Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1932-05-12 · 67 sidor, varav 61 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 61 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1932 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag örn ändring i vissa delar av

kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m. ävensom

i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 220, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag

till

dels lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379),

dels ock förordning med instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Biliana till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr 42.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att kommunalskattelagen den 28 september 1928

samt anvisningarna till samma lag skola i nedan angivna delar hava följande

ändrade lydelse ävensom att till anvisningarna till 10 § i samma

lag skall fogas en ny punkt betecknad 6 av nedan angivna lydelse:

2 $.

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av

fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor

av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje

etthundra kronor av fastighetens skogs värde;

för annan---fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag —--beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

9 §.

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas

till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens

pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas

till det värde, det kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk. Kan området eller del därav anses betinga ett högre allmänt

saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat

ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller

delen upptagas till allmänna saluvärdet.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

2 moni. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den allmänna

fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 3

sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet hör uppdelas i flera

taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter höra sammanslås till en,

eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,

eller fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik

anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så

minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel,

eller fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst

föregående taxering avsett, ej varit färdigbyggd,

eller fastighets värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,

att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst en femtedel.

Taxering, som i detta mom. avses, skall, med iakttagande av de ändringar

i avseende å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast

åsätta taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och de

uppskattningsgrunder i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående

allmänna fastighetstaxeringen. Föranledes taxeringen därav, att fastighet,

som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

skall fullständig nyvärdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda

prisläge.

32

2 mom. Har livränta utgått---intäkt räknas:

a) örn livräntan utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter

erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

försåvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år:

livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor;

b) örn livräntan---hela belopp;

c) örn livräntan eljest utgått på grund av pensionsförsäkring annorledes

än mot engångspremie:

livräntans hela belopp; samt

d) örn livräntan---försäkringsavtalets ingående.

Allmänna pensionsförsäkringen anses ej innefatta försäkring mot engångspremie.

45 $.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande, i fråga om jordbruksfastighet, 5 procent

av jordbruksvärdet och tomt- och industrivärdet samt 4 procent av

skogsvärdet och, i fråga om annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

Vid beräkning---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---lägenheten belöper.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Har fastighet---ägt fastigheten.

Avdraget skall---gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 morn. I hemortskommunen---njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för avgift till allmänna pensionsförsäkringen samt övrig pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften erlagts för den skattskyldige

själv eller, i förekommande fall, för hans make eller hans omyndiga barn,

dock ej örn avgiften erlagts till ränte- och kapitalförsäkringsanstalt eller

på grund av försäkring mot engångspremie; samt

3) för premier---även för sin make och sina omyndiga barn betalt

för---här ovan.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som---sålunda uppburits.

50 $.

2 mom. För fysisk person---överskjuter ortsavdraget.

Återstår efter tillämpning av föregående stycke för skattskyldig, vilkens

hemortskommun tillhör ortsgrupp I eller II och ej utgör stad, av

den taxerade inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare minskas

med 20 kronor.

Finnes skattskyldigs--- 700 kronor.

Vad härefter---beskattningsbar inkomst.

Anvisningar

till 8 $.

2. Emellertid måste---äga rum.

I sådant---utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller, örn del av fastighet upplåtits till annan för självständigt,

mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis

torp, även torp för skogsarbetare o. dyl., därå jordbruket av torpinnehavaren

bedrives som självständig näring och väsentligen med egna inventarier,

särskilt taxeras. Örn däremot innehavet av torpet väsentligen är

att anse såsom bostadsförmån eller såsom en del av den ersättning, som

tillkommer torparen för åtagen arbetsskyldighet till huvudfastigheten,

bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen

---särskild taxeringsenhet.

Vidare skall---understöd, m. m

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

5

till 9 $.

1. Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås

det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten,

örn den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom

kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens

beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan avräkning för gäld

eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva undantag eller av annan

privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat

liknande förhållande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för

en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det

allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats

av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan

densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar

det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försäljningen

rådande abnorma konjunkturer å fastighetsmarknaden, av

särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av

ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först örn ett något så när

tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, örn vilka anledning ej finnes

antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen,

kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet.

Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel

och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet

faktiskt betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom

uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen

beaktas andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande

av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning,

brandförsäkringsvärde å byggnader m. m. Särskilt vad angår

jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden,

som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande

av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt

värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, örn ock stundom

obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar,

kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga

ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara

helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.

2. Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres

av skogsmark och växande skog skall noga beaktas, örn och i vilken omfattning

ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tiilämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ning av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser

eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av

förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättningsoch

användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller

svåra brukningsförkållanden samt örn fastigheten är i synnerligt god hävd

eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, örn de skilja sig från i orten för fastigheter

av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. örn å fastigheten

finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader

eller örn åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å

åker eller äng;

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å

fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter,

möjlighet till jakt, fiskevatten o. dyl., försåvitt samma naturtillgång eller

förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt

taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
förekomsten

av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som. avses i

punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hänsyn tagas till för

varje fastighet säregna förhållanden, såsom:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i

fråga örn dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: örn inskränkningar

gälla i rätten till dess bebyggande, örn den ligger i stadens affärscentrum

eller i yttre område, örn den ligger vid huvudgata eller bigata, örn den är

hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastighet, upplagsplats,

stenbrott, grustäkt o. dyl.: örn den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga

kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre

lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis örn tomtmark

företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om

stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre

av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.;

förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra

fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
med

mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 7

♦

vilken metod som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som

skall vara avgörande för taxeringen. En riktig tillämpning av de här

stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som

att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller

högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt

område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet,

allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten

värdesättningen skett på grundval av de i punkt 1 här ovan angivna enhetsvärden.

3. Taxering av vattenfall med tillhörande byggnader torde endast undantagsvis

kunna ske med ledning av faktiskt erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfall uppskattas till värdet på normal lågvatteneffekt

enligt för orten gällande pris på vattenkraft, under hänsyntagande till

den tid, som beräknas förflyta, tills fallet blir utbyggt, regleringsmöjligheter

vid fallet, förhållanden som inverka på kostnaderna för fallets utbyggande

såsom fallhöjd, fallets långsträckthet och grundförhållanden,

avstånd från järnvägsstation och huvudsaklig kraftavsättningsort, kostnader

för andel i regleringsdamm m. m.

Normal lågvatteneffekt beräknas efter bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd

och normal lågvattenmängd. Vattenmängd, som måste avstås

till samfärdsel och andra behov, medräknas ej.

Outbyggt vattenfall, som ej kan tillgodogöras tillsammans med annat

vattenfall, kan anses sakna självständigt värde, örn dess fallhöjd understiger

en meter. Vattenfall, som ej kan förväntas bliva utbyggt inom överskådlig

framtid, kan jämväl anses sakna särskilt värde.

Värdet av kraftverk kan uppskattas med utgångspunkt från den avkastning,

som med hänsyn till den för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas från en dylik anläggning, samt normala omkostnader

för verkets årliga drift under beaktande av anläggningens påräkneliga

varaktighetstid.

Där tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående

angivna förhållandena ej stå till förfogande, må vid taxering av kraftverk

följande värderingsmetod komma till användning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas, såsom örn det vore outbyggt och

skulle omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus,

upptages till skäligt värde.

Värdet å i kraftverk ingående byggnader, däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten, jämväl bostadshus, särskilt

för turbinutrustning och särskilt för elektrisk utrustning med utgångspunkt

från den faktiska anskaffningskostnaden, omräknad till värdet

vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsyntagande till prisändringar,

som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffningen skett, och erforderlig

avskrivning. Vid uppskattning av avskrivningens storlek

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

*

beaktas, att för större anläggningar vanligen kan beräknas en längre

varaktighetstid än för mindre sådana.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall,

i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad,

tagas i betraktande vid dess taxering.

För uppskattning av värdet å kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar

torde, i den mån ej annan värderingsgrund står till buds, sist

omförmälda värderingsmetod i tillämpliga delar kunna komma till användning.

Re gier ing sdamm uppskattas med hänsyn till dels för densamma i anspråk

tagen mark, dels dammbyggnaden. Dammbyggnad uppskattas på

sätt ovan sagts örn till kraftverk hörande byggnad. I kostnaden för byggnaden

inräknas kostnad för rensningar intill dammen ovan- och nedanför

densamma. Värdet av de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen,

minskas i stället med belopp, svarande mot deras andel i

dammanläggningen.

4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och

därå växande skog skola gälla följande uppskattningsgrunder, vilka närmare

utvecklas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog.

Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav

förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,

upptagas efter det värde, den kan anses äga vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen

mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga

(skogsmarkens avkastningsvärde).

Såsom skogsmark skall därvid upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda

för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark

och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses

lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)

betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad

betydelse, skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke

densamma är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng

förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som

för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås sådana

åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös

eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen

kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion

genom bete eller slåtter samt med god hushållning även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 9

bör därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är

föremål för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark hänföras icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

annan dylik mark, som på grund av klimatiska förhållanden, ogynnsamma

vattenförhållanden, näringsbrist eller de lösa jordlagrens ringa djup är

av den beskaffenhet, att någon egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Sådan marks värde skall medräknas vid värdesättning av fastigheten

i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas genom värdering

i penningar av den årliga virkesavkastning, som anses kunna erhållas

under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).

Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per

hektar såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen

beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt

de pris, som i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav

dylik normal virkesavkastning anses sammansatt, under viss tidsperiod,

som bestämmes i instruktionen för värdering av skogsmark och växande

skog.

Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen

skall avdragas en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning,

bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,

skogsindelning, skatter m. m. För skyddsskog eller annan därmed

jämförlig skog, som på grund av gällande lagstiftning eller rådande svåra

naturförhållanden måste skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens

vård och underhåll av en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen,

må avdraget för kostnader efter prövning i varje särskilt fall och

med angivande av skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade

normala avkastningen. Det sålunda reducerade värdet anses utgöra

nettovärdet på ett års normal avkastning per hektar skogsmark.

Skogsmarkens avkastnings värde per hektar anses utgöra så många gånger

nettovärdet på ett års normala avkastning, som bestämmes i instruktionen

för värdering av skogsmark och växande skog.

Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma upplåtits

eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt

befinner sig, och den avkastning i penningar (värdeavkastning), som för

framtiden därur kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven

hushållning. Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat

virkesförråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan

uthålligt uttagas, och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet

till det antal gånger nettovärdet på ett års normala avkastning, som

bestämmes i ovannämnda instruktion. Avviker skogstillgången från det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

normala, fastställes den växande skogens värde med hänsyn till skogstillgångens

förhållande till normal sådan (relativ skogstillgång).

Belastas skogsområde av servitut eller liknande rättighet, kan därav

föranledas nedsättning av den växande skogens värde, och bör sådan nedsättning

särskilt angivas.

Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,

byggnad å skogen, i den mån ej densamma bör anses inbegripen i sådant

normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna

tillämpade enbetsvärden, servitutsrätt e. dyl., skall uppskattas för

sig med skäligt belopp. Härvid skall alltid iakttagas, att uppskattning

sker till det värde förmånen bar för den taxeringsenhet, varom fråga är.

Örn rationellt skogsbruk bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas

endast så framt betet plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt

skogsbruk ej bedrives, bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel

visa, att betet för ifrågavarande fastighet har så obetydligt värde, att anledning

att särskilt uppskatta detsamma saknas. Skogshärbärgen och

andra dylika, oftast mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde,

utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.

Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 bär nedan, område,

som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett

sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles, skall området till den

del det äger ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att

därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 § skogsmarkens

avkastningsvärde och den växande skogens värde å dylikt område

skola enligt här ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med

motsvarande värden å övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten,

framgår av anvisningarna till 10 §.

5. Jordbruksfastighet eller del därav kan stundom äga ett högre allmänt

saluvärde än örn den skulle användas endast för jordbruk med binäringar

eller skogsbruk på den grund, att den inom överskådlig framtid

lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller likartat

ändamål.

Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott å sådan jordbruksfastighet,

å vilken finnes vattenfall, brytvärdig fyndighet, torvmosse e.

dyl. eller som är belägen i närheten av större stad eller i tillväxt varande

industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt samhälle. Men även

närbelägenbet till gruv- eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning

eller annat sådant företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde

ingår ett mervärde av ifrågavarande art; i den mån utvecklingen

å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen därför lämpad mark tagas

i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m.

Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu är fråga, bör iakttagas,

att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och

att hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploa
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 11

teras såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna

omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter kunna

först successivt försäljas och exploateringen kan väntas bliva slutförd

först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast kan

anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är möjligt

att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma att

tagas i anspråk såsom tomtmark. Vid bestämmande av det pris, som en

förståndig köpare skulle vilja erlägga för ett dylikt område, måste denne

göra sin kalkyl så, att de vid olika tidpunkter påräkneliga försäljningsvärdena

diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn tages jämväl till

exploateringens osäkerhet och andra dylika omständigheter. Tillbörlig

hänsyn måste därjämte tagas till å ena sidan den avkastning, som kan

erhållas från fastigheten, innan försäljningen för tomtändamål kan väntas

äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering m. m.

Beträffande i jordbruksfastighet ingående område, som utgöres av

skogsmark och växande skog, tages hänsyn till mervärde, varom här ovan

sagts, allenast örn och i den mån området eller del därav verkligen kan

anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark

eller industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk

samt örn förstnämnda värde tillika överstiger det enligt punkt 4

här ovan uppskattade värdet på området eller delen därav. I den mån

detta ej är fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda

grunder, som gälla enligt punkt 4 här ovan.

6. Örn två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner,

skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam

taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit

förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista

stycket av anvisningarna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet

som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

7. Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt markegång för året näst före

taxeringsåret; dock att, där räntan i enlighet med 14 § i kungörelsen den

11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör läggas till

grund för beräknande av räntans belopp.

till 10 §.

1. Det i---åsätta taxeringsvärdet.

2. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten

i fråga användes till jordbruk med binäringar eller skogsbruk.

Med denna förutsättning skall såsom jordbruksvärde upptagas värdet av

fastighetens hela ägoområde i åker, tomt- och trädgårdsmark, äng, skogsmark

— dock utan att värdet av därå växande skog medräknas — övrig

mark såsom vägar, mossar, myrar, kärr m. m., samt till fastigheten hö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

rande vattentäckt område, ävensom värdet av jordägaren tillhöriga mangårds-

och driftbyggnader, såsom bostadsbyggnad för ägare eller brukare

med tillhörande s. k. ekonomibyggnader, samt byggnader uppförda för

ägares eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och

båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga o. dyl., förvaltar- eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, stall, ladugård,

ladu- och logbyggnader, smedja o. dyl., bostäder för skogsförvaltare, skogvaktare

eller annan skogspersonal samt för skogsarbetare, ävensom byggnader,

avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbrukets

binäringar.

Örn dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem

likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Vid jordbruksvärdes bestämmande skall ur totalvärdet urskiljas och

särskilt angivas skogsmarkens avkastningsvärde för all i taxeringsenheten

ingående dylik mark, beräknat enligt de i punkt 4 av anvisningarna

till 9 § angivna grunder. I vederbörande taxeringslängd skall särskilt

antecknas dels värde å bete på skogsmark, beräknat enligt de i punkt 4

av anvisningarna till 9 § angivna grunder, dels värde å övriga i jordbruksvärde

ingående särskilda förmåner, såsom byggnader, i den mån ej

hänsyn till desamma tagits vid tillämpning av enbetsvärden eller eljest

gällande allmänna taxeringsgrunder, eller särskilda naturtillgångar, vartill

särskild hänsyn tagits vid taxeringen, m. m.

3. Såsom skogsvärde utföres värdet av den växande skogen å all i fastigheten

ingående skogsmark, uppskattat enligt de grunder, som angivas

i punkt 4 av anvisningarna till 9 §.

4. Tomt- och industrivärde redovisas i fall, då på grund av att jordbruksfastighet

kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar

eller skogsbruk ett särskilt värde tillkommer densamma utöver

jordbruks- och skogsvärde, och utföres med det belopp, som utgör skillnaden

mellan å ena sidan det enligt 9 § åsätta totala taxeringsvärdet och

å andra sidan jordbruks- och skogsvärde.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller vissa

delar av en fastighet, iakttages, att sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande taxeringslängd. Befinnes fastighet

till särskilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes

sådant i längden angivas.

5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet skall tagas hänsyn

till---såsom parkvärde.

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde

i taxeringslängden antecknas. Skyldighet att leverera ersättningskraft

avräknas å byggnadernas värde, andel i regleringsdamm å vattenfallets

värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

13

till 31 $.

1. Med pension förstås dels pension, som utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring.

Till pensionsförsäkring bänföres:

1) sådan livränteförsäkring, enligt vilken livsvarig livränta skall börja

utgå vid viss ålder (ålderspension) eller vid varaktig arbetsoförmåga (invalidpension)

;

2) livränteförsäkring, vilken är att anse som änke- eller pupillförsäkring

(familjepension), dock, försåvitt fråga är örn pension till änka, allenast

örn livräntan är livsvarig; samt

3) försäkring, vilken utgör en kombination av livränteförsäkring som i

1) eller 2) sägs och kapitalförsäkring, i följande fall:

a) därest med livränteförsäkring kombinerats kapitalförsäkring å

belopp sammanlagt ej överstigande livräntans dubbla årsbelopp, skolande

härvid i fråga örn änke- och pupillförsäkring såsom årsbelopp anses den

årliga pension, som tillförsäkrats enbart änka;

b) därest vid försäkring av ålderspension avtalats, att pensionen skall

utgå ett visst garanterat antal år, oberoende av örn den försäkrade efter

uppnådd pensionsålder avlider innan det garanterade antalet år uppnåtts;

c) därest vid försäkring, varom i b) sägs, pensionsåldern är högst 70 år

och, för den händelse dödsfall inträffar före pensionsåldern, ett högst med

ålderspensionen lika årsbelopp skall utgå under ett garanterat antal år;

eller

d) därest livsvarig livränta till förmån för efterlevande änka eller barn

skall, oavsett förmånstagarens dödsfall, utgå under ett garanterat antal år

efter försörjarens död.

Under 3 b), c) eller d) här ovan omförmäld försäkring skall dock icke,

försåvitt den ej tillika uppfyller villkoren enligt 3 a), anses såsom pensionsförsäkring,

med mindre det garanterade antalet år är högst tjugu och

det i avtalet stadgats, att rätt till återköp eller belåning av försäkringen

ej skall föreligga och ej heller rätt till sådan förändring av utbetalningssättet,

att försäkringen upphör att vara av sådan art, som ovan i denna

anvisning sägs.

Utgör i annat fall än här ovan sagts försäkring en kombination av livränte-

och kapitalförsäkring, skall försäkringen anses uppdelad på en kapitalförsäkring

och en livränteförsäkring.

Olycksfallsförsäkring räknas icke såsom pensionsförsäkring.

Med livsvariga livräntor avses sådana livräntor, som upphöra att utgå

först vid dödsfall eller, beträffande änka, vid dödsfall eller omgifte.

2. Såsom periodiskt--— stiftelses inkomst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

till 32 $.

9. Såsom livränta anses, förutom egentlig livränta, övriga på grund av

pensionsförsäkring utfallande försäkringsbelopp, jämväl sådana belopp,

som på grund av försäkringsavtalet utbetalas vid återköp eller premieåterbetalning

vid dödsfall. Ändras försäkringsavtal så, att pensionsförsäkring

belt eller delvis övergår till kapitalförsäkring, skola mot kapitalförsäkringen

svarande premiereserv och övriga tillgodohavanden vid tidpunkten

för ändringen anses såsom på grund av försäkringen utbetalt

belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1933; dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår allmän fastighetstaxering

år 1933.

Vid tillämpning av denna lag skall iakttagas, att avdrag enligt 45 §

kommunalskattelagen, såvitt det belöper å tid före den 1 januari 1933,

skall beträffande jordbruksfastighets jordbruksvärde utgöra 8 procent av

nämnda värde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

15

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 17 § 1 morn., 33 §, 35 § 1 morn., 59 § 1 morn.,

122 § 2 mom. samt 145 § 5, 6, 7 och 8 mom. taxeringsförordningen den 28

september 1928 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
-

17 $.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration---och skogen samt, beträffande fas
tighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter örn normal lågvatteneffekt, anläggningsår

och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---- Kungl. Maj:t.

33 $.

Till ledning---under b) sägs;

d) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta eller

eljest erhållit belopp på grund av pensionsförsäkring hos anstalten, angående

sålunda utbetalt belopp.

e) av den---är känd.

Beträffande pension---hans nationalitet.

35 $.

1 mom. I särskilda---beloppets fördelning;

c) av styrelse---angiven tidpunkt; samt

d) av styrelse för försäkringsanstalt:

uppgift för namngiven skattskyldig rörande arten av uppgiven personförsäkring

hos anstalten samt beloppet av premien för försäkringen.

59 §.

1 mom. Senast den---därefter lämpas.

För sådana---att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleks
grupper

föreslå vissa värden---för taxeringen.

Till ledning---landsbygd bestyrkta avskrifter av protokollet.

122 $.

2 mom. Omedelbart efter---anses påkalla.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd

och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade taxeringsfrågan

angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna

ävensom, där fråga är örn taxering av fastighet, utdrag av taxeringslängd

beträffande närmast föregående taxering av fastigheten. Länsstyrelsen

har---efter taxeringsåret.

145 §.

5 mom. Till gäldande---annorlunda stadgas. I förslag av läns
styrelsen,

som nu sagts, skola för en var däri avsedd person angivas de

grunder, som av länsstyrelsen tillämpats vid beräkningen av ersättning till

denne. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter rörande dispositionen

av medel för ändamål, som nu sagts.

6 mom. Angående de---ordning utbetalas. Utdrag av protokollet,

såvitt angår ersättningar enligt 5 morn., tillika med länsstyrelsens förslag

till dylika ersättningar skall därefter före november månads utgång genom

länsstyrelsens försorg insändas till finansdepartementet.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning

gottgörelse, som — med iakttagande av de särskilda föreskrifter

rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Majit må finna

nödigt meddela — bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna ombudet

hos samma nämnd, av Kungl. Majit. Uppgift rörande de jämlikt detta

moment åt olika personer utbetalda ersättningsbeloppen, avseende tiden

från den 1 november föregående år till oktober månads utgång, skall samtidigt

med uppgifter enligt 6 mom. av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De personer---med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt rese- och traktamentsklass II D i allmänna resereglementet, dock

att, utan hinder av vad i resereglementet må finnas stadgat däremot stridande,

traktamentsersättning för dygn, varunder sammanträde ägt rum,

skall utgå med sexton kronor för den, som är bosatt å annan ort än sammanträdesorten,

och med tolv kronor för den, som är bosatt å sammanträdesorten,

oavsett huru stor del av dygnet tagits i anspråk för resa eller

förrättning.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 17 § 1 morn., 59 § 1 morn.,

122 § 2 mom. och 145 § 5, 6, 7 och 8 morn., den 1 juli 1932, samt, såvitt angår

33 § och 35 § 1 morn., den 1 januari 1933.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

17

Förslag

till

förordning nied instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet.

Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skall jämte de föreskrifter,

som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande

Instruktion för värdering av skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga

på sätt i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).

Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess faktiska

värdeavkastning enligt punkt 7 (skogsvärdet).

A. Skogsmark.

2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare

sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda

för skogsproduktion. Till skogsmark hänföres således även ljungmark och

annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses

lämpa sig för skogsproduktion. Är å skogbeväxt hagmark (betesmark)

betestillgången det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse,

skall marken likväl taxeras såsom skogsmark, såvida icke densamma

är att betrakta såsom kultiverad betesäng. Med kultiverad betesäng

förstås sådan icke i vanlig mening under plog lagd, i huvudsak

foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark, som

för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed förstås

sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling, frösådd

med mera. Såsom skogsmark skall ej heller upptagas sådan skoglös

eller ej sällan något trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen

kan användas för skogsproduktion, i främsta rummet disponeras för foderproduktion

genom bete eller slåtter samt med god hushållning även bör

därtill användas (naturlig betes- eller slåtteräng), ehuru den ej är föremål

för egentliga kulturåtgärder.

Till skogsmark räknas icke s. k. impediment, vartill hänföras mossar,

myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund av

klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist

eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon

egentlig skogsproduktion där icke kan påräknas.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 33 haft. (Kr 42.) 2

Allmänna

värderingsgrunder.

Begreppet

skogsmark.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Areal skogsmark.

Bonitet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark

skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.

3. Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna

skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga

officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning

med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,

efter uppgifter i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av

uppgifter från jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga

handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och andra upplysningar,

som kunna införskaffas.

4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall,

beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per

hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk och under antagande, att marken vore beväxt med ett tillfredsställande

samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal

skogstillgång). Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid

uttagbara virkesavkastningen är vare sig högre än normalt, på grund av

att skogen är mer än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång

på moget virke, eller lägre än normalt, på grund av att skogen är

utglesnad eller utgöres av övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes

av den uthålliga årliga virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna,

örn skogstillgången under rationell skötsel vore normal. Såsom sådan

normal virkesavkastning är att anse exempelvis den, som i medeltal

uppnås på sådana större skogsbruk, där det väl Börjes för såväl återväxt

som beståndsvård, och där det finnes ett väl slutet och på behöriga åldrar

väl fördelat virkesförråd.

Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan

utan hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningen»

utnyttjande. Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig

och således skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn

till dess i olika delar skiftande producerande förmåga.

Vid bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen

uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,

mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. den virkeskvantitet,

som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k massatabeller.

Boniteten angives som en för hela taxeringsenheten i fråga

gällande medelbonitet. Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar,

angivande skogsmarkens olika boniteter eller innehållande

andra uppgifter, varav medelboniteten kan bedömas, sker uppskattningen

med ledning därav. Saknas bonitetsuppgifter, uppskattas boniteten

med ledning av vad som är känt eller kan utrönas örn skogsmarken i fråga,

jämfört med medelboniteten å trakten i övrigt.

Den uppskattade boniteten jämkas till den av bonitetsklasserna i tabell

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 19

I, som ligger närmast. Bonitet, som uppskattas högre än den högsta i

tabellen angivna bonitetsklassen, jämkas till närmaste hela tal.

5. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1927—1931 på grund av prissättning

nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav

dylik normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning).

I de särskilda anvisningar, som jämlikt 59 § taxeringsförordningen

skola fastställas för varje län eller område av län, bestämmes,

vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses såsom normal

sortimentssammansättning.

Finnes för skogen ordnad bokföring tillgänglig, må densamma kunna

läggas till grund för prissättningen under förutsättning, att de bokförda

priserna varit av normal beskaffenhet och sålunda för liknande förhållanden

representativa. I de fall, där virke försålts å rot, erhållas de för

prissättningen behövliga medeltalen direkt för vart och ett av de nämnda

åren, under förutsättning att det å rot försålda virket har den sålunda

fastställda sortimentssammansättningen och ett för skogen genomsnittligt

avsättningsläge. Eljest kunna de erhållna priserna ej direkt användas

som taxeringsunderlag utan måste jämkas. Så t. ex. inträffar ofta,

att endast den grövsta och värdefullaste skogen sålts å rot, medan småvirket

använts till husbehov, såsom vanligt är i jordbruksbygder, eller

kvarlämnats i skogen, såsom sker i vissa trakter med otillfredsställande

avsättningsförhållanden. Men även örn dylika extrema fall ej föreligga,

inträffar, att den årliga virkesavkastningen å en skog visst år är sammansatt

av onormala mängder grovt eller klent virke, eller att avverkning

skett på särskilt långa eller korta körvägar med mera, och kunna

även i dylika fall jämkningar i de erhållna priserna bliva nödvändiga.

Å sådana skogar med ordnad bokföring, där virket försäljes i upparbetat

skick, skola från bruttopriserna avdragas alla direkta avverkningsoch

transportkostnader, såsom kostnader för huggning, körning, flottning

eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt

arbetsledning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbyggnader, vintervägar

och lastplatser, skogsaccis- och skogsvårdsavgifter samt olycksfalls-

och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga till

drivningsarbetet. Därvid är att märka, att såsom avdragsgilla kostnader

skola godkännas allenast sådana, som äro representativa för skogens

genomsnittliga avsättningsförhållanden och som icke äro beroende av avverkningarnas

förläggning eller virkesförrådets anhopning i sämre eller

bättre avsättningslägen.

Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen

skall iakttagas, att brukliga handelsmått, t. ex. toppmätt massa

inom bark för timmer, löst mått för brännved etc., måste omräknas till

verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment och klass av

Rotvärde.

#

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ekonomiskt likvärdiga sortiment skall rotvärdet utrönas för vart oell ett

av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt medeltal för

dessa årsvärden uträknas. Ur medeltalen bestämmes rotvärdet för samtliga

sortiment enligt den fastställda normala sortimentssammansättningen

på sätt framgår av följande uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:

Sortimentsklass :

I: timmer ....................... 35 % å 8 kronor per kubikmeter kronor 2: 8o

II: sulfitved och l:a björkved

............................ 20 % » 6 » » » » 1:20

III: sulfatved, props oell l:a

barrved ...................... 20 % »4 » » » » 0: so

IV: kolved, industribränsle

och diverse virke .... 25 % » 1 » » » » 0: 2 5

Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.

Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall

avse hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna

icke vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här

ovan hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör

i exemplet detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor

80 öre per kubikmeter. Motsvarande gäller tydligen även, då försäljning

skett på rot men virke under viss brösthöjdsdimensien ej kunnat vinna

avsättning, ehuru dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga

virkesavkastningen.

Saknas ordnad bokföring för skogen, eller hava för det genomsnittliga

prisläget representativa virkesförsäljningar ej förekommit, eller anses

de hokförda priserna icke kunna läggas till grund för beräkningen, uppskattas

rotvärdet med ledning av medelpriset för orten efter en med hänsyn

till skogens läge och skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga

beräknad, till såväl kvantitet som sammansättning normal virkesavkastning.

Vid uppskattningen skall medelpriset enligt förenämnda

särskilda anvisningar jämkas med hänsyn till att sämre mark producerar

ej blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment

ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga

örn körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å virkets

rotvärde.

Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att

taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort

och annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge

skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,

även örn skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider.

Avvikelser från den omloppstid, som kan anses motsvara den för

orten normala sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den

verkliga virkesavkastningens sammansättning och värde, men skall hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 21

syn till dessa avvikelser tagas vid beräkningen av växande skogens värde

enligt punkt 7.

Det enligt det föregående bestämda rotvärdet jämkas till den av prisklasserna

i tabell I, som ligger närmast.

6. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen Skogsmarkens

per hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rot- avk“f”f"9S

värdet. Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skall avdragas

en tredjedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, vägoch

byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter,

m. m. För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund av

gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste skötas i

skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av en osedvanligt

stor del av avkastningens värde, må avdraget för kostnader efter prövning

i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till

mer än hälften av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda

reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning

per hektar skogsmark.

Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastnings värde) skall

utgöra tre och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.

Till underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som vid

avdrag för kostnader med en tredjedel angiver skogsmarkens värde per

hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser.

Vid avdrag för kostnader med mera än en tredjedel kan tabell

I icke användas, utan särskild värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett örn avverkningsrätt till densamma Skogsvärde

upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den fak- slogstMgTng.

tiskt befinner sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av en rationellt driven hushållning.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkesförråd,

att den beräknade normala värdeavkastningen genast kan uthålligt

uttagas, och sålunda normal skogsull gång förefinnes, sättes värdet å

den växande skogen (skogsvärdet) till sexton och en halv gånger nettovärdet

på den normala årliga värdeavkastningen. I fråga örn denna värdeberäkning

hänvisas till tabell I, som jämväl angiver skogsvärdet per

hektar vid normal skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits

i fråga örn skogsmarkens avkastningsvärde.

Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning i åldersklasser

och beskaffenhet i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången

betingar ett från det normala mer eller mindre avvikande

skogsvärde. Detta värde i förhållande till det normala utgör den relativa

skogstillgången, som betecknas med tal, uttryckta i tiondelar. Talet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

för relativa skogstillgången är således l.o, om skogsvärdet överensstämmer

med det normala. Kelativ skogstillgång 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. innebär, att

det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i utglesnade eller vanskötta

skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar med brist på moget

virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är detta fallet, skall

skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt innebär

relativ skogstillgång l.i, 1.2, 1.3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd av

mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget

virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av

värdefullare dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas,

varför skogsvärdet i samma man sättes högre. Den erforderliga

jämkningen av de i tabell I angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång

sker med stöd av de kända avvikelser, skogens virkesförråd och

dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklasser

samt grövre och klenare dimensioner uppvisar vid jämförelse med förrådet

å en normalt sammansatt skog och skogens därav beroende förmåga

att giva en mot åsatt bonitet och rotvärde svarande framtida värdeavkastning.

För att underlätta bedömandet av relativa skogstillgången har upprättats

bifogade tabell II, vilken för olika boniteter och omloppstider utvisar

den storlek för ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd, som

motsvarar relativa skogstillgången l.o.

Tabellens användning framgår av följande exempel. I en viss landsända

förutsättes enligt vad som framgår av de särskilda anvisningarna

jämlikt 59 § taxeringsförordningen 100-årig omloppstid vara lämplig med

hänsyn till förekommande bonitet och avsättningsförhållanden med mera.

Örn en skog innehåller virke i normal ålders- och dimensionsfördelning

och skogsmarkens bonitet är 2.5, skall virkesförrådet således uppgå till

83 kubikmeter per hektar, för att relativa skogstillgången skall vara l.o.

Örn skogen på grund av allmän gleshet innehåller allenast 50 kubikmeter

i genomsnitt per hektar, pren i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning

kan betraktas som normal, är relativa skogstillgången s%3

eller 0.6 av det normala.

Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet

—• vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den

minsta uppskattade utan hänsyn till att viss del av dess avkastning

måhända icke är avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga

till grund för jämförelse med det normala virkesförrådet.

Då normal ålders- och dimensionsfördelning oftast ej är för handen,

måste den enligt nyssnämnda regel funna relativa skogstillgången vanligen

jämkas ytterligare, nämligen uppåt, örn förrådet är sammansatt av

äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, örn de äldre åldersklasserna

saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena

dimensioner.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 23

Å skogar, för vilka tillförlitliga detaljerade hushållningsplaner finnas,

och för vilka tillförlitliga översikter kunna erhållas över de växlingar i

den framtida skörden, som av nämnda orsaker äro att vänta, kan skogens

bruttovärde erhållas på så sätt, att dessa avkastningar värderas i penningar

och hela skogsbrukets till nutiden diskonterade avkastning därefter

uträknas efter 5 procents räntefot. Efter avdrag dels med en tredjedel

för omkostnader, dels också för skogsmarkens avkastningsvärde, som

ju uppskattas efter andra grunder, erhålles den växande skogens fristående

värde.

Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre

än 0.2.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1932 och skall första gången

tillämpas i avseende å 1933 års allmänna fastighetstaxering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tnb. I, utvisande skogsmarkens saint den växande skogens värde per hektar vid olika lioniteter och rogården.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Yirkesavkast-

Markens normal

a virkesavkastningsförmåga per liektar

i k b m. fast mått

(b o n i

tet)

—

snittliga rot- värde per kbm.

0.50

0.76

1.00

1.26

1.50

1.75

2.oo

2.25

2.50

2.75

3.oo

3.50

j 4.oo

4.5 0

1

5.oo

5.50

6.oo

6.50

7.00

7.50

8.oo

Kronor

Markvärde saint skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per

liektar

0.50............

1

1

| 1

1

2

2

2

3

1

3

3

4

4

5

5

6

6

I

7

8

1

8

9

1)

3

4

6

7

8

10

11

12 14

15

17i 10

22

25

28

30

33

36

i 30

41

44

0.75............

1

1

2

2

3

3

4

4 4

5

5

6

7

8

9

10 11

11

12

13

14

4

6

8

| J0

12

14

17

10

21

23

25

20

33

37

41

45

50

54

58

62

66

1.00............

1

2

2

8

4

4

5

5

6

6

7

8

9

11

12

13

14

15

16

18

19

6

8

11

14

17

10

22

25

28

30

33

30

44

50

55

61

66

72

77

83

88

1.25............

1

2

3

/

4

5

6

7

7

8

9

10

12

13

15

16

18

19

20

22

23

7

10

14

17

21

24

28

31

34

38

41

48

55

62

60

76

83

80

06

103

ilo

1.50............

2

3

4

4

5

6

7

8

9

10

11

12

14

16

18

19

21

23

25

26

28

8

12

17

21

25

20

33

37

41

45

50

58

66

74

83

01

00

107

116

124

132

1.75 ...........

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

14

16

18

20

22

25

27

29

31

33

10

14

19

24

20

34

30

43

48

53

58

67

77

87

06

106

116

125

135

144

1541

2.oo............

2

4

5

6

7

8

9

11

12

13

14

16

19

21

23

26

28

30

33

35

37

11

17

22

28

33

30

44

50

55

61

66

77

88

00

ilo

121

132

143

154

165

176

2.25............

3

4

5

7

8

9

11

12

13

14

16

18

21

24

26

29

32

34

37

39

42

12

19

25

31

37

43

50

56

62

68

74

87

00

lil

124

136

149

161

173

186

198

2.50............

3

4

6

7

9

10

12

13

15

16

18

20

23

26

29

32

35

38

41

44

47

14

21

28

34

41

48

55

62

60

76

83

06

110

124

138

151

165

170

103

206

220

2.75............

3

5

6

8

10

11

13

14

16

18

19

22

26

29

32

35

39

42

45

48

51

15

23

30

38

45

53

61

68

76

83

91

106

121

136

151

166

182

107

212

227

242

3.oo............

4

5

7

9

11

12

14

16

18

19

21

25

28

32

35

39

42

46

49

53

56

17

25

33

41

50

58

66

74

83

01

00

116

132

140

165

182

108

215

231

248

264

3.25............

4

6

8

9

11

13

15

17

19

21

23

27

30

34

38

42

46

49

53

57

61

18

27

36

45

54

63

72

80

80

08

107

125

143

161

170;

107

215

232

250

268

286

3.50............

4

6

8

10

12

14

16

18

20

22

25

29

33

37

41

45

49

53

57

61

65

*

19

29

39

48

58

07j

77

87

06

joe

116

135

154

173

103*

212

231

250

270.

280

.3081

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens värde per hektar vid olika honiteter och rotvärden,

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärdc.

j Yirkesavkast-

Markens normala v i i

kesa

vkastningsfö

r maga per hektar

i k b

m. fast mått (bonitet)

ningens genom-

1

snittliga rot-

0.50

0.7 5 !

1.00

1.25 I

1.50

1.75

2.00

2.26

2.50

2.76

3.00

3.50

4.oo

4.50

5.oo

5.5 0

6.oo

6.50

7.oo

7.60

8.oo

värde per kbm.

Kronor

Markvärdo samt skogsvärde vid normal skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per

hektar

3.75............

4

7

9

11

13

15

18

20

22

24

26

31

35

39

44

48

53

57

61

66

70

21

31

41

52

62

72

83

93

103

113

727

777

765

786

206

227

278

268

289

309

330

i.00.........

5

7

9

12

14

16

19

21

23

26

28

33

37

42

47

51

56

61

65

70

75

22

33

44

55

66

77

88

99

110

121

732

757

776

798

220

272

267

286

308

330

352

4.25...........

5

7

10

12

15

17

20

22

25

27

30

35

40

45

50

55

60

64

69

74

79

23

35

47

58

70

82

94

105

117

129

770

767

787

270

237

257

281

307

327

351

377

4.50............

5

8

11

13

16

18

21

24

26

29

32

37

42

47

53

58

63

68

74

79

84

25

37

50

62

74

87

99

lil

727

736

779

773

798

223

278

272

297

322

347

377

396

4.75............

6

8

1!

14

17

19

22

25

28

30

33

39

44

50

55

61

67

72

78

83

89

26

39

52

65

78

91

105

118

737

144

157

783

209

235

267

287

377

370

366

392

778

5.oo............

6

9

12

15

18

20

23

26

29

32

35

41

47

53

58

64

70

76

82

88

93

28

41

55

69

83

96

110

124

138

7.77

765

793

220

278

275

303

330

358

385

773

440

5.2 5............

6

9

12

15

18

21

25

28

31

34

37

43

49

55

61

67

74

80

86

92

98

29

43

58

72

87

101

116

130

144

759

173

202

237

260

289

378

377

375

707

733

762

! 5.50............

ti

10

13

16

19

22

26

29

32

35

39

45

51

58

64

71

77

83

90

96

103

30

45

öl

76

91

106

121

136

757

166

782

272

272

272

303

333

363

393

727

757

787

5.75............

7

10

13

17

20

23

27

30

34

37

40

47

54

60

67

74

81

87

94

101

107

32

47

63

79

95

lil

127

142

158

777

790

227

253

285

376

578

380

777

773

777

506

6.oo............

/

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

49

56

63

70

77

84

91

98

105

112

33 50

66

83

99

116

132

149

165

182

798

237

264

297

330

363

396

729

762

795

528

6.50............

8

11

15

19

23

27

30

31

38

42

46

53

61

68

76

83

91

99

106

114

121!

36 54

72

89

107

125

143

161

179

197

275

250

286

322

358

393

729

765

507

536

572

7.oo...........

8

12

16

20

25

29

33 37

41

45

49

57

65

74

82

90

98

106

114

123

131

39

58

77

96

116

135

757 173

193

2/2

237

270

308

377

385

424

762

507

539

578

676

7.50............

9 16

18

22

26

31

35

39

44

48

53

61

70

79

88

96

105

114

123

131

140

41]. 62

83

103

124

144

165

186

206

227

278

289

330

377

773

454

795

536

578

679

660

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. I (forts.), utvisande skogsmarkens samt den växande skogens varde per hektar vid olika boniteter oell rotvärden.

Övre raden angiver markvärde, undre raden angiver skogsvärde.

Virkesavkast-

Markens normala vi

rkesavkastningsförmåga per hektar

i khm. fast mått

(b o n i t e t)

snittliga rot-

0.50

0.7 5

1.00

1.25

1.50

1.76

2.00

2.25

2.50

2.75

3.oo

3.50

4.oo

4.50

5.oo

5.60

6.oo

6.50

7.00

7.50

8.oo

Kronor

Markvärde samt skogsval-!

e vid

normal

skogstillgång (relativ skogstillgång l.o), kronor per hektar

8.00 .........

9

14

19

23

28

33

37

42

47

51

56

65

75

84

93

103

112

1211 131

140

149

44

66

88

110

132

154

176

198

220

242

264

308

352

396

440

484

528

572

646

660

704

9.00 .........

11

16

21

26

32

37

42

47

53

58

63

74

84

95

105

116

126

137

147

158

168

50

74

99

124

149

173

198

223

248

272

297

347

396

446

495

545

594

644

693

743

792

10.oo .........

12

18

23

29

35

41

47

53

58

64

70

82

93

105

117

128

140

152

163

175

187

55

83

110

138

165

193

220

248

275

303

330

385

440

495

550

605

660

745

770

825

880

11.00 .......

13

19

26

32

39

45

51

58

64

71

77

90

103

116

128

141

154

167

180

193

205

61

91

121

151

182

212

242

272

303

333

363

424

484

545

605

666

736

787

847

908

968

12.oo .........

14

21

28

35

42

49

56

63

70

77

84

98

112

126

340

154

168

182

196

210

224!

66

99

132

165

198

231

264

297

330

363

396

462

528

594

660

726

793

858

924

990

1056

13.oo .........

15

23

30

38

46

53

61

68

76

83

91

106

121

137

152

167

182

197

212

228

243

72

107

143

179

215

250

286

322

358

393

429

501

572

644

715

787

858

930

4 004

1073

4 444

14.00 .........

16

25

33

41

49

57

65

74

82

90

98

114

131

147

163

180

196

212

229

245

261

77

lie

154

193

231

270

308

347

385

424

462

539

616

693

770

847

934

lool

4 078

4 455

4 232

lö.oo .........

18

26

35

44

53

61

70

79

88

96

105

123

140

358

175

193

210

228

245

263

280

83

124

165

206

248

289

330

371

413

454

495

578

660

743

825

908

990

4 073

4 455

4 238

4 320

16.00 .........

19

28

37

47

56

65

75

84

93

103

112

131

149

168

187

205

224

243

261

280

299

88

132

176

220

264

308

352

396

440

484

528

616

704

792

880

968

4 056

1144

4 232

1320

4 408

17.oo .........

20

30

40

50

60

69

79

89

99

109

119

139

159

179

198

218

238

258

278

298

317

94

140

187

234

281

327

374

421

468

514

567

655

748

842

935

1029

4 423

4 246

1309

4 403

4 496

18.oo .........

21

32

42

53

63

74

84

95

105

116

126

147

168

189

210

23 i

252

273

294

315

336

99

149

198

248

297

347

396

446

495

545

594

693

792

891

990

1089

4 488

1287

4 386

4 485

4 584

19.oo .........

22

33

44

55

67

78

89

100

lil

122

133

155

177

200

222

244

266

288

310

333

355

105

157

209

261

314

366

418

470

523

575

627

732

836

941

1045

1150

4 254

1359

•4 463

4 568

1672

2O.0 0 .........

23

35

47

58

70

82

93

105

117

128

140

163

187

210

233

257

280

303

327

350

373

110

165

220

275

330

385

440

495

650

605

660

770

880

990

IWO

4 3/0

1320

4 430

4 540

1650

4 760

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. II, utvisande storleken av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter

och omloppstider.

Om-

Massa-

V

nite

s a v k

a s t n i

ng I

e r 1

deta

r i

k u b

k m e

; e r (bonitet)

lopps-

tid

till-

växt

0.50

0.7 5

1.00

1.25

1.50

1.75

2.oo

2.25

2.50

2.75

3.oo

3.50

4.oo

4.60

5.00

5.50

6.oo

6.50

7.oo

7.50

8.oo

år

O ''

/O

N

orm

alt v

irke

slör

råd

per

li e k t a r i

kul

i k m

eter

60

5.o

10

15

20

25

30

35

40

45

50

55

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160

80

3.7

14

20

27

34

41

47

54

61

68

74

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

25

33

42

50

58

67

75

83

92

100

117

133

ISO

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

31

42

52

63

73

83

94

104

115

125

146

167

188

208

229

250

271

292

-

—

140

2.0

25

38

50

63

75

88

100

113

125

138

150

175

200

225

250

275

300

—

—

—

—

160

1.7

29

44

59

74

88

103

118

132

147

162

176

206

235

265

294

—

—

—

—

—

to

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. III. Exempel på lijälptabell viel fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt år 1933.

Yirkesavkast- ningens genom- snittliga rotvärde

per kbm.

Kronor

Markens normala

virkesavkastningsförmåga

tast mitt (bonitet)

per hektar i

kubikmeter

Anvisningar

0.50

0.75

1.00

1.25

1.50

1.75

2,oo

2.2 6

2.5 0

2.75

3.oo

3.60

4.oo

Markvärde samt skogsvärde vid normal skogstillgång, kronor per

hektar

4.oo ..................

5

7

9

12

14

16

19

21

23

26

28

33

37

Markvärde

22

33

44

55

66

77

88

99

110

737

733

154

776

Skogsvärde

4.25 ..................

5

7

10

12

15

17

20

22

25

27

30

35

40

Markvärde

Dåliga avsättningstörliållan-

23

35

47

58

70

82

94

105

117

739

140

164

787

Skogsvärde

den, dyra avverknings- oell

transportförhållanden.

4.50 .................

5

8

11

13

16

18

21

24

26

29

32

o7

42

Markvärde

25

37

50

62

74

87

99

lil

124

736

149

773

798

Skogsvärde

4.75 ..................

6

8

11

14

17

19

22

25

28

30

33

39

44

Markvärde

26

.50

52

65

78

91

105

118

737

144

757

183

309

Skogsvärde

5.oo ..................

6

9

12

15

18

20

23

26

29

32

35

41

47

Markvärde

2S

41

55

69

83

96

110

124

138

757

765

793

220

Skogsvärde

5.2 5 ..................

6

9

12

15

18

21

25

28

31

34

37

43

49

Markvärde

29

43

58

72

87

101

110

730

144

159

773

202

337

Skogsvärde

Medelgoda avsättnings- oell

5.50 .................

6

10

13

16

19

22

26

29

32

35

39

45

51

Markvärde

'' transportförhållanden.

30

45

61

76

91

106

121

136

151

766

182

212

242

Skogsvärde

5.75 ..................

7

10

13

17

20

23

27

30

34

37

40

47

54

Markvärde

32

47

63

79

95

lil

127

142

158

174

190

221

353

Skogsvärde

6.oo ..................

7

11

14

18

21

25

28

32

35

39

42

49

56

Markvärde

33

50

66

83

99

116

132

149

765

182

198

337

367

Skogsvärde

6.50 ..................

8

11

15

19

23

27

30

34

38

42

46

53

61

Markvärde

36

54

72

89

107

125

143

161

179

797

215

350

386

Skogsvärde

7.oo ..................

8

12

16

20

25

29

33

37

41

45

49

57

65

Markvärde

39

53

77

96

116

135

154

173

793

212

337

270

308

Skogsvärde

Goda eller utmärkta avsätt-

nings- och transporter-

7.50 ..................

9

13

18

22

26

31

35

39

44

48

53

61

70

Markvärde

41

62

83

103

124

144

165

786

206

337

248

289

330

Skogsvärde

8.oo ..................

9

14

19

23

28

33

37

42

47

51

56

65

75

Markvärde

44

66

88

110

132

154

176

198

330

242

264

308

353

Skogsvärde

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

29

Exempel.

Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden, bland annat, 30 hektar

skogsmark. Med hänsyn till skogens normala virkesavkastningsförmåga

och belägenhet hava rotvärdesiffran 5 kronor per kubikmeter och bonitetsiffran

3 kubikmeter per hektar ansetts kunna användas, vadan skogsmarksvärdet

(skogsmarkens avkastningsvärde) per hektar enligt hjälptahellen

(tab. III) beräknas till 35 kronor och således skogsmarksvärdet å

hela arealen till 1,050 kronor. Den relativa skogstiligången anses motsvara

0.8 av normal skogstillgång. Då enligt hjälptahellen virkesvärdet per hektar

utgör 165 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens värde per

hektar 165 X 0.8 = 132.0 kronor eller således sammanlagt för hela arealen

3,960 kronor. Hemmanet uppskattas alltså med hänsyn till skogsmarken

och växande skogen till respektive 1,050 och 3,960 kronor eller sammanlagt

5,010 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna

5; 3; 0.8.

Beträffande vad. föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för förslagen, får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda

statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling hava jämväl överlämnats följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

l:o) de likalydande motionerna nr 364 i första kammaren av herr

Fritiof Gustafson m. fl. och nr 540 i andra kammaren av herr Persson i

Falla m. fl., däri hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 220 med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 ville besluta, dels att sänka jordbruksfastighets

repartitionstal till fyra iskatteören för varje etthundra

kronor av fastighetens jordbruksvärde, dels att vid bifall härtill för

landsbygdskommunernas del fastställa sådana extra avdrag för de lägsta

inkomsttagarna, som må befinnas påkallade för att förhindra en för dessa

oskälig förskjutning i skattebördan».

2:o) de likalydande motionerna nr 365 i första kammaren av herr Sederholm

m. fl. och nr 538 i andra kammaren av herr Gustafson i Kasenberg

m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen

skola erhålla följande lydelse:

2 i

Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal inkomstskatt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: fem skatteören för varje etthundra kronor av

fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor

av fastighetens tomt- och industrivärde samt tre skatteören för varje

etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

för annan---fastighetens taxeringsvärde.

Såsom underlag — — — beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören hilda en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande, i fråga örn jordbruksfastighet, 5 procent

av jordbruksvärdet och tomt- och industrivärdet samt 3 procent av

skogsvärdet och, i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

Vid beräkning---fastighetsskatt beskattats.

Rätt till---lägenheten belöper.

Har fastighet--- —- ägt fastigheten.

Avdraget skall —--gällande taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)»

Tillika har hemställts örn »den ändring i övergångsbestämmelserna till

den föreslagna lagen örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen,

som i anledning av nämnda formulering av 45 § hetingas».

3:o) motionen nr 366 i första kammaren av herrar Gabrielsson och Tamm,

däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att ''Förordning med instruktion

för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet’

skall under punkt A 5 (rotvärde) hava följande lydelse:

''För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen

beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)

enligt de pris, som under åren 1929—1931 på grund av prissättning nämnda

år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik normal

virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning).

I de--— normal sortimentssammansättning’.»

4:o) motionen nr 524 i andra kammaren av herr Laurén, däri hemställts,

»att riksdagen behagade

dels avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 220 i de delar, som angå kommunalskattelagens

32 och 46 §§ och anvisningarna till 31 och 32 §§ ävensom

taxeringsförordningens 33 och 35 §§,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning angående effekten

av de i bruk varande systemen för olika sparformers beskattning ävensom

den lämpliga avgränsningen av begreppet pensionsförsäkring i kommunalskattelagens

mening».

5:o) motionen nr 528 i andra kammaren av herrar Mårtensson och Karlsson

i Munkedal, däri hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

31

förslag, evad det rör sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet

vid kommunal beskattning.»

6:o) motionen nr 539 i andra kammaren av herrar Ericson i Boxholm

och Isacsson, däri hemställts, »1) att riksdagen beslutar avslå den del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 220, som avser sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighet,

samt i händelse Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag i allt fall vinner riksdagens

bifall:

2) att riksdagen beslutar att § 50 mom. 2 i kommunalskattelagen skall

erhålla följande lydelse:

''För fysisk person---överskjuter ortsavdraget. Återstår efter till
lämpning

av föregående stycke för skattskyldig, vilkens hemortskommun

tillhör ortsgrupp 1 och 2 och ej utgör stad, av den taxerade inkomsten

högst 509 kronor, skall denna ytterligare minskas med 40 kronor.

Finnes skattskyldig--- 700 kronor.

Vad därefter — -— — beskattningsbar inkomst.’»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

funnit lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens

början väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 354 i andra kammaren

av herr Andersson i Stockholm m. fl., däri hemställts, »att riksdagen

må besluta, att de kommunala ortsavdragen fastställas sålunda: Grupp I

grundavdrag 680 kronor, familjeavdrag (lika belopp för hustru och barn)

320 kronor, grupp II grundavdrag 760 kronor, familjeavdrag 320 kronor,

grupp III grundavdrag 840 kronor, familjeavdrag 360 kronor, grupp IV

grundavdrag 920 kronor, familjeavdrag 360 kronor samt grupp V grundavdrag

1,000 kronor och familjeavdrag 400 kronor;

att den kommunala progressivskatten fastställes enligt följande grunder:

För andra skattskyldiga än svenska aktiebolag och svenska solidariska

bankbolag utgör progressivskattens grundbelopp för den del av det till

kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet (bestämt i § 2 Förordning

örn kommunal progressivskatt) som överstiger:

CO

o

o

o

kronor

men

ej

9,000

kronor ..........................

.......................... 0.5

%

9,000

»

»

»

15,000

» ..........................

.......................... 1

%

15,000

»

»

»

25,000

» ..........................

.......................... 2

°4,

25,000

»

»

»

35,000

» ...........................

.......................... 3

°/o

35,000

»

»

»

50,000

» ..........................

.......................... 4

%

50,000

»

»

»

75,000

» ..........................

.......................... 5

%

75,000

»

»

»

100,000

» ..........................

.......................... 6

%

100,000

»

»

»

150,000

» ...........................

.......................... 7

%

150,000

»

»

200,000

» ...........................

.......................... 8

%

200,000

»

»

»

500,000

y> ..........................

........................ 9

%

500,000

»

.......................... 10

%

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Repartitionstalet

för

jordbruksfastighet.

Gällande

bestämmelser.

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

För svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag fastställes

progressivskattens grundbelopp i förhållande till det beskattningsbara beloppet

efter ett procenttal som utgör fem fyrtiondelar av det belopp, varmed

den enligt 18 § b) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för bolaget beräknade inkomstprocenten överstiger 5;

att bestämmelserna örn begränsningarna av progressivskatten till respektive

4.5 procent och 3.75 procent av det beskattningsbara beloppet borttages;
att

den del av kommunal progressivskatt, som ej åtgår vid tillämpningen

av i förordningen örn kommunal progressivskatt givna bestämmelser,

skall användas till lättande av skattebördan i skattetyngda kommuner och

i enlighet därmed överföras till skatteutjämningsfonden.»

Slutligen har hemställts, att utskottet måtte inarbeta förslagen i respektive

lagrum.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Den föreliggande propositionen innefattar förslag till vissa ändringar

i gällande skattelagstiftning. Dessa avse i första rummet en sänkning

av det vid den kommunala beskattningen gällande repartitionstalet för

jordbruksfastighets jordbruksvärde från 0.06 till O.os. På grund av att

laglikmätigt allmän fastighetstaxering med början innevarande år skall

verkställas år 1933, har förslag vidare framlagts till förordning med instruktion

rörande värdering av skogsmark och växande skog. De erfarenheter,

som vunnits från 1928 års allmänna fastighetstaxering, hava

ansetts böra föranleda ytterligare vissa modifikationer i gällande bestämmelser

örn fastighetstaxering, bland annat avseende taxering av vattenfallsfastigheter.

Spörsmålet örn beskattning av inkomst på grund av pensionsförsäkring,

vilket varit föremål för en framställning från vissa försäkringsföretag,

har jämväl upptagits till behandling i propositionen.

Härtill komma några mera speciella frågor, som synts vara av beskaffenhet

att nu böra föranleda förslag till riksdagen.

Gällande repartitionstal för den kommunala beskattningen äro fastställda

genom kommunalskattelagens 2 §, I denna stadgas följande;

»Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal in

komstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig:

för jordbruksfastighet: sex skatteören för varje etthundra kronor av

fastighetens jordbruksvärde, fem skatteören för varje etthundra kronor

av fastighetens tomt- och industrivärde samt fyra skatteören för varje

etthundra kronor av fastighetens skogsvärde;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

för annan fastighet: feni skatteören för varje etthundra kronor av fastighetens

taxeringsvärde.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett

skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.»

Enligt 45 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomst av

fastighet eller rörelse, vari fastighet använts, avdrag ske med belopp,

motsvarande, i fråga örn jordbruksfastighet, 6 procent av jordbruksvärdet,

5 procent av tomt- och industrivärdet samt 4 procent av skogsvärdet och,

i fråga örn annan fastighet, 5 procent av taxeringsvärdet.

De nu omnämnda repartitionstalen, som närmast avse beskattningen till

de borgerliga och kyrkliga primärkommunerna, bliva automatiskt gällande

jämväl för landstingsheskattningen och vissa specialkommuners, framför

allt tingslagens, beskattning. Däremot gälla för vägbeskattningen särskilda

repartitionstal, vilka framgå av väglagens bestämmelser örn s. k. vägfyrk.

Grunderna för vägfyrkens bestämmande avses ej i detta sammanhang,

ehuru det föreliggande förslaget äger viss betydelse även för vägbeskattningen.

En historisk redogörelse rörande tillkomsten av repartitionstalet O.og

för jordbruksfastighet och O.os för annan fastighet finnes fogad vid propositionen,

vartill utskottet härutinnan får hänvisa.

Frågan örn repartitionstalet för jordbruksfastighet har, såsom framgår

av propositionen, vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet.

När förslag till kommunalskattelag m. m. förelädes 1928 års riksdag i

proposition nr 213, hade frågan örn repartitionstalet varit underkastad

särskild utredning. Förslaget bibehöll emellertid repartitionstalet O.oc,

vilket av föredragande departementschefen sammanfattningsvis motiverades

sålunda:

»Det nu sagda torde ådagalägga, att frågan örn en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighet är rätt komplicerad. Vissa jämställighetskrav

tala för repartitionstalet O.os för jordbruksvärde, men samma

jämställighetskrav tala med nästan ännu större styrka för att den växande

skogen ej blir sämre ställd än jordbruksfastighet i övrigt, ty jordbruket

avkastar genomsnittligt vida mer än skogsbruket och_ bör följaktligen

snarare kunna bära en starkare garanti. Sagda jämställighetskrav kunna

vidare ej anses ovedersägliga, då jordbruksfastigheten på grund av sin

större avkastning kan bära en starkare garanti än annan fastighet. De

verkningar, som en sänkning av repartitionstalet skulle medföra, skulle

även med det minst genomgripande alternativet---bliva betydande

och, bland annat, nödvändiggöra en ändring av grunderna för skatteutjämningen.

De svårigheter, som skulle uppstå för kommunerna genom

minskningen av deras beskattningsunderlag, skulle i många fall bliva mycket

kännbara och av en helt annan storleksordning än exempelvis de, som

föranledde kommunalskatteutskottet att avstyrka förslaget örn över fly tt
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr h2.)

Tillkomsten

av gällande

repartitionstal

och tidigare

överväganden

örn

ändringar i

desamma.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ning av den kommunala progressivskattens kommunandel till landstingen,

desto större på den grund, att det kär gäller i synnerhet alla kommuner

med hög utdebitering, medan förslaget rörande progressivskatten rörde

nästan endast kommuner med relativt låg utdebitering. Då den i och för

sig avsevärda överflyttning av skattebördan till andra skattskyldiga än

ägare av jordbruksfastighet, som inom många kommuner skulle uppkomma

genom sänkt garantiskatt å såväl skog som jordbruksvärde, skulle drabba

dessa skattskyldiga ungefär samtidigt med i samma riktning verkande

ofta lägre skogsvärde och ändrade bestämmelser örn skogsaccisen och

vägskatten, bar jag i sålunda angivna omständigheter funnit bärande skäl

att ej nu förorda, det Kungl. Maj:t framlägger förslag till riksdagen örn

lägre repartitionstal för jordbruksvärde.»

I enlighet med det i propositionen framlagda förslaget beslöt 1928 års

riksdag, efter tillstyrkan av det särskilda kommunalskatteutskottet, att

bibehålla repartitionstalet O.og för jordbruksfastighet. Emellertid anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit ville föranstalta örn vissa utredningar, syftande

till en mera genomgripande ändring av grunderna för statsbidragen

åt kommunerna samt för den kommunala beskattningen.

Sedan vid 1930 års riksdag motioner väckts örn sänkning av repartitionstalet

för jordbruksvärde till O.os, anförde bevillningsutskottet i sitt

betänkande i ämnet nr 36, bland annat, följande:

»Vad särskilt beträffar den i föreliggande motioner behandlade frågan

örn en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, så har inom utskottet

uttalats sympatier för principiell likställighet med annan fastighet.

Men man bar å andra sidan hänvisat till att det ej vore lämpligt att

nu upptaga detta spörsmål isolerat, då det sammanhängde med andra

frågor, exempelvis den ännu ej slutgiltigt avgjorda frågan örn en näringssätt

å rörelse i allmänhet, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier

för olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsforfarandets

omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål.

Vidare har framhållits, att ett bifall till motionen endast skulle överflytta

den ojämnhet, som må anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan

fastighet, till förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Det bar

likaledes anförts, att i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt

bärt, att man ej utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden

kunde våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,

som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. Utskottet

har ej kunnat undgå att taga intryck av dessa skäl och anser därför,

att berörda spörsmål bör särskilt undersökas i samband med den utredning,

som ifrågasatts av 1928 års riksdag.»

Utskottet fann, att dessa spörsmål vore av den betydenhet och omfattning,

att deras snara upptagande måste anses önskvärt, och hemställde,

att riksdagen ville i anledning av berörda motioner i skrivelse hos Kungl.

Majit, bland annat, framhålla önskvärdheten av att de av 1928 års riksdag

äskade, här förut omförmälda utredningarna i vad dessa avsåge själva

beskattningsgrunderna måtte utföras med den skyndsamhet, som med

hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.

Riksdagen biföll bevillningsutskottets betänkande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 35

Åt särskilda sakkunniga, som sedermera antogo benämningen »1930 års

kommunalskatteberedning», uppdrogs att verkställa de av riksdagen sålunda

ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan.

Med föranledande, bland annat, av de i 1930 års bevillningsutskotts betänkande

gjorda uttalandena örn repartitionstalen för jordbruksfastighet

anhöll 1930 års kommunalskatteberedning i skrivelse den 1 november 1930

hos chefen för finansdepartementet, att denne måtte utverka Kungl. Maj:ts

bemyndigande för beredningen att verkställa undersökning rörande förskjutningen

av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål

dels vid en sänkning enbart av repartitionstalet för jordbruksfastighets

jordbruksvärde från O.og till O.os dels ock vid en dylik sänkning

av samma repartitionstal tillika med en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighets skogsvärde från O.04 till O.os, i båda fallen förenad

med motsvarande ändring beträffande det enligt 45 § kommunalskattelagen

medgivna avdraget för vad som beskattats genom fastighetsskatt (procentavdraget).

Undersökningen föreslogs skola särskilt avse 110 av beredningen

utvalda kommuner samt gälla 1930 års taxeringar och de kommunalutskylder,

som uttaxerats på grundval därav.

Genom beslut den 7 november 1930 förordnade Kungl. Majit örn undersökning

för kommunalskatteberedningens räkning rörande fördelningen

av den kommunala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål,

varjämte chefen för finansdepartementet genom beslut samma dag

bestämde, att den statistiska bearbetning av deklarationsmaterial, som

för undersökningens verkställande funnes erforderlig, skulle avse de av

beredningen föreslagna 110 kommunerna.

Med en den 31 oktober 1931 dagtecknad skrivelse överlämnades utredning

i angivna avseende av kommunalskatteberedningen till chefen för

finansdepartementet tillika med förut omförmälda historik samt en redogörelse

för viktigare resultat av utredningen och uttalanden örn de slutsatser,

vartill utredningen kunde föranleda, dock utan tillkännagivande

av viss mening, huruvida den ifrågasatta reformen borde äga rum eller

ej. Yttrandet finnes fogat vid propositionen, liksom även en sammanfattning

av den statistiska utredningen.

Inom finansdepartementet utarbetades därefter ett utkast till lag örn

ändrad lydelse av 2 och 45 §§ samt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370). Ändringarna i 2 och 45 §§ avsågo sänkning

av repartitionstalet för jordbruksvärde till O.os, medan till 50 §, videen avser

de vid den kommunala beskattningen gällande ortsavdragen, skulle i anslutning

till ett inom kommunalskatteberedningen ifrågasatt alternativ fogas

en bestämmelse av det innehåll, att, därest efter tillämpning av gällande

bestämmelser om ortsavdrag för skattskyldig, vilkens kommun tillhörde

ortsgrupp I eller II, av den taxerade inkomsten återstode högst 500 kronor,

denna skulle ytterligare minskas med 20 kronor. Örn detta inhämta
-

1930 års

kommunalskatteberedning.

Inom finansdepartementet

utarbetat

utkast.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

des yttranden från myndigheter och sammanslutningar ävensom från 1930

års kommunalskatteberedning, och borde i yttrandena angivas, huruvida

och i vad mån skattefria avdrag av det slag, som i utkastet omförmäldes,

ansåges böra medgivas. Vid remissen voro fogade dels kommunalskatteberedningens

yttrande jämte den av beredningen överlämnade historiken,

dels förut omförmälda sammanfattning av den statistiska undersökningen,

dels ock en inom departementet utarbetad promemoria. I promemorian anfördes,

bland annat:

»Såsom av 1930 års ovan citerade betänkande av bevillningsutskottet

framgår, bade inom utskottet uttalats sympatier för principiell likställighet

mellan repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde och

repartitionstalet för annan fastighet. Å andra sidan hade emellertid inom

utskottet hänvisats till att det av olika skäl ej vore lämpligt att då upptaga

berörda spörsmål isolerat, skäl som föranledde utskottet att uttala

önskemålet örn den särskilda undersökning av frågan, som nu ägt rum.

Det hade sålunda inom utskottet framhållits, att berörda spörsmål sammanhängde

med exempelvis den ej ännu slutgiltigt avgjorda frågan örn en

näringsskatt i allmänhet, vilken kunde tänkas omfatta inventarier för

olika slag av näringsidkare, samt frågan örn det gällande skatteutjämningsförfarandets

omfattning och tillgång på medel för dylikt ändamål.

I det förra avseendet har kommunalskatteberedningen uttalat allenast, att

beredningen självfallet bomme att vid det definitiva ställningstagandet

till de olika spörsmål, som folie inom beredningens uppdrag, för sin del

anse sig fullt obunden av huruvida repartitionstalen för jordbruksfastighet

nu bibehölles eller ändrades. Beträffande förslagets inverkan på

skatteutjämningsförfarandet har beredningen på grundval av den statistiska

utredningen uttalat, att de i gällande lagstiftning meddelade grunderna

för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag syntes kunna

bereda tillgång till tillräckligt stort belopp för de ökade understöd, som

bleve en följd av repartitionstalens sänkning. Det hade vidare inom bevillningsutskottet

framhållits, att ett bifall till förslaget örn sänkning av

repartitionstalet för jordbruksvärde endast skulle överflytta den ojämnhet,

som finge anses föreligga mellan jordbruksvärde och annan fastighet, till

förhållandet mellan jordbruks- och skogsvärde. Även kommunalskatteberedningen

anser, att sänkning av repartitionstalet jämväl för skogsvärde

vore den följdriktiga utvecklingen av vad man åsyftat, men framhåller,

dels att, om man sammanställde olika slag av skatter, även landstingsskatt

m. m., å skogsvärde efter repartitionstalet O.m och gällande

skogsaccis, man ej kunde våga det påståendet, att dessa i den praktiska

tillämpningen representerade exakt repartitionstalet O.og för skogsvärde,

dels att det nog kunde göras gällande att i praktiken övergången från

repartitionstalet 0.06 till 0.04 för skogsvärde snarast tett sig som ett frångående

av principen örn repartitionstalet O.og för jordbruksfastighet, då

den nya skogsaccisens ställning i systemet ej uppfattats i enlighet med

dess verkliga syfte utan denna ansetts som en fortsättning av den gamla

skogsaccisen. Det hade likaledes inom bevillningsutskottet anförts, att

i vissa kommuner skattetrycket vore så utomordentligt hårt, att man ej

utan att noga klarlägga konsekvenserna i olika avseenden kunde

våga företaga någon sådan ändring i den hävdvunna skattefördelningen,

som skulle ytterligare sänka skattekronornas antal. I dylikt avseende

har den verkställda undersökningen varit särskilt ingående. De

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr i''2.

mest utpräglade siffrorna angivas i den text, som åtföljer tabellerna, samt

även i ovan omförmälda tryckta sammandrag rörande den statistiska undersökningen.

På grundval av den nu verkställda utredningen och en

jämförelse mellan denna utredning och en tidigare utredning, som jämväl

avsett att belysa frågan, huruvida en sänkning av repartitionstalet

0.06 till 0.05 för jordbruksvärde skulle vara möjlig, uttalar kommunalskatteberedningen,

att det högre repartitionstalet O.og för jordbruksvärde icke

synes vara ur garantisynpunkt erforderligt, _

Den utredning, som nu föreligger, synes följaktligen giva vid handen,

att de skäl, som inom 1930 års bevillningsutskott förebragts mot förslaget

att då företaga en sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde från

0.06 till O.oö, vid närmare granskning befunnits äga allenast begränsad

räckvidd eller kunna betecknas såsom mindre bärande.

Inom finansdepartementet har därför utarbetats utkast till lagtext avseende

dylik sänkning av repartitionstalet i syfte att utgöra underlag

för inhämtande av yttranden från olika myndigheter och sammanslutningar

rörande lämpligheten att genomföra den ifrågasatta sänkningen av

repartitionstalet för jordbruksvärde.

Det bör beaktas, att inom kommunalskatteberedningen jämväl undersökts,

huruvida ej utväg kunde finnas att utan ändring av systemet för

ortsavdragen åstadkomma sådan sänkning av beskattningsunderlaget loide

minsta inkomsttagarna, att för dem sänkningen av repartitionstalet för

jordbruksfastighet skulle i huvudsak neutraliseras, och att utväg anvisats,

huru detta syfte skulle kunna ernås genom medgivande av extra avdrag

åt de minsta inkomsttagarna i ortsgrupperna I och II. Utkastet till lagtext

ger en anvisning om huru detta uppslag skulle kunna lagtekniskt

genomföras. Utkastet ansluter sig till kommunalskatteberedningens alternativ

h), vilket synes närmast åstadkomma den ifrågasatta kompensationen

utan att medföra överkompensation.»

Kommunalskatteberedningen, som avgivit yttrande över det inom finansdepartementet

utarbetade förslaget, har för sin del förordat, att repartitionstalet

för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkes från O.og till O.05

ävensom att extra skattefria avdrag för de minsta inkomsttagarna i ortsgrupperna

I och II medgivas med de i den remitterade lagtexten angivna

belopp. Däremot har beredningen icke funnit skäl tillstyrka inom beredningen

ifrågasatt sänkning jämväl av repartitionstalet för skogsvärde.

Emellertid hava vissa ledamöter av beredningen uttalat skiljaktig mening.

Av dessa har en förklarat sig ej kunna nu förorda en sänkning av

repartitionstalet för jordbruksvärde, därvid såsom skäl åberopande att

reformen skulle komma att verka samtidigt med en på grund av nästa

allmänna fastighetstaxering förutsedd sänkning av taxeringsvärdena.

Denne reservant har tillika uttalat, att, om nedsättning av repartitionstalet

för jordbruksvärde skulle äga rum, denna lagändring borde förbindas

med införande av ett extra skattefritt avdrag av 40 kronor för ortsgrupp

I och 20 kronor för ortsgrupp II, motsvarande ett i kommunalskatteberedningens

skrivelse den 31 oktober 1931 upptaget alternativ d).

En annan reservant har yrkat på nedsättning av repartitionstalet å skogsvärde

från O.04 till O.og.

Avgivna

yttranden.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Departements
chefen.

Vad angår repartitionstalet för jordbruksvärde hava kammarrätten,

Överståthållarämbetet, tjugu länsstyrelser, styrelsen för svenska stadsförbundet

och styrelsen för svenska landskommunernas förbund mer eller

mindre uttryckligen tillstyrkt förslaget örn ändring därav eller förklarat

sig icke vilja motsätta sig detsamma. Två ledamöter i sistnämnda styrelse

hava emellertid ansett sig ej kunna tillstyrka detta förslag. Fyra

länsstyrelser hava ställt sig avvisande eller tveksamma beträffande en

sänkning av repartitionstalet.

Vissa länsstyrelser hava uttalat sig till förmån för det i kommunalskatteberedningens

betänkande omförmälda alternativ II, innefattande

förutom nedsättning av repartitionstalet för jordbruksvärde från 0.06 till

0.05 jämväl sänkning av repartitionstalet för skogsvärde från 0.04 till O.03.

Den ändring av 50 § 2 mom. kommunalskattelagen, som ifrågasatts i

det remitterade förslaget och som avsåg jämkning av de skattefria avdragen,

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av elva länsstyrelser

och styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Svenska stadsförbundets

styrelse har ansett sig icke böra avstyrka de föreslagna extra

skattefria avdragen. Sju länsstyrelser ävensom kammarrätten hava förklarat

sig icke kunna förorda, att extra skattefria avdrag medgivas. Presidenten

i kammarrätten har emellertid ansett, att det remitterade utkastet,

även i vad det anginge ändringen av 50 § kommunalskattelagen,

borde lämnas utan erinran. Slutligen hava Överståthållarämbetet och

sex länsstyrelser framställt erinringar mot förslaget till ändring av de

skattefria avdragen utan att bestämt vare sig av- eller tillstyrka detsamma.

Föredragande departementschefen har ansett den av kommunalskatteberedningen

verkställda utredningen giva en god belysning av huru en

sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde

och alternativt även för dess skogsvärde skulle hava verkat, örn den tillämpats

å det års förhållanden, undersökningen avsett, d. v. s. 1930 års taxeringar

och de kommunala utgifts- och inkomststaterna för år 1931. Departementschefen

har givit följande sammanfattning av utredningen och

dess resultat:

»För rikets samtliga landskommuner har undersökts verkan av de olika

förslagen till sänkning av repartitionstal under förutsättning av oförändrat

s. k. procentavdrag, d. v. s. örn inkomsten blir oförändrad. I själva

verket betyder ju en sänkning av repartitionstalet en minskning även av

procentavdraget och således en viss ökning av inkomsten, varför denna

undersökning utvisar en större förskjutning av skattetrycket än den som

i verkligheten skulle kommit att inträffa. Undersökningen har givetvis

sitt värde däri, att den utvisar de yttersta gränser, inom vilka reformen

sagda år skulle kunnat verka, och följaktligen ådagalägger, att större

risker än de som framgå av denna undersökning ej varit att räkna med.

För 110 utvalda landskommuner hava de faktiska verkningarna blivit belysta,

d. v. s. inkomsten med ändrat procentavdrag har för varje skatt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 39

skyldig uträknats, och förskjutningen har angivits med utgångspunkt

från deli omtaxering, som sålunda ägt rum. Denna undersökning Ilar

emellertid ej avsett att i detalj belysa förhållandena i de olika kommunerna

utan har begränsats till att meddela uppgifter för större befolkningsgrupper

inom dessa. Bland de 110 kommunerna befinna sig åtskilliga

av de kommuner, för vilka vid den första undersökningen de mest

utpräglade förskjutningarna kommit till synes, och härigenom erhålles

en allmän föreställning om i vad mån den första undersökningens resultat

kunna antagas beteckna ett kraftigare utslag än som i verkligheten

skulle blivit en följd av reformen. För 10 utvalda landskommuner (av de

110) har slutligen gjorts en mycket ingående undersökning rörande verkningarna

på olika befolkningsgrupper av repartftionstalens ändringar.

En jämförelse har här gjorts även rörande reformens betydelse för jordbrukare

med fastigheter av olika storlek, för inkomsttagare med olika

inkomst o. s. v. Hänsyn har i möjligaste mån tagits till dels de utdebiteringssatser,

som upptagits i respektive kommuners stater, dels dem som

återstå, sedan understöd av skatteutjämningsunderstöd tillgodokommit

vederbörande skattskyldiga.

Av de 110 kommunerna, vilka i allmänhet hava hög utdebitering, förete

med det alternativ, som innebär sänkning av repartitionstalet allenast

för jordbruksvärde (alt. I), endast två kommuner, nämligen Silte i Gotlands

län och Gödestad i Hallands län, en ökning av skattebördan för

andra än jordbrukare med en tiondel eller mer (11.07 respektive 11.44 procent).

I Silte betyder detta utan skatteutjämning en höjning av utdebiteringssatsen

från 16.80 till IS.gg kronor per skattekrona och efter skatteutjämning

en höjning från 13.34 till 14.44 kronor per skattekrona. Enligt

det alternativ åter, som tillika sänker repartitionstalet för skogsvärde

från 0.04 till O.03 (alt. II), uppstår en ökning för andra än ägare och arrendatorer

av jordbruksfastigheter med minst en tiondel av skattebördan i 11

av de 110 kommunerna. Storleksordningen av ökningen kan ungefär jämföras

med den, som vid alternativ I inträder i de två nyssnämnda kommunerna.

Den största procentuella ökningen inträder nied alternativ II i

Storsjö i Jämtlands län nied 16.93 procent av skattebördan. Av specialundersökningen

beträffande 10 kommuner inhämtas, bland annat, att nästan

genomgående en skattelättnad inträder för alla storleksgrupper av fastigheter,

ett ganska beaktansvärt förhållande, då man förut haft anledning

antaga, att innehavarna av de mindre jordbruksfastigheterna snarare

skulle få vidkännas skatteökning än skattesänkning, enär deras inkomst

i relativt stor utsträckning härrör av det nedlagda arbetet. En skatteökning

för nämnda fastighetsinnehavare inträffar visserligen i några

fall men synes vad angår de undersökta kommunerna snarare vara undantag

än regel. Skattelättnaden för jordbrukarklassen varierar väsentligt;

i genomsnitt är den mera betydande för de större fastigheterna än

för de mindre. I vissa fall blir skattelättnaden ej så obetydlig; siffror

överstigande en tiondel återfinnas mångenstädes i vederbörande tabell

__och siffror finnas, som närma sig 16 procent samt vid alternativ

II för rena skogsfastigheter än högre tal. Den sammanlagda skatteminskning,

som vid alternativ I skulle uppstå för jordbrukarna, torde enligt

beredningen vid alternativ I kunna väntas understiga 2 miljoner kronor,

och den ytterligare minskningen vid alternativ II har beräknats komma

att understiga V» miljoner kronor. Med samma belopp skulle skattebör
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

dan för andra än innehavarna av jordbruksfastighet kunna tänkas höjd,

därest ingen del av jämkningen motvägdes av skatteutjämningsbidrag.

Beredningen har för övrigt uttalat, att de i nu gällande lagstiftning angivna

grunderna för anskaffning av medel för skatteutjämningsbidrag

synas kunna bereda tillräckligt stort belopp för de ökade understöden,

om jämväl dessa skolat utgå efter gällande grunder.»

Under erinran att jordbrukets läge efter tillkomsten år 1928 av gällande

kommunalskattelag intill år 1930, då riksdagen hemställde örn utredning

rörande sänkning av repartitionstalet för jordbruksvärde, undergått

förändring i sådan riktning, att starkare skäl sistnämnda år befunnits

föreligga för sänkning av repartitionstalet, samt läget under tiden från

1930 till innevarande år än mer förskjutits i dylik riktning, har föredragande

departementschefen härefter anfört följande:

»Jordbrukets betryck har visat sig mer långvarigt och mer svårartat,

än man för två år sedan haft anledning att antaga, oell de skuldsatta

jordbrukarnas ställning har jämväl blivit svårare. Örn den skattegaranti,

som jordbruksnäringen fått uppbära, tillförne ej synts orimlig, ej

minst med hänsyn därtill, att en dålig konjunktur för jordbruket kunde

antagas bliva till tiden jämförelsevis begränsad och att de goda och de

dåliga åren kunde beräknas uppväga varandra, så har detta antagande

nu visat sig ej vara hållbart. Man måste räkna med att även en mycket

långvarig lågkonjunktur kan förekomma och bestämma repartitionstalen

tor garantiskatten med hänsyn därtill. Även en jämförelsevis obetydlig

minskning av den årliga skatteomkostnaden måste därför anses vara av

värde och böra komma till stånd, örn ej starkt talande rättfärdighetseller

andra liknande skäl kunna anföras emot densamma. Jag vill ej

förringa räckvidden av dessa skäl, utan är fortfarande liksom tidigare

av den meningen, att dylika skäl av ej ringa betydelse kunna anföras.

Att här upprepa dessa skäl synes mig ej erforderligt. 1930 års kommunalskatteberedning

har örn dem gjort vissa uttalanden, vilka ej hindrat

beredningen att biträda förslaget örn repartitionstalets sänkning. För

egen del ställer jag mig på samma ståndpunkt, ty såsom i och för sig avgörande

har den ur skattesystemets principiella grunder hämtade bevisföringen

ej hittills betraktats och bör ej heller så anses i fortsättningen.

De praktiska skälen för en reform hava nu fått ökad styrka, och denna

omständighet bör enligt mitt förmenande tillmätas den största betydelsen.

Men ännu i ett avseende har läget ändrats. Det kan nämligen numera,

till skillnad från tidigare, anses utrett, att under ett svagt år för jordbruket

ej garantibehovet är så starkt som man tidigare synes lia föreställt

sig. 1928 års utredning grundade sig på siffror från det jämförelsevis

goda inkomståret 1924, medan den nu verkställda utredningen avsett

lågkonjunkturåret 1929 och dess inkomstförhållanden. Den sistnämnda

utredningen har utmynnat i kommunalskatteberedningens förut återgivna

uttalande, att repartitionstalet O.og för jordbruksvärde ej kan anses ui‘

garantisynpunkt erforderligt. För min del finner jag, att den ökning av

skattebördan, som kommer till stånd för löntagarna, ej kan betraktas såsom

genomgående obetydlig, men vill dock instämma i detta beredningens

uttalande; ökningen är ej av den storleksordning, att den kan sägas innebära

ett avgörande skäl för bibehållande av repartitionstalet O.og.

Någon annan reform i avseende å beskattningsgrunderna av beskaffen
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

het att, liksom fallet var år 1928, samtidigt verka sänkande på beskattningsunderlaget

för jordbruksfastighet, är nu ej ifrågasatt. Att samtidigt

en sänkning av taxeringsvärdena kan väntas inträffa på flertalet

platser, är en annan fråga, som jag kommer att beröra i det följande.

Här vill jag framhålla, att repartitionstalets sänkning synes mig beteckna

den primära frågan och spörsmålet örn eventuellt uppskov med fastighetstaxeringen

den sekundära, och att den förra sålunda bör avgöras utan

hänsyn till den senare. Det vore enligt mitt förmenande mindre lyckligt

att först med bibehållande av gällande repartitionstal verkställa ny fastighetstaxering

och därefter fatta beslut örn repartitionstalens sänkning.

Det kan nämligen med stöd av tidigare erfarenheter befaras, att olikheten

i repartitionstal för jordbruksfastighet och för annan fastighet på

sina håll skulle kunna föranleda en tendens att värdesätta jordbruksfastigheter

lägre än som eljest skulle bliva fallet. Det är sålunda att

anse som en fördel, att beslutet örn repartitionstalets sänkning föregår

omtaxeringen.

Att det här ej gäller en fråga med vittomfattande ekonomiska konsekvenser,

lärer med ganska stor tydlighet framgå av det förut anförda.

Kommunalskatteberedningens kalkyl har givit det resultatet, att _den

sammanlagda förskjutningen vid alternativ I ej torde uppgå till 2 miljoner

kronor. Senare företagna beräkningar hava givit grund för antagandet,

att denna siffra kommer att rätt väsentligt underskridas. Hela

reformen är sålunda ej av större allmän räckvidd. Det kan möjligen

visa sig önskvärt att i något fall mildra övergången genom extra bidrag

av skatteutjämningsmedel. De ekonomiska följderna för staten av dylika

bidrag kunna anses obetydliga, liksom det av kommunalskatteberedningens

kalkyler synes framgå, att de gällande grunderna för anskaffning

av medel till skatteutjämningsunderstöd skulle giva. rum åt den ökning

av dessa understöd, som blir en följd av repartitionstalets nedsättning.

Jag vill emellertid ej fördölja, att det av andra anledningar,

bland annat den väntade nedgången av taxeringsvärdena, kan visa sig

nödvändigt att ett påföljande år taga under övervägande, huruvida ej

ytterligare medel måste anskaffas för skatteutjämning. Att repartitionstalets

sänkning kommer att verka till höjning av det sålunda erforderliga

beloppet, är givet. Då det blir först nästa års taxering, som härvid kommer

att i olika avseenden utöva sin inverkan, är det ej möjligt att nu mera

ingående bedöma denna fråga.

Det har i en reservation inom kommunalskatteberedningen av dess ordförande

och i vissa yttranden föreslagits, att även en sänkning av repartitionstalet

för skogsvärde skulle äga rum från 0.04 till O.o.i. Hade det

kunnat påvisas och för allmänna medvetandet framstått såsom klart, att

den skogsaccis, som för närvarande uttages och som avser att utfylla skillnaden

mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt

fyller detta ändamål, hade det måhända varit svårt att avvisa detta förslag

såsom en konsekvens av sänkningen beträffande jordbruksvärde.

Så är emellertid ej förhållandet. Skogsaccis utgår ej för husbehovsvirke

i allmänhet och ej till landsting. Skattesatsen för skogsaccisen är lägre

än som i 1927 och 1928 års propositioner förutsattes och lägre än enligt

1928 års utskottslörslag. Olika omständigheter tala sålunda för att skogsaccisen

är lågt beräknad. Kravet på nedsättning av repartitionstalet för

skogsvärde har ej heller upptagits i flertalet av de avgivna yttrandena.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottets

yttrande.

Då tillika ett förslag i denna riktning synes till sina verkningar mera

oberäkneligt, kan jag ej tillstyrka detsamma.

Jag stannar därför vid att förorda sänkning av repartitionstalet för

jordbruksvärde från 0.06 till 0.05.

Förslaget rörande repartitionstalets sänkning Ilar i den förda diskussionen

sammankopplats med ett förslag till sådan modifikation av de skattefria

avdragen, att för de minsta inkomsttagarna i stort sett ej någon

skatteökning skulle behöva uppkomma såsom en följd av repartitionstalets

sänkning för jordbruksvärde. Förslaget är ur vissa synpunkter,

bland annat de skattetekniska, mindre tilltalande. Då förslaget vunnit

understöd Iros åtskilliga av de hörda myndigheterna samt av kommunalskatteberedningen

oell dess tillämpning i praktiken ej synes i regel vålla

synnerliga svårigheter, har jag emellertid ej velat motsätta mig detsamma,

dock med den modifikation att det ej kommer att avse det femtiotal

städer, som är att hänföra till ortsgrupperna I och II. För en dylik inskränkning

åberopar jag det skäl, som föranlett att ändring ej ifrågasatts

för de tre högsta ortsgrupperna, nämligen att repartitionstalets sänkning

där ytterst obetydligt påverkar utdebiteringssatsen, och att ändringen

ej bör göras mera vittgående än som följer av de givna förutsättningarna.

Motsvarande torde gälla beträffande alla städer. Dessa representera

ju ett ganska stort antal skattskyldiga, många med mindre beskattningsbar

inkomst än 500 kronor, och att ej medtaga städerna innebär

därför en fördel med hänsyn till taxeringsarbetet. Att ett förslag sådant

som det ifrågasatta ej kan erhålla en alltför noggrann avvägning,

ligger i sakens natur.

Vad avdragens storlek beträffar ansluter jag mig till det lägsta av de

angivna alternativen. Med undantag för en reservant inom kommunalskatteberedningen

och tvenne ledamöter av svenska landstingsförbundets

styrelse har ingen av dem, som yttrat sig i frågan, tillstyrkt högre

extra avdrag. I några av de avgivna yttrandena har man direkt uttalat

sig emot högre avdrag. Det är sannolikt att, såsom nämnde reservant inom

kommunalskatteberedningen framhållit, de lägre avdragen ej alldeles genomgående

skola bereda den avsedda kompensationen. Att huvudsaklig

kompensation skall genom dessa avdrag komma till stånd för de mindre

inkomsttagarna, förefaller mig emellertid tämligen visst, och att nu i berörda

avseende gå längre än att detta resultat vinnes synes mig ej erforderligt.

»

När bevillningsutskottet år 1930 hade tillfälle att taga ställning till

frågan örn repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde, förelåg

frågan i ett väsentligt mindre utrett skick än nu. Starka skäl

ansagos redan då tala för likställighet mellan nämnda repartitionstal

och repartitionstalet för annan fastighet. Det ansågs dock av olika grunder,

för vilka redogjorts i det föregående, ej tillrådligt att då vidtaga berörda

ändring. Läget är nu tvivelsutan ett annat. Behovet av skattelättnad

isynnerhet för det skuldsatta jordbruket har blivit alltmera påtagligt,

och man måste, såsom chefen för finansdepartementet framhållit,

numera räkna med att även en mycket långvarig lågkonjunktur för jordbruket

kan förekomma. Å andra sidan hava de skäl, som år 1930 kunde

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 43

anses vara avgörande mot en reform, numera minskats i styrka framför

allt tack vare förebringandet av det vidlyftiga utredningsmaterial, som nu

föreligger till belysande av repartitionstalets betydelse under ett för jordbrukets

vidkommande mindre tillfredsställande inkomstår. Reformens verkningar

till lättnad för jordbrukare och till ökning för övriga inkomsttagares

skatt böra för visso ej underskattas; i enstaka fall kunna dessa verkningar

bliva ej obetydliga. I det stora bela kan dock reformen ingalunda anses

genomgripande. En överflyttning av skattebördan med ett belopp ej uppgående

till två miljoner kronor betecknar i förhållande till omslutningen

av rikshushållningen i dess helhet en jämförelsevis blygsam siffra.

Yrkanden hava nu framställts dels i motionerna nr 528 och 539 i andra

kammaren örn avslag å berörda förslag i dess helhet, dels i de likalydande

motionerna nr 364 i första kammaren och nr 540 i andra kammaren

örn repartitionstalet 0.04 för jordbruksvärde, dels i de likalydande motionerna

nr 365 i första kammaren och nr 538 i andra kammaren örn repartitionstalet

0.03 för skogsvärde. Vad angår förslaget örn repartitionstalet 0.04

för jordbruksvärde, innebär detta ett längre gående steg än något av dem,

som under den förberedande behandlingen varit föremål för undersökning.

Ett dylikt förslag skulle icke tillgodose syftet att erhålla likställighet mellan

jordbruksfastighet och annan fastighet utan ställa den senare i ett relativt

sämre läge, som svårligen skulle kunna försvaras. Den i tvenne motioner

tillkännagivna uppfattningen, att reformen ej för närvarande borde komma

till stånd, har däremot redan under ärendets förberedande behandling

blivit framförd. Den har framför allt motiverats därmed, att det vöre

olämpligt att repartitionstalets sänkning komme att verka samtidigt med

en sannolik sänkning av taxeringsvärdena vid 1933 års allmänna fastighetstaxering.

Tillika har anförts, att det vore olämpligt att företaga reformen

utom i samband med en rationell skatteutjämning. Såsom föredragande

departementschefen framhållit, synes emellertid frågan örn den

lämpliga avvägningen av repartitionstalen böra betraktas såsom primär

i förhållande till frågan örn 1933 års allmänna fastighetstaxering. Skall

reformen överhuvudtaget äga rum, förefaller det för övrigt bättre, att den

beslutas före fastighetstaxeringen än efter densamma, då det skulle kunna

befaras, att olikformigheten i fråga örn repartitionstal på sina håll kunde

utlösa en i och för sig visserligen icke motiverad tendens att åsätta lägre

taxeringsvärden för jordbruksfastighet än som må anses skäliga. Vad

åter angår förhållandet till en rationell skatteutjämning må allenast

framhållas, att hela den förebragta utredningen avsett att pröva, huruvida

i avvaktan på en mera genomgripande reform av skatteutjämningsoch

skatteregleringsfrågorna såsom en provisorisk åtgärd kunde beslutas

likställighet i avseende å repartitionstalen för jordbruksfastighet och annan

fastighet. Någon motivering utöver den redan anförda synes fördenskull

ej behöva meddelas gentemot berörda argumentering. Framhållas

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Allmän

fastighets

taxering

år 1933.

må endast, att ökade skatteutjämningsbidrag i själva verket bliva en automatisk

följd av de ökade utdebiteringssatserna.

Annorlunda ligger frågan örn repartitionstalet O.os för skogsvärde, enär

med de utgångspunkter för skogsaccisens beräkning, som antagits år 1928,

en dylik sänkning kunde synas böra bliva en följd av sänkningen av repartirionstalet

för jordbruksvärde. Inom utskottet Ilar emellertid framhållits,

att i åtskilliga trakter av riket den uppfattningen vöre rådande,

att skogsbruket av olika anledningar i praktiken bleve lindrigare beskattat

än jordbruket. Huruvida denna uppfattning är riktig eller ej, undandrager

sig utskottets bedömande, och det torde i själva verket vara svårt att även

med ett väsentligt vidlyftigare utredningsmaterial än det för närvarande

föreliggande förebringa bevisning örn vad som i dylikt avseende är rätt

eller icke. Vad angår skogsmarksvärdet får även skogsfastighet del i

sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, varför den ökning av

beskattningen på skogsvärde, som i berörda motion påtalas, torde bliva

mycket obetydlig, ett förhållande som även bekräftas av de gjorda utredningarna.

Utskottet har därjämte velat åberopa den motivering, som

förebragts av föredragande departementschefen, såsom skäl emot bifall till

yrkandet att nu företaga sänkning av repartitionstalet för skogsvärde.

Det framlagda förslaget om införande av sådana skattefria avdrag, som

för de minsta inkomsttagarna i de båda lägsta ortsgrupperna i allmänhet

kompensera den skatteökning, som blir en följd av ändrade repartitionstal,

föranleder ingen erinran från utskottets sida. Det i motionen nr 539

i andra kammaren framförda förslaget örn större avdrag går, såvitt angår

ortsgrupp II, längre än något av de alternativ, som undersökts inom kommunalskatteberedningen.

Utskottet finner ej anledning att i avseende å

dessa avdrag gå längre än propositionen. I all huvudsak torde genom

detta förslag kompensation komma att beredas de lägsta inkomsttagarna

för sådan skatteökning, som kan bliva en följd av ändrat repartitionstal

för jordbruksvärde.

Vad angår motionen nr 354 i andra kammaren, skulle ett bifall till densamma

innebära en fullständig omläggning av den kommunala skattefördelningen.

Utskottet anser sig desto mindre kunna biträda de i denna

motion framställda yrkandena som förslaget under en för kommunerna ekonomiskt

brydsam situation skulle för det övervägande flertalet kommuner

föranleda en avsevärd minskning i antalet skattekronor.

Utskottet förordar följaktligen bifall till propositionen såväl vad angår

sänkning av gällande repartitionstal som beträffande extra skattefria avdrag.

I ett av domänstyrelsen avgivet yttrande med förslag till instruktion för

värdering av skogsmark och växande skog vid allmän fastighetstaxering

år 1933, vilket i det följande närmare kommer att beröras, har domän
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 42. 45

styrelsen ansett sig böra framhålla, att, bland annat, svårigheterna att

under nuvarande förhållanden lämna förslag till prissättning av virkesavkastningen

samt att fixera kapitaliseringsfaktorn gjorde, att styrelsen

för sin del vore tveksam, örn med nuvarande förutsättningar en helt ny

fastighetstaxering lämpligen borde genomföras år 1933.

Jämväl i åtskilliga yttranden rörande domänstyrelsens förslag ävensom

i ett par av de utlåtanden, som avgivits över förenämnda utkast med förslag

örn ändrat repartitionstal för jordbruksvärde, har frågan örn uppskov

med nästa allmänna fastighetstaxering berörts. Härvid hava vissa

länsstyrelser förordat utredning av frågan örn dylikt uppskov. En del

andra länsstyrelser hava däremot, liksom även styrelsen för svenska landskommunernas

förbund, ställt sig avvisande till ett uppskov.

Handelskammaren i Gävle har hemställt, att nästa allmänna fastighetstaxering

måtte uppskjutas till år 1934. Handelskammaren har framhållit,

att det ekonomiska livet för närvarande är synnerligen känsligt, liksom

den kommande utvecklingen oviss, och har handelskammaren därvid speciellt

hänfört sig till förhållandena på virkesmarknaden. Av stor vikt vid

bedömande av förevarande frågor vore valutaspörsmålet. Ur en synpunkt

skulle måhända en allmän fastighetstaxering för de skogsägande företagen

vara till fördel, nämligen därutinnan, att de ojämnheter, som enligt en allmänt

utbredd uppfattning förelåge mellan taxeringen av bolagsskog och

skog i bondeägo, kunde undanröjas. Den av byråcheferna Höijer och Lindeberg

företagna undersökningen rörande utfallet av 1928 års allmänna fastighetstaxering

— intagen i statens off. utredn. 1931 (nr 35) — utvisade,

att dylika ojämnheter förelåge beträffande arealredovisning och bonitetsbestämning.

När en fastighetstaxering komrne att ske, syntes sådana åtgärder

dock böra vidtagas, att den uppenbara orättvisa, som på många

ställen vore tillfinnandes i fråga örn taxeringen av bolagsskog, jämfört

med bondeskog, i möjligaste mån förhindrades.

Smålands och Blekinge handelskammare har på grund av de av Gävle

handelskammare anförda skäl instämt uti sistnämnda handelskammares

berörda framställning.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört har det varit föremål

för övervägande, huruvida tillräckliga skäl för uppskov med 1933

års allmänna fastighetstaxering kunde anses föreligga, men Ilar departementschefen

stannat vid den uppfattningen, att så ej kunde anses vara

fallet. Till stöd för denna ståndpunkt har departementschefen yttrat följande:
»Lagen

förutsätter omtaxering vart femte år, och det torde med hänsyn

därtill kunna anses vara ett berättigat intresse för såväl de skattskyldiga

som kommuner m. fl. att få taxeringsvärdena omprövade efter fem års

förlopp. Framför allt måste detta anses vara händelsen, örn en mera

väsentlig värdeändring ägt rum. Att så varit fallet under innevarande

Ifrågasatt

uppskov med

taxeringen.

Departements
chefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

femårsperiod, torde vara onekligt. Härav följer enligt min uppfattning, att,

örn ej särskilt starka skäl kunna åberopas mot en allmän omtaxering år

1933, så finnes ej tillräcklig anledning till sådan lagändring, som föranleder

uppskov. Såsom ett skäl emot omtaxering torde visserligen kunna

anföras, att skattelättnad i alla fall kommer vederbörande till godo genom

repartitionstalets sänkning. Men denna skattelättnad kommer endast

en viss kategori fastighetsägare till godo, under det att för övriga

fastighetsägare repartitionstalets sänkning verkar till höjning av skatten,

varför för dessas vidkommande en omprövning av taxeringsvärdet är

desto mer berättigad. Taxeringsvärdet utövar vidare sin verkan på förmögenhetsbeskattningen,

och det kan ej anses vara rimligt, att vederbörande

skola fortsätta att betala förmögenhetsskatt för belopp, som ej motsvaras

av en tillgång av samma värde.

Såsom skäl emot en allmän omtaxering vid lagenlig tidpunkt hava jämväl

framställts farhågor för fastighetskrediten. Jag har noga prövat denna

fråga och kommit till den uppfattningen, att några farhågor för uppsägning

av krediter på grund av sänkta taxeringsvärden knappast behöva

hysas. Det lärer för kreditinrättningarna vara ett starkt intresse att örn

möjligt undvika tvångsrealisationer. Vad kreditinrättningarna själva angår,

är det tydligt, att deras säkerheter ej försämras genom sänkning av

taxeringsvärdena. Det är i regel blott vid utlåningstillfället, som taxeringsvärdet

eller en del därav är bindande för kreditens storlek. Sparbankernas

inlåningsrätt är i viss mån beroende av taxeringsvärdena, men den därom

gällande bestämmelsen träder i full kraft först efter utgången av år 1939.

Att däremot beviljande av nya fastighetskrediter kan komma att försvåras

genom taxeringsvärdenas sänkning lärer vara obestridligt. Mycket

stor betydelse bör dock ej tillmätas denna synpunkt, då flertalet kreditinrättningar

väsentligen grunda sin utlåning på självständiga värderingar.

Då det lärer få antagas, att den i olika avseenden fastställda, vid

viss del av taxeringsvärdet bundna belåningsgränsen förutsätter, att taxeringsvärdena

skola överensstämma med de riktiga värdena, ligger för

övrigt i berörda omständighet ej ett skäl emot utan ett skäl för omtaxering.

Att slutligen vissa kreditinrättningar bruka tillämpa olika räntesatser

för olika procentuella andelar av taxeringsvärdet, är ett förhållande,

som, därest sakliga skäl därför föreligga, lärer kunna omregleras i de

särskilda fallen.

Ett vid ett förstahandsbetraktande av det föreliggande spörsmålet talande

skäl emot omtaxering år 1933 skulle väl ligga däri, att denna taxering

måste erbjuda stora svårigheter på grund av att en i verkligheten fri

marknad för försäljningar av jordbruksfastighet mångenstädes knappast

finnes, och att det måste bliva svårt att fastställa såväl ''allmänna saluvärdet’

på jordbruksfastighet i allmänhet som ''avkastningsvärdet’ på

skogsmark och växande skog. Det torde emellertid kunna antagas, att

fastighetsvärdenas nivå i stort ändrats tämligen likformigt inom i huvudsak

likartade större områden, och att en mera brett lagd undersökning av

fastighetsprisernas förändringar skall kunna giva underlag för en ganska

tillförlitlig fastighetsvärdering. De vid 1928 års allmänna fastighetstaxering

fastställda värdena komma härvid givetvis att utgöra en nödvändig

utgångspunkt. Uppenbarligen får ej taxering försiggå såsom en kritiklös

likformig procentuell nedsättning av de gamla värdena. Befintliga ojämnheter

måste såvitt möjligt undanröjas, och möjligen måste differentiering

göras mellan fastigheter av olika storleksgrupper, då värdena antagligen

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

47

ej ändrats likformigt för dem alla. Det är nu min avsikt att åvägabringa

en utredning rörande fastighetsförsäljningarna i riket under de senaste

åren, vilken bör föreligga i tillräckligt god tid innan det egentliga taxeringsarbetet

i höst tager sin början. En dylik utredning bör kunna underlätta

och förbilliga taxeringsförfarandet och i betydande grad bidraga

till taxeringens jämnhet. Det förefaller sannolikt, att en dylik utredning,

vilken givetvis bör i möjligaste mån särskilja sådana fastighetsförsäljningar,

som synas hava karaktär av faktiska tvångsrealisationer,

så ock försäljningar till släktingar och anhöriga, ej skall giva till resultat

en så stark nedgång av jordbruksfastigheternas värden, som stundom

kommit till synes vid tvångsförsäljningar, men att en sänkning av dessa

värden dock är att i allmänhet förutse. Säkerligen kommer förberörda

av byråchefen E. Höijer och e. byråchefen E. Lindeberg verkställda utredning

rörande utfallet av 1928 års taxering att jämväl utgöra ett värdefullt

taxeringsmaterial. Vad angår annan fastighet synas för riket i

allmänhet värdena i stor utsträckning kunna väntas bliva i huvudsak oförändrade.

Vad slutligen skogsmark och växande skog beträffar, så föreligger

för statsmakterna ett i viss mån svårare avgörande, som jag återkommer

till i det följande. Det gäller vid denna taxering att fastställa

''avkastningsvärden’, som endast i viss utsträckning följa de verkliga saluvärdena

och vilkas nivå ej kan antagas vara underkastad alltför starka

fluktuationer. Det är emellertid ej sannolikt, att ett dylikt avgörande av

statsmakterna ett följande år kommer att ställa sig nämnvärt lättare än

nu, varför jag i denna svårighet ej ser tillräcklig anledning till uppskov.

Sedan nämnda nivå av statsmakterna fastställts, kommer skogstaxeringen

knappast att innevarande år ställa sig svårare än vid något annat tillfälle.

Även vad angår annan fastighet än skogsfastighet må det för övrigt ifrå-1

gasättas, örn taxeringen kan väntas bli lättare, örn ett års uppskov beslutes.

Uppskov för längre tid än ett år förefaller, i varje fall för ögonblicket,

uteslutet.

Slutligen vill jag än en gång understryka vad jag förut vid behandling

av frågan örn repartitionstalets ändring uttalat, att det måste anses vara av

vikt, att denna av mig såsom under de närmaste åren ofrånkomlig ansedda

ändring beslutes innan den allmänna fastighetstaxeringen äger rum,

då likställigheten i berörda avseende mellan jordbruksfastighet och annan

fastighet lärer vara av särskilt värde vid taxeringen.»

I likhet med föredragande departementschefen har utskottet ansett till- utskottets

räckliga skäl icke föreligga för ett uppskov med den allmänna fastighets- yttrande.

taxering, som enligt kommunalskattelagen skall äga rum år 1933.

Under det att grundläggande för taxeringen av fastighet i allmänhet Värdering av

skall vara det s. k. »allmänna saluvärdet», skola skogsmark och växande ^“växande

skog upptagas till det värde, som de kunna anses äga vid ett efter ratio- skog.

nella grunder bedrivet skogsbruk. Gällande

Huvudgrunderna för den speciella skogstaxeringsmetoden angivas i grunder för

punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen och utvecklas när- sidmark “och

mare i särskild instruktion för värdering av skogsmark och växande skog. växande skog.

Dylik instruktion är fastställd att gälla tillsvidare, men det har uttryck
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

Domänstyrelsens

förslag

till instruktion

8arnt yttranden

däröver.

48 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

ligen förutsatts, att ny instruktion skall fastställas före varje allmän fastighetstaxering.

Framför allt betydelsefulla för ifrågavarande taxering äro följande faktorer:

bonitet, virkespris, avdrag för allmänna omkostnader, kapitaliseringsprocent

samt — beträffande växande skog -— relativ skogstillgång.

Ett års normala avkastning per hektar skogsmark erhålles genom att multiplicera

virkespriset med bonitetssiffran och göra avdrag för allmänna

förvaltningsomkostnader. Värdet på ett hektar skogsmark med normal

skogstillgång erhålles genom att kapitalisera den normala årliga avkastningen

efter visst procenttal. Vid 1928 års allmänna fastighetstaxering var

kapitaliseringsprocenten 5 och värdet på ett hektar skogsmark med normal

skogstillgång följaktligen 20 gånger den normala årliga avkastningen.

Härav ansågos 3 V2 gånger den normala årliga avkastningens värde alltid

representera skogsmarkens värde, resten, d. v. s. 16 V> gånger den normala

årliga avkastningen, den växande skogens värde. Avviker skogstillgången

från den normala, i det att den »relativa skogstillgången» är större eller

mindre än 1, fastställes den växande skogens värde till motsvarande del

av normalskogens värde. Var relativa skogstillgången t. ex. 0.5, upptogs sålunda

vid 1928 års taxering den växande skogens värde till 0.5 gånger 161j2

årsavkastningar.

Av de sålunda på skogstaxeringen inverkande faktorerna fastställas

boniteten och relativa skogstillgången vid själva taxeringen, och taxeringsbestämmelserna

inskränka sig till att giva föreskrifter örn hur härvid

skall tillgå. Avdraget för allmänna förvaltningsomkostnader har angivits

i lagen till, utom i vissa undantagsfall, en fjärdedel av den siffra,

som erhålles genom att multiplicera virkespriset med bonitetssiffran.

Variabla faktorer äro följaktligen enligt lagen virkespriset och kapitaliseringsfaktorn.

Rörande virkespriset finnes stadgat, att detta bestämmes

efter virkets nettovärde å rot enligt de pris, som för liknande sortiment i

genomsnitt varit i orten gällande under viss tidsperiod, vilken bestämmes

i förberörda instruktion. Vid 1928 års taxering lågo de fem åren 1922—

1926 till grund för prissättningen. Vad kapitaliseringsfaktorn beträffaxstadgas

i kommunalskattelagen allenast, att denna jämväl bestämmes i

instruktionen.

Med skrivelse den 8 november 1931 har domänstyrelsen avgivit förslag

till ändringar i instruktionen för värdering av skogsmark och växande

skog. Förslaget finnes intaget bland bilagorna till den föreliggande propositionen

(bil. 2),

Domänstyrelsens förslag innehåller bestämmelse, att virkes rotvärde

skall beräknas enligt de pris, som blivit satta under åren 1927—1931. Detta

har emellertid föreslagits under förutsättning att höjning göres beträffande

avdraget för förvaltningskostnader från en fjärdedel till en tredjedel

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

av den siffra, som erhålles genom att multiplicera virkespriset med bonitetssiffran,

och att ingen sänkning sker av kapitaliseringsprocenten.

De virkespriser, som från och med år 1922 i medeltal för hela riket

erhållits för virke sålt å rot från statens skogar, äro enligt domänstyrelsen

följande:

år

1922 ..........................

...................... 5.5

kronor

»

1923..........................

...................... 5.8

»

»

1924..........................

....................... 4.4

»

»

1925 ..........................

....................... 4.5

»

»

1926.........................

..................... 5.2

»

»

1927..........................

....................... 6.7

»

»

1928........................

...................... 5.8

»

»

1929 ..........................

....................... 5.7

»

»

1930..........................

...................... 4.8

» (preliminär)

»

1931.........................

»

Domänstyrelsen har rörande denna sifferserie anfört, att, även örn 1931

års rotvärde skulle avsevärt understiga värdet för år 1930, av serien att

döma, ett medeltal för perioden 1927—1931 knappast torde komma att giva

lägre resultat än medeltalet för perioden 1922—1926, som varit 5.i kronor.

Sistnämnda siffra erhölles som medeltal för perioden 1927—1931, örn 1931,

års rotvärde skulle nedgå ända till 2.5 kronor.

I fråga örn det medgivna avdraget för förvaltningskostnader har

domänstyrelsen framhållit, att redan år 1921, då nuvarande principer

för värdering av skogsmark och växande skog blivit fastställda,

från skogligt håll påpekats, att avdraget för allmänna omkostnader

med 25 procent vore för lågt och snarare borde sättas till 33 procent.

Att avdraget år 1927 icke höjts torde enligt styrelsen åtminstone

delvis hava berott på att detta värdemoment i fastighetstaxeringen beaktats

vid valet av kapitaliseringsprocent. Under de år, som därefter

förflutit, hade tendensen mot de allmänna kostnadernas större andel av

skogens rånetto skärpts, så att styrelsen numera ansåge det nödvändigt,

att avdraget för nämnda kostnader skedde med en tredjedel i stället för

en fjärdedel. Styrelsen ville därvid framhålla, att för större skogsbruk

dessa kostnader i själva verket utgjort mer än en tredjedel av skogens

rånetto.

I enlighet med vad domänstyrelsen sålunda anfört innehåller styrelsens

förslag till skogsinstruktion bestämmelse, att från det beräknade värdet å

den normala årliga virkesavkastningen skall avdragas en tredjedel för

kostnader av nu ifrågavarande art.

Vad angår den vid skogstaxeringen tillämpliga kapitaliseringsfaktorn

har domänstyrelsen ansett, att 5 procent borde under nuvarande förhållanden

alltjämt vara en i dylikt avseende lämplig siffra.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 35 höft. (Nr b2.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Den av domänstyrelsen föreslagna höjningen av omkostnadsavdraget

skulle, örn virkespriset och kapitaliseringsfaktorn bibehållas oförändrade,

betyda en genomsnittlig nedsättning av den taxeringsnivån med ungefär

11 procent.

I de yttranden, som avgivits över domänstyrelsens förslag, hava rätt

skiftande meningar uttalats örn de på skogstaieringen inverkande olika

faktorerna, men så gott som genomgående har man anslutit sig till någon

linje, som givit lägre värden än de nu gällande. Köster hava ej saknats för

ett sådant bestämmande av ifrågavarande faktorer, att resultatet skulle

bliva en kraftigare nedsättning av taxeringsvärdena än domänstyrelsen

föreslagit. Från vissa håll, bland annat skogsvårdsstyrelsernas förbund,

bär sålunda förordats, att rotvärdet med hänsyn till senaste tidens

starka prisfall beräknas efter ett medeltal för åren 1929—1931. Såsom i propositionen

framhållits skulle detta, örn övriga faktorer lämnas oförändrade,

komma att medföra ungefär 20 procents nedsättning av värdena.

Kombineras denna nedsättning med en böjning av omkostnadsavdraget

till en tredjedel, så skulle den totala nedsättningen av taxeringsvärdena

antagligen belöpa sig till inemot 30 procent, o. s. v. Kammarrätten bar

godtagit domänstyrelsens förslag beträffande omkostnadsavdraget och,

med tvekan, ifrågasatt en böjning av kapitaliseringsprocenten till 5.5.

Detta skulle tillsammans betyda en nedsättning av taxeringsvärdena med

»troligen inemot 20 procent. En länsstyrelse bar å andra sidan givit ett

förslag, som synes medföra i stort sett oförändrade värden, i det länsstyrelsen

godtagit domänstyrelsens förslag till årsserie och omkostnadsavdrag

men föreslagit sänkning av kapitaliseringsprocenten till 4.5.

Departements- Föredragande departementschefen har anslutit sig till domänstyrelsens

«/««• förslag i fråga örn de särskilda på skogstaxeringen inverkande faktorerna

och som motivering härför anfört följande:

»Den för skogsmark och växande skog gällande särskilda metoden åsyftar,

såsom jag förut framhållit, att fastställa ’det värde, som de kunna anses

äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk’. Det har tidigare

framhållits, (prop. 102/1927, sid. 490), att man med denna metod

syftar till att — visserligen schablonmässigt — få fram värden, som skäligen

kunna anses motsvara skogens saluvärde under de närmaste åren

under förutsättning av skogens fortsatta användning för uthålligt skogsbruk.

Man bar sålunda att ställa sig frågan, hurudan kalkyl en köpare,

som bar för avsikt att fortsätta med rationellt skogsbruk, plägar göra.

Han måste därvid uppenbarligen göra klart för sig, att det gäller en affär

på lång sikt.^ Han räknar sålunda med ej blott årsavkastningen under

de närmaste åren utan den sannolika årsavkastningen under en överskådlig

framtid. Säkerligen kalkylerar han ej heller med räntefoten för kortfristiga

placeringar utan med den ränta, han kan väntas erhålla på lång

sikt. . Örn köpet sker under en högkonjunktur eller en lågkonjunktur,

bor i och för sig föga påverka denna del av kalkylen. Vederbörande

har strängt taget ingen anledning att komma till annat resultat vid det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

51

ena tillfället än viel det andra men Ilar sannolikt benägenhet för större

optimism vid högkonjunktur. Ävenledes måste det givetvis påverka hans

pris, om lågkonjunktur eller högkonjunktur förutses under de allra närmaste

åren, i så måtto nämligen, att det uppenbarligen ställer sig fördelaktigare,

örn de närmaste årens värden väntas bli höga och de påföljande

årens låga, än örn ordningen blir den motsatta. Att dessutom en mer eller

mindre knapp kapitaltillgång utövar sin verkan på efterfrågans storlek

är tydligt, men just därför att det gäller långtidsplaceringar blir ej heller

verkan av denna faktor så stark, som örn det gäller mera kortfristiga sådana.

Allt detta sammanlagt innebär, att saluvärdet på skogsmark och

växande skog under förutsättning av dess fortsatta användning för rationellt

skogsbruk visserligen fluktuerar men — vid oförändrat penningvärde

— inom jämförelsevis trånga gränser och mindre än de faktiska

saluvärdena, vilka lätt röna inverkan av möjligheten att omedelbart göra

ett mer eller mindre betydande kapitaluttag ur skogen. Örn det exempelvis

skulle kunna påvisas, att de faktiska saluvärdena för växande skog

sedan ingången av år 1928 nedgått med 25 procent, får detta följaktligen

ej tagas till intäkt för ett påstående, att taxeringsvärdena böra sänkas i

samma proportion. Taxeringsvärdena på skogen böra förete en jämnare

kurva än de faktiska saluvärdena.

Ett mer eller mindre medvetet anläggande av ett betraktelsesätt ungefär

liknande det jag nu gjort mig till tolk för kan väl antagas hava föranlett

många av de hörda myndigheterna m. fl. att giva sin anslutning

till olika förslag, som kunna väntas resultera i en nedsättning av taxeringsvärdena

med i runt tal 10 procent. Ett dylikt förslag förefaller mig

också frän förut angivna synpunkter tillfredsställande. Särskilt vill jag

framhålla, att det knappast synes vara anledning gå längre än domänstyrelsen

föreslagit oell som ganska allmänt tillstyrkts. Jag vill dock uttryckligen

betona, att denna nedsättning gäller de allmänna grunderna och är

allenast genomsnittlig. Förhållandena i olika delar av landet komma säkerligen

att visa sig variera något. Dessutom torde på vissa håll rättelser

av förlupna fel, framför allt vid bestämmande av den relativa skogstillgången,

komma att i praktiken föranleda avvikelser från genomsnittsnivån.

Därpå tyder den Höijer—Lindebergska utredningen.

Örn såsom utgångspunkt antages, att de genomsnittliga värderingsgrunderna

skola nedsättas med omkring en tiondel, så återstår att fastställa,

på vilken väg detta resultat skall uppnås. Jag kan ej anse, att

valet härutinnan bör tillmätas alltför stor vikt. Det är uppenbart, att

ej vare sig årsserien 1927—1931 eller 1929—1931 eller någon annan årsserie,

vilka ju alla syfta på tidigare priser, kunna sägas innefatta en tillförlitlig

prognos rörande de värden, som kunna påräknas i framtiden under

en lång följd av år. Genom jämkning av kapitaliseringsfaktorn kan

man med vilken serie som helst uppnå i huvudsak samma slutliga taxeringsresultat.

Att jag för min del förordar årsserien 1927—1931 får följaktligen

främst tillskrivas det förhållandet, att denna serie, såsom domänstyrelsen

framhållit, erbjuder ett tillförlitligare statistiskt material

än den kortare serien och eliminerar mera tillfälliga faktorer, som kunna

i olika landsändar tillfälligtvis lia satt sin prägel på prissättningen. Den

serie, som tager vid, där serien från närmast föregående taxering slutat,

förefaller givetvis även i och för sig mindre godtycklig jin varje annan

serie; denna omständighet synes mig dock ej alldeles så betydelsefull, som

den kanske kan synas vara, då till Hille till alla variationer finnes keinil
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Utskottets

yttrande.

fande kapitaliseringsfaktorn. Hade man i förevarande avseende nöjt sig

med den mindre serien, hade det måhända visat sig nödvändigt att, i

ungefärlig anslutning till vad, bland annat, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund ifrågasatt, genom något särskilt organ pröva, huruvida

de siffror, som erhölles för varje län, på grund av särskilda omständigheter

på ett uppenbarligen tillfälligt sätt bröte sig ut ur den allmänna

ramen. Med den längre serien synes man kunna undvika att tillgripa en

dylik föga tilltalande anordning.

Det anses, såsom redan framhållits, sannolikt, att årsserien 1927—1931

skall resultera uti ungefär samma genomsnittliga rotvärde som det år

1928 tillämpade. Med detta förhållande såsom utgångspunkt vill det förefalla,

som örn den ifrågasatta genomsnittliga nedsättningen av värderingsgrunderna

skulle kunna vinnas antingen på den av domänstyrelsen

föreslagna vägen genom ökning av förvaltningskostnadsavdraget till en

tredjedel eller genom att sänka kapitaliseringsfaktorn från 20 till 18, motsvarande

en höjning av kapitaliseringsprocenten från 5 till något mer

än 5.5, eller genom en kombination av båda dessa faktorer, ehuru med

andra belopp. Det har ej påvisats, att den nu tillämpade siffran för omkostnadsavdraget

är under normala förhållanden genomsnittligt för låg,

örn hänsyn tages även till skogar i enskild ägo. Denna siffra fastställes

ej i instruktionen utan är inskriven i själva lagen, varför den ej bör ändras

från gång till annan. Att jag icke förty ansluter mig till förslaget

är på den grund, att de virkespriser, som ligga till grund för prisbildningen

och därmed för taxeringen, i huvudsak hänföra sig till statens och

bolagens försäljningar och inköp, samt att det ligger nära till hands att

vid dylikt förhållande taga större hänsyn även till dessas allmänna omkostnader.

Det förefaller, som örn det nuvarande omkostnadsavdraget på

sina håll betraktades som en orättvisa. Att, såsom ifrågasatts, göra olika

stora avdrag för privatpersoners och andras skogar kan ej ifrågakomma,

därest man ej kan göra gällande, att den förra kategorien är mer värd

än den senare. Detta är givetvis ej förhållandet.»

I motionen nr 366 i första kammaren har yrkats, att i stället för årsserien

1927—1931 serien 1929—1931 skall läggas till grund för taxeringen

av skogsmark och växande skog. I motionen Ilar framlagts åtskilligt

siffermaterial till belysande av virkesprisens nedgång under de senast

förflutna åren. Det förefaller också utskottet liksom motionärerna sannolikt,

att de närmaste årens virkespriser skola komma att ligga väsentligt

under det medeltal, som erhållits på grundval av förutnämnda femårsserie.

Detta är emellertid ett förhållande, som ej lärer hava förbisetts av någon vid

ärendets förberedande behandling. Det i propositionen framlagda förslaget

grundar sig på ett förslag av domänstyrelsen och har tillstyrkts av ett

stort antal hörda myndigheter. Vid detta förslags utarbetande har tagits

hänsyn bland annat även till verkan av omkostnadsavdragets ökning

och har kapitaliseringsprocenten bestämts med hänsyn jämväl till de jämförelsevis

höga rotvärden, som erhållas på grundval av femårsserien.

Med betraktande av olika på frågan inverkande faktorer finner sig utskottet

kunna i förevarande avseende tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Till grund för de i propositionen föreslagna bestämmelserna rörande

taxering av vattenfallsfastighet ligger en av särskilt tillkallad sakkunnig

inom finansdepartementet upprättad promemoria med utkast till vissa

ändringar i kommunalskattelagen m. m., varöver kammarrätten, vattenfallsstyrelsen,

vissa länsstyrelser samt svenska vattenkraftföreningen a\- givit yttranden.

Föredragande departementschefen har enligt det vid den föreliggande

propositionen fogade statsrådsprotokollet framhållit, att vid tidigaie

taxeringar av vattenfalisfastigheter stor villrådighet förefunnits samt

taxeringsresultaten blivit synnerligen ojämna. De hörda myndigheterna

hade också nästan undantagslöst vitsordat behovet av särskilda bestämmelser

i ämnet. Det vore visserligen sant, att kammarrättens praxis rörande

ifrågavarande taxeringar skulle kunna väntas bidraga till en jämnare

uppskattning i framtiden. Önskvärt syntes emellertid vara, att ett

sådant uppgiftsmaterial komme att redan från början stå till beskattningsnämndernas

förfogande, att taxeringsarbetet genomgående komme

att inriktas på en rationell värdering, samt att lagstiftningen inrättades

därGitcr.

Taxeringen av outbyggda vattenfall har, enligt vad i propositionen

upplysts, i praxis hittills i allmänhet grundats på en effekt, baserad på

niomånadersvattenmängd och medelfallhöjd. Under etet att svenska vattenkraftföreningen

ansett skäl ej föreligga att övergiva denna beräkningsgrund,

har vattenfallsstyrelsen föreslagit övergång till »sjuttiofemprocentsvattenmängd»

och medelfallhöjd, ett effektbegrepp, som något

skiljer sig från det i praxis tillämpade.

Under erinran örn att vattenlagen bygger på lågvatteneffekten, d. v. s.

normal lågvattenmängd och motsvarande fallhöjd, har föredragande departementschefen

förordat, att vattenlagens nu under en längre tid av

vattendomstolarna prövade uppskattningsgrund bleve följd. Denna förutsatte

ett annat och högre pris per hästkraft än den eljest vanligast förekommande

beräkningen enligt »niomånaderseffekten», men en omiäivning

syntes utan svårighet kunna företagas, och departementschefen förutsatte,

att material för bedömande av denna fråga liksom av andra på

taxeringen inverkande spörsmål skulle ställas till beskattningsnämndernas

förfogande. Att fastställande av lågvattenmängden i praktiken erbjöde

mindre svårigheter än bestämmande av niomånadersvattenmängden,

vilken krävde viss statistisk beräkning, syntes vara uppenbart. Departementschefen

ville understryka, att här vore fråga allenast örn olika

metoder att komma till de riktiga värdena, och att värdenas storlek bleve

i huvudsak lika, vilkendera metoden som än valdes. Risken för missförstånd

och villrådighet föranledde emellertid, att endast den ena metoden

borde följas.

I fråga örn taxeringen av kraftverk hava i propositionen upptagits bestämmelser

örn tillämpning såväl av en värdering efter avkastningen som

av den s. k. »anläggningskostnadsmetoden».

Taxering av

vattenfallsfastighet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillning sill s k ot tets betänkande Nr 42.

Enligt vad föredragande departementschefen anfört, hade erfarenheten

visat, att vid kammarrättens prövning av mål angående taxering avkraftverk

ett tillfredsställande uppgiftsmaterial för taxering enligt den

metod, som i brist på vägledande försäljningspris finge synas som deli

naturligaste, nämligen med utgångspunkt från den normala avkastningen,

ytterst sällan förelegat. Man hade i stället varit nödsakad verkställa

värderingen efter vissa schablonmässiga grunder, i det man dels uppskattat

fallets värde med hänsyn till effekt och ^byggnadskostnad, dels

därtill lågt, förutom värde på eventuellt utmål, den faktiska kostnaden

föi byggnader m. m., omvärderad till nuvärde och minskad med hänsyn

till slitning och ålder. Beträffande det inbördes företrädet mellan ifrågavarande

båda metoder har departementschefen anfört följande:

Det kunde emot > anläggningskostnadsmetoden» anmärkas, att den i

vissa tall kunde befaras leda till mindre riktiga resultat; detta kunde

sammanhänga exempelvis därmed, att ett utbyggt vattenfall, som det

numera e.i skulle löna sig att utbygga och sorn sålunda kunde anses i

verkligheten vara i sig självt värdelöst, enligt uppskattningsmetoden alltid

asattes något värde. Då det emellertid syntes förhålla sig så, att sagda

eller liknande . förhållanden vore mycket ovanliga och den schablonmässiga

metoden i stort sett kunde anses verka med tillräcklig noggrannhet,

måste den enligt departementschefens förmenande anses vara av

betydande praktiskt värde. Trots att svenska vattenkraftföreningen uttalat

en motsatt uppfattning, tvekade departementschefen fördenskull ej

att förorda denna taxeringsmetods upptagande i lagstiftningen. Förslaget

hade också i denna del i huvudsak tillstyrkts av alla de hörda myndigheterna.

. Departementschefen funne kammarrättens påpekande örn

den starka inverkan, som vid avkastningsberäkningen kunde följa av en

mycket ringa prisskillnad, värt särskilt beaktande. En dylik beräkning

fordrade uppenbarligen mycket tillförlitliga grunduppgifter. Då det syntes

vara av vikt, att den mera schablonmässiga uppskattningsmetoden

utformades å deklarationsformulär, och förutsättningar därför knappast

kunde anses föreligga, örn ej densamma blivit lagfäst, syntes detta vara

tillräckligt skäl för ett dylikt lagfästande.

Vattenfallsstyrelsen hade ställt sig på alldeles motsatt ståndpunkt mot

svenska vattenkraftföreningen och påyrkat, att »anläggningskostnadsmetoden»

skulle bliva ensam gällande. Kammarrätten hade i viss mån yttrat

sig i liknande riktning men hade dock ej ansett sig kunna förorda, att

en avkastningsberäkning skulle vara helt utesluten, ehuru den knappast

borde antydas i lagtexten. Då det förefölle departementschefen obestridligt,

att en fullt korrekt avkastningsberäkning knappast kunde frånkännas

vitsord såsom uppskattningsgrund, syntes det ej överensstämmande

med eljest erkända taxeringsnormer att bestrida dess principiella giltighet.

Men vore detta fallet, så syntes det vara av vikt att i lagtexten giva

en antydan örn dess innebörd för att inskärpa, att fråga vore örn normal

avkastning och normal omkostnad m. m. Da det otvivelaktigt ofta vore

svårt att i praktiken komma till rätta med dessa värden, visade det, att

det merendels syntes vara klokt att från början inställa sig på en riktig

taxering enligt den andra, metoden. Redan ur kontrollsynpunkt syntes

det \ ara lämpligt att alltid infordra för tillämpning av denna senare

metod erforderliga uppgifter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 55

Det utmärkande för den »anläggningskostnadsmetod», som departementschefen

föreställde sig komme att i praktiken få den största användningen,

vore, dels att en självständig uppskattning skedde av vattenfallet med

utgångspunkt från dess effekt värderad till gällande priser, den kostnad

det nu skulle draga att utbygga detsamma m. m., dels att därtill lades

den faktiska utbyggnadskostnaden, omräknad till nuvärde. I det förra

avseendet erfordrades kännedom örn en del faktorer, såsom vattenmängd,

fallhöjd etc., vilka varierade under olika delar av året, så ock örn kraftpriser

och dylikt. Det vore nödvändigt att beträffande vattenmängd, fallhöjd

m. m. bestämma sig för vissa normalbegrepp, och departementschefen

ville betona önskvärdheten av att bär i möjligaste mån ansluta sig till

vattenlagens begreppsbestämningar. Vad anginge kraftpriser och dylikt

syntes det önskvärt att utarbeta normaltabeller. Att göra dessa bindande

syntes däremot knappast lämpligt, och det syntes ej påkallat att i anvisningarna

direkt hänvisa till dylika tabeller. Både för att erhålla ett

jämnare resultat och för att i längden erhålla kostnadsbesparing vore det

klokt att, såvitt möjligt, för vattenfalls taxering erforderliga uppgifter utarbetades

centralt och sedan ställdes till taxeringsmyndigheternas förfogande.

Ej minst gällde detta den för byggnadernas uppskattning synnerligen

viktiga faktor, som betecknades av det indextal, vilket skulle tilllämpas

för att förvandla den faktiska anläggningskostnaden till ett nuvärde.

Hittills uträknade indextal hade i sådant avseende ej ansetts tillfredsställande.

Att få fram ett riktigt indextal för kraftverksbyggnader

finge anses utgöra ett betydelsefullt moment av förberedelserna till nästa

allmänna taxering av vattenfallsfastigheter.

Från värdet å kraftverk får enligt förslaget avdrag ske för skyldighet

att leverera ersättningskraft, grundad på vattenlagen. Rättighet att utfå

dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet,

varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxering.

I propositionen bar förordats, att även för det fall, då vederbörande för

taxering av kraftverk påyrkar tillämpning av avkastningsmetoden, i fastighetsdeklaration

sådana uppgifter meddelas, som erfordras för taxering

enligt den mera schablonmässiga anläggningskostnadsmetoden. Att fastställa

deklarationsformulär för taxering av vattenfall ankomme på Kungl.

Majit.

Beträffande kvarnar, sågar och andra liknande smärre anläggningar

förutsättes, att ofta någon annan taxeringsmetod skall stå till buds. Örn

ej detta är fallet, anses anläggningskostnadsmetoden i tillämpliga delar

kunna komma till användning.

Regleringsdamm uppskattas enligt förslaget med hänsyn till dels för

densamma i anspråk tagen mark, dels dammbyggnaden. Värdet av de

vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, minskas i stället

med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen.

Inom utskottet har behovet av särskilda regler för värdesättning av utskottets

vattenfallsfastigheter vitsordats. De i dylikt avseende i propositionen yttrande.

föreslagna bestämmelserna hava i huvudsak ej föranlett erinran från ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Beskattning

av inkomst

på grund av

pensionsförsäkring.

Gällande

huvudgränder

för

beskattning

av inkomst på

grund av livförsäkring.

Förslag örn

förtydligande

bestämmelser.

56 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

skottets sida. Enligt utskottets mening förefaller det emellertid sannolikt,

att en taxering efter den s. k. avkastningsmetoden så sällan skall

kunna komma till användning, att »anläggningskostnadsmetodens» karaktär

av normalmetod synes böra i lagtexten betonas ännu starkare än som

skett i Kungl. Maj:ts förslag, vilket givetvis ej bör hindra, att där tillfredsställande

material för tillämpning av avkastningsmetoden verkligen förebringas,

denna dock må ligga till grund för taxeringen. Utskottet föreslår

därför viss omformulering.

Beskattning av inkomst på grund av livförsäkringsavtal kan försiggå

i endera av två huvudformer, nämligen antingen hos försäkringsanstalten

i försäkringstagarnas ställe, såsom fallet är vid kapitalförsäkring, eller

hos försäkringstagarna själva, såsom fallet är vid livränteförsäkring. I

förra fallet får i princip ej avdrag äga rum för erlagda försäkringspremier,

dock att ett konventionellt avdrag å högst 200 kronor medgivits, och beskattas

ej utfallande försäkringsbelopp. Vid livränteförsäkring åter äro

tva alternativ tänkbara, nämligen antingen att avdrag medgives för hela

premien, i vilket fall hela den utfallande livräntan beskattas, eller att avdrag

med undantag för konventionellt sådant — ej medgives för premien,

i vilket fall den utfallande livräntan beskattas blott med reducerat belopp.

Det förra är förhållandet med sådan livränteförsäkring, som i huvudsak

är att betrakta som pensionering, det senare åter med livränta mot engångspremie,

d. v. s. vad som i dagligt tal brukar benämnas »inköpt» livränta

e. dyl. Mellan de båda huvudformerna kunna emellertid uppstå

gränsfall, vilkas inordnande under den ena eller andra kategorien stundom

kan vålla tvekan, i den mån ej specialregler givits för desamma.

Vissa försäkringsbolag hava hos Kungl. Majit, under hänvisning till

den skillnad, som enligt skattelagarna upprätthölles mellan kapitalförsäkring

och pensionsförsäkring, framhållit önskvärdheten av att gränslinjen

mellan dessa två försäkringsformer klarlades och att kommunalskattelagen

förtydligades på denna punkt.

I anledning av nämnda framställning har försäkringsinspektionen avgivit

yttrande i ämnet ävensom förslag till vissa ändringar i kommunalskattelagen.

Enligt detta förslag har en uppdelning av de olika kombinerade

försäkringstyperna företagits, så att vissa typer anses såsom pensionsförsäkringar

men övriga som kapitalförsäkringar.

Över försäkringsinspektionens förslag hava yttranden avgivits av vissa

länsstyrelser, kammarrätten samt svenska försäkringsföreningen och

svenska livförsäkringsbolagens direktörsförening. Förslaget har i huvudsak

tillstyrkts. De hörda representanterna för försäkringsväsendet hava

emellertid av principiella skäl uttalat tvekan rörande lämpligheten av

förslaget, att alla kombinerade försäkringar, som icke särskilt angivits

såsom pensionsförsäkringar, skulle betraktas som kapitalförsäkringar.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 57

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skola andra kombinerade

försäkringstyper än de särskilt angivna behandlas såsom uppdelade

på respektive försäkringsformer.

Föredragande departementschefen har framhållit, att det åtminstone för

närvarande ej syntes förefinnas något särskilt intresse för det allmänna

att ur beskattningssynpunkt inpressa olika försäkringar under den ena

eller den andra kategorien. Någon olikhet i beskattningens storlek i ena

och andra fallet hade ej åsyftats; örn dylik förekomme, vore den beroende

på sådana omständigheter som progression, skattefria avdrag och dylikt,

alltså omständigheter som läge vid sidan av de nu ifrågavarande. Något

skatteprivilegium för den ena eller andra formen förelåge ej. TJr anförda

synpunkter funnes alltså intet hinder att för ifrågavarande lagstiftnings

anordnande anlägga den grundsatsen, att beskattningen borde på lämpligt

sätt anpassas efter de försäkringsformer, som arbetade sig fram, och

ej tvärtom. Beskattningen borde med andra ord ej av principiella hänsyn

läggas på ett sådant sätt, att den försvårade praktiska försäkringsformer.

Beträffande vilka försäkringsformer som skola behandlas som pensionsförsäkring

hänvisas till förslaget. Här må allenast framhållas, att örn

med pensionsförsäkring, som börjar utgå vid högst 70 års ålder, kombinerats

kapitalförsäkring på sådant sätt, att pensionens årsbelopp garanterats

utgå i högst tjugu år, även örn vederbörande dessförinnan avlidit,

försäkringen i dess helhet skall under vissa närmare angivna villkor betraktas

såsom pensionsförsäkring.

Behovet av lagstiftning för att närmare reglera gränsen mellan kapitaloch

pensionsförsäkringar synes med den utbredning, som kombinerade

dylika försäkringar nu tagit, och den villrådighet, som i praxis rått rörande

dessas behandling, vara ådagalagt, Mot en omedelbar reform har

emellertid framställts erinran i motionen nr 524 i andra kammaren, däri

av anförda skäl hemställts örn förnyad utredning ay hithörande och därmed

sammanhängande frågor. I den motivering, som härvid framlagts,

har särskilt betonats de egentliga pensionsförsäkringarnas stora sociala

betydelse och den omständigheten, att den beskattning, som gällde

för dylika försäkringar, i praktiken verkade lindrigare än den beskattning

som träffade övriga former av livförsäkring. En utvidgning av

pensionsförsäkringarnas begrepp skulle därför i verkligheten också betyda

en skattelindring, som ej vore motiverad. Tillika hava för förnyad

utredning anförts vissa skäl, som närmast åsyfta andra spörsmål än dem

sorn propositionen egentligen avser att reglera. Utskottet, som linner åtskilliga

av de synpunkter, som framhållas i motionen, värda beaktande,

måste för sin del konstatera, att utskottet ej beträffande den föreliggande

huvudfrågan blivit övertygat om att den utvidgning av pensionslorsäkningsbegreppet,

som nu föreslås, innebär ett avsteg fran de grundprinciper,

som infördes genom 1928 års lagstiftning, utan fastmera uppdragande

Proposi
tionen.

Utskottets

yttrande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Detaljfrågor.

Kommunal
skattelagen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

a\ en praktisk gränslinje mellan olika huvudkategorier av försäkringar.

Det lärer kunna antagas, att försäkringsväsendets fortsatta utveckling

kommer att giva anledning till att i framtiden på nytt överväga en eller

annan fråga, som sammanhänger med försäkringsbeloppens beskattning.

Tillräcklig anledning att pa grund av de synpunkter, som i övrigt framlagts

i motionen, föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa örn

särskild utredning synes därför utskottet ej föreligga.

Utskottet finner sig följaktligen böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag

beträffande vad som skall förstås med pensionsförsäkring. Att under

denna kategori enligt propositionen ingår även den s. k. frivilliga allmänna

pensionsförsäkringen synes böra särskilt framhållas.

Övriga härmed sammanhängande ändringsförslag, avseende bland annat

viss utökad uppgiftsskyldighet för försäkringsanstalter, föranleda ingen

erinran från utskottets sida.

Förutom de ändringar i skattelagstiftningen, som föranletts av förut berörda

omständigheter, hava i propositionen föreslagits vissa andra ändringar,

som delvis äro en följd av den utformning, som föreslagits för den

nya instruktionen för värdering av skogsmark och växande skog, och delvis

hänföra sig till andra förhållanden, vilka synts böra särskilt beaktas

vid stundande allmänna fastighetstaxering. Föredragande departementschefen

har ansett det vara av vikt, att minsta möjliga avsteg göras från

gällande skattelagstiftning, men funnit ett verkligt behov föreligga av

vissa ändringar i skattelagarnas lydelse.

I anvisningen till 8 § kommunalskattelagen har sålunda gjorts ett förtydligande

beträffande taxeringsenhetens bestämmande i fråga örn torp

å skogsmark.

De väsentligaste ändringarna avse 9 § i kommunalskattelagen samt anvisningarna

till 9 och 10 §§. Bland annat hava till förstnämnda paragrafs anvisningar

från anvisningarna till 10 § överförts de regler, som avse grunderna

för åsättande av taxeringsvärde i sådant fall, då tomt- och industrivärde

föreligger. Samtidigt hava dessa regler förtydligats, enär det i synnerligen

stor utsträckning lärer hava förekommit, att de blivit missförstådda.

Uttryckliga föreskrifter hava meddelats rörande frågan örn åsättande

av mervärde för tomt- och industriändamål å områden, som användas

för skogsbruk.

Rörande begreppet »allmänt saluvärde», vilket är grundläggande för

taxeringen av fastighet i allmänhet, har det uttryckligen stadgats, att avräkning

ej må ske för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva

undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig

till servitut eller annat liknande förhållande. Beträffande den metod

med utgångspunkt från å-priser för olika ägoslag, som vanligen

kommer till användning vid taxering av jordbruksfastighet, har dels fram
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 59

hållits, att olika å-priser i regel böra komma till användning för fastigheter

av olika storleksklasser — detta kommer framför allt till synes i 59 §

taxeringsförordningen i dess nya lydelse — dels ock starkare än tillförene

betonats, att olika omständigheter och framför allt åbyggnaders'' storlek

och beskaffenhet kunna föranleda avvikelse från de resultat, som erhållas

vid direkt tillämpning av enlietsprisen.

Närmast med föranledande av ett förslag av domänstyrelsen hava bestämmelserna

örn värdering av skogsbete omformulerats. Anordningar

hava för övrigt vidtagits i syfte att såväl betesförmån å skogsmark — i

den mån speciell hänsyn därtill skall tagas vid taxeringen — som andra

särskilda förmåner å skogsmarken skola i taxeringslängden särskilt redovisas

och ej ingå i skogsmarksvärdet, vilket följaktligen kommer att utgöra

vad som i skogsvärderingsinstruktionen benämnes »skogsmarkens

avkastningsvärde». d. v. s. det efter den specifika skogstaxeringsmetoden

uppskattade värdet.

De bestämmelser, som tidigare funnits rörande hänsynstagande till växande

träd å annan mark än skogsmark, hava erhållit en sådan placering

och formulering, att det blir tydligt, att det i regel ej är trädens virkesvärde

som skall särskilt uppskattas.

För övriga i 9 § och anvisningarna till 9 och 10 §§ föreslagna smärre

ändringar, vilka delvis bliva en följd av ändrad uppställning av lagtexten

och delvis förorsakas av den nya skogsvärderingsinstruktionen, synes någon

särskild redogörelse ej vara erforderlig, utan hänvisas beträffande

dem till propositionen.

I 12 § kommunalskattelagen har föreslagits, att omtaxering under löpande

femårsperiod skall äga rum, förutom i tidigare angivna fall, därest

fastighet, som förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig,

samt örn fortsatt bebyggelse skett å fastighet, som vid den tidpunkt

nästföregående taxering avsett ej varit färdigbyggd. Tillika Ilar till den

förut gällande bestämmelsen, att omtaxering under löpande femårsperiod

skall verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som legat till

grund för den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen, gjorts

det tillägg, att även de uppskattningsgrunder i övrigt, som därvid tilllämpats,

skola tjäna till utgångspunkt för taxeringen. Har fastighet, som

förut varit undantagen från skatteplikt, blivit skattepliktig, skall dock

fullständig nyvärdering av fastigheten ske med hänsyn till berörda

prisläge.

Bortsett från det förut berörda ändringsförslaget beträffande taxering

av vatten fallsfastighet föranleder Kungl. Maj:ts förslag till ändringar i

kommunalskattelagen ingen annan erinran, än att enligt utskottets mening

ett tillägg bör göras till nyss berörda stadgande, som avser värdesättning

av bestånd av träd och dylikt å jordbruksfastighet, så att därav otvetydigt

Utskottets

yttrande.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

framgår, att endast sådana tillgångar av dylikt slag, som verkligen kunna

anses medföra ett mervärde, tagas i betraktande.

TaxeringsJÖr

ordningen.

Följdändringar

till

ändringarna

i kommunalskattelagen.

Utgifter för

prövningsnämndernas

arbete m. m.

De ändringar, som föreslås i 17, 33, 35 och 59 §§ taxeringsförordningen,

hava i korthet berörts i det föregående.

En ändring i 122 § nämnda förordning avser viss åtgärd av länsstyrelse

i besvärsmål rörande fastighetstaxering.

Rörande kostnader för prövningsnämndens arbete och ersättning åt sakkunnig

innehåller 145 § taxeringsförordningen följande bestämmelser:

?>5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länsprövningsnämnds

eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda

utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 § 2 mom. förordnats

att för vissa fall fullgöra landskamrerare^ åligganden, ersättning

för biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för

protokoll- och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse

för uppassning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av

länsstyrelsen använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda

stadgas.

6 mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövningsnämnd

enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör

särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller undersökning

gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna

ombudet hos samma nämnd, av Kungl. Majit.»

För riksdagens revisorers räkning införskaffades hösten 1930 från

länsstyrelserna i riket uppgifter rörande de ersättningar, som under budgetåret

1929/1930 utgått till länsstyrelserna och fögderiförvaltningens

tjänstemän för arbete i taxeringsnämnder och prövningsnämnder. De på

grundval av detta material gjorda iakttagelserna funno sig revisorerna

(i punkt 20 av deras berättelse rörande budgetåret 1929/1930) böra bringa

till riksdagens kännedom, och 1931 års riksdag hemställde i anledning

därav i skrivelse nr 346, punkt 4, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

rörande ett ändamålsenligt ordnande av taxeringsarbetet, närmast

med hänsyn till användningen av den personal, som för detta ändamål årligen

behövde tagas i anspråk. Denna punkt i riksdagsskrivelsen har av

Kungl. Majit överlämnats till statens organisationsnämnd för yttrande.

I det material, som införskaffades för riksdagens revisorer, ingingo

bland annat uppgifter örn ersättningar, vilka på grund av bestämmelsen

i 145 § 5 morn. taxeringsförordningen under budgetåret 1929/1930 utgått

till tjänstemän inom länsstyrelserna och fögderiförvaltningen. Sedan

dessa uppgifter i viss män kompletterats genom finansdepartementets

försorg, har inom departementet utarbetats en promemoria rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. öl

ifrågavarande ersättningar, vilken varit föremål för remiss till olika

myndigheter.

Enligt vad i nämnda promemoria anlörts syntes av de meddelade uppgifterna

framgå såsom sannolikt, att grunderna för ersättningarnas

bestämmande i förhållandet de olika länen emellan ej varit likartade.

Dä det ur olika synpunkter vore av värde, att mera detaljerade uppgifter

rörande sättet för sagda ersättningars beräkning hädanefter stöde till

förfogande dels för vederbörande nämnd vid dess beslut örn ersättning,

dels för Kungl. Majit vid prövningen av anslagsbehovet för påföljande

år, svntes i berörda 5 mom. av ifrågavarande paragraf lämpligen böla

stadgas, att i det förslag, som av länsstyrelsen skulle avlämnas till fastighetsprövningsuämnd

eller prövningsnämnd rörande för ersättningen erforderlig!

belopp, skulle angivas de grunder, som av länsstyrelsen tilllämpats

vid ersättningarnas beräkning. Tillika syntes i 6 mom. böra

stadgas, att prövningsnämnds beslut örn ifrågavarande ersättningar

skulle före november månads utgång — alltså i tid före prövningen av

anslagsbehovet för nästa budgetår — genom protokollsutdrag tillställas

finansdepartementet tillika med avskrift av länsstyrelsens förslag i ämnet.

På detta sätt erhölle prövningsnämnden möjlighet att vid rfrågavarande

ersättningars bestämmande mera ingående pröva de föreslagna

beloppen och bomme fortlöpande redogörelser angående medlens användning

att stå till finansdepartementets förfogande. Därest en ökad erfarenhet

rörande de grunder, som tillämpats i olika län, gåve vid handen,

att ersättningarnas storlek på något håll tarvade granskning, borde

möjlighet stå till bilds för Kungl. Majit att i anledning dåra-! träffa särskilda

anordningar.

Även i fråga örn disposition av medel för gottgörelse åt sakkunniga

skulle enligt promemorian Kungl. Majit äga meddela nödiga föreskrifter

och skulle uppgifter insändas till finansdepartementet.

Slutligen har i promemorian framhållits såsom uppenbart, att ändringar

av den art, varom här vore fråga, ej vore ägnade att föregripa den

utredning, som begärts av 1931 års riksdag.

I huvudsaklig överensstämmelse med de i promemorian föreslagna bestämmelserna

har nu i den föreliggande propositionen förslag i ämnet

framlagts för riksdagen.

Enligt 143 § 8 mom. taxeringsförordningen äga åtskilliga personer, ^ekounad*- som inkallats till vissa av taxeringsarbetet föranledda sammanträden,

att för inställelsen åtnjuta, örn de äro bosatta å annan ort än samman- ningar.

trädesorten. traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som

resedagar med 16 kronor om dagen och ö\rrig resekostnadsersättning enligt

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman

samt. örn de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning

med 12 kronor om dagen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Skogsvärde
ringsinstruk
ilonen.

Utskottets

yttrande.

62 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Sedan riksräkenskapsverket uttalat betänkligheter mot att föreskrifterna

i resereglementet icke vore tillämpliga beträffande traktamentsersättningar

enligt omförmälda författningsrum samt detta ärende varit

föremål för remiss till olika myndigheter, har i den föreliggande propositionen

framlagts förslag örn ändring av ifrågavarande bestämmelser i

taxeringsförordningen.

Föredragande departementschefen har fnnnit de nuvarande bestämmelserna

i 145 § 8 mom. vara mindre tillfredsställande med hänsyn därtill,

att i vissa fall ersättningen kunde bliva onödigt hög, beroende på att

traktamentsersättning för resedygn utginge till sitt fulla belopp ändå

att mindre del av dygnet använts för resa. Departementschefen hade

därför ansett sig böra förorda jämkning av nämnda bestämmelser därhän,

att för dygn, varunder sammanträde icke ägde rum — för vilket

dygn traktamentet nu utgör 16 kronor, motsvarande traktamentsklassen

D i allmänna resereglementet — reglementets bestämmelser örn'' uppdelning

av traktamentsersättning i dag- och nattraktamente, reducering

av traktamente vid resa av kortare varaktighet m, m. bleve tillämpliga.

För dygn, varunder sammanträde ägde rum, skulle däremot som hittills

traktamentsersättning utgå med 16 kronor för den, som vore bosatt å annan

ort än sammanträdesorten, och med 12 kronor för den, som vore bosatt

å nämnda ort, varjämte resekostnadsersättning skulle i likhet med

vad för närvarande vöre fallet åtnjutas enligt klass II.

De föreslagna ändringarna i taxeringsförordningen föranleda ej utskottet

till annan erinran, än att den föreslagna formuleringen av 145 §•

8 morn. synes tarva omformulering. Enligt berörda lagrum i den föreslagna

lydelsen skulle nämligen den ersättning, som tillfaller ledamöter

i prövningsnämnd m. fl., vara att hänföra till rese- och traktamentsersättning

enligt resereglementet. Då ersättning enligt resereglementet emellertid

ej utgår utom vid resa, synes denna formulering oegentlig. Den

lydelse utskottet föreslår innebär icke någon saklig avvikelse från den

i propositionen avsedda.

De ändringar, som skett i skogsvärderingsinstruktionen, äro, örn man

bortser från vad som följer av det här förut anförda, i huvudsak av

rent formell natur och torde ej erfordra särskild redogörelse.

Såvitt utskottet kan finna, äro de ändringar, som föreslagits i skogsvärderingsinstruktionen,

ägnade att befordra enhetlighet och reda i taxeringsarbetet.

Utskottet har ingen anmärkning att framställa mot förslaget

i denna del.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

63

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maurts förevarande proposition, nr 220, icke kunnat

oförändrad bifallas samt med avslag å de likalydande

motionerna I: 364 av herr Fritiof Gustafson m. fl. och

II: 540 av herr Persson i Falla m. fl., de likalydande

motionerna I: 365 av herr Sederholm m. fl. och II: 538

av herr Gustafson i Kasenberg m. fl., motionerna I: 366

av herrar Gabrielsson och Tamm, II: 354 av herr Andersson

i Stockholm m. fl., II: 524 av herr Laurén,

II: 528 av herrar Mårtensson och Karlsson i Munkedal

samt II: 539 av herrar Ericson i Boxholm och

Isacsson, för sin del

a) antaga ovan införda förslag till lag örn ändring i

vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändringen att anvisningarna till

9 §, punkterna 2 och 3, i nedan angivna delar erhålla

följande lydelse:

2. Vid värdesättning--— eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å

åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;

särskilda naturtillgångar — ---angivna enhetsvärden.

3. Taxering av---påräkneliga varaktighetstid.

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för bedömande av de i det föregående

angivna förhållandena vanligen ej torde stå till förfogande, bör vid

taxering av kraftverk följande värderingsmetod i regel komma till användning.

Vattenfallet såsom---i dammanläggningen.

b) antaga ovan införda förslag till förordning örn

ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379) med den ändringen att 145 §

8 mom. i nedan angiven del erhåller följande lydelse:

8 mom. De personer — — — med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass

II i allmänna resereglemente!, dels arvode med belopp, sorn för dygn,

varunder sammanträde ägt rum, utgör tolv kronor, örn de äro bosatta å

sammanträdesorten, och sexton kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten,

samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum,

Utskottets

hemställan.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass D i allmänna

resereglementet.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

c) antaga ovan införda förslag till förordning med

instruktion för värdering av skogsmark och växande

skog vid taxering av fastighet.

Stockholm den 12 maj 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman*, Björnsson, Aström,

.Iönsson i Slätåker, Jönsson i Boa*, Lövgren i Nyborg*, Olsson i Ramsta,

Olsson i Golvvasta, Nilsson i Hörby, Forssberg, Andersson i Boda, Hjalmarsson,

Ericson i Boxholm, Laurén, Werner, Eklund och Larson i Tönnersa*.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

1) av herrar Bärg, Björnsson, Åström, Lövgren i Nyborg, Hjalmarsson,

Ericson i Boxholm, Werner och Ekllund, vilka anfört:

»Frågan örn avvägning av repartitionstalen för olika slag av fastighetsvärden

sammanhänger på det närmaste med andra viktiga alltjämt

olösta beskattningsproblem inom vårt kommunala garantiskattesystem sådana

som t. ex. frågorna om allmän näringsskatt och örn en rationell

skatteutjämning mellan olika kommuner. Det synes oss därför av principiella

skäl betänkligt att utan samband med en lösning av dylika problem

nedskriva repartitionstalet för jordbruksfastighet från sex till fem

procent.

Då en skattelättnad för skuldsatta jordbrukare tvivelsutan på grund

av rådande jordbrukskris är synnerligen önskvärd, skulle vi likväl inom

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 65

utskottet med bortseende från dylika betänkligheter gärna röstat för en

sådan nedskrivning, om den kunde väntas ge ett från olika synpunkter

tillfredsställande resultat. Den av Ibbo ars skatteberedning verkställda

undersökningen rörande förskjutningen av skattebördan mellan olika

slag av skattskyldiga, för det fall att Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag

genomfördes, visar emellertid, att detta med all sannolikhet icke

kommer att bliva fallet. Så visar det sig, att de påräkneliga skattelättnaderna

för jordbrukare komma att spela en fullkomligt underordnad

roll vid sidan av de högst betydande olikheterna i fråga örn kommunal

skattebörda mellan ekonomiskt likställda jordbrukare, bosatta i kommuner

med större eller mindre uttaxeringsprocent. De i ock för sig obetydliga

skattelättnaderna skulle vidare bli både absolut och relativt mindre

för brukare av torp och smålägenheter än för brukare av större egendomar.

Därjämte skulle självfallet den av garantiskattesystemet betingade

orättvisan alltjämt kvarstå, att en skuldsatt jordbrukare icke kan i samma

grad som andra skattskyldiga för skattelindring tillgodogöra sig avdrag

för skuldräntor samt orts- och familjeavdrag. Huvudsyftet med

den föreslagna partiella skattereformen blir således enligt vår mening

väsentligen förfelat.

För löntagare och därmed jämförliga skattskyldiga beräknas visserligen

reformen vid i övrigt oförändrade förhållanden''icke i medeltal föranleda

mera betydande ändringar i den kommunala skattebördan. Men

detta utesluter givetvis icke, att skattehöjningen för sådana skattskyldiga

i vissa kommuner kan bliva mycket betungande. Och vid 1933 års

fastighetstaxering har man att vänta en avsevärd sänkning av värdena

på jordbruksfastigheter och en däremot svarande minskning av det kommunala

skatteunderlaget. Enbart till följd härav kan skatteökningen

för sådana skattskyldiga på sina ställen bliva oberäkneligt tung, i synnerhet

som skatten mycket ofta skall betalas ur en inkomst, som på grund

av den allmänna depressionen är lägre än den, varpå skatten uttaxerats.

Vid sådant förhållande kunna vi icke tillstyrka en sänkning av repartitionstalet

för jordbruksfastighet.

Skulle likväl riksdagen besluta en sådan, nödgas vi som kompensation

förorda, att ortsavdrag medgives åtminstone i ortsgrupp I av den storlek,

som föreslås i motion II: 539 av herrar Ericson i Boxholm och Isacsson.

Bland de ändringar, som i övrigt föreslagits, finna vi höjningen av omkostnadsavdraget

för skötsel och vård av skog från 25 procent till 33

procent mindre välbetänkt. Oavsett att skogskommunerna, särskilt i

Norrland, liro för sin hushållning i hög grad beroende av ett tillräckligt

skatteunderlag, finna vi det icko riktigt, att enbart på grund av nedgången

i virkespris ändra en koefficient sådan som denna, vilken en gång

bestämts så, att den skulle oberoende av tillfälliga konjunkturväxlingar

medge ett i medeltal tillräckligt avdrag.

Bitning till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 3ö hafi. (Nr ''Vi.) ;>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under åberopande av vad nu anförts hemställa vi,

1) att riksdagen med anledning av motionen II: 589

av herrar Ericson i Boxholm och Isacsson måtte besluta

att avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 220, i vad

den avser ändring av paragraferna 2, 45 och 50 kommunalskattelagen

den 28 september 1928,

eller, därest denna vår hemställan icke bifalles, att

50 § 2 mom. skall hava följande lydelse:

För fysisk person — — — överskjuter ortsavdraget.

Återstår efter tillämpning av föregående

stycke för skattskyldig, vilkens hemortskommun tillhör

ortsgrupp 1 och 2 och ej utgör stad, av den taxerade

inkomsten högst 500 kronor, skall denna ytterligare

minskas med respektive 40 och 20 kronor.

Finnes skattskyldig — — — 700 kronor.

Vad därefter--— beskattningsbar inkomst.

2) att riksdagen måtte besluta, att det i anvisningarna

till 9 § kommunalskattelagen under punkt

4 samt under punkt 6 i Förslag till förordning

tued instruktion för värdering av skogsmark och

växande skog vid taxering av fastighet medgivna omkostnadsavdraget

skall såsom hittills vara en fjärdedel.

»

2) av herrar Björnsson, Laurén, Werner och Eklund, vilka anfört:

»Behovet av lagstiftning för att närmare reglera gränsen mellan kapital-

och pensionsförsäkringar synes med den utbredning, som kombinerade

dylika försäkringar nu tagit, och den villrådighet, som i praxis

rått rörande dessas behandling, vara ådagalagt. Mot en omedelbar reform

har emellertid framställts erinran i motionen nr 524 i andra kammaren,

däri av anförda skäl hemställts örn förnyad utredning av hithörande

och därmed sammanhängande frågor. I den motivering, som

härvid framlagts, har särskilt betonats de egentliga pensionsförsäkringarnas

stora sociala betydelse och den omständigheten, att den beskattning,

som gällde för dylika försäkringar, i praktiken verkade lindrigare

än den beskattning, som träffade övriga former av livförsäkring. En utvidgning

av pensionsförsäkringarnas begrepp skulle därför i verkligheten

också betyda en skattelindring, som ej vore motiverad. Tillika

hava för förnyad utredning anförts vissa skäl, som närmast åsyfta andra

spörsmål än dem, som propositionen egentligen avser att reglera. Enligt

vår mening kan man vid bedömandet av frågan, huruvida en viss typ

av försäkring skall i fråga örn beskattning behandlas som pensionsför
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 67

säkring, icke bortse från de betydande skiljaktigheter i effekt de olika

skattesystemen emellan, vilka synas vara för banden. Innan beslut fattas

örn en utvidgning av begreppet pensionsför safir ing, synes det därför

påkallat, att utredning verkställes, vilken klarlägger dessa skiljaktigheter.

Vad speciellt angår den i propositionen föreslagna utvidgningen av begreppet

pensionsförsäkring till att omfatta vissa kombinationer av livränteförsäkring

och kapitalförsäkring, synes en sådan utvidgning vara

ägnad att framkalla betänkligheter, såväl med hänsyn till att sådana försäkringar

i icke ringa utsträckning medföra utbetalning i form av ett på

en gång utfallande kapital, som ock med hänsyn till att förslaget icke

innebär något effektivt hinder mot återköp och belåning.

Beträffande den klarläggning av begreppet pensionsförsäkring, som

propositionen åsyftar gentemot begreppet kapitalförsäkring, dela vi den

i propositionen uttalade meningen örn önskvärdheten av dylik klarläggning.

Med hänsyn till de av motionären berörda möjligheterna att under

understödsföreningens form inrangera inrättningar, vilka ej blott

hava pensionskassas syften utan även hava en mer eller mindre framträdande

funktion som sparkassa, synes dock begreppet pensionsförsäkring

vara i behov av en klarläggning gentemot de icke försäkringsmässiga

sparformerna.

På grund av vad sålunda anförts hava vi inom utskottet hemställt, att

riksdagen måtte,

1) med bifall i övrigt till utskottets hemställan avslå

förslaget till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), i

vad angår 32 och 46 §§ samt anvisningarna till 31

och 32 §§, ävensom förslaget till förordning örn ändring

i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379), i vad angår 33 och 35 §§;

samt

2) i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning

angående effekten av de i bruk varande systemen

för olika sparformers beskattning ävensom den

lämpliga avgränsningen av begreppet pensionsförsäkring

i kommunalskattelagens mening.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:255 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. s. 1 i texten