Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.

1932-06-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk

inblandning i importerad bensin av motoralkohol,

framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i

första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren

av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville

besluta, att det skall åligga importör av för motordrift avsedd bensin att av

den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst 10 procent i en blandning,

bestående av 75 procent bensin och 25 procent motoralkohol, framställd

ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Motionärerna hava även

hemställt, att utskottet ville formulera eventuellt erforderlig författningsföreskrift

i ämnet.

Beträffande de skäl, som motionäi''erna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver, begärt yttrande av kommerskollegium. De handlingar, som i

anledning härav kommit utskottet till handa, finnas, med vissa uteslutningar,

fogade såsom bilagor vid detta utlåtande; och tillåter sig utskottet hänvisa

till desammas innehåll.

Den av motionärerna omtalade motoralkoholen är sulfitsprit, bestående

av etylalkoliol, som tillverkas genom jäsning av avfallslut från sulfitcellulosafabrikationen.

Enligt uttalande av föredragande departementschefen i kungl,

proposition nr 193 till 1924 års riksdag är det till fullo konstaterat, att sulfitspriten

är ett tekniskt fullgott motorbränsle. Departementschefen yttrade

vidare, att betingelserna för konstruktion och tillverkning av speciella spritmotorer

vore fullt kända och tillförlitliga. De förändringar, som vanliga

bensinmotorer behövde undergå, för att spritbränsle med fördel skulle kunna

användas för deras drivande, vore relativt obetydliga. En blandning av

alkohol och bensin i vissa proportioner torde, uttalade departementschefen,

med god effekt kunna utan någon som helst ändring av motorerna användas

i vanliga bensinmotorer. Såsom framgår av de vid detta utlåtande fogade

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 2 avd. 37 haft. (Nr 42.) j 149 32 1

Tekniska,

statistiska och

ekonomiska

uppgifter.

Motorsprit.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

bilagorna, utgör en blandning av 75 procent bensin och 25 procent sulfitsprit,

vars alkoliolhalt uppgår till 99 å 100 procent, ett motorbränsle av

större effektivitet än oblandad bensin. Denna blandning benämnes lättbentyl.

Den första sulfitspritfabriken — den Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag

tillhöriga fabriken vid Skutskär — igångsattes år 1909. Under de

följande åren till och med 1916 färdigbyggdes ytterligare tre fabriker. Kristidens

avspärrning från utlandet och särskilt svårigheterna att erhålla bensin

samt de höga prisen därå stimulerade sulfitindustrien att i forcerat tempo

bygga spritfabriker. Hela antalet sulfitspritfabriker uppgick 1931 till 22 med

en sammanlagd årlig tillverkningskapacitet under förutsättning av oavbruten

tillverkning i normal omfattning av sulfitmassa av 18 ä 20 miljoner liter

100-procentig sprit. Vid endast 18 av dessa fabriker var under år 1931

tillverkning av sulfitsprit i gång. De övriga 4 fabrikerna voro delvis demonterade.

Endast 10 av sulfitspritfabrikerna äro utrustade med sådana

anläggningar, som äro erforderliga för framställning av den i lättbentylen

ingående högprocentiga sulfitspriten. Kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,

som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol, uppgår vid full

drift till omkring 12 miljoner liter 99- ä 100-procentig sprit årligen. För

sin tillverkning kunna sulfitspritfabrikerna räkna med avsättning — förutom

såsom bränsle för motordrift — till förtäring, för tekniskt bruk och för

export. De fabriker, som leverera sprit till förtäringsändamål, äro icke utrustade

för tillverkning av motorsprit. Ur publikationen »Meddelanden från

Sveriges kemiska industrikontor», årgång 1932 s. 80, tillåter sig utskottet

hämta följande tabellariska översikt över tillverkningen och försäljningen av

sulfitsprit, beräknad till 100-procentig alkoliolhalt, under åren 1918—1931.

Sulfitsprit å liter 100 %.

Fabrikernas

kapacitet

c:a

För

s ä 1 j n i

“ g

År

Fabrikernas

tillverkning

Till

hushålls- och tekn.

ändamål

Till

renings-

verken

Motorsprit

Export

S:a

försäljning

1918...........

6,000.000

3,379,674

1,309,136

1,663,604

2,972,740

1919............

14,000,000

5,381,064

1.899,758

285,776

497,163

403,434

3,086,132

1920............

19,000,000

7.752,696

585,584

4,786,042

—

4.294,137

9,665,764

1921............

20,000,000

6,977,928

451,989

58,008

—

6,090,677

6,600,675

1922............

20,000,000

5,945,365

537,556

399,589

31,991

3,216,334

4,185,472

1923...........

20,000,000

1,665,540

696,094

523,225

86,761

1,306,811

2,613,491

1924............

20,000,000

3,229,526

1.995.426

859,160

166,927

1,168,496

4,190,009

1925............

20,000,000

6.550,441

2,083,207

856,925

957,489

1.090,842

4,988,463

1926...........

20,000.000

6,974,502

2,676,453

655,390

2,409,395

929.040

6,670,278

1927...........

20,000,000

8,399,962

2,421.905

598,384

3,507,318

1.388,663

7,916,270

1928............

20,000,000

7,288,428

2,956,868

762,840

2,584,048

852,143

7,155,899

1929...........

20,000,000

11,314,400

3,470,994

1,298,040

4,827,811

1,200,083

10,796,928

1930............

20,000,000

15,782,409

4.383,430

1,134,709

7.660,997

476,367

13,655,503

1931............

20,000,000

14,312,160

4,367,447

1,787,316

8,548,161

92,924

14,795,848

Av den till reningsverken levererade sulfitspriten användes en del till

förtäringsändamål. Enligt vad utskottet under hand inhämtat, försåldes år

1931 för användning till sådant ändamål cirka 686,500 liter sulfitsprit, beräknad

efter 100-procentig alkoliolhalt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

3

I detta sammanhang får utskottet nämna, att enligt den nyssnämnda

publikationen, årgång 1932 s. 78, tillverkningen av sulfitcellulosa uppgått

till följande myckenheter under nedannämnda år.

Tillverkning av siililtcellulosa i Sverige åren 1913—1931.

År

Ton

(torr vikt)

1913 ....................

........... 705,050

1926 ...................

............. 1,055,735

1927 ....................

............. 1,116,193

1928 ....................

............ 929,019

1929 ...................

............ 1,232,221

1930 .....................

........... 1,231,093

1931 c:a ...............

............ 1,024,000

Enligt uppgift i bevillningsutskottets betänkande nr 50 vid innevarande

års riksdag är priset för sulfitbrännvin, som inköpes av partihandlare med

rusdrycker från fabrikernas försäljningsbolag, 22.7 öre för liter av normalstyrka,

d. v. s. med 50 procents alkoholhalt. Samma pris erhålles för den

myckenhet sulfitsprit, som levereras till reningsverken för annat ändamål

än brännvinstillverkning. Enligt nämnda betänkande är motsvarande pris

för den till tekniskt bruk avsedda skattefria spriten 16.6 öre och för motorsprit

12.5 öre. Partipriset för 100-procentig motorsprit lär i överensstämmelse

härmed uppgå till 24 ä 25 öre per liter. Efter vad utskottet inhämtat

plägar lättbentyl betinga ett minutpris, som är ett öre högre än minutpriset

för bensin.

Enligt förordningen den 3 maj 1929 örn särskild skatt å bensin och

motorsprit skall för motorsprit erläggas skatt med 6 öre för liter. I vad

förordningen avser motorsprit skall den emellertid enligt stadgande i förordningens

övergångsbestämmelser träda i kraft först den 1 juli 1933, därvid

skatten under tiden till den 1 juli 1934 skall utgå efter allenast 3 öre för liter.

Ur »Sveriges officiella statistik» avdelningen »Handel», i vad avser år

1931 kompletterad med uppgifter, som under hand inhämtats från kommerskollegii

statistiska byrå, tillåter sig utskottet hämta följande uppgifter angående

Sveriges import och export av bensin. Yärdeuppgifterna äro grundade på

importörernas tulldeklarationer, vilka avse bensinens inköpspris inberäknat

frakt, assurans och andra kostnader för varans förande till svensk hamn.

Sveriges införsel oell utförsel av bensin åren 1927—1931.

Å r

1 n i’ ö

r s e 1

Utfc

rael

Uter

kronor

liter

kronor

1927 ............................................

232,126,895

29,807,892

218,219

53,355

1928 ...........................................

1929 ...........................................

312,159,064

341,589,428

35,953,342

41,194,431

2,643,242

413,317

323,721

64,179

1930 ...........................................

1931 .............................................

411,902,952

431,217,836

46,581,101

29,719,031

4,423,107

775,986

535,566

66,249

Bensin.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Riksdagsbehandling

av frågor or

sulfitsprit.

Riksdagen

1923.

Riksdagen

1924.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

I ovanstående siffror äro icke de myckenlieter bensin inbegripna, vilka

förvarats i tullnederlag i Sverige och därifrån utförts ur riket utan att förtullas.

Sådan utförsel har under den med ovanstående tabell avsedda tiden

enligt uppgift från generaltullstyrelsens statistiska avdelning ägt rum åren

1930 och 1931, med 1,092,419 liter under år 1930 och 24,182,602 liter under

år 1931.

Bensinpriserna hava under senare år sjunkit, vilket belyses därav, att enligt

uppgift i kungl, proposition nr 174 till innevarande års riksdag, s. 48,

detaljhandelspriset för bensin i Stockholm på sommaren år 1925 var 40 öre

för liter samt år 1929 30 öre för liter. För närvarande är det 22 öre för liter.

Enligt förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och

motorsprit sådan den lyder enligt förordningen den 29 april 1932 skall för

bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas särskild skatt av

10 öre för liter. Denna skattesats, vilken innebär en förhöjning av bensinens

beskattning med 2 öre i förhållande till vad tidigare gällt, trädde

enligt kungörelse sistnämnda lag i tillämpning den 1 maj 1932. För bensin,

som införes till riket, skall enligt kungörelse den 19 juni 1931 örn vissa

ändringar i tulltaxan erläggas tull med 10 öre för 100 liter.

Inom riksdagen lia åtskilliga gånger väckts frågor örn främjande av motorsprittillverkningen.

Med förbigående av tidigare tillfällen, då så skett,

får utskottet nämna, att vid 1923 års riksdag inom första kammaren av

herrar Frändén och Enhörning väcktes en motion, nr 73, i vilken hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära

skyndsam utredning och förslag till sulfitspritens utnyttjande såsom nationellt

motorbränsle. På hemställan av vederbörande tillfälliga utskott avlät

riksdagen skrivelse till Kungl. Majit, nr 205, med anhållan att Kungl. Majit

täcktes föranstalta örn skyndsam utredning om och förslag till sulfitspritens

utnyttjande som motorbränsle.

Under åberopande av nämnda riksdagsskrivelse framlade Kungl. Majit

för 1924 års riksdag proposition, nr 193, med förslag till förordning om

vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri

sprit, m. m. Enligt detta förslag skulle, utan iakttagande av försäljningsbestämmelserna

i nämnda förordning, få för användning till motordrift försäljas

på särskilt sätt denaturerad motorsprit. Kätt att försälja sådan sprit

skulle tillkomma tillverkare och av denne eller hans ombud antagna återförsäljare.

I propositionen upptogs frågan, huruvida i lag borde föreskrivas blandning

av sulfitsprit och bensin för användande såsom motorbränsle. Efter

att hava redogjort för vissa skrivelser i denna fråga från aktiebolaget

svensk sprit och Sveriges industriförbund anförde föredragande departementschefen

:

I nu berörda skrivelser från aktiebolaget svensk sprit och Sveriges industriförbund

angivas sålunda, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

tvenne utvägar såsom tänkbara, därest man vill säkerställa sulfitspritens

utnyttjande såsom motorbränsle. Antingen skulle det i lag föreskrivas, att

den bensin, som försåldes för motorändamål, skulle vara uppblandad med

sulfitsprit i viss myckenhet, eller också skulle bensinen åsättas en tull eller

annan skatt av sådan storlek, att sulfitspriten bleve konkurrenskraftig gentemot

densamma. Bägge dessa förslag hava av kommerskollegium och kontrollstyrelsen

samt ingenjörsvetenskapsakademien gjorts till föremål för ingående

utredningar.

Då till stöd för det förstnämnda förslaget, bland annat, åberopats, att

detsamma genomförts i Frankrike, funno ämbetsverken och akademien det

önskvärt, att uppgifter införskaffades rörande, bland annat, de erfarenheter

i skilda hänseenden, särskilt av teknisk art, som vunnits under den tid

ifrågavarande lagstiftning tillämpats i nämnda land. Kommerskollegium

hemställde därför i samråd med kontrollstyrelsen och ingenjörsvetenskapsakademien

om uppdrag för tvenne personer, eventuellt tillsammans med en

tredje av aktiebolaget skattefri sprit utsedd, att i nämnda syfte företaga en

studieresa till Frankrike. Då dessutom till stöd för förslaget anförts, att

liknande åtgärder planerats i Tjeckoslovakiet, begärde ämbetsverken tillika,

att en av de nyss åsyftade personerna måtte erhålla i uppdrag att, i samband

med annan resa, i Tjeckoslovakiet studera användningen av sprit såsom

motorbränsle. Bägge dessa framställningar biföllos av Kungl. Majit.

Ett sammandrag av de avlämnade redogörelserna för under studieresorna

inhämtade upplysningar återfinnes i ämbetsverkens (såsom bilaga B till

propositionen fogade) utlåtande den Ii mars 1924. Här skall därför beträffande

dessa upplysningar endast anföras, dels att man i Tjeckoslovakiet icke ansett

sig kunna införa någon tvångslagstiftning av antydd art utan inskränkt sig

till att påbjuda en sprit-bensolblandnings användande för statsförvaltningarnas

behov, varjämte sprit-bensolblandningens konkurrensförmåga gentemot

bensinen stötts genom en relativt hög tull och omsättningsskatt å bensolen,

dels att förenämnda franska lagstiftning endast i ringa omfattning kunnat

effektivt tillämpas. Något direkt stöd för de ifrågasatta tvångsåtgärderna

kunde enligt nämnda ämbetsverks och ingenjörsvetenskapsakademiens uppfattning

icke hämtas från de åberopade utländska förebilderna. Den tekniska

utredning, som vore erforderlig för att man skulle kunna avgöra, vilket

blandningsförhållande, som med hänsyn till den förefintliga risken för

separering av sprit och bensin i en sprit-bensinblandning kunde komma att

visa sig praktiskt lämpligt, förelåge enligt deras mening icke. Likaså kunde

endast utförligare försök och en längre tids praktisk erfarenhet, än som nu

stöde till buds, utvisa, huruvida särskilda åtgärder kunde komma att visa

sig erforderliga för att förhindra separering. En lagstiftning av antydd art

saknade därför, framhöllo ämbetsverken och akademien, redan av sålunda

anförda skäl åtminstone för närvarande nödigt faktiskt underlag och tekniska

förutsättningar. Härtill komme, anföra de vidare, att en dylik lagstiftning

även i andra avseenden skulle medföra högst avsevärda praktiska svårigheter

och betänkligheter i tillämpningen. Då den beräkneliga tillgången på sulfitsprit

ej skulle räcka till för att medgiva en inblandningsprocent, som ur

stabilitetssynpunkt kunde anses tillrådlig, återstode blott att direkt följa

den franska förebilden med importförbud å bensin samt licensgivning mot

åtagande att inköpa viss mängd alkohol — exempelvis 10 procent — av den

importerade bensinmängden samt med skyldighet att använda och försälja

denna alkoholkvantitet i form av spritbensin av viss sammansättning. Det

motstånd och den motvilja, vartill tillämpningen av ett dylikt system och

dess konsekvenser säkerligen måste leda, kunde vändas mot själva det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

ändamål, man avsett att gagna, d. v. s. mot sulfitspritens användning såsom

motorbränsle, och tillfoga densamma oberäknelig skada. Ämbetsverken och

akademien avstyrkte därför bestämt för närvarande varje tvångslagstiftning

av ifrågasatt art.

Ur vissa synpunkter skulle vidtagandet av åtgärder av nu senast berörd

art innebära betydande fördelar. Avsättningen såsom motorbränsle av hela

den kvantitet sulfitsprit, som kan disponeras för sådant ändamål, vore säkerställd

och därmed sulfitspritindustriens bestånd tryggat. Förutsatt att de

uppgifter örn tillverkningskostnaderna för sulfitsprit, som lämnats bland

annat i Sveriges industriförbunds tidigare berörda framställning, skulle visa

sig hållbara och priset å sulfitsprit i den form, i vilken spriten lämpar sig

för blandning med bensin, inbegripet denatureringsmedel sålunda ej komma

att överstiga nuvarande bensinpris — att uppgifterna med all sannolikhet

skulle visa sig hållbara bekräftas av särskilda uppgifter, som jag låtit införskaffa

— skulle förut angivna gynnsamma resultat nås utan någon avsevärd

fördyring av motorbränslet. I någon mån skulle väl ock försäljningskostnaderna

för sulfitsprit såsom motorbränsle förminskas, därigenom att

bensinfirmornas distributionsnät i viss utsträckning komme att användas

även för sulfitspriten. Å andra sidan lärer det icke kunna förnekas, att sådana

tvångsåtgärder som de här ifrågasatta äro förenade med betydande olägenheter.

De kräva ett reglerande ingripande i näringslivet från det allmännas

sida, som icke bör vidtagas utan mycket starka skäl. Dylika skäl lära i

vart fall icke kunna sägas föreligga, förrän det efter genomförandet av de

av mig föreslagna ändringarna av försäljningsbestämmelserna för rnotorsprit

och vissa åtgärder, som jag i annat sammanhang ämnar föreslå, visat

sig omöjligt att finna avsättning för sulfitspriten såsom motorbränsle. Då

jag funnit mig åtminstone för närvarande böra avstyrka åtgärder av här

förevarande art, Ilar en ytterligare för mig avgörande synpunkt varit, att

utredningen av de tekniska problem, som äro förknippade med lagstiftningen,

såsom ock ämbetsverken och ingenjörsvetenskapsakademien framhållit, icke

synes vara tillräckligt omfattande och djupgående. Finnes icke full visshet,

att de tekniska svårigheterna äro lösta, kan man icke bedöma de verkningar,

den ifrågasatta lagstiftningen skulle medföra, därest den genomfördes i

praktiken.

I anledning av propositionen väcktes inom första kammaren av herrar

brändön och Nils Anton Nilsson en motion, nr 293, i vilken hemställdes,

att riksdagen i anslutning till propositionen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn fullföljande av utredningen örn sulfitspritens nyttiggörande

som motorbränsle i form av en lämplig spritbensinblandning ävensom att

riksdagen måtte uttala sig örn önskvärdheten av att statens verk och inrättningar

vid skäligt pris måtte anmodas att i största möjliga utsträckning

använda sig av spritbensinen som motorbränsle.

På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 40 beslöt

riksdagen att bifalla propositionen och att icke företaga någon åtgärd med

anledning av motionen.

En vid samma års riksdag av herrar Pettersson i Stäringe och Lindgren

inom andra kammaren väckt motion, nr 317, örn skrivelse till Kungl. Majit

i fråga örn utredning angående användande för motordrift av en blandning

av sulfitsprit och bensin föranledde icke heller någon riksdagens åtgärd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42. 7

Vid 1928 års riksdag upptog statsutskottet frågan om ökad användning av

svenskt motorbränsle inom statens verk. I anledning av ett uttalande därom

av statsrevisorerna i revisionsberättelsen för budgetåret 1926/1927 anförde

nämligen statsutskottet i sitt utlåtande nr 90:

Yad revisorerna anfört beträffande användningen vid statens verk och

inrättningar av inhemskt motorbränsle, har utskottet funnit vara värt särskilt

beaktande, då genom användning i största möjliga utsträckning av

sådant bränsle icke endast vinnes ökad avsättning inom landet av producerat

motorbränsle och de därmed sysselsatta näringarna uppmuntras, utan

också en minskning av importen utav bensin m. m. lärer kunna åvägabringas.

För övrigt torde det inhemska motorbränslet numera väl kunna

konkurrera med det importerade.

Utskottet har alltså i likhet med revisorerna ansett det vara av vikt, att

åtgärder vidtagas för möjliggörande av utsträckt användning av det inhemska

motorbränslet, framför allt då det gäller förbrukningen hos statsmyndigheterna.

På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse nr 190 under

punkt 7:o), att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av

ökad användning vid statens verk och inrättningar av inhemskt motorbränsle.

Skrivelsen anmäldes beträffande denna punkt i försvarsdepartementet,

kommunikationsdepartementet och handelsdepartementet. Den 20 juni 1929

beslöt Kungl. Majit, att skrivelsen ej skulle föranleda vidare åtgärd.

I den ovan omnämnda kungl, propositionen nr 174 till innevarande års

riksdag med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen

den 2 juni 1922 örn automobilskatt m. m. har chefen för finansdepartementet

uttalat, att frågan örn bensinbeskattningen torde böra bliva föremål

för prövning jämväl vid 1933 års riksdag samt att det vid sådant förhållande

syntes honom mest lämpligt, att frågan örn beskattningen av motorspriten

i detta sammanhang upptoges till behandling.

I sitt betänkande i anledning av propositionen, nr 32, har bevillningsutskottet

gjort följande uttalande med föranledande närmast av vissa i anledning

av propositionen väckta motioner om gynnande i skattehänseende

av automobiler, drivna med träkolsgas (motionerna lii 499 och 503) samt örn

skattefrihet för motorsprit även för tiden från och med den 1 juli 1933

(motionen lii 502).

I motionerna nr 499 i andra kammaren av herr Edberg och nr 503 i

samma kammare av herrar Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken

har beträffande automobiler, som inrättats för drift med träkolsgas, föreslagits

i förstnämnda motion befrielse från fordonsskatt och i den sistnämnda,

att skatten skall till den 1 januari 1938 utgå med hälften av de för automobiler

i allmänhet föreslagna skattesatserna. T likhet med motionärerna

har utskottet funnit angeläget, att användningen av ett inhemskt motorbränsle

befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna automobiler icke träffas av

bensinskatten, har utskottet icke ansett sig böra föreslå fullständig befrielse

från fordonsskatt för dylika automobiler utan allenast den lindring i beskattningen,

som påyrkats i motionen nr 503 i andra kammaren. Med hänsyn

till svårigheten att för närvarande bedöma förutsättningarna för de trä
-

Riksdagen

1928.

Riksdagen

1982.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

kolsdrivna automobilernas konkurrenskraft, har utskottet ansett skattelindringen

böra gälla tills vidare och icke såsom i sistnämnda motion föreslagits

under 5 år.

Vidkommande motionen nr 502 i andra kammaren av herr Bengtsson i

Kullen har utskottet med sin nu angivna ståndpunkt till frågan örn understödjande

av förbrukningen av inhemska motorbränslen funnit motionärens

syfte beaktansvärt. Då emellertid enligt vad departementschefen anfört frågan

örn motorspritens beskattning kommer att göras till föremål för utredning

och förslag i ämnet är avsett att föreläggas nästa års riksdag, har utskottet

icke ansett sig nu böra taga ståndpunkt till denna fråga. Enligt utskottet

tillhandakomna uppgifter har under den senaste tiden bensol vunnit ökad

användning som motorbränsle, och förutsätter utskottet, att vid en blivande

utredning även frågan örn bensolens beskattning göres till föremål för undersökning.

Riksdagen har godkänt utskottets utlåtande.

Vid innevarande års riksdag har vidare i likalydande motioner, nr 244 i

första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 342 i andra kammaren

av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl. hemställts, att riksdagen ville

besluta viss ändring av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker av innebörd, att av sulfitsprit icke skulle få beredas för förtäring

avsett brännvin. I motiveringen framhålles, att en dylik åtgärd hade

till syfte vinnandet av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar

av vårt land, där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. För

åstadkommande av en ökad bränning av potatis borde genomföras en sådan

ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändamål, komme att

härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten icke längre skulle få disponeras

för sådan användning utan i stället reserveras för industriella och

tekniska syften. En överflyttning av tillverkningen av nämnda kvantitet

brännvin från sulfitbrännerierna till lantbruksbrännerierna betydde en ökning

i de senares tillverkning av 9.5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas

tillverkning av omkring 6 procent. Denna minskning skulle

dock kompenseras genom bifall till de samtidigt väckta i detta utlåtande

behandlade motionerna I: 255 och II: 343 örn ökad användning av motoralkohol.

Bevillningsutskottet, som i sitt ovan omtalade betänkande nr 50 till behandling

upptagit såväl de nu nämnda som även vissa andra motioner, har

begärt yttrande över motionerna av kontrollstyrelsen. I sitt yttrande har

styrelsen anfört:

Enligt kontrollstyrelsens mening måste den omfattning, i vilken sulfitspriten

enligt de nu anförda uppgifterna för närvarande kommer till användning

såsom råvara för förtäringsbrännvin, anses alltför obetydlig i jämförelse

med avsättningen av jordbrukssprit till samma ändamål för att kunna

motivera en så långtgående åtgärd som meddelande av förbud mot sulfitspritens

användning till angivna ändamål. För sulfitspritindustrien, som

nedlagt betydande arbete och stora kostnader för att kunna producera råvara

av fullgod kvalitet, skulle en dylik åtgärd innebära en betydande nackdel,

som skulle verka så mycket kännbarare med hänsyn till de svåra ekonomiska

förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien för närvarande arbetar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

Då sulfitspritfabrikernas avsättning av motoralkohol sker till oförmånliga

priser, innebär försäljningen av sulfitsprit till aktiebolaget Vin- och spritcentralen

genom det relativt gynnsamma pris, som härvid kan betingas, en

för industrien nödig kompensation. I de motioner, i vilka liemställes örn

införande av sagda förbud, antydes visserligen genom hänvisning till de

vid årets riksdag väckta motionerna 1:255 och II: 343 om skyldighet för

importör av bensin att försälja eller förbruka viss del av den importerade

kvantiteten i bestämd blandning med motoralkohol, framställd ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, att sulfitspritfabrikanterna skulle hållas skadeslösa

genom stadgande i lag örn dylik skyldighet. Att innan erfarenheterna

verkligen givit vid handen, att avsättningen av sulfitsprit till förtäringsändamål

kommer att bliva av någon nämnvärdare och bestående omfattning,

tillgripa en så komjfiieerad åtgärd, som den föreslagna tvångsinblandningen

av alkohol i bensin, bör enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Bevillningsutskottet har i sitt betänkande anfört:

Till följd av det jämförelsevis låga priset å sulfitsprit användes uteslutande

sådan sprit — bortsett från s. k. sekundasprit — för försäljning till

partihandlare med skattefri sprit och till motorsprit. Emellertid växla de

priser ganska avsevärt, som med hänsyn till sulfitspritens användning erläggas

för densamma. Sålunda är priset för sulfitbrännvin, som inköpes

av partihandlare med rusdrycker, 22.7 öre för liter av normalstyrka, medan

motsvarande pris för skattefri sprit utgör 16.G öre och för motorsprit 12.5

öre. Enligt vad från fabrikanthåll uppgivits har dock till följd av konkurrens

med bensinen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre än att detsamma

endast täcker de direkta framställningskostnaderna, och ställer sig priset

sålunda ganska ofördelaktigt för fabrikanterna.

Den kvantitet sulfitbrännvin, som hittills kommit till användning för

förtäring, är emellertid jämförelsevis obetydlig. Under år 1931 försåldes

sålunda icke fullt 1,400,000 Uter och under tidigare år var den försålda

myckenheten än mindre. Aven om sulfitspritens viktigaste avsättningsområden

ligga på andra håll, har dock utskottet icke ansett skäl föreligga att,

på sätt i motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren

föreslagits, förbjuda tillverkning för inhemsk konsumtion av sulfitsprit avsedd

för förtäringsändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhåller mera avsevärd

användning för andra ändamål, försvagas givetvis industriens intresse

att densamma försäljes till förtäring. Utskottet har i detta sammanhang

velat erinra, att utskottet i sitt innevarande år avgivna, av riksdagen godkända

betänkande nr 32 framhållit vikten av att användningen av inhemska

motorbränslen befrämjas. Vidare torde, såsom utskottet i nämnda betänkande

uttalat, frågan örn motorspritens beskattning komma att göras till föremål

för utredning, och förslag i ämnet är avsett att föreläggas nästa års riksdag.

Därest sistnämnda fråga löses, torde det bliva möjligt att bättre överblicka

spörsmålet örn sulfitspritens användning för förtäring.

Utskottet bär hemställt, att riksdagen måtte, i anledning av motionerna,

i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om

utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och

därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka råämnen, som

må användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av råbrännvin

ävensom rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna

för fabrikspotatis till brännerierna skola bliva jämnare fördelade

mellan odlarna än för närvarande.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 37 haft. (Nr 42.) ilis 32 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

1931 års

skogssakkunniga
-

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1931 har chefen för jordbruksdepartementet

tillkallat utredningsmän att inom nämnda departement verkställa

utredning oell avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad

avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av

skogsbruket samt intensivare skogsvård. Denna kommitté, benämnd 1931

års skogssakkunniga, bär i skrivelse till Kungl. Majit den 7 maj 1932 begärt

anslag för att sända en representant i studiesyfte till vissa fabriksanläggningar

i Tornescli vid Hamburg, vid vilka tillämpas det nyligen uppfunna

s. k. Schollerförfarandet vid framställning av sprit och lignin ur mindervärdigt

virke, vedavfall o. dyl.

Den utredning, som innefattas i detta utlåtande med de därtill fogade

bilagorna, giver vid handen, att under nuvarande förhållanden avsättning

vinnes för all den motorsprit som tillverkas inom riket, under år 1931 uppgående

till omkring 8l/2 miljoner liter. Att, såsom motionärerna föreslagit,

genom föreskrift örn tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin söka åstadkomma

ökad avsättning av motorsprit är därför, så länge omfattningen av

sprittillverkningen är oförändrad, icke påkallat av förhållandena. För genomförande

av motionärernas förslag örn inblandning av sulfitsprit i 10 procent

av den inom landet försålda eller förbrukade bensinen skulle för

övrigt krävas betydligt större myckenhet motorsprit än den, som för närvarande

tillverkas.

Såsom kommerskollegium uttalat i sitt vid detta utlåtande som bilaga A

fogade yttrande, skulle det emellertid för vårt land, såväl med hänsyn till

önskvärd självförsörjning som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara

av allra största betydelse, örn ett effektivt bränsle för motordrift kunde

framställas ur inhemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon

till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med

hänsyn härtill är det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt

önskemål, att landets behov av motorbränsle måtte i större utsträckning än

för närvarande är fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställes

inom trävaruindustrien.

Åt frågan örn lämpliga åtgärder för att åstadkomma ökad tillverkning av

motorsprit bör därför enligt utskottets mening ägnas synnerlig uppmärksamhet

från statsmakternas sida. Det synes vara av vikt, att en undersökning

verkställes för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna

att på annat sätt än motionärerna föreslagit genom åtgärder på pris- och

skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produktion av motorsprit.

Därvid bör övervägande ägnas även medlen att lösa de avsättningssvårigheter,

som möjligen kunna uppstå på grund av de särskilda förhållandena

på marknaden för motorbränsle.

På sätt framgår av den ovan i detta utlåtande lämnade redogörelsen har

chefen för finansdepartementet i kungl, proposition nr 174 till innevarande

års riksdag, innehållande bland annat förslag angående bensinbeskattningen,

uttalat, att frågan örn beskattningen av motorspriten, vilket drivmedel enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

gällande bestämmelser är belagt med skatt från och med den 1 juli 1933,

syntes honom böra upptagas till behandling. Enligt utskottets mening

skulle det vara lämpligt, att i detta sammanhang hela spörsmålet, huruvida

och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle

må kunna främjas, blir föremål för allsidig prövning. En sådan

undersökning synes utskottet jämväl motiverad därav, att bevillningsutskottet

i sitt ovan omtalade betänkande nr 50 föreslagit en utredning, som skulle

komma att beröra bland annat den med motorspritproblemet i viss mån

sammanhängande frågan örn sulfitspritens användande för förtäringsändamål.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att vad i förevarande motioner yrkats icke måtte bifallas

av riksdagen; samt

B) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta

verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och

på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit

till motorbränsle må kunna främjas, samt för riksdagen framlägga

de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 3 juni 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Geijer, Frändén, Norman, Larsson

i Brålanda, P. Sandström, Granström och Gottfrid Karlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Olovson i Västerås, Pettersson

i Hällbacken, Sandström i Nyland, Björnberg, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans

och Ljung.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

13

Bilaga A.

Kungl. Kommerskollegium.

Stockholm den 12 mars 1932.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 5 februari 1932 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium

att avgiva och direkt till riksdagens andra lagutskott före utgången

av mars månad 1932 inkomma med yttrande över tvenne likalydande

motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson,

Alexander m. fl. samt nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen

Nilsson m. fl., angående obligatorisk inblandning i importerad

bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.

Kommerskollegium har införskaffat bilagda yttranden i ärendet från

Sveriges kemiska industrikontor, Kungl, svenska automobilklubben, aktiebolaget

Svensk sprit (sulfitsprittillverkarnas försäljningsorganisation)

samt statens sprängämnesinspektör G. v. Feilitzen, som överlämnat av

honom inhämtade yttranden från följande större bensinimportörer, nämligen

Svensk-engelska mineraloljeaktiebolaget, Krooks petroleum- & oljeaktiebolag,

The Texas Company aktiebolag (Texaco), Svenska bensin- &

petroleumaktiebolaget BP samt aktiebolaget Naftasyndikat.

För egen del får Kollegium anföra följande.

Kollegium får till en början helt ansluta sig till motionärernas mening,

att det skulle för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd självförsörjning

som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara av allra

största betydelse, örn ett effektivt bränsle för motordrift kunde ur inhemska

råvaror framställas och till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig

myckenhet tillhandahållas såsom drivmedel för motorfordon. Vikten

härav lärer vara så mycket påtagligare, som man icke torde kunna

iakttaga några tecken till avmattning ifråga örn motoriseringens fortskridande

på en hel del verksamhetsområden, framför allt inom transportväsendet,

varför man synes hava anledning motse en ytterligare stegring

av motorbränsleförbrukningen, åtföljd av ökad belastning å handelsbalansen,

så länge sagda bränslebehov huvudsakligen måste täckas genom

import.

I Sverige framställes sedan omkring 20 år tillbaka ett flytande bränsle,

som är användbart som drivmedel i motorer, nämligen sulfitsprit, vilken

vara består av etylalkohol, tillverkad genom jäsning av avfallslut från

sulfitcellulosafabrikationen. Stora förhoppningar hava knutits till detta

ämne såsom ersättningsmedel för petroleumbensin. Emellertid har utvecklingen

på ifrågavarande område icke kvantitativt sett motsvarat förförväntningarna,

ehuru numera varken tekniska svårigheter eller restrikBihang

till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 31 käft. (Nr 42.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

tiva bestämmelser på spritlagstiftningens område kunna sägas lägga avgörande

hinder i vägen för sulfitspritens allmänna användning som mo
t0Orsakerna

till att sulfitsprit alltjämt spelar en relativt obetydlig roll

i landets försörjning med drivmedel för mobila och stationära motorer

äro framför allt att söka i följande omständigheter.

Sulfitsprit är en biprodukt vid tillverkning av sulfitcellulosa och kan

följaktligen icke framställas i större myckenhet, än som svarar mot en

viss relation till huvudprodukten, nämnda slag av kemisk pappersmassa.

Denna åter kan icke tillverkas i obegränsade mängder. Sverige har visserligen

haft att glädja sig åt en stark utveckling av sulfitcellulosaindustrien,

men denna utveckling begränsas givetvis av avsättningsmöjligheterna,

och man har, särskilt under nu rådande ekonomiska världskris,

fått påtagliga bevis för, att även en av världsmarknaden tidigare så begärligt

upptagen vara som svensk pappersmassa fått vidkännas högst betydande

avsättningssvårigheter.

En sulfitfabriks utrustning med anordningar för tillgodogörande av

avfallsluten i form av sulfitsprit kräver vidare en betydande kapitalinvestering,

som ingalunda vid alla sulfitfabriker hittills ansetts lämplig

eller möjlig. Visserligen hava statsmakterna — senast genom förordningen

örn särskild skatt å bensin och motorsprit den 3 maj 1929 (nr 62)

berett sulfitspriten en gynnad ställning i förhållande till bensin, i det att

förstnämnda inhemska produkt tillsvidare befriats från den skatt av 6

öre för liter, som utgår å den senare. Men då denna temporära skattefrihet

för motorsprit utlöper den 1 juli 1933 och visshet icke föreligger

rörande eventuell förlängning av sagda undantagsställning för sulfitspriten,

har osäkerheten örn vad framtiden i nämnda avseende kunde innebära

synbarligen minskat benägenheten hos sulfitindustrien att öka

sin tillverkningskapacitet ifråga örn sulfitsprit utöver den redan befintliga.

Därtill kommer att den starka prissänkning, bensin under senare

år uppvisat, verkat pristryckande även å sulfitspriten och väsentligt

minskat utsikten att utvinna tillfredsställande ekonomiskt resultat av

sulfitsprittillverkning.

Vad som över huvud taget möjliggjort uppehållande av en total sulfitsprittillverkning

även i den omfattning, densamma haft under de senaste

åren — år 1930 cirka 18,000,000 liter 95-procentig sprit — torde för

övrigt vara det förhållandet, att omkring hälften av den totala produktionen

kunnat vinna avsättning till andra ändamål, huvudsakligen såsom

allmändenaturerad hushållssprit och teknisk sprit, till väsentligt högre

pris än det motorspriten betingat.

Det torde även böra erinras, att icke alla existerande sulfitspritfabriker

utrustats nied anläggningar för högkoncentrering av produkten upp till

99 7, procent alkoholstyrka, en åtgärd, som är nödvändig, örn sulfitspri

ten skall användas till motordrift i blandning med bensin, vilket av lämplighetsskäl

blivit den gängse metoden. Kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,

som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol, uppgår

vid full drift till omkring 12 miljoner liter 99 ^-procentig sprit årligen.

Icke ens denna kvantitet, som i förhållande till hela nuvarande

årsförbrukning av bensin inom landet (över 400 miljoner liter) är obetydlig,

kan för närvarande påräknas på grund av inträdd och möjligen

tilltagande driftinskränkning vid cellulosafabrikerna.

Vid sådant förhållande torde det — huru önsklig en sådan ordning ur

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

15

- icke vara praktiskt möjligt för importörerbensin

att av den införda kvantiteten förprocent

i en blandning av 75 procent bensin

(lättbentyl). Att öka tillverkningen av motillgången

motsvarar sagda krav, är näm
-

skilda synpunkter än vore —

na av för motordrift avsedd,

sälja eller förbruka minst 10

och 25 procent motoralkohol

toralkohol så väsentligt, att

ligen tills vidare uteslutet.

Den remitterade motionens hemställan synes alltså icke bora för närvarande

vinna bifall.

Ragnar Sohlman*

G. Holmberger. / Carl Lamberth.

Bilaga B.

SVERIGES KEMISKA INDUSTRIKONTOR.

Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån.

Genom remiss den 10 sistlidne februari har Kungl. Kollegiet anhållit

örn Industrikontorets yttrande över motion nr 2o5 av herr Nilsson, Alexander,

m. fl. i riksdagens första kammare, »örn skyldighet för importör

av bensin att försälja eller förbruka viss del av den importerade kvantiteten

i bestämd blandning med motoralkohol, framställd ur avfallslut vid

sulfitcellulosatillverkning». Kontoret får med anledning harav anföra

följande. , , . . , „.

Motionärerna visa medelst siffror, hur importen av bensin befinner sig

i oavbrutet stigande, att värdet av denna import trots den starka nedgången

i bensinpriserna uppgår till närmare 40 miljoner kronor, och

framhåller samtidigt den fördel för landet och dess handelsbalans, som

skulle ligga däri, att inhemskt motorbränsle i högre grad än vad som för

närvarande är fallet kunde komma till användning.

För att stimulera tillverkningen av 99 procentig motoralkohol, framställd

ur sulfitsprit, föreslå motionärerna enligt franskt mönster en

tvångsinblandning av 25 procent motoralkohol i förslagsvis 10 procent av

all importerad bensin. Förbrukningen av motoralkohol beräknas därigenom

ökas från nuvarande 8.5 miljoner till 15 miljoner liter.

Handeln med motoralkohol är för närvarande icke underkastad statlig

reglering i någon form utan bedrives efter fullt affärsmässiga principer.

Någon svårighet att försälja den kvantitet om 8.5. miljoner liter, som för

närvarande tillverkas, har icke förelegat, då en viss tillsats motoralkohol

till bensinen, såsom motionärerna framhållit, i hög grad förbättrar dess

egenskaper och effekt. Motoralkoholen har emellertid framför bensinen

gynnats i så måtto att den tillsvidare varit skattefri. Denna fördel är

emellertid avsedd att upphöra den 1 nästa juli, då motoralkoholen skall

beskattas med 3 öre per liter, vilken skattesats påföljande år skall höjas

till 6 öre. Anledningen till att framställningen av motoralkohol icke utökats

över nuvarande kvantiteter är att sulfitfabrikerna icke ansett tillrådligt

verkställa några utbyggnader för ökad spritframställning. Till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

verkarna hålla nämligen före att, när ovannämnda skatt örn 6 öre per liter

pålägges, det blir omöjligt att i konkurrens med bensin erhålla sådana

priser för motoralkoholen, att näringen blir lönande. Redan nu, då skattefrihet

gäller, anses tillverkningen i sig själv knappast vara ekonomiskt

bärkraftig. I realiteten torde den kunna uppehållas endast tack vare att

sulfitspriten kan finna användning även för andra ändamål.

Motionärernas uppfattning att stimulerande åtgärder av något slag

måste vidtagas för att en ökad tillverkning av motoralkohol skall kunna

komma till stånd är för den skull fullt riktig. Motionärerna ha härvid

tänkt sig att viss procent av den till landet importerade bensinen skulle

tvångsvis uppblandas med motoralkohol. Detta förslags realiserande torde

såvitt Kontoret förstår komma att medföra ett av staten fastställt

maximipris å motoralkoholen. Då detta pris givetvis skulle komma att

betydligt överstiga priset på bensin, bleve följden en fördyring av motorbränslet

för konsumenterna. Med ett dylikt system skulle även självfallet

bli förenade alla de olägenheter, som ofrånkomligen måste åtfölja

en av staten utövad kontroll över privat näringsverksamhet. Enligt Kontorets

bestämda mening bör för den skull en dylik väg ej följas utan att

andra utvägar för frågans ordnande saknas. Att i vissa främmande länder

ett lagstadgat inblandningstvång tillskapats torde i allmänhet ha berott

på att stora överskott på sprit från jordbruksbrännerierna förelegat.

Som bekant existerar emellertid dylika förhållanden ej här i landet, då

någon försäljning av jordbruksbrännvin såsom motoralkohol ej förekommer,

antagligen på grund av att priserna anses för låga.

Enligt Kontorets mening skulle ett bibehållande av nuvarande fria försäljningssystem

kombinerat med en definitiv skattefrihet utgöra tillräcklig

stimulans för att uppnå en betydligt större tillverkning än nuvarande.

Såsom skäl för att motoralkohol så småningom ansetts böra beskattas har

tidigare åberopats, att motoralkoholen antagligen skulle komma att finna

en betydande avsättning och bliva en farlig konkurrent till bensinen. Denna

uppfattning torde emellertid icke vara riktig. Användningen av motoralkohol

är för närvarande relativt obetydlig och torde icke heller under

överskådlig framtid kunna hota bensinen, även örn skattefrihet erhålles.

Då förbrukningen av motoralkohol för närvarande endast utgör icke fullt

2 procent av den importerade bensinmängden, skulle dessutom en eventuell

skattefrihet, även örn den avsatta kvantiteten fördubblades, bliva av

ringa betydelse ur statsfinansiell synpunkt.

Ett höjande av den inhemska bränsletillverkningen är ett framtidsbekov

av stort nationellt intresse. Ett stödjande av densamma efter sunda linjer

är för den skull en betydande fråga, som enligt Industrikontorets mening

bör tilldraga sig statsmakternas allvarliga uppmärksamhet. Såsom

av ovanstående framgår anser sig Kontoret emellertid ej kunna tillstyrka,

att det av motionärerna åsyftade stödet lämnas i den av dem föreslagna

formen av tvångsinblandning med bensin, då en ovillkorlig förutsättning

för näringens förkovran är, att det nuvarande fria försäljningssystemet

bibehålies.

Stockholm den 9 mars 1932.

Sveriges kemiska industrikontor

Sigurd Nauckhoff.

Otto Cyrén.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

17

Bilaga C.

KUNG!-. AUTOMOBIL KLUBBEN.

Till Kungl. Marits och Rikets Kommerskollegium, Stockholm.

Med anledning av Kungl. Kommerskollegii skrivelse av den 10 februari

innevarande år med begäran örn yttrande över motionen i första kammaren

nr 255 och i andra kammaren nr 343 angående obligatorisk inblandning

i importerad bensin av motoralkohol får Kungl. Automobil Klubben

härmed vördsamt anföra följande:

Den i handeln förekommande lättbentylen, bestående av 75 procent bensin

och 25 procent motoralkohol, har visat sig vara ett synnerligen gott och

effektivt motorbränsle. Enligt motionärernas uppgift tillverkades 1931 8

miljoner liter 99-procentig motoralkohol, motsvarande cirka 32 miljoner liter

lättbentyl, vilken kvantitet endast utgör 6 procent av bensinimporten.

Lättbentylen är en så pass efterfrågad vara, att säkerligen avsevärt större

mängder skulle finna avsättning, örn blott leverantörerna kunde erhålla

den härför erforderliga motoralkoholen. Samtliga större bensinfirmor hava

uppgivit, att de icke kunnat erhålla begärda mängder motoralkohol från

de svenska sulfitfabrikerna, och en bensinimportör har förklarat sig villig

att för sin del avsluta kontrakt, varigenom firman förbinder sig att under

ett år inköpa 10 miljoner liter motoralkohol, d. v. s. 2 miljoner mera än sulfitfabrikernas

totala tillverkning 1931. Efter vad Klubben erfarit skulle

de svenska sulfitfabrikerna, örn under 1931 normala förhållanden rått, kunnat

framställa omkring 12 miljoner liter 99-procentig sulfitsprit. Endast

cirka 8 miljoner hava emellertid, som nämnts, gått till motorbränsle. På

grund av de svårigheter, som 1931 förefunnits för avsättning av cellulosa,

hava sulfitfabrikerna måst inskränka sin verksamhet, vilket inverkat på

möjligheterna att leverera motoralkohol. Att större kvantitet motoralkohol

tillverkats än vad som åtgått för motorbränsle har sin förklaring i, att

sulfitfabrikerna hava det allra största intresse att leverera sprit till sådana

ändamål, där de erhålla högre pris än för motoralkohol, såsom för andra

tekniska ändamål och konsumtionsändamål.

Det är ur allmänhetens synpunkt av mycket stort intresse att motorbränslet

icke blir ytterligare fördyrat. Att införa bestämmelser örn obligatorisk

inblandning av motoralkohol i viss mängd importerad bensin

skulle utan tvivel resultera i höjda bränslepris. Med hänsyn till, att lättbentyl

i användningen har något högre effekt såsom motorbränsle än vanlig

bensin, synes lättbentylen kunna åsättas ett pris, som något överstiger

priset för bensinen, men detta pris måste stå i rimlig proportion till bensinpriset.

Örn tvångsvis åstadkommes ett motorbränsle, som ur prissynpunkt

icke är konkurrenskraftigt, lär det icke kunna undvikas, att bensinfirmorna

få ligga med osäljbara lager lättbentyl, och den därav uppkomna

förlusten får allmänheten självfallet till sist betala.

Det synes Klubben att, innan lagåtgärder tillgripas, böra alla tänkbara

möjligheter undersökas för att nå motionernas syfte på frivillighetens

väg. Det torde icke heller möta alltför stora svårigheter att tillfredsställande

finna en lösning för denna angelägenhet.

Motionärerna framhålla såsom efterföljansvärda de franska åtgärderna

att påbjuda, att en viss del av den importerade bensinen uppblandas med

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

sprit. Enligt uppgifter, som Klubben inhämtat genom Automobile Club

de France, inköper franska staten den erforderliga mängden alkohol och

lämnar densamma till bränsleimportörerna till sådant pris, att staten förlorar

på affären. Denna förlust kompenseras genom en extra skatt på

bensinen. En dylik åtgärd, som går ut på att låta konsumenterna eller

allmänheten betala uppkommen förlust å motorspriten, kan K. A. K. för

sin del icke förorda.

I motsats till de franska myndigheterna, som sålunda gynna försäljning

av sprit för motorändamål på bensinens bekostnad, har man i Sverige skattebelagt

även motoralkoholen, vilken skatt dock skall börja uttagas först

1933. Försvunne detta skattehot mot spriten, torde helt visst ökade utsikter

för tillverkning av motoralkoholen uppstå, ty sulfitfabrikerna skulle

därigenom stimuleras till tillverkning i större omfattning än hittills.

Som sammanfattning av vad ovan anförts får Automobilklubben vördsamt

anföra följande:

Det i motionerna angivna syftet att erhålla ett motorbränsle, vari inhemsk

vara i största möjliga mån ingår, synes riktigt och bör på allt sätt

främjas.

Att härför tillgripa tvångsföreskrifter torde däremot icke vara tillrådligt,

enär därigenom motorbränslet torde komma att onödigtvis fördyras för

allmänheten. Exempel från länder, där tvångsföreskrifter införts, locka icke

till efterföljd. Tvångsföreskrifter torde icke heller vara nödvändiga, då möjligheter

synas föreligga för att frågan skall lösas tillfredsställande på frivillighetens

väg, i synnerhet örn åtgärder vidtagas för att avlägsna skattehotet

mot spritindustrien.

Stockholm den 7 mars 1932.

För Kungl. Automobil Klubben

A. Norlander.

AKTIEBOLAGET SVENSK SPRIT.

Bilaga D.

Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.

Med anledning av Kungl. Kommerskollegii skrivelse av den 10 dennes

med begäran att vi skulle avgiva yttrande angående kapacitet och leveransförmåga

hos befintliga sulfitspritfabriker i fråga örn högkoncentrerad

motoralkohol, få vi meddela, att den beräknade kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,

som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol,

vid full drift uppgår till 10 miljoner kilogram 99 V2-procentig = 12 miljoner

liter 99 1/,-procentig alkohol (cirka 24 miljoner normalliter).

Stockholm den 11 februari 1932.

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Svensk Sprit

Joh. Perne.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

19

Till bilaga D.

Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.

Av notiser i pressen erfara vi, att statens sprängämnesinspektör civilingenjören

G. von Feilitzen avlämnat yttrande till Kungl. Kommerskollegium

beträffande i riksdagen framfört förslag örn införande av inblandningstvång

av motoralkohol i 10 procent av den importerade bensinen. I

yttrandet refereras till uttalanden från bensinimportörerna, vilka framhållit,

att leverans av motoralkohol för närvarande ej kan ske i önskad

omfattning. Vi få framhålla, att orsaken till detta förhållande är de förefintliga

avsättningssvårigheterna för cellulosa inom sulfitcellulosaindustrien,

som medfört, att cellulosafahrikerna måst inskränka tillverkningen.

Under innevarande år uppgår denna inskränkning till 1/s av tillverkningen.

Då motoralkoholen är en biprodukt vid sulfitcellulosatillverkningen,

drabbar denna inskränkning automatiskt även spritfabrikerna. Dessa

kunna nämligen ej upprätthålla driften, ifall sulfitluten ej kan erhållas

från cellulosafahriken.

Dessutom pågår för närvarande arbetskonflikt inom cellulosaindustrien,

vilket även menligt inverkat på sprittillverkningen.

För att ej missuppfattningar skola uppstå, ha vi ej velat underlåta meddela

detta.

Stockholm den 1 mars 1932.

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Svensk Sprit

Joh. Per ne.

SPRÄNGÄMNESINSPEKTIONEN.

Bilaga: E.

Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån.

Genom remiss av den 10 februari anmodad att efter de större bensinimportörernas

hörande inkomma med yttrande över riksdagsmotionen

nr 255 får jag med återställande av remisshandlingarna samt bifogande

av skrivelser från Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget, Krooks

Petroleum & Olje Aktiebolag, The Texas Company Aktiebolag, Svenska

Bensin & Petroleum Aktiebolaget BP. och Aktiebolaget Naftasyndikat för

egen del vördsamt anföra följande.

Såsom av samtliga skrivelser framgår, har flera års erfarenhet givit vid

handen, att det varit och alltjämt är förenat med stora svårigheter för

oljeimportörerna att erhålla de kvantiteter sulfitsprit, som rekvirerats i

och för framställning av bentyl. En lagstiftning i motionens syfte synes

under nu rådande förhållanden sålunda icke vara av behovet påkallad.

Stockholm den 23 februari 1932.

Gottfr, von Feilitzen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

Bilaga F.

SVENSK-ENGELSKA MINERALOLJE

AKTIEBOLAGET.

Sprängämnesinspektionen, Stockholm.

I besittning av Edert ärade av den 11 dennes med anhållan örn uttalande

beträffande den motion, som framlagts för riksdagen av herr Alexander

Nilsson m. fl., angående skyldighet för hensinimporter att blanda 25 procents

motoralkohol i minst 10 procent av den kvantitet bensin, som införes

i landet, få vi härmed anföra följande:

Bensinkonsumtionen i Sverige utgjorde under år 1981 cirka 450,000,000

liter och skulle enligt föreliggande motion 10 procent därav blandas med

25 procent motoralkohol, vilket betyder, att 45,000,000 liter bensin skall tillsättas

med 15,000,000 liter eller 12,000 ton motoralkohol, vilken kvantitet

ungefär motsvarar hela årsproduktionen av sulfitsprit. Denna uppgick

nämligen enligt uppgift till 12,500 ton, varav dock endast 6,500 ton av producenterna

kunde disponeras såsom motoralkohol.

Ehuru efterfrågan på lättbentyl (75 procent bensin och 25 procent motoralkohol)

under de senaste åren väsentligt ökats, har det icke funnits någon

möjlighet för bensinimportörerna, som praktiskt taget distribuera hela den

försålda kvantiteten motoralkohol, att erhålla på långt när tillräckliga

kvantiteter av denna vara för att nöjaktigt tillfredsställa den rådande

stora efterfrågan på lättbentyl.

Det i motionen omnämnda förhållandet, att förbrukningen av svensk

motorsprit endast utgjorde 2 procent av bensinkonsumtionen och att för

bentylblandning disponerades endast cirka 6 procent av densamma, är därför

givetvis beroende på omständigheter, som stå utanför bensinimportörernas

kontroll.

För ernående av bättre relationssiffror i detta hänseende är det därför

nödvändigt, att sulfitspritproducenterna öka sin produktion. Huruvida

detta emellertid är möjligt inom överskådlig framtid på grund av rådande

förhållanden inom sulfitcellulosaindustrien eller ekonomiskt lämpligt

på grund av de låga bensinpriserna, lämna vi därhän, men skulle så

verkligen vara förhållandet, torde dock på grund av det stora intresse,

som redan finnes bland konsumenterna inom lander av detta motorbränsle,

denna produktionsökning med säkerhet finna avsättning, varigenom syftemålet,

att det svenska bränslet kommer till användning, vunnits, utan att

några som helst lagbestämmelser härför behöva tillgripas. Att därför

åstadkomma sådana, som redan vid utfärdandet och sedan i en oviss framtid

äro onödiga och för övrigt ej torde kunna tillämpas på grund av omständigheter,

som varken de, på vilka de skola tillämpas i detta fall —

d. v. s. bensinimportörerna — eller målsmännen för de intressen, som äro

avsedda att stödjas, behärska, är fullkomligt meningslöst.

Vi anse därför ifrågavarande motion ej på något sätt av behovet påkallad

och dess framläggande ett bevis för motionärernas obekantskap

med de faktiska förhållandena.

Stockholm den 19 februari 1932.

Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget

Knut Karlsson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

21

KHOOKS PETROLEUM & OLJE AKTIEBOLAG.

Bilaga G.

Sprängämnesinspektören herr Gottfr, von Feilitzen, Kungl. Kommerskollegium,

Stockholm.

Med anledning av Eder förfrågan örn vår uppfattning örn herr Alexander

Nilssons m. fl. motion örn skyldighet för importörerna att blanda 25

procent motoralkohol i minst 10 procent av den importerade bensinen, få vi

meddela, att vi anse denna motion vara fullkomligt onödig, då det efter

flera års erfarenhet visat sig omöjligt för importörerna att erhålla den

kvantitet motoralkohol, som de rekvirera, för att kunna framställa den

bentyl som efterfrågats av kunderna. Mycket ofta hava vi icke själva

kunnat erhålla 50 procent av den kvantitet motoralkohol, som vi rekvirera.

För övrigt är priset på spriten så högt, att det troligen blir en nödvändighet

att höja bentylpriset avsevärt för att skydda oss mot allt för stora

förluster, och torde i sådant fall allmänheten draga sig för att köpa bentyl

utan kommer densamma troligen att då återgå till bruket av den rena bensinen.

Följden därav bleve, att importörerna skulle bliva liggande med

stora osäljbara kvantiteter bentyl, örn de tvingades att uppblanda 10 procent

av den importerade bensinen med motoralkohol. För närvarande torde

försäljningen av bentyl utgöra cirka 3 procent av bensinförsäljningen,

och torde man lätt kunna inse huru enormt stora osäljbara kvantiteter

bentyl, som skulle uppstå, örn herr Nilssons motion ginge igenom i riksdagen.

Vi anse, att herr Nilssons motion utgör ett fruktansvärt hot mot bensinimportörerna

och den fria handeln.

Stockholm den 19 februari 1932.

Högaktningsfullt

Krooks Petroleum & Olje Aktiebolag

»Standard»

E. Krook.

THE TEXAS COMPANY A.-B.

Bilaga H.

Statens Sprängämnesinspektör herr civilingenjör Gottfrid von Feilitzen,

Birger Jarlsgatan 5, Stockholm.

Till svar på Eder skrivelse av den 11 dennes få vi meddela, att tillgången

av sulfitsprit har enligt vår erfarenhet hittills varit så knapp, att

vårt bolags rekvisitioner av motoralkohol i stor utsträckning icke hava

kunnat effektueras. Då alltså den nu inom landet tillverkade kvantiteten

motoralkohol utan svårighet finner avsättning, synes det oss som örn en

Bihang till riksdagens protokoll 193?. U sami. 2 aud. 37 höft. (Nr i2.) 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

lagstiftning i föreslagen riktning icke är av behovet påkallad och skulle

dessutom kunna medföra den konsekvens, att bensinbolagen icke kunde

leverera den enligt lag nödvändiga procenten alkoholblandning på grund

av brist på tillgång.

Högaktningsfullt

The Texas Company A. B.

S. Hallager

Verkst, direktör.

Bilaga 1.

SVENSKA BENSIN & PETROLEUM

AKTIEBOLAGET BP.

Till Sprängämnesinspektören.

Med anledning av Eder skrivelse av den 11 dennes med begäran örn

yttrande över herr Nilssons, Alexander, m. fl. motion nr 255 beträffande

motoralkoholens ökade användning i blandning med bensin (s. k.

lättbentyl) för motordrift får undertecknat bolag härmed äran framhålla

följande:

Ehuru blott en mindre marknad för lättbentyl finnes i landet, har det

varit och är alltjämt svårt att härför erhålla tillräcklig kvantitet motoralkohol

— sålunda har vid vissa tider av året Aktiebolaget Svensk Sprit

ej kunnat leverera alkohol i önskad utsträckning — varför ransonering av

denna produkt måst äga rum.

Då icke ens vid nuvarande efterfrågan å bentyl erforderlig kvantitet

motoralkohol kan ställas till förfogande, synes det oss, att en lagstiftning i

föreslagen riktning icke är motiverad, och skulle, därest nuvarande bestämmelser

för procenthalten i blandningen bibehållas, detta kunna medföra,

att oljebolagen på grund av brist på motoralkohol tvingades leverera produkten

i en okonstant blandning till allvarligt men för konsumenterna.

Stockholm den 22 februari 1932.

Svenska Bensin & Petroleum Aktiebolaget BP

Karl G. Bussler.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

23

AKTIEBOLAGET NAFTASYNDIKAT.

Bilaga J.

Sprängämnesinspektionen.

Yi hava emottaga Eder ärade skrivelse av den. 11 dennes tillika med

samtidigt översänd motion nr 255. Vi hava framhållit en del synpunkter

i närslutna bilaga, till vilken vi bedja få hänvisa.

Stockholm den 20 februari 1932.

Högaktningsfullt

Aktiebolaget Naftasyndikat

Direktionen

Gustaf Dahlbom.

Till bilaga J.

Ett ytligt betraktande av de statistiska importsiffror, som finnas att

tillgå hos tullmyndigheterna eller Kungl. Kommerskollegium, kan möjligen

giva anledning till en hastig reflexion, att den eller den importvaran

tynger vår handelsbalans. o

Tyngden kommer dock att vila icke blott på bensin utan på åtskilliga

andra varugrupper. Skall någon närmast jämförlig nämnas, torde detta

vara stenkol. Vi ha ju här i landet såväl stenkolsgruvor som ock annat

fast bränsle från våra skogar. Såsom bekant ha också på olika tider från

olika mer eller mindre intresserade håll ansträngningar gjorts för att i

vissa fall få stenkol ersatt med vedbränsle; helt nyligen var ju Statens

Järnvägar utsatt för påtryckningar i den vägen. Kungl. Järnvägsstyrelsens

avböjande svar härå var dock synnerligen kraftigt.

Frågan är emellertid, huruvida man, såsom motionärerna i detta fall

ha gjort, bör åtnöja sig med att enbart kasta ett öga på importsiffrorna

och därefter vara färdig med sitt domslut utan att alls beakta det ekonomiska

utbyte, landet eventuellt kan ha av den importerade varan. För

vårt transportväsen torde väl bensinen ha nära nog lika stor betydelse

som stenkolen, men det är en sak, som så lätt förbises.

Örn vi nu emellertid se på siffrorna för bensin för 1929, skulle dessa utgöra

341.6 miljoner liter respektive 41.2 miljoner kronor, motsvarande alltså

ett cifpris av 12.i öre per liter. För samma år utgjorde försäljningspriset

i Stockholm 30 öre per liter från tappstation eller, med avdrag av

då gällande tull och skatt 6.i öre per liter, 23.9 öre per liter. Skillnaden

mellan detta försäljningspris, 23.9 öre, och cifpriset, 12.i öre, eller 11.8 öre

per liter, skulle alltså motsvara importörens alla omkostnader plus de rabatter,

som lämnats. Sådana ha ju som bekant alltid förekommit, det är

bara storleken, som växlat.

Till att börja med kan då anmärkas, att örn nu en dylik statistik åberopas,

bör den vara åtminstone något så när riktig. Skulle däremot de

framvisade siffrorna visa större avvikelse från de verkliga än exempelvis

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 4''2.

50 procent, så återstår ju inte så mycket av själva grunden, varpå motionen

får anses vara vilande.

Importsiffrorna torde i stort vara riktiga, om man reducerar samma

med den reexporterade kvantiteten, som för föregående år torde ha uppgått

till omkring 35 miljoner liter. Med den gjorda evalveringen i kronor

ställer sig saken något annorlunda. Ehuru ingenting särskilt nämnts

därom, torde man väl få utgå ifrån, att med värdet avses cifpriset eller

kanske ännu tydligare uttryckt det belopp, som årligen går ut ur landet

för den importerade bensinen.

Från 1929 till 1931 ha omkostnaderna ingalunda sjunkit, utan snarare

tvärtom, örn vi nu taga de två år. under vilka samma försäljningspriser

gällt hela året. På grund av den skarpa konkurrensen ha däremot rabatterna

stigit avsevärt från 1929 till 1931, och en ökning av dessa med 2 öre

per liter är mycket försiktigt räknat. För importörens omkostnader och

rabatter för 1931 måste man därför öka motsvarande siffra för 1929 med 2

öre per liter, d. v. s. till 11.8 -f- 2 = 13.8 öre per liter. Dessa 13.8 öre per

liter äro alltså pengar, som stanna inom landet; detsamma gäller skatt och

tull, som år 1931 var 8.i öre per liter; tillsammans utgör detta 21.9 öre per

Uter. Försäljningspriset på bensin var förra året 22 öre, vadan följaktligen

skulle återstå V10 öre per liter eif att sändas ut ur landet. Detta

skulle följaktligen betyda, att vårt lands handelsbalans tyngdes icke av

några 36 miljoner kronor utan av 435,000 kronor. Avvikelsen är, såsom

synes, större än 50 procent.

Sverige skulle följaktligen ha fått hela sitt bensinbehov tillfredsställt

för praktiskt taget ingenting, örn dessa beräkningar hålla streck. Detta

må vara riktigt eller inte. Uppenbart är i varje fall, att motionärerna

visat en så häpnadsväckande okunnighet i ämnet, att man svårligen kan

tro. att den är äkta. Även den enklaste legochaufför torde utan svårighet

kunna fastslå, att varken nu eller föregående år importvärdet på bensin

är eller kunde ha varit 8.2 öre per liter. För att bättre belysa situationen

kan lämpligen åberopas ett konkret fall, vilket som helst.

Helt nyligen inköpte en statlig myndighet sitt bensinbehov för några personbilar.

Det rörde sig örn högst ett par tusen liter för avhämtning vid tappstation

i Stockholm. Såsom framgår av närslutna vidimerade transsumt

av upphandlingsprotokollet (här uteslutet) erhöll Texaco leveransen till

14.7 öre netto per liter. Kostnaderna på tappstation utgöra minst 3 öre

per Uter. Efter ytterligare avdrag för tull och skatt, 8.i öre, skulle följaktligen

återstå 3.6 öre per liter levererat till tappstation. Huru mycket

som sedan blir kvar för cifvärdet kan man lätt föreställa sig. Det blir i

varje fall omöjligen någonting i närheten av 8.2 öre per liter.

Kan emellertid likvärdigt svenskt bränsle erhållas, bör detta avgjort ha

företräde och för övrigt lämnas all uppmuntran, för så vitt — och nu

komma vi till pudelns kärna — priset ligger i rimlig proportion till bensin.

Det har ju hittills alltid varit praxis, att vid upphandlingar för sta

tens verk giva svensk vara företräde inom viss marginal, som torde ha

uppgått till högst 20 procent merkostnad; så har ju i regel även varit

fallet, då det gällt lättbentyl, i de fall då detta låtit sig göra. Bentylen

är ju icke lämplig för alla bilar, speciellt icke de amerikanska.

Motionärerna nämna Frankrike som föregångsland med avseende på ett

statligt reglerande av motoralkoholfrågan. Det hade ju givetvis varit

önskvärt, örn samtidigt någonting antytts örn de huvudprinciper, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.

gälla för inblandningen i Frankrike, ävenså vilka verkningar lagen haft.

Enligt vad vi ryktesvis hört, skulle en stor del av den därstädes tvångslevererade

motoralkoholen hamna i de franska floderna och icke i bilarnas

bensinbehållare. • . ..

Rent principiellt kan man naturligtvis icke nog kraftigt fördöma alla

dylika våldsåtgärder mot den fria handeln under normala tider och förhållandén,

och vi kunna för övrigt ej heller se någon anledning, varför

Frankrike skulle behöva tjäna oss som föregångsland i den vägen. Vi tro

icke. att detta land kommer att följa Sveriges exempel ifråga örn spritlagstiftningen

i allmänhet.

Det kan naturligtvis finnas fall, då ett statligt ingripande, såsom här

avses, är nödvändigt eller i varje fall kan vara av behovet påkallat. Innan

så sker torde det dock vara brukligt och är väl ej heller mera än rimligt,

att en undersökning sker, huruvida det åsyftade resultatet kan nås utan

tvångsåtgärder.

Under de senaste 5 åren har situationen faktiskt varit sadan,, att det

hade varit naturligare och mindre anmärkningsvärt, örn bensinimportörerna

hade motionerat örn att erhålla en tilldelning av motorsprit i den

proportion, sorn nu föreslås. För oss åtminstone har det varit omständligare

och besvärligare att få ett fat motoralkohol extra utöver den ytterst

strängt ransonerade maximitid delningen, än det varit för undertecknad

att få en liter sprit extra på motboken. Detta kan möjligen låta som en

överdrift, men så är dock förhållandet. Enligt motionärernas uppgift

uppgick cellulosafabrikernas tillverkning av motoralkohol år 1931 till

omkring 8 miljoner liter. Vi skulle vara beredda att uppgöra ett årskontrakt

på 10 miljoner liter och härför erlägga ett cifpris, som med 50

procent överstiger motsvarande pris för bensin.

För vilken annan jämförlig svensk industri som helst skulle säkerligen

ett liknande förslag låta allt för otroligt för att över huvudtaget tagas på

allvar, då det däremot i detta fall kommer att tillbakavisas med indignation.

Motionärernas intressegrupp har större aptit och siktar längre.

Man må nu ha vilken uppfattning som helst angående den verkliga betydelsen

för landet av motorspriten. Bensinimportörerna torde i varje

fall varken kunna själva förbruka eller tvinga landets bilägare att förbruka

mera än deras verkliga behov. Detta har hittills visat sig vara

större än vad Aktiebolaget Svensk Sprit kunnat leverera. Men även örn

förhållandet hade varit det motsatta, borde den naturligaste vägen hava

varit, att vederbörande producenter i första hand hade vänt sig till bensinimportörerna

för att undersöka möjligheterna till överenskommelse på

frivillig väg. Så har emellertid icke skett. Vederbörandes avsikter äro

därför lätt genomskinliga, och det är väl knappast troligt, att svenska

folket — för bensinimportörerna har saken mindre intresse — skall finna

sig uti en extra beskattning av motorfordonstrafiken till förmån icke för

landet utan för helt andra intressen.

Stockholm den 19 februari 1932.

Gustaf Dahlbom.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 and. .''17 hafi. (Nr fri.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfi a1 i texten