Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.

1932-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:21, Betänkande, i anledning av väckt motion angående påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

5

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 123, har herr Lundquist i Rotebro m. 11. hemställt, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning

angående lämpligheten av att fastighetsskatt skall utgöras lör sådana

begravningsplatser, som äro belägna utanför territoriella området

lör den ägande kommunen eller församlingen, samt örn framläggande för

1933 års riksdag av de förslag i ärendet, vartill utredningen kan giva anledning».

Beträffande motiveringen till detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen den 28 september 1928 undantagas

från skatteplikt till kommunal fastighetsskatt staten samt kommun

eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser.

Vidare stadgas i 54 § d) nämnda lag frihet från skyldighet

att erlägga kommunal inkomstskatt för ägare av fastighet, varom förmäles

i 5 § 1 morn., i fråga örn inkomst av fastigheten genom dess begagnande

för de i detta morn. avsedda ändamål.

Ifrågavarande stadganden överensstämma med dem, som gällde före

1928 års kommunalskattelags tillkomst.

I anledning av propositionen nr 102 till 1927 års riksdag med förslag till

kommunalskattelag m. m., vilket förslag icke avsåg ändrade bestämmelser

i förevarande avseende, väcktes bland annat inom andra kammaren

en motion, nr 356, vari yrkades — under hänvisning till att Stockholms

stads norra begravningsplats upptoge ett stort område av Solna kommun

— att fastighetsskatt skulle utgöras för sådana begravningsplatser, vilka

vore belägna utanför territoriella området för den kommun eller församling,

som vore ägare till begravningsplatsen. Första särskilda utskottet,

Utskottet

Gällande

bestämmelser.

1927 åra riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

sorn. hade kommunalskattefrågan till behandling, anförde i sitt utlåtande

nr 1 följande med avseende å nämnda motion:

»Utskottet vill för sin del vitsorda, att det måste anses innebära ett

missförhållande, när en större del av en kommuns område utgöres av

skattefria fastigheter, men vill å andra sidan uttala, att hänvisningen

till det berörda fallet icke synes utgöra tillräcklig motivering att frångå

den enligt utskottets förmenande i och för sig riktiga principen, att

begi a vningsplatser ej äro underkastade skatteplikt. Enligt motionens utformning.

skulle skatt träffa allenast sådana begravningsplatser, som äro

belägna inom främmande kommuns territorium. Den omständigheten,

att en kommun har anordningar av annat slag, exempelvis sjukvårdsinrättningar,

för vilka skattefrihet åtnjutes, belägna i en annan kommun

inverkar emellertid ej pa Dagan örn dessas skattefrihet. Örn vare sig en

begravningsplats eller en sjukvårdsinrättning gjordes skattskyldig till

den andra kommunen, skulle densamma komma att uppföras i fastighetslängden

för skattepliktiga fastigheter och bliva underkastad skatt till

vägdistrikt, landsting m. m. Ett dylikt resultat, som ej utan ett invecklat

förfaringssätt kan förekommas, är icke tilltalande. Utskottet kan fördenskull

icke tillstyrka bifall till motionen i fråga. Det må erinras, att

örn på en begravningsplats skulle finnas byggnader, som ej användas för

begiavllingsplatsens behov, dessa torde utgöra egna taxeringsenheter,

varför skattefriheten ej avser även sådana byggnader.»

I anslutning till den ståndpunkt, som intagits av det särskilda utskottet,

upptogos i 1928 års kommunalskattelag, såsom redan nämnts, ifrågavarande

bestämmelser i stort sett oförändrado i förhållande till de förut

gällande.

I den föreliggande motionen, liksom i omförmälda motion vid 1927 års

riksdag, åberopas särskilt, att Stockholms stads norra begravningsplats

är belägen inom Solna socken. Det göres gällande, att begravningsplatsen

i fråga årligen lämnar Stockholms stad en betydande inkomst. Skattefriheten

för detta område innebure ett gynnande av en stor ekonomiskt

bärkraftig kommun på en svagares bekostnad.

På sätt 192/ års kommunalskatteutskott anfört får det ur principiell

synpunkt anses riktigt, att begravningsplatser ej äro underkastade skatteplikt.

Motionärerna hava emellertid förmenat, att denna skattefrihet

missbrukats, samt uppgivit, att i ett särskilt fall en stad skulle berett sig

betydande överskott å en staden tillhörig, inom annan kommun belägen

begravningsplats. Enligt vad utskottet inhämtat hava dock i åsyftade

fall de verkliga överskotten betydligt understigit de av motionärerna

uppgivna. Då vidare nämnda plats endast täcker en del av stadens behov

av begravningsplatser samt staden årligen tillskjuter avsevärda belopp

för dessa, är det uppenbart, att något förvärvssyfte icke förelegat,

även örn ifrågakomna begravningsplats hittills synes hava lämnat överskott.

Vad motionärerna anfört bör därför enligt utskottets mening icke

föranleda ändring av gällande bestämmelser i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 123 av herr Lundquist i Rotebro

m. fl., angående påförandet av fastighetsskatt för

vissa begravningsplatser, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Boman, Bergman, Aström, Jönsson i Slätåker,

Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta,

Björklund, Lithander, Olsson i Gävle, Wahlmark, Forssberg, Andersson i Boda,

Hjalmarsson, Sjödahl, Ericson i Boxholm, Heiding och Svedberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.