Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande grunder för taxering och beskattning av sparbanksrörelse.

1932-02-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:12, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring i gällande grunder för taxering och beskattning av sparbanksrörelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den ‘24 februari 1932 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring i gällande grunder för taxering och beskattning

av sparbanksrörelse.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 82, bar herr Hollertz hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av gällande taxeringsförordning att sparbanks uppsamlingsställe

likställes med avdelningskontor lydande under övriga bankinrättningar

och att det beskattningsbara beloppet skall fördelas i förhållande

till insättarnas behållning å huvudkontoret och uppsamlingsställe.»

Enligt 57 § gällande kommunalskattelag skall skatt för inkomst av rö- Utskottet.

reise utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe. Så- Gällande

, , , bestämmelser

sorn fast driftställe skall anses plats, å vilken for stadigvarande bruk vid rörande kom.

rörelsens utövande funnits särskild anläggning eller vidtagits särskild

anordning, såsom exempelvis kontor. Där inkomst av rörelse på grund av inkomst av

bestämmelserna i sagda författningsrum skall tagas till beskattning ban£r£™*sse

i mer än en kommun, skall jämlikt 58 § nämnda lag i fråga örn in- tillkomst,

komstens uppdelning gälla, bland annat, att inkomst av bankrörelse beskattas

i varje kommun, där huvud- eller avdelningskontor funnits, till så

stor del, som å kontoret belöper efter förhållandetal, vilka uträknas på sätt

i anvisningarna till kommunalskattelagen närmare angives. I anvisningarna

lämnas följande föreskrift i fråga örn berörda förhållandetal. »De

belopp som enligt kontorets månadsrapporter vid varje månads slut balanserats

å kontorets in- och utlåningsräkningar, utelöpande postremissväxlar

oberäknade, sammanläggas. Det förhållande, i vilket denna summa

står till den på enahanda sätt beräknade summan av samtliga kontors sammanlagda

in- och utlåning, utgör kontorets förhållandetal.»

Förenämnda bestämmelser örn uppdelning för taxering utav inkomst av

bankrörelse mellan de olika kommuner, där huvud- och avdelningskontor

äro belägna, leda sitt ursprung från 1897 års bevillningsförordning.

Till grund för i sistnämnda förordning meddelade föreskrifter rörande

fördelning av inkomst av bankrörelse låg ett den 1 maj 1891 av en särskild

kommitté avgivet betänkande och förslag. Av detta betänkande

framgår, att bestämmelserna voro avsedda att äga tillämpning jämväl

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 12 höft (Nr 12—13) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Rätt att inrätta

filial

till sparbank.

Motionen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

med avseende å kontor, vid vilket endast inlåning men ej utlåning förekommit.

Sålunda uttalade kommittén, att det icke läte sig avgöra, vilkendera

grenen av en banks rörelse, inlåningen eller utlåningen, som mest

inverkade på bankens vinst. Båda mäste enligt kommitténs mening anses

vara av betydelse härför, och avkastningen av rörelsen vid ett bankkontor

syntes därför böra mätas efter storleken av dess sammanlagda inoch

utlåning. På detta sätt skulle enligt kommitténs uttalande även de

kontor, där inlåning övervägande eller uteslutande bedreves, komma till

sin fulla rätt.

Såsom villkor för utövande av sparbanksverksamhet genom avdelningskontor

eller sparbankskommitté, s. k. filialer, gäller enligt 3 § lag den 29

juni 1923 örn sparbanker, att medgivande örn rätt därtill skall finnas intaget

i det för sparbanken av länsstyrelsen fastställda reglementet. Därjämte

erfordras tillstånd av länsstyrelsen för att inrätta avdelningskontor

å annan ort än den, där sparbankens styrelse bär sitt säte, samt för

att hava sparbankskommitté å ort utom sparbankens verksamhetsområde.

I lagen har icke angivits någon gränslinje mellan verksamhet,

utövad av avdelningskontor, och sådan, bedriven av sparbankskommitté,

men i motiven till lagen har såsom en vägledning anförts, att sparbankskommittén

skiljer sig från avdelningskontoret därigenom, att den endast

förmedlar insättning och aftagning men däremot icke utlåning, samt att

kommittén icke utgöres av sparbankens tjänstemän utan av andra personer,

som oftast icke tillsättas av sparbanken utan väljas av kommunala eller

andra korporationer. Emellertid torde i allmänhet några egentliga olikheter

icke längre förefinnas mellan de filialer som benämnas avdelningskontor,

och de, som betecknas såsom sparbankskommittéer, i det att numera

självständig utlåningsrörelse icke lär förekomma vid något avdelningskontor.

I föreliggande motion har hänvisats till att sparbanker i och för uppsamling

av penningar under huvudkontoret inrättat så kallade uppsamlingsställen,

vid vilka penningmedel emottagas för insättning och plägning.

Dessa penningmedel bokföras av föreståndaren för uppsamlingsstället

och redovisas till huvudkontoret, som sedan gör dem räntebärande genom

utlåning. Motionären har ansett det tillbörligt att den kommun, som

hade ett dylikt uppsamlingsställe, borde komma i åtnjutande av skatt

från detsamma, oavsett att uppsamlingsställe, som lydde under sparbank,

icke jämställdes med t. ex. avdelningskontor, som lydde under annan bankinrättning.

Man måste enligt motionärens uppfattning anse det rättvist,

att sparbanks uppsamlingsställe likställdes med andra bankers avdelningskontor,

enär de i stort sett hade liknande karaktär ehuru icke så självständig

rörelse. För iippdelning av det beskattningsbara beloppet borde

insättarnas behållning å huvudkontoret och uppsamlingsstället läggas till

grund.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 3

Av motionens innehåll framgår icke fullt otvetydigt, vad motionären

avsett med sparbanks uppsamlingsställen. Enligt vad utskottet inhämtat

lär det förekomma, att förmedling av inlåning äger runi å annan ort än

den, där sparbanken har huvudkontor eller filial, genom ombud, till vilka

ersättning utgår i regel i form av provision. Uppenbart är att inlåningsrörelse,

utövad i dylik ordning, icke bör föranleda, att någon del av

sparbankens inkomst kommunalt taxeras i ort, där ombudets förmedlingsverksamhet

bedrivits. Vad åter angår inlåningsrörelse, utövad genom avdelningskontor

eller sparbankskommitté, torde redan nied nu gällande lagstiftning,

oavsett örn därjämte utlåning förekommit eller icke, sparbanken

kunna taxeras kommunalt för inkomsten därav i ort, där filialen är belägen.

Såsom en förutsättning härför torde dock gälla, att å sistnämnda

ort sådan särskild anordning vidtagits, att sparbanken å denna ort haft

fast driftställe. Motionären synes anse, att jämväl örn denna förutsättning

icke förelegat, taxering för kommunal inkomstskatt borde äga rum

i ort, där avdelningskontor eller sparbankskommitté finnes. Ett bifall till

motionärens förslag härutinnan skulle innebära ett avsteg från gällande

principer å ifrågavarande område, och, såvitt utskottet kunnat finna, föreligga

icke tillräckliga skäl för ett dylikt undantag från de allmänna principer,

på vilka lagstiftningen bygger. Icke heller torde anledning föreligga

att, på sätt motionären jämväl synes hava åsyftat, vid fördelning av

inkomst av bankrörelse mellan olika orter, utgå från storleken av insättarnas

behållning i stället för såsom nu gäller från medelstorleken av broch

utlåningsräkningar.

Utskottet har därjämte velat erinra, att såväl frågan örn i vilken omfattning

sparbankerna och postsparbanken böra äga anlita ombud i orterna

som jämväl vissa kommunala skattefrågor för närvarande äro föremål

för utredning, sistberörda frågor genom 1930 års kommunalskatteberedning.

Redan sistnämnda förhållande har för utskottet varit tillräcklig

anledning att icke biträda motionärens förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:82 av herr Hollertz, örn viss ändring

i gällande grunder för taxering och beskattning av

sparbanksrörelsc, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1932.

Utskottets

yttrande.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NIISSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Bergman, Björnsson, Nylander i Stockholm,

Björklund, Olsson i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle, Leo, Wijkström,

Andersson i Boda, Bengtsson i Örby Bosgård, Sjödahl, Rydberg,

Andersson i Katrineholm, Laurén, Werner, Heiding och Ander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.