Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.
1932-06-03 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1932:42, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående obligatorisk
inblandning i importerad bensin av motoralkohol,
framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Andra lagutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 255 i
första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 343 i andra kammaren
av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville
besluta, att det skall åligga importör av för motordrift avsedd bensin att av
den införda kvantiteten försälja eller förbruka minst 10 procent i en blandning,
bestående av 75 procent bensin och 25 procent motoralkohol, framställd
ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning. Motionärerna hava även
hemställt, att utskottet ville formulera eventuellt erforderlig författningsföreskrift
i ämnet.
Beträffande de skäl, som motionäi''erna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen
föreskriver, begärt yttrande av kommerskollegium. De handlingar, som i
anledning härav kommit utskottet till handa, finnas, med vissa uteslutningar,
fogade såsom bilagor vid detta utlåtande; och tillåter sig utskottet hänvisa
till desammas innehåll.
Den av motionärerna omtalade motoralkoholen är sulfitsprit, bestående
av etylalkoliol, som tillverkas genom jäsning av avfallslut från sulfitcellulosafabrikationen.
Enligt uttalande av föredragande departementschefen i kungl,
proposition nr 193 till 1924 års riksdag är det till fullo konstaterat, att sulfitspriten
är ett tekniskt fullgott motorbränsle. Departementschefen yttrade
vidare, att betingelserna för konstruktion och tillverkning av speciella spritmotorer
vore fullt kända och tillförlitliga. De förändringar, som vanliga
bensinmotorer behövde undergå, för att spritbränsle med fördel skulle kunna
användas för deras drivande, vore relativt obetydliga. En blandning av
alkohol och bensin i vissa proportioner torde, uttalade departementschefen,
med god effekt kunna utan någon som helst ändring av motorerna användas
i vanliga bensinmotorer. Såsom framgår av de vid detta utlåtande fogade
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 0 sami. 2 avd. 37 haft. (Nr 42.) j 149 32 1
Tekniska,
statistiska och
ekonomiska
uppgifter.
Motorsprit.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
bilagorna, utgör en blandning av 75 procent bensin och 25 procent sulfitsprit,
vars alkoliolhalt uppgår till 99 å 100 procent, ett motorbränsle av
större effektivitet än oblandad bensin. Denna blandning benämnes lättbentyl.
Den första sulfitspritfabriken — den Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag
tillhöriga fabriken vid Skutskär — igångsattes år 1909. Under de
följande åren till och med 1916 färdigbyggdes ytterligare tre fabriker. Kristidens
avspärrning från utlandet och särskilt svårigheterna att erhålla bensin
samt de höga prisen därå stimulerade sulfitindustrien att i forcerat tempo
bygga spritfabriker. Hela antalet sulfitspritfabriker uppgick 1931 till 22 med
en sammanlagd årlig tillverkningskapacitet under förutsättning av oavbruten
tillverkning i normal omfattning av sulfitmassa av 18 ä 20 miljoner liter
100-procentig sprit. Vid endast 18 av dessa fabriker var under år 1931
tillverkning av sulfitsprit i gång. De övriga 4 fabrikerna voro delvis demonterade.
Endast 10 av sulfitspritfabrikerna äro utrustade med sådana
anläggningar, som äro erforderliga för framställning av den i lättbentylen
ingående högprocentiga sulfitspriten. Kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,
som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol, uppgår vid full
drift till omkring 12 miljoner liter 99- ä 100-procentig sprit årligen. För
sin tillverkning kunna sulfitspritfabrikerna räkna med avsättning — förutom
såsom bränsle för motordrift — till förtäring, för tekniskt bruk och för
export. De fabriker, som leverera sprit till förtäringsändamål, äro icke utrustade
för tillverkning av motorsprit. Ur publikationen »Meddelanden från
Sveriges kemiska industrikontor», årgång 1932 s. 80, tillåter sig utskottet
hämta följande tabellariska översikt över tillverkningen och försäljningen av
sulfitsprit, beräknad till 100-procentig alkoliolhalt, under åren 1918—1931.
Sulfitsprit å liter 100 %.
Fabrikernas
kapacitet
c:a
För
s ä 1 j n i
“ g
År
Fabrikernas
tillverkning
Till
hushålls- och tekn.
ändamål
Till
renings-
verken
Motorsprit
Export
S:a
försäljning
1918...........
6,000.000
3,379,674
1,309,136
1,663,604
2,972,740
1919............
14,000,000
5,381,064
1.899,758
285,776
497,163
403,434
3,086,132
1920............
19,000,000
7.752,696
585,584
4,786,042
—
4.294,137
9,665,764
1921............
20,000,000
6,977,928
451,989
58,008
—
6,090,677
6,600,675
1922............
20,000,000
5,945,365
537,556
399,589
31,991
3,216,334
4,185,472
1923...........
20,000,000
1,665,540
696,094
523,225
86,761
1,306,811
2,613,491
1924............
20,000,000
3,229,526
1.995.426
859,160
166,927
1,168,496
4,190,009
1925............
20,000,000
6.550,441
2,083,207
856,925
957,489
1.090,842
4,988,463
1926...........
20,000.000
6,974,502
2,676,453
655,390
2,409,395
929.040
6,670,278
1927...........
20,000,000
8,399,962
2,421.905
598,384
3,507,318
1.388,663
7,916,270
1928............
20,000,000
7,288,428
2,956,868
762,840
2,584,048
852,143
7,155,899
1929...........
20,000,000
11,314,400
3,470,994
1,298,040
4,827,811
1,200,083
10,796,928
1930............
20,000,000
15,782,409
4.383,430
1,134,709
7.660,997
476,367
13,655,503
1931............
20,000,000
14,312,160
4,367,447
1,787,316
8,548,161
92,924
14,795,848
Av den till reningsverken levererade sulfitspriten användes en del till
förtäringsändamål. Enligt vad utskottet under hand inhämtat, försåldes år
1931 för användning till sådant ändamål cirka 686,500 liter sulfitsprit, beräknad
efter 100-procentig alkoliolhalt.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
3
I detta sammanhang får utskottet nämna, att enligt den nyssnämnda
publikationen, årgång 1932 s. 78, tillverkningen av sulfitcellulosa uppgått
till följande myckenheter under nedannämnda år.
Tillverkning av siililtcellulosa i Sverige åren 1913—1931.
År
Ton
(torr vikt)
1913 ....................
........... 705,050
1926 ...................
............. 1,055,735
1927 ....................
............. 1,116,193
1928 ....................
............ 929,019
1929 ...................
............ 1,232,221
1930 .....................
........... 1,231,093
1931 c:a ...............
............ 1,024,000
Enligt uppgift i bevillningsutskottets betänkande nr 50 vid innevarande
års riksdag är priset för sulfitbrännvin, som inköpes av partihandlare med
rusdrycker från fabrikernas försäljningsbolag, 22.7 öre för liter av normalstyrka,
d. v. s. med 50 procents alkoholhalt. Samma pris erhålles för den
myckenhet sulfitsprit, som levereras till reningsverken för annat ändamål
än brännvinstillverkning. Enligt nämnda betänkande är motsvarande pris
för den till tekniskt bruk avsedda skattefria spriten 16.6 öre och för motorsprit
12.5 öre. Partipriset för 100-procentig motorsprit lär i överensstämmelse
härmed uppgå till 24 ä 25 öre per liter. Efter vad utskottet inhämtat
plägar lättbentyl betinga ett minutpris, som är ett öre högre än minutpriset
för bensin.
Enligt förordningen den 3 maj 1929 örn särskild skatt å bensin och
motorsprit skall för motorsprit erläggas skatt med 6 öre för liter. I vad
förordningen avser motorsprit skall den emellertid enligt stadgande i förordningens
övergångsbestämmelser träda i kraft först den 1 juli 1933, därvid
skatten under tiden till den 1 juli 1934 skall utgå efter allenast 3 öre för liter.
Ur »Sveriges officiella statistik» avdelningen »Handel», i vad avser år
1931 kompletterad med uppgifter, som under hand inhämtats från kommerskollegii
statistiska byrå, tillåter sig utskottet hämta följande uppgifter angående
Sveriges import och export av bensin. Yärdeuppgifterna äro grundade på
importörernas tulldeklarationer, vilka avse bensinens inköpspris inberäknat
frakt, assurans och andra kostnader för varans förande till svensk hamn.
Sveriges införsel oell utförsel av bensin åren 1927—1931.
Å r
1 n i’ ö
r s e 1
Utfc
rael
Uter
kronor
liter
kronor
1927 ............................................
232,126,895
29,807,892
218,219
53,355
1928 ...........................................
1929 ...........................................
312,159,064
341,589,428
35,953,342
41,194,431
2,643,242
413,317
323,721
64,179
1930 ...........................................
1931 .............................................
411,902,952
431,217,836
46,581,101
29,719,031
4,423,107
775,986
535,566
66,249
Bensin.
Riksdagsbehandling
av frågor or
sulfitsprit.
Riksdagen
1923.
Riksdagen
1924.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
I ovanstående siffror äro icke de myckenlieter bensin inbegripna, vilka
förvarats i tullnederlag i Sverige och därifrån utförts ur riket utan att förtullas.
Sådan utförsel har under den med ovanstående tabell avsedda tiden
enligt uppgift från generaltullstyrelsens statistiska avdelning ägt rum åren
1930 och 1931, med 1,092,419 liter under år 1930 och 24,182,602 liter under
år 1931.
Bensinpriserna hava under senare år sjunkit, vilket belyses därav, att enligt
uppgift i kungl, proposition nr 174 till innevarande års riksdag, s. 48,
detaljhandelspriset för bensin i Stockholm på sommaren år 1925 var 40 öre
för liter samt år 1929 30 öre för liter. För närvarande är det 22 öre för liter.
Enligt förordningen den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och
motorsprit sådan den lyder enligt förordningen den 29 april 1932 skall för
bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas särskild skatt av
10 öre för liter. Denna skattesats, vilken innebär en förhöjning av bensinens
beskattning med 2 öre i förhållande till vad tidigare gällt, trädde
enligt kungörelse sistnämnda lag i tillämpning den 1 maj 1932. För bensin,
som införes till riket, skall enligt kungörelse den 19 juni 1931 örn vissa
ändringar i tulltaxan erläggas tull med 10 öre för 100 liter.
Inom riksdagen lia åtskilliga gånger väckts frågor örn främjande av motorsprittillverkningen.
Med förbigående av tidigare tillfällen, då så skett,
får utskottet nämna, att vid 1923 års riksdag inom första kammaren av
herrar Frändén och Enhörning väcktes en motion, nr 73, i vilken hemställdes,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit begära
skyndsam utredning och förslag till sulfitspritens utnyttjande såsom nationellt
motorbränsle. På hemställan av vederbörande tillfälliga utskott avlät
riksdagen skrivelse till Kungl. Majit, nr 205, med anhållan att Kungl. Majit
täcktes föranstalta örn skyndsam utredning om och förslag till sulfitspritens
utnyttjande som motorbränsle.
Under åberopande av nämnda riksdagsskrivelse framlade Kungl. Majit
för 1924 års riksdag proposition, nr 193, med förslag till förordning om
vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 angående handel med skattefri
sprit, m. m. Enligt detta förslag skulle, utan iakttagande av försäljningsbestämmelserna
i nämnda förordning, få för användning till motordrift försäljas
på särskilt sätt denaturerad motorsprit. Kätt att försälja sådan sprit
skulle tillkomma tillverkare och av denne eller hans ombud antagna återförsäljare.
I propositionen upptogs frågan, huruvida i lag borde föreskrivas blandning
av sulfitsprit och bensin för användande såsom motorbränsle. Efter
att hava redogjort för vissa skrivelser i denna fråga från aktiebolaget
svensk sprit och Sveriges industriförbund anförde föredragande departementschefen
:
I nu berörda skrivelser från aktiebolaget svensk sprit och Sveriges industriförbund
angivas sålunda, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
tvenne utvägar såsom tänkbara, därest man vill säkerställa sulfitspritens
utnyttjande såsom motorbränsle. Antingen skulle det i lag föreskrivas, att
den bensin, som försåldes för motorändamål, skulle vara uppblandad med
sulfitsprit i viss myckenhet, eller också skulle bensinen åsättas en tull eller
annan skatt av sådan storlek, att sulfitspriten bleve konkurrenskraftig gentemot
densamma. Bägge dessa förslag hava av kommerskollegium och kontrollstyrelsen
samt ingenjörsvetenskapsakademien gjorts till föremål för ingående
utredningar.
Då till stöd för det förstnämnda förslaget, bland annat, åberopats, att
detsamma genomförts i Frankrike, funno ämbetsverken och akademien det
önskvärt, att uppgifter införskaffades rörande, bland annat, de erfarenheter
i skilda hänseenden, särskilt av teknisk art, som vunnits under den tid
ifrågavarande lagstiftning tillämpats i nämnda land. Kommerskollegium
hemställde därför i samråd med kontrollstyrelsen och ingenjörsvetenskapsakademien
om uppdrag för tvenne personer, eventuellt tillsammans med en
tredje av aktiebolaget skattefri sprit utsedd, att i nämnda syfte företaga en
studieresa till Frankrike. Då dessutom till stöd för förslaget anförts, att
liknande åtgärder planerats i Tjeckoslovakiet, begärde ämbetsverken tillika,
att en av de nyss åsyftade personerna måtte erhålla i uppdrag att, i samband
med annan resa, i Tjeckoslovakiet studera användningen av sprit såsom
motorbränsle. Bägge dessa framställningar biföllos av Kungl. Majit.
Ett sammandrag av de avlämnade redogörelserna för under studieresorna
inhämtade upplysningar återfinnes i ämbetsverkens (såsom bilaga B till
propositionen fogade) utlåtande den Ii mars 1924. Här skall därför beträffande
dessa upplysningar endast anföras, dels att man i Tjeckoslovakiet icke ansett
sig kunna införa någon tvångslagstiftning av antydd art utan inskränkt sig
till att påbjuda en sprit-bensolblandnings användande för statsförvaltningarnas
behov, varjämte sprit-bensolblandningens konkurrensförmåga gentemot
bensinen stötts genom en relativt hög tull och omsättningsskatt å bensolen,
dels att förenämnda franska lagstiftning endast i ringa omfattning kunnat
effektivt tillämpas. Något direkt stöd för de ifrågasatta tvångsåtgärderna
kunde enligt nämnda ämbetsverks och ingenjörsvetenskapsakademiens uppfattning
icke hämtas från de åberopade utländska förebilderna. Den tekniska
utredning, som vore erforderlig för att man skulle kunna avgöra, vilket
blandningsförhållande, som med hänsyn till den förefintliga risken för
separering av sprit och bensin i en sprit-bensinblandning kunde komma att
visa sig praktiskt lämpligt, förelåge enligt deras mening icke. Likaså kunde
endast utförligare försök och en längre tids praktisk erfarenhet, än som nu
stöde till buds, utvisa, huruvida särskilda åtgärder kunde komma att visa
sig erforderliga för att förhindra separering. En lagstiftning av antydd art
saknade därför, framhöllo ämbetsverken och akademien, redan av sålunda
anförda skäl åtminstone för närvarande nödigt faktiskt underlag och tekniska
förutsättningar. Härtill komme, anföra de vidare, att en dylik lagstiftning
även i andra avseenden skulle medföra högst avsevärda praktiska svårigheter
och betänkligheter i tillämpningen. Då den beräkneliga tillgången på sulfitsprit
ej skulle räcka till för att medgiva en inblandningsprocent, som ur
stabilitetssynpunkt kunde anses tillrådlig, återstode blott att direkt följa
den franska förebilden med importförbud å bensin samt licensgivning mot
åtagande att inköpa viss mängd alkohol — exempelvis 10 procent — av den
importerade bensinmängden samt med skyldighet att använda och försälja
denna alkoholkvantitet i form av spritbensin av viss sammansättning. Det
motstånd och den motvilja, vartill tillämpningen av ett dylikt system och
dess konsekvenser säkerligen måste leda, kunde vändas mot själva det
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
ändamål, man avsett att gagna, d. v. s. mot sulfitspritens användning såsom
motorbränsle, och tillfoga densamma oberäknelig skada. Ämbetsverken och
akademien avstyrkte därför bestämt för närvarande varje tvångslagstiftning
av ifrågasatt art.
Ur vissa synpunkter skulle vidtagandet av åtgärder av nu senast berörd
art innebära betydande fördelar. Avsättningen såsom motorbränsle av hela
den kvantitet sulfitsprit, som kan disponeras för sådant ändamål, vore säkerställd
och därmed sulfitspritindustriens bestånd tryggat. Förutsatt att de
uppgifter örn tillverkningskostnaderna för sulfitsprit, som lämnats bland
annat i Sveriges industriförbunds tidigare berörda framställning, skulle visa
sig hållbara och priset å sulfitsprit i den form, i vilken spriten lämpar sig
för blandning med bensin, inbegripet denatureringsmedel sålunda ej komma
att överstiga nuvarande bensinpris — att uppgifterna med all sannolikhet
skulle visa sig hållbara bekräftas av särskilda uppgifter, som jag låtit införskaffa
— skulle förut angivna gynnsamma resultat nås utan någon avsevärd
fördyring av motorbränslet. I någon mån skulle väl ock försäljningskostnaderna
för sulfitsprit såsom motorbränsle förminskas, därigenom att
bensinfirmornas distributionsnät i viss utsträckning komme att användas
även för sulfitspriten. Å andra sidan lärer det icke kunna förnekas, att sådana
tvångsåtgärder som de här ifrågasatta äro förenade med betydande olägenheter.
De kräva ett reglerande ingripande i näringslivet från det allmännas
sida, som icke bör vidtagas utan mycket starka skäl. Dylika skäl lära i
vart fall icke kunna sägas föreligga, förrän det efter genomförandet av de
av mig föreslagna ändringarna av försäljningsbestämmelserna för rnotorsprit
och vissa åtgärder, som jag i annat sammanhang ämnar föreslå, visat
sig omöjligt att finna avsättning för sulfitspriten såsom motorbränsle. Då
jag funnit mig åtminstone för närvarande böra avstyrka åtgärder av här
förevarande art, Ilar en ytterligare för mig avgörande synpunkt varit, att
utredningen av de tekniska problem, som äro förknippade med lagstiftningen,
såsom ock ämbetsverken och ingenjörsvetenskapsakademien framhållit, icke
synes vara tillräckligt omfattande och djupgående. Finnes icke full visshet,
att de tekniska svårigheterna äro lösta, kan man icke bedöma de verkningar,
den ifrågasatta lagstiftningen skulle medföra, därest den genomfördes i
praktiken.
I anledning av propositionen väcktes inom första kammaren av herrar
brändön och Nils Anton Nilsson en motion, nr 293, i vilken hemställdes,
att riksdagen i anslutning till propositionen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn fullföljande av utredningen örn sulfitspritens nyttiggörande
som motorbränsle i form av en lämplig spritbensinblandning ävensom att
riksdagen måtte uttala sig örn önskvärdheten av att statens verk och inrättningar
vid skäligt pris måtte anmodas att i största möjliga utsträckning
använda sig av spritbensinen som motorbränsle.
På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 40 beslöt
riksdagen att bifalla propositionen och att icke företaga någon åtgärd med
anledning av motionen.
En vid samma års riksdag av herrar Pettersson i Stäringe och Lindgren
inom andra kammaren väckt motion, nr 317, örn skrivelse till Kungl. Majit
i fråga örn utredning angående användande för motordrift av en blandning
av sulfitsprit och bensin föranledde icke heller någon riksdagens åtgärd.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42. 7
Vid 1928 års riksdag upptog statsutskottet frågan om ökad användning av
svenskt motorbränsle inom statens verk. I anledning av ett uttalande därom
av statsrevisorerna i revisionsberättelsen för budgetåret 1926/1927 anförde
nämligen statsutskottet i sitt utlåtande nr 90:
Yad revisorerna anfört beträffande användningen vid statens verk och
inrättningar av inhemskt motorbränsle, har utskottet funnit vara värt särskilt
beaktande, då genom användning i största möjliga utsträckning av
sådant bränsle icke endast vinnes ökad avsättning inom landet av producerat
motorbränsle och de därmed sysselsatta näringarna uppmuntras, utan
också en minskning av importen utav bensin m. m. lärer kunna åvägabringas.
För övrigt torde det inhemska motorbränslet numera väl kunna
konkurrera med det importerade.
Utskottet har alltså i likhet med revisorerna ansett det vara av vikt, att
åtgärder vidtagas för möjliggörande av utsträckt användning av det inhemska
motorbränslet, framför allt då det gäller förbrukningen hos statsmyndigheterna.
På hemställan av utskottet anhöll riksdagen i skrivelse nr 190 under
punkt 7:o), att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av
ökad användning vid statens verk och inrättningar av inhemskt motorbränsle.
Skrivelsen anmäldes beträffande denna punkt i försvarsdepartementet,
kommunikationsdepartementet och handelsdepartementet. Den 20 juni 1929
beslöt Kungl. Majit, att skrivelsen ej skulle föranleda vidare åtgärd.
I den ovan omnämnda kungl, propositionen nr 174 till innevarande års
riksdag med förslag till förordning örn ändring i vissa delar av förordningen
den 2 juni 1922 örn automobilskatt m. m. har chefen för finansdepartementet
uttalat, att frågan örn bensinbeskattningen torde böra bliva föremål
för prövning jämväl vid 1933 års riksdag samt att det vid sådant förhållande
syntes honom mest lämpligt, att frågan örn beskattningen av motorspriten
i detta sammanhang upptoges till behandling.
I sitt betänkande i anledning av propositionen, nr 32, har bevillningsutskottet
gjort följande uttalande med föranledande närmast av vissa i anledning
av propositionen väckta motioner om gynnande i skattehänseende
av automobiler, drivna med träkolsgas (motionerna lii 499 och 503) samt örn
skattefrihet för motorsprit även för tiden från och med den 1 juli 1933
(motionen lii 502).
I motionerna nr 499 i andra kammaren av herr Edberg och nr 503 i
samma kammare av herrar Andersson i Rasjön och Pettersson i Hällbacken
har beträffande automobiler, som inrättats för drift med träkolsgas, föreslagits
i förstnämnda motion befrielse från fordonsskatt och i den sistnämnda,
att skatten skall till den 1 januari 1938 utgå med hälften av de för automobiler
i allmänhet föreslagna skattesatserna. T likhet med motionärerna
har utskottet funnit angeläget, att användningen av ett inhemskt motorbränsle
befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna automobiler icke träffas av
bensinskatten, har utskottet icke ansett sig böra föreslå fullständig befrielse
från fordonsskatt för dylika automobiler utan allenast den lindring i beskattningen,
som påyrkats i motionen nr 503 i andra kammaren. Med hänsyn
till svårigheten att för närvarande bedöma förutsättningarna för de trä
-
Riksdagen
1928.
Riksdagen
1982.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
kolsdrivna automobilernas konkurrenskraft, har utskottet ansett skattelindringen
böra gälla tills vidare och icke såsom i sistnämnda motion föreslagits
under 5 år.
Vidkommande motionen nr 502 i andra kammaren av herr Bengtsson i
Kullen har utskottet med sin nu angivna ståndpunkt till frågan örn understödjande
av förbrukningen av inhemska motorbränslen funnit motionärens
syfte beaktansvärt. Då emellertid enligt vad departementschefen anfört frågan
örn motorspritens beskattning kommer att göras till föremål för utredning
och förslag i ämnet är avsett att föreläggas nästa års riksdag, har utskottet
icke ansett sig nu böra taga ståndpunkt till denna fråga. Enligt utskottet
tillhandakomna uppgifter har under den senaste tiden bensol vunnit ökad
användning som motorbränsle, och förutsätter utskottet, att vid en blivande
utredning även frågan örn bensolens beskattning göres till föremål för undersökning.
Riksdagen har godkänt utskottets utlåtande.
Vid innevarande års riksdag har vidare i likalydande motioner, nr 244 i
första kammaren av herr Nilsson, Alexander, m. fl. och nr 342 i andra kammaren
av herr förste vice talmannen Nilsson m. fl. hemställts, att riksdagen ville
besluta viss ändring av förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker av innebörd, att av sulfitsprit icke skulle få beredas för förtäring
avsett brännvin. I motiveringen framhålles, att en dylik åtgärd hade
till syfte vinnandet av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar
av vårt land, där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. För
åstadkommande av en ökad bränning av potatis borde genomföras en sådan
ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändamål, komme att
härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten icke längre skulle få disponeras
för sådan användning utan i stället reserveras för industriella och
tekniska syften. En överflyttning av tillverkningen av nämnda kvantitet
brännvin från sulfitbrännerierna till lantbruksbrännerierna betydde en ökning
i de senares tillverkning av 9.5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas
tillverkning av omkring 6 procent. Denna minskning skulle
dock kompenseras genom bifall till de samtidigt väckta i detta utlåtande
behandlade motionerna I: 255 och II: 343 örn ökad användning av motoralkohol.
Bevillningsutskottet, som i sitt ovan omtalade betänkande nr 50 till behandling
upptagit såväl de nu nämnda som även vissa andra motioner, har
begärt yttrande över motionerna av kontrollstyrelsen. I sitt yttrande har
styrelsen anfört:
Enligt kontrollstyrelsens mening måste den omfattning, i vilken sulfitspriten
enligt de nu anförda uppgifterna för närvarande kommer till användning
såsom råvara för förtäringsbrännvin, anses alltför obetydlig i jämförelse
med avsättningen av jordbrukssprit till samma ändamål för att kunna
motivera en så långtgående åtgärd som meddelande av förbud mot sulfitspritens
användning till angivna ändamål. För sulfitspritindustrien, som
nedlagt betydande arbete och stora kostnader för att kunna producera råvara
av fullgod kvalitet, skulle en dylik åtgärd innebära en betydande nackdel,
som skulle verka så mycket kännbarare med hänsyn till de svåra ekonomiska
förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien för närvarande arbetar.
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
Då sulfitspritfabrikernas avsättning av motoralkohol sker till oförmånliga
priser, innebär försäljningen av sulfitsprit till aktiebolaget Vin- och spritcentralen
genom det relativt gynnsamma pris, som härvid kan betingas, en
för industrien nödig kompensation. I de motioner, i vilka liemställes örn
införande av sagda förbud, antydes visserligen genom hänvisning till de
vid årets riksdag väckta motionerna 1:255 och II: 343 om skyldighet för
importör av bensin att försälja eller förbruka viss del av den importerade
kvantiteten i bestämd blandning med motoralkohol, framställd ur avfallslut
vid sulfitcellulosatillverkning, att sulfitspritfabrikanterna skulle hållas skadeslösa
genom stadgande i lag örn dylik skyldighet. Att innan erfarenheterna
verkligen givit vid handen, att avsättningen av sulfitsprit till förtäringsändamål
kommer att bliva av någon nämnvärdare och bestående omfattning,
tillgripa en så komjfiieerad åtgärd, som den föreslagna tvångsinblandningen
av alkohol i bensin, bör enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.
Bevillningsutskottet har i sitt betänkande anfört:
Till följd av det jämförelsevis låga priset å sulfitsprit användes uteslutande
sådan sprit — bortsett från s. k. sekundasprit — för försäljning till
partihandlare med skattefri sprit och till motorsprit. Emellertid växla de
priser ganska avsevärt, som med hänsyn till sulfitspritens användning erläggas
för densamma. Sålunda är priset för sulfitbrännvin, som inköpes
av partihandlare med rusdrycker, 22.7 öre för liter av normalstyrka, medan
motsvarande pris för skattefri sprit utgör 16.G öre och för motorsprit 12.5
öre. Enligt vad från fabrikanthåll uppgivits har dock till följd av konkurrens
med bensinen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre än att detsamma
endast täcker de direkta framställningskostnaderna, och ställer sig priset
sålunda ganska ofördelaktigt för fabrikanterna.
Den kvantitet sulfitbrännvin, som hittills kommit till användning för
förtäring, är emellertid jämförelsevis obetydlig. Under år 1931 försåldes
sålunda icke fullt 1,400,000 Uter och under tidigare år var den försålda
myckenheten än mindre. Aven om sulfitspritens viktigaste avsättningsområden
ligga på andra håll, har dock utskottet icke ansett skäl föreligga att,
på sätt i motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren
föreslagits, förbjuda tillverkning för inhemsk konsumtion av sulfitsprit avsedd
för förtäringsändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhåller mera avsevärd
användning för andra ändamål, försvagas givetvis industriens intresse
att densamma försäljes till förtäring. Utskottet har i detta sammanhang
velat erinra, att utskottet i sitt innevarande år avgivna, av riksdagen godkända
betänkande nr 32 framhållit vikten av att användningen av inhemska
motorbränslen befrämjas. Vidare torde, såsom utskottet i nämnda betänkande
uttalat, frågan örn motorspritens beskattning komma att göras till föremål
för utredning, och förslag i ämnet är avsett att föreläggas nästa års riksdag.
Därest sistnämnda fråga löses, torde det bliva möjligt att bättre överblicka
spörsmålet örn sulfitspritens användning för förtäring.
Utskottet bär hemställt, att riksdagen måtte, i anledning av motionerna,
i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om
utredning av frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och
därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka råämnen, som
må användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av råbrännvin
ävensom rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna
för fabrikspotatis till brännerierna skola bliva jämnare fördelade
mellan odlarna än för närvarande.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 37 haft. (Nr 42.) ilis 32 2
1931 års
skogssakkunniga
-
Utskottet.
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1931 har chefen för jordbruksdepartementet
tillkallat utredningsmän att inom nämnda departement verkställa
utredning oell avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande av ökad
avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt utbyte av
skogsbruket samt intensivare skogsvård. Denna kommitté, benämnd 1931
års skogssakkunniga, bär i skrivelse till Kungl. Majit den 7 maj 1932 begärt
anslag för att sända en representant i studiesyfte till vissa fabriksanläggningar
i Tornescli vid Hamburg, vid vilka tillämpas det nyligen uppfunna
s. k. Schollerförfarandet vid framställning av sprit och lignin ur mindervärdigt
virke, vedavfall o. dyl.
Den utredning, som innefattas i detta utlåtande med de därtill fogade
bilagorna, giver vid handen, att under nuvarande förhållanden avsättning
vinnes för all den motorsprit som tillverkas inom riket, under år 1931 uppgående
till omkring 8l/2 miljoner liter. Att, såsom motionärerna föreslagit,
genom föreskrift örn tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin söka åstadkomma
ökad avsättning av motorsprit är därför, så länge omfattningen av
sprittillverkningen är oförändrad, icke påkallat av förhållandena. För genomförande
av motionärernas förslag örn inblandning av sulfitsprit i 10 procent
av den inom landet försålda eller förbrukade bensinen skulle för
övrigt krävas betydligt större myckenhet motorsprit än den, som för närvarande
tillverkas.
Såsom kommerskollegium uttalat i sitt vid detta utlåtande som bilaga A
fogade yttrande, skulle det emellertid för vårt land, såväl med hänsyn till
önskvärd självförsörjning som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara
av allra största betydelse, örn ett effektivt bränsle för motordrift kunde
framställas ur inhemska råvaror och tillhandahållas som drivmedel för motorfordon
till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig myckenhet. Med
hänsyn härtill är det enligt utskottets åsikt ett i hög grad behjärtansvärt
önskemål, att landets behov av motorbränsle måtte i större utsträckning än
för närvarande är fallet kunna tillgodoses medelst sprit, som framställes
inom trävaruindustrien.
Åt frågan örn lämpliga åtgärder för att åstadkomma ökad tillverkning av
motorsprit bör därför enligt utskottets mening ägnas synnerlig uppmärksamhet
från statsmakternas sida. Det synes vara av vikt, att en undersökning
verkställes för att utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna
att på annat sätt än motionärerna föreslagit genom åtgärder på pris- och
skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produktion av motorsprit.
Därvid bör övervägande ägnas även medlen att lösa de avsättningssvårigheter,
som möjligen kunna uppstå på grund av de särskilda förhållandena
på marknaden för motorbränsle.
På sätt framgår av den ovan i detta utlåtande lämnade redogörelsen har
chefen för finansdepartementet i kungl, proposition nr 174 till innevarande
års riksdag, innehållande bland annat förslag angående bensinbeskattningen,
uttalat, att frågan örn beskattningen av motorspriten, vilket drivmedel enligt
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
gällande bestämmelser är belagt med skatt från och med den 1 juli 1933,
syntes honom böra upptagas till behandling. Enligt utskottets mening
skulle det vara lämpligt, att i detta sammanhang hela spörsmålet, huruvida
och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit till motorbränsle
må kunna främjas, blir föremål för allsidig prövning. En sådan
undersökning synes utskottet jämväl motiverad därav, att bevillningsutskottet
i sitt ovan omtalade betänkande nr 50 föreslagit en utredning, som skulle
komma att beröra bland annat den med motorspritproblemet i viss mån
sammanhängande frågan örn sulfitspritens användande för förtäringsändamål.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
A) att vad i förevarande motioner yrkats icke måtte bifallas
av riksdagen; samt
B) att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville låta
verkställa en allsidig utredning av spörsmålet, huruvida och
på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit
till motorbränsle må kunna främjas, samt för riksdagen framlägga
de förslag, till vilka utredningen kan föranleda.
Stockholm den 3 juni 1932.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Westman, von Geijer, Frändén, Norman, Larsson
i Brålanda, P. Sandström, Granström och Gottfrid Karlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Olovson i Västerås, Pettersson
i Hällbacken, Sandström i Nyland, Björnberg, Hansson i Trollhättan, Gardell i Gans
och Ljung.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
13
Bilaga A.
Kungl. Kommerskollegium.
Stockholm den 12 mars 1932.
Till Riksdagens andra lagutskott.
Genom remiss den 5 februari 1932 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
att avgiva och direkt till riksdagens andra lagutskott före utgången
av mars månad 1932 inkomma med yttrande över tvenne likalydande
motioner, nämligen nr 255 i första kammaren av herr Nilsson,
Alexander m. fl. samt nr 343 i andra kammaren av herr förste vice talmannen
Nilsson m. fl., angående obligatorisk inblandning i importerad
bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning.
Kommerskollegium har införskaffat bilagda yttranden i ärendet från
Sveriges kemiska industrikontor, Kungl, svenska automobilklubben, aktiebolaget
Svensk sprit (sulfitsprittillverkarnas försäljningsorganisation)
samt statens sprängämnesinspektör G. v. Feilitzen, som överlämnat av
honom inhämtade yttranden från följande större bensinimportörer, nämligen
Svensk-engelska mineraloljeaktiebolaget, Krooks petroleum- & oljeaktiebolag,
The Texas Company aktiebolag (Texaco), Svenska bensin- &
petroleumaktiebolaget BP samt aktiebolaget Naftasyndikat.
För egen del får Kollegium anföra följande.
Kollegium får till en början helt ansluta sig till motionärernas mening,
att det skulle för vårt land, såväl med hänsyn till önskvärd självförsörjning
som till handelsbalansen gentemot utlandet, vara av allra
största betydelse, örn ett effektivt bränsle för motordrift kunde ur inhemska
råvaror framställas och till konkurrensdugligt pris samt i tillräcklig
myckenhet tillhandahållas såsom drivmedel för motorfordon. Vikten
härav lärer vara så mycket påtagligare, som man icke torde kunna
iakttaga några tecken till avmattning ifråga örn motoriseringens fortskridande
på en hel del verksamhetsområden, framför allt inom transportväsendet,
varför man synes hava anledning motse en ytterligare stegring
av motorbränsleförbrukningen, åtföljd av ökad belastning å handelsbalansen,
så länge sagda bränslebehov huvudsakligen måste täckas genom
import.
I Sverige framställes sedan omkring 20 år tillbaka ett flytande bränsle,
som är användbart som drivmedel i motorer, nämligen sulfitsprit, vilken
vara består av etylalkohol, tillverkad genom jäsning av avfallslut från
sulfitcellulosafabrikationen. Stora förhoppningar hava knutits till detta
ämne såsom ersättningsmedel för petroleumbensin. Emellertid har utvecklingen
på ifrågavarande område icke kvantitativt sett motsvarat förförväntningarna,
ehuru numera varken tekniska svårigheter eller restrikBihang
till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 31 käft. (Nr 42.) 3
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
tiva bestämmelser på spritlagstiftningens område kunna sägas lägga avgörande
hinder i vägen för sulfitspritens allmänna användning som mo
t0Orsakerna
till att sulfitsprit alltjämt spelar en relativt obetydlig roll
i landets försörjning med drivmedel för mobila och stationära motorer
äro framför allt att söka i följande omständigheter.
Sulfitsprit är en biprodukt vid tillverkning av sulfitcellulosa och kan
följaktligen icke framställas i större myckenhet, än som svarar mot en
viss relation till huvudprodukten, nämnda slag av kemisk pappersmassa.
Denna åter kan icke tillverkas i obegränsade mängder. Sverige har visserligen
haft att glädja sig åt en stark utveckling av sulfitcellulosaindustrien,
men denna utveckling begränsas givetvis av avsättningsmöjligheterna,
och man har, särskilt under nu rådande ekonomiska världskris,
fått påtagliga bevis för, att även en av världsmarknaden tidigare så begärligt
upptagen vara som svensk pappersmassa fått vidkännas högst betydande
avsättningssvårigheter.
En sulfitfabriks utrustning med anordningar för tillgodogörande av
avfallsluten i form av sulfitsprit kräver vidare en betydande kapitalinvestering,
som ingalunda vid alla sulfitfabriker hittills ansetts lämplig
eller möjlig. Visserligen hava statsmakterna — senast genom förordningen
örn särskild skatt å bensin och motorsprit den 3 maj 1929 (nr 62)
berett sulfitspriten en gynnad ställning i förhållande till bensin, i det att
förstnämnda inhemska produkt tillsvidare befriats från den skatt av 6
öre för liter, som utgår å den senare. Men då denna temporära skattefrihet
för motorsprit utlöper den 1 juli 1933 och visshet icke föreligger
rörande eventuell förlängning av sagda undantagsställning för sulfitspriten,
har osäkerheten örn vad framtiden i nämnda avseende kunde innebära
synbarligen minskat benägenheten hos sulfitindustrien att öka
sin tillverkningskapacitet ifråga örn sulfitsprit utöver den redan befintliga.
Därtill kommer att den starka prissänkning, bensin under senare
år uppvisat, verkat pristryckande även å sulfitspriten och väsentligt
minskat utsikten att utvinna tillfredsställande ekonomiskt resultat av
sulfitsprittillverkning.
Vad som över huvud taget möjliggjort uppehållande av en total sulfitsprittillverkning
även i den omfattning, densamma haft under de senaste
åren — år 1930 cirka 18,000,000 liter 95-procentig sprit — torde för
övrigt vara det förhållandet, att omkring hälften av den totala produktionen
kunnat vinna avsättning till andra ändamål, huvudsakligen såsom
allmändenaturerad hushållssprit och teknisk sprit, till väsentligt högre
pris än det motorspriten betingat.
Det torde även böra erinras, att icke alla existerande sulfitspritfabriker
utrustats nied anläggningar för högkoncentrering av produkten upp till
99 7, procent alkoholstyrka, en åtgärd, som är nödvändig, örn sulfitspri
ten skall användas till motordrift i blandning med bensin, vilket av lämplighetsskäl
blivit den gängse metoden. Kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,
som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol, uppgår
vid full drift till omkring 12 miljoner liter 99 ^-procentig sprit årligen.
Icke ens denna kvantitet, som i förhållande till hela nuvarande
årsförbrukning av bensin inom landet (över 400 miljoner liter) är obetydlig,
kan för närvarande påräknas på grund av inträdd och möjligen
tilltagande driftinskränkning vid cellulosafabrikerna.
Vid sådant förhållande torde det — huru önsklig en sådan ordning ur
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
15
- icke vara praktiskt möjligt för importörerbensin
att av den införda kvantiteten förprocent
i en blandning av 75 procent bensin
(lättbentyl). Att öka tillverkningen av motillgången
motsvarar sagda krav, är näm
-
skilda synpunkter än vore —
na av för motordrift avsedd,
sälja eller förbruka minst 10
och 25 procent motoralkohol
toralkohol så väsentligt, att
ligen tills vidare uteslutet.
Den remitterade motionens hemställan synes alltså icke bora för närvarande
vinna bifall.
Ragnar Sohlman*
G. Holmberger. / Carl Lamberth.
Bilaga B.
SVERIGES KEMISKA INDUSTRIKONTOR.
Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån.
Genom remiss den 10 sistlidne februari har Kungl. Kollegiet anhållit
örn Industrikontorets yttrande över motion nr 2o5 av herr Nilsson, Alexander,
m. fl. i riksdagens första kammare, »örn skyldighet för importör
av bensin att försälja eller förbruka viss del av den importerade kvantiteten
i bestämd blandning med motoralkohol, framställd ur avfallslut vid
sulfitcellulosatillverkning». Kontoret får med anledning harav anföra
följande. , , . . , „.
Motionärerna visa medelst siffror, hur importen av bensin befinner sig
i oavbrutet stigande, att värdet av denna import trots den starka nedgången
i bensinpriserna uppgår till närmare 40 miljoner kronor, och
framhåller samtidigt den fördel för landet och dess handelsbalans, som
skulle ligga däri, att inhemskt motorbränsle i högre grad än vad som för
närvarande är fallet kunde komma till användning.
För att stimulera tillverkningen av 99 procentig motoralkohol, framställd
ur sulfitsprit, föreslå motionärerna enligt franskt mönster en
tvångsinblandning av 25 procent motoralkohol i förslagsvis 10 procent av
all importerad bensin. Förbrukningen av motoralkohol beräknas därigenom
ökas från nuvarande 8.5 miljoner till 15 miljoner liter.
Handeln med motoralkohol är för närvarande icke underkastad statlig
reglering i någon form utan bedrives efter fullt affärsmässiga principer.
Någon svårighet att försälja den kvantitet om 8.5. miljoner liter, som för
närvarande tillverkas, har icke förelegat, då en viss tillsats motoralkohol
till bensinen, såsom motionärerna framhållit, i hög grad förbättrar dess
egenskaper och effekt. Motoralkoholen har emellertid framför bensinen
gynnats i så måtto att den tillsvidare varit skattefri. Denna fördel är
emellertid avsedd att upphöra den 1 nästa juli, då motoralkoholen skall
beskattas med 3 öre per liter, vilken skattesats påföljande år skall höjas
till 6 öre. Anledningen till att framställningen av motoralkohol icke utökats
över nuvarande kvantiteter är att sulfitfabrikerna icke ansett tillrådligt
verkställa några utbyggnader för ökad spritframställning. Till
-
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
verkarna hålla nämligen före att, när ovannämnda skatt örn 6 öre per liter
pålägges, det blir omöjligt att i konkurrens med bensin erhålla sådana
priser för motoralkoholen, att näringen blir lönande. Redan nu, då skattefrihet
gäller, anses tillverkningen i sig själv knappast vara ekonomiskt
bärkraftig. I realiteten torde den kunna uppehållas endast tack vare att
sulfitspriten kan finna användning även för andra ändamål.
Motionärernas uppfattning att stimulerande åtgärder av något slag
måste vidtagas för att en ökad tillverkning av motoralkohol skall kunna
komma till stånd är för den skull fullt riktig. Motionärerna ha härvid
tänkt sig att viss procent av den till landet importerade bensinen skulle
tvångsvis uppblandas med motoralkohol. Detta förslags realiserande torde
såvitt Kontoret förstår komma att medföra ett av staten fastställt
maximipris å motoralkoholen. Då detta pris givetvis skulle komma att
betydligt överstiga priset på bensin, bleve följden en fördyring av motorbränslet
för konsumenterna. Med ett dylikt system skulle även självfallet
bli förenade alla de olägenheter, som ofrånkomligen måste åtfölja
en av staten utövad kontroll över privat näringsverksamhet. Enligt Kontorets
bestämda mening bör för den skull en dylik väg ej följas utan att
andra utvägar för frågans ordnande saknas. Att i vissa främmande länder
ett lagstadgat inblandningstvång tillskapats torde i allmänhet ha berott
på att stora överskott på sprit från jordbruksbrännerierna förelegat.
Som bekant existerar emellertid dylika förhållanden ej här i landet, då
någon försäljning av jordbruksbrännvin såsom motoralkohol ej förekommer,
antagligen på grund av att priserna anses för låga.
Enligt Kontorets mening skulle ett bibehållande av nuvarande fria försäljningssystem
kombinerat med en definitiv skattefrihet utgöra tillräcklig
stimulans för att uppnå en betydligt större tillverkning än nuvarande.
Såsom skäl för att motoralkohol så småningom ansetts böra beskattas har
tidigare åberopats, att motoralkoholen antagligen skulle komma att finna
en betydande avsättning och bliva en farlig konkurrent till bensinen. Denna
uppfattning torde emellertid icke vara riktig. Användningen av motoralkohol
är för närvarande relativt obetydlig och torde icke heller under
överskådlig framtid kunna hota bensinen, även örn skattefrihet erhålles.
Då förbrukningen av motoralkohol för närvarande endast utgör icke fullt
2 procent av den importerade bensinmängden, skulle dessutom en eventuell
skattefrihet, även örn den avsatta kvantiteten fördubblades, bliva av
ringa betydelse ur statsfinansiell synpunkt.
Ett höjande av den inhemska bränsletillverkningen är ett framtidsbekov
av stort nationellt intresse. Ett stödjande av densamma efter sunda linjer
är för den skull en betydande fråga, som enligt Industrikontorets mening
bör tilldraga sig statsmakternas allvarliga uppmärksamhet. Såsom
av ovanstående framgår anser sig Kontoret emellertid ej kunna tillstyrka,
att det av motionärerna åsyftade stödet lämnas i den av dem föreslagna
formen av tvångsinblandning med bensin, då en ovillkorlig förutsättning
för näringens förkovran är, att det nuvarande fria försäljningssystemet
bibehålies.
Stockholm den 9 mars 1932.
Sveriges kemiska industrikontor
Sigurd Nauckhoff.
Otto Cyrén.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
17
Bilaga C.
KUNG!-. AUTOMOBIL KLUBBEN.
Till Kungl. Marits och Rikets Kommerskollegium, Stockholm.
Med anledning av Kungl. Kommerskollegii skrivelse av den 10 februari
innevarande år med begäran örn yttrande över motionen i första kammaren
nr 255 och i andra kammaren nr 343 angående obligatorisk inblandning
i importerad bensin av motoralkohol får Kungl. Automobil Klubben
härmed vördsamt anföra följande:
Den i handeln förekommande lättbentylen, bestående av 75 procent bensin
och 25 procent motoralkohol, har visat sig vara ett synnerligen gott och
effektivt motorbränsle. Enligt motionärernas uppgift tillverkades 1931 8
miljoner liter 99-procentig motoralkohol, motsvarande cirka 32 miljoner liter
lättbentyl, vilken kvantitet endast utgör 6 procent av bensinimporten.
Lättbentylen är en så pass efterfrågad vara, att säkerligen avsevärt större
mängder skulle finna avsättning, örn blott leverantörerna kunde erhålla
den härför erforderliga motoralkoholen. Samtliga större bensinfirmor hava
uppgivit, att de icke kunnat erhålla begärda mängder motoralkohol från
de svenska sulfitfabrikerna, och en bensinimportör har förklarat sig villig
att för sin del avsluta kontrakt, varigenom firman förbinder sig att under
ett år inköpa 10 miljoner liter motoralkohol, d. v. s. 2 miljoner mera än sulfitfabrikernas
totala tillverkning 1931. Efter vad Klubben erfarit skulle
de svenska sulfitfabrikerna, örn under 1931 normala förhållanden rått, kunnat
framställa omkring 12 miljoner liter 99-procentig sulfitsprit. Endast
cirka 8 miljoner hava emellertid, som nämnts, gått till motorbränsle. På
grund av de svårigheter, som 1931 förefunnits för avsättning av cellulosa,
hava sulfitfabrikerna måst inskränka sin verksamhet, vilket inverkat på
möjligheterna att leverera motoralkohol. Att större kvantitet motoralkohol
tillverkats än vad som åtgått för motorbränsle har sin förklaring i, att
sulfitfabrikerna hava det allra största intresse att leverera sprit till sådana
ändamål, där de erhålla högre pris än för motoralkohol, såsom för andra
tekniska ändamål och konsumtionsändamål.
Det är ur allmänhetens synpunkt av mycket stort intresse att motorbränslet
icke blir ytterligare fördyrat. Att införa bestämmelser örn obligatorisk
inblandning av motoralkohol i viss mängd importerad bensin
skulle utan tvivel resultera i höjda bränslepris. Med hänsyn till, att lättbentyl
i användningen har något högre effekt såsom motorbränsle än vanlig
bensin, synes lättbentylen kunna åsättas ett pris, som något överstiger
priset för bensinen, men detta pris måste stå i rimlig proportion till bensinpriset.
Örn tvångsvis åstadkommes ett motorbränsle, som ur prissynpunkt
icke är konkurrenskraftigt, lär det icke kunna undvikas, att bensinfirmorna
få ligga med osäljbara lager lättbentyl, och den därav uppkomna
förlusten får allmänheten självfallet till sist betala.
Det synes Klubben att, innan lagåtgärder tillgripas, böra alla tänkbara
möjligheter undersökas för att nå motionernas syfte på frivillighetens
väg. Det torde icke heller möta alltför stora svårigheter att tillfredsställande
finna en lösning för denna angelägenhet.
Motionärerna framhålla såsom efterföljansvärda de franska åtgärderna
att påbjuda, att en viss del av den importerade bensinen uppblandas med
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
sprit. Enligt uppgifter, som Klubben inhämtat genom Automobile Club
de France, inköper franska staten den erforderliga mängden alkohol och
lämnar densamma till bränsleimportörerna till sådant pris, att staten förlorar
på affären. Denna förlust kompenseras genom en extra skatt på
bensinen. En dylik åtgärd, som går ut på att låta konsumenterna eller
allmänheten betala uppkommen förlust å motorspriten, kan K. A. K. för
sin del icke förorda.
I motsats till de franska myndigheterna, som sålunda gynna försäljning
av sprit för motorändamål på bensinens bekostnad, har man i Sverige skattebelagt
även motoralkoholen, vilken skatt dock skall börja uttagas först
1933. Försvunne detta skattehot mot spriten, torde helt visst ökade utsikter
för tillverkning av motoralkoholen uppstå, ty sulfitfabrikerna skulle
därigenom stimuleras till tillverkning i större omfattning än hittills.
Som sammanfattning av vad ovan anförts får Automobilklubben vördsamt
anföra följande:
Det i motionerna angivna syftet att erhålla ett motorbränsle, vari inhemsk
vara i största möjliga mån ingår, synes riktigt och bör på allt sätt
främjas.
Att härför tillgripa tvångsföreskrifter torde däremot icke vara tillrådligt,
enär därigenom motorbränslet torde komma att onödigtvis fördyras för
allmänheten. Exempel från länder, där tvångsföreskrifter införts, locka icke
till efterföljd. Tvångsföreskrifter torde icke heller vara nödvändiga, då möjligheter
synas föreligga för att frågan skall lösas tillfredsställande på frivillighetens
väg, i synnerhet örn åtgärder vidtagas för att avlägsna skattehotet
mot spritindustrien.
Stockholm den 7 mars 1932.
För Kungl. Automobil Klubben
A. Norlander.
AKTIEBOLAGET SVENSK SPRIT.
Bilaga D.
Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.
Med anledning av Kungl. Kommerskollegii skrivelse av den 10 dennes
med begäran att vi skulle avgiva yttrande angående kapacitet och leveransförmåga
hos befintliga sulfitspritfabriker i fråga örn högkoncentrerad
motoralkohol, få vi meddela, att den beräknade kapaciteten vid de sulfitspritfabriker,
som äro utbyggda för tillverkning av högprocentig alkohol,
vid full drift uppgår till 10 miljoner kilogram 99 V2-procentig = 12 miljoner
liter 99 1/,-procentig alkohol (cirka 24 miljoner normalliter).
Stockholm den 11 februari 1932.
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Svensk Sprit
Joh. Perne.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
19
Till bilaga D.
Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån, Stockholm.
Av notiser i pressen erfara vi, att statens sprängämnesinspektör civilingenjören
G. von Feilitzen avlämnat yttrande till Kungl. Kommerskollegium
beträffande i riksdagen framfört förslag örn införande av inblandningstvång
av motoralkohol i 10 procent av den importerade bensinen. I
yttrandet refereras till uttalanden från bensinimportörerna, vilka framhållit,
att leverans av motoralkohol för närvarande ej kan ske i önskad
omfattning. Vi få framhålla, att orsaken till detta förhållande är de förefintliga
avsättningssvårigheterna för cellulosa inom sulfitcellulosaindustrien,
som medfört, att cellulosafahrikerna måst inskränka tillverkningen.
Under innevarande år uppgår denna inskränkning till 1/s av tillverkningen.
Då motoralkoholen är en biprodukt vid sulfitcellulosatillverkningen,
drabbar denna inskränkning automatiskt även spritfabrikerna. Dessa
kunna nämligen ej upprätthålla driften, ifall sulfitluten ej kan erhållas
från cellulosafahriken.
Dessutom pågår för närvarande arbetskonflikt inom cellulosaindustrien,
vilket även menligt inverkat på sprittillverkningen.
För att ej missuppfattningar skola uppstå, ha vi ej velat underlåta meddela
detta.
Stockholm den 1 mars 1932.
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Svensk Sprit
Joh. Per ne.
SPRÄNGÄMNESINSPEKTIONEN.
Bilaga: E.
Till Kungl. Kommerskollegium, Industribyrån.
Genom remiss av den 10 februari anmodad att efter de större bensinimportörernas
hörande inkomma med yttrande över riksdagsmotionen
nr 255 får jag med återställande av remisshandlingarna samt bifogande
av skrivelser från Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget, Krooks
Petroleum & Olje Aktiebolag, The Texas Company Aktiebolag, Svenska
Bensin & Petroleum Aktiebolaget BP. och Aktiebolaget Naftasyndikat för
egen del vördsamt anföra följande.
Såsom av samtliga skrivelser framgår, har flera års erfarenhet givit vid
handen, att det varit och alltjämt är förenat med stora svårigheter för
oljeimportörerna att erhålla de kvantiteter sulfitsprit, som rekvirerats i
och för framställning av bentyl. En lagstiftning i motionens syfte synes
under nu rådande förhållanden sålunda icke vara av behovet påkallad.
Stockholm den 23 februari 1932.
Gottfr, von Feilitzen.
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
Bilaga F.
SVENSK-ENGELSKA MINERALOLJE
AKTIEBOLAGET.
Sprängämnesinspektionen, Stockholm.
I besittning av Edert ärade av den 11 dennes med anhållan örn uttalande
beträffande den motion, som framlagts för riksdagen av herr Alexander
Nilsson m. fl., angående skyldighet för hensinimporter att blanda 25 procents
motoralkohol i minst 10 procent av den kvantitet bensin, som införes
i landet, få vi härmed anföra följande:
Bensinkonsumtionen i Sverige utgjorde under år 1981 cirka 450,000,000
liter och skulle enligt föreliggande motion 10 procent därav blandas med
25 procent motoralkohol, vilket betyder, att 45,000,000 liter bensin skall tillsättas
med 15,000,000 liter eller 12,000 ton motoralkohol, vilken kvantitet
ungefär motsvarar hela årsproduktionen av sulfitsprit. Denna uppgick
nämligen enligt uppgift till 12,500 ton, varav dock endast 6,500 ton av producenterna
kunde disponeras såsom motoralkohol.
Ehuru efterfrågan på lättbentyl (75 procent bensin och 25 procent motoralkohol)
under de senaste åren väsentligt ökats, har det icke funnits någon
möjlighet för bensinimportörerna, som praktiskt taget distribuera hela den
försålda kvantiteten motoralkohol, att erhålla på långt när tillräckliga
kvantiteter av denna vara för att nöjaktigt tillfredsställa den rådande
stora efterfrågan på lättbentyl.
Det i motionen omnämnda förhållandet, att förbrukningen av svensk
motorsprit endast utgjorde 2 procent av bensinkonsumtionen och att för
bentylblandning disponerades endast cirka 6 procent av densamma, är därför
givetvis beroende på omständigheter, som stå utanför bensinimportörernas
kontroll.
För ernående av bättre relationssiffror i detta hänseende är det därför
nödvändigt, att sulfitspritproducenterna öka sin produktion. Huruvida
detta emellertid är möjligt inom överskådlig framtid på grund av rådande
förhållanden inom sulfitcellulosaindustrien eller ekonomiskt lämpligt
på grund av de låga bensinpriserna, lämna vi därhän, men skulle så
verkligen vara förhållandet, torde dock på grund av det stora intresse,
som redan finnes bland konsumenterna inom lander av detta motorbränsle,
denna produktionsökning med säkerhet finna avsättning, varigenom syftemålet,
att det svenska bränslet kommer till användning, vunnits, utan att
några som helst lagbestämmelser härför behöva tillgripas. Att därför
åstadkomma sådana, som redan vid utfärdandet och sedan i en oviss framtid
äro onödiga och för övrigt ej torde kunna tillämpas på grund av omständigheter,
som varken de, på vilka de skola tillämpas i detta fall —
d. v. s. bensinimportörerna — eller målsmännen för de intressen, som äro
avsedda att stödjas, behärska, är fullkomligt meningslöst.
Vi anse därför ifrågavarande motion ej på något sätt av behovet påkallad
och dess framläggande ett bevis för motionärernas obekantskap
med de faktiska förhållandena.
Stockholm den 19 februari 1932.
Svensk-Engelska Mineralolje Aktiebolaget
Knut Karlsson.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
21
KHOOKS PETROLEUM & OLJE AKTIEBOLAG.
Bilaga G.
Sprängämnesinspektören herr Gottfr, von Feilitzen, Kungl. Kommerskollegium,
Stockholm.
Med anledning av Eder förfrågan örn vår uppfattning örn herr Alexander
Nilssons m. fl. motion örn skyldighet för importörerna att blanda 25
procent motoralkohol i minst 10 procent av den importerade bensinen, få vi
meddela, att vi anse denna motion vara fullkomligt onödig, då det efter
flera års erfarenhet visat sig omöjligt för importörerna att erhålla den
kvantitet motoralkohol, som de rekvirera, för att kunna framställa den
bentyl som efterfrågats av kunderna. Mycket ofta hava vi icke själva
kunnat erhålla 50 procent av den kvantitet motoralkohol, som vi rekvirera.
För övrigt är priset på spriten så högt, att det troligen blir en nödvändighet
att höja bentylpriset avsevärt för att skydda oss mot allt för stora
förluster, och torde i sådant fall allmänheten draga sig för att köpa bentyl
utan kommer densamma troligen att då återgå till bruket av den rena bensinen.
Följden därav bleve, att importörerna skulle bliva liggande med
stora osäljbara kvantiteter bentyl, örn de tvingades att uppblanda 10 procent
av den importerade bensinen med motoralkohol. För närvarande torde
försäljningen av bentyl utgöra cirka 3 procent av bensinförsäljningen,
och torde man lätt kunna inse huru enormt stora osäljbara kvantiteter
bentyl, som skulle uppstå, örn herr Nilssons motion ginge igenom i riksdagen.
Vi anse, att herr Nilssons motion utgör ett fruktansvärt hot mot bensinimportörerna
och den fria handeln.
Stockholm den 19 februari 1932.
Högaktningsfullt
Krooks Petroleum & Olje Aktiebolag
»Standard»
E. Krook.
THE TEXAS COMPANY A.-B.
Bilaga H.
Statens Sprängämnesinspektör herr civilingenjör Gottfrid von Feilitzen,
Birger Jarlsgatan 5, Stockholm.
Till svar på Eder skrivelse av den 11 dennes få vi meddela, att tillgången
av sulfitsprit har enligt vår erfarenhet hittills varit så knapp, att
vårt bolags rekvisitioner av motoralkohol i stor utsträckning icke hava
kunnat effektueras. Då alltså den nu inom landet tillverkade kvantiteten
motoralkohol utan svårighet finner avsättning, synes det oss som örn en
Bihang till riksdagens protokoll 193?. U sami. 2 aud. 37 höft. (Nr i2.) 4
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
lagstiftning i föreslagen riktning icke är av behovet påkallad och skulle
dessutom kunna medföra den konsekvens, att bensinbolagen icke kunde
leverera den enligt lag nödvändiga procenten alkoholblandning på grund
av brist på tillgång.
Högaktningsfullt
The Texas Company A. B.
S. Hallager
Verkst, direktör.
Bilaga 1.
SVENSKA BENSIN & PETROLEUM
AKTIEBOLAGET BP.
Till Sprängämnesinspektören.
Med anledning av Eder skrivelse av den 11 dennes med begäran örn
yttrande över herr Nilssons, Alexander, m. fl. motion nr 255 beträffande
motoralkoholens ökade användning i blandning med bensin (s. k.
lättbentyl) för motordrift får undertecknat bolag härmed äran framhålla
följande:
Ehuru blott en mindre marknad för lättbentyl finnes i landet, har det
varit och är alltjämt svårt att härför erhålla tillräcklig kvantitet motoralkohol
— sålunda har vid vissa tider av året Aktiebolaget Svensk Sprit
ej kunnat leverera alkohol i önskad utsträckning — varför ransonering av
denna produkt måst äga rum.
Då icke ens vid nuvarande efterfrågan å bentyl erforderlig kvantitet
motoralkohol kan ställas till förfogande, synes det oss, att en lagstiftning i
föreslagen riktning icke är motiverad, och skulle, därest nuvarande bestämmelser
för procenthalten i blandningen bibehållas, detta kunna medföra,
att oljebolagen på grund av brist på motoralkohol tvingades leverera produkten
i en okonstant blandning till allvarligt men för konsumenterna.
Stockholm den 22 februari 1932.
Svenska Bensin & Petroleum Aktiebolaget BP
Karl G. Bussler.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
23
AKTIEBOLAGET NAFTASYNDIKAT.
Bilaga J.
Sprängämnesinspektionen.
Yi hava emottaga Eder ärade skrivelse av den. 11 dennes tillika med
samtidigt översänd motion nr 255. Vi hava framhållit en del synpunkter
i närslutna bilaga, till vilken vi bedja få hänvisa.
Stockholm den 20 februari 1932.
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Naftasyndikat
Direktionen
Gustaf Dahlbom.
Till bilaga J.
Ett ytligt betraktande av de statistiska importsiffror, som finnas att
tillgå hos tullmyndigheterna eller Kungl. Kommerskollegium, kan möjligen
giva anledning till en hastig reflexion, att den eller den importvaran
tynger vår handelsbalans. o
Tyngden kommer dock att vila icke blott på bensin utan på åtskilliga
andra varugrupper. Skall någon närmast jämförlig nämnas, torde detta
vara stenkol. Vi ha ju här i landet såväl stenkolsgruvor som ock annat
fast bränsle från våra skogar. Såsom bekant ha också på olika tider från
olika mer eller mindre intresserade håll ansträngningar gjorts för att i
vissa fall få stenkol ersatt med vedbränsle; helt nyligen var ju Statens
Järnvägar utsatt för påtryckningar i den vägen. Kungl. Järnvägsstyrelsens
avböjande svar härå var dock synnerligen kraftigt.
Frågan är emellertid, huruvida man, såsom motionärerna i detta fall
ha gjort, bör åtnöja sig med att enbart kasta ett öga på importsiffrorna
och därefter vara färdig med sitt domslut utan att alls beakta det ekonomiska
utbyte, landet eventuellt kan ha av den importerade varan. För
vårt transportväsen torde väl bensinen ha nära nog lika stor betydelse
som stenkolen, men det är en sak, som så lätt förbises.
Örn vi nu emellertid se på siffrorna för bensin för 1929, skulle dessa utgöra
341.6 miljoner liter respektive 41.2 miljoner kronor, motsvarande alltså
ett cifpris av 12.i öre per liter. För samma år utgjorde försäljningspriset
i Stockholm 30 öre per liter från tappstation eller, med avdrag av
då gällande tull och skatt 6.i öre per liter, 23.9 öre per liter. Skillnaden
mellan detta försäljningspris, 23.9 öre, och cifpriset, 12.i öre, eller 11.8 öre
per liter, skulle alltså motsvara importörens alla omkostnader plus de rabatter,
som lämnats. Sådana ha ju som bekant alltid förekommit, det är
bara storleken, som växlat.
Till att börja med kan då anmärkas, att örn nu en dylik statistik åberopas,
bör den vara åtminstone något så när riktig. Skulle däremot de
framvisade siffrorna visa större avvikelse från de verkliga än exempelvis
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 4''2.
50 procent, så återstår ju inte så mycket av själva grunden, varpå motionen
får anses vara vilande.
Importsiffrorna torde i stort vara riktiga, om man reducerar samma
med den reexporterade kvantiteten, som för föregående år torde ha uppgått
till omkring 35 miljoner liter. Med den gjorda evalveringen i kronor
ställer sig saken något annorlunda. Ehuru ingenting särskilt nämnts
därom, torde man väl få utgå ifrån, att med värdet avses cifpriset eller
kanske ännu tydligare uttryckt det belopp, som årligen går ut ur landet
för den importerade bensinen.
Från 1929 till 1931 ha omkostnaderna ingalunda sjunkit, utan snarare
tvärtom, örn vi nu taga de två år. under vilka samma försäljningspriser
gällt hela året. På grund av den skarpa konkurrensen ha däremot rabatterna
stigit avsevärt från 1929 till 1931, och en ökning av dessa med 2 öre
per liter är mycket försiktigt räknat. För importörens omkostnader och
rabatter för 1931 måste man därför öka motsvarande siffra för 1929 med 2
öre per liter, d. v. s. till 11.8 -f- 2 = 13.8 öre per liter. Dessa 13.8 öre per
liter äro alltså pengar, som stanna inom landet; detsamma gäller skatt och
tull, som år 1931 var 8.i öre per liter; tillsammans utgör detta 21.9 öre per
Uter. Försäljningspriset på bensin var förra året 22 öre, vadan följaktligen
skulle återstå V10 öre per liter eif att sändas ut ur landet. Detta
skulle följaktligen betyda, att vårt lands handelsbalans tyngdes icke av
några 36 miljoner kronor utan av 435,000 kronor. Avvikelsen är, såsom
synes, större än 50 procent.
Sverige skulle följaktligen ha fått hela sitt bensinbehov tillfredsställt
för praktiskt taget ingenting, örn dessa beräkningar hålla streck. Detta
må vara riktigt eller inte. Uppenbart är i varje fall, att motionärerna
visat en så häpnadsväckande okunnighet i ämnet, att man svårligen kan
tro. att den är äkta. Även den enklaste legochaufför torde utan svårighet
kunna fastslå, att varken nu eller föregående år importvärdet på bensin
är eller kunde ha varit 8.2 öre per liter. För att bättre belysa situationen
kan lämpligen åberopas ett konkret fall, vilket som helst.
Helt nyligen inköpte en statlig myndighet sitt bensinbehov för några personbilar.
Det rörde sig örn högst ett par tusen liter för avhämtning vid tappstation
i Stockholm. Såsom framgår av närslutna vidimerade transsumt
av upphandlingsprotokollet (här uteslutet) erhöll Texaco leveransen till
14.7 öre netto per liter. Kostnaderna på tappstation utgöra minst 3 öre
per Uter. Efter ytterligare avdrag för tull och skatt, 8.i öre, skulle följaktligen
återstå 3.6 öre per liter levererat till tappstation. Huru mycket
som sedan blir kvar för cifvärdet kan man lätt föreställa sig. Det blir i
varje fall omöjligen någonting i närheten av 8.2 öre per liter.
Kan emellertid likvärdigt svenskt bränsle erhållas, bör detta avgjort ha
företräde och för övrigt lämnas all uppmuntran, för så vitt — och nu
komma vi till pudelns kärna — priset ligger i rimlig proportion till bensin.
Det har ju hittills alltid varit praxis, att vid upphandlingar för sta
tens verk giva svensk vara företräde inom viss marginal, som torde ha
uppgått till högst 20 procent merkostnad; så har ju i regel även varit
fallet, då det gällt lättbentyl, i de fall då detta låtit sig göra. Bentylen
är ju icke lämplig för alla bilar, speciellt icke de amerikanska.
Motionärerna nämna Frankrike som föregångsland med avseende på ett
statligt reglerande av motoralkoholfrågan. Det hade ju givetvis varit
önskvärt, örn samtidigt någonting antytts örn de huvudprinciper, som
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 42.
gälla för inblandningen i Frankrike, ävenså vilka verkningar lagen haft.
Enligt vad vi ryktesvis hört, skulle en stor del av den därstädes tvångslevererade
motoralkoholen hamna i de franska floderna och icke i bilarnas
bensinbehållare. • . ..
Rent principiellt kan man naturligtvis icke nog kraftigt fördöma alla
dylika våldsåtgärder mot den fria handeln under normala tider och förhållandén,
och vi kunna för övrigt ej heller se någon anledning, varför
Frankrike skulle behöva tjäna oss som föregångsland i den vägen. Vi tro
icke. att detta land kommer att följa Sveriges exempel ifråga örn spritlagstiftningen
i allmänhet.
Det kan naturligtvis finnas fall, då ett statligt ingripande, såsom här
avses, är nödvändigt eller i varje fall kan vara av behovet påkallat. Innan
så sker torde det dock vara brukligt och är väl ej heller mera än rimligt,
att en undersökning sker, huruvida det åsyftade resultatet kan nås utan
tvångsåtgärder.
Under de senaste 5 åren har situationen faktiskt varit sadan,, att det
hade varit naturligare och mindre anmärkningsvärt, örn bensinimportörerna
hade motionerat örn att erhålla en tilldelning av motorsprit i den
proportion, sorn nu föreslås. För oss åtminstone har det varit omständligare
och besvärligare att få ett fat motoralkohol extra utöver den ytterst
strängt ransonerade maximitid delningen, än det varit för undertecknad
att få en liter sprit extra på motboken. Detta kan möjligen låta som en
överdrift, men så är dock förhållandet. Enligt motionärernas uppgift
uppgick cellulosafabrikernas tillverkning av motoralkohol år 1931 till
omkring 8 miljoner liter. Vi skulle vara beredda att uppgöra ett årskontrakt
på 10 miljoner liter och härför erlägga ett cifpris, som med 50
procent överstiger motsvarande pris för bensin.
För vilken annan jämförlig svensk industri som helst skulle säkerligen
ett liknande förslag låta allt för otroligt för att över huvudtaget tagas på
allvar, då det däremot i detta fall kommer att tillbakavisas med indignation.
Motionärernas intressegrupp har större aptit och siktar längre.
Man må nu ha vilken uppfattning som helst angående den verkliga betydelsen
för landet av motorspriten. Bensinimportörerna torde i varje
fall varken kunna själva förbruka eller tvinga landets bilägare att förbruka
mera än deras verkliga behov. Detta har hittills visat sig vara
större än vad Aktiebolaget Svensk Sprit kunnat leverera. Men även örn
förhållandet hade varit det motsatta, borde den naturligaste vägen hava
varit, att vederbörande producenter i första hand hade vänt sig till bensinimportörerna
för att undersöka möjligheterna till överenskommelse på
frivillig väg. Så har emellertid icke skett. Vederbörandes avsikter äro
därför lätt genomskinliga, och det är väl knappast troligt, att svenska
folket — för bensinimportörerna har saken mindre intresse — skall finna
sig uti en extra beskattning av motorfordonstrafiken till förmån icke för
landet utan för helt andra intressen.
Stockholm den 19 februari 1932.
Gustaf Dahlbom.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 and. .''17 hafi. (Nr fri.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående obligatorisk inblandning i importerad bensin av motoralkohol, framställd ur avfallslut vid sulfi a1 i texten