Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen om skogsaccis.

1932-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:29, Betänkande, i anledning av väckta motioner om viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen om skogsaccis.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

Sr

29.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1932 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen om skogsaccis.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet ltånvisade motioner, nr 181

i första kammaren av herr Tjällgren och nr 239 i andra kammaren av herr

Persson i Trången m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av anvisning till 5 § lagen örn skogsaccis (Sv. F. nr 377, 1928), att

därav tydligt framgår att med ort icke skall avses större område än taxeringsdistrikt.

»

Beträffande motiveringen till detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 181 i

första kammaren.

Enligt lagen örn skogsaccis den 28 september 1928 (nr 377) skall vid avverkning

av skog — med undantag för husbehovsvirke — till den kommun,

inom vilken skogen är belägen, för det avverkade virket utgöras skogsaccis

att utgå i förhållande till virkets genom taxering fastställda rotvärde

(1 §). Skogsaccis skall erläggas av avverkaren (7 §).

I fråga örn utgörande av skogsaccis anses, såsom regel, virke vara avverkat,

då det blivit så tillrett och upplagt, att uppmätning av detsamma

kan ske på i orten vanligt sätt (3 §).

Rotvärdet å skattepliktigt virke skall beräknas efter ortens pris vid den

tid, då virket är att anse såsom avverkat (5 §).

Under det att sistnämnda bestämmelse i 5 § av 1928 års lag örn skogsaccis

överensstämmer med motsvarande stadgande i förut gällande lag i

ämnet, har genom 1928 års lag tillkommit en anvisning rörande bestämmandet

av avverkat virkes rotvärde. Denna anvisning till o § innehallei

bland annat följande:

Avverkat virkes rotvärde skall bestämmas med hänsyn till virkesprisen

å avverkningsorten. Har det avverkade virket sålts å rot och har avverkningen

ägt rum i omedelbar anslutning till försäljningen, bör det härvid

åsätta priset kunna ligga till grund för prissättningen vid taxeringen, så
Bihang

lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 23 haft. (Nr 29.)

Utskottet.

Gällande

bestämmelser.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

vula ej särskilda omständigheter föranlett, att det åsätta priset skilt sig

från det å orten normala. Har virket ej sålts å rot, eller är virket att en3.

§ anse såsom avverkat först så lång tiel efter försäljningen, att ändling

i prisförhållandena därefter ägt rum, eller hava särskilda omständigheter

föianlett, att det åsätta priset skilt sig från det å orten normala,

skall rotvärdet beräknas efter det pris, som liknande virke i liknande avsättningsläge,

köpt eller salt a rot, skäligen bort betinga vid den tid, då

det är att anse som avverkat. Härvid hör märkas, att under en och samma

avverkningsperiod prisen kunna vara varierande. Emellertid kan det inhäfta,

att representativa försäljningar av virke å rot icke förekomma å

avverkningsorten. I sådant fall kan en grund för uppskattning av rotvärdet

vinnas genom att utgå från försäljningspriset för sådana virkessortiment,

varom är fråga, å det närmast belägna ställe (vattendrag, järnvägsstation

eller dylikt), dit virket föres och där virkespris sättas eller

eljest bestämda pris a virke betalas, varefter från nämnda försäljningspris

avdragas kostnaderna för fällning, tillredning, utforsling och inmätning

av samma sortiment, allt under förutsättning, att nämnda pris och

kostnader kunna anses vara för liknande förhållanden representativa. Härvid

är dock att märka, att vid en sådan beräkning allenast sådana avverknings-

och transport- med flera kostnader, som direkt sammanhänga med

avverkningen och utdrivningen, få avdragas, men däremot icke av avverkningens

storlek mer eller mindre oberoende kostnader för förvaltning,

skogsvård, bevakning med flera dylika allmänna omkostnader. Avdrag

får ske för på vederbörande virkesparti belöpande beräknad skogsaccis och

skogsvårdsavgift men ej för kostnad för uppskattning av virke på rot eller

för stämpling av virket.

Motionärerna hava ansett, att formuleringen av ifrågavarande anvisningvisat

sig mindre lycklig, enär olika meningar gjort sig gällande rörande

vad som skall avses med avverkningsort. De hava såsom exempel hänvisat

till ett fall, där en virkesförsäljare av taxeringsnämnd taxerats till skogsaccis

för ett visst rotvärde, vilket fastställts efter det faktiskt uppburna

försäljningspriset och enligt samma grunder som för övriga virkesförsäljare

inom taxeringsdistriktet, men där prövningsnämnden efter yrkande

av virkesförsäljaren nedsatt värdet i överensstämmelse med de lägre virkespriser,

som varit gängse inom vederbörande flottningsområde, omfattande

ett flertal taxeringsdistrikt. Motionärerna liava ansett uttrycket

»ort» icke böra tilläggas så vidsträckt betydelse som här skett.

Av innehållet i anvisningarna till 5 § lagen örn skogsaccis synes framgå,

att virkets rotvärde i och för taxering avsetts skola beräknas efter ett vid

förhandenvarande omständigheter normalt pris inom orten. Därvid hava

olika uppskattningsmetoder angivits att tillämpas under skilda förutsättningar.

Örn virke sålts å rot, skall, därest avverkningen ägt rum i

omedelbar anslutning till försäljningen, köpeskillingen kunna läggas till

grund för prissättningen vid taxeringen. Huruvida i det av motionärerna

åsyftade fallet sådana förutsättningar förelegat, att sistnämnda upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 3

skattningsmetod skäligen bort anlitas, låter sig emellertid icke avgöra

med de i motionerna lämnade uppgifterna.

Motionärerna hava icke heller i det av dem framställda yrkandet berört

sistnämnda spörsmål utan inskränkt sig till att föreslå, att i förevarande

sammanhang med ort icke skall avses större område än taxeringsdistrikt.

Oavsett att prisförhållandena icke alltid äro enhetliga inom ett på dylikt

sätt avgränsat område, kan mot förslaget erinras, att motionärerna icke

synas hava beaktat de fall, där representativa försäljningar icke förekommit

inom ett sådant område. Enligt utskottets mening måste den i anvisningarna

för dylika fall förordade uppskattningsmetoden — eller att till

grund för virkesvärdets bestämmande skall läggas försäljningspriset för

virke å det närmast belägna ställe, exempelvis vattendrag, dit virket föres

och där virkespris sättas eller eljest bestämda pris å virke betalas — anses

ändamålsenlig. Ett på sådant sätt bestämt normalt försäljningspris kan

uppenbarligen gälla ett vida större område än ett taxeringsdistrikt såsom

en ådal eller ett flottningsdistrikt eller del därav. Även örn det område,

inom vilket ett enhetligt pris gäller, har större omfattning än taxeringsdistriktet,

bör därför enligt utskottets mening det sålunda beräknade representativa

priset kunna läggas till grund för taxering av virke, avverkat

inom någon del av ifrågakomna område. Framhållas bör, att de olikheter,

som kunna råda i fråga örn skilda avverkningsplatser beträffande

avstånd till vattendrag och uppsamlingsställe m. m., neutraliseras genom

bestämmelsen, att avdrag är medgivet för avverknings- och transport- med

flera kostnader, som direkt sammanhänga med avverkningen och utdrivningen.

Då sålunda den av motionärerna föreslagna lagändringen icke

torde kunna leda till en mera rättvis värdesättning vid virkestaxeringen,

har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionerna.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:181 av herr Tjällgren

samt II: 239 av herr Persson i Trången m. fl.,

örn viss ändring i anvisningen till 5 § i lagen örn skogsåns,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Härvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Barg, Boman, lilieson i Oberga, Björnsson, Jönsson

i Slätåker, .Iönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Olsson i Hamsta, Björklund,

Lithander, Nilsson i Hörby, Forssberg, Hjalmarsson, Larsson i Örbyhus, Sjödahl,

Ericson i Boxholm, Werner, Heiding, Johansson i Krogstorp och Blomquist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.