Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 188 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 279 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl. samt nr 7 i sistnämnda kammare av herr Spångberg m. fl.

1932-02-09 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1932:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 188 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 279 i andra kammaren av herr Hansson i Stockholm m. fl. samt nr 7 i sistnämnda kammare av herr Spångberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1932 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående arbetslöshetsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 188 i första

kammaren av herr Möller m. fl., nr 279 i andra kammaren av herr Hansson i

Stockholm m. fl. samt nr 7 i sistnämnda kammare av herr Spångberg m. fl.

I motionerna 1:188 och 11:279, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att förslag till arbetslöshetsförsäkring

skall föreläggas 1933 års riksdag, så att en var, som fyllt 16

men icke 67 år och mot avlöning användes till arbete för arbetsgivares räkning

i industriell eller annan rörelse eller vid hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt arbetsföretag liksom också i jordbruk eller

skogsbruk, enligt lag försäkras till erhållande av ersättning vid arbetslöshet,

varvid såsom arbetare enligt lagen icke skall anses verkmästare eller annan

befattningshavare i överordnad ställning.

I motionen II: 7 har hemställts, att riksdagen måtte besluta antaga följande

förslag till

Lag örn arbetslöshetsförsäkring.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar arbetare, som fyllt 16 men ej 67 år, är, där ej nedan annorlunda

stadgas, enligt denna lag försäkrad till erhållande av ersättning vid arbetslöshet.

2 §.

I denna lag förstås med arbetare envar, som för sitt uppehälle är beroende

av inkomst genom arbete.

3 §.

Kostnaderna för försäkringen bestridas, med bidrag av statsmedel, genom

försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivare.

Bihang till riksdagens protokoll 19SS2. 9 sami. 2 avd. 7 höft. (Nr 9.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

4 §.

Försäkringen handhaves av socialstyrelsen under medverkan av de offentliga

arbetsförmedlingsanstalterna.

Det åligger arbetsförmedlingsanstalt att i sin verksamhet enligt denna lag

ställa, sig till efterrättelse de anvisningar och föreskrifter, som meddelas av

socialstyrelsen.

Om ersättning.

5 §•

För att arbetare i anledning av iråkad arbetslöshet skall äga rätt till ersättning

enligt denna lag erfordras vid varje tidpunkt:

1) att han är arbetsför och oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete;

2) att han hos offentlig arbetsförmedlingsanstalt anmält sig såsom arbetssökande

pa sätt i denna lag stadgas men likväl ej erhållit lämpligt arbete.

Erbjudet arbete skall anses lämpligt allenast under förutsättning, att det

motsvarar arbetarens krafter och färdigheter, är förenat med avlöning, som

icke understiger den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete, samt

icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt pågår.

6 §’

Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller utan

giltig anledning vägrar eller underlåter åtaga sig erbjudet lämpligt arbete, utpves

icke ersättning enligt denna lag under två veckor, efter det sådant förhållande

inträffat.

7 §•

Ej ma någon tillgodonjuta ersättning enligt denna lag för någon dag med

mindre nan under nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dap11''''

*lc* beräkning ^av karenstid må hänsyn ej tagas till arbetslöshet, som inträitat

under tid, da av annan orsak än i denna paragraf sägs ersättning ei

kunnat utgå.

Vad sålunda örn iakttagande av karenstid föreskrivits skall ej äga tillämpning,

då arbetslös, som uppbär ersättning enligt denna lag, erhåller arbete för

kortare tid an 18 dagar eller på grund av sjukdom avstänges från ersättning

samt omedelbart efter arbetets eller sjukdomens upphörande ånyo ansöker örn

ersättning.

8 §.

1. morn. Ersättning enligt denna lag utgår med ett för dag beräknat belopp,

benämnt daghjälp. Därjämte utgår till vissa familjeförsörjare, enligt vad nedal1.

safs’ ett likaledes för dag beräknat tillägg till daghjälpen, benämnt familjetillägg.

2 morn. Familjetillägg utgå:

1) till daghjälpsberättigad man:

a) % hustru eller husföreståndarinna; dock att örn hustrun eller husföreståndarinnan

har regelbundet arbete för annans räkning och därav har en daglg

inkomst, uppgående till mer än hälften av den daghjälp mannen erhåller

eller om hon själv uppbär daghjälp, intet tillägg för henne må beräknas;

b) tor barn eller adoptivbarn under 16 år;

2) till daghjälpsberättigad kvinna:

för barn eller adoptivbarn under 16 år, dock ej där hon är gift eller sammanlever

med barnets fader samt denne uppbär daghjälp;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

3

3) till daghjälpsberättigad man eller kvinna:

för föräldrar, såframt den daghjälpsberättigade lever i gemensamt bo med

och huvudsakligen underhåller sådan anhörig samt denne ej själv uppbär daghjälp.

Har den daghjälpsberättigade i fall, som avses i punkterna 1 och 2, veterligen

icke, medan han var i arbete, väsentligen bidragit till underhållet av den,

för vilken familjetillägg yrkas, må sådant tillägg icke beviljas, med mindre

fråga är örn försörjningsförhållande, som uppstått efter arbetslöshetens inträde.

9 §.

Daghjälp och familjetillägg utgå enligt av socialstyrelsen utarbetade dyrortsgruppering

med följande belopp:

Ortsgrupp

I . . .

II . .

III . .

IV . .

V . .

VI . .

Daghjälp

i kronor

. 2.35

. 2.70

. 3.05

. 3.40

. 3.75

. 4.10

Familjetillägg i öre

per familjemedlem

50

60

70

80

90

100

10 §.

Ersättning enligt denna lag utgår icke till någon för söndag eller för dag,

för vilken han åtnjuter avlöning.

Har arbetslös någon dag utan giltig anledning underlåtit fullgöra honom

enligt 16 § åliggande anmälningsskyldighet, utgives icke ersättning till honom

för nämnda tid.

Familjetillägg utgår allenast för dag, för vilken daghjälp utgives.

11 §.

Har arbetare på grund av driftsinskränkning vid företag, där han är anställd,

arbete ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, vare

han berättigad till ersättning enligt denna lag för de dagar han är utan arbete,

dock allenast örn och i den omfattning arbetsförtjänsten och ersättningen sammanlagt

för vecka ej med 30 procent överstiger vad han skulle uppburit i ersättning

för veckan, därest han varit fullständigt arbetslös.

Om försäkringsavgifter.

12 §.

För tid, under vilken arbetare användes till arbete, skall erläggas försäkringsavgift

av en krona beräknad för arbetare och arbetsvecka.

Försäkringsavgift erlägges av arbetsgivare med taxerad årlig inkomst av

5,000 kronor och däröver.

Försäkringsavgiften erlägges på tid och sätt som av Konungen bestämmes.

13 §.

Försäkringsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas av statskontoret i

samråd med socialstyrelsen enligt de grunder, som fastställas av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Om sökande av ersättning saint dess utbetalande.

14 §.

Arbetslös, som önskar erhålla ersättning enligt denna lag, har att personligen

ingiva skriftlig ansökan därom å kontor eller hos ombud för offentlig

arbetsförmedlingsanstalt. Vid ansökningen skola fogas intyg rörande arbetslösheten,

arbetsbetyg örn sådant finnes, eller, där fråga är örn ersättning på grund

av minskad arbetstid, intyg från arbetsgivaren utvisande antalet arbetsdagar

och arbetsförtjänst för vecka, ävensom sådana uppgifter angående familjeförhållanden,

som äro erforderliga för prövning av frågan, örn familjetillägg skall

utgå.

15 §.

Ansökan örn ersättning prövas av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor.

Ingives ansökan till anstalts avdelningskontor eller ombud, skall kontoret eller

ombudet till huvudkontoret översända ansökningen med därvid fogade handlingar

tillika med eget yttrande i ärendet.

16 §.

Arbetslös, som ansökt örn ersättning, är pliktig att en gång i veckan å kontor

eller hos ombud för offentlig arbetsförmedlingsanstalt personligen anmäla

sig såsom arbetssökande. Är den arbetslöse avlägset boende eller föreligger

annan omständighet, som skulle göra den sålunda stadgade skyldigheten särskilt

betungande för honom, äge arbetsförmedlingsanstalt för vissa dagar befria

den arbetslöse från skyldigheten att personligen anmäla sig samt föreskriva,

vad han i stället har att iakttaga, för att anmälningsskyldigheten må

anses fullgjord.

17 §.

Ersättning utbetalas veckovis i efterskott genom det kontor eller ombud för

offentlig arbetsförmedlingsanstalt, hos vilket den arbetslöse ingivit ansökan

enligt 14 §. På begäran av den ersättningsberättigade må dock arbetsförmedlingsanstalts

huvudkontor, när särskilda skäl föreligga, medgiva, att utbetalning

sker genom annat kontor eller ombud för sådan anstalt än nu sagts.

Arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor skall månadsvis till socialstyrelsen

ingiva uppgift angående det belopp, som beräknas komma att under nästföljande

månad åtgå för utbetalning av ersättning genom anstaltens kontor och

ombud. Socialstyrelsen har att med ledning av denna uppgift hos statskontoret

göra framställning örn utbetalning till huvudkontoret av nödiga medel. Vid

fall av behov må särskilda förskott i enahanda ordning lämnas.

18 §.

Har ersättning tillerkänts arbetslös och finner arbetsförmedlingsanstalts avdelningskontor

eller ombud, genom vilket utbetalningen av ersättning äger

rum, att på grund av sedermera inträffad omständighet ersättning icke bör

utgå i enlighet med det meddelade beslutet, skall kontoret eller ombudet omedelbart

göra anmälan därom till huvudkontoret, som har att pröva frågan.

Vad nu sagts skall dock icke äga tillämpning, där fråga är allenast örn underlåtenhet

från den arbetslöses sida att fullgöra i 16 § föreskriven anmälningsskyldighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

5

19 §.

Socialstyrelsen äger efter framställning av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor

tillerkänna visst eller vissa av anstaltens avdelningskontor befogenhet

att på egen hand pröva och avgöra frågor, som enligt 15 eller 18 § skola avgöras

av anstalts huvudkontor.

Särskilda bestämmelser.

20 §.

Arbetsgivare vare pliktig att, när någon hos honom anställd arbetare lämnar

sitt arbete, på begäran till denne överlä-mna intyg enligt formulär, som fastställes

av socialstyrelsen, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till

att den upphört. .

Tillämpar arbetsgivare vid sitt företag inskränkt arbetstid, salunda att denna

pågår ett mindre antal dagar i veckan än vid full drift är vanligt, aligger

honom att till arbetare, som ämnar å nu angiven grund anhålla örn ersättning,

på begäran utfärda intyg, utvisande antal dagar i veckan, arbetaren har sysselsättning,

samt hans arbetsförtjänst.

Rätt till ersättning

tagas i mät.

21 §.

enligt denna lag kan icke överlåtas och må förty icke

22 §.

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse

med främmande stat örn tillämpning av denna lag eller den främmande statens

lag i fall, då arbetsgivare i den ena staten inom den andra bedriver verksamhet,

som avses i denna lag.

23 §.

De närmare föreskrifter, sorn, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga

för försäkringens genomförande, meddelas av Konungen eller efter

Konungens bemyndigande av socialstyrelsen.

Om besvär.

24 §.

över beslut av arbetsförmedlingsanstalts huvudkontor rörande tillämpningen

av någon i denna lag given bestämmelse må klagan förås hos socialstyrelsen

genom besvär, vilka skola ingivas till huvudkontoret eller i betalt brev med allmänna

posten vara till kontoret inkomna senast å femtonde dagen från den

dag, klaganden erhöll del av beslutet. Huvudkontoret skall skyndsamt till

socialstyrelsen översända besvären tillika med eget yttrande över desamma.^

Har avdelningskontor tillerkänts befogenhet, som i 19 § sägs, galle i fråga

örn klagan över dess med stöd av sådan befogenhet meddelade beslut vad i

första stycket stadgas om klagan över beslut av huvudkontoret.

Socialstyrelsen äge, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga beslut,

som i första och andra stycket sägs.

Socialstyrelsens beslut meddelas kostnadsfritt.

Denna lag träder i kraft 1 januari 1933.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får

utskottet hänvisa till motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Historik. Fragan om arbetslöshetsförsäkring framfördes i riksdagen första gången ge
Rm8a91909

n0m m0ti°n Vid 1908 årS riksdaff av herr Wavrinsky. Motionen vann icke riksoch

1910. da8''ens bifall. Ej heller biföllos de förnyade motioner i ämnet, som herr Wavrinsky

väckte vid 1909 och 1910 års riksdagar.

fäkrilqs- Den 31 december 1915 uppdrog Kungl. Majit åt socialförsäkringskommittén

kommitténs verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder från det allmänna

förslag 1932. skulle kunna vidtagas för främjande av arbetares försäkring för de ekonomiska

följderna av oförvållad arbetslöshet, samt att inkomma med de förslag, som kunde

föranledas av den verkställda utredningen. Den 30 december 1922 avgav

kommittén betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och

statsbidrag till frivilliga arbetslöshetskassor, för ändamålet bildade av arbetarna

själva. Kommittén beräknade, att en arbetslöshetsförsäkring med den föreslagna

organisationen skulle för den närmaste framtiden medföra en sammanlagd

maximikostnad för staten av 3 å 4 miljoner kronor örn året.

Riksdagen

1924

1924 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

arbetslöshetssakkunniga.

1925 års

granskningsnämnd.

1926 års

arbetslöshetssakkunniga.

Vid 1924 ars riksdag väcktes av herr Thorberg m. fl. i första kammaren

och herr Hagman m. fl. i andra kammaren likalydande motioner, i vilka hemställdes,

att riksdagen ville antaga ett i motionerna framlagt förslag till lag

om statsbidrag till arbetslöshetskassor. Detta lagförslag anslöt sig i huvudsak

till socialförsäkringskommitténs ovannämnda förslag i ämnet. Motionerna blevo

avslagna av riksdagen.

Jämlikt bemyndigande den 6 juni 1924 uppdrog chefen för socialdepartementet

åt fem personer att i egenskap av sakkunniga inom departementet biträda

med verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande

motverkande av arbetslöshet genom anordnande av allmänna arbeten. Den 24

juli 1925 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag i ämnet.

__ Den 16 oktober 1925 tillkallade chefen för socialdepartementet, jämlikt

Kungl. Maj :ts bemyndigande, två personer att såsom sakkunniga inom departementet

biträda med fortsatt utredning av frågan örn arbetslöshetsförsäkring

och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar. Denna utredning

inriktades i främsta rummet pa att söka lösa den föreliggande frågan

genom tillämpning av båda här ovan omförmälda system, arbetslöshetsförsäkring

och anordnande av särskilda offentliga arbeten för de arbetslösa.

_ -Den 11 december 1925 tillkallades inom socialdepartementet femton sakkunniga,

representerande olika verksamhetsfält och åskådningar, för att biträda

med granskning av de av sistnämnda sakkunniga utarbetade utkasten. Den

30 januari 1926 avgåvo de sakkunniga utlåtande i ärendet.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 13 april 1926 åtta

personer att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med verkställande

av fortsatt utredning och avgivande av förslag angående arbetslöshets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 7

försäkring och övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar.

Den 25 april 1928 avgåvo de sakkunniga betänkande och förslag angående

arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten (Statens offentliga

utredningar 1928: 9). I enlighet med sitt uppdrag hava de sakkunniga utarbetat

förslag till såväl frivillig som obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I

detta arbete hava samtliga ledamöter deltagit, oberoende av sin principiella

uppfattning rörande frågan örn arbetslöshetsförsäkringens lämplighet eller

olämplighet. I fråga örn de sakkunnigas principståndpunkter framgår av betänkandet

följande. Av de sakkunnigas åtta ledamöter hava tre för sin del

tillstyrkt införandet av arbetslöshetsförsäkring i vårt land. En av de sakkunniga

har ej ställt sig avvisande gentemot tanken på en arbetslöshetsförsäkring

men ansett, att densamma bör realiseras endast under den bestämda förutsättning,

att reservarbeten inkopplas i försäkringssystemet. De återstående

fyra sakkunniga hava avstyrkt införande av en arbetslöshetsförsäkring i vart

land. Dessa sakkunniga hava varit eniga örn att det allmännas ingripande på

arbetslöshetens område måste regleras enligt behovsprincipen och att de arbetslösa

alltså måste behandlas enligt i grund och botten samma regler som samhällets

övriga hjälpbehövande medlemmar. Under förutsättning att en arbetslöshetsförsäkring

genom det allmännas medverkan överhuvud kommer till stand

hava de sakkunniga ansett, att valet bör stå mellan en obligatorisk allmän riksförsäkring,

gemensam för alla av försäkringen berörda arbetare (det s. k. Aförslaget),

å ena sidan, och en statsunderstödd frivillig försäkring (det s. k.

B-förslaget), å andra sidan. Vid valet mellan de båda förslagen hava de sakkunniga

varit eniga örn att tillerkänna det obligatoriska systemet ett principiellt

företräde framför det frivilliga. En ledamot har dock — närmast med

hänsyn till de omfattande organisatoriska åtgärder, som en obligatorisk försäkring

skulle medföra — ansett, att början bör göras med en frivillig försäkring.

Dessutom har den omständigheten, att upptagandet av lant- och skogsarbetarna

i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle bereda betydande

svårigheter, föranlett en ledamot att, oaktat han ger principiellt företräde åt

det obligatoriska systemet, för närvarande förorda det frivilliga systemet, för

den händelse en försäkring nu skulle komma till stånd.

I en den 29 januari 1927 till chefen för socialdepartementet avlåten skrivelse

framhold 192G års arbetslöshetssakkunniga, att det under arbetets gång visat

sig önskvärt, att, utöver den utredning som innefattades i de sakkunnigas uppdrag,

särskild undersökning åvägabragtes rörande arbetslöshetens karaktär och

orsaker samt medlen för dess bekämpande.

Med anledning av berörda skrivelse tillsattes den 11 mars 1927 en särskild

kommitté för utredningen av nämnda i de sakkunnigas skrivelse berörda spörsmål.

Riktlinjerna för kommitténs arbete framgå av dåvarande departementschefens

anförande till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigande

örn kommitténs tillsättande gavs. Efter redogörelse flir innehållet i de sakkunnigas

skrivelse anförde departementschefen:

1927 års

arbetslöshetsutredning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

De uppslag, som innefattas i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förevarande

skrivelse, synas mig vara i hög grad beaktansvärda. Såsom framgår av den

föregående redogörelsen, avser det at de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget

närmast frågan örn åtgärder för lindrande av de ekonomiska verkningarna

av rådande arbetslöshet. Uppenbarligen måste det emellertid betraktas

såsom synnerligen önskvärt, att nödigt material må kunna erhållas även för

ett någorlunda tillförlitligt bedömande av den längre syftande frågan örn åtgärder

till minskning och förebyggande av arbetslöshet. Jag delar sålunda de

sakkunnigas uppfattning örn behovet av en mera djupgående undersökning,

mriktad pa spörsmålen örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt örn

medel för dess bekämpande. _ Ett särskilt skäl att nu igångsätta en dylik undersökmng

synes mig ligga i den omständigheten, att arbetslösheten — trots

den förbättring i det allmänna ekonomiska läget, som på senaste tiden kunnat

skönjas —- att döma av officiellt tillgängliga siffror för närvarande synes vara

stadd i ökning.

Departementschefen yttrade vidare, att för vinnande av det angivna syftet

torde krävas undersökningar avseende såväl arbetslöshetens dåvarande iäge

som arbetslöshetsproblemet i hela dess vidd och med tanke på en längre framtid.

Den 11 juni 1931 avgav kommittén, benämnd arbetslöshetsutredningen, ett

betänkande örn arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. Betänkandet

omfattar fem avdelningar, nämligen första avdelningen: arbetslösheten i

Sverige till 1920, andra avdelningen: arbetslösheten i Sverige åren 1920—

1929, tredje avdelningen: det svenska näringslivet och dess förändringar åren

1920 1929, fjärde avdelningen: den svenska arbetsmarknaden och dess förändringar

åren 1920—1929, samt femte avdelningen: orsaker till arbetslöshet

med särskild hänsyn till förhållandena i Sverige åren 1920—1929 (Statens

offentliga utredningar 1931:20).

Såsom bilagor till betänkandet överlämnades samtidigt dels Bilaga 1: Orsaker

till arbetslöshet, av ledamoten professor Bagge, dels ock Bilaga 2: Promemoria

angående arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma dess utveckling,

av ordföranden generaldirektör Huss (Statens offentliga utredningar

1931:21).

Arbetslöshetsutredningen överlämnade därefter den 23 december 1931 Bilaga

3: Örn den industriella rationaliseringen och dess verkningar särskilt beträffande

arbetarsysselsättningen, av professor Gustaf Åkerman (Statens offentliga

utredningar 1931:42).

Angående den till arbetslöshetsutredningens behandling överlämnade frågan

örn medel för arbetslöshetens bekämpande upplyses i den till innevarande

års riksdag avgivna berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima

riksdags sammanträde sig tilldragit, att undersökningar påbörjats enligt av

kommittén uppgjord arbetsplan. Kungl. Majit har den 16 oktober 1931 medgivit,

att utredningens arbete må fortgå tills vidare intill utgången av juni

1933.

Riksdagen Vid 1928 års riksdag väcktes inom andra kammaren av herr Spångberg

m. fl- erL motion, nr 129, däri hemställdes, att riksdagen måtte i princip uttala

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

9

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i

skrivelse till regeringen hemställa örn lagförslag enligt dessa grunder senast

vid 1929 års riksdag.

De i motionen angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring voro däri sammanfattade

på följande sätt:

1. Arbetslöshetsförsäkringen skall vara obligatorisk och omfatta alla arbetsföra

män och kvinnor i ålder 16—67 år.

2. Med avseende på levnadskostnadernas höjd indelas samtliga orter i riket

i fem ortsgrupper, av vilka ortsgrupp I omfattar billigaste och ortsgrupp V

orter med de dyraste levnadskostnaderna.

3. Arbetslöshetsunderstöd utgår enligt följande minimibelopp för veckans

sex dagar, måndag—lördag, oavsett örn helgdag inträffar.

Ortsgrupp I: 2 kronor 35 öre; ortsgrupp II: 2 kronor 70 öre; ortsgrupp III:

3 kronor 5 öre; ortsgrupp IV: 3 kronor 40 öre samt ortsgrupp V: 3 kronor

75 öre. _ _ _ _ ! '' liliij

Arbetslös, som har försörjningsplikt mot familjemedlemmar, erhåller familjetillägg,

vilket utgår lika för hustru (som hustru räknas även sammanboende av

mannen försörjd kvinna) och varje barn under 16 år. Familjetilläggen utgå per

dag enligt följande belopp:

Ortsgrupp I: 50 öre, ortsgrupp II: 60 öre, ortsgrupp III: 70 öre, ortsgrupp

IV: 80 öre samt ortsgrupp V: 90 öre.

4. Staten och arbetsköparna erlägga vardera hälften av de avgifter, som

äro nödvändiga för genomförande av denna försäkring.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,

hemställde i utlåtande nr 1 örn avslag å motionen och anförde till stöd härför

följande:

Frågan om införande i vårt land av arbetslöshetsförsäkring är sedan flera år

tillbaka föremål för utredning. Sedan socialförsäkringskommittén den 30 december

1922 avgav sitt betänkande med förslag angående offentlig arbetsförmedling

och statsbidrag till arbetslöshetskassor, har frågan underkastats ett

flertal överarbetningar och förnyade utredningar. Senast har jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj:t den 9 april 1926 dåvarande statsrådet och chefen för

socialdepartementet tillkallat särskilda sakkunniga för verkställande av fortsatt

utredning ach avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och

övriga åtgärder till bekämpande av arbetslöshetens verkningar (1926 års arbetslöshetssakkunniga).

Dessa sakkunniga förväntas kunna slutföra sitt uppdrag

under instundande mars månad.

Med hänsyn till sålunda pågående utredning, vars resultat torde komma att

framläggas inom den allra närmaste framtiden, har utskottet ansett, att något

särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida ej kan för närvarande anses

vara påkallat.

Utskottets hemställan bifölls av kammaren.

Vid 1929 års riksdag väcktes tre motioner i ämnet, nämligen nr 108 i första Riksdagen

kammaren av herr Möller, nr 54 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl.

och nr 201 i sistnämnda kammare av herr Hansson i Stockholm.

I motionerna 1:108 och 11:201, vilka voro likalydande, hemställdes, att

riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnandet av en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

I motionen 11:54 hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i princip uttala

sig för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt

i skrivelse till regeringen hemställa örn lagförslag enligt dessa grunder senast

vid 1930 års riksdag.

De i sistnämnda motion angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring voro

däri sammanfattade på i huvudsak samma sätt som i motionen 11:129 vid

1928 års riksdag.

I sitt över motionerna avgivna utlåtande, nr 9, anförde andra lagutskottet

följande:

Spörsmålet örn lindrande av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

är otvivelaktigt ett av vår tids största och svåraste problem. Det är därför

förklarligt, att arbetet med frågans utredning tagit lång tid i anspråk.

Såsom den ovan lämnade redogörelsen giver vid handen hava de sakkunniga,

som senast tillkallats för utredning av frågan angående arbetslöshetsförsäkring

m. m., avgivit sitt betänkande den 25 april nästlidna år. Häri hava de

sakkunniga, oberoende av sin principiella ståndpunkt till frågan, framlagt

alternativa förslag till såväl obligatorisk som frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Betänkandet har utremitterats till myndigheterna den 29 maj 1928 med föreläggande

att till den 1 oktober samma år inkomma med yttrande. Vissa myndigheter,

såsom. t. ex. kommerskollegium och socialstyrelsen, hava emellertid

ännu icke avgivit yttrande i det vidlyftiga ärendet. Uppmärksammas bör jämväl,

i detta sammanhang, att den mera djupgående utredning, som av Kungl.

Maj :t igångsatts angående frågorna örn arbetslöshetens karaktär och orsaker

samt medlen för dess bekämpande, ännu icke slutförts.

Redan med hänsyn till det läge, vari ärendet befinner sig, anser utskottet icke

lämpligt att taga ståndpunkt till motionärernas förslag örn införande av den

obligatoriska arbetslöshetsförsäkringsformen. Då utskottet icke kan förorda

viss lösning .av frågan, anser utskottet anledning ej föreligga att, såsom inom

utskottet ifrågasatts, utan angivande av sättet för frågans lösning föreslå riksdagen

att hos Kungl. Maj :t hemställa örn förslag i ämnet till nästa års riksdag.

Utskottet hyser nämligen den uppfattningen, att Kungl. Maj:t med den

skyndsamhet, som förhållandena medgiva, kommer att utan särskild framställning

från riksdagen framlägga förslag till lösning av den betydelsefulla

frågan.

Med denna motivering hemställde utskottet, att motionerna icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation anmäldes av sex av utskottets ledamöter med yrkande, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

måtte till 1930 års riksdag framlägga förslag till ordnande av en arbetslöshetsförsäkring.

Riksdagens kamrar biföllo, med tillämpning av uppresningsförfarandet, utskottets

hemställan.

so- ^ förslag av chefen för socialdepartementet statsrådet Lubeck uppdrog

cialstyrelsen Kungl. Majit genom beslut den 29 november 1929 åt socialstyrelsen, som redan

ställa^om- Pigare anbefallts att avgiva utlåtande över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas

pletterande betänkande, att i vissa i statsrådsprotokollet för nämnda dag angivna hänseentiUarbets-

den verkställa kompletterande utredning till betänkandet. Vid ärendets förelöshetssak-

dragning i statsrådet anförde departementschefen följande:

kunnigas

betänkande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

11

Vid föredragning av proposition till innevarande års riksdag angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten samt i debatten i riksdagen rörande denna

proposition ävensom i andra sammanhang har jag haft tillfälle att framlägga

vissa synpunkter beträffande arbetslöshetsfrågan, däribland även, i viss mån,

rörande arbetslöshetsförsäkringen. Vad jag därom anfört kan i korthet sammanfattas

sålunda:

De inkomna yttrandena över 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande

hava i alldeles övervägande grad gått i helt avstyrkande riktning. Mot den föreslagna

försäkringen har framför allt anförts, att den skulle motverka lönernas

anpassning efter arbetsmarknaden och därmed bidraga till ökad arbetslöshet,

d. v. s. motverka sitt eget syfte, vidare att den skulle sätta in där den minst

behövdes och öka den redan betänkliga disproportionen mellan industriens och

jordbrukets löner, men icke lösa säsongarbetslöshetens problem. Svårigheten att

bedöma, när arbetslöshet är oförvållad, har också betonats, varmed sammanhänger

dess ofta påtalade samband med lönepolitiken.

Vid 1929 års riksdag väcktes i särskilda motioner förslag örn att försäkringen

måtte utvidgas att omfatta vissa betydande arbetargrupper, bland annat

lant- och skogsarbetare, som uteslutits i sakkunnigförslaget.

Vad sålunda förekommit fann jag oförtydbart visa, att frågan krävde ett fortsatt

ingående övervägande ur skilda synpunkter. Därvid borde prövas olika vägar

för avhjälpande såvitt möjligt av de med oförvållad arbetslöshet sammanhängande

missförhållandena, vilken prövning borde ske med beaktande av den

särskilda erfarenhet, som vunnits i vårt land. Redan nu syntes det emellertid

kunna anses ådagalagt, att enbart en arbetslöshetsförsäkring enligt av de sakkunniga

föreslagna grunder endast i begränsad omfattning skulle bringa hjälp

vid en arbetslöshet av den art och omfattning, som man under de senaste åren

haft att kämpa med.

De betänkligheter, som från olika håll kommit till uttryck inför arbetslöshetsförsäkringens

problem, hava ytterligare skärpts genom den senaste tidens

erfarenheter från utlandet. Sålunda har i Tyskland det endast för ett par år

sedan införda försäkringssystemet nyligen underkastats en genomgående granskning

och därvid befunnits vara behäftat med brister i olika hänseenden. Ändringar

hava vidtagits på grundval av ett kompromissförslag, avsett att tillfälligt

bota de största av dessa brister och täcka åtminstone större delen av det underskott,

som uppkommit i försäkringen. I England har en regeringskommitté,

som tillsatts för en allsidig undersökning av ifrågavarande problem, visserligen

kommit till den slutsatsen, att arbetslöshetsförsäkringen syntes hava varit till

övervägande nytta, men tillika pekat på åtskilliga punkter, där densamma kunde

medföra betydande olägenheter. Även i andra länder, såsom Amerikas förenta

stater, Frankrike och Australien, hava under den senaste tiden undersökningar

verkställts i förevarande ämne eller nya uppslag framkommit till frågans lösande.

En omständighet, som jämväl är av betydelse i detta sammanhang, är att situationen

på vår arbetsmarknad avsevärt förbättrats under loppet av detta år.

Antalet hjälpsökande hos arbetslöshetskommissionen har betydligt minskats i

jämförelse med de föregående åren. Socialstyrelsens siffror såväl för fackföreningarnas

arbetslöshet som för antalet arbetssökande i förhållande till antalet

lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna visa också en tydlig

nedgång. Beträffande de industriella yrkena synes den övertaliga arbetskraften

numera huvudsakligen vara att söka bland grov- och diversearbetare

o. d., under det att tillgången på yrkesutbildad personal är mera knapp och inom

vissa branscher t. o. m. understiger efterfrågan.

Under sålunda anförda förhållanden har man tydligen all anledning att, innan

arbetslöshetsförsäkringsfrågan upptages till avgörande, avvakta resultatet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

av den sedan några år pågående grundliga utredningen rörande arbetslöshetens

orsaker och medlen för dess bekämpande. Det material, som skall framläggas av

de för ändamålet tillkallade sakkunniga, kommer, enligt vad jag inhämtat, utan

tvivel att i många hänseenden giva en betydelsefull belysning av förevarande

problem. Med hänsyn till vad som nyss anförts rörande situationen på arbetsmarknaden

torde ärendet icke heller kunna sägas vara av den brådskande beskaffenhet,

att ej, rent sakligt sett, nämnda utredningsresultat skulle utan olägenhet

kunna avvaktas.

Vilken ståndpunkt man än må intaga till denna fråga, torde det vara välbetänkt

att utnyttja den tid, som kommer att förflyta, innan frågan upptages

till slutlig prövning, för att söka fullständiga den utredning, som redan föreligger

eller som kan väntas framgå av arbetslöshetsutredningen. I flera avseenden

bör nämligen närmare undersökning enligt min mening äga rum. I första hand

gäller detta vad ovan berörts i fråga om den senaste tidens erfarenheter angående

arbetslöshetsförsäkringen i utlandet. Den av 1926 års sakkunniga i deras

betänkande lämnade redogörelsen för utländska förhållanden torde alltså böra

kompletteras. Möjligen kan det därvid befinnas lämpligt att, såsom skedde i

samband med nämnda sakkunnigas arbete, åt någon eller några personer uppdraga

att i närliggande länder inhämta upplysningar och omdömen i frågan.

1 1926 års sakkunnigas förslag hava, såsom redan antytts, från försäkringssystemet

uteslutits betydande grupper av arbetare, nämligen främst arbetare i

jordbruk och skogsbruk. Anledningen härtill har huvudsakligen varit de särskilda

svårigheter av teknisk och ekonomisk art, som mött för dessa arbetargruppers

inordnande inom försäkringen. I de nyss åsyftade motionerna vid

årets riksdag förordades emellertid, att vissa utelämnade arbetargrupper måtte

innefattas i försäkringen. Enligt motionärernas mening borde det sålunda icke

möta några tekniska svårigheter att i försäkringen inbegripa butiks- och kontorsbiträden

samt deras vederlikar. Icke heller syntes lantarbetarnas upptagande i

försäkringen stöta på allvarligare tekniska svårigheter. Vad däremot anginge

skogs- och flottningsarbetarna, ansågs det-sannolikt, att vid försäkringens utsträckande

till dem särskilda bestämmelser behövde meddelas, detta framför

allt för att från försäkringen utesluta dem, som på grund av ställning såsom

självständiga jordbrukare eller liknande anledning icke vore utsatta för verklig

arbetslöshetsrisk.

Dessa förslag synas, oavsett den uppfattning man hyser örn deras lämplighet

och genomförbarhet, göra önskvärt att, i den mån det låter sig göra, förutsättningslöst

undersöka verkningarna därav i tekniskt, organisatoriskt och ekonomiskt

hänseende. En del erfarenheter, bland annat från den tyska arbetslöshetsförsäkringen

för vissa motsvarande grupper av arbetare, till synes delvis säsongarbetare,

torde därvid kunna vara av intresse.

En fråga, som även bör beaktas vid den sålunda förordade kompletterande

utredningen, är sambandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och övrig social försäkrings-

och hjälpverksamhet. Särskilda sakkunniga äro ju numera sysselsatta

med utredning rörande de organisatoriska problemen inom denna verksamhet.

Det är tydligen önskvärt, att vid den kompletterande utredningen i arbetslöshetsfrågan

samråd äger rum med berörda sakkunniga för inhämtande av deras

synpunkter på hur det allmännas åtgärder till arbetslöshetens bekämpande skola

anpassas till socialverksamheten i övrigt, och detta såväl i lokalt hänseende som

beträffande den centrala administrationen.

En i och för sig tänkbar utväg till arbetslöshetsförsäkringsfrågans ordnande

—• vilken hittills knappast synes hava grundligare undersökts — är självfallet

att söka åvägabringa en utbyggnad av de av arbetarna själva i samband med

fackorganisationerna anordnade arbetslöshetskassorna, systematiskt kompletterad

med samhälleliga anordningar av mera permanent karaktär än de nuvarande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

13

Genom en sådan anordning torde en del med tidigare förslag förenade allvarliga

olägenheter kunna åtminstone i viss mån begränsas.

Arbetslöshetskassor förekomma ju redan nu i stor utsträckning och torde för

närvarande omfatta omkring 250,000 försäkrade. Det har visat sig, att —- visserligen

delvis på grund av måhända alltför svaga prestationer ■— försäkringskostnaderna

inom kassorna kunnat hållas låga. Det synes vara värt att undersöka,

huruvida och i vad mån arbetslöshetskassorna skulle kunna utvecklas till

en mera omfattande och effektiv verksamhet, så att de kunde sörja för erforderligt

understöd vid arbetslöshet inom gränsen för vad man skäligen skulle

kunna kalla normal sådan, d. v. s. arbetslöshet som ej sammanhänger med större

kriser inom det ekonomiska livet eller inom vederbörande näringsgren, utan som

väsentligen härrör från mera regelbundet återkommande arbetslöshetsrisker.

Vad däremot angår massarbetslöshet av mera .krisartad, karaktär, synes samhället

ej böra eller kunna undandraga sig uppgiften att i mån. av. behov träda

hjälpande emellan. Det allmännas hjälpverksamhet synes därvid, i första hand

böra avse tillhandahållande av arbete vid reservarbeten och administreras genom

offentliga organ. Särskilt beträffande organisationen av en dylik samhällets arbetslöshetshjälp

erfordras uppenbarligen samråd med de sakkunniga för socialverksamhetens

allmänna organisation. . . .

Vid närmare prövning av senast antydda riktning uppställa sig säkerligen

många spörsmål, som behöva närmare undersökas och övervägas ur ekonomiska

och andra synpunkter, därvid tydligen också måste uppmärksammas verkningarna

för arbetsgivarna samt för arbetargrupper, som äro oorganiserade eller som

tillhöra fackföreningar utan arbetslöshetskassa.

Även i de över sakkunnigbetänkandet avgivna yttrandena hava framkommit

uppslag, som synas vara förtjänta av närmare undersökning och överväganden.

Vad särskilt angår ungdomsarbetslöshetens problem, pågår .redan utredning därutinnan

inom arbetslöshetskommissionen, närmast i anledning av vissa av kommerskollegium

gjorda uttalanden. . .

En kompletterande utredning i de hänseenden, som jag här berört, torde lämpligen

kunna uppdragas åt socialstyrelsen. För den händelse socialstyrelsen för

utredningens fullgörande utan dröjsmål skulle hava behov av särskilt biträde,

torde jag efter anmälan från styrelsen få för Kungl. Maj:t framlägga frågan

härom.

Socialstyrelsen avgav utlåtande i ärendet den 13 juni 1931. I utlåtandet,

vilket i huvudsakliga delar finnes publicerat i Sociala Meddelanden 1931

s. 515 ff., anförde styrelsen till slut sammanfattningsvis följande:

Arbetslösheten medför för det moderna samhället sådana svårigheter, att sökandet

efter botemedel mot det onda framstår som nutidens kanske största

sociala spörsmål. På många håll betraktar man nu arbetslöshetsförsäkring

såsom botemedlet mot de sociala skadeverkningarna av arbetslösheten.

Den verkställda utredningen liksom ock erfarenheterna från andra länder

med genomförd försäkring torde emellertid utgöra en bestämd varning för

uppfattningen att en arbetslöshetsförsäkring skulle, innebära så att säga en

lösning av arbetslöshetsfrågan. Redan den omständigheten, att frågan i liera

av försäkringsländema är mera brännande än någonsin, detta trots att staterna

flerstädes träffat supplerande åtgärder av en sådan omfattning, att samhällsekonomien

synes hotad, bär nogsamt vittne härom. Erinras må, att vissa

av de sakkunniga i betänkandet också starkt betonade denna synpunkt.

De verkställda teoretiska beräkningarna rörande verkningarna av en arbetslöshetsförsäkring

hos oss stämma i allt väsentligt med faktiska erfarenhetsrön

från utlandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Upprätthållas de grundsatser, på vilka ett försäkringssystem skulle bygga,

synes försäkringen vid mera omfattande arbetslöshet, vars skadeverkningar

man framför allt måste söka bota, erhålla en så begränsad effektivitet, att

nuvarande hjälpatgärder fran det allmännas och från enskildas sida finge upprätthållas

i nära nog samma omfattning som nu. Kostnaderna för den organisation,

soni åtminstone ett obligatoriskt försäkringsväsen föranledde, bleve

icke desto mindre betydande och knappast försvarliga i förhållande till den

uppnådda effekten.

Den begränsade effektiviteten skulle emellertid av allt att döma hos oss liksom

flerstädes i. utlandet föranleda starka krav på försäkringssystemets utbyggande

med hjälpåtgärder från det allmännas sida, vilka åtgärder icke vore

av försäkringsmässig utan av understödsnatur men som dock komme att direkt

anknyta sig till försäkringen. Försäkringsformerna i sin tur skulle i hög

grad menligt återverka pa denna hjälpverksamhets rationella anpassning efter

det verkliga behovet och kanske just på denna grund bidraga att öka arbetslöshetens

omfattning.

_En sådan kompletterande hjälpverksamhet, vilken enligt vad erfarenheten

visar merendels måste improviseras under de yttre omständigheternas omedelbara

tryck, bomme att i grundläggande punkter beröra andra hjälpformer från

det allmännas sida, vilka för närvarande hos oss äro föremål för vittutseende

och betydelsefull utredningar, nämligen örn organiserandet och samordnandet

av samhällets vårdverksamhet i allmänhet och uppdragandet av gränserna

mellan dess delar samt avvägandet av kostnaderna för denna verksamhet mellan

staten, kommunerna, arbetsgivare och arbetare. Härtill kommer, att

själva problemet örn arbetslösheten, vad angår såväl dess orsaker som möjligheterna

att verkligen råda bo för den, likaledes är föremål för pågående

utredning.

_ Under sådana förhållanden anser styrelsen tiden icke vara inne för ett definitivt

ståndpunktstagande till frågan örn de former, under vilka åtgärderna

till förmån för de arbetslösa på mera varaktigt sätt skola infogas såsom ett

led i det allmänna hjälpsystemet.

En av socialstyrelsens ledamöter, med vilken en annan ledamot instämde,

var av skiljaktig mening och anförde:

Visserligen delar jag socialstyrelsens unnfattning, att ingen arbetslöshetsförsäkring

kan mer än till begränsad del motverka arbetslöshetens följder och

att såväl erfarenheter från vissa främmande länder som verkställda beräkningar

för vart eget land tyda pa, att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skulle medföra så betydande bördor för det allmänna och för näringslivet, att

de knappast synas överkomliga, åtminstone vid nu rådande förhållanden på

det ekonomiska området. Däremot delar jag icke styrelsens betänkligheter

mot att för vårt lands vidkommande söka genomföra en sådan frivillig arbetslöshetsförsäkring,

som i åtskilliga andra länder och däribland våra nordiska

grannländer med åtminstone relativ framgång tillämpats i syfte att utjämna

och mildra de ekonomiska följderna av utebliven arbetsinkomst. Arbetsmarknadens

nuvarande läge. och de åtminstone i vissa avseenden mindre framgångsrika

resultaten av vidtagna åtgärder till arbetslöshetens bekämpande synas

innebära en maning att för vårt lands del söka utan ytterligare uppskov förverkliga

arbetslöshetsförsäkringens princip. Klok försiktighet bjuder dock att

på detta område framgå försöksvis och börja med ett försäkringssystem av

mera begränsad och anspråkslös läggning samt av sådan art, att det näppeligen

kan anses föregripa en eventuellt blivande omläggning av den sociala hjälpverksamheten

i allmänhet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

15

I yttrande till statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har dåvarande chefen

för socialdepartementet antytt såsom en tänkbar utväg till arbetslöshetsförsäkringsfrågans

ordnande att söka åvägabringa en utbyggnad av de av

arbetarna själva i samband med fackorganisationerna anordnade arbetslöshetskassorna,

systematiskt kompletterad med samhälleliga anordningar av mera

permanent karaktär. Tillgängliga upplysningar giva vid handen, att man i

dessa hjälpkassor har att göra med en hjälporganisation av betydande mått,

i det att numera inom ett tjugotal fackförbund med över 300,000 medlemmar

finnas arbetslöshetskassor, från vilka under åren 1918—1930 utbetalats c:a

30 milj. kr.

Möjligheten att ytterligare utvidga och effektivisera denna självhjälpsrörelse

har varit föremål för uppmärksamhet såväl i socialförsäkringskommitténs

betänkande av år 1922 som i 1926 års arbetslöshetssakkunnigas förslag angående

erkända arbetslöshetskassor (det s. k. B-förslaget). I socialstyrelsens yttrande

häröver framhålles, att detta äger vissa företräden framför förslaget örn

obligatorisk försäkring (A-förslaget), i det att det förra kan anknyta sig till

en redan befintlig verksamhet och stödja sig på redan vunnen erfarenhet. Dessa

omständigheter kunna antagas i väsentlig grad förenkla och förbilliga arbetslöshetsförsäkringens

eljest nog så vanskliga organisations- och kontrollproblem.

Såsom en nackdel framhålles i styrelsens utlåtande den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens

förhållandevis mindre omfattning och därmed sammanhängande

svagare effektivitet, särskilt med avseende på lägre avlönade

arbetargrupper. Härtill kan erinras, att det visserligen äger sin riktighet,

att arbetslöshetskassor ursprungligen bildades företrädesvis bland bättre betalda

yrkesarbetare, men att under de senaste åren en tendens framträtt till

rörelsens utbredning även bland icke yrkesutbildade arbetare. Att döma av

förhållandena inom en besläktad rörelse, sjukkasserörelsen, vilken ju vuxit

sig stor med det allmännas stöd, torde det kunna antagas, att ifrågavarande

utveckling skulle mäktigt befordras, därest arbetslöshetskassorna tillerkändes

bidrag av allmänna medel, i synnerhet örn i samband därmed daghjälpens

behov maximerades med hänsyn till löneläget för ifrågavarande arbetargrupper.

Genom en dylik åtgärd synas även kunna till väsentlig del undanröjas de

i socialstyrelsens utlåtande framförda farhågorna för mindre önskvärda

följdverkningar av statsbidraget med avseende på löneprisbildningen.

Det ligger visserligen i sakens natur, att en frivillig arbetslöshetsförsäkring

aldrig kan få samma allmänna omfattning som en obligatorisk, men, såsom

i socialstyrelsens utlåtande ock framhäves, är detta icke enbart av ondo. Om

stora grupper av arbetstagare sannolikt skulle underlåta att utnyttja en frivillig

försäkring, lärer detta ingalunda alltid vara att tillskriva liknöjdhet

eller bristande förtänksamhet utan i talrika fall även medveten insikt om, att

individen befunne sig i sådana omständigheter, att en försäkring för hans

vidkommande vore tämligen opåkallad. Det förefaller, som om en dylik tankegång

skulle stå i god överensstämmelse med den självhjälpens idé, som i högre

grad än understödstagarandan präglat och alltjämt synes böra prägla den svenska

socialpolitiken.

Även örn sålunda enligt mitt förmenande inga principiella betänkligheter

stå i vägen för en ombildning och utveckling av fackorganisationernas hjälpkassor

till bärare av en frivillig statsunderstödd ■— eventuellt även kommunalunderstödd

— arbetslöshetsförsäkring, bör det ej undandöljas, att den härför

nödvändiga neutraliseringen, stabiliseringen och effektiviseringen av ifrågavarande

kassor erbjuder en mångfald specialproblem av delvis mycket ömtålig

natur. Beträffande ett flertal av ifrågavarande spörsmål synes visserligen

arbetslöshetssakkunnigas B-förslag erbjuda goda lösningar, men i fråga

örn åtskilliga andra lärer ytterligare omprövning och överarbetning under be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

aktande av de senaste årens erfarenheter på ifrågavarande område i in- och utlandet

vara av nöden, särskilt rörande sådana bestämmelser, beträffande vilka

delade meningar gjort sig gällande bland de sakkunniga. En sådan punkt gäller,

huruvida, såsom kommittémajoriteten föreslagit, det allmännas bidrag till

försäkringen borde utgå i visst förhållande till kassans medlemsavgifter, eller,

såsom en av de sakkunniga förordat, i förhållande till utbetalda understöd.

Det vill förefalla, som örn sistnämnda tillvägagångssätt borde föredragas

särskilt med hänsyn därtill, att staten med en dylik anordning, som läte

den först i efterhand och efter prövning av alla på frågan inverkande omständigheter

fatta beslut rörande bidragets utbetalande, skulle komma i en

friare och starkare ställning gentemot arbetslöshetskassorna. Detta synes betydelsefullt,

och icke minst örn man beaktar det i socialstyrelsens utlåtande

understrukna förhållandet, att statens mera aktiva deltagande i arbetslöshetsförsäkringen

lätt kan leda till, att staten får övertaga det principiella ansvaret

för underhållet av dem, som äro nödlidande på grund av arbetslöshet, med

alla därav härflytande nästan oöverskådliga ekonomiska konsekvenser.

Riksdagen Jämväl vid 1930 års riksdag förelåg frågan örn arbetslöshetsförsäkring till

: behandling. I en inom andra kammaren väckt motion, nr 119, hemställde nämli
gen

herr Spångberg m. fl., att riksdagen måtte besluta att i princip uttala sig

för en arbetslöshetsförsäkring enligt i motionen angivna grunder samt i skrivelse

till regeringen hemställa örn framläggande av lagförslag enligt dessa grunder

senast vid 1931 års riksdag. De i denna motion angivna grunderna för arbetslöshetsförsäkring

voro överensstämmande med de riktlinjer, som i motionen

11:54 vid 1929 års riksdag föreslagits för sådan försäkring.

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 12, anförde andra lagutskottet

efter att hava redogjort för frågans tidigare behandling:

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har utredningsarbetet

ännu icke slutförts vare sig beträffande frågan om arbetslöshetsförsäkring eller

rörande frågorna örn arbetslöshetens karaktär och orsaker samt medlen för

dess bekämpande. Vid sådant förhållande synes det utskottet icke lämpligt att

nu taga ståndpunkt till spörsmålets lösning i den av motionärerna förordade

riktningen.

Under uttalande av förhoppning att förslag i detta betydelsefulla ärende

måtte inom den allra närmaste framtiden av Kungl. Maj:t kunna framläggas

för riksdagen, får utskottet hemställa, att förevarande motion icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservationer anfördes beträffande motiveringen dels av herr Linder m. fl.

dels av herr Magnusson i Skövde.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens kamrar, därvid i andra kammaren

uppresningsförfarandet tillämpades.

Riksdagen Vid 1931 års riksdag väcktes tre motioner örn arbetslöshetsförsäkring, nämligen

nr 133 i första kammaren av herr Möller m. fl., nr 197 i andra kammaren

av herr Hansson i Stockholm m. fl. och nr 296 i sistnämnda kammare av herr

Dahlén m. fl.

I motionerna 1:133 och 11:197, vilka voro likalydande, hemställdes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att för 1932 års riksdag

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

17

framlades förslag till arbetslöshetsförsäkring efter samma grunder som de i

de nu förevarande motionerna I: 188 och II: 279 angivna.

I motionen 11:296 hemställdes, att riksdagen måtte för sin del antaga ett

förslag till lag örn arbetslöshetsförsäkring, vars text —- med undantag för bestämmelsen

örn lagens ikraftträdande — var i huvudsak likalydande med den

i den nu förevarande motionen II: 7 föreslagna lagtexten.

I sitt utlåtande över motionerna, nr 32, yttrade andra lagutskottet, att det

pågående utredningsarbetet rörande frågan om arbetslöshetsförsäkring ävensom

beträffande arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker torde bliva

slutfört under året. Då sålunda resultatet av utredningsarbetet snart vore att

förvänta, hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Reservation anmäldes dels av sex av utskottets ledamöter, nämligen herr Sigfrid

Hansson m. fl., vilka hemställde, att riksdagen, med bifall till motionerna

1:133 och II: 197, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att förslag till

arbetslöshetsförsäkring, med i nämnda motioner angiven omfattning och karaktär,

skulle föreläggas 1932 års riksdag, dels ock av herrar Österström och

Andersson i Rasjön beträffande motiveringen.

Riksdagens kamrar biföllo, nied tillämpning av uppresningsförfarandet, utskottets

hemställan.

Enligt den till innevarande års statsverksproposition fogade bilagan behand- Chefen för

lande femte huvudtiteln anförde chefen för socialdepartementet statsrådet Lars- S°fg^^teT

son i statsråd den 4 januari 1932 efter att hava berört frågan örn anslag för 1932.

bekämpande av arbetslösheten:

I samband med förslag till definitiv framställning i anslagsfrågan torde jag

få anledning att närmare ingå på olika spörsmål av betydelse för statens verksamhet

till arbetslöshetens bekämpande. Redan här torde jag emellertid böra

framhålla, att jag utgår från att berörda verksamhet även under nästkommande

budgetår bör bedrivas väsentligen i samma former och i stort sett efter samma

grunder som hittills. Detta innebär, att enligt min mening frågan örn arbetslöshetsförsäkring

icke nu bör upptagas till prövning. Med avseende härå vill

jag framhålla att, sedan erforderliga utlåtanden över det av 1926 års arbetslöshetssakkunniga

avgivna betänkandet i arbetslöshetsfrågan numera inkommit

samt den s. k. arbetslöshetsutredningen avlämnat första delen av sitt betänkande

— innefattande redogörelse för arbetslöshetens omfattning, karaktär

och orsaker —• utredningen i frågan fortskridit så långt, att avgörande hinder

av denna anledning icke längre torde föreligga mot att upptaga problemet till

ett närmare skärskådande. För min del bar jag också tidigare uttalat min avsikt

att, så snart förutsättningar härför förelåge, upptaga frågan till behandling,

därvid jag också förklarat mig icke hysa principiella betänkligheter mot

en arbetslöshetsförsäkring under förutsättning att den kunde anordnas på sådant

sätt, att en del i andra länder konstaterade missförhållanden beträffande

dylik försäkring kunde i erforderlig mån undanröjas. I anslutning till denna

min ståndpunkt hava också under år 1931 vissa preliminära åtgärder och överväganden

i ämnet företagits inom socialdepartementet. Genom den skärpning

av den ekonomiska krisen, som inträdde under hösten 1931, har emellertid ett

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 9 sami. 2 avd. 7 haft. (Nr 9.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Arbetslös
hetens
omfattning.

förändrat läge uppstått. Med den omfattande och redan långvariga arbetslöshet.

som nu råder och med vilken man för den tidsperiod, varom här är fråga,

torde hava att räkna, skulle tydligen en arbetslöshetsförsäkring, som nu beslötes,

icke kunna, efter vilken linje den än lades, ur understödssynpunkt erhålla

någon betydelse för det aktuella läget. Däremot skulle dess införande

omedelbart medföra nya bördor för såväl näringslivet och arbetarna som det allmänna,

detta samtidigt som den pågående verksamheten för arbetslöshetens bekämpande

påkallar största möjliga tillskott från alla de hjälpkällor, vilka i

sådant avseende stå att uppbringa. Härigenom skulle uppstå en dubbel belastning,

som under nuvarande ekonomiska förhållanden icke lärer kunna ifrågasättas.

Med hänsyn härtill bär jag sett mig nödsakad utgå från, att i nuvarande

situation med frågans avgörande måste tills vidare anstå.

I Sociala Meddelanden 1932 s. 1 f. finnes införd en redogörelse för arbetsmarknaden

under december månad 1931, av vilken utskottet får anföra följande

:

Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen

i riket sjönk från 413 i november till 343 i december. Motsvarande

siffror för år 1930 voro 254 och 238.

Den ökade efterfrågan på tillfällig arbetskraft, som plägar känneteckna

julmånaden, gjorde sig tydligt märkbar även i december 1931. Den förhållandevis

stora förbättring av arbetstillgången, som månaden uppvisar i förhållande

till den nästföregående, kan emellertid ej anses återspegla någon förbättring

av det allmänna konjunkturläget, utan beror på speciella omständigheter.

Såsom framgår (av tabellen på sidan 63), är förbättringen lokaliserad

till husligt arbete jämte grupperna handel och samfärdsel samt »annat arbete».

Av dessa är det den sistnämnda kategorien, som i så märkbar mån återverkat

på decembersiffran. De rika snöfall, som inträffade i östra delarna av mellersta

Sverige under månadens senare del, föranledde snöskottningsarbete i stor

utsträckning, speciellt i huvudstaden, där närmare 5,600 personer togos i anspråk

för dylikt arbete. En detaljgranskning av siffrorna i tabellen giva däremot

vid handen, att läget på arbetsmarknaden inom flertalet industrier försämrats.

Vid jordbruket var efterfrågan på arbetskraft betydligt mindre än

vanligt vid denna årstid, och aldrig förr har relationstalet mellan tillgång och

efterfrågan ens tillnärmelsevis varit så ogynnsamt som nu. De arbetstillfällen,

som stått till buds, lia huvudsakligen varit av tillfällig karaktär.

Antalet ansökningar örn arbete på 100 lediga platser vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna

under december samt under föregående månader och

år framgår av efterföljande sammanställning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9. 19

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Juli

Äng.

Sept.

Okt.

Nov.

Dec.

1902-

-1912 . . .

. . 182

i;o

119

104

106

119

118

IOI

93

104

141

134

1913-

■1922 . . .

. . 196

203

*7>

,48

134

138

129

123

ii?

127

>74

.87

1923 .

. . 346

308

231

165

135

146

141

140

126

129

191

195

1924 .

. . 239

214

177

151

131

132

141

135

128

148

220

225

1925 .

. . 296

256

207

166

157

159

162

156

154

172

246

226

1926 .

. . 273

247

191

163

162

166

161

151

158

186

273

268

1927 .

. . 293

258

208

171

168

161

150

148

143

170

242

243

1928 .

. . 279

260

201

165

146

157

167

160

142

156

230

220

1929 .

. . 241

215

174

150

134

135

137

135

127

148

202

203

1930 .

. . 241

211

171

140

129

127

140

144

146

175

254

238

1931 .

. . 222

232

191

194

164

187

198

201

197

257

413

343

Därav

inom jord-

och skogsbruk:

1928 .

. . 178

145

113

93

90

90

106

133

lil

107

173

228

1929 .

. . 185

152

110

94

83

75

90

113

105

113

159

195

1930 .

. . 169

128

100

78

73

65

81

99

110

119

169

212

1931 .

. . 165

131

109

96

78

91

lil

125

131

182

365

551

Övriga näringsgrupper:

1928 .

. . 300

297

240

197

165

176

187

170

157

186

245

219

1929 .

. . 251

228

199

173

151

152

152

144

136

165

213

204

1930 .

. . 255

233

200

166

148

145

157

161

160

202

274

240

1931 .

. . 229

254

214

233

193

212

224

228

222

286

422

327

Växlingarna på arbetsmarknaden under de senaste åren framgå även av

efterföljande tablå, avseende antalet arbetslösa inom fackföreningarna i procent

av hela det redovisade medlemsantalet:

3,/x 28/ä 31/3 3%

1923 ........ 20.5 19.4 18.0 14.9

1924 ........ 13.6 13.4 13.9 11.6

1925 ........ 14.8 13.6 12.0 10.8

1926 ........ 15.7 14.8 14.7 12.3

1927 ........ 16.3 15.6 14.1 12.3

1928 ........ 14.3 13.3 13.2 11.7

1929 ........ 14.8 14.6 13.7 11.4

1930 ........ 13.9 13.2 12.3 10.8

1931 ........ 20.S 18.7 19.4 17.1

31/5

3%

S‘/7

»Vs

3%

31/l0

30/ll

S1/l2

10.7

9.8

9.1

8.6

8.0

8.2

9.3

14.1

7.6

7.4

6.2

6.6

7.0

8.4

10.5

15.6

8.2

8.2

7.6

7.7

8.5

10.1

11.8

19.5

9.9

9.6

8.6

8.3

9.1

11.4

13.0

19.1

9.9

9.4

8.3

7.9

8.4

10.4

12.8

18.6

8.2

7.6

7.4

6.9

7.8

9.0

10.9

17.3

7.7

6.8

6.3

6.1

6.7

8.2

10.1

16.3

8.0

8.0

8.0

8.1

9.5

12.3

15.3

22.9

13. s

12.4

11.8

12.8

13.4

16.5

19.5

—

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

Utskottet får även meddela följande

Sammanfattning

av vissa uppgifter ur Arbetslöshet skommissionens månadsrapport för

november 1931 angående arbetslöshetens omfattning och vidtagna

åtgärder för arbetslöshetens bekämpande.

Tidpunkt

(avser den sista i vaije

månad)

Hela antalet

hjälpsökande

arbetslösa

Hela antalet av

stat och kom- mun tillhopa

hjälpta arbets- lösa

Hela antalet av

stat och kom- mun tillhopa

hjälpta i % av

hela antalet

hjälpsökande

arbetslösa

1930:

November........

24,824

7,753

31.2

December.........

31,001

11,031

34.5

1931:

Januari..........

40,245

17,348

43.1

Februari.........

41,595

20,874

50.1

Mars...........

41,885

22,092

52.7

April..........

39,396

20,205

51.2

Maj...........

34,550

17,810

51.5

Juni...........

31,057

16,063

51.7

Juli...........

30,520

15,711

51.5

Augusti.........

35,701

16,864

47.2

September........

40,377

17,729

43.9

Oktober.........

57,143

20,112

35.1

November........

77,254

27,754

35.9

Såsom utskottet redan i sitt utlåtande vid 1929 års riksdag över då väckta

motioner örn obligatorisk arbetslöshetsförsäkring uttalade, anser utskottet

spörsmålet örn lindrande av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

otvivelaktigt utgöra ett av vår tids största och svåraste problem. Det är ock

allmänt erkänt, att detsamma är förtjänt av statsmakternas synnerliga uppmärksamhet.

Yad särskilt angår frågan örn bekämpande av arbetslöshetens

skadliga följder medelst arbetslöshetsförsäkring framgår av den ovan lämnade

redogörelsen, att detta spörsmål vid upprepade tillfällen sysselsatt riksdagen.

Frågans invecklade beskaffenhet gör det enligt utskottets mening uteslutet,

att riksdagen nu skulle bifalla herr Spångbergs m. fl. yrkande, att riksdagen

måtte antaga en lag örn arbetslöshetsförsäkring av angivet innehåll. Beträffande

det i de båda övriga förevarande motionerna framställda yrkandet, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att förslag till en efter

vissa grunder ordnad arbetslöshetsförsäkring förelägges nästa års riksdag, får

utskottet erinra, att av chefens för socialdepartementet ovan återgivna an
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

21

förande i statsråd den 4 januari innevarande år framgår, att regeringen följer

utvecklingen av de förhållanden, som äro; av beskaffenhet att inverka pa spörsmålet

örn anordnande av arbetslöshetsförsäkring, och är beredd att taga de

initiativ i frågan, som sakens beskaffenhet och omständigheterna kunna medgiva.

Vid sådant förhållande finner utskottet icke erforderligt, att riksdagen

nu gör något uttalande i ämnet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att motionen II: 7 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd; samt

B) att motionerna 1:188 och 11:279 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 februari 1932.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR von SYDOW.

Vid ärendete behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, von Geijer, Österström*, Frändén,

Norman, Larsson i Brålanda, Olof Carlsson och Forslund;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Petersson i Lerbäokebyn*,

Olovson i Västerås*, Aronson*, Björnberg, Gardell i Gans* och Skoglund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Norman, Olof Carlsson, Forslund, Magnusson i Kalmar, Hage och

Olovson i Västerås, vilka anfört följande:

Frågan örn införande av arbetslöshetsförsäkring i vårt land framfördes i

form av motion i riksdagen första gången redan 1908. Den har varit föremål

för utredning under olika former ända sedan 1915. Man torde därför utan

överdrift kunna göra gällande, att ingenting står att vinna genom ytterligare

utredningar, isynnerhet som förslag föreligga färdiga sedan 1928 såväl beträffande

frivillig arbetslöshetsförsäkring med bidrag från det allmänna (Gentsystemet)

som i fråga örn obligatorisk försäkring (tvångsförsäkring), avsedd

att i huvudsak bekostas av arbetsgivare och arbetare.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 9.

Vid ett närmare studium av denna frågas behandling under de senaste åren

får man ett starkt intryck av bristande vilja från statsmakternas sida att skrida

till positiva åtgärder beträffande arbetslöshetsförsäkringsfrågan, som för

närvarande måste betecknas som vårt lands viktigaste socialpolitiska fråga.

De förhoppningar, som de borgerliga partierna i vårt land synas hava hyst,

att landets arbetsmarknad under tiden som utredningarna pågingo skulle förbättras

i sadan omfattning, att behov av en arbetslöshetsförsäkring icke längre

skulle föreligga, hava ingalunda gått i uppfyllelse. Tvärtom måste vi konstatera,

att arbetslöshet under varje år efter 1920 i större eller mindre omfattning

varit för handen, och för närvarande befinna vi oss mitt uppe i en ny

depressionsperiod, som ännu icke synes hava nått botten. Arbetslöshetssiffrorna

hava sedan hösten 1930 oupphörligt stegrats, och man får gå tillbaka till

ar 1923, den stora fredskrisens sista år, för att finna någon motsvarighet.

I de flesta av Europas länder och även i några länder utanför vår världsdel

har arbetslöshetsförsäkring under olika former införts under de senaste tjugo

åren. I våra grannländer, Norge och Danmark, gingo statsmakterna in för

frivillig försäkring så tidigt som resp. 1906 och 1907. Enligt senaste statistiska

uppgifter äro för närvarande ej mindre än 45 miljoner lönearbetare

arbetslöshetsförsäkrade i olika länder.

Men i vårt land avvisas fortfarande alla förslag med hänvisning till alltjämt

pågående utredningar.

Då emellertid frågan kräver en lösning så snart som möjligt, hemställa vi,

att riksdagen, med bifall till motionerna I: 188 och II: 279,

måtte i skrivelse till Kungl. Majrt hemställa, att förslag till

arbetslöshetsförsäkring, med i nämnda motioner angiven omfattning

och karaktär, skall föreläggas 1933 års riksdag.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320492

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.