Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m.

1932-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:37, Betänkande, i anledning av Kungl. Marits proposition med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1932 kl. */* 1 e- m
i

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Marits proposition

med förslag till förordning angående märkning av

kärl, innehållande söta läskedrycker, m. m.

(2:a avd.)

I en den 4 mars 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 239, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga nedan återgivna förslag till.

l:o) förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker;

samt

2:o) förordning örn tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker.

Förslag

till

förordning angående märkning av kärl, innehållande söta

läskedrycker.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna förordning avser alla drycker, som äro tillagade av annat än malt

samt försatta med kolsyra och sötningsmedel och som antingen äro helt

fria från alkohol eller icke innehålla mer än 21/i volymprocent alkohol

(söta läskedrycker).

2 §.

Dryck, som i 1 § sägs, må från tillverkningsställe utlämnas endast på

kärl, som är märkt med etikett, varå angivits dryckens benämning, tillverkarens

namn eller firma och tillverkningsorten. Har vid tillverkningen

använts sackarin, skall etiketten därjämte vara försedd med uppgiften »Innehåller

sackarin». Denna uppgift skall anbringas omedelbart under dryckens

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 31 hafi. (Nr 37 38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

benämning samt utföras med bokstäver av minst två millimeters höjd i sådan

färg, att uppgiften tydligt framträder mot etikettens bottenfärg.

Med sackarin förstås i denna förordning varje konstgjort sötningsmedel,

som har högre söthetsgrad än raffinerat socker men icke sockrets näringsvärde.

3 §.

Är dryck, som i 1 § sägs, veterligen försatt med sackarin, må den icke

förvaras å försäljningsställe annat än å kärl, märkt med etikett av sådan beskaffenhet,

som i 2 § stadgas. Vid utminutering och utskänkning skall

kärlet städse vara försett med dylik etikett.

4 $.

Den, som underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i 2 §,

straffes med dagsböter.

Överträder någon de i 3 § givna bestämmelser, straffes med böter från

och med fem till och med trettio kronor.

Till ansvar enligt denna förordning må ej dömas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen eller annan författning bör beläggas med strängare

straff.

5 §.

Den som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot denna

förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han därtill varder lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas

till de böter, som äro stadgade för sådan förseelse.

6 $.

Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore förseelsen begången

av honom själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att

förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

7 §.

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres

vid allmän domstol och utföres av allmän åklagare.

Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd åligger

att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna förordning

varda angivna till åtal. Finner sådan nämnd kemisk undersökning

av läskedryck erforderlig, må, såframt icke undersökningen anses böra vidtagas

i annan ordning, prov å drycken insändas till kontrollstyrelsens laboratorium,

som har att undersöka provet och utfärda analysprotokoll.

I maltdrycksbryggeri, där tillverkning jämväl av söta läskedrycker bedrives,

har tjänsteman vid kontrollen över maltdryckstillverkningen att

enligt bestämmelser, som meddelas av kontrollstyrelsen, utöva tillsyn över

denna förordnings efterlevnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 3

8 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

Förslag

till

förordning om tillägg till 12 § förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Härigenom förordnas, att till 12 § förordningen den 8 maj 1925 angående

försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker skall

fogas ett sjätte stycke av följande lydelse:

Angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, är särskilt

stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

I anledning av proposition nr 156 till 1930 års riksdag samt vissa i

ämnet väckta motioner antog riksdagen enligt skrivelse den 31 maj 1930,

nr 329, förslag till dels förordning örn vissa ändringar i förordningen den

1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

dels ock förordning örn ändrad lydelse av 12 § förordningen den 8 maj 1925

(nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga

drycker. Ifrågavarande författningar, vilka av Kungl. Majit utfärdades

den 20 juni 1930 (nr 224 och 225), innefattade ett upphävande av det dittills

gällande förbudet mot användande av sackarin vid tillverkning av

svagdricka. Bestämmelser meddelades i stället av innehåll, att om vid

tillverkning av svagdricka använts sackarin, kärl, å vilket drycken ut
-

Utskottei.

1930 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredning

åren 1930

och 1931.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

lämnades från bryggeri, skulle vara försett med uppgiften »Innehåller

sackarin», att svagdricka, som veterligen vore tillsatt dylikt sötningsmedel,

icke skulle få förvaras på försäljningsställe annat än å kärl, som på

tydligt framträdande sätt vore försett med samma uppgift, samt att, örn

vid ^minutering svagdricka till köpare utlämnades å tillslutet kärl, detta

skulle vara försett med dylik beteckning. Med sackarin skulle förstås

varje konstgjort sötningsmedel, som hade högre söthetsgrad än raffinerat

socker men icke sockrets näringsvärde.

I sin nyssnämnda skrivelse den 31 maj 1930 anhöll riksdagen även, att

Kungl. Maj.t matte efter verkställd utredning utfärda eller, i den mån

så funnes erforderligt, för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser,

varigenom för användande av sackarin i läskedrycker uppställdes i huvudsak

samma villkor, som av riksdagen beslutats beträffande svagdricka.

Sammansatta bevillnings- och andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända betänkande som skäl för ifrågasatt utredning, att frågorna

rörande sackarinets användning i läskedrycker och i svagdricka stöde

i ett sådant sammanhang till varandra, att desamma syntes böra lösas

efter i stort sett samma linjer. Det finge anses önskvärt, att vid en blivande

utredning i ämnet jämväl frågan örn sackarinets användning i saffer

gjordes till föremål för undersökning. Beträffande tillsynen över

efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen framhöll utskottet, att

delvis andra synpunkter gjorde sig gällande med avseende å läskedrycker

och safter än i fråga örn svagdricka. Utskottet ville emellertid

framhålla angelägenheten av att kontrollbestämmelserna gjordes

enkla samt att kontrollen så anordnades, att densamma icke förorsakade

större kostnader eller besvär för vare sig det allmänna eller de personer,

som tillverkade eller försålde dylika drycker. Det syntes kunna antagas,

att redan genom förefintligheten av förbud mot att tillhandahålla

sådana drycker, försatta med sackarin, utan att uppgift därom lämnades

å kärl, vari drycken utlämnades eller tillhandahölles, samt genom införande

av bestämmelse örn straff vid överträdelse av förbudet, syftemålet

med lagstiftningen borde kunna vinnas. Emellertid syntes böra uppdragas

åt viss myndighet, förslagsvis kontrollstyrelsen, att meddela föreskrifter

angående sättet för uppgiftspliktens fullgörande ävensom att, där

så påfordrades eller eljest, verkställa analyser för fastställande, huruvida

sackarin inginge i drycken.

Sedan Kungl. Maj:t, med föranledande av riksdagens nyssnämnda anhållan,

anbefallt kommerskollegium och kontrollstyrelsen att gemensamt

avgiva förslag till i skrivelsen avsedda bestämmelser, hava nämnda ämbetsverk

inkommit med ett den 2 februari 1931 dagtecknat utlåtande jämte

författningsförslag i ämnet och därvid tillika överlämnat av kommerskollegium

inhämtade yttranden från Sveriges kemiska industrikantor,

svenska bryggareföreningen, kooperativa förbundet och Sveriges vatten
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37. 5

fabrikanters riksförbund. Vid sitt utlåtande hava ämbetsverken fogat

jämväl en från aktiebolaget Fructus fabriker till kommerskollegium inkommen

skrivelse i ämnet.

I samtliga de av kommerskollegium inhämtade yttrandena bar förordats

genomförandet av deklarationstvång rörande närvaron av sackarin i läskedrycker

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som numera gäller i

fråga örn svagdricka.

Vad åter angår frågan örn införande av motsvarande föreskrifter beträffande

saft hava kommerskollegium och kontrollstyrelsen, undei hänvisning

bland annat till att vid nuvarande prisläge å rörsocker användning

av sackarin vid safttillverkning icke syntes ifrågakomma, ansett deklarationsföreskrifter

för saft icke vara erforderliga.

Såsom motivering till de i föreliggande proposition framlagda författningsförslagen

har föredragande departementschefen anfört följande.

Vid fahriksmässig beredning av läskedrycker förekomme i icke ringa

utsträckning, att sackarin och liknande konstgjorda sötningsmedel användes

i stället för socker. Visserligen hade denna användning under de

senare åren minskat, men ännu år 1930, då Sveriges vattenfabrikanters

riksförbund anordnat en undersökning, hade vid omkring en tredjedel av de

undersökta vattenfabrikerna sackarintillsats förekommit vid läskedryckstillverkningen.

Av förbundets utredning franninge vidare, att i ett stort

antal fall förekommit, att kärl, vari sackarinhaltig läskedryck förvarades,

försetts med vilseledande uppgifter rörande sötningsmedlets art.

Ehuru i sanitärt avseende några betänkligheter mot förekomsten av

sackarin i läskedrycker icke syntes kunna resas, vore sackarinet ur andra

synpunkter att anse såsom mindervärdigt i förhållande till det ordinära

sötningsmedlet, d. v. s. sockret. Särskilt borde framhållas, att sackarinet

saknade allt näringsvärde och att dess användning i stället för socker vid

läskedrycksberedning åstadkomme en i kvalitetshänseende sämre produkt

i jämförelse med läskedrycker, vid vilkas tillverkning använts socker.

Även örn ifrågavarande drycker icke i allmänhet förtärdes på grund

av något sitt näringsvärde, kunde det sålunda ej vara likgiltigt, örn sötningsmedlet

utgjorts av socker eller ej. Denna synpunkt gjorde sig särskilt

gällande, örn man beaktade, att de söta läskedryckerna hade sin största

omsättning inom de bredare folklagren, samt att de i stor utsträckning

konsumerades av minderåriga. Det syntes således framstå såsom ett berättigat

intresse för allmänheten, att skyldighet ålades tillverkare och försäljare

att vid saluhållande av med sackarin försatta läskedrycker deklarera

förekomsten av detta sötningsmedel. Även ur synpunkten av att

förhindra en på sackarinets prisbillighet såsom sötningsmedel grundad

illojal konkurrens syntes ett sådant deklarationstvång vara väl motiverat.

Departementschefen funne sig sålunda i likhet med samtliga i frågan

hörda myndigheter och sammanslutningar böra tillstyrka införandet av

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

föreskrift därom att å kärl, vari med sackarin försatt läskedryck utlämnades

från tillverkningsställe eller liölles till salu, skulle anbringas uppgift

örn förefintligheten av dylikt ämne.

Vad anginge kontrollen rörande deklarationspliktens behöriga fullgörande

funne departementschefen, i likhet med de myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig i frågan, att denna kontroll borde utövas

av den lokala hälsovårdsmyndigheten, d. v. s. hälsovårdsnämnden, eller,

där sådan icke funnes, kommunalnämnden. Sådan myndighet syntes

emellertid böra erhålla rätt att, i fall av behov, påkalla kontrollstyrelsens

medverkan för verkställande av kemisk undersökning rörande beskaffenheten

av läskedryck. Att, på sätt kommerskollegium och kontrollstyrelsen

föreslagit, föreskriva skyldighet för hälsovårdsmyndigheten att erlägga

avgift för utförandet av dylik undersökning syntes icke böra ifrågakomma.

Enligt vad ämbetsverken ifrågasatt, borde det åläggas kontrolltjänstemännen

vid maltdryckstill verkningen att vid bryggerierna utöva

viss tillsyn jämväl över efterlevnaden av de nu ifrågasatta bestämmelserna

örn deklarationsplikt. Någon obligatorisk, regelbunden kontroll

genom provtagning av salubjuden läskedryck syntes däremot icke bliva

erforderligt av skäl, som ämbetsverken anfört.

Förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria

och därmed jämförliga drycker avsåge, bland annat, nu ifrågavarande

läskedrycker. Vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, örn

icke de nu föreslagna bestämmelserna lämpligen borde, i likhet med vad

som skett beträffande bestämmelserna örn deklaration av förekomst av

sackarin vid försäljning av svagdricka, erhålla sin plats i nämnda förordning.

Då den nu ifrågavarande deklarationsplikten avsåge i första

hand tillverkaren av dryckerna, syntes den dock lämpligen böra regleras

genom en särskild författning. Som en dylik författning i viss mån komme

att utgöra ett komplement till 1925 års förordning, syntes den, liksom

sagda förordning, böra utfärdas under medverkan av riksdagen. Därvid

syntes det vara på sin plats, att till 12 § i förutnämnda förordning, i vilket

författningsrum nyssberörda bestämmelser i fråga örn svagdricka funnes

intagna, fogades en hänvisning till att särskilda bestämmelser gällde beträffande

märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker.

Vidkommande slutligen frågan örn införande av deklarationstvång beträffande

förekomsten av sackarin i saft funne departementschefen, under

hänvisning till vad de i ärendet hörda ämbetsverken därutinnan anfört,

bestämmelser i ämnet icke för närvarande vara erforderliga.

I anslutning till den ståndpunkt, som intagits av sammansatta bevillnings-

och andra lagutskottet vid 1930 års riksdag och som ligger till

grund för den nu framlagda propositionen, förordar utskottet, att i överensstämmelse

med vad som gäller i fråga örn svagdricka även beträffande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 37.

7

läskedrycker föreskrift meddelas, att å kärl, som innehåller dryck försatt

med sackarin, uppgift härom skall anbringas å kärlets etikett. Då utskottet

icke funnit anledning till erinran mot förevarande förslag, hemställer

utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Marits fö*

re var ande proposition nr 239,

l:o) antaga ovan införda, vid propositionen fogade

förslag till förordning angående märkning av

karl, innehållande söta läskedrycker; samt

2:o) antaga ovan införda, vid propositionen fogade

förslag till förordning örn tillägg till 12 § förordningen

den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning

av vissa alkoholfria oell därmed jämförliga

drycker.

Stockholm den 28 april 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOD. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Wohlin,

Aström, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson

i Golvvasta, Lithander, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby, Andersson i Boda,

Sjödahl, Ericson i Boxholm, Laurén och Eklund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker m. m. a1 i texten