Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen.

1932-03-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:22, Betänkande, i anledning av väckt motion om visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Utskottet.

Gällande

bestämmelser

och deta» tillkomst.

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 10 1. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 229, hava herrar Laurén och Alströmer hemställt, att riksdagen

måtte besluta följande tillägg till 75 § taxeringsförordningen den 28 september

1928:

»Anser länsstyrelsen så lämpligt, må den, efter hörandet av en inkallad

mindre delegation än i första stycket av denna paragraf avses, eller med

ledning av på annat sätt införskaffade upplysningar, upprätta de i andra

stycket här ovan omförmälda uppgifter.»

Jämlikt 28 § förordningen den 28 oktober 1910 örn taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering sådant detta författningsrum lydde enligt

förordning den 1 juli 1918 ägde länsstyrelse att årligen, där så ansågs erforderligt,

från varje taxeringsnämnd i länet eller viss del därav kalla

antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde ledamoten att

sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för förberedande

överläggningar rörande taxeringsarbetet.

1923 års taxeringssakkunniga anförde, att till följd av detta stadgande

sammanträden plägat hållas i vissa län årligen, i andra län åter ett eller

annat år, då omfattande ändringar av beskattningslagarna eller andra

omständigheter därtill föranlett. Då erfarenheterna från dessa sammanträden

varit uteslutande goda, ansågo de sakkunniga dylika möten fortfarande

böra äga rum, varemot tillräcklig anledning att göra dem obligatoriska

icke förefanns, utan skulle det ankomma på länsstyrelsens beprövande,

när möte skulle hållas.

Gällande bestämmelser i ämnet inrymmas i 75 § taxeringsförordningen.

Dessa avvika så till vida från de äldre, att länsstyrelse tillerkänts rätt att

till sammanträde kalla förutom ordföranden högst två andra ledamöter

från varje taxeringsnämnd ävensom särskilda sakkunniga för lämnande

av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder

för befordrande av en likformig och rättvis taxering samt åt spörsmål,

som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöran
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 9

•deri av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående

arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Avskrifter av det vid sådant sammanträde förda protokollet skola en

ligt 75 § andra stycket tillställas ordförandena i taxeringsnämnderna.

De personer, som inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar

eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet, äga enligt 145 §

taxeringsförordningen att för inställelsen åtnjuta, örn de äro bosatta å annan

ort än sammanträdesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträdes-

som resedagar med sexton kronor örn dagen och övrig resekostnadsersättning

enligt vad som pä grund av allmänna resereglementet utgår

till nämndeman samt, örn de äro bosatta å sammanträdesorten, trakta - mentsersättning med tolv kronor örn dagen.

I motionen har anförts, att kostnaden för de i 75 § taxeringsförordningen

omnämnda sammanträdena syntes uppgå till rätt avsevärda belopp och

att det förefölle som om huvudsakliga ändamålet med desamma — upprättande

av förslag till värden å de naturaförmåner som inginge i de

taxeringsbara intäkterna — skulle kunna vinnas på ett billigare sätt. Detta

kunde enligt motionärernas förmenande ske antingen genom inkallande

av en mindre delegation eller, efter inhämtade upplysningar, av länsstyrelsen

själv. Undantag häri syntes endast erfordras de år, då väsentligare

ändringar i skattelagarna krävde ett mera allmänt klarläggande av deras

nya innebörd. Motionärernas förslag avser att åt länsstyrelserna giva

rätt till en friare tolkning av ifrågavarande författningsrum.

För att erhålla en uppfattning örn, huru ifrågavarande rätt att hålla

sammanträden med ordförandena och vissa ledamöter av taxeringsnämnderna

tillämpats, har utskottet från riksräkenskapsverket samt från åtskilliga

länsstyrelser införskaffat upplysningar. Av dessa uppgifter framgår,

att kostnaderna för sammanträdena uppgått under år 1930 till icke

fullt 20,000 kronor samt år 1931 till omkring 17.300 kronor. I dessa utgifter

hava inräknats tryckningskostnader och ersättningar till sakkunniga

m. m. år 1930 till belopp av nära 1,300 kronor och år 1931 till belopp

av cirka 2,000 kronor. Vidare framgår av uppgifterna, att år 1931 för

Överståthållarämbetet och sju länsstyrelser några dylika kostnader icke

uppkommit samt att för envar av fyra länsstyrelse)- kostnaderna understigit

100 kronor.

Enligt utskottets uppfattning föreligger redan med nuvarande avfattning

av 75 § taxeringsförordningen möjlighet för länsstyrelse att till

sammanträde inkalla endast ett mindre antal av de i författningsrummet

avsedda personerna eller att helt underlåta att hålla dylikt sam

manträde. 1 sistnämnda fall får det anses obetaget för länsstyrelse

att på annat lämpligt sätt söka vinna det med sammanträdena avsedda

syftet d. v. s. att befordra en likformig och rättvis taxering. Då de

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. lii haft fFörslag nr 20- 22) 2

Motionen.

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

inhämtade uppgifterna synas giva vid handen, att åtminstone flertalet

länsstyrelser tolkat bestämmelserna på nu angivet sätt, har utskottet saknat

anledning att biträda förslaget örn ett tillägg till stadgandena i 75 §

nämnda förordning.

Motionärernas syfte att åstadkomma besparingar är likväl förtjänt att

beaktas. Även örn beträffande flertalet länsstyrelser kostnaderna varit

obetydliga, framgår dock att i vissa län jämförelsevis stora belopp använts

för nämnda sammanträden. Utskottet har därför velat framhålla angelägenheten

av att de åtgärder, som vidtagas för vinnande av det i 75 § angivna

syftet, icke göras mera omfattande eller kostsamma än vad som

kan anses för ändamålet behövligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 229 av herrar Laurén och Alströmer,

örn visst tillägg till 75 § i taxeringsförordningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 21.

»20869. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.