Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande ävensom i ämnet väckta motioner.
1932-02-17 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1932:10, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 18 tebruari 1932 kl. 11 !. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande
ävensom i ämnet väckta motioner.
Genom en den 5 februari 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 76, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksar enden för
samma dag, föreslagit riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare
dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933 rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl.
Majit stadgade undantag icke skall tillkomma annan än staten eller den
eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter, som
må erfordras för upprätthållande av nu angivna ensamrätt;
dels ock godkänna de såsom bilagor A och B till nämnda protokoll fogade
förslagen till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.
Omförmälda förslag till kontrakt fogas såsom bilagor A och B till
detta betänkande.
Till utskottet hava jämväl hänvisats åtskilliga motioner i sockerfrågan,
av vilka de nedan under 1)—3) upptagna väckts under motionstiden vid
riksdagens början och de under 4)—7) angivna i anledning av Kungl. Majlis
proposition i ämnet. De sålunda föreliggande motionerna äro följande,
nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 168 i första kammaren av herr Trygger
m. fl. och nr 224 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., i vilka hemställts,
»att riksdagen måtte besluta,
att för socker, hänförligt till tulltaxenummer 120 i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxa, skall under tiden
från den 1 mars 1932 till och med den 28 februari 1933 eller den tidigare
dag i februari 1933, Kungl. Majit bestämmer, tullen utgå med 16 kronor
för 100 kilogram;
att bestämmelse härom skall såsom en anmärkning till nämnda tulltaxenummer
intagas i tulltaxan;
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 10 höft. (Nr 10.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr W.
samt att följande grunder härvid skola tillämpas:
1) Det förutsattes, att tullsatserna å övriga sockerfabrikat under ovan
angivna tid icke ändras.
2) Genom tullhöjningen antages vederbörande sockerbolags priskurantpris
å socker kunna höjas med 6 öre per kilogram, därifrån dock avgår
den rabatt, som tillkommer grosshandlarna, beräknad till 4 procent. Bolagets
merinkomst på grund av tullhöjningen under den period, som enligt
betodlingskontrakten ligger till grund för regleringen av 1932 års sockerbetspris,
kommer således att utgöra 5.76 öre för varje kilogram socker,
som sålts under tiden från tullböjningens ikraftträdande till sagda periods
slut. Av denna merinkomst går på grund av kontrakt en del till odlarna
genom förhöjt pris å samtliga till kampanjen 1932—1933 levererade betor.
Återstoden av merinkomsten skall av bolaget enligt bär nedan under 3)
angiven grund utbetalas som tilläggspris för de betor, som enligt nu gällande
kontrakt odlas under 1932 och levereras under kampanjen 1932—1933
eller, i den mån den ej härför åtgår, redovisas och inlevereras till statsverket.
3) Tilläggspris utgår endast, därest det kontraktsenliga grundpriset för
100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerbalt understiger 2 kronor
45 öre, därvid tilläggspriset för 100 kilogram sextonprocentiga betor utgör
skillnaden mellan 2 kronor 45 öre och sagda grundpris.
4) Redovisning till statsverket rörande den i mom. 2) bär ovan avsedda
merinkomsten skall ske senast den 15 mars 1933, då även statsverket eventuellt
tillkommande överskott skall av bolaget inlevereras. Gäller tullböjningen
efter den 31 januari 1933, skall återstoden av bolagets därigenom
uppkomna merinkomst, beräknad enligt grunder, som i mom. 2) bär ovan
sägs angående beräkning av där omförmäld återstod, redovisas och inlevereras
till statsverket i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer.
Kungl. Majit utfärdar nödiga bestämmelser angående kontrollering av
i detta moment avsedda redovisningars riktighet, och vederbörande sockerbolag
är pliktigt tillhandhålla allt det material, som är erforderligt för
kontrollens verkställande.
5) I enlighet med under senare år gällande norm lämnar bolaget av egna
medel visst ytterligare fraktbidrag till betodlarna»;
2) de likalydande motionerna nr 174 i första kammaren av herr Johan
Bernhard Johansson m. fl. och nr 225 i andra kammaren av herr Månsson
i Erlandsro m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att för allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall under
tiden från och med den 1 mars 1932 till och med dag, som kan varda
av riksdagen bestämd, vid sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas
skatt med 4 öre för varje kilogram,
att av de medel, som härigenom tillföras statsverket, tilläggspris utbetalas
för de betor, som enligt kontrakt mellan sockerbolagen och beted
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 3
larna odlas under 1932 och levereras under kampanjen 1932—1933, i den
mån kontraktspriset för 100 kilogram hetor med sexton procent sockerhalt
understiger 2 kronor 45 öre,
samt att Kungl. Majit erhåller befogenhet att träffa de anstalter, som
för detta ändamål äro erforderliga, och fastställa de grunder i övrigt, som
härvid skola tillämpas»;
3) de likalydande motionerna nr 240 i första kammaren av herr Löfvander
m. fl. och nr 347 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby m. fl., i
vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta att tullsatserna för socker
skola utgå med följande belopp:
polariserande högst 98 procent 10 kronor för 100 kilogram;
polariserande mer än 98 procent 13 kronor för 100 kilogram;
samt att riksdagen måtte befullmäktiga Kungl. Majit att utfärda de närmare
bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för uppnående av i motionen
avsedda prisförbättringar m. m.»;
4) motionen nr 421 i andra kammaren av herr Herou m. fl., i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Majits proposition
nr 76»;
5) de likalydande motionerna nr 290 i första kammaren av herr Pålsson
samt nr 423 i andra kammaren av herr Månsson i Erlandsro m. fl., i vilka
hemställts, »att riksdagen måtte med bifall i övrigt till den kungl, propositionen
vidtaga den ändring däri, som erfordras för säkerställandet av ett
lägsta pris till betodlarna av 2 kronor 45 öre per 100 kilogram sockerbetor
med 16 procent sockerhalt»;
6) motionen nr 424 i andra kammaren av herr Sköld m. fl., i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte
l:o) vid bifall till Kungl. Majits proposition nr 76 godkänna de såsom bilagor
A och B till propositionen fogade förslagen till kontrakt mellan
svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget samt mellan svenska
staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag med den ändring att
till 4 § i respektive kontrakt fogas ett tillägg av i huvudsak följande lydelse:
-
---av bolaget för sagda sockersort tillämpas, såvida icke priset å K5
(K.M.) enligt förenämnda grunder skulle hava understigit 27 öre, i vilket
fall som lägsta pris skall tillämpas ett pris, som med 1 öre understiger 31
öre för varje öre, varmed det beräknade priset understiger 27 öre.
Bolaget har härutöver att tillse, att detaljpriserna å de olika sockersorterna
icke överstiga de detaljpriser, som i detta avseende högst gällde å
varje ort den 1 februari 1932, såvida icke priset å K5 (K.M.) beräknat enligt
samma grunder som hittills skulle hava överstigit 31 öre eller understigit
27 öre per kilogram. För värjo öre, varmed nämnda pris överstigit
Utskottet.
Betodlings
kontrakten
1937—1931.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
31 öre per kilogram, må detaljpriserna å socker höjas med 1 öre och för
varje öre, varmed nämnda pris understigit 27 öre, skall detaljpriserna å
socker sänkas med 1 öre;
2:o) likaledes vid bifall till förenämnda proposition uttala den bestämda
förväntan, att de betodlare, som använda lejd arbetskraft för betskötsel
och betupptagning under 1932, icke erbjuda sämre villkor för detta arbete,
än vad som stadgas i mellan arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer
träffat avtal eller, örn dylikt avtal icke kommer till stånd, vad som i detta
avseende i allmänhet gällde i orten under åren närmast före 1929; samt
3:o) hos Kungl. Majit hemställa örn vidtagande av åtgärder för att, örn
statens medverkan till sockerbetsodlingens stödjande skulle påkallas jämväl
för följande år, förmå sockerbolagen att i möjligaste mån använda
egna resurser för betodlingens och sockernäringens vidmakthållande».
Därjämte bar i samma motion hemställts, att vederbörande utskott måtte
låta verkställa de formella jämkningar i förenämnda kontraktsförslag,
som ett bifall till vad under punkten l:o) i motionen föreslagits må påkalla.
7) de likalydande motionerna nr 291 i första kammaren av herr Carl
Forssell och nr 425 i andra kammaren av herr Arne Forssell, däri hemställts,
»l:o att riksdagen måtte avslå Kungl. Majits proposition nr 76 vid
årets riksdag;
2:o att riksdagen för tiden från den 1 mars 1932 t. o. m. 28 februari 1933
måtte besluta en tilläggstull av 2 öre till den tull på 7 öre, som stadgas
i tulltaxans punkt 119 (se Svensk Författningssamling 1929, nr 316, sid.
671).»
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för de av dem
framställda yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna.
I nära anslutning till den redogörelse, som föredragande departementschefen
lämnat till statsrådsprotokollet i ärendet, må bär meddelas en
översikt rörande sockerfrågans behandling vid de senaste riksdagarna
samt de förhandlingar m. m., som föregått framläggandet av Kungl.
Maj:ts förslag.
Mellan de svenska sockerfabriksaktiebolagen och de enskilda sockerbetsodlarna
ingingos, efter förhandlingar under hösten 1926 inför en av
Kungl. Majit tillsatt kommission, kontrakt angående leverans av sockerbetor
under de fem åren 1927—1931. Dessa femårskontrakt inneböllo,
bland annat, att till grund för beräkningen av betpriset skulle läggas
medelpriset å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden
från den 1 februari det år, betorna odlades, till den 31 januari nästföljande
år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten1 och de.ls den i
1 Sockerskatten borttogs från och med den 1 juli 1929.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
5
noteringen ingående engrosrabatten utgörande 4 procent av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16
procent sockerhalt utgjorde priset 6.5 gånger nämnda grundtal ( - grundpriset).
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsocker halten
skulle betpriset röna ett tillägg eller avdrag av 1 öre för 100 kilogram
betor. Odlare ägde viss rätt att för ett år i sänder efter anmälan minska
den i kontraktet tecknade arealen ned till hälften.
Sedan sockerpriserna, på grund av förhållandena å världsmarknaden,
under senare delen av 1928 börjat starkt nedgå, uppkom fråga örn vidtagande
av särskilda åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande i den
i kontrakten förutsatta omfattningen. Efter verkställd utredning avlät
Kungl. Majit sålunda den 9 januari 1929 proposition, nr 7, till riksdagen,
vari föreslogs höjning av tullsatsen å raffinerat socker med 3 öre för kilogram.
Vid riksdagen väcktes även åtskilliga motioner i ämnet, av vilka
vissa avsågo att genom anvisande av särskilt anslag a riksstaten bereda
möjlighet till förbättrande av betpriset. Sedan sammansatta bevillningsoch
jordbruksutskottet i utlåtande nr 1 tillstyrkt anvisande av anslag för
nyssnämnda ändamål, avslog emellertid 1929 års riksdag samtliga föreliggande
förslag örn åtgärder till den inhemska sockerbetsodlingens säkerställande.
Den 1 november 1929 upptog Kungl. Majit sockerfrågan till förnyad
behandling. Därvid beslöt Kungl. Majit bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla sakkunniga att inom departementet biträda
med utredning och upprättande av förslag i sockerfrågan. De jämlikt
nämnda bemyndigande tillkallade utredningsmännen (1929 års sockersakkunniga)
avgåvo i skrivelse den 28 januari 1930 redogörelse för
vad dittills framgått av deras utredning. Med skrivelsen följde i form
av bilagor ett antal genom utredningsmännens försorg utförda specialundersökningar.
Nämnda skrivelse med tillhörande specialundersökningar
blev såsom bilaga fogad till Kungl. Majits proposition nr 82 till 1930
års riksdag. I sagda proposition förnyades förslaget örn höjning av raffinadtullen
med 3 öre för kilogram. Inom riksdagen framfördes motionsvis
även sist sagda år förslag örn anvisande av anslag till sockerbetsodlingens
stödjande. Med godkännande av sammansatta bevillnings- och
jordbruksutskottets i ämnet avgivna utlåtande nr 1 beslöt riksdagen (skr.
nr 65) att för budgetåret 1930/1931 anvisa ett extra förslagsanslag av
3,800,000 kronor att användas för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa av utskottet föreslagna grunder, av visst tillägg till priset
för 1930 års sockerbetsodling. Enligt sagda grunder skulle tillägget
utgöra per 100 kilogram betor skillnaden mellan 2 kronor 45 öre och det
enligt betodlingskontraktet utgående grundpriset för betor med 16 procent
sockerhalt. För erhållande av tilläggspris gällde i huvudsak, att
1929 års
riksdag.
1930 års
riksdag.
1931 års
riksdag..
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
odlare, som före 1930 tecknat flerårskontrakt, skulle under sagda år verkställa
odling på en areal av minst 70 procent av den i kontraktet ursprungligen
tecknade, därvid tilläggspris utgick för betor från hela den
odlade arealen, i den mån denna ej översteg den ursprungligen tecknade
arealen. Därjämte förutsattes, att sockerfabriksaktiebolagen i enlighet
med därom till 1929 års sockersakkunniga gjorda utfästelser skulle av
egna medel lämna betodlarna visst fraktbidrag på sätt framgår av följande
uppställning.
Fraktkostnad per Betodlarnas
100 kg betor andel
intill 8 öre hälften
8 intill 12 öre 4 öre
12 » 16 » 5 »
16 » 20 » 6 »
20 » 24 » 7 »
24 öre och däröver 8 » .
I nyssnämnda, av riksdagen godkända utskottsutlåtande anfördes, bland
annat, att utskottet förutsatte, att de betodlare, som använde lejd arbetskraft
för betskötsel och betupptagning, under 1930 icke erbjöde sämre
villkor för detta arbete, än vad som i detta avseende i allmänhet hade
gällt i orten under åren närmast före 1929. Vidare uttalades i utskottsutlåtandet,
i anledning av en i motionen 1:247 gjord hemställan örn skrivelse
till Kungl. Maj :t med begäran örn utredning angående möjligheterna
för den svenska sockerindustrien att genom koncentration och omläggning
av fabrikationsmetod nedbringa sina tillverkningskostnader
samt angående den jämkning beträffande nu gällande tullsatser, som härför
kunde vara erforderliga, att utskottet ansåge det vara ett viktigt
önskemål, att till förutsättningslös undersökning upptoges i motionen
berörda spörsmål.
Efter framställning av 1929 års sockersakkunniga och vederbörandes
hörande uppdrog Kungl. Maj :t den 22 augusti 1930 åt nämnda sockersakkunniga
att i egenskap av undersökningsmyndighet enligt lagen den 18
juni 1925 örn undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar
verkställa undersökning rörande de svenska sockerfabriksaktiebolagens
inverkan på prisförhållandena å sockerbetor och socker inom
landet. Vid sidan av ifrågavarande undersökning fortsatte de sakkunniga
sitt allmänna utredningsarbete i sockerfrågan. Med skrivelse den
15 december 1930 överlämnade 1929 års sockersakkunniga av dem sålunda
verkställd utredning (stat. off. utr. 1930: 35) rörande de med sockerfrågan
sammanhängande spörsmål, vilka ej voro avsedda att behandlas i samband
med nyss åsyftade särskilda undersökning av sockerfabriksaktiebolagen.
I sockersakkunnigas betänkande den 15 december 1930 lämnades även
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 7
en redogörelse för verkställda undersökningar angående förutsättningarna
för 1931 års inhemska sockerbetsodling samt angåvos olika utvägar
till eventuell statlig stödaktion för samma års betodling. Sedan vederbörande
myndigheter häröver avgivit infordrade utlåtanden, avlät Kungl.
Majit den 23 januari 1931 proposition (nr 42) till riksdagen, däri föreslogs,
att riksdagen måtte, för utlämnande enligt vissa grunder av tilllägg
till priset för 1931 års sockerbetsodling, för budgetåret 1931/1932 anvisa
ett estra förslagsanslag av 3,800,000 kronor.
Dessa grunder och de vid deras utformande anlagda synpunkterna voro
1 huvudsak följande. Av statsfinansiella hänsyn och för att i möjligaste
mån förebygga ett överskridande av för ändamålet anvisat anslag skulle
det av statsmedel utgående pristillägget begränsas till ett belopp av 40 öre
för 100 kilogram. Pristillägg skulle utgå endast i den mån, kontraktsprost
för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt understege
2 kronor 40 öre. Liksom för 1930 års understöd skulle såsom villkor för
rätt att erhålla pristillägg gälla, att odlare med flerårskontrakt även
under 1931 odlade betor på en areal, ej understigande 70 procent av den
i kontraktet ursprungligen tecknade arealen. Enär staten under då rådande
ovissa förhållanden ej borde uppmuntra till sockerbetsodlingens
utbredning, skulle vidare pristillägg för 1931 års odling ej utgå för mer
än 90 procent av den av en var odlare kontrakterade arealen. Vidare
förutsattes, att sockerbolagen även 1931 av egna medel lämnade betodlarna
visst fraktbidrag. Slutligen uttalade departementschefen, att frågan
örn betodlingens och den härpå grundade sockerindustriens inbördes förhållanden
för tiden efter utgången av gällande betodlingskontrakt i
god tid upptoges till erforderliga överväganden, därvid spörsmålet örn
den svenska sockernäringens möjligheter att i fortsättningen kunna bestå
utan extra ordinärt statsunderstöd givetvis borde med största noggrannhet
undersökas.
Förenämnda proposition behandlades i sammansatt bevillnings- och
jordbruksutskott, till vilket även överlämnades åtskilliga inom riksdagen
väckta motioner i sockerfrågan. I sitt i ämnet avgivna utlåtande nr 1
anförde nämnda utskott bland annat följande.
Läget å den internationella sockermarknaden vore fortfarande sådant,
att det måste anses uteslutet att med någon säkerhet bedöma den kommande
utvecklingen. Sedan motsvarande tidpunkt förra året hade priset
för socker kraftigt sjunkit och befunne sig för närvarande å en nivå
lägre än tillförne. Liksom under 1930 torde därför år 1931 ett avgörande
i sockerfrågan böra ske med hänsyn till för närvarande kända förhållanden
samt inskränkas att avse endast årets odling. Till denna ståndpunkt
ansåg sig utskottet hava desto större anledning, som med utgången
av 1931 års kampanj de mellan sockerfabriksaktiebolagen och betodlarna
tecknade femftriga kontrakten upphörde att gälla.
Utginge man alltså från de för det dåvarande rådande forhallandena,
hade nian enligt utskottet beträffande 1931 års sockerbetsodling att rakna
med ett så lågt betpris, att odlingen säkerligen komme att avsevart min
-
1929 åra
socker 8 akim
inviga.
Vissa statistiska
uppgifter
angående
sockerbetsodlingen
och sockerpriserna.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
skås, därest staten ej ingrepe till dess stödjande. De olägenheter i skilda
hänseenden, som vöre förbundna med en dylik minskning, vore enligt
^t®kot,t,ets11m®ni+n.g /or det dåvarande så allvarliga, att det måste anses
som ett allmänt intresse av stor betydelse att söka medverka till odlingens
uppehållande även under 1931. Utskottet underströk i detta sammanhang
den betydelse för beredande av arbetstillfällen, som sockerbetsodlmgen
oeh den därpå grundade sockerindustrien måste anses äga särskilt
i dåvarande tider, när arbetslösheten i allmänhet på grund av den
alltmer markbara depressionen inom näringslivet botade att stiga. Utskottet
ansag Mg alltså böra förorda, att staten genom ett tillfälligt stöd
medverkade till uppehållande jämväl av 1931 års sockerbetsodling
i avseende å det sätt, varpå en dylik medverkan skulle lämnas, samt
de bestämmelser och villkor, som därvid borde tillämpas, anslöt sig utskottet
till den i propositionen härutinnan uttalade mening. Huru önskvart
det ur åtskilliga synpunkter kunde vara att vid 1931 års odling bibehålla
det betpris, som tillförsäkrats odlarna förra året, vore det liky®1
*v statsf mariella skäl nödvändigt att åtnöja sig med det av Kungl.
Maj :t föreslagna beloppet. Utskottet ansåg sig likväl böra förutsätta,
att betodlarna under 1931 vid användande av lejd arbetskraft ej tillämpa,
sådana lönesatser, som äventyrade statshjälpens sociala karaktär.
Utskottet framhöll vidare såsom självklart, att den fortsatta utredningen
1 sockerfragan aven borde klarlägga, huru tullskyddet utnyttjades av de
olika intressenterna inom sockerproduktionen.
I enlighet med sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets hemställan
biföll riksdagen (skrivelse nr 44) Kungl. Maj:ts förenämnda proposition
nr 42.
1929 års sockersakkunniga hava numera avslutat sitt utredningsarbete
samt den 16 november 1931 avlämnat dels en översikt rörande utvecklingen
å sockermarknaden inom och utom Sverige under 1931, dels ock
en redogörelse för resultatet av den utav dem enligt Kungl. Majrts
uppdrag den 22 augusti 1930 jämlikt lagen örn undersökning angående
monopolistiska företag och sammanslutningar verkställda särskilda undersökningen
rörande de svenska sockerfabriksaktiebolagens inverkan på
prisförhållandena å sockerbetor och socker inom landet.
Beträffande omförmälda översikt får utskottet hänvisa till det vid
förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet (prop. sid. 7—10) samt
i fråga örn den del av sist berörda undersökning, som jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 23 december 1931 får utlämnas till offentligheten, till
bil. C vid nämnda protokoll (prop. sid. 27 och följande).
_ 1 avseende å den till svenska sockerfabriksaktiebolaget börande betodlingen
under de fem senaste åren meddelas i följande, i propositionen intagna
sammanställning åtskilliga uppgifter, vilka ansetts ägnade att belysa
läget inom nämnda näringsgren samt den inverkan detta haft å odlingens
omfattning.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
9
Kampanjår
Betareal
hektar
Inköpta
betor
ton
Socker-
halt
%
Effektivt
medelpris
för K 5
för tiden
7 «-8lA
öre
Betpris per 100 kg
Grund-
pris
öre
Tillägg
för soc- kerhalt
öre
Summa
öre
Härtill
kommer
subven- tion av
staten
öre
1927/28 ............
37,437
914,712
16.64
43.3 8
281.66
6.46
288.12
_
1928/29 ...........
39,330
1,021,836
16.74
37.57
244.28
7.41
251.64
—
1929/30 ............
25,604
719,092
17.66
32.56
211.61
16.89
228.5 0
—
1930/31 ............
34,017
1,130,955
17.22
27.84
177.18
12.21
199.94
67.2 7
1931/32 ............
32,607
826,975
18.19
26.09
169.57
21.88
191.45
40.oo
Till komplettering av förestående uppgifter lämnas vidare i följande, i
propositionen likaledes intagna tablå månadsmedeltalen för priset å
krossmelis enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant. Förändringarna
i dessa månadsmedeltal, vilka visserligen i första band härröra
av förskjutningar i läget å världsmarknaden men delvis även bero av
sänkningarna och borttagandet av sockerskatten, hava nämligen i viss
utsträckning ansetts belysande för utvecklingen av konsumentpriset å
socker i Sverige. I
Månad
1926
1927
1928
1929
1930
1931
Januari.......................................
54.2
56.5
50.3
39.9
31.8
26.0
Februari ....................................
53.4
56.9
48.8
40. o
31.6
26.0
Mars ........................................
52.2
57.0
50.8
39.3
31.0
26.2
April..........................................
53.4
55.2
51.1
38.0
30.2
27.0
Maj.............................................
55.0
55.0
50. o
37.1
29.0
26.9
Juni ..........................................
53.3
53.2
48.1
36.1
29.0
27.0
Juli .........................................
48.2
53.8
43.0
35.2
28.3
27.5
Augusti.......................................
48.1
55.2
43.5
35.0
28.0
26.5
September ................................
50.1
56.0
43.0
36.5
27.7
26.4
Oktober.......................................
50.9
51.6
41.5
34.4
27.6
28.4
November....................................
52.6
48.5
40.7
32.5
27.7
28.8
December....................................
55.8
49.8
40.3
32.0
26.0
27.6
I anledning därav, att de under hösten 1926 ing*ångna femåriga betodlingskontrakten
bomme att upphöra med utgången av år 1931 års kampanj,
hava under sistnämnda år direkta förhandlingar förts mellan svenska
sockerfabriksaktiebolaget och styrelsen för Skånes betodlares centralförening
rörande villkoren för 1932 års betodling. Beträffande förloppet
av dessa förhandlingar, vilka icke ledde till åsyftat resultat, får
utskottet hänvisa till den av departementschefen härom lämnade redogörelsen
(prop. sid. 11 och 12).
Direkta förhandlingar
mellan svenska
sockerfabriksaktiebolaget
och
Skånes betodlares
centralförening.
Förhandling
ar isockerbetsfrågan
inför
en av
Kungl. Majit
tillsatt kommission.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Sedan de direkta förhandlingarna mellan sockerbolaget och betodlarna
sålunda avbrutits, förordnade Kungl. Majit den 8 januari 1932 en kommission
med uppgift att skyndsammast undersöka möjligheterna för uppgörelse
mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening
angående villkoren för sockerbetsodlingen 1932.
I skrivelse den 5 februari 1932 bar kommissionen meddelat, att den i
enlighet med erhållet uppdrag undersökt möjligheterna för uppgörelse
mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening
angående villkoren för sockerbetsodling 1932 samt i sådant syfte
bedrivit ingående förhandlingar med representanter för bolaget och styrelsen
för föreningen. Därjämte bar kommissionen i sagda skrivelse anmält,
att sedan det visat sig icke vara möjligt att åstadkomma uppgörelse mellan
parterna örn en betodling i önskvärd omfattning under 1932 utan särskilt
statligt understöd, förhandlingarna fortsatts, därvid såsom resultat
framkommit visst förslag till villkor angående sockerbetsodling under
1932. Detta förslag bade styrelsen för Skånes betodlares centralförening
förklarat sig, med hänsyn till de fördelar i övrigt, som genom förslaget
vunnits, beredd att för betodlarnas föreningsstämma tillstyrka
till godkännande att gälla för betodlingen under 1932, därvid styrelsen
tillagt, att den dock funne det angivna minimipriset väl lågt.
Sockerbolagets representanter bade förklarat sig beredda att antaga
förslaget, under förutsättning att viss ifrågasatt importreglering å socker
komme till stånd. Rörande sist nämnda angelägenhet bar kommissionen
meddelat, att den, efter förhandlingar med representanter dels för nyssnämnda
bolag och dels för mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
upprättat förslag till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
vari närmare angåves de bestämmelser och villkor,
under vilka staten skulle å nämnda båda bolag överlåta viss ensamrätt
till införsel av socker. Bolagen hava förbundit sig att, under förutsättning
att kontraktsförslagen av statsmakterna oförändrat godkändes, sluta
avtal med staten i enlighet med förslagen.
Det är dessa förslag till kontrakt mellan staten och de båda sockerfabriksaktiebolagen,
som genom förevarande proposition förelagts riksdagen
till godkännande.
Rörande den närmare innebörden av förslaget till villkor för 1932 års
sockerbetsodling och nyssnämnda kontrakt har i en vid kommissionens
skrivelse fogad promemoria anförts i huvudsak följande.
»Förslaget till villkor angående sockerbetsodling under 1932.
Vid förslagets utformande har man utgått från de för åren 1927—1931
gällande femårskontrakten samt angivit de ändringar, som ansetts böra
vidtagas i dess bestämmelser.
Bland de sålunda föreslagna ändringarna böra i första band fram
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 11
hållas de nya reglerna för beräkning av grundpriset för betor nied
16 procent sockerhalt. Till grund härför skall enligt förslaget alltjämt
läggas medelpriset å 1 kilogram krossmelis enligt svenska
sockerfabriksaktiebolagets priskurant för en tid av ett år, sedan
därifrån dragits den i noteringen ingående engrosrabatten, 4 procent,
men den multipel, som angiver betprisets relation till sockerpriset, bar
höjts från 6.5 till 7. Ehuru denna förändring av beräkningssättet för betpriset
vid ett sockerpris av t. ex. 30 öre per kilogram skulle medföra en
förbättring av priset för 100 kilogram betor med 14.4 öre, kommer likväl
betpriset vid låga sockerpris att bliva för odlarna otillfredsställande. Av
de förda förhandlingarna har även framgått, att för att sockerbetsodling
i ej alltför ringa omfattning skall kunna erhållas under 1932, det vore
nödvändigt, att odlarna garanterades ett visst minimipris, vilket efter
övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter satts till 2
kronor 30 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor. Erinras må,
att genom statsmakternas medverkan grundpriset för betor med 16 procent
sockerhalt under år 1930 fastställdes till lägst 2 kronor 45 öre samt
att tillägg av statsmedel till betpriset under 1931 icke fick utgå i annan
mån, än att nyssberörda grundpris icke översteg 2 kronor 40 öre.
Förutom att sålunda beräkningssättet för grundpriset ändrats till betodlarnas
förmån, hava även reglerna för betornas betalning efter sockerhalt
blivit genom förslaget gynnsammare för odlarna. Enligt femårskontrakten
rönte betpriset ett tillägg respektive avdrag av 1 öre för var Vio
procent, varmed medelsockerhalten översteg respektive understeg 16 procent,
men enligt förslaget skall motsvarande tillägg respektive avdrag utgöra
Vibo av grundpriset.
Betpris, i ören, enligt femårskontrakten och enligt det föreslagna kontraktet.
Pris vid fri
prisbil dning
å 1 kg. K 5
(öre)
Enligt femårskontrakten
Enligt förslaget
Förbättring
i betpriset
enligt för- slaget (öre)
Grundpris
Tillägg för
sockerhalt
vid 17.2 %
betor
Summa
Grundpris
Tillägg för
sockerhalt
vid 17.2 %
betor
Summa
28............
175
12
187
230
17
247
80
29..........
181
12
193
230
17
247
54
30............
187
12
199
230
17
247
48
31............
193
12
205
230
17
247
42
| 32............
199
12
211
230
17
247
36
33...........
208
12
218
230
17
247
29
34............
919
12
224
230
17
247
23
35............
218
12
230
235
18
253
23
Även i fråga örn rätt till erhållande av vissa från råsockerfabrikationen
härflytando biprodukter hava betodlarna i förslaget erhållit
vissa ytterligare fördelar. Den i femårskontrakten medgivna förmånen
åt odlare vid fabrik, där det s. k. Steffenska förfarandet tillämpas, att
för varje 100 kilogram levererade betor erhålla 4 kilogram sockersnitzel
till ett nedsatt pris av 5 öre per kilogram har utökats till att omfatta 5
kilogram, i samband varmed även den föreskriften föreslagits till intagande
i kontraktet, att sockerhalten i snitzeln ej får i medeltal för kam
-
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
pantén understiga 23 procent. En liknande föreskrift har även föreslagits
beträffande betmassa, i det denna enligt förslaget vid varje fabrik under
kampanjen i genomsnitt bör innehålla högst 90.5 procent vatten och icke
får innehålla mer än 91 procent. Enligt femårskontrakten skulle betmassan
tillhandahållas odlarna väl pressad, men någon bestämmelse örn den
högsta tillåtna vattenhalten fanns ej intagen däri.
Enligt förslaget skola bestämmelserna i femårskontrakten ändras i åtskilliga
andra hänseenden, än de nu nämnda. Bland annat har den utfästelse
att lämna särskilt fraktbidrag, som bolaget för tidigare år avgivit,
nu ifrågasatts till intagande i själva kontrakten. Vidare har den i femårskontrakten
förekommande bestämmelsen örn viss inskränkning i bolagets
rätt att nedlägga driften vid råsockerfabriker borttagits i förslaget,
varför bolaget i detta hänseende skall hava fria bänder att ordna betleveranserna.
Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriks
aktiebolaget.
Det av sockerbolaget enligt förberörda förslag till villkor för 1932 års
sockerbetsodling gjorda åtagandet med avseende å betpriset, innebärande
bland annat garanterande av ett minimipris av 2 kronor 30 öre för 100
kilogram sextonprocentiga betor, har skett under förutsättning, att viss
medverkan lämnas från statens sida. Enligt förevarande förslag till kontrakt
mellan staten och bolaget avses denna medverkan — i viss anslutning
till vad som för närvarande gäller beträffande statens åtgärder till
spannmålsodlingens stödjande — skola lämnas i den form, att staten för
viss tid, nämligen från och med den 1 mars 1932 eller den tidigare dag,
Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari 1933, tillförsäkrar de
båda sockerbolagen viss ensamrätt till sockerimport. Den vartdera bolaget
sålunda medgivna importrätten skall emellertid, i likhet med vad som
i motsvarande hänseende gäller i avseende å spannmålsregleringen, icke
utgöra hinder för transitering, returförtullning eller uppläggning å tulllager
eller provianteringsfrilager av socker och ej heller skall s. k. egentlig
gränstrafik eller enligt tulltaxeförordningen tullfri sockerimport i regel
vara förhindrad. Huru den åt bolagen medgivna ensamrätten till sockerimport,
vilken givetvis kommer att så gott som uteslutande avse råsocker,
skall fördelas mellan dem, regleras genom inbördes överenskommelse bolagen
emellan. — Vid kommissionens förhandlingar med sockerbolaget
förutsattes, att bolaget under avtalstiden skulle förmedla import av sådant
socker, som ej tillverkades inom landet och ej heller kunde ersättas
av svenskt socker.
Vid en anordning sådan som den föreslagna med avstängd konkurrens
från importerad raffinad har bolaget, på sätt i kontraktet närmare bestämmes,
måst åtaga sig att med viss begränsning nedåt icke tillämpa
högre sockerpris, än som betingas av prisrörelsen å världsmarknaden för
socker. Den nyss åsyftade begränsningen innebär, att bolaget under avtalstiden
icke behöver tillämpa lägre sockerpris än, beträffande K5, 31
öre per kilogram samt för andra sockersorter i förhållande härtill. Det
sålunda satta lägsta sockerpriset, vilket ligger rätt avsevärt under sockerpriset
under tiden närmast före världskriget och endast obetydligt (för dagen
2 öre) överstiger det för närvarande gällande sockerpriset, har måst
införas i regleringssystemet för att sockerbolaget skall kunna vara i stånd
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 13
att garantera odlarna det föreslagna minimipriset för betorna. Genom bestämmandet
av nyss berörda lägsta sockerpris skyddas nämligen bolaget
för prisfall å raffinad och erhåller en möjlighet att, därest priserna å råsocker
på världsmarknaden skulle nedgå, göra vissa eljest icke påräkneliga
vinster å sin tillverkning av raffinad ur utländskt råsocker. Med avseende
å bolagets prissättning å socker gäller i övrigt, såsom förut anförts, att
bolaget icke får under avtalstiden tillämpa högre pris, än vad som i enlighet
med prisrörelsen å världsmarknaden skulle gällt vid fri prisbildning.
I berörda hänseende ställes enligt förslaget bolaget under statlig kontroll,
därvid kontrollorganet bestående av en nämnd av tre sakkunniga och
opartiska personer, utsedda av Kungl. Maj:t, tillerkänts befogenhet att
med för bolaget bindande verkan, i den mån så befinnes påkallat, meddela
beslut i fråga örn prissättningen.
Slutligen må framhållas, att i kontraktsförslaget införts vissa bestämmelser
för det fall, att någon före den dag (den 2 februari 1932), då
offentligt meddelande lämnats örn den nu ifrågasatta importregleringen,
träffat avtal örn inköp av utländskt socker, att importeras efter tiden för
importregleringens ikraftträdande. Dylik import skall enligt förslaget
i viss ordning och under betryggande garantier mot missbruk kunna få
äga rum.»
Förslaget till kontrakt mellan svenska staten och mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag är i allt väsentligt av samma innebörd som förslaget
till kontrakt mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Över sockerbetskommissionens förslag hava infordrade yttranden avgivits
av kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.
På anförda skäl, för vilka departementschefen närmare redogjort (prop.
sid. 17 och 18), hava ämbetsverken därvid tillstyrkt förslaget eller lämnat
detsamma utan erinran.
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Läget å den internationella sockermarknaden kännetecknas alltjämt i
hög grad av osäkerhet. Visserligen har en förbättring däri ägt rum under
det senaste året till följd av de överenskommelser, som träffats örn
begränsning av sockerproduktionen i de viktigaste exportländerna, men
å andra sidan har den allmänna ekonomiska krisen blivit allt kännbarare
i skilda delar av världen, vilket även påverkat sockermarknaden. På
grund av den ovisshet, som vidlåder den kommande ekonomiska utvecklingen,
samt med hänsyn till osäkerheten på den internationella valutamarknaden
kan man i nuvarande läge näppeligen göra något mera säkert
antagande örn den sannolika utvecklingen beträffande sockerpriset å den
intern/itionella marknaden. Med det nära samband, som råder mellan
denna och den svenska marknaden, följer därav, att sockerfrågan i Sverige
alltjämt bör bedömas med utgångspunkt från nu kända förhållanden samt
med hänsyn närmast tagen till läget inom landet.
Yttranden
över sockerbetskommissionens
förslag.
Departements
chefen.
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Såsom förut omnämnts hava de till och med fjolåret gällande femårskontrakten
mellan sockerbolagen och betodlarna numera utlöpt, varför
frågan örn sockerbetsodlingen under 1932 blivit beroende av ny överenskommelse
mellan parterna rörande odlingsvillkoren. Med anledning härav
och sedan direkta förhandlingar mellan parterna icke lett till resultat, kar
såsom redan erinrats en av Kungl. Majit tillsatt kommission undersökt
betingelserna för att en dylik överenskommelse skulle kunna ernås. Såsom
resultat härav har framkommit ett förslag, vars genomförande förutsätter
viss medverkan från statens sida.
De omständigheter, som föranlett statsmakterna att under de två senaste
åren lämna sockerbetsodlingen särskilt stöd, föreligga beträffande årets
odling i minst lika hög grad som tidigare. Därjämte synes i år särskilt
avseende böra fästas vid frågans betydelse med hänsyn till handelsbalansen.
Då vidare det av kommissionen efter ingående förhandlingar med
parterna nu framlagda förslaget innebär, att dessa genom ömsesidiga
tillmötesgåenden jämnat vägen för frågans lösning, därvid sockerbolagen
gjort betydande ekonomiska medgivanden utöver vad som förekommit i
de nu utlöpta femårskontrakten, anser jag, att staten bör medverka till
överenskommelsens förverkligande.
Mot den form, varunder statens medverkan föreslås skola lämnas, synas
mig några vägande invändningar näppeligen kunna göras. Den ifrågasatta
anordningen, vilken i huvudsak följer samma principer som för närvarande
tillämpas i avseende å spannmålsregleringen, torde vara ägnad
att lämna sockernäringen erforderligt stöd vid låga sockerpris utan att
andra berättigade intressen därigenom skadas. Såväl lantbruksstyrelsen
som kommerskollegium hava också i huvudsak givit förslaget sin anslutning.
Den del av förslaget, som avser grunderna för betprisberäkningen och
övriga villkor för 1932 års sockerbetsodling, torde ur betodlingens synpunkt
under nuvarande förhållanden kunna anses godtagbar. Genom
förslaget tillgodoses åtskilliga av betodlarna i deras förhållande gent emot
soekerbolagen eftersträvade önskemål, därvid främst bör framhållas, att
den multipel, som skall angiva betprisets förhållande till sockerpriset,
höjts från 6.5 i de nyligen utlöpta femårskontrakten till 7, varjämte reglerna
för beräknande av tilläggspriset för högre sockerhalt än 16 procent
ändrats till odlarnas förmån. Den för betodlingens säkerställande betydelsefullaste
bestämmelsen är emellertid garanterandet av ett visst lägsta
grundpris för sextonprocentiga betor. Det härutinnan föreslagna priset 2
kronor 30 öre för 100 kilogram torde — med hänsyn jämväl till det ökade
pristillägget vid högre sockerhalt — vara ägnat att medföra odling i sådan
omfattning, att de olägenheter ur det allmännas synpunkt, vartill en
nedsatt betodling leder, kunna undgås. Med de sålunda föreslagna bestämmelserna
örn betpriset torde det från statens sida böra förutsättas, att
betodlarna vid användande av lejd arbetskraft under 1932 ej tillämpa så
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 15
dana lönesatser, att det sociala syftet nied statens medverkan till betodlingens
uppehållande därmed äventyras.
För att sockerbolagen skola åtaga sig att erlägga betalning för betorna
enligt nyssnämnda grunder med ett garanterat lägsta pris förutsätter
förslaget, att staten skulle å bolagen överlåta ensamrätt till import av
socker samt medgiva, att bolagen i sin prissättning å socker, vilken skulle
under statlig kontroll ske enligt hittills tillämpade grunder, ej behövde
notera lägre pris än, ifråga örn krossmelis, 31 öre per kilogram. För konsumenterna
kommer denna anordning visserligen att innebära, att de avskäras
från möjligheterna att få fördel av lägre pris, än som motsvaras
av det nyss nämnda. Skulle däremot prisförhållandena å världsmarknaden
så utveckla sig, att priskurvan åter överstiger sagda pris, kommer
det inhemska sockerpriset enligt förslaget att liksom hittills och utan någon
ytterligare fördyring följa fluktuationerna å världsmarknaden. Det
föreslagna lägsta krossmelispriset, 31 öre per kilogram, ligger visserligen
något över dagens pris och medför alltså, att konsumenterna för tillfället få
vidkännas viss uppoffring för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande.
Emellertid torde även för konsumenterna ligga någon fördel däri, att
priset stabiliseras, enär erfarenheten visat, att i tider med fluktuerande
priser spänningen mellan producent- och konsumentpriserna tenderar att
stegras. Framhållas må ock, att ett krossmelispris av 31 öre måste anses
mycket lågt, örn man tager hänsyn till prisutvecklingen under en längre
tid tillbaka. Såsom närmare framgår av den i bilaga 6 till detta protokoll
intagna tabell uppgick nämligen motsvarande pris under åren närmast
före världskriget till ungefär 55 öre, och utgjorde medelpriset under
femårsperioden 1922/1926 77 öre och under femårsperioden 1927/1931
38 öre. Jag har följaktligen ansett förslaget jämväl i nu berörda del
kunna godtagas.
I 6 § av de föreslagna kontrakten mellan staten och sockerbolagen har
angivits de förutsättningar, under vilka bolagen gjort sina åtaganden,
innebärande bland annat att inga ändringar under avtalstiden vidtagas
beträffande gällande tullsatser å socker och melass. Under förevarande
förhållanden anser jag hinder ej möta mot att en dylik föreskrift godtages
från statens sida. Härav följer, att vad lantbruksstyrelsen anfört
i frågan örn melasstullen, synes mig icke böra för närvarande föranleda
någon åtgärd.
För giltighet av de ifrågasatta kontrakten mellan staten och sockerbolagen
erfordras riksdagens samtycke. Den föreslagna anordningen förutsätter
riksdagens beslut, att för tiden från och med den 1 mars 1932 eller
den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer, till och med den 28 februari
1933 rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än staten
eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl. Majit överlåter sådan rätt.
Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter torde ankomma på Kungl.
Majit. Därvid torde givetvis iakttagas, att importen lämnas fri beträf
-
Utskott et 8
yttrande.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
tande de i 1 § andra och tredje styckena av kontrakten angivna fall, samt
att särskilda bestämmelser meddelas rörande sådan import, som avses i
7 § andra stycket, ävensom angående ordningen för uppbärande av där
omförmäld avgift.
Såsom i förslaget till kontrakt mellan staten och sockerbolagen förutsatts
torde av Kungl. Majit böra tillsättas en nämnd av tre sakkunniga
och opartiska personer för utövande av kontroll över bolagens verksamhet,
i vad den beröres av kontrakten. Närmare bestämmelser rörande
nämndens verksamhet torde få meddelas av Kungl. Majit. De belopp,
som må inflyta i form av avgifter jämlikt 7 § andra stycket i kontrakten,
torde böra tillgodoföras inkomsttiteln diverse inkomster, varifrån
kostnaderna för nämnden torde få bestridas.
Slutligen vill jag i likhet med kommissionen framhålla angelägenheten
av att effektiva åtgärder hållas i beredskap mot prisspekulation under
tiden tills förevarande förslag må bliva genomfört.»
Såsom ett huvudskäl för det stöd statsmakterna åren 1930 och 1931 lämnat
den inhemska sockerbetsodlingen har åberopats det ovissa läget å sockermarknaden.
Detta skäl gör sig alltjämt gällande med oförminskad styrka.
På grund av växande svårigheter för jordbruksnäringen över huvud samt
den ökade arbetslöshet inom landet, varmed man nu måste räkna, skulle
olägenheterna av en inställd betodling under innevarande år bliva än
större än tillförne. Härtill kommer, att ett inställande av betodlingen eller
en avsevärd minskning i densamma otvivelaktigt komme att ofördelaktigt
inverka på handelsbalansen. Av nu anförda skäl och då, såsom av propositionen
framgår, vid de förda förhandlingarna mellan representanter
för den inhemska sockerindustrien och betodlarna överenskommelse örn
villkoren för 1932 års sockerbetsodling icke kunnat uppnås utan statligt
stöd, har utskottet funnit sig böra förorda, att jämväl för detta år åtgärder
från statens sida vidtagas till betodlingens stödjande.
Mot det härutinnan i propositionen framlagda förslaget har främst erinrats,
att den förhöjning i betpriset, som förslaget avsåge att åvägabringa,
skulle komma att få betalas av konsumenterna. Häremot torde
kunna göras gällande, att de föreslagna åtgärderna skulle komma att medföra
prisförhöjning å socker endast i den mån sockerpriset, beräknat enligt
hittills tillämpade grunder, komme att understiga ett belopp av 31
öre för kilogram krossad melis. Därtill må framhållas, att en försämring
i handelsbalansen, vartill såsom redan antytts en inställd eller avsevärt
minskad betodling komme att bidraga, skulle ogynnsamt återverka på den
svenska kronans värde och därigenom kunna vara ägnad att medföra en prisförhöjning
även å socker. Det må för övrigt erinras, att ett krossmelispris
av 31 öre för kilogram måste betraktas såsom mycket lågt i förhållande
till de priser därå, som under en följd av år varit gällande, samt att, enligt
vad utskottet inhämtat, det i dagarna framlagda förslaget till stöd åt soc
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 17
kerbetsodlingen i Danmark, där förutsättningarna för sådan odling i allmänhet
äro gynnsammare än hos oss, utgår från upprätthållande inom
landet av ett lägsta pris å melis av 32 öre för kilogram, sockerskatt dock
inräknad.
Vid övervägande av frågan, vilken form understödet hör givas, har utskottet
funnit sig höra förorda den i propositionen föreslagna anordningen.
De av Kungl. Mand föreslagna åtgärderna medföra såsom förut
antytts icke någon ytterligare fördyring för konsumenterna, därest prisrörelsen
å världsmarknaden skulle betinga ett högre sockerpris än beträffande
krossad melis 31 öre för kilogram samt för andra sockersorter i
förhållande därtill, medan såväl en tullförhöjning som införandet av en
särskild sockerskatt komme att medföra en dylik fördyring även vid
stigande världsmarknadspris.
Ett bifall till det i motionerna nr 291 i första kammaren och nr 425 i
andra kammaren framställda yrkandet örn höjning av tullen å råsocker
skulle, såsom 1929 års sockersakkunniga uttalat i ovan omförmälda redogörelse
rörande utav dem verkställd undersökning jämlikt den s. k. monopollagen
den 18 juni 1925, innebära ett försämrat läge för den svenska
sockernäringen som helhet betraktad, något som under nuvarande tider är
ägnat att ingiva stora betänkligheter.
I de likalydande motionerna nr 290 i första kammaren och nr 423 i andra
kammaren har anförts, att för åstadkommande av betodling i önskvärd
utsträckning priset å sockerbetor med 16 procent sockerhalt borde fastställas
till lägst 2 kronor 45 öre för 100 kilogram i stället för, såsom i propositionen
föreslagits, lägst 2 kronor 30 öre för 100 kilogram. Det må
emellertid erinras, att de i propositionen föreslagna villkoren äro för betodlarna
i vissa hänseenden förmånligare än enligt de nyligen utlupna
femårskontrakten. Sålunda har den multipel, som skall angiva betprisets
förhållande till sockerpriset, höjts från 6.5 till 7, varjämte regleringen för
beräknande av tilläggspriset för högre socker!) alt än 16 procent ändrats
till odlarnas förmån. Till följd härav och då styrelsen för Skånes betodlares
centralförening, på sätt av den ovan lämnade redogörelsen framgår,
förklarat sig beredd att för betodlarnas föreningsstämma tillstyrka
det i propositionen framlagda förslaget till godkännande, Ilar utskottet
funnit sig kunna utgå från, att även med ett grundpris av 2 kronor 30 öre
för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt odling av betor kommer
att äga rum i sådan omfattning, att det med stödet åt odlingen avsedda
syftet vinnes, och har därför icke ansett sig böra föreslå höjning av detta
grundpris.
Enligt ett i motionen nr 424 i andra kammaren framställt förslag
skulle såsom en förutsättning för sockerbolagens rätt att bestämma ett
lägsta pris å krossad melis av 31 öre för kilogram gälla, att enligt hittills
tillämpade beräkningsgrunder priset därå icke bort bestämmas lägre än
27 öre. Bolagen skulle enligt detta förslag vara skyldiga att, i den mån
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami.'' 10 hafi. Nr 10. 2
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
det pa dylikt sätt beräknade priset nedginge, sänka priset å krossad melis
med motsvarande belopp. Såsom av det anförda framgår bar emellertid
bolagen enligt kontraktsförslagen tillförsäkrats rätt att bestämma priset
till lägst 31 öre såsom ett vederlag för bolagens utfästelse att lämna betodlarna
ett visst lägsta grundpris för sextonprocentiga betor. Då det såsom
nyss nämnts torde kunna förutsättas, att innevarande år betodling
i avsevärd omfattning kommer till stånd samt förty bolagen under den
tid, avtalen äro avsedda att gälla, måste vid prissättning av socker främst
räkna med det pris inhemska sockerbetor betinga, skulle en dylik prisbegränsning
kunna leda till att fabrikationen måste bedrivas med betydande
underskott. Då det uppenbarligen torde saknas möjlighet att förmå
sockerbolagen att, utöver de av dem redan lämnade medgivandena, medverka
till en dylik prisbegränsning, har utskottet, som ej velat äventyra
genomförandet av de preliminärt antagna avtalsförslagen, icke ansett sig
kunna biträda omförmälda i motionen framlagda förslag rörande prissättning
å socker.
I sistnämnda motion Ilar vidare väckts förslag, innebärande att sockerbolagen
skulle hava att tillse, att vid fastställande av ett priskurantpris
å krossad melis av 31 öre per kilogram detaljhandelspriserna å de
olika sockersorterna icke skulle överstiga de priser, som högst gällde å
varje ort den 1 februari 1932. Av de uppgifter utskottet inhämtat rörande
prissättning å socker under innevarande år framgår, att åtminstone å
vissa platser i landet mellanhandsvinsterna å socker äro så låga, att en
sådan begränsning av desamma som i motionen förutsatts icke skäligen
kan påfordras. Emellertid framgår av omförmälda uppgifter, att konsumentpriset
å socker i skilda delar av landet företer betydande växlingar,
vilka säkerligen icke enbart bero på olika fraktkostnader eller andra därmed
jämförliga prisfördyrande faktorer. Utskottet har därför ansett sig
böra uttala den förväntan, att sockerbolagen, sedan de tillförsäkrats ensamrätt
till import av socker, skola beakta angelägenheten av att, eventuellt
med grossisternas bistånd, åstadkomma en utjämning av detaljhandelsprisen
å socker.
I motionen nr 424 i andra kammaren har därjämte föreslagits, att riksdagen
måtte uttala den bestämda förväntan, att de betodlare, som använda
lejd arbetskraft för betskötsel och betupptagning, icke skola under
1932 erbjuda sämre villkor för detta arbete, än vad som stadgas i
mellan arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer träffat avtal eller,
örn dylikt avtal icke kommer till stånd, vad som i detta avseende i allmänhet
gällde i orten under åren närmast före 1929. Därest, såsom utskottet
förutsatt, betodling innevarande år kommer till stånd i större
omfattning, torde emellertid skäl knappast föreligga för antagande att
lägre ersättningar än avtalsenliga eller skäliga skola komma att utgå.
Emellertid har utskottet lämnat sin anslutning till vad departementschefen
uttalat därom, att det från statsmakternas sida förutsättes, att bet
-
19
Bevillning a utskottets betänkande Nr 10.
odlarna vid användande av lejd arbetskraft under 1932 ej tillämpa sådana
lönesatser, att det sociala syftet med statens medverkan till betodlingens
upprätthållande äventyras.
Den i propositionen föreslagna anordningen bygger på, att de båda
sockerbolagen under tiden till och med februari 1933 erhålla ensamrätt
till import av socker. Då under de senare åren även andra än bolagen
till riket infört socker, skulle härigenom ett intrång komma att äga rum
i dessa importörers näring, därest de icke i fortsättningen tillförsäkras
rätt att genom bolagen inköpa erforderliga kvantiteter socker. Utskottet
förväntar därför, att sockerbolagen skola, under den tid ensamrätten till
införsel av socker består, medgiva nämnda importörer rätt att till gällande
priskurantpriser och med åtnjutande av grossister i sockerbranschen
tillerkända rabatter och andra förmåner av bolagen inköpa socker.
Slutligen har i motionen nr 424 i andra kammaren föreslagits, att riksdagen
måtte hos Kungl. Majit hemställa örn vidtagande av åtgärder för
att, örn statens medverkan till sockerbetsodlingens stödjande skulle påkallas
jämväl för följande år, förmå sockerbolagen att i möjligaste mån
använda egna resurser för betodlingens och sockernäringens vidmakthållande.
Då Kungl. Majit, därest ett stöd till betodlingen även framdeles
anses böra lämnas, säkerligen kommer att så långt möjligt söka tillgodose
konsumenterna, i den mån därigenom vederbörande parters berättigade
intressen icke trädas för nära, har utskottet icke ansett sig böra föreslå
skrivelse i det uti motionen avsedda syftet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte,
med bifall till Kungl. Majits förevarande proposition
nr 76 samt med avslag å motionerna nr 168, 174,
240, 290 och 291 i första kammaren och nr 224, 225, 347,
421, 423 och 425 i andra kammaren ävensom motionen
nr 424 i sistnämnda kammare, i vad angår yrkandet
under punkten lio) i motionen,
1) besluta, att för tiden från och med den 1 mars
1932 eller den tidigare dag, Kungl. Majit bestämmer,
till och med den 28 februari 1933 rätt att till riket
införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med av
Kungl. Majit stadgade undantag icke skall tillkomma
annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller
vilka Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare
föreskrifter, som må erfordras för upprätthållande
av nu angivna ensamrätt;
3) godkänna de såsom bilagor A och B till statsrådsprotokollet
i ärendet fogade förslagen till kon
-
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
trakt mellan svenska staten och svenska soekerfabriksaktiebolaget
samt mellan svenska staten och
mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag; samt
B) att motionen nr 424 i andra kammaren, i vad arn
går yrkandena under punkterna 2:o) och 3:o) i motionen,
måtte anses besvarad genom vad utskottet i
detta betänkande anfört.
Stockholm den 17 februari 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOE. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Boman* Björnsson, Jönsson i Slätåker
Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Olsson i Ramsta, Björklund, Lithander, Olsson
i Gävle*, Nilsson i Hörby, Forssberg, Andersson i Boda, Hjalmarsson, Larsson
i Örbyhus, Heiding, Larson i Tönnersa och Bergström i Hälsingborg.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
av herrar Bärg, Örne, Björnsson, Lövgren i Nyborg, Björklund, Olsson
i Gävle, Hjalmarsson och Bergström i Hälsingborg, vilka anfort:
»Vid huvudvoteringen inom utskottet hava vi röstat för avslag på Kungl.
Maj:ts proposition. Skulle denna vår mening vinna riksdagens bifall torde
förhandlingar mellan betodlarna och sockerbolagen komma att ånyo
upptagas. Enligt vår uppfattning är det i ett sådant läge önskvärt, att
Kungl. Maj:t av skäl som utvecklats i motionen II: 424 av herr Sköld m. fl.
har riksdagens medgivande att höja tullen på råsocker. Även vid förhandlingar
örn villkoren för nästkommande års betodling skulle ett sådant
medgivande hava en uppgift att fylla.
I motionerna 1:240 och II: 347 ävensom I: 291 och II: 425 innefattas
bland annat yrkanden örn definitiva tullhöjningar å råsocker, vilka enligt
vår mening sträcka sig onödigt långt. Vi finna det tillräckligt, att Kungl.
Majit får nödig handlingsfrihet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. 21
På grund av vad nit anförts anse vi, att utskottet bort föreslå riksdagen
besluta,
A) att avslå Kungl. Martts proposition nr 76;
B) att medgiva rätt för Kungl. Majit att för tiden
från den 1 mars 1932 t. o. m. den 28 februari 1933 åsätta
råsocker (gällande tulltaxa nr 119) en tilläggstull av
högst 2 öre per kilogram.»
Därjämte hava herrar Björnsson, Björklund, Hjalmarsson och Bergström
i Hälsingborg anfört, att de vid förberedande votering inom utskottét
röstat för bifall till motionen II: 424 av herr Sköld m. fl.
av herr Lithander, som anfört:
»I de likalydande motionerna 1:168 av herr Trygger m. fl. och II: 224
av herr Lindman m. fl. yrkas i samband med en tullförhöjning under ett
år från och med den 1 mars 1932 av 6 kronor för 100 kilogram socker (tulltaxenummer
120) vissa anordningar till betodlingens befrämjande, därvid
betodlarna skulle tillförsäkras ett betpris av 2 kronor 45 öre för 100 kilogram
sockerbetor av 16 procent sockerhalt.
Att genom tullskydd bispringa svenskt näringsliv är en beprövad väg,
som smidigare och lättare än den i Kungl. Maj:ts proposition nr 76 föreslagna
kan i fortsättningen anpassas efter behovet vid olika tidslägen samt
är förmånligare för såväl betodlarna och deras arbetare som sockerindustrien
utan att i verkligheten betunga konsumenterna.
Den i propositionen föreslagna anordningen verkar därhän, att varken
betodlingen eller sockerindustrien komme att lämna något överskott och
detta måste självfallet även trycka ned arbetslönerna.
Den i ovannämnda motioner föreslagna tullförhöjningen av 6 öre för
kilogram betyder omkring 1 krona 80 öre per individ och år i utgiftsökning,
och därvid är att märka att nu gällande sockerpris är ungefär hälften av
vad som gällde från 1907 till 1919 och 1923 till 1927 samt fjärdedelen av
vad som gällde under tiden från 1920 till 1922.
Genom ett bifall till propositionen skulle ett nytt monopol tillskapas,
något som stadgandet i § 60 regeringsformen på grund av gångna tiders
erfarenheter velat skydda svenska folket för.
Då jag anser den i omförmälda motioner angivna vägen nu liksom tidigare
vara den rätta och i längden innebära biista lösningen till betodlingens
befrämjande, hemställer jag,
att riksdagen ville bifalla de likalydande motionerna
1:168 av herr Trygger m. fl. och TT: 224 av herr Lindman
m. fl.»
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
av herrar Ahlsson i Hörby, Andersson i Boda och neuling, som anfört:
»I enlighet med i motionerna I: 240 och II: 347 framställt förslag hava
vi inom utskottet yrkat pa en höjning av tullsatserna för socker meri 3
öre per kilogram för att möjliggöra en sådan förbättring av betpriset, att
en inhemsk sockerbetsodling av någorlunda normal omfattning kunde åstadkommas,
vilket under nuvarande förhållanden synes vara ett allmänt
omfattat önskemål såväl med hänsyn till läget å arbetsmarknaden som
den ofördelaktiga inverkan på vår handelsbalans, som en sockerimport av
större omfattning skulle medföra.
Vid en jämförelse mellan Kungl. Maj:ts förslag och de av oss förordade
motionerna framgår, att belastningen av konsumenterna av allt att döma
icke bleve större genom en tullförhöjning av 3 öre per kilogram än genom
det av Kungl. Majit på grundval av importmonopol föreslagna lägsta
pris av 31 öre per kilogram krossad melis. Under de tre sista månaderna
av år 1931 var sockerpriset respektive 28.4, 28.3 och 27.6 öre per kilogram,
alltså i medeltal ungefär 28 öre. Då man knappast har anledning
antaga ett högre genomsnittligt sockerpris för innevarande år, fordrar
såväl Kungl. Maj:ts förslag som ifrågavarande motionsvis framlagda förslag
ett tillskott av 3 öre per kilogram för genomförandet av föreslagen
betprisförbättring. Tager man i betraktande verkningarna i övrigt av de
båda förslagen, kunna vi icke finna annat än att tullförhöjningen är att
föredraga framför monopolförslaget. Bortsett från att ett monopol på
grund av därmed förenade olägenheter icke torde böra tillgripas annat
än i trängande nödfall, när annan lösning ej kan vinnas, kännetecknas
Kungl. Maj:ts förslag av åtskilliga brister, som i och för sig äro ägnade
att ingiva betänksamhet. Vid bifall till tullförslaget skulle sockerbolagen
t. ex. icke kunna skörda någon extra vinst, vilket däremot kan bliva
fallet vid ett genomförande av Kungl. Maj:ts förslag. Enligt propositionen
skulle nämligen sockerbolagens ekonomiska fördel av uppgörelsen bli
större i den mån den svenska betodlingen minskas och likaledes i den
mån sockerpriset på världsmarknaden sjunker under nuvarande nivå.
För sockerbolagen kommer sålunda bland annat en betodling av större omfattning
icke att framstå som eftersträvansvärd, ehuru betodlingens uppehållande
varit motivet för statsmakternas ingripande.
Vi finna dessutom det i Kungl. Maj:ts förslag stipulerade minimipriset
av 2 kronor 30 öre för 100 kilogram sextonprocentiga betor alltför lågt
för att kunna uppmuntra till en odling av den omfattning, att stödaktionens
syftemål vinnes. Så vitt vi kunnat utröna, anses allmänt 2 kronor
45 öre vara den lägsta gräns, vid vilken odling utan direkt förlust kan
ske, varför detta pris torde vara nödvändigt såsom garanti för odlarna,
om avsett resultat skall kunna påräknas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
23
Under åberopande av vad som anförts få vi hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande
motionerna I: 240 och II: 347 samt i anledning av ej
mindre de likalydande motionerna I: 168 och II: 224
än även de jämväl likalydande motionerna I: 291 och
11:425 ävensom med avslag å såväl Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 76 som motionerna nr 174 och
290 i första kammaren samt nr 225, 421, 423 och 424 i
andra kammaren,
1) besluta, att för socker, liänförligt till tulltaxenummer
119 och 120 i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxa, skall från
och med den 1 mars 1932 eller den tidigare dag, Kungl.
Maj:t bestämmer, tullen utgå med respektive 10 och
13 kronor för 100 kilogram; samt
2) befullmäktiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
bestämmelser, som kunna finnas erforderliga för
uppnående av i motionerna I: 240 och II: 347 avsedda
prisförbättringar m. m. för sockerbetor.»
av herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa,
Forssberg och Larson i Tönnersa, vilka anfört:
»Läget på sockermarknaden är alltjämt sådant att ett fortsatt extra
stöd åt den inhemska sockerproduktionen måste anses vara nödvändigt.
I den kungl, propositionen föreslås nu ändrade grunder härför. Vid förhandlingar
med de båda sockerbolagen och betodlareföreningens styrelse
har överenskommelse träffats örn införande av ett importmonopol å socker
samt åsättande av ett minimipris av 31 öre per kilogram krossad melis,
varigenom betodlarna skulle garanteras ett lägsta pris av 2 kronor 30 öre
per 100 kilogram sextonprocentiga betor. Utredningarna på området ådagalägga
emellertid, att ett betpris av 2 kronor 30 öre per 100 kilogram ur
odlingssynpunkt icke kan anses tillfredsställande. Med hänsyn såväl till
handelsbalansen som den rådande arbetslösheten hade ett betpris, som
kunnat stimulera odlingen fram mot självförsörjning varit önskvärt. Såsom
i motionerna 1:168 och II: 224 framhålles, torde ett betpris vid 16
procent sockerhalt av lägst 2 kronor 45 öre därför vara erforderligt.
Utöver de olägenheter, som i allmänhet följa med halvstatliga monopol,
lider det föreliggande förslaget av den bristen, att vid ett lågt sockerpris
å världsmarknaden, bolagen ha ekonomiskt intresse utav att få en så liten
inhemsk sockerbetsodling som möjligt. Riktigare vore väl, att göra det
med sockerbolagens ekonomiska intressen förenligt, att i största möjliga
utsträckning använda svenska råvaror vid sin förädlingsverksamhet.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Under bolagens tidigare verksamhet har ett lovvärt intresse från. deras
sida visats för främjande av den inhemska betodlingen och vi ha all anledning
förmoda, att detta intresse skall utgöra en garanti för att de även
i fortsättningen i tillräcklig omfattning skola använda sig av svensk betodling.
Den i de tidigare gällande femårskontrakten mellan betodlarna och sockerbolagen
förekommande bestämmelsen örn viss inskränkning i bolagens
rätt att nedlägga driften vid råsockerfabriker har borttagits i förslaget,
varför bolagen i detta hänseende skola hava fria händer i fråga örn betleveranserna.
Betydande odlare- och arbetareintressen äro knutna till de
nuvarande råsockerfabrikerna och vi vilja uttala förväntan om, att sådana
fabriker icke utan starkt tvingande skäl nedläggas.
Vi vidhålla vår tidigare uppfattning att ett förstärkt tullskydd varit
det ändamålsenligaste medlet för sockernäringens stödjande. Sedan emellertid
betodlareföreningens styrelse godkänt det av regeringen framlagda
förslaget och preliminära avtal mellan parterna träffats, torde denna utväg
vara den enda möjliga för åvägabringande av förstärkt stöd åt betodlingen
under innevarande år. Oaktat de betänkligheter vi sålunda hysa
angående lämpligheten av de åtgärder och tillräckligheten av det stöd,
som Kungl. Maj.-t föreslagit, ha vi därför icke velat undandraga oss att
medverka till förslagets genomförande.»
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
25
Bilaga A.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 i
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda
tid, att annan än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119
och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt G eller 8 § samma förordning.
2 %.
Bolaget förbinder sig att i enlighet med därom inför den av Kungl.
Maj:t den 8 januari 1932 tillsatta kommissionen rörande sockerbetsfrågan
gjord utfästelse inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1932 samt i kontrakten i avseende å beräkningen av betpriset
intaga bland annat följande bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid
försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars. 1932
till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen
ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset
utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 % sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må understiga
2 kronor 30 öre.
För varje 1/10 % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset
ett tillägg eller avdrag av Vigo av grundpriset.
3 i
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 10 haft. (Nr 10.) ''3
opaginerad Kontrollera mot PDF
2*> Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
4 §.
Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget saluförda
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
^ Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31 öre per
kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
5 §-
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer.
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke
stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle
yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat
beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att,
vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga
för kontrollens utövande. .
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
6 i
Bolagets, åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga^ ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder, under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av
melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att
vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 §.
Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens
godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.
Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning
av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets
ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast
den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas
hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden
verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket
erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet
å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris
enligt bolagets noteringar — efter avdrag av 4 % grosshandelsrabatt —■
för märket F, örn införseln avser hårt socker såsom bit- och toppsocker,
och för K 5, örn införseln avser annat socker, samt å andra sidan det
belopp, som han styrker sig hava erlagt för partiet, däri inräknat förekommande
tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda belopp skall i varje
fall prövas av nämnden, inför vilken importören skall avgiva deklaration
på heder och samvete angående tiden och villkoren för köpet. Där
särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit medgiva befrielse
från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
27
Bilaga B.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag.
Mellan svenska staten å ena sidan saint å andra sidan mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag, i det följande benämnt bolaget, är följande
överenskommelse träffad.
1 %.
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda
tid, att annan än bolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget ej skall
äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfringer
av nyss omförmäld vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning. .
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som ml ores
1 egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
2 §.
Bolaget förbinder sig att i kontrakt angående sockerbetsodling under
år 1932 i avseende å beräkningen av betpriset intaga bland annat följande
bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant
vid försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars
1932 till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i noteringen
ingående grossistrabatten 4 %. Det sålunda framräknade effektiva
krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 % sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må understiga
2 kronor 30 öre.
För varje ‘/io % ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset
ett tillägg eller avdrag av Vinö av grundpriset.
Dessutom åtager sig bolaget även beträffande 1932 års sockerbetsodling
att lämna särskilt fraktbidrag till betodlarna enligt samma grunder
som för 1931.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
3 *.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
_ som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
4 $.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags priskurantpris å krossmelis
(KM) skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget
saluförda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset
å KM åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å KM bestämmes enligt samma grunder som hittills
efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31
öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
5 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer.
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser
icke stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, bär den att meddela
bolaget detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget heretta
tillfälle yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden
fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger
bolaget att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna
anser erforderliga för kontrollens utövande.
Körande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
6 §.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder. under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av
melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att
vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 §.
Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens
godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Maj it bestämmer, dock
senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.
Har någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning
av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets
ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast
den 15 mars 1932, äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas
hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden
verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till statsverket
erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan värdet
å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande pris
enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets noteringar — efter avdrag av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 1U. 29
4 % grosshandelsrabatt — för märket F, om införseln avser hårt socker
såsom bit- och toppsocker, samt för K 5, örn införseln avser annat socker,
samt å andra sidan det belopp, som han styrker sig hava erlagt för partiet,
däri inräknat förekommande tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda
belopp skall i varje fall prövas av nämnden, inför vilken importören
skall avgiva deklaration på heder och samvete angående tiden och villkoren
för köpet. Där särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t
medgiva befrielse från eller återbäring av den avgift, varom ovan sägs.
Bihang lill riksdagens protokoll 7 sami. 10 haft. (Nr 10.)
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:46 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande.'' s. 1 i texten