Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied anhållan om riksdagens yttrande rörande visst av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1931 fattat beslut.

1932-01-29 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied anhållan om riksdagens yttrande rörande visst av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1931 fattat beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen nied anhållan om riksdagens yttrande rörande

visst av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1931 fattat beslut.

Genom en den 4 januari 1932 dagtecknad proposition, nr 18, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

linder åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående ett i nämnda

protokoll omförmält, av den internationella arbetsorganisationens konferens

år 1931 vid dess femtonde sammanträde antaget konventionsförslag.

Nämnda konventionsförslag har i svensk översättning följande lydelse:

Förslag till konvention angående begränsning av arbetstiden i kolgruvor.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 28 maj 1931 till sitt femtonde sammanträde,

samt beslutit antaga vissa förslag angående begränsning av arbetstiden

i kolgruvor, en fråga, vilken innefattas i den andra punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den adertonde dagen i juni år ettusenniohundra och trettioett

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Denna

konvention äger tillämpning å alla kolgruvor, d. v. s. å varje

gruva, ur vilken utvinnes enbart stenkol eller brunkol eller huvudsakligen

stenkol eller brunkol tillika med andra mineral.

I denna konvention förstås med »brunkolsgruva» varje gruva, ur vilken

utvinnes kol från en senare geologisk ålder än stenkolsperioden.

§ 2-

I denna konvention förstås med »arbetare»

a) i fråga örn underjordiska kolgruvor: varje person, som är sysselsatt

med arbete under jord, oavsett vilket företag som använder honom och

naturen av det arbete, vartill han användes, med undantag likväl för sådana

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 6.) 259 »2 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Kr 6.

personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke i normala

fall deltaga i något manuellt arbete;

b) i fråga örn kolgruvor med dagbrytning: varje person, som direkt eller

indirekt är sysselsatt med utvinnande av kol, med undantag likväl för sådana

personer, vilka intaga en övervakande eller ledande ställning och icke

i normala fall deltaga i något manuellt arbete.

§ 3.

Med arbetstid i underjordiska stenkolsgruvor förstås tiden för uppehåll

i gruvan, bestämd på följande sätt:

1. Såsom tid för uppehåll i en underjordisk gruva anses tiden mellan det

ögonblick, då arbetaren inträder i hisskorgen för att nedstiga, och det

ögonblick, då han efter uppfärden lämnar densamma.

2. I gruvor, vartill tillträde erhålles genom stoll, anses såsom tid för

uppehåll i gruvan tiden mellan det ögonblick, då arbetaren passerar genom

stollens mynning, och det ögonblick, då han återkommer till jordytan.

3. Ej må i någon underjordisk stenkolsgruva tiden för någon arbetares

uppehåll i gruvan överstiga sju timmar fyrtiofem minuter örn dagen.

§ 4-

Föreskrifterna i denna konvention skola anses iakttagna, örn tidrymden

mellan det ögonblick, då de första arbetarna i skiftlaget, respektive någon

annan grupp, lämna jordytan, och det ögonblick, då de återkomma till densamma,

motsvarar den i § 3 mom. 3 angivna. Ordningen och den tid, som

åtgår för skiftlagets eller gruppens uppfärd och nedfärd, skola dessutom

vara ungefärligen desamma.

§ 5.

Med förbehåll för bestämmelserna i andra stycket av denna paragraf skola

föreskrifterna i denna konvention anses iakttagna, örn den nationella lagstiftningen

stadgar, att för beräknandet av tiden för uppehåll i gruvan arbetarnas

uppfärd, respektive nedfärd skall beräknas efter den »vägda» genomsnittliga

tiden för upp- eller nedfärden för samtliga skiftlag i hela landet.

I sådant fall må tiden mellan det ögonblick, då den siste arbetaren i

skiftlaget lämnar jordytan och det ögonblick, då den förste arbetaren i

samma skiftlag återkommer till densamma, icke i någon gruva överstiga sju

timmar femton minuter; ej må dock något system för reglering av arbetstiden

tillåtas, enligt vilket den genomsnittliga arbetstiden för huggare, betraktade

såsom en särskild arbetarekategori, skulle överstiga arbetstiden för övriga

kategorier av arbetare i samma skiftlag, sysselsatta med arbete under jord.

Yarje medlem, som efter att hava tillämpat den i förevarande paragraf avsedda

metoden, övergår till att tillämpa bestämmelserna i §§ 3 och 4, skall

genomföra denna förändring samtidigt i hela landet och icke endast i någon

del därav.

§ 6.

1. Arbetare få icke sysselsättas med arbete under jord i kolgruvor å

söndagar eller lagstadgade allmänna högtidsdagar. Nationell lagstiftning må

emellertid medgiva följande undantag för arbetare över 18 år:

a) för arbete, som med hänsyn till sin natur måste bedrivas kontinuerligt;
b)

för arbete, som avser luftväxlingen i gruvan, förebyggande av skada

å anordningarna därför eller gruvans skyddande ävensom för arbete, avseende

den första hjälpen vid olycksfall eller sjukdom eller vården av djur;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6''.

c) för mätningsarbete i gruvorna, då nämnda arbete icke kan utföras å

andra dagar utan avbrott eller störning av driften;

d) för brådskande arbete i avseende å maskiner och andra driftsmratt
ningar,

vilket icke kan utföras under den tid, driften normalt är i gang,

samt i andra brådskande eller utomordentliga fall, som inträffa oberoende

av företagarens vilja. _ .... ...

2. Vederbörande myndigheter skola vidtaga erforderliga åtgärder till säkerställande,

att intet arbete utföres å söndagar eller lagstadgade allmänna

högtidsdagar utöver vad i denna paragraf medgives.

3. Arbete, som medgives i morn. 1 av denna paragraf, skall betalas med

en lön, som med minst 25 procent överstiger den normala lönen.

4. Arbetare, vilka i större utsträckning sysselsättas med arbete, som avses

i mom. 1 av denna paragraf, skola komma i åtnjutande av antingen en

kompenserande vilotid eller skäligen förhöjd avlöning utöver den i morn. 3

stadgade. Detaljerna för tillämpning av denna bestämmelse skola regleras

genom nationell lagstiftning.

§ 7.

För arbetare, som sysselsättas på arbetsplatser, vilka abnorma temperatur-,

fuktighets- eller andra förhållanden göra särskilt ohälsosamma, skall

genom bestämmelser, utfärdade av offentlig myndighet, fastställas kortare

tid för uppehållet i gruvan än den, som angives i §§ 3, 4 och 5.

§ 8.

1. Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser må medgiva ett överskridande

av de i §§ 3, 4, 5 och 7 fastställda gränserna:

a) i fall av inträffat eller hotande olycksfall, i fall av force ma] oure eller

då brådskande arbete behöver utföras å maskiner, redskap eller andra driftsinrättningar

i gruvan på grund av skada, som uppkommit å berörda maskiner,

redskap eller driftsinrättningar, och detta även örn en tillfällig produktion

av kol därigenom skulle äga rum men allenast i den mån så erfordras

till undvikande av allvarlig rubbning av anläggningens normala drift;

b) för arbetare sysselsatta med arbete, som på grund av sin natur måste be
drivas

kontinuerligt eller med tekniskt arbete, vilket är nödvändigt för arbetets

förberedande eller avslutande pa normalt sätt eller dess fuija återupptagande

av ett efterföljande skift och icke är förbundet med produktion eller transport

av kol. Den i förevarande punkt medgivna förlängningen må icke för någon

arbetare överstiga en halv timme örn dagen, och beträffande gruvor med

normal drift må antalet på dylikt sätt sysselsatta arbetare aldrig överstiga

5 procent av gruvans hela arbetsstyrka. .....

2. 1 enlighet med bestämmelserna i denna paragraf utfört övertidsarbete

skall betalas med en lön, som med minst 25 procent överstiger den ordinarie

lönen.

§ 9-

Av offentlig myndighet utfärdade bestämmelser ma, utöver bestämmelserna

i § 8, ställa en övertid av högst sextio timmar örn året till förfogande för

företagen i hela landet. .

Denna övertid skall betalas med en lön, sorn med minst 25 procent överstiger

den ordinarie lönen.

§ 10.

I §§ 7, 8 och 9 avsedda bestämmelser skola utarbetas efter samråd med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

§ 1L

De i art. 408 av Yersaillesfördraget och motsvarande artiklar i de övriga

fredsfördragen föreskrivna årsrapporterna skola meddela alla erforderliga upplysningar

rörande de åtgärder, som vidtagits till reglerande av arbetstiden

enligt §§ 3, 4 och 5. De skola vidare lämna fullständiga upplysningar rörande

de bestämmelser, som utfärdats med stöd av §§ 7, 8, 9, 12, 13 och 14, och

rörande tillämpningen av dem.

§ 12.

För att underlätta tillämpningen av denna konventions bestämmelser

skall det åligga ledningen för varje gruva:

a) att medelst anslag, anbringade på synligt sätt vid gruvöppningen eller

å annat lämpligt ställe eller ock på annat av offentlig myndighet godkänt

sätt tillkännagiva de tider, då nedfärden, respektive uppfärden för arbetarna

i varje skiftlag eller annan grupp skall taga sin början, respektive vara avslutad.

o Dessa tider skola vara godkända av offentlig myndighet och bestämda på

sådant sätt, att tiden för varje arbetares uppehåll i gruvan icke överskrider

de i denna konvention föreskrivna gränserna; sedan tiderna en gång tillkännagivits,

må de icke ändras utan offentlig myndighets samtycke och

iakttagande av sådant tillkännagivande och sådan ordning, som godkänts av

myndigheten;

b) att på sätt den nationella lagstiftningen föreskriver föra förteckning

över all med stöd av §§ 8 och 9 uttagen förlängd arbetstid.

§ 13-

I underjordiska brunkolsgruvor äga §§ 3 och 4 samt §§ 6—12 i denna

konvention tillämpning med förbehåll för följande bestämmelser:

a) Under villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen, må vederbörande

myndighet tillåta, att kollektiva uppehåll, som medföra avbrott i

produktionen, icke medräknas i tiden för uppehållet i gruvan, men få sådana

uppehåll icke i något fall överstiga en tid av trettio minuter för skift. Dylikt

tillstånd må icke beviljas, med mindre nödvändigheten av ett sådant

system fastställts genom officiell undersökning i varje särskilt fall och efter

samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.

b) Det enligt § 9 medgivna antalet övertidstimmar må ökas till högst

sjuttiofem örn året.

Dessutom må vederbörande myndighet godkänna kollektivavtal, vilka föreskriva

högst sjuttiofem timmars ytterligare övertid örn året. Dylik övertid

skall betalas efter de grunder, som angivas i § 9 andra stycket. Den må

icke medgivas för samtliga underjordiska brunkolsgruvor utan endast för

särskilda distrikt eller gruvor, där så påkallas av speciella tekniska eller

geologiska förhållanden.

§ 14.

A stenkols- och brunkolsgruvor med dagbrytning äga §§ 3—13 i denna

konvention icke tillämpning. Emellertid förbinda sig de medlemmar, som

ratificera denna konvention, att å dessa gruvor tillämpa bestämmelserna i

Washingtonkonventionen av år 1919 angående begränsning av arbetstiden i

industriella företag till åtta timmar örn dagen och fyrtioåtta timmar i veckan;

dock må den övertid, som kan uttagas enligt § 6 b) i nämnda konvention,

icke överstiga etthundra timmar örn året. I fall där särskilda förhållanden

så påfordra, men endast i dylika fall, må vederbörande myndighet godkänna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

kollektivavtal, vilka medgiva en ökning av omförmälda etthundra timmar

med ytterligare högst etthundra timmar örn året.

§ 15.

Ingen bestämmelse i denna konvention skall verka sådan ändring av den

nationella lagstiftningen rörande arbetstiden, att de garantier, som denna

erbjuder arbetarna, därigenom minskas.

§ 16-

Tillämpningen av denna konventions bestämmelser kan i varje land suspenderas

av regeringen i händelse av inträffat förhållande, som innebär fara

för den nationella säkerheten.

§ 17-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 18-

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft sex månader efter det nationernas förbunds generalsekreterare

inregistrerat ratifikationer av två av följande medlemmar: Belgien,

Frankrike, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland.

Därefter träder konventionen i kraft för varje medlem sex månader efter

den dag, då dess ratifikation inregistrerats.

§ 19.

Så snart ratifikationerna av två av de i andra stycket av § 18 omförmälda

medlemmarna inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera samtliga medlemmar av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen

av ratifikationer, vilka därefter kunna komma att delgivas honom

av andra medlemmar av organisationen.

§ 20.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den inregistrerats hos sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke nämnda femårsperioden gör bruk

av den i denna paragraf stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden fölen

ny period av fem år och kan därefter, med iakttagande av de i denna paragraf

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje treårsperiod.

§ 21.

Senast före utgången av en tidrymd av tre år efter denna konventions

ikraftträdande skall internationella arbetsbyråns styrelse på konferensens

s. 6 Kontrollera mot PDF

Konventionsförslagets

innehåll.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

dagordning uppföra frågan om revision av denna konvention i följande

avseenden:

a) möjligheten av en ytterligare inskränkning av den i § 3 mom. 3 angivna

arbetstiden;

b) rätten att göra bruk av det exceptionella beräkningssätt, som angives

i § 5;

c) möjligheten att modifiera bestämmelserna i § 13 a) och b) i syfte att

inskränka arbetstiden;

d) möjligheten att inskränka det i § 14 angivna antalet övertidstimmar.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall dessutom internationella arbetsbyråns styrelse förelägga

generalkonferensen en redogörelse för tillämpningen av denna konvention

och taga under övervägande, huruvida det finnes anledning att uppföra

frågan örn dess revision helt eller delvis på konferensens dagordning.

§ 22.

I fall generalkonferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande

revision helt eller delvis av denna konvention, skall en medlems ratifikation

av den nya konventionen, för såvitt denna trätt i kraft, medföra uppsägning

av förevarande konvention, oberoende av vad i 8 20 här ovan stadgas

örn tidsfrist.

Från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, skall förevarande

konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya konventionen.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Den internationella arbetsorganisationens femtonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 28 maj—18 juni 1931. Sverige deltog däri med en fullständig

delegation, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera

av arbetsgivar- och arbetarsidorna. I fråga örn verkställighet av konferensens

beslut åligger det, såsom i propositionen omförmäles, varje medlem av

arbetsorganisationen att inom ett år eller vid förhinder på grund av exceptionella

omständigheter ej senare än 18 månader från avslutandet av sammanträdet

underställa därvid antaget konventionsförslag den eller de myndigheter,

till vilkas kompetensområde frågan hör, för dess omgestaltande till

lag eller vidtagande av andra åtgärder. Därest ett konventionsförslag icke

vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive

medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse

med hänsyn till förslaget.

Konventionsförslaget är av i huvudsak följande innehåll.

Konventionen äger tillämpning å alla slags kolgruvor. Under konventionen

inbegripes i fråga örn underjordiska kolgruvor varje med arbete

under jord sysselsatt person och i fråga örn kolgruvor med dagbrytning varje

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 6. 7

med utvinnande av kol sysselsatt person, med undantag likväl i bägge

fallen för personer i övervakande eller ledande ställning, vilka i regel icke

deltaga i kroppsarbete.

Konventionens bestämmelser i övrigt variera i viss mån, allt efter som

de avse underjordiska stenkolsgruvor, underjordiska brunkolsgruvor eller

gruvor med dagbrytning. Enligt konventionens terminologi äro de svenska

kolgruvorna att hänföra till brunkolsgruvor. Med avseende å de båda först

nämnda grupperna gäller enligt § 3 som huvudregel, att tiden för arbetares

uppehåll i gruvan icke får överstiga 7 timmar 45 minuter örn dagen. ^

Från denna regel medgivas vissa undantag och avvikelser. Å ena

sidan skall sålunda enligt § 7 vederbörande myndighet efter samråd med

respektive arbetsgivar- och arbetarorganisationer fastställa kortare tid för

uppehåll i gruvan i fråga örn särskilt ohälsosamma arbetsplatser. A andra

sidan äger enligt § 8 vederbörande myndighet att efter nyss avsedda

organisationers hörande medgiva tillfälligt överskridande av tidsgränserna

i vissa fall av inträffat eller hotande olycksfall, force majeure eller brådskande

arbete å maskiner m. m. samt intill en halv timme örn dagen

för ett procentuellt bestämt fåtal arbetare, som sysselsättas med kontinuerligt

arbete eller nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten.

Vidare äger sådan myndighet medgiva en övertid av högst sextio timmar

om året för underjordiska stenkolsgruvor och högst sjuttiofem, i vissa fall

etthundrafemtio timmar årligen för underjordiska brunkolsgruvor. Vid sålunda

medgivet övertidsarbete skall förhöjning av den normala avlöningen

utgå med minst 25 % därav. Beträffande underjordiska brunkolsgruvor innehåller

slutligen § 13 en bestämmelse örn möjlighet till medgivande att i

arbetstiden icke inräkna kollektiva uppehåll om högst en halv timme perskift;

sådant medgivande må likväl icke beviljas förrän efter officiell undersökning

och samråd med vederbörande arbetarrepresentanter.

Vad angår gruvor med dagbrytning skola enligt § 14 å dessa tillämpas

bestämmelserna i Wasliingtonkonventionen angående arbetstidens begränsning,

ehuru med villkor, att den i sistnämnda konvention medgivna övertiden

icke får överstiga etthundra, i vissa undantagsfall tvåhundra timmar örn året.

Ikraftträdandet av konventionen har gjorts beroende av ratifikation från

två av följande staters sida, nämligen Belgien, Frankrike, Nederländerna,

Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Tyskland.

Efter att hava redogjort bland annat för det yttrande, som delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivit över det ifrågavarande

förslaget, har föredragande departementschefen anfört följande:

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som svenska regeringen intagit

genom sina representanter vid frågans behandling i Genéve, är det mili

mening, att Sverige icke bör ställa sig utanför den nu ifrågasatta särskilda

regleringen av arbetstiden för arbete i kolgruvor. Detta arbete måste nämligen

anses vara av den beskaffenhet, att en viss förkortning av den allmänna

normalarbetsdagen är befogad. Enligt vad som torde framgå av de

avgivna yttrandena, skulle icke heller en lagstiftning i enlighet med kon
-

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 6.

ventionsförslaget medföra större svårigheter med hänsyn till svenska förhållanden.

Såsom förenämnda delegation anfört, kan det emellertid icke vara lämpligt,

att Sverige ansluter sig till konventionen, innan åtminstone några av de

större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Ehuru jag, enligt

vad redan angivits, i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör biträda

konventionen, anser jag därför, att därmed bör tills vidare anstå.

För anslutning till konventionen krävas vissa ändringar i gällande arbetstidslagstiftning.

Sådana ändringar böra visserligen föregå konventionens

ratificering, men torde lämpligen även med förslag i detta ämne böra tills

vidare anstå. Så snart klarhet vunnits rörande de stora kolproducerande

ländernas ståndpunkt, torde emellertid såväl lagändrings- som ratifikation sfrågan

böra upptagas till förnyat övervägande.

Lika med departementschefen är utskottet i princip av den uppfattningen,

att Sverige bör biträda ifrågavarande konvention. Med ratifikation av konventionen

synes emellertid böra anstå, till dess åtminstone några av de kolproducerande

länder, vilkas produktion är av större betydelse för Sveriges

kolimport, ratificerat densamma. Innan ratificering äger rum, blir riksdagen,

såsom departementschefen erinrat, i tillfälle att uttala sig i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, under hänvisning till vad

utskottet anfört, meddela, att riksdagen lika med departementschefen

i princip är av den uppfattningen, att Sverige bör biträda

ifrågavarande konvention.

Stockholm den 29 januari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman, von Sydow, Sigfrid Hansson, von

Geijer*, Gustaf Tamm och Norman*, fröken Hesselgren och herr Olof Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson i Stockholm*,

Petersson i Lerbäcksbyn, Aronson, Sandström i Nyland, Björnberg och Gardell

i Gans.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Ian utskottets utlåtande Nr 6.

9

Reservation

av herrar von Sydow, von Geijer, Gustaf Tamm, Sandström i Nyland, Aronson

och Petersson i Lerbäcksbyn, vilka anfört:

Vi anse, att utskottets yttrande bort vara av följande lydelse:

Lika med departementschefen är utskottet av den uppfattningen, att med

frågan örn ratifikation av konventionen bör anstå, till dess åtminstone några

av de större kolproducerande länderna ratificerat densamma. Att riksdagen

nu skulle uttala sin principiella anslutning till konventionsförslaget, anser

utskottet onödigt och olämpligt. Ett sådant uttalande skulle kunna anses

prejudicerande vid riksdagens slutliga avgörande av ärendet.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, under hänvisning till vad

utskottet anfört, meddela, att riksdagen för sin del icke kar

något att erinra mot departementschefens förslag örn uppskov

med ärendets avgörande.

Bihang till riksdagens protokoll1932. ,9 sami. 2 avd. 5 haft. (Nr 6.) 259 .12 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:25 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts preposition till riksdagen med anhållan om riksdagens yttrande rörande visst av den internationella arbets a1 i texten