Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
1932-04-22 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1932:4, Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 4 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, i anledning
av väckt motion angående åläggande för myndighet, som utbetalar
bidrag av statsmedel, att lämna vissa uppgifter till bidragets mottagare.
I en inom andra kammaren väckt och till dess an dr a~ tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 410, har herr Lundström m. fl. hemställt, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att länsstyrelserna och andra
myndigheter, som verkställa utbetalning av bidrag av statsmedel, åläggas att
i början av varje år till stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige eller, där
stads-, kommunal- och kyrkofullmäktige ej finnas, till rådstuga, kyrko- och
kommunalstämma, vägstyrelse, eller annan styrelse, menighet eller institution
översända en sammanställning av vad som utbetalats av bidrag av statsmedel
under det sist förflutna kalenderåret till respektive här nämnda institutioner,
styrelser och menigheter.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen av
riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och
Bohus län. Dessutom har utskottet berett Svenska stadsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund tillfälle att inkomma med utlåtanden i frågan.
Biksräkenskapsverket har hänvisat till sin nedan återgivna skrivelse till Kungl.
Majit den 16 juni 1926. Övriga yttranden äro såsom bilagor fogade till detta
betänkande.
Spörsmålet örn bättre kontroll å statsbidrag till kommuner har tidigare varit
föremål för uppmärksamhet. Sålunda avgav riksräkenskapsverket den 16
juni 1926 en skrivelse i ämnet till Kungl. Majit. Framställningen var av följande
lydelse:
»Sedan kommunalfullmäktige i Tärendö den 31 sistlidne januari beslutat
verkställa granskning av kommunens räkenskaper för de senaste tio åren, har
en av de härtill utsedda revisorerna hos riksräkenskapsverket anhållit örn kontoutdrag
över alla genom länsstyrelsen i Norrbottens län under nämnda tidsperiod
till kommunen avsända medel. Liknande framställningar hava beträffande
andra kommuner vid flera olika tillfällen gjorts hos riksräkenskapsverket.
Länsstyrelserna utbetala till kommunerna medel av skilda slag, såsom statsbidrag
till avlönande av folkskollärare, till undervisning i slöjd o. dyl. I länsstyrelsernas
räkenskaper finnas emellertid icke upplagda några konti, vari de
till respektive kommuner utbetalta medlen äro sammanförda, varför fullständiga
uppgifter i nu berörda hänseende icke kunna lämnas av riksräkenskaps
Dihang
lill riksdagens protokoll 1932. 13 sami. 2 ami. 3 hilli. (Nr 4.) 1
Mononen.
Yttranden.
Frågans tidigare
behandling.
Riksräken
skapsverket
1926.
2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
verket utan ett tidsödande arbete, för vilket ämbetsverket icke ser sig i stånd
disponera erforderlig arbetskraft. Att för framtiden ålägga länsstyrelserna
att i sina räkenskaper upplägga särskilda konti för ifrågavarande utbetalningar
anser sig riksräkenskapsverket icke heller kunna ifrågasätta, då detta i hög
grad skulle öka länsstyrelsernas arbete med bokföringen.
Med hänsyn till de betydande belopp, som kommunerna erhålla från länsstyrelserna
och övriga statsmyndigheter i form av statsbidrag eller eljest, måste
det anses vara av grundläggande betydelse för den kommunala revisionen att
erhålla tillförlitliga uppgifter örn do medel, som i sådant hänseende utbetalts.
Även må framhållas att det för staten är av särskilt intresse, att garantier
skapas för att de bidrag, som av statsmedel anvisats åt kommunerna, verkligen
komma avsedda ändamål till godo och icke disponeras av obehöriga. Riksräkenskapsverket
finner därför nödvändigt att åtgärder vidtagas, som bereda
kommunerna möjlighet till kontroll, att medel av ifrågavarande art tagas till
uppbörd i kommunernas räkenskaper. Detta gäller icke blott medel, som länsstyrelserna
utbetala till kommunerna, utan samtliga medel, vilka statsmyndighet
eller statstjänstemän å tjänstens vägnar översända, t. ex. handräckningsmedel,
som tillställas kommun av landsfiskal etc.
Vid övervägande av huru denna fråga lämpligen bör ordnas, har riksräkenskapsverket
kommit till den åsikten, att den effektivaste kontrollen och på
samma gång den enklaste att genomföra skulle åvägabringas, därest föreskrift
meddelades, att statsmyndigheterna vid utbetalningar av medel till kommunala
myndigheter alltid skola insätta medlen å postgirokonto för kommunerna.
Såsom en följd härav skulle kommunerna vara skyldiga att öppna sådana konti,
vilket kommer att i viss mån underlättas genom de ändrade bestämmelserna
örn grundbelopp i postgirorörelsen, som meddelats genom kungörelse den 4
dennes, nr 182. Ben sålunda föreslagna insättningen av medlen å postgirokonto
är avsedd endast att vara ett kontrollmoment. Något hinder för kommunerna
att sedermera göra medlen räntebärande på annat sätt än att låta dem kvarstå
å sådant konto bör därför icke förefinnas.
Med stöd av vad ovan anförts hemställer riksräkenskapsverket, att Eders
Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder i syfte att statsmyndigheternas utbetalningar
av medel till kommunerna verkställas genom medlens insättande å
postgirokonto för vederbörande kommun.»
Den sålunda av riksräkenskapsverket väckta frågan upptogs sedermera av
riksdagens år 1928 församlade revisorer, som anförde följande:
Siaisreviso- »I länsstyrelsernas åligganden ingår bland annat att till kommunerna utbe
rerna
192S. tala medel av skilda slag såsom statsbidrag och dyrtidstillägg till avlönande
av folkskollärare, statsbidrag till anordnande av undervisning i slöjd, bidrag
från kyrkofonden till avlönande av prästerskapet, skatteutjämningsmedel m. m.
Sammanlagt torde för närvarande av länsstyrelserna till kommimerna utbetalas
dylika medel med omkring 100 miljoner kronor för budgetår. Vid sin granskning
av länsstyrelsernas räkenskaper hava revisorerna uppmärksammat, att
några konti, vari de sålunda utbetalda medlen äro sammanförda för varje kommun,
icke finnas upplagda i räkenskaperna, varför exakta uppgifter i berörda
hänseende icke torde kunna lämnas vare sig av länsstyrelserna eller riksräkenskapsverket
utan ett tidsödande arbete. Med hänsyn till de betydande belopp,
som kommunerna erhålla från länsstyrelserna, måste det ur statens synpunkt
vara av särskilt intresse, att betryggande säkerhet förefinnes för att berörda
3
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
medel verkligen komma kommunerna till godo och icke obehörigen disponeras.
Även torde det vara av grundläggande betydelse för den kommunala revisionen
att erhålla tillförlitliga uppgifter om de medel, som i sådant avseende utbetalats.
Revisorerna finna det därför nödvändigt, att åtgärder vidtagas, som
bereda statsverket och kommunerna möjlighet till kontroll i förevarande hänseende.
Detta gäller för övrigt icke blott medel, som länsstyrelserna utbetala
till kommunerna, utan samtliga medel, vilka statsmyndighet eller statstjänstemän
å tjänstens vägnar översända, t. ex. handräckningsmedel som tillställas
kommun av landsfiskal.
En utväg att vinna en dylik kontroll vore måhända, att föreskrift meddelades
därom, att statsmyndigheterna vid utbetalningar av medel till kommunala
myndigheter skola insätta medlen å postgirokonto för kommunerna. Såsom
en följd härav skulle kommunerna vara skyldiga att öppna sådana konto.
Då den sålunda företagna insättningen av medlen endast vore avsedd såsom
ett kontrollmoment, borde givetvis något hinder för kommunerna att sedermera
göra medlen räntebärande på annat sätt än att låta dem kvarstå å sådant
konto icke förefinnas. Det synes revisorerna önskvärt att en närmare undersökning
företages, huruvida det nu antydda förfarandet kan vara ändamålsenligt
och i övrigt lämpligt. Vid en dylik undersökning torde emellertid även
andra sätt för ernående av den åsyftade kontrollen böra övervägas.»
Statsutskottet förklarade i sitt utlåtande, nr 94, vid 1929 års riksdag i anled- Statsutskottet
ning av statsrevisorernas berättelse, att den av revisorerna och riksräkenskapsverket
upptagna frågan borde bliva föremål för närmare utredning och att åtgärder
snarast möjligt borde vidtagas för ernående av förbättrad kontroll i
fråga örn nämnda medel. Då emellertid spörsmålet syntes vara föremål för
övervägande, ansåg sig utskottet icke böra påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet underströk dock, att frågan var av sådan vikt, att utskottet
hade velat omförmäla för riksdagen vad som förekommit.
Utskottet vill i likhet med 1929 års statsutskott understryka betydelsen av utskottet.
att spörsmålet om bättre kontroll å statsbidragen till kommunerna m. m. snarast
bringas till sin lösning. Enligt vad utskottet inhämtat är den ovan av statsutskottet
omnämnda utredningen ännu icke avslutad. Vid det förhållande,
att utredning pågår, anser sig utskottet, som livligt hoppas, att proposition i
ämnet skall kunna avlåtas till 1933 års riksdag, ej kunna tillstyrka den väckta
motionen.
Utskottet får alltså hemställa,
att hr Lundströms förevarande motion, nr 410, icke måtte
till någon andra kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 april 1932.
På utskottets vägnar:
JOSEF WEIJDE.
Närvarande: herrar Weijne, Andersson i Dunker, Johnsson i Nordhammar, Eurén*, Björling,
Hosander*, Lundqvist i Baggarbo, Olsson i Österbo. Nordkvist och Andersson i Tungelsta.
* Ej närvarande vid utlåtandets slutjustering.
4
Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bil. 1.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 19 februari 1932 anbefallts avgiva
yttrande över en inom andra kammaren av herrar Lundström med flera
väckt motion (nr 410) angående åläggande för myndighet, som utbetalar bidrag
av statsmedel, att lämna vissa uppgifter till bidragets mottagare, får
länsstyrelsen i ärendet anföra följande.
Länsstyrelsen erinrar till en början örn att det i motionen berörda spörsmålet
tidigare varit föremål för uppmärksamhet. Riksräkenskapsverket har i
underdånig skrivelse den 16 juni 1926 framhållit betydelsen av att den kommunala
revisionen erhåller tillförlitliga uppgifter örn de statsmedel, som utbetalas
till kommunerna, samt föreslagit, att statsmyndigheternas utbetalningar till
kommunerna i sådant syfte skulle ske genom insättning å för kommunerna
öppnade postgirokonton. Riksräkenskapsverket har ansett, att den önskade
kontrollen enklast kunde genomföras genom anlitande av postgirorörelsen, enär
i länsstyrelsernas räkenskaper icke funnes särskilda konti för de till respektive
kommuner utbetalade medlen och det icke heller kunde ifrågasättas att ålägga
länsstyrelserna att i sina räkenskaper upplägga sådana kont!, vilket skulle i
hög grad öka länsstyrelsernas arbete med bokföringen. Uti den 28 februari
1929 avgivet utlåtande i anledning av riksräkenskapsverkets skrivelse har
länsstyrelsen uttalat sig för en kontrollanordning genom överlämnande årsvis
till de kommunala revisorerna av å länsstyrelserna för varje kommun upprättade
kontoutdrag samt framhållit, att den härför erforderliga bokföringen
endast skulle kräva en måttlig kostnadsökning. I samband härmed har länsstyrelsen
även erinrat örn den genom kommunikationsdepartementets skrivelse
den 26 november 1926 inrättade särskilda kontrollen beträffande statsbidrag
till väghållningsdistrikt och påpekat, att det därvid stadgade förfaringssättet
lämpligen kunde överföras å alla utbetalningar från statsmyndigheterna till
kommunala institutioner.
I anslutning till sina tidigare uttalanden i ämnet finner sig länsstyrelsen böra
instämma i motionens syfte. Det måste anses vara såväl ett statligt som ett
kommimalt intresse, att den kommunala revisionens effektivitet ökas. De i
motionen föreslagna åtgärderna torde dock icke böra genomföras utan en föregående
undersökning av den ungefärliga arbets- och kostnadsökning, som därigenom
skulle uppkomma i de olika länen. Vissa ändringar i föreskrifterna örn
länens räkenskaper, avseende uppläggande av särskilda konti för kommunerna
eller andra anordningar för underlättande av ifrågavarande uppgifters sammanställande,
synas också för ändamålet erforderliga. Länsstyrelsen finner
sig på grund härav böra förorda, att berörda förhållanden underkastas en närmare
utredning för att möjliggöra genomförandet av de i motionen föreslagna
åtgärderna. Stockholm å landskontoret den 9 mars 1932.
På länsstyrelsens vägnar:
J. G. Löwgren.
A. M. Beckius.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
Bil. 2
Till Riksdagens andra hammares andra tillfälliga utskott.
På grund av föreskrift i Kungl. Socialdepartementets skrivelse den 19 februari
1932 får Kungl. Maj:ts befallningshavande härmed avgiva begärt yttrande
över en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 410, angående
åläggande för myndighet, som utbetalar bidrag av statsmedel att lämna vissa
uppgifter till bidragets mottagare.
Motionens innebörd är, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att länsstyrelserna och andra myndigheter, som verkställa
utbetalning av bidrag av statsmedel, skulle åläggas att i början av varje år till
stads-, kommunal- och kyrkliga myndigheter, vägstyrelse eller annan styrelse,
menighet eller institution översända en sammanställning av vad som utbetalats
av bidrag av statsmedel under det sist förflutna kalenderåret till ovannämnda
institutioner m. fl. Syftet med motionen är att genom dylika sammandrag
erhålla ett värdefullt instrument för en effektiv kontroll för vederbörande såväl
styrelse som revisorer.
För bedömande av den i motionen föreslagna anordningens behövlighet och
lämplighet torde det vara av intresse att undersöka vad till åstadkommande
av sådan kontroll redan finnes föreskrivet eller åtminstone i detta län åtgöres.
Utöver i motionen omförmälda utbetalningar av statsmedel till kommuner
m. fl. hava länsstyrelserna enligt gällande föreskrifter att tillhandahålla och
redovisa uppbördsmedel av olika slag.
Sålunda avlämnas enligt gällande föreskrifter årligen av länsstyrelserna
årsräkningar rörande landstingsmedel och sjukvårdsavgifter, riddarhusmedel,
vägskattemedel, hästförsäkringsavgifter m. fl. dylika medel, vilka på grund av
särskilda föreskrifter uppbäras och redovisas av länsstyrelser, avgifter till hushållningssällskapet,
anslag till vägstyrelserna ur automobilskattefonden, Malmö
barnhusfonds medel m. fl.
I skrivelse den 26 november 1926 har Kungl. Majit föreskrivit länsstyrelserna
att lämna vissa uppgifter till vägstyrelserna och dessas revisorer örn
verkställda utbetalningar.
Inom detta län har den föreskrivna åtgärden örn underrättelser till revisorer
från och med den 1 januari 1929 tillämpats även beträffande utbetalningar
av statsmedel till andra än vägstyrelserna. I skrivelse den 13 december 1928
har Kungl. Maj :ts befallningshavande lämnat underrättelse örn denna åtgärd
för den händelse Kungl. Majit skulle finna ett allmänt stadgande i ämnet lämpligt
Av
riksräkenskapsverket har fråga väckts örn åtgärder i syfte, att statsmyndigheternas
utbetalningar till kommunerna skulle verkställas genom medlens
insättande å postgirokonto. I ett den 18 april 1929 avgivet underdånigt utlåtande
har Kungl. Majlis befallningshavande •— med upplysningar om de
kontrollåtgärder, som här i länet tillämpas vid utbetalningar av statsmedel -—
tillstyrkt förslaget.
Slutligen har Kungl. Majlis befallningshavande den 4 april 1931 avgivit
underdånigt utlåtande över väckt förslag rörande sättet för utbetalning till
vederbörande skoldistrikt av statsbidrag till skolväsendet.
Kungl. Majits befallningshavande t illåter sig bär bilägga avskrifter av nämnda
tre skrivelser jämte ett exemplar av den i sistnämnda skrivelse omförmälda
6 Andra hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
bilagan A. Även bifogas ett antal andra blanketter, som för underrättelseändamål
här användas.
Såsom i sistberörda skrivelse framhållits tillämpas här i länsstyrelsen sedan
flera år tillbaka den praxis, att vid utbetalningar härifrån, som ske genom å
riksbanken utställd check, därest utbetalningsbeloppet är 2,000 kronor eller
däröver, men eljest genom postanvisningar, i förra fallet checken åtföljes av
särskild uppgift örn beskaffenheten av de medel, som översändas, och att i
senare fallet en motsvarande anteckning göres å därför avsedd plats å postanvisningsblanketten,
vilken del ju får av mottagaren frånskiljas vid medlens
utkvitterande.
Genom dessa åtgärder vill det synas som om fullt tillfredsställande upplysningar
härifrån lämnas såväl till i motionen avsedda myndigheter, styrelser
eller menigheter som även till revisorerna. Det tillhandahålles ju härigenom
vederbörande de debetverifikationer, som äro behövliga såväl för myndigheten
eller styrelsen vid upprättande av deras räkenskap som för revisorn vid hans
granskningsarbete. Detta här praktiserade sätt har även i en artikel i majhäftet
1931 av tidskriften »Sunt förnuft» omnämnts såsom efterföljansvärt.
Örn liknande åtgärder komma att föreskrivas för alla utbetalande statsmyndigheter
kan det ifrågasättas, örn den i motionen föreslagna åtgärden kan anses
behövlig. .— Den synes nämligen innebära ett dubbelarbete för länsstyrelserna,
vilkas arbetsbörda är stor och vars hårt ansträngda arbetskrafter icke böra
utan tvingande skäl ytterligare belastas. •— Genom den av utvecklingen å olika
områden framtvingade lagstiftningen tillföras länsstyrelserna alltjämt nya
eller vidgade arbetsuppgifter utan att de till länsstyrelsernas förfogande stående
arbetskrafterna i motsvarande grad ökas. Kungl. Maj:ts befallningshavande
behöver i detta avseende endast framhålla automobil- och vägväsendet
samt taxeringsarbetet.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har verkställt en undersökning för att
kunna bedöma huru stort arbete den föreslagna åtgärden skulle kräva. Enligt
här bilagd förteckning skulle uppgifterna beröra bortåt 80 utgiftstitlar. Kassaposternas
antal beräknas till mellan 2,500 å 3,000. Arbetet innebär emellertid
icke endast rent avskrivande av vederbörande utgiftskonton, utan måste för
varje myndighet, till vilken uppgift skall lämnas, ur dessa konton utplockas de
kassaposter, som angå samma myndighet. Detta medför uppenbarligen vida
längre arbetstid och kräver större uppmärksamhet än ett mekaniskt renskrivningsarbete.
Hur lång tid och huru stor arbetskraft, som för arbetet kan behövas,
lärer icke kunna närmare beräknas.
Utan att vilja direkt uttala sig emot den i motionen föreslagna anordningen,
vars ändamål enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning är synnerligen
beaktansvärd, har Kungl. Maj:ts befallningshavande dock, under hänvisning
till vad ovan anförts, velat ifrågasätta, huruvida ej det åsyftade målet
kan ernås på ett mindre arbetstyngande sätt genom användande ■— tilläventyrs
i någon utvidgad och förbättrad form •— av det system, som här tillämpats.
Göteborg, i landskontoret, den 9 mars 1932.
På länsstyrelsens vägnar:
A. Centerwall.
Ernst Thorin.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
7
Bil. 3.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Sedan svenska stadsförbundet beretts tillfälle att till utskottet inkomma med
utlåtande över en inom andra kammaren av herr Lundström m. fl. väckt motion
nr 410 angående åläggande för myndighet, som utbetalar bidrag av statsmedel,
att lämna vissa uppgifter till bidragets mottagare, får förbundets styrelse
härmed anföra följande.
Styrelsen finner för sin del motionens syfte synnerligen beaktansvärt. Det
är en ofta upprepad erfarenhet, att vid den kommunala revisionen granskningen
av inkomstsidans poster bereder de största svårigheterna, och det visar
sig gång efter annan, att en oärlig kassaförvaltare med kännedom örn detta
förhållande specialiserar sig just på en oriktig bokföring av inkomsterna. Som
i motionen framhålles, är det f. n. för revisorerna förenat med mycket besvär
och tidsutdräkt att från olika håll erhålla uppgifter om utbetalda bidrag. Mycket
vore därför säkerligen vunnet genom en anordning i enlighet med motionärernas
förslag.
Det må emellertid framhållas, att ytterligare fördelar skulle vinnas genom det
av styrelsen på sin tid tillstyrkta förslaget, att alla statsbidrag skulle översändas
till en och samma myndighet inom kommunen. Detta förfaringssätt synes
ägnat att ytterligare underlätta kontrollen.
Motionärerna ha nu föreslagit, att underrättelser örn statsbidragsbeloppen
skulle lämnas i stad stadsfullmäktige, givetvis för vidare befordran till vederbörande
revisorer. Ett sådant förfaringssätt torde få anses innebära en betydande
säkerhet för att meddelanden från samtliga bidragsgivande statliga myndigheter
komma revisorerna tillhanda. Men alldeles uteslutna skulle icke heller
för framtiden alla manipulationer vara. Graden av trygghet bleve väl beroende
på de former, som utbildade sig för själva överlämnandet från fullmäktige till
revisorerna. Om samtliga meddelanden lämnades en stadsförvaltningen utomstående
myndighet såsom länsstyrelse eller magistrat, hos vilken myndighet
revisorerna kunde erhålla samlade besked, synas möjligheterna att undgå
kontrollen tämligen uteslutna. Samma resultat torde dock enklare kunna ernås,
örn samtliga statsbidrag • tillställdes kommunerna genom postgiro, från
vilket revisorerna då kunde erhålla behövliga besked.
Med framhållande av ovan antydda detalj önskemål vill styrelsen för sin del
livligt tillstyrka åtgärder i motionens syfte.
Stockholm den 25 februari 1932.
För Svenska stadsförbundets styrelse:
A. Borgström.
Dess ordförande.
Henning Karlson.
8
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Bil. 4.
Till Riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott.
Då Svenska landskommunernas förbund beretts tillfälle att avgiva yttrande
över en inom riksdagens andra kammare av herr Lundström m. fl. väckt motion
nr 410, får förbundets styrelse anföra följande.
Under framhållande av svårigheterna för kommunerna att utöva kontrollen
av de till kommunerna för olika ändamål och behov utgående statsmedel, ha
motionärerna föreslagit, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa
örn att länsstyrelserna och andra myndigheter, som verkställa utbetalning
av dylika medel till kommuner och andra menigheter, skulle åläggas
att i början av varje år till kommunernas beslutande organ översända uppgift
på, vad som under föregående år utbetalats till kommunernas förvaltningsorgan.
Mot en sådan anordning, som avser att underlätta kontrollen över mottagna
statsmedel, kan från kommunal synpunkt ingen erinran göras. Styrelsen får
därför uttala sin anslutning till förslagets syfte och vill blott framhålla några
synpunkter på sättet för den ifrågasatta underrättelsens överbringande till
kommunen.
Motionärerna hava föreslagit, att uppgiften örn det utgångna statsbidraget
skall översändas till respektive kommuns beslutande myndighet såsom stads-,
kommunal- och kyrkofullmäktige eller, där sådana ej finnas, till rådstuga, kyrkooch
kommunalstämma samt till vägstyrelser etc.
Ett meddelande till stadsfullmäktige, kommunalfullmäktige, kyrkofullmäktige
eller kyrkostämma tillställes emellertid resp. beslutande organs ordförande.
Ur kontrollsynpunkt kan den erinran häremot göras, att ordföranden
ifråga ofta jämväl är ordförande eller kassaförvaltare inom det förvaltningsorgan,
som mottagit statsbidraget. Under sådana förhållanden förlorar ju
anordningen avsett kontrollvärde.
Även örn försändelsens mottagare icke samtidigt är den medelsmottagande
kassaförvaltaren, är för övrigt fullmäktiges, resp. stämmans ordförande mera
sällan revisor. Ordföranden skulle då endast h% att till revisorerna överbringa
den mottagna uppgiften. Detta synes vara en onödig omgång, som icke kan
vara betingad av behovet. Då revisorerna numera väljas före räkenskapsårets
början, synes en sådan försändelse lämpligen böra gå direkt till revisorerna.
Härigenom träffar uppgiften örn det utbetalda statsbidraget den kontrollerande
myndigheten direkt och alla mellanhänder undvikas. Den omständigheten
att någon författningsenlig anmälningsskyldighet till länsstyrelsen med
uppgift på revisorernas namn och adress icke föreligger, synes icke få verka
hindrande för ett rationellt ordnande av den avsedda kontrollåtgärden. Då är
det bättre att införa en bestämmelse i gällande författning dels örn att vid revisorsvalet
en av de utsedda revisorerna skall vara sammankallande och dels
att uppgift å dennes namn och adress skall anmälas till länsstyrelsen liksom
fallet är med ordförandeskap i fullmäktige och stämma samt vissa nämnder.
Det torde vara tillräckligt, örn blott länsstyrelserna erhölle uppgift å den
sammankallande revisorns namn och adress, enär statsbidragen till kommunerna
och andra menigheter i regel utbetalas genom länsstyrelserna. Hamnen
och adresserna å de sammankallande revisorerna böra införas i länets allmänna
kungörelser till lednihg för dem, som vilja söka förbindelse med revi
-
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
9
sorenia. Skulle det emellertid ifrågasättas, att även i de fall, då statsbidraget
utbetalas av annan myndighet, denna skulle vara skyldig att härom lämna
uppgift, kunde denna insändas till länsstyrelsen, som i så fall skulle ha skyldighet
att vidarebefordra den till den sammankallande revisorn.
Motionärerna ha vidare föreslagit, att vederbörande statsmyndighet skulle
översända en sammanställning av vad som utbetalats av statsmedel under
det sistförflutna kalenderåret till respektive institutioner, styrelser och menigheter.
För att en sådan uppgift skall få egentligt värde måste den vara vederbörande
tillhanda före årsrevisionen. Det kan emellertid starkt ifrågasättas,
om inte en dylik uppgift vid årsskiftet komme att åsamka vederbörande uppgiftsgivare
så pass mycket arbete, att avlämnandet skulle draga alltför långt
ut på tiden för att komma till nytta vid revisionen. Fråga är för övrigt, om
inte dessa uppgifter med större fördel och mindre besvär kunde sändas vid
samma tidpunkt som statsbidraget utginge. Det behövdes då blott en dublett
av det reversal, som skall åtfölja remissan, och att denna dubblett samtidigt
översändes till vederbörande revisor eventuellt genom länsstyrelsen. En sådan
anordning vore jämväl ur kontrollsynpunkt av större värde än ett årssammandrag.
Bevisorerna finge då omedelbart underrättelse om ett utbetalt statsbidrag
och kunde vid första kassakontrollen konstatera, örn beloppet tillförts kassan.
Under här angivna förutsättningar skulle av motionärerna ifrågasatt avisering
av utgående statsbidrag till kommunerna, förvisso bliva ett verksamt
medel för kontroll av att medlen verkligen kommit vederbörande ändamål
till godo.
Slutligen vill styrelsen ifrågasätta, örn icke ifrågakommande uppgiftsskyldighet
beträffande utbetalning av statsbidrag för fullständighetens skull borde
kompletteras med skyldighet för landstingen att på enahanda sätt tillhandagå
kommunerna med uppgift å till dem utbetalta landstingsbidrag.
Stockholm den 29 februari 1932.
Å Styrelsens för Svenska Landskommunernas förbund vägnar:
Sv. Bengtsson.
J. A. Zander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.