Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

1932-02-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i

lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

136, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Dahlén m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen hemställa örn skyndsam

utredning och förslag till ändring av lagen örn försäkring av olycksfall

i arbete i enlighet med de riktlinjer som i motionen angivits.

Beträffande den närmare innebörden av motionernas hemställan ävensom

de skäl, som anförts till stöd för densamma, får utskottet hänvisa till

motionen.

Lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete stadgar i

sin 6 § bland annat:

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av

försäkringen till honom i ersättning utgivas:

1) örn olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel

och andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor,

enklare konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt:

h) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter

dagen för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en

fjärdedel, från och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen

varar: sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan

ett belopp, bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst

på sätt nedan angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning

av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen;

skolande hel sjukpenning utgå med följande belopp, nämligen:

örn den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945

kronor, med en krona 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215

kronor, med två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till 1,485

kronor, med två kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till 1,755

kronor, med tre kronor,

Gällande

bestämmelser.

■ !i''t

s. 6 Kontrollera mot PDF

Historik.

Riksdagen

1927.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 2,025

kronor, med tre kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till

2,295 kronor, med fyra kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till

2,565 kronor, med fyra kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till

2,835 kronor, med fem kronor samt

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,

med fem kronor 50 öre;

2) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst

och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp som svarar mot

nedsättningen, med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga

kostnaden för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel som under 1)

nämnts; dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den

skadades tillstånd kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas

till högre belopp än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den

årliga arbetsförtjänsten, samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt med minst en tiondel;

b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

Enligt 9 § i olycksfallsförsäkringslagen skall den årliga arbetsförtjänsten

vid bestämmande av livränta beräknas till minst 450 kronor.

Vid 1927 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. inom andra kammaren

en motion, nr 106, i vilken hemställdes, att riksdagen måtte antaga

ett i motionen framlagt förslag till ändrad lydelse av 6 § i lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete. Förslaget gällde bland annat storleken

av sjukpenning och innebar i denna del, att beloppet av hel sjukpenning

ökades och i intet fall skulle understiga tre kronor.

Motionen behandlades ay andra lagutskottet, som inhämtade yttrande

över densamma från försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Båda

dessa myndigheter avstyrkte förslaget. Vad särskilt beträffade den föreslagna

höjningen av minimigränsen för sjukpenning till tre kronor yttrade

försäkringsrådet, att detta innebure ett frångående av principen att

ersättning, som utginge enligt socialförsäkringen, borde sättas i visst förhållande

till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma. Riksförsäkringsanstalten

meddelade, att motionärernas förslag med avseende å sjukpenningens

belopp skulle föranleda en betydande ökning av utgifterna för

sjukpenning och uttalade, att ett bifall till motionärernas ifrågavarande

förslag skulle medföra konsekvenser, som icke kunde anses rimliga. För

egen del fann utskottet i utlåtande nr 33, i anslutning till vad myndigheterna

anfört, sig icke kunna förorda motionärernas förslag.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

7

Vid 1928 års riksdag väcktes av herr Spångberg m. fl. åter en motion i

ämnet, nr 191 i andra kammaren. I motionen hemställdes även nu, att

riksdagen måtte antaga ett i motionen framlagt förslag till ändrad lydelse

av 6 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Enligt detta förslag

skulle hel sjukpenning utgå med ökat belopp, lägst tre kronor, och livränta

med lägst 900 kronor örn året.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 28, anförde andra lagutskottet

följande. I motionen hade upprepats de yrkanden beträffande sjukpenningens

belopp, som framställts i motion av herr Spångberg m. fl. vid

1927 års riksdag. Därjämte hade hemställts, att beloppen av de enligt

olycksfallsförsäkringslagen utgående livräntorna i intet fall skulle understiga

900 kronor för år. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle

alltså medföra, att såväl sjukpenning som sedermera jämväl livränta skulle

kunna utgå med högre belopp än vederbörandes arbetsförtjänst. Då utskottet

ej ansåge sådana skäl hava i motionen anförts, som kunde föranleda

riksdagen att frångå den till grund för gällande olycksfallsförsäkringslag

liggande principen, att ersättning, som utginge enligt lagen,

skulle stå i visst, förhållande till arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma,

samt utskottet i övrigt icke blivit övertygat örn lämpligheten av

de föreslagna ändringarna i det vid 1926 års riksdag antagna, nu gällande

intervallsystemet vid beräkning av sjukpenning, finge utskottet hemställa,

att motionen måtte av riksdagen lämnas utan bifall.

Reservation anmäldes av fem av utskottets ledamöter.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag väckte herr Spångberg m. fl. ånyo motion i ämnet,

nr 8 i andra kammaren. Motionärerna yrkade, att riksdagen måtte i skrivelse

till regeringen hemställa örn skyndsam utredning och förslag till

ändring av lagen örn försäkring för olycksfall i arbete i enlighet med de

riktlinjer, som angivits i motionen. I sin motivering åberopade motionärerna

den vid 1928 års riksdag av herr Spångberg m. fl. väckta motionen.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 3, yttrade andra lagutskottet,

att motionärerna under erinran örn den vid 1928 års riksdag väckta motionen

såsom motivering för sitt yrkande anfört, att då frågan alltjämt

hade samma aktualitet, de på nytt framförde den till riksdagens prövning.

Då utskottet beträffande frågan alltjämt intoge den ståndpunkt, som kommit

till uttryck i utskottets vid 1927 och 1928 års riksdagar avgivna utlåtanden

i anledning av de då väckta motionerna i samma ämne, hemställde

utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Två av utskottets ledamöter anmälde reservation.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen, har utskottet

vid tidigare tillfällen haft att taga ställning till den av motionärerna

Riksdagen

1928.

Riksdagen

1930.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 8.

väckta frågan. De skäl, som därvid föranlett utskottet att hemställa örn

avslag å motioner i ämnet, äga enligt utskottets mening fortfarande

giltighet.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 februari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Westman,* von Sydow, Sigfrid Hansson och Gustaf

Tamm,* fröken Hesselgren, friherre Lagerfelt och herr Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Magnusson i Skövde, Hage, Johanson

i Hallagården,* Petersson i Lerbäcksbyn, Pettersson i Hällbacken,* Sandström i Nyland*

och Björnberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hage, vilken ansett, att utskottet hort hemställa örn en utredning

av den i motionen berörda frågan i överensstämmelse med den reservation,

som inom utskottet avgavs vid 1928 års riksdag av herrar Thorberg,

Magnusson i Kalmar, Hagman, Hage och Holmström i Stockholm.

820440. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.