Sök i Ratio Lex

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

1932-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1932:2, Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

3

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1932 kl. 3 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i

anledning av väckt motion angående tvångspensionering

vid viss tidig ålder av motorförare i yrkesmässig trafik.

I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 310, har herr Olsson i Mellerud hemställt, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn snar utredning i trafiksäkerhetens

intresse rörande tvångspensionering vid tidigare ålder än den allmänna

folkpensioneringen förutsätter av motorförare i yrkesmässig motortrafik

och att för riksdagen framläggas de förslag, till vilka utredningen må

föranleda.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Motionären utgår i föreliggande motion från den förutsättningen, att motorförare

i yrkesmässig motortrafik genom detta yrkes beskaffenhet bliva utsatta

för så hård påfrestning på nerver och fysisk motståndskraft, att de bliva förbrukade

fortare än inom de flesta andra yrken. En trafikchaufför, anför motionären,

i åldern (iver 55 år måste redan till följd av helt naturliga orsaker vara

mindre lämplig för sitt ytterst ansvarsfulla yrke. Hade hans nerver slitits genom

ovanliga påfrestningar och vore hans förmåga till ständigt spänd vaksamhet

slappad genom många års oavbrutna nötning, så måste hans lämplighet

vara ännu mindre. Trafiksäkerheten fordrade, att de äldre chaufförerna finge

lämna sitt yrke för att ersättas med yngre krafter. Men då måste det allmänna

medverka till att de överåriga chaufförerna bereddes en tillfredsställande försörjning

vid en ålder, som med hänsyn till förhållandena måste bli lägre i detta

yrke än i de flesta andra. Detta borde ske genom införandet av obligatorisk

tjänstepensionering för ifrågavarande yrkesgrupp.

Då utskottet nu går att taga ställning till det sålunda framlagda förslaget,

får utskottet till en början framhålla, att motionären synes hava i alltför hög

grad förenklat den föreliggande frågan. Då exempelvis i motionen förutsättes,

att pensioneringen skulle bekostas av företagarna, d. v. s. arbetsgivarna,

Motionen

Utskottet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra^kammarens tredje tillfälliga utskotls^utlåtande Nr 2.

och motorförarna eller de anställda med hälften vardera, synes motionären

hava förbisett, att ett mycket stort antal personer yrkesmässigt ägna sig åt

förande av motorfordon i egenskap av självständiga företagare. Särskilt gäller

detta ifråga örn lastbilstrafik och på landsbygden även beträffande trafik nied

taxeautomobil. Ett genomförande av det i motionen framlagda förslaget torde

— om anordningen skall kunna motiveras med kravet på ökad trafiksäkerhet

— nödvändiggöra en liknande anordning avseende nu nämnda yrkesutövare.

Jämväl ifråga örn vissa andra yrkesgrupper skulle samma skäl föreligga för

införandet av tvångspensionering vid den ålder, som skulle komma att fastställas.

Utskottet tänker då närmast på det stora antal huvudsakligen i merkantil

tjänst anställda personer, vilka för utövandet av sin verksamhet äro

hänvisade till att fortskaffa sig med motorfordon i kanske lika stor utsträckning

som en motorförare i yrkesmässig trafik.

Beträffande samtliga ovan berörda kategorier torde man med ledning av all

erfarenhet rörande lagstadgad pensionering kunna utgå ifrån, att kostnaderna

för pensioneringen, särskilt om pensionsåldern sättes så lågt som till 55 år men

även örn en något högre pensionsålder fastställes, skulle bliva så höga, att anordningens

genomförande skulle komma att kräva icke oväsentliga bidrag från

det allmännas sida.

Ett följdriktigt utdragande av konsekvenserna av ett bifall till motionen synes

för övrigt utskottet icke kunna resultera i annat än förbud för personer

över viss ålder att överhuvudtaget framföra motorfordon, vilket knappast synes

kunna ifrågasättas.

Utskottet får vidare framhålla, att det föreliggande förslaget enligt utskottets

mening icke kan betraktas enbart såsom en trafiksäkerhetsfråga utan även

måste ses ur den synpunkten, att det utgör ett detaljspörsmål i den synnerligen

omfattande frågan om lagstadgad tjänstepensionering av anställda. Statsmakterna

hava ännu icke i något fall ansett sig böra ålägga arbetsgivare och anställda

att bidraga till dylik pensionering. Då så skett ifråga örn statens egna

befattningshavare, har staten uppträtt uteslutande i egenskap av arbetsgivare,

som i anställningsvillkoren meddelat föreskrifter i förevarande avseende. Att

på sätt, det i motionen framlagda förslaget måste anses innebära, taga ett

första steg mot införandet av obligatorisk tjänstepensionering med de konsekvenser,

som därav kunna följa och som i nu förevarande sammanhang icke

kunna ens till en mycket ringa del överblickas, anser utskottet icke kunna

ifrågasättas.

Den kommunikationsverksamhct, som närmast torde åsyftas i motionen, är

av jämförelsevis mycket ungt datum. Det torde icke vara uteslutet, att förhållandena

inom denna verksamhet i det avseende, varom här är fråga, så

småningom sedan verksamheten vunnit tillräcklig stadga komma att utan ingripande

från statsmakternas sida regleras på sådant sätt, att tjänstepension

vid lämplig pensionsålder herodes de anställda så som förhållandet exempelvis

är vid de enskilda järnvägarna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredj elilif Miga1''utskotts utlåtande Nr 2. 5

Då utskottet i det föregående icke närmare berört det synnerligen behjärtansvärda

syftet i den föreliggande motionen, nämligen vinnandet av ökad

trafiksäkerhet, har detta varit beroende därpå, att utskottet senare får anledning

att i annat sammanhang mera ingående behandla detta spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1932.

På utskottets vägnar:

G. W. KÄLLMAN.

Närvarande: herrar Kållman, Lundquist i Rotebro, Andersson i Malmö,* Andersson

i Lindome, Wiklund i Byske, Johansson i Fårekulla, Ström, Näslund

och Andersson i Falkenberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Ström, som ansett, att fjärde stycket i utskottets utlåtande, d. v. s.

satsen ”Beträffande samtliga -----det allmännas sida.”, bort utgå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.