Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser angående restitution av eller befrielse från tilläggstull å silke.
1932-02-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1932:11, Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag till vissa bestämmelser angående restitution av eller befrielse från tilläggstull å silke.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1932 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion med
förslag till vissa bestämmelser angående restitution av
eller befrielse från tilläggstull å silke.
I en den 29 januari 1932 dagtecknad proposition, nr 59, hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning
med tillägg till gällande tulltaxa, enligt vilket förslag till tulltaxenummer
398 och 399 hänförligt silke (stat. nr 918—922) skulle med visst undantag
beläggas med en tilläggstull av 300 kronor för 100 kilogram.
Sedan riksdagen, på hemställan av bevillningsutskottet (betänkande nr 3),
antagit nämnda förslag samt förordning i ämnet av Kungl. Maj :t den 31 januari
1932 utfärdats och påföljande dag trätt i kraft, har i en i anledning
av propositionen inom andra kammaren av herr Leffler m. fl. väckt motion,
nr 414, hemställts, »att riksdagen ville besluta som följer:
Har före den 1 februari 1932 silke inköpts från utlandet för vidare industriell
bearbetning och är icke den som infört eller ämnar införa silket pa grund
av före nämnda dag upprättat försäljningsavtal eller eljest berättigad att hos
köparen uttaga tilläggstull, som belöper a det i försåld vara ingående silket,
äger Kungl. Maj :t, där skäl därtill föreligger, medgiva restitution av för silket
erlagd tilläggstull eller befrielse från dess gäldande.
Vad såunda stadgas skall icke äga tillämpning i fråga örn silke i smärre för
detaljhandeln lämpade uppläggningar.
Ansökan örn sådan befrielse, som här avses, skall ingivas före utgången av
april månad 1932.»
Vid behandlingen av motionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
T. Alsén såsom sakkunnig.
Samtidigt med omförmälda förslag till förordning med tillägg till gällande
tulltaxa antog riksdagen, på hemställan av bevillningsutskottet (betänkande
nr 4), ett av Kungl. Majit med proposition nr 61 framlagt förslag till förordning
örn accis å silke, som jämväl av Kungl. Majit utfärdats den 31 januari
1932 samt dagen därpå trätt i kraft. I sistnämnda förordning, enligt
vilken den inhemska tillverkningen av silke palagts en mot ovan omförmälda
tilläggstull svarande accis, stadgas bland annat följande (10 §):
Bihang till riksdagens protokoll JOSS!. 7 sami. 11 käft. {Nr 11)
Utskottet.
Accis å
silke.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
»Visar uppgiftspliktig. att vara, som upptagits i deklaration, blivit före
denna förordnings ikraftträdande försåld, och är den uppgiftspliktige icke på
grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest berättigad att hos köparen
uttaga accis, som belöper å det försålda partiet, äger Kungl. Majit bestämma,
att accisen skall erläggas av köpare, eller, där skäl därtill föreligger, medgiva
befrielse från accisen.
Ansökan örn sådan befrielse skall ingivas inom tre månader efter denna förordnings
ikraftträdande.»
Till stöd för detta stadgande hade byråchefen Alsén, vilken på uppdrag av
chefen för finansdepartementet utarbetat det med propositionen framlagda förslaget
till accisförordning, anfört följande:
»Då den inhemska konstsilkefabriken vid tiden för ikraftträdandet av den
ifrågasatta författningen angående accis å inom landet tillverkat konstsilke
torde hava träffat avtal örn försäljning av en stor del av årsproduktionen och
icke haft anledning att därvid räkna med en sådan beskattning samt sålunda
ej^ säkerställt sig för en dylik eventualitet, skulle företaget drabbas synnerligen
hårt av skyldighet att erlägga accis för vad sålunda försålts. Det synes därför
icke. skäligt, att fabrikanten i här ifrågavarande fall utan vidare ålägges
skatteplikt.
Frågan, huruvida skatteplikten skall överföras på köparen, torde böra bliva
beroende på i de särskilda fallen sig företeende omständigheter. Det lärer
ingalunda vara ovanligt, att en fabrikant, som i sin tillverkning använder
större mängd av visst halvfabrikat, i sina köpeavtal reserverar sig mot inträffande
tullförhöjning å detsamma, och särskilt i dessa tider torde anledning
till reservation i berörda avseende hava synts föreligga beträffande en sådan
vara som konstsilke. En fabrikant, som säkerställt sig mot en tullförhöjning
i sådan form, att den. täcker även en accis, skulle, örn han icke ålades skyldighet
att erlägga accis för det konstsilke, lian inköpt från den svenska fabriken,
härav kunna bereda sig en oförtjänt vinst. I varje fall synes möjlighet
böra hållas öppen att i dylika fall överföra skattskyldigheten från tillverkaren
av konstsilket till köparen av varan. Det torde ligga i sakens natur, att accis
ej kommer att utkrävas för vad som försålts exempelvis till detaljaffärer i
mindre kvantiteter.
Denna paragraf är avfattad i anslutning till 9 § av förordningen den 2 juni
1931 (nr 138) örn tillfällig skatt å bensin.»
Motionen. Till stöd för sitt förslag hava motionärerna anfört i huvudsak följande.
Genom omförmälda stadgande i 10 § accisförordningen hade den, som här i
landet tillverkade silke och före förordningens ikraftträdande träffat avtal
örn försäljning av sin tillverkning utan att säkerställa sig gent emot en beskattning
av den försålda varan, skyddats mot förlust. Ehuru möjlighet hållits
öppen att överföra skattskyldigheten å köparen, hade avsikten påtagligen
icke varit, att detta skulle ske, då köparen inköpt silket för vidare bearbetning
och i sin ordning i försäljningsavtal beträffande den vara, för vars framställning
silket skulle användas, icke säkerställt sig gent emot en ökad skatt
å silket. Däremot vore den, som inköpt utländskt silke för vidare bearbetning
utan att i köpeavtal beträffande den färdiga varan hava säkerställt sig gent
emot en tullförhöjning, icke skyddad mot den förlust, tilläggstullens erläggande
skulle medföra. Då den kvantitet silke, som användes för framställning
av vävnader, trikåvaror och andra artiklar, vanligen motsvarade 40—100
procent av den färdiga varans vikt och fabrikanterna endast kunde påräkna
en mycket blygsam vinst på sina tillverkningar, skulle tilläggstullen i dylika
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
fall kunna medföra kännbara förluster. Det syntes därför vara rättvist och
billigt att denna brist i lagstiftningen avhjälptes.
Då ändringar tidigare ägt rum i gällande bestämmelser angående tullbeskattning
av olika varuslag, hava några åtgärder i lagstiftningsväg icke plägat
vidtagas för att skydda näringsidkare mot förluster, som kunde uppstå genom
en beslutad tullförhöjning å visst varuslag. Sådana åtgärder torde i
allmänhet ej heller hava varit erforderliga, då enligt gängse praxis köpmännen
pläga beträffande handelsvaror i försäljningsavtal säkerställa sig mot
verkningarna av eventuella tullförhöjningar. Däremot lär det icke vara vanligt,
att fabrikanter göra motsvarande förbehåll beträffande tullförhöjningar
å för deras tillverkningar erforderliga halvfabrikat. Det torde nämligen vara
ganska enastående att, såsom nu inträffat, en avsevärd tullförhöjning träffar
ett dylikt halvfabrikat utan att industrien haft möjlighet att på förhand inrätta
sig därefter. Med hänsyn till dessa omständigheter har utskottet funnit
skäl föreligga att i förevarande fall bestämmelser meddelas i det uti motionen
avsedda syftet och att alltså sådana fabrikanter, vilka i sin tillverkning använda
silke av utländskt ursprung, beredas skydd mot av tilläggstullen härrörande
förluster.
Utskottet förutsätter emellertid, att vid prövning av ansökan örn restitution
av tilläggstull hänsyn kommer att tagas till, huruvida och i vad man genom
tilläggstullen uppkommen förlust täckes genom innehav av silke, för vilket
tilläggstull respektive accis icke erlagts, men beträffande vilket fabrikanten
vid försäljning av vara, i vilken silket skall inga, kan tillgodogöra sig ett tillläggstullen
respektive accisen motsvarande merpris.
Mot den föreslagna bestämmelsen har utskottet i sak intet annat att erinra,
än att den tid, inom vilken ansökan örn befrielse från tilläggstull skall ingivas,
lämpligen synes kunna inskränkas till utgången av mars månad 1932.
Beträffande formuleringen av den ifrågasatta bestämmelsen har utskottet
funnit innebörden av densamma tydligare komma till uttryck genom en från
motionärernas förslag något avvikande avfattning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:414 avherr
Leffler m. fl., antaga följande
Förslag
till
Förordning med vissa bestämmelser angående restitution
av eller befrielse från tilläggstull å silke.
Härigenom förordnas som följer:
Har för industriell bearbetning från utlandet inköpts silke,
för vilket enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)
med tillägg till gällande tulltaxa tilläggstull skall utgå. och
har varan, i vilken silket skall ingå, försålts före den 1
TJtskottets
yttrande.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
februari 1932, äger Kungl. Maj:t, där köparen av varan icke
på grund av köpavtalet eller eljest är pliktig att erlägga tillläggstullen,
medgiva restitution av denna eller befrielse från
dess gäldande.
Vad sålunda stadgats skall icke äga tillämpning i fråga
örn silke i smärre för detaljhandeln lämpade uppläggningar.
Ansökan örn sådan befrielse, som här avses, skall ingivas
före utgången av mars månad 1932.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t
bestämmes.
Stockholm den 19 februari 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Boman*, Bergman*, Björnsson,
Åström, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Nylander i Stockholm*, Olsson i Ramsta,
Björklund, Olsson i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle*, Nilsson i Hörby,
Forssberg, Leo*, Anderssen i Boda, Sjödahl*, Andersson i Katrineholm och Werner*..
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
320609
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:47 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion nied förslag till vissa bestämmelser angående restitution av eller befrielse från tilläggstull å silke. a1 i texten