Betänkande, i anledning av väckt motion angående påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.
1932-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1932:21, Betänkande, i anledning av väckt motion angående påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
5
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 10 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående
påförandet av fastighetsskatt för vissa begravningsplatser.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 123, har herr Lundquist i Rotebro m. 11. hemställt, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning
angående lämpligheten av att fastighetsskatt skall utgöras lör sådana
begravningsplatser, som äro belägna utanför territoriella området
lör den ägande kommunen eller församlingen, samt örn framläggande för
1933 års riksdag av de förslag i ärendet, vartill utredningen kan giva anledning».
Beträffande motiveringen till detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt 5 § 1 mom. b) kommunalskattelagen den 28 september 1928 undantagas
från skatteplikt till kommunal fastighetsskatt staten samt kommun
eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser.
Vidare stadgas i 54 § d) nämnda lag frihet från skyldighet
att erlägga kommunal inkomstskatt för ägare av fastighet, varom förmäles
i 5 § 1 morn., i fråga örn inkomst av fastigheten genom dess begagnande
för de i detta morn. avsedda ändamål.
Ifrågavarande stadganden överensstämma med dem, som gällde före
1928 års kommunalskattelags tillkomst.
I anledning av propositionen nr 102 till 1927 års riksdag med förslag till
kommunalskattelag m. m., vilket förslag icke avsåg ändrade bestämmelser
i förevarande avseende, väcktes bland annat inom andra kammaren
en motion, nr 356, vari yrkades — under hänvisning till att Stockholms
stads norra begravningsplats upptoge ett stort område av Solna kommun
— att fastighetsskatt skulle utgöras för sådana begravningsplatser, vilka
vore belägna utanför territoriella området för den kommun eller församling,
som vore ägare till begravningsplatsen. Första särskilda utskottet,
Utskottet
Gällande
bestämmelser.
1927 åra riksdag.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
sorn. hade kommunalskattefrågan till behandling, anförde i sitt utlåtande
nr 1 följande med avseende å nämnda motion:
»Utskottet vill för sin del vitsorda, att det måste anses innebära ett
missförhållande, när en större del av en kommuns område utgöres av
skattefria fastigheter, men vill å andra sidan uttala, att hänvisningen
till det berörda fallet icke synes utgöra tillräcklig motivering att frångå
den enligt utskottets förmenande i och för sig riktiga principen, att
begi a vningsplatser ej äro underkastade skatteplikt. Enligt motionens utformning.
skulle skatt träffa allenast sådana begravningsplatser, som äro
belägna inom främmande kommuns territorium. Den omständigheten,
att en kommun har anordningar av annat slag, exempelvis sjukvårdsinrättningar,
för vilka skattefrihet åtnjutes, belägna i en annan kommun
inverkar emellertid ej pa Dagan örn dessas skattefrihet. Örn vare sig en
begravningsplats eller en sjukvårdsinrättning gjordes skattskyldig till
den andra kommunen, skulle densamma komma att uppföras i fastighetslängden
för skattepliktiga fastigheter och bliva underkastad skatt till
vägdistrikt, landsting m. m. Ett dylikt resultat, som ej utan ett invecklat
förfaringssätt kan förekommas, är icke tilltalande. Utskottet kan fördenskull
icke tillstyrka bifall till motionen i fråga. Det må erinras, att
örn på en begravningsplats skulle finnas byggnader, som ej användas för
begiavllingsplatsens behov, dessa torde utgöra egna taxeringsenheter,
varför skattefriheten ej avser även sådana byggnader.»
I anslutning till den ståndpunkt, som intagits av det särskilda utskottet,
upptogos i 1928 års kommunalskattelag, såsom redan nämnts, ifrågavarande
bestämmelser i stort sett oförändrado i förhållande till de förut
gällande.
I den föreliggande motionen, liksom i omförmälda motion vid 1927 års
riksdag, åberopas särskilt, att Stockholms stads norra begravningsplats
är belägen inom Solna socken. Det göres gällande, att begravningsplatsen
i fråga årligen lämnar Stockholms stad en betydande inkomst. Skattefriheten
för detta område innebure ett gynnande av en stor ekonomiskt
bärkraftig kommun på en svagares bekostnad.
På sätt 192/ års kommunalskatteutskott anfört får det ur principiell
synpunkt anses riktigt, att begravningsplatser ej äro underkastade skatteplikt.
Motionärerna hava emellertid förmenat, att denna skattefrihet
missbrukats, samt uppgivit, att i ett särskilt fall en stad skulle berett sig
betydande överskott å en staden tillhörig, inom annan kommun belägen
begravningsplats. Enligt vad utskottet inhämtat hava dock i åsyftade
fall de verkliga överskotten betydligt understigit de av motionärerna
uppgivna. Då vidare nämnda plats endast täcker en del av stadens behov
av begravningsplatser samt staden årligen tillskjuter avsevärda belopp
för dessa, är det uppenbart, att något förvärvssyfte icke förelegat,
även örn ifrågakomna begravningsplats hittills synes hava lämnat överskott.
Vad motionärerna anfört bör därför enligt utskottets mening icke
föranleda ändring av gällande bestämmelser i ämnet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 123 av herr Lundquist i Rotebro
m. fl., angående påförandet av fastighetsskatt för
vissa begravningsplatser, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Boman, Bergman, Aström, Jönsson i Slätåker,
Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta,
Björklund, Lithander, Olsson i Gävle, Wahlmark, Forssberg, Andersson i Boda,
Hjalmarsson, Sjödahl, Ericson i Boxholm, Heiding och Svedberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.