Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning av rätten för skattskyldig att sammanföra inkomster från olika verksamhetsgrenar till en och samma förvärvskälla.

1932-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:36, Betänkande, i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning av rätten för skattskyldig att sammanföra inkomster från olika verksamhetsgrenar till en och samma förvärvskälla.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1932 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

ytterligare begränsning av rätten för skattskyldig

att sammanföra inkomster från olika verksamhetsgrenar

till en och samma förvärvskälla.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Andersson i Ensjön m. fl. väckt,

till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 234, har hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn skyndsam utredning

angående en ytterligare begränsning i rätten för skattskyldiga att med

stöd av bestämmelsen i kommunalskattelagen 18 § c) sammanföra inkomster

från olika verksamhetsgrenar till en och samma förvärvskälla

och till riksdagen avgiva det förslag, vartill utredningen kan giva anledning».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 57 § 1 mom. gällande kommunalskattelag skall skatt för in- Utskottet,

komst av rörelse utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast Gällande iedriftställe.

Därest rörelseidkare, mellan vilka intressegemenskap råder stammelser(moder-

och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning),

vid affärer sinsemellan genom åsättande av högre eller lägre pris

än de i allmänhet gällande eller andra liknande åtgärder åstadkommit,

att inkomst av deras rörelse i avsevärd man redovisats inom annan

kommun än den, där inkomsten skulle redovisats, örn intressegemenskap

icke förefunnits, skall såsom beskattningsort för den rörelseidkare, hos

vilken för hög inkomst sålunda redovisats, beträffande skälig del av hans

inkomst gälla den kommun, där den andre rörelseidkaren skulle utgjort

skatt för inkomsten, örn normal prissättning tillämpats (57 § 3 morn.).

Förlust å särskild förvärvskälla må avräknas endast från sådan inkomst,

som skall tagas till beskattning i den kommun, till vilken den

förlustbringande förvärvskällan är att hänföra. Såsom skäl härför har

1921 års kommuinalskattekommitté anfört, att den skattskyldiges intresse

skäligen kunde och borde åtminstone så tillvida underordnas kommunens

beskattningsintresse, att kommunen ej ginge miste örn sin beskatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 30 haft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

långslätt till skattskyldigs inom kommunen befintliga beskatta ingsföremål

av den anledning, att förvärvskälla inom annan kommun, som råkat

vara i samma skattskyldigs liand, lämnat negativt resultat. Kommittén

bade därför stannat vid att såsom princip uppställa, att varje kommun

skall utgöra ett självständigt slutet beskattningsområde. Detta innebure,

att inkomstberäkningen för den skattskyldige skulle verkställas

särskilt för varje kommun och avse bans inom kommunen förefintliga

förvärvskällor utan hänsyn till sådana förvärvskällor, som han kunde hava

haft inom annan kommun. Vore en förvärvskälla lokaliserad till flera

kommuner —- såsom fallet ofta vore nied rörelse — borde underskott å sådan

förvärvskälla uppdelas mellan kommunerna efter samma regler, som, därest

förvärvskällan i stället lämnat inkomst, skolat tillämpas för fördelning

av inkomster till beskattning inom de olika kommunerna, och vad som härvid

av underskottet folie å varje särskild kommun borde avdragas från

den skattskyldiges inkomster av övriga, till samma kommun hänförliga

inkomstkällor.

För tillgodoseende av kommunens rätt att beskatta inkomsten från

värjo förvärvskälla, som är hänförlig till kommunen, är det uppenbarligen

av vikt, att särskilda förvärvskällor i samma innehavares hand

noggrant avgränsas från varandra. Ej minst gäller detta f örvär v sgruppen

rörelse. Särskilda föreskrifter hava jämväl meddelats i anvisningarna

till 18 § kommunalskattelagen, huruvida flera av samma person bedriv^

na rörelsegrenar skola anses såsom en förvärvskälla eller icke, och dessa

anvisningar upptaga i huvudsak följande bestämmelser:

Äro de särskilda slagen av förvärvsverksamhet till arten helt olika

och utan något egentligt inre sammanhang, såsom oftast är fallet örn

någon drivit exempelvis både diversehandel och rederirörelse eller både

bagerirörelse och mekanisk verkstad, äro dessa att anse som särskilda

förvärvskällor. Verksamhetens särskilda grenar framträda bär såsom

ekonomiskt sett särskilda företag, oavsett att företagaren eller hans representant

naturligtvis har överinseendet och ledningen av det hela. Örn

bokföringen är gemensam eller icke, är av underordnad betydelse.

Annorlunda ligger saken, örn de olika förvärvsgrenarna framträda såsom

ett enhetligt företag, i det att den ena rörelsegrenen i större grad är

beroende av eller understödjer den andra och förvärvsgrenarna alltså

sinsemellan förete ett inre sammanhang. För att ett dylikt inre sammanhang

skall anses föreligga är det ej tillräckligt, att ledningen är gemensam,

utan erfordras därjämte, att viss gemensamhet i övrigt skall

föreligga. Vad som jämte gemensamhet i ledningen vanligast konstituerar

ett enhetligt företag torde vara gemensamheten i verksamhetsart.

Sådan kan föreligga, förutom då verksamheten är av fullt likartad beskaffenhet,

när det är vanligt, att de olika slag äv verksamhet, som i det

särskilda fallet föreligga, drivas tillsammans (t. ex, bruksrörelse), eller

då den ena verksamheten avser att förädla eller eljest tillgodogöra sig

den andra verksamhetens produkter eller ock då de olika rörelsegrenarna

antingen i olika avseenden tillvarataga och förädla råämnen eller produkter

från en gemensam källa eller leverera råämnen eller-produkter

till en gemensam tredje rörelsegren. Men det inre sammanhanget kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3

även vara beroende av, förutom gemensamhet i ledningen, gemensamhet

i driftkostnader. Gemensamhet i driftkostnader är förhanden, då sådana

utgifter, som omedelbart avse själva driften, de egentliga driftutgifterna,

äro med varandra så förbundna, att en uppdelning av dem på de olika

rörelsegrenarna praktiskt taget icke låter sig tillförlitligen utföras. Härvid

är emellertid icke att räkna med kontorskostnader och andra dylika

kostnader, vilka, utan att i stort sett missvisande resultat uppkommer,

kunna fördelas å de olika verksamhetsslagen efter omsättningens eller

bruttoavkastningens storlek eller dyl. Inre sammanhang föreligger däremot

trots gemensam ledning och likhet i verksamhet i regel icke, därest

företagen äro i huvudsak oberoende av varandra i fråga örn anskaffning

av råvaror och tillika i huvudsak avse att tillgodose skilda kretsar av

avnämare.

I motionen har anförts, att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds

intäkter under de senare åren härflutit från gruvrörelse, järnvägsdrift

och rederirörelse samt utdelning å aktier, företrädesvis från

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag ävensom under åren 1928—1931 i

form av royalty från sistnämnda bolag, vilken inkomst dock icke komme

att utgå efter den 1 oktober 1932. Genom ett den 26 november 1931

meddelat utslag i fråga örn trafikbolagets taxering år 1928 hade regeringsrätten

funnit bolagets gruvdrift samt dess rederiverksamhet böra i

beskattningshänseende betraktas såsom en och samma rörelse och genom

utslag den 31 november 1931 hade regeringsrätten ansett bolagets inkomst

av gruvdrift i Grängesberg och Stråssa, av järnvägsdrift och rederiverksamhet

samt intäkt av royalty hava härflutit ur en och samma

förvärvskälla.

De av trafikbolaget trafikerade järnvägslinjerna hade tillkommit för

att fylla ett allmänt trafikbehov, långt innan export av järnmalm från

Grängesberg påbörjats. Gruvdriften i Grängesberg hade varken varit

eller vore nödvändig för järnvägsdriftens uppehållande. Gruvrörelsen

och järnvägsdriften måste därför betraktas som tva förvärvsgrenar i

samma ägares hand, vilka icke vore så intimt förbundna, att de kunde

anses utgöra en gemensam förvärvskälla.

Trafikbolagets malmflotta hade i första hand tillkommit med hänsyn

till malmexporten från de lappländska gruvfälten, vilka bearbetades av

KiiruD abolaget, och fartygen ginge i malmfrakt nästan uteslutande på

Narvik och Luleå. Trafikbolagets utskeppning från Oxelösund av malm

från Grängesberg uppgick år 1927 till 958,552 ton, därav 256,762 ton utskeppats

med bolagets fartyg, motsvarande cirka 8.02 procent av flottans

totala transportförmåga. Därest för transport av den vid Grängesberg

brutna och från Oxelösund utskeppade malmen uteslutande använts

bolagets fartyg, skulle icke mer än omkring 30 procent av

tonnagets transportförmåga härför tagits i anspråk. Da största delen av

transportflottan anskaffats under kriget och åren närmast därefter, vörö

anskaffningskostnaderna mycket höga, vilket föranledde, att befrakt
-

t

Motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

V ttkottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

ningsinkomsterna icke förslogo att täcka vid taxeringen medgivna avdrag

för värdeminskning. Genom att gruvdriften och rederirörelsen betraktades

som en förvärvskälla, täcktes förlusten på rederirörelsen av

intäkten från gruvdriften, varigenom den kommun, där gruvdriften huvudsakligen

utövades, uppenbarligen missgynnades. Till följd av att trafikbolaget

erhölle sin intäkt från de lappländska gruvorna i form av

utdelning å aktier, bade denna inkomst icke kommit att bära någon del

av förlusten å rederirörelsen.

Då de av regeringsrätten meddelade utslagen komme att medföra bekymmersamma

konsekvenser för den kommun samt det väghållningsdistrikt

och landsting, som direkt berördes, samt besluten helt säkert

komme att i allmänhet verka prejudicerande vid kommunalskattelagens

tillämpning, funno motionärerna angeläget, att den avvägning av kommunernas

skatteintresse och näringsidkarnas krav på rörelsefrihet i

skattehänseende, som vore inrymd i 18 § kommunalskattelagen, bleve

föremål för förnyad och skyndsam utredning.

Såsom en huvudprincip vid den kommunala beskattningen har uppställts,

att varje kommun skall utgöra ett självständigt slutet beskattningsområde

och att till följd därav inkomstberäkningen för den skattskyldige

skall verkställas särskilt för varje kommun och avse hans inom kommunen

förefintliga förvärvskällor med bortseende från sådana förvärvskällor,

som han kan hava inom annan kommun. Till förekommande av att kommunens

beskattningsrätt påverkas därav, att den skattskyldige jämväl

innehar förvärvskällor, som äro hänförliga till annan kommun, är det nödvändigt

att olika förvärvskällor i samma innehavares hand noggrant avgiänsas

fran varandra. Detta gäller framför allt sådana förvärvsgrupper

som fast egendom och rörelse, till vilka kommunen tillerkänts beskattningsrätt,

därest de lokaliserats till kommunen, oberoende av inkomsttagarens

personliga förhållanden.

I fråga örn inkomst av rörelse innehöll icke bevillningsförordningen,

genom vilken den kommunala skatteplikten reglerades före år 1929,

några direkta bestämmelser till vägledning för bedömande, huruvida hos

en och samma skattskyldig förenade rörelsegrenar skulle utgöra en förvärvskälla

eller icke. Genom de i anvisningarna till 18 § kommunalskattelagen

lämnade föreskrifterna torde emellertid icke hava åsyftats att

införa någon nyhet i lagstiftningen utan allenast att i stort sett lagfästa

vid ifrågavarande tidpunkt gällande praxis å området. Mot de huvudgrunder,

på vilka anvisningarna bygga, har utskottet icke funnit anledning

till erinran. Anvisningarna få nämligen anses giva uttryck åt en

strävan att i tillbörlig utsträckning tillgodose kommunernas beskattningsmtresse

utan att därigenom de skattskyldigas berättigade intresse av att

med varandra sammanhängande eller likartade rörelsegrenar skola hänföras

till en förvärvskälla trätts för nära.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

5

Emellertid saknas i anvisningarna varje reglerande bestämmelse för sådana

fall, där två med varandra sammanhängande rörelsegrenar äro förenade

hos en skattskyldig, men rörelsen inom den ena grenen bedrives i en

väsentligt större omfattning än som varit erforderligt för att lämna den

andra grenen understöd samt förty i avsevärd utsträckning tjänar även

andra syften. Ett sådant förhållande kan uppkomma vare sig genom att den

understödjande verksamheten står i ett inre samband jämväl med en annan,

vanligen av den skattskyldige själv bedriven rörelse eller att sagda

verksamhet, förutom att tjäna en av den skattskyldige utövad rörelse,

i viss omfattning bedrives utan samband med någon särskild verksamhet.

Ett par exempel torde vara ägnade att klarlägga vad utskottet åsyftar.

Så kan inträffa, att ett en producent tillhörigt trafikföretag, som transporterar

av ägaren tillverkade varor till kunderna, i huvudsak tjänar att

tillfredsställa ett allmänt trafikbehov eller att tillika transportera varor

från ett företag, som saknar samband med förenämnda produktionsgren.

Ett likartat förhållande kan äga rum mellan ett produktions- och ett försäljningsföretag,

i det att de framställda varorna delvis försäljas genom

försäljningsföretaget, medan måhända större delen av dessa varor vinner

avsättning i annan ordning, eller försäljningsföretaget huvudsakligen handlar

med andra varor än de av ägaren själv producerade. Med de nu angivna

fallen sammanhänga i viss mån sådana, där två olika rörelsegrenar

förete ett inre samband med en tredje, men bedrivas helt oberoende av

varandra. Utskottet bortser givetvis från sådana fall, där en rörelse endast

bedrives såsom en biverksamhet till en annan, såsom förhållandet är,

då ett större handelsföretag upprättar egna fabriker eller verkstäder för

tillverkning av salubjudna varor.

Därest gemensamhet i förvärvskälla skulle anses föreligga, så snart två

rörelsegrenar endast i begränsad omfattning förete ett inre samband, komme

detta säkerligen att medföra betänkliga konsekvenser för kommunerna.

I det av motionärerna åberopade fallet har sålunda den av trafikbolaget

utövade rederirörelsen haft så stor omfattning, att rörelsen uppenbarligen

måste anses avsedd att i huvudsak tjäna andra syften än att transportera

av företaget självt bruten järnmalm. Ifrågavarande tonnage har nämligen

i vida större omfattning använts för transport av järnmalm från

de av ett dotterbolag till företaget bearbetade lappländska gruvorna än

från de trafikbolaget direkt tillhöriga. Därest jämväl de lappländska gruvorna

hade bearbetats av trafikbolaget, skulle givetvis större delen av

förlusten å rederirörelsen kommit att avräknas vid beräkningen av inkomsten

av dessa gruvor. Till följd av nu föreliggande förhållanden

åter hava de lappländska kommuner, inom vilka gruvrörelsen bedrivits,

gynnats i beskattningshänseende på bekostnad av den kommun, där bolagets

egen gruvrörelse utövats. Enligt utskottets mening måste det resultat,

vartill man sålunda kommit i beskattningsfrågan, anses strida mot ovannämnda

till grund för kommunalbeskattningen uppställda huvudprincip.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Därest spörsmålet begränsas att avse enbart det av motionärerna vidrörda

fallet, skulle ett avhjälpande av nämnda missförhållande tänkas

kunna ske efter olika linjer. Inom utskottet hava flera sådana varit föremål

för överläggning. En utväg vore att stadga, att, i den mån förlust

å en verksamhet hänförde sig till icke kommunalskattepliktig inkomst

genom utdelning å aktier, förlusten skulle, i likhet med vad redan nu

gäller i fråga om vissa ränteutgifter, kunna anses helt eller delvis belöpa

å utdelningen samt förty icke få avräknas vid bestämmandet av den kommunalskattepliktiga

inkomsten. En annan och ur den skattskyldiges synpunkt

måhända mera tillfredsställande lösning vore att vinna genom utvidgande

av området för den princip, som ligger till grund för berörda

i 57 § 3 mom. givna bestämmelse. En dylik utvidgning skulle kunna ske

medelst ett stadgande att, därest förlust uppkommit å en av ett företag,

ingående i en koncern, tillhörig rörelsegren, vilken rörelsegren står i ett

inre samband icke endast med en annan av företaget utövad verksamhet

utan även med en rörelse, som bedrivits av ett annat jämväl i koncernen

ingående företag, så stor del av inkomsten av sistnämnda företags

verksamhet, som motsvarade den därå hänförliga delen av förlusten, skulle

taxeras i kommun, där förstnämnda verksamhet lokaliserats. Ingendera

av dessa utvägar torde emellertid komma att undanröja alla de olägenheter,

som med beaktande av frågan i hela dess vidd kunna tänkas uppkomma.

Det synes därför önskvärt, att de i anvisningarna till 18 § lämnade

föreskrifterna kompletteras så, att bestämmelse lämnas för sådana

fall, där visserligen intressegemenskap råder mellan två rörelsegrenar,

men den understödjande grenen med hänsyn till sin omfattning

väsentligen är fristående från den av densamma beroende verksamhetsgrenen.

Med hänsyn till det anförda har utskottet ansett sig böra föreslå en utredning

av förevarande spörsmål, vilken bör göras så allsidig som möjligt.

Därvid har utskottet funnit sig böra framhålla, att den inom 1930 års

kommunalskatteberedning pågående utredningen omfattar flera frågor,

som stå i ett nära samband med den nu föreliggande. Beredningen har

nämligen att utreda frågan örn förvärvskällornas omfattning vid beskattning

av inkomst av jordbruksfastighet ävensom att beakta spörsmålet örn

en rättmätig fördelning på olika kommuner av beskattningsrätten till inkomst

från större näringsföretag med vittgrenade verksamhetsområden.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande motion

II: 234 av herr Andersson i Rasjön m. fl., i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning

av inkomst av rörelse samt för riksdagen framlägga

det förslag, som av utredningen föranledes.

Stockholm den 28 april 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Wohlin, Aström,

.lönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta,

Lithander, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörbj’, Leo, Andersson i Boda,

Sjödahl, Ericson i Boxholm och Laurén. , : , , > .

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:191 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående ytterligare begränsning av rätten för skattskyldig afl sammanföra inkomster från olika verksamhetsg a1 i texten