Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

1932-03-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:19, Betänkande, i anledning av väckt motion om sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1932 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren vackt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 245, hava herrar Johan August Larsson och Pålsson hemställt,

»att riksdagen måtte hemställa till Kungl. Majit örn förslag till

sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom från nuvarande 1

krona till 60 öre för varje fulla etthundra kronor av egendomens värde

samt att stämpelavgiften skall heräknas efter taxeringsvärdet».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Avhandling örn köp av fast egendom skall enligt 8 § förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften, då avhandlingen företes för

lagfart, förses med stämpel, som skall utgöra 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde utom i de fall, där lagfart sökes för aktiebolag

och vissa andra juridiska personer, varvid stämpeln i regel skall

utgöra 2 kronor för varje fulla 100 kronor av värdet. Detta må jämlikt

10 § 1 mom. samma förordning icke upptagas lägre än nästföregående

årets taxeringsvärde men skall beräknas efter den i penningar bestämda

köpeskillingen, så framt denna överstiger nämnda värde.

Ifrågavarande stämpelavgift, som tidigare under lång tid utgått med

60 öre — för aktiebolag m. fl. 1 krona 20 öre — för 100 kronors värde, höjdes

vid 1917 års riksdag till nuvarande belopp, vilken höjning närmast var

föranledd av ökat behov av statsinkomster. Samtidigt infördes emellertid

en bestämmelse, att örn köpare av fastighet vore svensk medborgare,

som icke under nästföregående året taxerats till inkomst- och förmögen

hetsskatt för minst 1,800 kronor, köpeavhandlingen skulle, där egendomens

värde icke överstege 5,000 kronor, förses med stämpel av allenast

60 öre samt, om värdet överstege 5,000 kronor men icke 8,000 kronor, med

stämpel av 80 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Detta

särskilda stadgande upphävdes enligt beslut av 1921 års riksdag med hänsyn

till dess ringa betydelse samt vissa svårigheter vid tillämpningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 7 samt. 13 haft. (Nr 10 ) 1

Utskottet.

Gällande bestämmelser

och deras tillkomst.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 19,

Förenämnda bestämmelse i stämpelförordningen angående beräkning:

av egendoms värde härrör i huvndsak från mitten av 1800-talet.

Såsom framgår av förestående redogörelse bär stämpelavgiftens böjning

till nuvarande belopp föranletts av statsfinansiella skäl. Av enahanda

skäl anser utskottet i nu rådande läge en sänkning av stämpelavgiften

icke böra ifrågakomma.

Vad angår förslaget, att fast egendoms värde skulle vid stämpelbeläggning

av köpeavbandling alltid beräknas efter taxeringsvärdet, även där

köpeskillingen överstiger detta värde, vill utskottet framhålla, att det

måste anses riktigt, att såsom norm för stämpelns beräkning lägges den

avtalade köpeskillingens storlek. Även örn i ett stort antal fall köpeskillingen

och taxeringsvärdet icke mera avsevärt skulle divergera, inträffar

dock icke sällan, att försäljningssumman avsevärt överstiger

taxeringsvärdet. Framför allt gäller detta, där fastighet undergått

förändring exempelvis genom nybyggnad efter den tidpunkt taxeringsvärdet

avser. Att i sådana fall låta sistnämnda värde vara avgörande

för stämpelplikten torde icke vara rimligt.

Utskottet får för övrigt erinra örn att 1929 års riksdag i skrivelse nr

314 bland annat anhållit, att Kungl. Majit ville verkställa en allmän revision

av stämpellagstiftningen, i vad densamma avser avgifter, som utgå

enligt 8 § stämpelförordningen. Vid denna revision torde säkerligen

bestämmelserna örn stämpelavgiften för köpeavbandling i fråga örn fast

egendom komma att uppmärksammas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 245 av herrar Joban August Larsson

och Pålsson, örn sänkning av stämpelavgiften vid

köp av fast egendom, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Bergman, Björnsson, Jönsson i Slätåker,

Lövgren i Nyborg, Olsson i Ramsta, Björklund, Lithander, Olsson i Gävle,

Wahlmark, Forssberg, Andersson i Boda, Sjödahl, Ericson i Boxholm, Laurén,

Heiding, Larson i Tönnersa och Svedberg.

320828. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.