning

genom skifte eller avstyckning. Äga makarna outbrutna andelar

av fastigheter, kunna hinder mot legal fastighetsbildning möta härutinnan

att andelarna icke var för sig uppfylla fordringarna å en självständig

fastighet. Därjämte ligger det i sakens natur, att brukningsenhetens

redovisning i flera fastigheter ger en ogynnsam utgångspunkt för blivande

fastighetsbildning. Sålunda torde icke sällan legal utbrytning av

ett frånsålt område omöjliggöras, på den grund att väl brukningsenheten

men icke den däri ingående fastighet, varifrån avstyckning avses skola

ske, ensamt för sig kan tåla den ifrågasatta minskningen i ägovälde.

Icke minst göra sig olägenheterna påminta vid skifte, då gårdens på

marken sammanförda ägovälde i allmänhet måste i karta och handlingar

genom linjer, som icke iakttagas vid brukningen, uppspjälkas i olika

lotter, vilka i avseende å sammansättning och belägenhet måhända bliva

mindre lämpade såsom fristående fastigheter, eller då understundom makarna

löpa risken att innehavda fastighetsandelar läggas i gemensam

lott med olika andra delägares andelar.

Onekligen framträder angelägenheten att i här avsedda fall kunna genomföra

sammanläggning med särskild skärpa i de storskiftade dalaorterna,

där de redan i och för sig synnerligen små jordbruken regel
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 25

mässigt äro uppdelade på ett flertal fastigheter eller fastighetsdelar. Till

belysning kan nämnas, att i vissa av de skifteslag, som nu undergå provskifte,

ägolotternas antal enligt verkställd undersökning måste i följd av

nu omnämnda hinder mot sammanläggning ökas med över ett hundratal

och att i ett av skifteslagen därav uppkommer en till omkring

10,000 kronor uppskattad merkostnad för delningsarhetet. Ett

förhindrande så långt möjligt av att brukningsenheterna utgå ur skifte

fördelade på flera lotter är i dessa trakter av särskild vikt, till följd av

att förhållandet lätt inbjuder till ett förnyat användande av tidigare

missbruk i sättet att fördela arvfallna fastigheter. Spörsmålet är emellertid

ingalunda begränsat till enbart Dalarna. Mångenstädes i landet

råda förhållanden, som understryka här angivna synpunkter. Utskottet

kan icke nu göra något uttalande därom, huruvida och under vilka förutsättningar

nu förefintliga hinder mot sammanläggning av makars

fastigheter med hänsyn till därvid uppkommande familjerättsliga spörsmål

kunna undanröjas, och örn de närmare regler, vilka i övrigt kunna

tarvas för genomförande av en dylik ändring, men utskottet anser frågan

icke minst i det allmännas intresse av en lämplig fastighetsbildning vara

av dea vikt, att en utredning i ämnet hör komma till stånd.

Enligt vad Dalautredningen upplyst har ännu icke kunnat framläggas

utredning rörande kostnaderna för skiftesverksamheten. Till grund för

denna utredning måste nämligen göras en beräkning av kostnaderna för

provskiftena och dessas fördelning å olika förrättningsåtgärder, en beräkning,

som icke kan göras, förrän åtminstone ett flertal av skiftena

slutförts. Med beaktande av den föreslagna bestämmelsen rörande utflyttning

förefaller sannolikt att kostnaderna för skiften komme att, utförda

enligt de nya grunderna, hålla sig vid lägre belopp än örn jorddelningslagen

bleve tillämpad, men man lärer med tämligen stor visshet

kunna förutse, att skiftena under alla förhållanden skola på grund av den

rådande ägosplittringen och den tidsödande utredning, de tilltrasslade

äganderättsförhållandena kräva, visa sig i regel uppgå till väsentligt

större kostnad för areal än skiften i allmänhet i landet. Onekligen hade

det därför varit önskvärt, att vid lagärendets behandling kunnat överblickas,

huru en blivande skiftesverksamhet kan beräknas gestalta sig även

i kostnadshänseende. Då emellertid spörsmålet örn och i vad mån omständigheterna

betinga särskilda grunder för det allmännas bidrag till

kostnaderna icke torde böra få inverka på utformningen av reglerna för

delningarnas utförande, anser utskottet hinder ej möta mot att nu genomföra

förevarande lagstiftning. Utskottet har funnit angeläget betona,

att utskottet i nu föreliggande utlåtande icke giver uttryck åt någon

ståndpunkt i fråga örn grunderna för statens bidrag till den jorddelningsverksamhet,

som enligt nämnda lagstiftning må komma till stånd, samt

att denna fråga enligt utskottets mening bör upptagas till förutsättningslös

prövning, sedan den tillämnade utredningen framlagts.

Hillring till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 and. 35 hafi. (Nr 40) ■''!

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande Nr 40.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte bifallas av

riksdagen; samt

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning,

huruvida och i vad mån bestämmelser höra

utfärdas för undanröjande av nu förefintliga hinder

mot sammanläggning av makar tillhöriga fastigheter,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 81 maj 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

trän lörsta kammaren: herrar Westman, Linder*, von Geijer, Frändén, Lindhagen,

Norman, P. Sandström och Granström;

{rån andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Andersson i Rasjön*, Johanson

i Hallagården*, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken, Sandström i Nyland, Ljung och

Isacsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

I 17 § stadgas: »Ej må delägare mot sitt bestridande förpliktas att ur

by utflytta.» Denna bestämmelse inför således för de i lagförslaget omfattade

delarna av landet ett upphävande av den gamla utflyttningsskyldigheten,

som varit ett särmärke för svensk skifteslagstiftning. Denna

innefattar tillika ett lojalt upprätthållande av dalallmogens behov att

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 40. 27

sammanbo i byar till ömsesidig hjälp och trevnad. Det må vid denna

folkseds lagfästande nu tillfogas endast den erinringen, att ett sådant

lagbud förutsätter, att skiftena för viss delägare ej utläggas så långt

ifrån byn, att dennes möjlighet att bibehålla sin förutvarande boningsplats

eller utbyta den mot någon annan, som praktiskt taget kan sägas

fortfarande ligga inom byn, omöjliggöres. Därmed skulle ett utflyttningstvång

i alla händelser bibehållas.

Detta upphävande av utflyttningstvånget för en viss landsända leder

uppmärksamheten även på ett begrundande, i vad mån den nya grundsatsen

bör överflyttas även till andra delar av landet.

De svenska jordbrukarna ha fått icke minst genom utflyttningstvånget

ett särmärke över sig. Man har kallat dem för »ensittare». Ur jordbruksteknisk

synpunkt har kanske detta haft övervägande fördelar. I

vår tid resa kostnaderna för uppförande av nya byggnader helst långt

ifrån kommunikationer svårigheter, som fordom icke förefunnos. I all

synnerhet har däremot utflyttningstvånget haft sin skuggsida i att beröva

jordbrukarna det sällskapliga umgänge och den ömsesidiga hjälp,

som de behöva under hela året och icke minst under vårt lands långa

vintrar. En stark skugga över ensittareväsendet lär inhämtas av statistiska

utredningar örn anledningarna till uppkomna sinnessjukdomar.

Ensittarsystemet i avlägsna skogsbygder och framför allt i de nordligare

delarna av landet lär tillsläppa ett oproportionerligt stort procenttal av

sinnessjuka i förhållande till tätare bebyggda trakter inom landet.

I nyare kolonisationsförfattningar har därför införts föreskrift, att

minst tre kolonat böra läggas intill varandra. Denna nybildning i bosättningspolitiken

skall nu få ett insteg även i skiftesväsendet. Det synes

mig som sagt därav Följa, att en undersökning örn utflyttningstvångets

upphävande även i det övriga landet är en tidsfråga. Den bör, såvitt

jag förstår, omedelbart upptagas av statsmakten såsom en naturlig fortsättning

på den nu inslagna nya vägen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:348 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser örn delning av jord å landet inom vissa delar a a1 i texten