Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande tillverkning av brännvin.

1932-05-27 · 37 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:50, Betänkande, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande tillverkning av brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1932 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

ändrade bestämmelser rörande tillverkning av brännvin.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottets behandling hava hänvisats följande inom

riksdagen väckta motioner, avseende ändrade bestämmelser rörande tillverkning

av brännvin, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren av herr

''Alexander Nilsson m. fl. och nr 342 i andra kammaren av herr förste vice

talmannen Nilsson m. fl., i vilka motioner hemställts, »att riksdagen ville

besluta följande förändrade lydelse av 13 § 3 mom. i 1917 års rusdryeksförsäljningsförordning:
Partihandelsbolag

må inköpa spritdrycker, som framställts ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning, allenast i den utsträckning och under

de villkor, Konungen för varje år bestämmer, samt med iakttagande av

att av dylika spritdrycker icke må beredas för förtäring avsett brännvin.

Ansökan örn tillstånd till inköp av sådana spritdrycker skall göras före

september månads utgång året innan det, som tillståndet avser».

2) motionen nr 359 i andra kammaren av herr Hammarlund, däri hemställts,

»att riksdagen ville besluta följande tillägg till förordningen angående

tillverkning och beskattning av brännvin den 11 juni 1926 (Sv.

förf.-saml. nr 207):

13 §.

1. I annat bränneri--— vid samma timme.

2. I jästbränneri må--— ren pressad jäst; dock att i samman
hang

med pressjästberedning brännvin icke må framställas till större

myckenhet än sammanlagt högst 3,500,000 liter av normal styrka för helt

tillverkningsår räknat. Med brännvin av normalstyrka förstås brännvin

som vid + 15 grader Celsii termometer innehåller femtio volymprocent

alkohol.»

3) motionen nr 44 i andra kammaren av herr Biörklund m. fl., i vilken

hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla örn igångsättande

snarast möjligt av en utredning rörande möjligheterna för en sådan

omläggning av brännerirörelsen, att de ur nämnda rörelse liärfly
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. >i2 höft. (Nr 50.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

tande fördelarna kunde komma den .jordbrukande befolkningen i de avrörelsen

berörda orterna mera allmänt tillgodo».

Utskottet. Genom tillkomsten av den nu gällande förordningen av den 11 juni

Återblick. 1926 (nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin erhöll

lagstiftningen i detta ärende en gestaltning, som betingades dels av den

under åren dessförinnan genomförda organisationen av rusdrycksförsäljningen,

dels ock av inträdda nya förhållanden inom spritindustrien.

Under de ingående utredningar, som föregingo utfärdandet av 1926 års

förordning, gjordes ibland annat frågorna örn lantbruksbränneriernas

ställning, sulfitspritens användning till förtäringsändamål samt brännvinstillverkningen

i samband nied pressjästberedning till föremål för

närmare undersökningar. I skrivelse nr 175 anhöll sålunda 1919 års riksdag,

att Kungl. Majit måtte, efter utredning av de med sulfitspritens

användande till förtäringsändamål sammanhängande spörsmål, låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser

angående tillverkning av brännvin, som utredningen kunde föranleda. Den

av riksdagen begärda utredningen uppdrogs åt inom finansdepartementet

särskilt tillkallade sakkunniga, vilka enligt givna direktiv såsom huvuduppgift

hade att undersöka, på vad sätt framställning av brännvin i fortsättningen

skulle få bedrivas. Dittills hade användande av alla slags råämnen

varit medgivet; och största delen av allt inom landet tillverkat brännvin

hade framställts ur potatis, spannmål, melass och betor. Vad som

borde upptagas till undersökning vore, huruvida ur olika synpunkter användande

av dessa och likartade råämnen alltjämt borde medgivas. Härvid

skulle beaktas å ena sidan, huruvida avsättningsmöjligheter för sulfitsprit

komme att förefinnas, därest brännvinstillverkning ur potatis m.

fl. jordbruksprodukter bleve i större eller mindre utsträckning alltjämt

tillåten, och å andra sidan, huruledes, efter ett förbud mot eller en kvanti

tetsbegränsning av tillverkningen ur dylika produkter, andra avsättningsmöjligheter

kunde beredas för det i vissa landsdelar uppkommande

överskott å potatis och andra tidigare som råvaror för brännvinstillverkning

producerade jordbruksalster.

De sakkunnigas utredning utmynnade i ett principuttalande, som innebar,

att sulfitspriten skulle i konkurrensavseende jämställas med sprit av

jordbruksprodukter samt att tillverkningen av sistnämnda sprit skulle regleras

och begränsas i syfte att möjliggöra en fortsatt avveckling i framtiden.

De för tillverkning av brännvin medgivna råämnena skulle, inskränkas

till potatis samt avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, varjämte

tillverkning av brännvin i sammanhang med pressjästberedning

alltjämt skulle vara medgiven. Spannmål — annorledes än för maltberedning

— betor och melass skulle alltså icke få användas för brännvinsframställning.

I den föreslagna provisoriska lagstiftningen, avsedd att

gälla tillverkningsåren 1920/1921 och 1921/1922, sattes den myckenhet po
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 3

tatisbrännvin, som finge tillverkas, till 10,000,000 liter. Förslaget framfördes

i princip oförändrat av Kungl. Majit i proposition nr 348 till 1920

års riksdag, vilken proposition i huvudsak tillstyrktes av bevillningsutskottet.

Riksdagens kamrar stannade emellertid i olika beslut i frågan,

som därmed alltså hade förfallit. Riksdagen antog däremot framlagt förslag

till förordning, som avsåg att möjliggöra användandet av sulfitsprit

till förtäringsbrännvin.

I fråga örn tillverkningen av brännvin i sammanhang med pressjästberedning

beslöts vid 1923 års riksdag en begränsning till 4.5 miljoner liter

för tillverkningsår. Enligt beslut vid 1924 och 1925 års riksdagar begränsades

maximikvantiteten av det jästbrännvin, som finge framställas

under vartdera av tillverkningsåren 1924/1925 och 1925/1926, ytterligare

till 3.5 miljoner liter.

Tillverkning här i riket av brännvin, som regleras genom brännvinstillverkningsförordningen,

sker företrädesvis på tre olika vägar, nämligen

i de s. k. lantbruksbrännerierna, i jästfabriker i sammanhang med

pressjästberedning samt vid sulfitcellulosafabrikation ur därvid uppkommen

avfallslut. Såsom råämnen användas i huvudsak i lantbruksbrännenerierna.

potatis, melass eller betor ävensom spannmål, och i jästbrännerierna

melass. För rätt att inrätta nytt bränneri erfordras tillstånd av

Kungl. Majit. I lantbruksbrännerier må tillverkning av brännvin pågå

allenast under oktober—april, medan någon sådan tidsbegränsning icke

gäller för jäst- eller sulfitbränneri. I motsats till vad gäller lantbruksoch

sulfitbränneri har i fråga örn jästbränneri föreskrivits särskild begränsning

beträffande den myckenhet brännvin, som där må tillverkas.

I fråga örn möjligheterna till avsättning av det tillverkade brännvinet

äro de olika slagen av brännerier principiellt likaberättigade. Emellertid

äger tillverkare enligt 21 § brännvinstillverkningsförordningen förfoga

över av honom tillverkat brännvin allenast för försäljning till partihandlare

med rusdrycker, till partihandlare med skattefri sprit samt såsom

motorsprit och för export. I fråga örn sulfitspriten gäller dock en särbestämmelse.

Enligt den ovannämnda provisoriska lagstiftningen angående

försäljning av sulfitsprit till reningsverk hade såsom villkor för

dylik försäljning uppställts, att behovet av skattefri sprit för tekniskt

ändamål först skulle vara tillgodosett, innan överskottet av sulfitsprit

finge försäljas till reningsverk. Kungl. Majit hade på grund härav haft

att för varje år bestämma den myckenhet, som fått försäljas. Härmed

avsågs att i överensstämmelse med ett bland syftena med 1918 års förordning

angående handel med skattefri sprit säkerställa tillgången av

prisbillig skattefri sprit för tekniska och industriella ändamål. Stadgandet

om denna Kungl. Majits bestämmanderätt, som sålunda icke, på sätt

förutsättes i en av motionerna, tillkommit för att gynna avsättningen

av lantbruksprodukter till brännvinstillverkning, ansågs med hänsyn till

Gällande

bestämmelser

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

sitt ovannämnda syfte böra bibehållas i den nya brännvinslagstiftningen

och har influtit såsom tillägg till. 13 § i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Medan av lantbruks- och jästbrännerierna framställt brännvin försäljes

uteslutande till partihandlare med rusdrycker, vinner den ojämförligt

största delen av sulfitspriten avsättning till partihandlare med skattefri

sprit. Av den kvantitet brännvin, som försäljes till partihandlare med

rusdrycker, användes årligen en icke ringa mängd till tekniskt bruk. Sålunda

användes år 1931 av den utav aktiebolaget Vin- & spri t cent ralén

inköpta brännvinskvantiteten, tillhopa 26.428 miljoner liter, 5.455 miljoner

liter till tekniskt bruk, därav 3.528 miljoner liter framställts av jordbruksprodukter

och 1.927 miljoner liter av sulfitsprit, medan 20.973 miljoner liter

användes till framställande av brännvin för förtäring, därav 19.goo miljoner

liter av jordbrukssprit och 1.373 miljoner liter av sulfitsprit. Samtliga

siffror avse brännvin av normalstyrka motsvarande 50 procent alkoholstyrka.

Begränsning Såsom nämnts gäller beträffande tillverkningen i jästbränneri viss

myckenhet kvantitetsbegränsning, i det att icke större myckenhet brännvin av norjastsprit

som malstyrka får framställas under tillverkningsåret, som räknas från och

m<siättas. med klockan tolv på dagen första helgfria dag i oktober, än att mot 60''

liter brännvin svara 100 kilogram tillverkad ren pressad jäst. I proposition

nr 217 till 1926 års riksdag hade Kungl. Majit såsom kvantitetsbegränsning

för tillverkning av jästbrännvin föreslagit en myckenhet av

80 liter brännvin per 100 kilogram pressjäst. I sitt i anledning av propositionen

avgivna betänkande nr 44 anförde bevillningsutskottet, att den

av utskottet föreslagna myckenheten av 60 liter brännvin per 100 kilogram

pressjäst torde medgiva tillverkning av ungefärligen samma kvantitet

jästsprit, som finge framställas under tillverkningsåret 1925—1926.

Då möjligheten att anpassa tillverkningen efter den föreskrivna begränsningen

givetvis vore vida större, genom att denna gjordes för framtiden

bestående och beroende av den tillverkade jästmängden, än vid en tillfällig

och absolut begränsning, syntes det sannolikt, att jästfabriker, som

arbetat enligt de äldre tillverkningsmetoderna, icke skulle framdeles såsom

tidigare uppgivits hava förekommit bliva nödsakade att mot slutet

av tillverkningsåret låta jästluten utrinna utan att kunna tillvarataga

densamma. Därest emellertid för någon fabrikant skulle uppstå ekonomiska

eller drifttekniska svårigheter att med tillämpning av den av utskottet

föreslagna begränsningsföreskriften framställa jäst av bästa kvalitet,

syntes en sådan lagändring böra äga rum, att ur den överskjutande

avfallsluten sprit finge framställas för tekniskt och industriellt bruk.

Då den inhemska jästförbrukningen fluktuerade jämförelsevis ringa,

borde framdeles icke några större rubbningar uppkomma i den inbördes

proportionen mellan jästspriten, å ena sidan, samt jordbruksspriten och

sulfitspriten, å den andra. Utskottet hade emellertid velat uttala att,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. o

därest i framtiden, jäst komme att tillverkas för export, någon ökning a\

•den kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare med rusdrycker,

icke borde av sådan anledning komma till stånd.

I de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra Motvmtma.

kammaren hemställes, att i 13 § 3 mom. i kungl, förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker måtte införas ett stadgande

örn förhud för i nämnda förordning omförmält partihandelsbolag

(aktiebolaget Vin- och spritcentralen) att av sprit, som framställts ur avfallslut

vid sulfitcellulosatillverkning bereda för förtäring avsett brännvin.

I motiveringen framhålles, att en dylik åtgärd hade till s>fte vinnandet

av en förbättrad ställning för jordbrukarna i de delar av vårt land,

där brännvinstillverkning av lantbruksprodukter bedreves. Potatisodlingen

vore inom jordbruket av stor betydelse med hänsyn till att de magla

sandjordarna kunde utnyttjas, och särskilt framträdande bleve denna betydelse,

då odlingen förenades med potatisens förädling till brännvin.

Därvid bereddes odlarna säker avsättning för sin vara utan kostnader för

sortering av densamma. Den förnämsta betydelsen läge dock i den värdefulla

biprodukt, dranken, som erhölles vid brännvinstillverkningen och

med vars tillhjälp jordbrukarna kunde hålla kreatursbesättningar av storlek,

som eljest ej vore möjlig och varigenom även ifrågavarande sandjordar

kunde hållas i hög kultur. På de i södra Sverige, särskilt i Kristianstads

län men även i Malmöhus, Blekinge och delvis i Skaraborgs län, befintliga

sandjordarna utgjorde potatis den viktigaste kulturväxten. Ett

nedläggande av potatisodlingen skulle betyda en väsentlig försämring av

jordbrukets nettoavkastning i dessa trakter, medan en ökning komme att

avsevärt förbättra det ekonomiska resultatet samt skapa nya arbetstillfällen.

För åstadkommande av en ökad bränning av potatis borde genomföras

en sådan ordning, att all den sprit, som avsåges för förtäringsändaxnål,

komme att härröra från jordbruket, varemot sulfitspriten, varav enligt

uppgift år 1931 försålts omkring 1.9 miljoner liter ä 50 procent till förtäringsändamål,

icke längre skulle få disponeras för sådan användning

utan i stället reserveras för industriella och tekniska syften. En överflyttning''

av tillverkningen av nämnda kvantitet brännvin från sulfitbrännerierna

till lantbruksbrännerierna betydde en ökning i de senares tillverkning

av 9.5 procent och en minskning i sulfitbränneriernas tillverkning

av omkring 6 procent. Denna minskning skulle dock kompenseras genom

bifall till samtidigt väckta motioner (1:255 och 11:343) örn ökad användning

av motoralkohol.

Motionen nr 44 i andra kammaren utmynnar i en hemställan, att riksdagen

ville iios Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast möjligt av

■en utredning rörande möjligheterna för en sådan omläggning av brännexirörelsen,

att de ur nämnda rörelse härflytande fördelarna kunde komma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

dea jordbrukande befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt

till godo.

I motiveringen framhålles den stora betydelse, som avsättningen av potatis

för brännvinstillverkning ägde för jordbruket icke minst därigenom

att det pris, som betingades för bränneripotatisen, vore högre än som kunde

påräknas för annan s. k. fabrikspotatis. Genom den monopolställning,

som brännerierna på grund av gällande lagstiftning kommit att intaga,

hade emellertid de ekonomiska fördelarna av tillverkningsrättigheterna

blivit förbehållna ett fåtal, medan den stora massan av jordbrukare icke

kunde draga samma nytta av brännerihanteringen. Missnöjet med det

nuvarande tillståndet hade blivit allt större bland jordbrukarna. Motionärerna

hade verkställt en undersökning rörande detta missnöjes omfattning

samt orsakerna till detsamma. Missnöjet vore starkt utbrett. Dess

orsaker bestode i huvudsak däri, att man ansåge det orättvist, att icke

jordbrukarna i allmänhet finge leverera potatis till bränneriet i orten utan

att detta i stället skulle vara förbehållet det privilegierade fåtal, som bestode

av delägarna i bränneriet och av dessa gynnade personer. Att obilligheten

i nämnda förhållande syntes så stor, berodde givetvis därpå, att

de fördelaktiga priserna på bränneripotatis vore orsakade av statsmonopolet

på rusdryckskandeln och att man funne det upprörande, att en statsåtgärd

på dylikt sätt skulle tillföra en liten grupp av de bättre ställda

fördelar, som flertalet ieke erhölle. Därjämte klagades över det pris, utomstående

leverantörer erhölle för sin potatis vid försäljning till bränneri.

Visserligen hade bränneriidkareföreningen sökt råda hot härför genom att

bestämma det pris, som skall betalas för bränneripotatis. Detta pris motsvarade

likväl icke, vad bränneriägarna kunde beräkna för sin egen i bränneriet

avverkade potatis. Enligt uppgift vore det även mera sällan, som

det av bränneriidkareföreningen föreskrivna priset lojalt tillämpades.

Motionärerna anse vidare, att det borde tillses, att brännerirörelsen så

förlädes, att den bleve till fördel för jordbrukarna i de trakter, där odling

av fabrikspotatis vore mest betydelsefull. Befunnes en koncentration av

brännerirörelsen nödvändig, borde övervägas, huruvida icke en nedläggning

av melass- och sockerbetsbrännerierna borde komma till stånd samt

huruvida icke de brännerier, som vore förlagda till ort, där odling av fabrikspotatis

varken vore lämplig eller förekomma i nämnvärd omfattning,

kunde nedläggas. Utredningen borde även omfatta en förnyad prövning

av jästbränneriernas och sulfitbränneriernas rätt att tillverka brännvin

för konsumtionsändamål.

I den i andra kammaren väckta motionen nr 359 hemställes, att riksdagen

måtte besluta örn sådan ändring av 13 § i gällande förordning angående

tillverkning och beskattning av brännvin, att den kvantitet brännvin,

som finge tillverkas i samband med pressjästberedning, begränsades

till sammanlagt 3.5 miljoner liter av normalstyrka för år. Den nuvarande

regleringen av sagda brännvinstillverkning, som innebure, att brännvin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. ”

finge tillverkas i viss relation till framställningen av pressad jäst — högst

60 liter brännvin av normalstyrka å 100 kilogram jäst — hade medfört en

stegring av den vid jästbrännerierna framställda myckenheten brännvin.

1925 års riksdag hade begränsat tillverkningen av jästbrännvin till 3 miljoner

liter för år, men genom nuvarande bestämmelse hade tillverkningen

för år 1931 uppgått till omkring 5 miljoner liter. Ett dylikt resultat kunde

icke hava varit avsikten med den av 1926 års riksdag beslutade bestämmelsen

i ämnet, och den ökade jästbrännvinstillverkningen försvårade i

hög grad avsättningen av potatis.

Över ifrågavarande motioner har bevillningsutskottet i grundlagsenlig Yttranden.

ordning inhämtat utlåtande av kontrollstyrelsen. På anmodan av styrelsen

hava vidare aktiebolaget Vin- & spritcentralen, aktiebolaget

Svensk sprit, Svenska jästfabriksaktiebolaget och Upsala än gqvarns aktiebolag

ävensom Sveriges bränneriidkareförening avgivit yttranden över

motionerna. Därjämte har Svenska cellulosaföreningen inkommit med

en skrift i ämnet, vilken liksom nyssnämnda yttranden överlämnats av

kontrollstyrelsen till bevillningsutskottet.

Kontrollstyrelsens utlåtande — utom i vad detsamma innefattar redogörelse

för motionernas innehåll samt för bestämmelserna på förevarande

område — fogas i avtryck såsom bilaga I vid detta betänkande. I

detta utlåtande har styrelsen därjämte i sammanhang med redogörelsen för

gällande bestämmelser för brännvinstillverkningen uttalat att, då riksdagen

avslagit det år 1920 framlagda förslaget örn inskränkning i annan brännvinstillverkning

till förmån för tillverkningen av sulfitsprit och jästsprit

.— de sistnämnda slagen av tillverkning grundade sig som bekant på

spritframställning ur mer eller mindre värdelösa avfallsprodukter

hade den utslagsgivande faktorn otvivelaktigt varit den uppfattningen,

att de olika slagen av sprit skulle i lika mån få göra sig gällande i marknaden.

Mellan brännvin, framställt av renad sulfitsprit, och brännvin,

framställt av potatis, skulle sålunda råda fri konkurrens.

Aktiebolaget Vin- & spritcentralens yttrande fogas i avtryck som bilaga

II vid utskottets betänkande.

De i motionerna framställda yrkandena hava i övriga yttranden i ärendet

icke vunnit stöd i annan mån än att bränneriidkareföreningen tillstyrkt

bifall till förslaget om förbud mot tillverkning av sulfitsprit för

förtäringsändamål.

Med de i motionerna berörda spörsmålen sammanhänga nära frågorna, Primppgi/ter.

till vilka priser olika slag av råbrännvin och råsprit vinna avsättning

samt vilka priser lantbruks- och jästbrännerierna hava att erlägga för de

viktigaste vid tillverkningen använda råämnena nämligen potatis och

melass.

Enligt uppgift i aktiebolaget Vin- & spritcentralens förvaltningsberät
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

telse för år 1931 utgör den råbrännvinskvantitet, bolaget bär att mottaga

från lantbruksbrännerierna under kampanjen 1931/1932, 20 miljoner normalliter.

Priset har avtalats så, att det under hela kampanjen utgör:

för potatisbrännvin ................................. 33 öre

» betråbrännvin ................................... 31 »

» melassråbrännvin ................................ 29.2 »

Priset för jästråbrännvin har för samma tillverkningsår bestämts till

29.2 öre, och priset för sulfitråbrännvin utgör för närvarande 22.7 öre, allt

för liter av normalstyrka.

Priset å till aktiebolaget Skattefri sprit levererad sulfitråsprit utgör

för närvarande enligt av bolaget lämnad uppgift omkring 16.6 öre och för

motorsprit 12.5 öre för liter av normalstyrka.

På sätt kontrollstyrelsen anfört är det svenska brännvinspriset betydligt

högre än världsmarknadspriset, vilket för närvarande utgör fritt

Hamburg omkring 15 öre för liter rektificera*! vara av normalstyrka.

Enligt uppgift, som lämnats av Svenska jästfabriksaktiebolaget, är priset

å jästråbrännvin i Danmark 22.5 öre och i Norge 20 öre för liter av

normalstyrka1 och understiger sålunda ej blott priset å jästråbrännvin

utan även å till förtäring avsett sulfitråbrännvin här i landet.

Jämförelse mellan pris å potatisråbrännvin, jästråbrännvin och sulfitråbrännvin

tillverkningsåren 1919/20—31/32.

(Erlagt av A.-B. Vin- & spritcentralen.)

^3 %. *&, % % % % %

<0re? pyr* lile-n

90

85

so

75

70

65

<oO

55

50

•V5

VÖ

35

30

25

20

/S

/O

f^crfci S/srS hrej n nvin

7

•s 7''r''<5.br''ds rims rr->

•^uliUncSbrÖ nr>y i n-----

1 Priset å jästbrännvin i Norge Ilar enligt från norsk myndighet under hand lämnad upp

gift numera sjunkit till 17,5 öre för liter av normalstyrka.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Prisen å brännvin hava emellertid, under de senare åren varit i sjunkande

närmast beroende på att jämväl potatisprisen nedgått. Å sid. 8 intagna

jämförelse utvisar de pris Spritcentralen från och med tillverkningsåret

1919/1920 erlagt för råbrännvin av normalstyrka exklusive tillverkningsskatt.

Av berörda jämförelse framgår, hurusom prisen å jästråbrännvin

nära följa prisen å potatisråbrännvin, medan prisen å sulfitråbrännvin,

särskilt under de senaste åren, varit i stort sett stillastående.

Enligt gällande avtal mellan Spritcentralen och Sveriges bränneriidkareförening

u, p. a., till vilken landets samtliga lantbruks- och jåstbrännerier

äro anslutna, skall till grund för prisbestämningen å potatisråbrännvin

läggas prisen för arbetskraft samt för de för bränningen

nödiga råvaror och förnödenheter ävensom konstaterade administrationsoch

tillverkningskostnader vid ett välskött potatisbränneri med en under

kampanjen fullt utnyttjad sammanhängande tillverkningstid av minst

80 dagar samt en daglig avverkning av 150 hektoliter potatis och 700 kilogram

mältad säd. Vid kalkylens upprättande skall därjämte inräknas

5 procent årlig avskrivning på ett antaget värde för brännerifastigheten

av 40,000 kronor och för bränneriets maskiner och inventarier av 20,000

kronor ävensom 8 procent avkastning å det sålunda för fastigheten och

inventarierna tillsammans beräknade kapitalet av 60,000 kronor.

Jämförelse mellan pris å potatisråbrännvin, bränneripotatis1 och stärkelsepotatis

under tillverkningsåren 1919/20—31/32.

1 För åren till och med 1924/25 enligt den officiella statistiken och för de följande åren

enligt av A.-B. Vin- & spritcentralen beräknade pris.

- Enligt uppgift av A.-B. Vin- & spritcentralen eriagt medelpris vid 18 stärkelsefabriker.

öÄSe" k/rrlom. ^ *%s *9*e *%? % % %>

90

85

80

V-5

VO

<35

(3 O

55

50

55

50

35

30

*5

20

/ 5

pölen /3 ra bn^- E

515 n /ve»/.5 e pola 7/3

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Priset för jästråbrännvin bestämmes sålunda, att detsamma i renad

form kommer att betinga Spritcentralen samma kostnad som potatisråbrännvin

i renad form, varvid hänsyn jämväl skall tagas till den mera begränsade

användning, det renade jästbrännvinet må äga. Priset för betråbrännvin

och melassråbrännvin skall beräknas enligt samma grunder,

som gälla beträffande jästråbrännvin.

Till följd av nu nämnda prissättningsförfarande följer priset å råbrännvin,

framställt av lantbruksprodukter, nära växlingarna i potatisprisen.

Detta belyses närmare av å sid. 9 intagna jämförelse mellan priserna

å potatisråbrännvin och bränneripotatis. Å jämförelsen har jämväl

angivits det medelpris, som enligt uppgift under åren 1928—1931 erlagts

vid 18 stärkelsefabriker.

Vad angår jästbrännerierna, där såsom råvara användes melass, Ilar

följande jämförelse upprättats mellan prisen å denna råvara samt den

färdiga produkten. Jämförelsen belyser jämväl den år från år växlande

marginalen i prisen å råvara och produkt inom melassbrännerierna.

Jämförelse mellan pris å melass, fritt vid jästbrännerierna och pris å jästråbrännvin,

tillverkningsåren 1926/27—31/32.

(Erlagt av A.-B. Vin- & spitcentralen )

Ale/Qj.S Jcljl röör-.

Öre pr- hg. erne, pn /iler
-

%

/h

/•3.ro

/3

/ 2 fo

IZ

lisa

50

II

1 Os o

hO

/O

35

9 so

30

9

25

3 50

20

3

15

7 50

10

7

5

nyi r~>

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Under tillverkningsåret 1928/1929, då melasspriset översteg 13 öre för

kilogram, var priset å jästråbrännvin — uppenbarligen till följd av jämförelsevis

låga potatispris — icke högre än 33.i öre för liter. Ehuru melasspriset

för närvarande endast uppgår till mellan 7 och 8 öre för kilogram

samt sålunda är omkring 6 öre lägre än under berörda tillverkningsår, har

priset å jästråbrännvin, för vars framställande kan beräknas åtgå något

mer än två kilogram melass per liter, sjunkit med endast 3.9 öre. Berörda

tillverkningsår framställdes, trots det ofördelaktiga priset å råvaran,

4,872,000 liter jästråbrännvin, motsvarande 56 liter per 100 kilogram tillverkad

jäst.

Härjämte lämnas följande uppgift å de priser, som erlagts för olika

slag av förtäringsråbrännvin och fabrikspotatis i Sverige från och med

år 1919, ävensom under hösten åren 1924—1931 i Hamburg noterade pris

å exportbrännvin, beräknat i liter av normalstyrka:

Uppgift å de pris, som erlagts för olika slag av råbrännvin (liter per normalstyrka)

samt potatis åren 1919—1932.

Tillverknings-

år

Av aktiebolaget Vin- & spritcentralen

erlagt pris för brännvin, öre per liter

Notering av

iris å export- brännvin i

Hamburg,

liter av nor- malstyrka i

öre, under

hösten åren

1924—1931

Pris & fabrikspotatis kr. pr

hl under höstkampanjen

åren 1919—1931, leve- rerad till

Potatis-

brännv.

Bet-

brännv.

Melass-

brännv.

Jäst-

brännv.

Sulfit- |

brännv.

brännerier1 j

stärkelsefab- riker 2

(1919/1920 ...

74.S

_

78

50.8 j

—

5.12

—

11920/1921 ...

89

—

63.8

86.9

64.3

-

7.8 2

—

1921/1922 ...

59.1

—

50

47.9

32.7

—

4.oi

—

1922/1923 ...

40

40

35

38.9

28.4

—

2.69 j

—

1923/1924 ...

46.0

46.g

37

44.1

27.3

—

3.99

—

1924/1925 ...

52.1

52.1

33.7

50.9

27.9

12

57^7

—

1925/1926 ...

36.5

36.5

31

34.7

23.7

15

3.25

—

1926/1927 ...

38.2

36.5

32

32.8

23.6

15.7

3.oo

—

1927/1928 ...

48

46

''42

40.6

23.6

20.5

4.50

—

1928/1929 ...

37.1

33

34

33.1

23.6

19.3

3.52

2.17

1929/1930 ...

37

35

32.9

32.7

23.o

19.9

3.7 o

3.02

1930/1931 ...

32

30

28.2

28.2

23.6

16.7

2.75

1.72

1931/1932 ...

33

31

29.2

29.2

22.7

13.0

3.oo

2.05

Av vad anförts i de likalydande motionerna nr 244 i första kammaren

och nr 342 i andra kammaren samt motionen nr 359 i sistnämnda kammare

framgår, att starka intressemotsättningar råda mellan de olika sla
1

För åren till och med 1925 enligt den officiella statistiken och för de följande åren enligt

av Spritcentralen beräknade pris.

2 Enligt uppgift av Spritcentralen erlagt medelpris vid 18 stärkelsefabriker.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

gen av brännvinstillverkare. I dessa motioner Ilar sålunda givits uttryck

åt det missnöje, som råder bland intressenterna i lantbruksbrännerierna

över att potatisbrännvinet allt mera trängts tillbaka i tävlan med jästbrännvinet

oell sulfitspriten. Olägenheterna härav för lantbruksbrännerierna

hava framträtt desto starkare som för tillverkningsåret 1931/1932

brännvinsleveransen till aktiebolaget Vin- & spritcentralen avsevärt

sänkts, varigenom den av lantbruksbrännerierna levererade kvantiteten

nedsatts i förhållande till näst föregående tillverkningsår från 24 till 20

miljoner liter brännvin av normalstyrka.

Av den utredning, som verkställts genom förenämnda år 1919 tillkallade

sakkunniga i frågan örn sulfitspritens användning till förtäring, framgår,

att under den närmast före kriget förflutna tioårsperioden den årliga tillverkningen

av brännvin av normalstyrka i lantbruks- och jästbrännerierna

uppgick till i medeltal 39.79 miljoner liter. Därav belöpte 34.61 miljoner liter

eller 87 procent å lantbruksbrännerierna och 5.18 miljoner liter eller 13 procent

å jästbrännerierna. Under tillverkningsåren 1926/1927—1930/1931 åter

uppgick den för leverans till Spritcentralen tillverkade kvantiteten brännvin

till i medeltal 29.9 miljoner liter av normalstyrka per år, därav 22.96 miljoner

liter eller 76.8 procent belöpte å lantbruksbrännerierna, 4.93 miljoner

liter eller 16.3 procent å jästbrännerierna och 2.oi miljoner liter eller 6.7

procent å sulfitbrännerierna. För sistnämnda tillverkningsår uppgick

kvantiteten av ifrågavarande brännvin till 32.38 miljoner liter, därav å de

olika slagen av tillverkning belöpte respektive 74.3, 16.i och 9.6 procent.

En jämförelse med tillverkningens storlek under förkrigsåren ger sålunda

vid handen, att tillverkningen i lantbruksbrännerierna sedan berörda

tioårsperiod nedgått med över 40 procent. Visserligen har jämväl

antalet brännerier minskats, nämligen från 136 till 109, men denna minskning

motsvarar icke på långt när nedgången i tillverkningen. Även den

i bränneriindustrien använda mängden potatis har sjunkit, men allenast

med omkring 27 procent, och sålunda förhållandevis mindre än tillverkningen.

Sistnämnda omständighet synes närmast bero därpå, att potatisen

kommit att allt mera uttränga spannmålsprodukterna såsom råämne. Däremot

har kvantiteten tillverkat jästbrännvin under de senaste åren hållit

sig på ungefärligen samma nivå som under sagda tioårsperiod samt ej

obetydligt överstigit brännvinstillverkningen i jästfabrikerna under åren

1910—1914, vilken i medeltal uppgick till cirka 4 miljoner liter per år.

Trots den genomförda begränsningen i rätten att tillverka jästbrännvin

har detta sålunda väl kunnat hävda sin ställning med avseende å tillverkningens

storlek, ett förhållande, som i främsta rummet beror därpå,

att en jästfabrik, som tillverkat jäst utan spritutvinning, efter det densamma

övertagits av Svenska jästfabriksaktiebolaget, nedlagts, varefter

den i sammanhang med brännvinstillverkning framställda jästmängden

på sätt av kontrollstyrelsens uppgifter framgår avsevärt ökats från år

1925.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 13

Då statsmakterna år 1923 föreskrevo särskild begränsning av den myckenhet

brännvin, som finge framställas i sammanhang med pressjästberedning,

anfördes såsom skäl härför, att detta brännvin kvalitativt icke

vore fullt jämförbart med av potatis framställt brännvin samt att med de

nya, mera fullkomnade metoder, som användes för tillverkning av jäst,

ett betydligt lägre utbyte av brännvin erhölles än med den äldre metoden.

Med begränsningen avsågs sålunda att förekomma, att jästfabrikationen

bedrevs på sådant sätt, att högre utbyte av brännvin erhölles än

som med användande av rationella tillverkningsmetoder kunde anses

nödvändigt. Till stöd för den ytterligare begränsning, som föreskrevs år

1924, åberopade bevillningsutskottet (bet. nr 49) bland annat, att en mycket

betydande del av den inom landet producerade jästmängden framställdes

på sådana vägar, att någon sprit av beskaffenhet att med fördel kunna

tillgodogöras praktiskt taget icke utvunnes, ett förhållande, som hade sin

grund däri att nya fabriker igångsatts, vilka tillverkade jäst utan spritutvinning,

varjämte den största av de äldre jästfabrikerna övergått till

förändrad tillverkningsmetod med mycket lågt spritutbyte.

Då 1926 års beAullningsutskott uttalade sig för att högst 60 liter brännvin

finge utvinnas vid en tillverkning av 100 kilogram pressjäst, utgick

utskottet från att med denna begränsning ungefärligen den kvantitet jästsprit

eller 3.5 miljoner liter per år, som högst fått tillverkas åren 1924/1925

och 1925/1926, skulle komma att årligen framställas samt uttalade att, därest

i framtiden jäst komme att tillverkas för export, någon ökning av den

kvantitet jästsprit, som finge försäljas till partihandlare med rusdrycker,

icke borde av sådan anledning komma till stånd. Det av bevillningsutskottet

med begränsningen avsedda syftet har emellertid såsom av de

senaste årens tillverkningssiffror framgår ingalunda till fullo uppnåtts.

Utskottet delar den av bevillningsutskottet tidigare uttalade uppfattningen,

att jästfabrikationen bör bedrivas på sådant sätt, att högre utbyte av

brännvin icke erhålles än som med användande av rationella tillverkningsmetoder

kan anses nödvändigt. Emellertid Adil det synas som örn den

väg, på vilken statsmakterna inslagit till vinnande av detta syfte, icke

skulle vara den lämpligaste. Göres nämligen begränsningen för snäv

kunna ekonomiska eller drifttekniska svårigheter uppkomma för tillverkaren

att framställa jäst av tillräckligt god kvalitet. Genom att jästfabrikerna

praktiskt taget lia\Ta garanti för avsättning av hela sin tillverkning

av jästbrännvin till partihandlare med rusdrycker, kunna å andra sidan,

särskilt under tider, då spritdryekskonsumtionen minskas, olägenheter

uppstå genom att begränsningen icke avväges så snävt som förhållandena

medgiva. Faran för att sådana olägenheter skola uppstå har i hög grad

skärpts genom att de för jästspriten erlagda prisen icke synas hava bestämts

med hänsyn till att varan närmast bör betraktas såsom en avfallseller

biprodukt vid fabrikationen av jäst.

Vad nu anförts har givit utskottet skäl uttala, att Aud den utred
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

ning, om vilken utskottet i anledning av motionerna anser sig böra hemställa,

i fråga örn jästsprittillverkningen främst spörsmålen rörande

grunderna för denna varas prissättning samt avsättningsområden göras

till föremål för undersökning. Användandet av framställningsmetoder

med spritutvinning Ilar ansetts medföra den fördelen, att jästens kvalitet

därigenom blir bättre. Denna omständighet synes tala för att i allmänhet

priset å jästråbrännvin avväges så, att tillverkaren visserligen erhåller

ett intresse av att tillgodogöra sig den sprit, som för vinnande av

nyssnämnda ändamål framställes, men icke att bedriva fabrikationen på

sådant sätt, att större spritmängd utvinnes än som för jästproduktionens

rationella utövande kan anses oundgängligen nödvändigt.

Vad angår sulfitbrännvinet har enligt uppgift detsamma hittills tillhandahållits

under sådana former, att förväxling med jordbruksbrännvin

icke skall behöva ifrågakomma. Utskottet har ansett önskvärt, att

en sådan ordning jämväl framdeles kommer att upprätthållas såväl i

fråga örn utminuteringen som, även, i den mån så befinnes möjligt,

beträffande utskänkningen. Omfattningen av Spritcentralens inköp

av sulfitbrännvin bestämmes av allmänhetens efterfrågan. Till följd av

det lägre inköpspriset å sulfitbrännvin tillliandahålles detta förbrukarna

till ett något lägre pris än jordbruksbrännvinet. Då emellertid kostnaden

för inköp av råbrännvinet motsvarar en mycket ringa del av försäljningspriset

å den färdiga varan, vilket främst bestämmes av skattens storlek,

är prisskillnaden å de till förtäring försålda produkterna relativt liten,

ehuru beträffande råvaran prisskillnaden belöper sig till omkring 30 procent

eller 10 öre. Så långt med hänsyn till de säregna förhållandena på

förevarande område är möjligt, råder sålunda fri tävlan mellan råbrännvin,

tillverkat av sulfitlut, och råbrännvin, framställt av jordbruksprodukter.

Till följd av det jämförelsevis låga priset å sulfitsprit användes uteslutande

sådan sprit — bortsett från s. k. sekundasprit —- för försäljning till

partihandlare med skattefri sprit och till motorsprit. Emellertid växla

de priser ganska avsevärt, som med hänsyn till sulfitspritens användning

erläggas för densamma. Sålunda är priset för sulfitbrännvin, som inköpes

av partihandlare med rusdrycker, 22.7 öre för liter av normalstyrka, medan

motsvarande pris för skattefri sprit utgör 16.6 öre och för motorsprit 12.5

öre. Enligt vad från fabrikanthåll uppgivits har dock till följd av konkurrens

med bensinen priset å motorsprit icke kunnat sättas högre än att

detsamma endast täcker de direkta framställningskostnaderna, och ställer

sig priset sålunda ganska ofördelaktigt för fabrikanterna.

Den kvantitet sulfitbrännvin, som hittills kommit till användning för

förtäring, är emellertid jämförelsevis obetydlig. Under år 1931 försåldes

sålunda icke fullt 1,400,000 liter och under tidigare år var den försålda

myckenheten än mindre. Även örn sulfitspritens viktigaste avsättningsområden

ligga på andra håll, har dock utskottet icke ansett skäl föreligga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 15

att, på sätt i motionerna nr 244 i första kammaren och nr 342 i andra kammaren

föreslagits, förbjuda tillverkning för inhemsk konsumtion av sulfitsprit,

avsedd för förtäringsändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhåller

mera avsevärd användning för andra ändamål, försvagas givetvis

industriens intresse, att densamma försäljes till förtäring. Utskottet har

i detta sammanhang velat erinra, att utskottet i sitt innevarande år avgivna,

av riksdagen godkända betänkande nr 32 framhållit vikten av att

användningen av inhemska motorbränslen befrämjas. Vidare torde, såsom

utskottet i nämnda betänkande uttalat, frågan örn motorspritens beskattning

komma att göras till föremål för utredning, och förslag i ämnet

är avsett att föreläggas nästa års riksdag. Därest sistnämnda fråga

löses, torde det bliva möjligt att bättre överblicka spörsmålet örn sulfitspritens

användning för förtäring.

I förevarande motioner har framhållits betydelsen för potatisodlingen,

framför allt å de magra sandjordarna, av att lantbruksbränneriernas

verksamhet upprätthålles i oförminskad omfattning. Jämväl utskottet

har funnit önskvärt, ej minst under nuvarande tryckta tider för jordbruksnäringen,

att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatisen icke ytterligare

försämras. Däremot saknas enligt utskottets mening skäl för att

statsmakterna skulle av andra hänsyn ingripa till förmån för lantbruksbrännerierna

i konkurrensen med jäst- och sulfitbrännerierna.

Utskottet har funnit sig böra framhålla att, oaktat tillverkningen i

lantbruksbrännerierna avsevärt nedgått, densamma alltjämt upprätthålles

inom ett betydande antal fabriksenheter. I följd härav torde dessa fabrikers

tillverkningskapacitet säkerligen icke på långt när utnyttjas i samma

omfattning som tidigare. Gällande grunder för prissättning synas icke

uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration och rationalisering i

övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnader ur ekonomisk synpunkt

bästa resultat vinnes.

Utskottet har ansett önskvärt, att vid den blivande utredningen undersökes,

huruvida avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna

kunna komma potatisodlarna så vitt möjligt i samma omfattning

till godo, oavsett örn dessa äro delägare i brännerier eller icke.

Därjämte bör tillses, att prissättningen å denna potatis sker på sådant

sätt, att icke högre priser betalas därför än som med hänsyn till marknadspriset

i allmänhet å potatis kan anses skäligt. Vid denna undersökning

synes man jämväl böra taga under övervägande, huruvida och i så

fall i vilken utsträckning och under vilka former en koncentration och

rationalisering av driften lämpligen bör komma till stånd. Vid övervägande

av frågan örn driftkoncentration bör givetvis vederbörlig hänsyn

tagas till de fördelar jordbruksnäringen för närvarande beredes till

följd av bränneriverksamheten särskilt genom framställningen av den

ur utfodringssynpunkt värdefulla dranken.

Då brännvin, framställt av melass och betor, icke torde i kvalitativt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

hänseende kunna mäta sig med potatisbrännvin samt de särskilda skäl,

som åberopats för att stödja odlingen av fabrikspotatis, åtminstone icke

med samma styrka gälla beträffande betodlingen, bör vid utredningen

frågan örn förbud mot användning av dessa råämnen i lantbruksbrännerierna

övervägas. Då det av kontrollstyrelsen såsom skäl mot vidtagande

av ändring å ifrågavarande område åberopade kontraktet mellan svenska

staten och sockerbolagen gäller endast till och med den 28 februari

1933, kan detta kontrakt icke utgöra ett hinder att företaga en dylik utredning.

Vid densamma bör jämväl undersökas, huruvida icke lämpligen

någon inskränkning bör göras i frågan örn rätt att använda spannmål

som råämne vid brännvinstillverkning. Utskottet har ansett utredningen

böra göras så förutsättningslös och allsidig som möjligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av ej mindre de

likalydande motionerna 1:244 av herr Alexander

Nilsson m. fl. och II: 342 av herr förste vice talmannen

Nilsson m. fl. än även motionerna II: 359 av herr

Hammarlund och 11:44 av herr Björklund m. fl., i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta örn utredning av frågan örn rätt att

tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed

sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka

råämnen, som må användas vid tillverkningen, samt

grunderna för prissättning av råbrännvin ävensom

rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna

för fabrikspotatis till brännerierna

skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna

än för närvarande.

Stockholm den 27 maj 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Björnsson, Jönsson i Slätåker*,

Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Gävle,

Nilsson i Hörby, Wahlmark*, Forssberg, Wijkström, Östergren, Hjalmarsson,

Larsson i Örbyhus, Laurén, Heiding*, Larson i Tönnersa och Blomquist.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

17

Reservationer:

1) av herrar Olsson i Ramsta och Larsson i Örbyhus, vilka anfört:

»Då ifrågavarande motioner synas åsyfta, ehuru på olika sinsemellan

konkurrerande vägar, att skapa ett vidgat ekonomiskt privatintresse i

sprittillverkningen, hava vi, som icke anse ett sådant vidgat intresse

ur allmän synpunkt önskvärt, icke kunnat tillstyrka någon skrivelse i motionernas

syfte, detta så mycket mindre som man knappast kan på lagstiftningens

väg reglera inköpen av råvarorna till brännerierna, utan hava

vi inom utskottet yrkat, att de likalydande motionerna 1:244 av kerr

Alexander Nilsson m. fl. och II: 342 av herr förste vice talmannen Nilsson

m. fl. samt motionerna II: 359 av herr Hammarlund och II: 44 av

herr Björklund m. fl., ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

2) av herr Björnsson, som ansett, att utskottets yttrande bort hava följande

lydelse:

»Av vad anförts---(se utskottets yttrande sid. 11 och 12)---

avsevärt ökats från år 1925.

Vad angår sulfitbrännvinet---(se utsk. sid. 14 och 15)

sulfitspritens användning för förtäring.

Då statsmakterna år 1923 ---(se utsk. sid. 13)---borde av

sådan anledning komma till stånd.

Det av bevillningsutskottet med begränsningen avsedda syftet har sålunda

såsom av de senaste årens tillverkningssiffror framgår icke uppnåtts.

Huvudskälet härtill är uppenbarligen, att det höga pris, som jästfabrikerna

erhållit för sin råsprit, gjort det lönande för dem att lägga

sin jästfahrikation så att högsta medgivna spritutbyte uttagits. De lia

därigenom också satts i stånd att sälja sin jäst billigare än fabriker, vilka

till äventyrs varit hänvisade till jästproduktion med lägre relativt spritutbyte.

Av olika anledningar är en sådan ordning enligt utskottets mening otillfredsställande.

Det synes till en början naturligt, att spritutvinningen vid

jästfabrikationen regleras framför allt med tanke på att erhålla bästa

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami 42 hafi. (Nr 50.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

möjliga jäst, och då olika metoder för jästframställning kunna användas,

hör icke staten genom reglementariska bestämmelser eller konstlad prissättning

på en biprodukt giva den ena metoden företräde framför den

andra.

Hänvisas jästfabrikerna att avyttra sin sprit för tekniskt ändamål eventuellt

för export till konkurrenspriser, blir det icke något statsintresse

att deras spritproduktion begränsas. Enligt utskottets mening bör det

därför undersökas, huruvida man icke efter en lämplig avvägning av inköpspriset

för jästråbrännvin kan upphäva nu gällande föreskrifter örn

sådan begränsning.

Då såväl jästbrännerier som sulfitbrännerier framställa sprit ur en i

och för sig värdelös biprodukt, synes det utskottet självklart, att man vid

prissättningen å sprit bör så långt som möjligt likställa de båda grupperna.

I förevarande motioner — — — (se utsk. sid. 15) — — — omfattning

som tidigare. Det synes därför önskvärt att grunderna för prissättning

ändras dithän, att de uppmuntra till vidtagande av sådan koncentration

och rationalisering i övrigt av driften, att med lägsta möjliga kostnad ur

ekonomisk synpunkt bästa resultat ernås. Härvid bör givetvis också tillses,

att brännvinspriset icke får oskäligt överstiga världsmarknadspriset.

Utskottet har ansett önskvärt---(se utsk. sid. 15 och 16)---

allsidig som möjligt.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

19

Bilaga I.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 5 februari 1932 har Kungl. Majit anbefallt kontrollstyrelsen

att avgiva och senast den 10 dennes till riksdagens bevillningsutskott

överlämna av utskottet begärt utlåtande över följande vid innevarande

års riksdag väckta motioner, avseende åtgärder rörande tillverkning

av brännvin, nämligen de likalydande motionerna nr 244 i första

kammaren och nr 342 i andra kammaren samt de i sistnämnda kammare

väckta motionerna nr 44 och nr 359.

De motionsvis framkomna kraven på ett frångående av principen örn

sulfitspritens likaberättigande med sprit ur jordbruksprodukter stödja sig

därpå, att sulfitspriten enligt motionärernas mening börjat vinna ökad avsättning

för förtäringsändamål i sådan omfattning, att de nuvarande fördelarna

av brännvinstillverkningen för jordbruket äventyrades. Enligt

närslutna bilaga, innefattande uppgifter i skilda hänseenden rörande

brännvinstillverkningen, uppgick framställningen samt utlämningen av

sulfitsprit för de medgivna avsättningsområdena under de senaste fem

tillverkningsåren till följande kvantiteter.

S u

1 f i t

brännerie

r

Tillverknings-

år

Antal

Tilly.

brännv.

milj.

1. n. st.

Utlämnad sulfitsprit

A.-B. Vin- A.-B. Skatte-)

och sprit- fri

centr. j sprit

milj. 1. n. s

Motor-

alkohol

. till

Export

1926/27 ...............

12

15.06

1.34 | 4.47

7.18

2.4 6

1927/28 ...............

12

13.94

1.17 j 5.69

5.3 9

1.98

1928/29 ...............

13

21.28

2.7.''. 6.73

8.9 9

2.11

1929/30 ...............

18

28.2 4

2.2 7 8.41

14.2 9

1.81

1930/31 ...............

18

28.40

3.11 | 9.01 i

16.34

0.2 7

Av en i aktiebolaget Vin- och spritcentralens yttrande i ärendet å sid.

5 intagen tabell framgår, huru de av bolaget inköpta kvantiteterna sprit

ur jordbruksprodukter och sulfitsprit under åren 1922—1931 disponerats

för konsumtionsbrännvin och såsom skattelagd sprit för tekniskt ändamål.

Sulfit spritens

ställning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

I anslutning till tabellen anför bolaget, att densamma utvisade, att, medan

sulfitsprit under större delen av den här avsedda perioden i avsevärd

utsträckning användes för framställning av sprit för tekniskt bruk, det

först vore under de båda sista åren, som denna vara i någorlunda nämnvärd

omfattning ifrågakommit för beredning av konsumtionsbrännvin.

Av den råvara, av vilken sprit för tekniskt bruk framställdes, hade under

åren 1924—1929 20—27 procent utgjorts av sulfitsprit. För åren 1930—1931

hade denna proportion stegrats till 35—36 procent, således till över en

tredjedel. För konsumtionsbrännvinet hade användningen av sulfitsprit

under åren 1924—1929 varit praktiskt taget betydelselös, men för de båda

sista åren företedde den starkt stigande siffror, så att år 1931 6.5 procent

av råvaran för förtäringsspriten härrörde från sulfitsprit. Likväl vore

kvantiteten av denna förbrukning tillsvidare obetydlig vid jämförelse med

den mängd råvara, som bomme på av jordbruksprodukter framställd sprit.

Ett förbud mot användande av sulfitsprit till beredning av för förtäring

avsett brännvin skulle under år 1931 hava ökat bolagets försäljning av

jordbruksproduktssprit med endast omkring 1.4 miljoner normalliter. Enligt

tablån hade sistnämnda försäljning, trots ökningen av sulfitbrännvinskonsumtionen,

stegrats sedan år 1922 med cirka 5.4 miljoner normalliter.

Enligt kontrollstyrelsens mening måste den omfattning, i vilken sulfitspriten

enligt de nu anförda uppgifterna för närvarande kommer till användning

såsom råvara för förtäringsbrännvin, anses alltför obetydlig i

jämförelse med avsättningen av jordbrukssprit till samma ändamål för att

kunna motivera en så långtgående åtgärd som meddelande av förbud mot

sulfitspritens användning till angivna ändamål. För sulfitspritindustrien,

som nedlagt betydande arbete och stora kostnader för att kunna producera

råvara av fullgod kvalitet, skulle en dylik åtgärd innebära en betydande

nackdel, som skulle verka så mycket kännbarare med hänsyn till de

svåra ekonomiska förhållanden, varunder sulfitcellulosaindustrien för närvarande

arbetar. Då sulfitspritfabrikernas avsättning av motoralkohol

sker till oförmånliga priser, innebär försäljningen av sulfitsprit till aktiebolaget

Vin- och spritcentralen genom det relativt gynnsamma pris, som

härvid kan betingas, en för industrien nödig kompensation. I de motioner,

i vilka hemställes örn införande av sagda förbud, antydes visserligen

genom hänvisning till de vid årets riksdag väckta motionerna 1:255 och

11:343 örn skyldighet för importör av bensin att försälja eller förbruka viss

del av den importerade kvantiteten i bestämd blandning med motoralkohol,

framställd ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning, att sulfitspritfabrikanterna

skulle hållas skadeslösa genom stadgande i lag örn dylik

skyldighet. Att innan erfarenheterna verkligen givit vid handen, att avsättningen

av sulfitsprit till förtäringsändamål kommer att bliva av någon

nämnvärdare och bestående omfattning, tillgripa en så komplicerad

åtgärd, som den föreslagna tvångsinblandningen av alkohol i bensin, bör

enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.

Såsom motiv för förslaget örn sulfitspritens avstängande från att användas

för förtäringsändamål har anförts omtanken örn potatisodlingens vidmakthållande

i bränneridistrikten. Emellertid må erinras örn att tillgången

på potatis därstädes understundom visat sig vara otillräcklig för framställning

av den med aktiebolaget Vin- och spritcentralen kontraherade

råbrännvinskvantiteten. Dessa förhållanden belysas av följande uppgifter

rörande vid lantbruksbrännerierna använda råämnen:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

21

Tillverknings-

är

Vete

ton

llåg |

ton

Korn

ton

Havre

ton

Blandsäd

ton

Majs

ton

Summa

ton

Potatis

ton

Betor

ton

1924/25 .........

690

|

657 i

5,979

26

4,867

4,939

17,158

52,970

3,710

1925/26 .........

26

775

1,538

53

4,010

—

6,402

87,719

5,038

1926/27 .........

7

189

1,198

41

3,657

13

5,105

81,059

4,660

1927/28 .........

3,927

8,684 1

834

12

3,537

492

17,516

38,076

4,111

1928/29 .........

4,513

2,224 j

1,078

79

4,052

—

11,946

67,875

4,917

1929/30 .........

154

574 1

1,146

30

3,721

—

5,625

1 78,595

4,581

i 1930/31 .........

82

390 1

1,196

92

3,841

—

5,601

84,313

4,360

Åv tabellen framgår, att användningen av spannmål varit avsevärd

vissa år samt att det även inträffat, att utländsk spannmål (majs) mast

tillgripas för ernående av den bestämda råbrannvmskvantiteten. kamp

ligheten av ett generellt förbud mot sulfitspriten for fortaringsandamål,

vilken dock visat sig fullt användbar härtill, måste under sådana b niia]

landen starkt ifrågasättas, särskilt som dess framställning sker med användande

av en eljest onyttig avfallsprodukt. Det ma vidare anmai kas,

att användningen av spannmål i lantbruksbrännenerna aven under normala

år torde vara större än som erfordras för framställning av det för

inmäskningen behövliga maltet. Enligt senaste uppgifter l facklittei aturen

behöver icke mer än 1.7 kilogram korn i form av långmål åtgå för mmäskning

av 100 kilogram potatis av normal stärkelsehalt Tillverknmgsåret

1930/1931 förbrukades i lantbruksbrännenerna 84,313 ton potatis samt

5 601 ton spannmål, vilket motsvarar cirka 6.7 kilogram spannmål per 100

kilogram potatis. Det vill därför synas som örn en minskad förbrukning

av spannmål borde kunna lämna rum för användning av en ytterligare

kvantitet potatis. .... , _ ^

Vad angår den ifrågasatta omregleringen av bestämmelserna örn begränsningen

av brännvinstillverkningen i sammanhang med pressjastberedning,

vill kontrollstyrelsen rörande tillkomsten av sagda begränsning

erinra örn följande. I skrivelse den 29 december 1922 fäste kontrollstyrelsen

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å den betydande ökning som inträtt i

jästbrännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen-- tillverkningsåret

1912/1913 hade brännvinsutbytet på 100 kilogram ren jast utgjort

115 liter mot 147 liter tillverkningsåret 1921/1922 —, vilken ökning menligt

inverkat på såväl sulfitspritens som potatisspritens avsättning, saint hemställde

örn avlåtande av proposition till riksdagen nied förslag till sådana

ändringar i brännvinstillverkningsförordningen, att ett visst högsta utbyte

av brännvin fastställdes i förhållande till den tillverkade kvantiteten

jäst. Nämnda utbyte föreslogs till 75 liter för jästbrännerier i allmänhet

och 310 liter för sådana jästbrännerier, som använde melass vid till

verkningen. Sedan kommerskollegium yttrat sig i ärendet och påyrkat

närmare utredning, förklarade kontrollstyrelsen sig i förnyat utlåtande

icke hava något att erinra mot fastställande av ett gemensamt utby testal

av 80 liter per 100 kilogram jäst, motsvarande för tillverkningsåret 1922/

1923 en brännvinstillverkning av 4,480,000 liter av normalstyrka. Den av 1

Jäst sprit eng

ställning.

1 På grund av felaktighet i primärmateriulet har delina siffra korrigerats i jämförelse

med motsvarande uppgift i »Accispliktiga Näringar, 1929/1930».

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Kungl. Majit framlagda propositionen i ämnet innefattade emellertid förslag

örn en absolut begränsning av tillverkningen till 4,500,000 liter jästbrännvin

för tillverkningsåret 1923/1924 under motivering, att fastställandet

av ett visst för alla jästfabriker lika utbytestal kunde förorsaka omkostnader

för ombyggnader och ändrad apparatur, vilket kunde i viss mån

undvikas, därest allenast dea totala myckenheten maximerades och sedermera

av Kungl. Maj:t fördelades. Propositionen bifölls av riksdagen.

Till 1924 års riksdag framlade Kungl. Majit proposition med förslag örn

fortsatt begränsning av jästbrännvinstillverkningen till samma kvantitet

4.500.000 normalliter för tillverkningsåret 1924/1925. Denna kvantitet nedsattes

emellertid av riksdagen till 3,500,000 liter under åberopande av det

ytterligare insteg, som metoderna för fabrikation av jäst med minskad

spritutvinning hade tagit. — Begränsningen av jästbrännvinstillverkningen

till 3,500,000 normalliter blev enligt beslut vid 1925 års riksdag gällande

även för tillverkningsåret 1925/1926.

Propositionen nr 217 till 1926 års riksdag med förslag till förordning angående

tillverkning oell beskattning av brännvin innefattade även förslag

till definitiv reglering av rätten att tillverka brännvin i sammanhang

med pressjästtillverkning, varutinnan kommerskollegium och kontrollstyrelsen

på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställt utredning. I fråga örn den

myckenhet brännvin, som sålunda borde få tillverkas, hade professorn vid

Tekniska högskolan C. P. Kullgren på ämbetsverkens uppdrag verkställt

en särskild undersökning. Denna utmynnade bland annat i uttalandet,

att jästens kvalitet i hög grad påverkades av den använda fabrikationsmetoden,

att risken för jästens kvalitet vore större vid jästgivande metoder

med mindre spritutvinning än vid annat förfaringssätt, att det därför

vore från teknisk synpunkt icke önskvärt, att de jästgivande metoderna

genom ändrade lagbestämmelser tvingades fram till användning vid de

svenska jästfabrikerna, att det tillåtna spritutbytet borde ställas i relation

till kvantiteten ren jäst samt att utbytestalet borde fastställas till 80

eller 85 liter brännvin av normalstyrka på 100 kilogram ren jäst. Ämbetsverken

föreslogo ett utbytestal av 80 litel-, rdlket även upptogs i nyssnämnda

proposition.

Bevillningsutskottet biträdde emellertid icke förslaget under motivering,

bland annat, att de utredningar i ämnet, som verkställts, icke förmått övertyga

utskottet örn behovet av högre ärligt utbyte än omkring 3,500,000 liter.

Genom det i propositionen föreslagna utbytestalet bomme, med den

dåvarande fabrikationen av jäst, jästsprittillverkningen att stiga till över

5.100.000 liter. Utskottet stannade emellertid vid att föreslå ett utbytestal

av 60 Uter brännvin per 100 kilogram pressjäst, vilket skedde med hänsyn

till framförallt tvä omständigheter, nämligen dels att de under de närmast

föregående åren temporära begränsningsreglerna säkerligen inverkat

menligt å jästindustrien till följd av den ovisshet, vari den därigenom

försatts, och svårigheten att anpassa sig efter en absolut begränsningsmetod

med en för jästindustrien i sin helhet angiven maximikvantitet jästbrännvin,

dels att det vore i hög grad angeläget, att ett mellan jästbrännerierna

och aktiebolaget Vin- och spritcentralen förefintligt ouppsägbart

avtal av år 1919 hävdes, då det förmånliga pris, som genom avtalet till

erkänts jästfabrikerna för av dem tillverkat brännvin, kunde medföra en

tendens att utvinna högsta medgivna myckenhet sprit samt avtalet förty

direkt förhindrade en vidare utveckling till ökat jästutbyte och minskad

spritutvinning. Vederbörande jästfabrikanter hade också förklarat sig

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

23

villiga att, därest utskottets förslag rörande spritkvantitetens begränsning

vunne riksdagens bifall, för sin del häva berörda avtal i de punktei, som

för jästfabrikanterna medförde förmåner i fråga örn såväl leveransrätt

som prisvillkor. — Bevillningsutskottets förslag bifölls av liksdagen.

Jästsprittillverkningens omfattning under tiden efter 1926 års riksdagsbeslut

i jämförelse med de närmaste åren dessförinnan framgår av nedanstående

tabell: _

1922/23 ....

1923/24 ....

1924/25 ....

| 1925/26 ....

I 1926/27 ....

! 1927/28 ....

i 1928/29 .. .

1929/30 ....

! 1930/31 ....

Tillverkat

jäst-

brännvin

Tillverkad

jäst

Utvunna liter

50 % bränn- vin per lOOkg.

1,000 lit. 50 % 1,000 kg.

%

6,238

5,724

108.9

4,500

6,050

74.4

3,500

6,877

54.9

3,498

6,778

51.6

4,648

7,984

58.2

4,766

8,470

56.3

4,872

8,707

56.0

5,118

8,682

58.9

5,219

8,805

59.3

Uter brännvin per 100 kilogram

tillverkad jäst medförde alltså för det närmast därpå följande tillverkningsåret

1926/1927 en höjning i brännvinsutbytet från 51.6 liter tillveikningsåret

1925/1926, då det absoluta begränsningstalet 3,500,000 liter gällde,

till 58.2 liter, vilket medförde en ökning i brännvinskvantiteten med i runt

tal l.i miljoner liter. Spritutvinningen har sedan i stort sett följt jästfabrikationens

stegring, vilken sedan år 1926 utgjort cirka 12 procent. Det

medgivna utby testalet 60 liter har nära nog utnyttjats; åren 1927/1928 och

1928/1929 hade jästfabrikerna dock 3.6 liter respektive 4 liter tillgodo. Vad

angår innevarande tillverkningsår hava jästfabrikerna med hänsyn till

att aktiebolaget Vin- och spritcentralen för året minskat sitt inköp av

brännvin från lantbruksbrännerierna från 24 miljoner till 20 miljoner liter,

funnit sig böra vidtaga en motsvarande begränsning i sin jästbrännvinstillverkning,

så att utby testalet beräknas bliva omkring 50 liter brännvin

per 100 kilogram tillverkad jäst. Härigenom skulle jästbrännvinstillverkningen

komma att uppgå till allenast 4.4 miljoner liter eller ungefär

detsamma som tillverkningsåret 1926/1927.

Svenska jästfabriksaktiebolaget har i sitt i förevarande ärende avgivna

utlåtande anfört bland annat, att det ur jästteknisk synpunkt vore alltjämt

med oförminskad styrka giltigt, att jäst finge sina lämpligaste egenskaper

för bakningsändamål genom att framställas samtidigt med sprit.

Denna åsikt delades av jästtillverkarna i alla de ledande kulturländerna.

Beträffande de jästtillverkningsmetoder, varigenom ringa spritbildning

Vid jästodlingen uppstode, rådde ännu berättigad tveksamhet mot deras

generella användbarhet ur jästkvalitetssynpunkt. Det vore dock tekniskt

möjligt att använda dylika metoder vid alstring i sista ledet.

Då såsom skäl för en ändring av bestämmelserna örn begränsning i tillverkningen

av brännvin i samband med pressjästberedning åberopas den

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

ökade omfattning, i vilken jästbrännvinstillverkning ägt rum under de senaste

åren, anser sig kontrollstyrelsen böra framhålla, att sagda tillverkning

visserligen undergått en stegring sedan år 1926, men att denna allenast

varit en naturlig följd av den av riksdagen godtagna relativa begränsningsmetoden

och att stegringen sålunda kunnat, såsom motsvarande den

år från år skeende ökningen i jästförbrukningen, redan vid relationstalets

antagande i stort sett förutses. Vad angår den skäliga storleken av spritutbytet

vid jästtillverkning erbjuder ett bedömande av de tekniska konsekvenserna

av en nedsättning av spritkvantiteten alltjämt stora vanskligheter.

Svenska jästfabriksaktiebolaget har i sitt nu i ärendet avgivna

utlåtande med skärpa framhållit de risker med avseeende å den tillverkade

jästens kvalitet, som härav kunna uppstå. Visserligen skulle den omständigheten,

att jästfabrikerna innevarande tillverkningsår beräkna ett

utbyte av allenast 50 liter brännvin per 100 kilogram tillverkad jäst, kunna

berättiga till den uppfattningen, att en reducering av det i bränn vi nstillverkningsförordningen

bestämda utbytestalet vore ur teknisk synpunkt

möjlig. Denna av hänsyn till lantbrukshrännerinäringen vidtagna åtgärd

synes dock från statsmakternas sida icke böra föranleda annat än att utvecklingen

å området följes med uppmärksamhet. Ett förnyat ingrepp

från statsmakternas sida beträffande tillverkningsförhållandena inom jästindustrien

så jämförelsevis kort tid efter den i lagstiftningen vidtagna

definitiva regleringen av denna komplicerade fråga anser styrelsen sig

nu icke böra förorda.

Styrelsen vill härtill framhålla ytterligare en omständighet, som i detta

sammanhang är av betydelse. Såsom råämne vid jästtillverkningen användes

numera uteslutande melass, som jästindustrien beräknas förbruka

till en myckenhet av omkring 20,000 ton årligen. Melassen, varav den inhemska

produktionen för närvarande utgör omkring 40,000 ton årligen,

kommer eljest jordbruksnäringen till godo såsom ett värdefullt kreatursfoder.

Under sådana förhållanden kunde det anses vara ett allmänt intresse

att så mycket som möjligt begränsa tillverkningen av brännvin ur

melass, och borde detta förhållande även hava visst inflytande å bedömandet

av den myckenhet jästbrännvin, som må framställas. Emellertid

har den ekonomiska krisen medfört en nedgång i priserna å fodermedel,

vilket i sin tur haft till följd, att efterfrågan å melass till kreatursfoder

minskat, Importen av melass har avstannat, vilket belyses av följande

uppgifter örn melassimporten åren 1925—1931.

_ På grund härav hava sockerfabrikerna numera stora svårigheter att

finna avsättning för den inhemska melassen och hava av utrymmesskäl

måst tillgripa export till låga priser. Enligt inhämtad uppgift uppgår

Svenska sockerfabriksaktiebolagets inneliggande lager av melass för närvarande

till över 16,000 ton.

Av det nu anförda framgår, att en inskränkning i jästsprittillverkningen

även skulle medföra vissa konsekvenser för sockernäringen, för vars

Är 1925

» 1926

» 1927

» 1928

» 1929

» 1930

» 1931

5,900 ton

2,930 »

2,770 »

6,163 »

2,028 »

260 »

5 »

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

upprätthållande statens särskilda medverkan påkallats även i år. Styrelsen

anser sig i samband därmed böra erinra, att i det kontrakt, som innevarande

år är träffat mellan svenska staten och sockerbolagen angående

importmonopol å socker och som gäller till och med den 28 februari 1933,

bland annat intagits en bestämmelse örn att kontrakten gälla under förutsättning,

att åtgärder under avtalstiden icke vidtagas beträffande användning

av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagens möjligheter

att vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.

Vad angår det i motionen nr 11:44 framställda yrkandet å utredning rörande

en omläggning av bränneriindustrien, bar detsamma i huvudsak

grundats å att ett utbrett missnöje skulle vara radande bland jordbrukarna

däröver, att fördelarna av brännerinäringen allenast komma ett fåtal

till godo. , . , ,, . ....

Till belysning av lantbruksbrännerihantermgens omiattning tjäna toijande

uppgifter till ledning. Antalet lantbruksbrännerier är för närvarande

109, därav 103 potatisbränner ier, 3 melassbrännerier och 3 sockerbetsbrännerier.

Av brännerierna äro 68 belägna i Kristianstads län, 23 i

Malmöhus län, 8 i Blekinge län, 6 i Skaraborgs län, 2 i Östergötlands län

samt 1 i vartdera av Kronobergs och Kalmar län. — I fråga örn mängden

avverkade råämnen för brännvinstillverkning hänvisas till den å sid. 9

intagna tabellen.

Av Sveriges bränneriidkareförenings i ärendet avgivna utlåtande framgår,

att antalet delägare i de 103 potatisbrännerierna för närvarande utgör

1,964. Räknat efter antalet delägare för varje bränneri erhålles föl
-

jande fördelning av ovannämnda antal:

Brännerier med 1 ägare................................................ 36

» » 2—10 delägare................................ 21

» » 11—25 » 22

» » 26—50 » 8

» » 51—100 » ................................ 12

» » över 100 » 3

Vidare var sammanlagda antalet potatisleverantörer till brännerierna

tillverkningsåret 1930/1931 6,034. Detta antal fördelar sig efter antalet

leverantörer för varje bränneri tillverkningsaret 1930/1931 pa följande sätt:

Brännerier med 1 leverantör ........................................ 3

» » 2— 25 leverantörer ........................ 27

» » 26— 50 » 28

» » 51—100 » 29

» » 101—200 » ...................... 11

» » över 200 » 4

Bränneri
hanteringens
omläggning.

Antalet bränneridelägare oell potatisleverantörer fördela sig å respek
-

på följande sätt:

Antal

Antal potatis- leverantörer

delägare

1930—1931

Kristianstads län

................. 1,138

4,011

Malmöhus »

................. 801

968

Blekinge » ...................

................. 8

357

Skaraborgs » ...................

................. 6

289

Östergötlands » ...................

................. 2

180

Kalmar » ..................

................. 1

212

Kronobergs » ...................

................ 8

17

1,964

6,034

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Antalet av dem, som i egenskap av bränneridelägare eller potatisleverantörer

till brännerierna kunna draga fördel av brännerirörelsen är sålunda

i förhållande till motsvarande antal bränneriet — 1031 —, rätt avsevärt.

Att potatisodlarna i bränneridistrikten under alla förhållanden

skola kunna räkna med avsättning till brännerierna av sin skörd av fabrikspotatis

är dock icke möjligt. Å andra sidan inträffar icke sällan, att

brännerierna hava svårigheter att kunna tillgodose sitt behov av potatis,

därigenom att potatisodlarna föredraga att disponera över potatisen på

annat sätt. Förhållandena härutinnan äro emellertid ganska växlande,

beroende på olika konjunkturer (minskad potatisskörd, igångsatt stärkelsetillverkning

etc.). Dessa förhållanden erhålla i viss mån sill belysning av

den nyssnämnda tabellen över använda råämnen vid lantbruksbrännerierna,

av vilken framgår, att icke ringa mängder spannmål en del år fått

tillgripas i brist på potatis. Vissa år hava, såsom Bränneriidkareföreningen

framhållit, stärkelsefabrikanterna kunnat betala för potatisen ett pris,

som överstigit vad som brännerierna kunnat erlägga, varigenom potatisen

företrädesvis levererats till stärkelsefabrikerna. Även under innevarande

år har, oaktat att stärkelsefabrikationen legat nere, enligt uppgift inträffat,

att vid en särskild tidpunkt potatisleveranserna började utebli förvissa

brännerier. Förhållandet, som var ganska kortvarigt, föranleddes

av en tillfällig export till relativt gynnsamt pris av skånsk potatis till

England. De nu anförda omständigheterna visa, att de i motionen åberopade

svårigheterna för utomstående jordbrukare att få deltaga i potatisleveranserna

icke kunna sägas äga allmängiltighet.

Vad beträffar prissättningen å potatis, som levereras av brännerierna

utomstående odlare, har Bränneriidkareföreningen bestämt tillbakavisat

påståendena i motionen örn att lägre pris än det i tillverkningskalkylen

för brännvinet beräknade icke sällan förekomme. Dylika fall sökte föreningen

med stränghet beivra.

Oavsett möjligheterna att få leverera potatis till bränneri, lärer det

emellertid icke kunna bestridas, att det numera visat sig vara en värdefull

tillgång för vederbörande att vara intressent i ett lantbruksbränneri.

Brännerinäringen åtnjuter ett synnerligen högt tullskydd — effektivt 35

öre för liter av normalstyrka. Det svenska brännvinspriset är också betydligt

högre än världsmarknadspriset, vilket för närvarande utgör fritt

Hamburg omkring 15 öre för liter rektificerad vara av normalstyrka.

De vid aktiebolaget Vin- och spritcentralens inköp av råbrännvin för innevarande

tillverkningsår gällande priserna äro för liter av normalstyrka:

Att åstadkomma en sådan anordning av brännerirörelsen att fördelarna

av densamma komma jordbrukarna i bränneridistrikten i lika grad tillgodo,

torde erbjuda betydande svårigheter. En koncentration och rationalisering

av brännerihanteringen — i likhet med vad skett i Danmark, där

allenast 3 brännerier numera finnas —, skulle helt säkert medföra väsent
1

I ovan verkställda fördelningar hava i ett fall tvenne brännerier med gemensam ägare

räknats som 1 bränneri.

potatisbrännvin

betbrännvin .........

jästbrännvin.........

melassbrännvin

cellulosabrännvin

33.0 öre

31.0 >

29.2 »

29.2 »

23.4 »

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

liga fördelar ur bränneri teknisk och driftsekonomisk synpunkt, icke minst

med avseende å råmaterialets utnyttjande. Genom att på detta sätt införa

verkliga industribrännerier skulle emellertid den hittillsvarande nära

samhörigheten med jordbruksnäringen i icke ringa mån upphöra, vilket

framförallt skulle taga sig uttryck i minskade möjligheter för jordbrukarna

att tillgodogöra sig den för lantbruket värdefulla biprodukten, dranken.

Finge därtill förutsättas, att brännvinstillverkningen lomme att utövas

av ett enda företag, som skulle uppköpa den erforderliga potatisen i

allmänna marknaden, skulle visserligen alla potatisodlare i prisavseende

sannolikt bliva likställda, men huruvida anordningen i övrigt skulle

bliva till fördel för jordbruksnäringen i de nuvarande bränneridistrikten

låter sig svårligen bedömas..

Vad angår det i motionen ifrågasatta nedläggandet av bet- och melassbrännerierna

får kontrollstyrelsen erinra, att styrelsens den 19 december

1922 avgivna förslag till ny brännvinstillverkningsförordning innefattade

förbud mot att vid brännvinstillverkning använda sockerbetor samt —

med undantag av sådan tillverkning i samband nied pressjästberedning

— melass. Kontrollstyrelsen förutsatte, att den ersättningsfråga, som

uppstode till följd av bet- och melassbränneriernas nedläggande, skulle

lösas på sä sätt, att Sveriges bränneriidkareförening såsom representant

för de bränneriet1, som bomme att åtnjuta fördelarna av det ifrågasatta

förbudet, skulle övertaga de nedlagda brännerierna. lia emellertid föreningen

sedermera förklarade sig icke kunna på det avsedda sättet medverka

till avvecklingen av bet- och melassbrännerierna, upptogs sagda förbud

icke i förslaget till 1926 års brännvinstillverkningsförordning.

Vid de tre betbrännerierna, samtliga belägna i Malmöhus län, har under

vart och ett av de båda senaste tillverkningsåren deli tillverkade brännvinskvantiteten

hållit sig omkring 895,000 liter av normalstyrka och den

förbrukade kvantiteten betor omkring 4,500 ton. lie tre melassbrännerierna,

som likaledes äro belägna i Malmöhus län och av vilka ett äges av aktiebolaget

Vin- och spritcentralen och ett av Svenska sockerfabriksaktie bolaget,

producerade under motsvarande tid sammanlagt omkring 1,050,000

liter brännvin av normalstyrka och avverkade inemot 2,000 ton melass.

Såväl bet- som melassbrännvinet är av sämre kvalitet lin potatisbrännvin

och betalas, såsom framgår av de ovan intagna uppgifterna örn briinnvinspriser,

med lägre pris än sistnämnda slag av brännvin. Likväl halhet

för betbrännvinet bestämda priset varit under senare år av den storlek,

att bränneriintressenterna kunnat för de av dem tillhandahållna betorna

tillgodogöra sig ett väsentligt fördelaktigare pris än det, som varit gällande

vid leverans till sockerfabrik.

Ehuru styrelsen alltjämt i princip intager samma ståndpunkt i fråga

örn bet- oell melassbränneriernas berättigande, vill styrelsen, vad angår

melassbrännerierna, åberopa vad ovan vid behandlingen av jästspritfrågan

anförts angående konsekvenserna för sockernäringen av att under nuvarande

förhållanden inskränka brännvinstillverkning med svensk melass

såsom råämne. Med upptagandet av denna fråga synes därför böra anstå.

På grund av vad nu anförts och då kontrollstyrelsen i det föregående

avstyrkt i de övriga remitterade motionerna väckta förslag örn ändrade

författningsbestämmelser i fråga örn användningen av sulfitsprit och örn

tillverkningen av jästbrännvin, finner kontrollstyrelsen tillräckliga skäl

för närvarande icke föreligga att förorda det i motionen nr 44 i andra

kammaren gjorda utredaingsyrkamlet.

Nedläggning

av bet- och

melassbrännerierna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

I detta ärendes behandling hava, förutom undertecknad överdirektör,

deltagit byråchefen Thulin och tillförordnade byråchefen Almgren, den

sistnämnde föredragande.

Stockholm den 9 mars 1932.

C. E. SVENSSON.

Axel Ericson''.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Uppgifter angående brännvinstillverkningen.

Tillverkningsår

Lantbruksbrännerie

r

J ä s t b r

ännerier

Sulfitbrännerier

An-

tal

Använda råämnen

Tilly.

brännv.

milj.

1. n. st.

An-

tal

Använda

råämnen

Till-

verkad

jäst.

ton

Tilly.

jrännv.

milj,

i. n. st.

Utbyte

lit.

brännv.

pr 100

kg. jäst

An-

tal

Tillv.

brännv.

milj.

1. n. st.

Utlämnad6 sulfitsprit

milj. 1. n. st. till

Spann-

mål

ton

Potatis

ton

Betor

ton

Melass

ton

Spann-

mål

ton

Melass

ton

A. B.

Vin- o.

sprit- centr.

A. B.

Skatte- fri

sprit

Motor-

alkohol

Export

1912/13 .........

131

14,361

115,014

9,965

2,748

37.18

9

9,155

3,333

3.84

115.2

3

4.81

1913/14 .........

130

8,321

133,605

10,294

3,223

38.80

9

9,422

3,450

4.08

118.3

3

3.7 7

1919/20 .........

101

2,630

41,846

—

12.86

8

14,049

3,573

5,288

6.31

119.8

21

11.67

9.57

10.99

0.03

7.34

1920/21 .........

105

15,414

63,798

—

5,893

27.18

8

13,807

4,170

5,204

7.35

141.2

21

14.4 6

0.12

1.02

0.04

12.19;

1921/22 .........

107

4,022

62,933

5,402

2,046

18.58

8

14,957

4,260

5,550

8.18

147.4

20

13.89

0.78

1.95

0.19

6.81

1922/23 .........

104

2,508

36,884

—

758

9.91

8

12,344

5,910

5,724

6.24

109.0

14

5.02

1.14

2.62

0.54

2.39

1923/24 ........

108

9,990

38,852

2,332

1,465

15.28

8

7,177

8,159

6,050

4.50

74.4

7

5.56

2.03

6.04

0.74

2.12

1924/25 .........

109

17,158

52,970

3,710

1,615

23.32

6

4,849

10,121

6,377

3.50

54.9

11

11.24

1.71

6.01

1.94

2.09

1925/26 .........

109

6,402

87,719

5,038

1,918

24.98

6

1,765

13,987

6,778

3.60

51.6

12

14.15

1.31

6.68

5.03

1.86

1926/27 .........

109

5,105

81,059

4,660

1,870

23.0 5

6

132

19,821

7,984

4.65

58.2

12

15.06

1.84

4.47

7.18

2.46

1927/28 .........

109

17,516

38,076

4,111

1,579

19.96

6

34

20,554

8,470

4.7 7

56.8

12

13.94

1.17

5.69

5.3 9

1.98

1928/29 .........

108

11,946

67,875

4,917

1,256

23.65

6

-

319,463

8,707

4.87

55.9

13

21.28

2.75

6.78

8.99

2.11

1929/30 .........

109

5,625

178,595

4,581

1,942

24.0 5

6

—

817,540

8,682

5.12

59.0

18

28.24

2.27

8.41

14.29

1.81

1930/31 .........

109

5,601

84,313

4,360

1,945

24.05

6

—

417,485

8,805

5.22

59.3

18

28.40

3.11

9.oi

16.84

0.2 7

1 På grund av felaktighet i primärmaterialet har denna siffra korrigerats i jämförelse med motsvarande uppgift i »Accispliktiga Näringar

1929/1930».

3 och 4 Därjämte resp. 20, 976 och 709 ton råsocker.

6 Uppgifterna örn utlämnad sulfitsprit för tiden 1919/20—1925/26 avse kalenderåren 1920, 1921 etc. o

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Bilaga II.

Till Kungl. Kontrollstyrelsen.

Genom remiss den 8 februari 1932 har kungl, styrelsen anhållit örn Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralens yttrande över de vid innevarande års riksdag

väckta motionerna nr 244 i första kammaren oell nr 342 i andra kammaren

samt nr 44 oell 359 i sistnämnda kammare.

Bolaget, som icke anser sig böra taga ställning till de i motionerna framställda

förslagen utan allenast lämna de sakliga uppgifter, som kunna

tjäna till ett bedömande av de i motionerna behandlade frågor, i den mån

de beröra bolagets verksamhet, tillåter sig nied anledning av remissen anföra

följande.

Motionerna nr 2M i första (av hrr Nilsson, Alexander m. fl.) och nr 3i2

i andra kammaren (av hr Nilsscm i Bonarp m. fl.) angående förbud mot

att använda sulfitsprit till beredning av för förtäring avsett brännvin.

Enär motionerna avse ändring av 13 § 3 mom. i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning,

skola här några uppgifter lämnas rörande tillkomsten

av detta lagrum.

Sedan tekniken under första årtiondet av 1900-talet visat, att möjlighet

förelåg att ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkningen framställa sprit,

ändrades genom beslut vid 1910 års riksdag brännvinstillverkningsförordningen

i syfte att möjliggöra en dylik produktion. Denna erhöll emellertid

i början icke någon större omfattning, vilket föranledde olika förslag

i riksdagen till förändrade bestämmelser i lagstiftningen, varvid man

bland annat tänkte sig den lösningen, att sulfitsprit skulle få användas

vid beredning av för förtäringsändamål avsett brännvin. Dessa förslag

vunno emellertid tillsvidare intet gehör, och ända till år 1919 torde uppfattningen

ha byggt på den grundsatsen, att sulfitspriten borde komma

till användning endast för tekniska ändamål i skattefri form, samt att

jordbruksproduktsspriten borde avses dels för förtäring, dels för de tekniska

ändamål, till vilka skattefri sprit ej kunde användas, dels oek i begränsad

myckenhet i skattefri form för tekniska ändamål.

I framställning till 1919 års riksdag föreslog Kungl. Majit en utvidgning

av sulfitspritens användningsområde på sådant sätt, att den för tekniska

och andra särskilda ändamål använda beskattade sprit, som framställts

ur jordbruksprodukter, skulle ersättas nied beskattad sprit, tillverkad

av sulfitlut. Motivet angavs emellertid icke vara att tillgodose sulfitspritfabrikanternas

intresse, utan åsyftades i stället att möjliggöra tillhandahållandet

av billigare sprit av god kvalitet för de tekniska ändamål,

till vilka beskattad sprit måste användas — något som under rådande förhållanden,

då den tillgängliga beskattade jordbruksproduktspriten var

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

31

mycket dyr, syntes särskilt erforderligt. En med anledning av detta

Kungl. Majits förslag väckt motion innehöll ett betydligt längre syftande

förslag, avseende att öppna möjlighet för användande av sulfitsprit för

förtäringsändamål. Riksdagen fann det i motionen väckta förslaget förtjäna

beaktande, men ville på grund av åtskilliga erinringar, som väckts

däremot, icke lämna ett permanent medgivande till sulfitspritens användande

till förtäringsändamål. Ifråga om befogenheten för Kungl. Majit

att föreskriva villkor för den beskattade och renade sulfitspritens användande,

ävensom att bestämma den mängd, som skulle få disponeras förutsatte

riksdagen, att vid utövningen av dessa befogenheter tilisåges dels

att sulfitspriten tillhandahölles utan föroreningar, dels att icke större

mängd disponerades än vad som kunde anses utgöra överskott utöver vad

som erfordrades för de i förordningen angående handel med skattefri sprit

avsedda ändamål.

I de nied anledning av detta riksdagsbeslut den 6 juni 1919 utfärdade

författningarna, vilka erhöllo giltighet till och med den 30 juni 3920, föreskrevs,

att partihandlare med skattefri sprit skulle äga till den, som till

avsalu bedreve rening av brännvin, försälja ur avfallslut vid sulfitcellulosatillverkning

framställd sprit, som ej denaturerats. Denna försäljning

finge dock endast ske under de villkor och till den myckenhet, som Kungl.

Majit bestämde. Dessa särskilda samtidigt utfärdade bestämmelser inneburo

i huvudsak, att, därest, sedan behovet av sprit för vissa tekniska

ändamål kunde anses tillgodosett, överskott uppstode av cellulosasprit,

partihandlare med skattefri sprit ägde hos Kungl. Majit göra ansökan örn

tillstånd att få försälja dylikt överskott till den, som till avsalu bedreve

rening av brännvin. På grund av dylik ansökan skulle Kungl. Majit

efter kontrollstyrelsens hörande bestämma vilken myckenhet, som finge

renas, ävensom till vilket reningsverk försäljning finge äga rum. Brännvin,

som framställts genom rening av sulfitråsprit, finge ej från reningsverk

försäljas, med mindre kontrollstyrelsen efter verkställda prov funnit

brännvinet lia den renhetsgrad, att det utan vidare kunde tillhandahållas

för förbrukning. Reningsverket skulle för sådant ändamål vara skyldigt

att tillhandagå kontrollstyrelsen med prov på olika vid spritens rening

erhållna fraktioner.

Det i 1919 års författningar lämnade temporära medgivandet förlängdes

sedermera till och med den 30 juni 1925. I det yttrande med förslag till

ordnandet efter nämnda tid av dessa spörsmål, som kungl, styrelsen avgav

den 21 februari 1925, utvecklades skälen för, att frågan borde definitivt

regleras, varvid särskilt framhölls, att med hänsyn till sulfitbrännvinets

renhetsgrad numera inga betänkligheter kunde resas mot, att permanent

tillstånd lämnades till sulfitspritens användande för förtäringsändamål.

Sedan de temporära bestämmelserna erhållit förlängd giltighet för ytterligare

fem år till och nied den 30 september 1930, återupptog kungl,

styrelsen frågan i sitt yttrande den 20 november 1925 med förslag till ny

bränn vinst inverka i ngsförordn ing. Styrelsen framhöll däri, att frågan örn

sulfitspritens försäljning till reningsverk nu borde definitivt regleras.

Hittills hade beträffande dylik försäljning gällt som villkor, att behovet

av sprit för de tekniska ändamål, som avsåges i förordningen angående

handel med skattefri sprit, först skulle vara tillgodosett, innan överskottet

av sulfitsprit finge försäljas till reningsverk. Kungl. Majit hade på

grund härav haft att för varje år bestämma den myckenhet, som fått försäljas.

Denna föreskrift borde även framgent bibehållas, så att partihand
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Tab. 1. Spritcentralens försäljning av

Å r

Kon

s u m t i o n

bränn-

av jordbruksprodukter

av sulfitsprit

1,000-tal

lit. 50 %

%

1,000-tal

lit. 50 %''

%

1922..........................................

14,235

97.5

363

2.5

1923..........................................

15,650

98.9

172

l.i

1924..........................................

17,295

99.4

100

0.6

1925.........................................

18,245

99.6

72

0.4

1926..........................................

18,199

99.7

55

0.3

1927.........................................

18,365

99.8

45

0.2

1928........................................

19,002

99.7

49

0.3

1929.........................................

19,490

99.0

193

1.0

1930..........................................

19,675

96.3

752

3.7

1931..........................................

19,600

93.5

1,373

8.5

Tab. 2. Lantbruksbränneriernas bränn vinsproduktion

Å r

Tillverkat brännvin i 1,000-tal lit.

50 % av

potatis

betor

melass

majs

summa

spannmål

dt.

o/

/o

1924/1925 .....................

22,412

980

23,392

171,580

22 7

1925/1926 .....................

23,981

—

1,112

—

25,093

64,020

6.3

1926/1927 .....................

21,211

838

1,012

—

23,061

51,055

5.6

1927/1928 .....................

18,021

701

879

377

19,978

175,160

28.8

1928/1929 ....................

22,039

920

703

—

23,662

119,463

13.8

1929/1930 .....................

22,099

896

1,049

—

24,044

56,248

4.2

lare med rusdrycker hade att hos Kungl. Maj:t årligen söka tillstånd till

inköp av sulfitsprit. Däremot fasthölls icke vidare vid skyldigheten för

reningsverket att låta det av sulfitsprit framställda brännvinet provas av

kungl, styrelsen. I överensstämmelse härmed föresxogs ett tillägg till § 13

i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning av det innehåll, dess nuvarande,

i motionerna återgivna tredje moment angiver. Detta förslag framlades

av Kungl. Maj:t för 1926 års riksdag i samband med proposition örn

ny brännvinstillverkningsförordning och vann riksdagens bifall. Förordning

i ämnet utfärdades den 11 juni 1926.

Nu gällande bestämmelser innehålla sålunda alltjämt den föreskriften,

att Spritcentralen skall hos Kungl. Maj:t begära tillstånd till inköp av

sulfitsprit, varvid Kungl. Majit äger rätt att fastställa såväl kvantitet

som övriga villkor. Hittills har emellertid Kungl. Majit utan särskilda

villkor medgivit bolaget rätt att inköpa den mängd av varan, som bolaget

angivit i sin ansökan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

33

brännvin och sprit åren 1922—1931.

v i n

s

p r i t

för t e k

n i s k t

bruk

Summa

av jordbruksprodukter

ar sultitsprit

s u m m a

1,000-tal

1,000-tal

o/

1,000-tal

1,000-tal

°/

lit. 50 %

/O

lit. 50 %

lit. 50 %

/O * 1

lit. 50 %

14,598

100. o

4,793

91.2

465

8.8

5,258

lOO.o ''

15,822

100.U

5,157

84.7

928

15.3

6,085

lOO.o 1

17,395

lOO.o

3,915

72.S

1,464

27.2

5,379

lOO.o

18,317

lOO.o

3,873

74.1

1,357

25.9

5,230

lOO.o

18,254

100. o

3,833

73.s

1,359

26.2

5,192

lOO.o !

18,410

lOO.o

4,102

75.9

1,302

24.1

5,404

lOO.o

19,051

lOO.o

4,230

79.5

1,091

20.5

5,321

lOO.o

19,683

lOO.o

3.664

73.2

1,342

26.8

5,006

lOO.o

20,427

lOO.o

3,095

B3.t»

1,768

36.4

4,863

100.0

1 20,973

lOO.o

3,528

64.7

1,927

35.3

5,455

lOO.o

och råvaruförbrukning åren 1924/1925—1929/1930.

A

n v ä

ii d a rå

ä lii n

e n i d

e c i

ton

1

ar

potatis

betor

melass

diverse

summa

dt.

°o

dt.

%

dt.

%

dt.

%

dt.

O

/o

529,702

70. o

37,096

4.9

16,146

2.1

2,430

0.3

756,954

lOO.o

877,193

86.i

50,384

5.0

19,179

1.9

4,307

0.4

1,015,083

lOO.o

810,590

87.4

46,603

5.0

18,703

2.o

746

0.1

927,697

lOO.o

375,080

61.B

41,106

6.8

15,785

2.0

1,432

0.2

608,563

lOO.o

678,753

78.7

49,172

5. 7

12,556

1.5

2,676

0.3

862,620

lOO.o

1,221,342

90.9

45,814

3.4

19,424

1.5

472

O.o

1,343,300

lOO.o

Närmare uppgifter rörpjjde bolagets försäljning av brännvin oell split

av dels sulfitsprit dels^ sprit av jordbruksprodukter under de senaste tio

åren meddelas i tabell.

Tabellen visar, att, medan sulfitsprit under större delen av den tiar avsedda

perioden i avsevärd utsträckning användes för framställning a\

sprit för tekniskt bruk, det först ärvunder de båda sista åren denna vara

i någorlunda nämnvärd omfattning ifrågakomma för beredning av konsumtionsbrännvin.

Av den råvara, av vilken sprit för tekniskt bruk fi amstus,

lia under åren 1924—1929 20—27 % utgjorts av sulfitsprit. För

åren 1930—1931 har denna proportion stegrats till 35—36 %, således till

över en tredjedel. För konsumtionsbrännvinet Ilar användningen av sill

fitsprit under åren 1924—1929 varit praktiskt taget betydelselös. Men ilo

.båda sista åren förete starkt stigande siffror, så att år 1931 ös, % av råvaran

för dricksspriten utgjordes av sulfitsprit. Likväl är kvantiteten

av denna förbrukning tillsvidare obetydlig, örn den järn lorns med den

bihang till riksdagens protokoll 7 sami. 42 haft. (Nr 50.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

mängd råvara, som kommer på av jordbruksprodukter framställd sprit.

Ett förbud mot användande av sulfitsprit till beredning av för förtäring

avsett brännvin skulle under år 1931 lia ökat bolagets försäljning av jordbruksproduktssprit

med endast omkring 1.4 miljoner normalliter. Enligt

tablån har denna försäljning, trots ökningen av sulfitbrännvinskonsumtionen,

stegrats sedan år 1922 med eirka 5.4 miljoner normalliter.

Vid bedömande av det ifrågasatta förbudets verkningar må icke förbises,

att under åtskilliga år med svag skörd av bränneri potatis det förekommit,

att potatisbrännerierna, för att kunna fullgöra de åtagna leveranserna

till bolaget, mast i betydande utsträckning taga sin tillflykt till

bränning av spannmål i stället för potatis. Såsom närmare framgår av

omstående tablå (tab. 2), bär under tre av de sex kampanjerna 1924/1925—

1929/1930 användningen av spannmål varit relativt avsevärd. Under det

att den för bränningen normalt erforderliga inmäskningen av spannmål

synes hålla sig omkring 5 % utgjordes år 1927/28 ej mindre än 29 % av

de för bränningen förbrukade råvarorna av spannmål, och motsvarande

siffror för åren 1924/25 och 1928/29 vörö respektive 23 och 14 %. Förstnämnda

år var potatistillgången till och med så klen, att särskild bränning

av utländsk spannmål (majs) måste tillgripas, för att den överenskomna

leveransen av 20 miljoner litel'' brännvin — den lägsta under denna

Period förekommande — skulle kunna fullgöras. Under innevarande kampanj,

då ej heller mer än 20 miljoner liter brännvin kontraherats, har enligt

uppgift potatistillgången ånyo varit relativt knapp, medförande en

ökad brännvin av spannmål.

På grund av nu påpekade förhållanden synes den ökning av lautbruksbränneriernas

råbrännvinsproduktion, till vilken motionärernas förslagsyftar,

ej med visshet kunna antagas komma att betyda ökad användning

av potatis. I vad mån potatisodlarnas intressen överhuvud skulle gynnas

efter en bredare måttstock, örn vid nu rådande organisation av brännerihanteringen

en ökad bränning av lantbruksprodukter komme till stånd,

är ett spörsmål, som icke torde kunna ses helt utan samband med det i

den härefter behandlade motionen nr 44 i andra kammaren framförda påståendet

örn förekomsten av ett allmänt missnöje bland jordbrukarna i

potatisdistrikten med den ordning, i vilken leveranserna till brännerierna

ske.

Slutligen må erinras örn, att den ökade konsumtionen av cellulosabrännvin

beror, utom på vunnen visshet örn varans renhet, även på det relativt

billiga priset. På grund av bolagets lägre inköpskostnad för sulfitsprit

— skillnaden vid jämförelse med priset på potatisbrännvin var år

1931 omkring 9 öre per normalliter — har cellulosabrännvinet kunnat i

detaljhandeln säljas till ett pris, som med 15—25 öre per liter understiga''

motsvarande pris på brännvin av jordbruksprodukter.

Motion nr M i andra kammaren (av hr Björklund m. fl.) angående utredning

rörande möjligheterna att omlägga bränneri rörelsen pä sådant sätt,

att de av rörelsen härflytande fördelarna kunna komma den jordbrukande

befolkningen i de av rörelsen berörda orterna mera allmänt tillgodo.

Motionen berör i huvudsak förhållandet mellan potatisbrännerierna och

deras leverantörer av potatis och avser sålunda frågor, örn vilka bolaget,

som i huvudsak blott är bränneriernas avnämare, i denna egenskap icke

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

kan ha någon närmare kännedom. Rörande vissa i motiveringen upptagna

spörsmål av mera allmän natur vill bolaget emellertid göra några

påpekanden.

Enligt motionen skulle en viktig anledning till det missnöje, motionärerna

förklara vara rådande bland jordbrukarna i de potatisodlande landskapen

vara att söka i den omständigheten, att vid prissättningen på

brännvin Indes till grund ett pris på potatis, som »i allmänhet är så högt,

att det med ungefär 1 krona per hektoliter överstiger vad som t. ex. kan

erhållas för potatis, avsedd för tillverkning av stärkelse». Det är troligt,

att denna uppgift i stort sett är riktig, och dess sannolikhet styrkes av

det av motionärerna påpekade förhållandet, att det vid prissättningen

fastställda potatispriset av jordbrukarna betraktas såsom synnerligen fördelaktigt.

Det är med tillfredsställelse bolaget konstaterar tillvaron av

denna uppfattning, varav bland annat den slutsatsen kan dragas, att de

klagomål rörande prissättningen, som nästan i regel pläga höras undertiden

närmast efter dess verkställande och som just gälla kalkylens viktigaste

element, nämligen potatispriset, icke synas vara representativa folden

mening, som hyses av den potatisodlande befolkningen i dessa provinser.

I sådant samband förtjänar påpekas, att priset på råbrännvinet hittills

icke, såsom motionärerna synas förutsätta, vid något tillfälle fastställts

genom anlitande av den av Kungl. Majit tillsatta prisnämnden. Under

de tre sista åren har prissättningen skett vid fri förhandling mellan representanter

för Sveriges bränneriidkareförening och bolaget. Under alla

föregående år av Spritcentralens verksamhet utgjordes den prissättande

korporationen av en för övrigt alltjämt såsom alternativ till den fria förhandlingen

förutsedd delegation, i vilken nämnda håda parter voro företrädda

och som dessutom bestod av tre opartiska ledamöter, av vilka en

utsågs av vardera parten och den tredje av de sålunda valda. Det bör

även understrykas, att då en på motsvarande sätt sammansatt delegation

bestämt potatispriset under en lång följd av år före Spritcentralens tillkomst,

den monopolisering på rusdryckshandelns område, som tillvaron av

Spritcentralen representerar och som i motionen omnämnes, i dessa viktiga

avseenden icke föranlett någon förändring.

Motionärerna anse sig lia funnit den betydelsefullaste saken till det påstådda

missnöjet bland potatisodlarna däri, att jordbrukarna »i allmänhet»

icke finge leverera potatis till bränneriet i orten och att, örn andra jordbrukare

än delägare i bränneri eller av dessa gynnade personer finge tillfälle

till leverans, priserna för dessa på olika sätt pressades under vad

delägarna eller, såsom det också uttryckes, »det privilegierade fåtalet» erhölle

för sina leveranser. I vad mån denna skildring svarar mot de faktiska

förhållandena undandrager sig vårt bedömande. Bolaget vill emellertid

påpeka, att, enligt en av bolaget föreslagen särskild överenskommelse

med bränneri idkare torenia gen, denna under de sista åren ålagt

samtliga sina medlemmar (brännerierna) att för all mottagen potatis betala

det i kalkylen fastställda priset. Bolaget, som icke bedriver någon

potatisodling, har följt samma grundsats vid sitt eget råbränneri i Rödaled.

De förslag till åvägabringande av en enligt motionärernas mening

bättre ordning, vilka skymta i motionens slut, synas syfta till dels en

ökning av potatisbrännvinet på övriga råbrännvinsslags bekostnad, dels

ock en omgruppering eller »koncentration» av brännerierna till de bästa

potatisdistrikten.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillning sutskottets betänkande Nr 50.

I fråga om dessa förslag må här allenast påpekas, att spörsmålet örn

en begränsning av jästsprittillverkningen samt av användningen av sulfitsprit

utgör det särskilda ämnet för de övriga av remissen berörda motionerna

och sålunda närmare behandlas i samband med yttrandet om

dem. Vad beträffar det ifrågasatta upphörandet av melass- oell sockerbetsbränningen,

så må erinras, att bolagets årliga inköp av dessa båda

brännvinsslag i genomsnitt för den senaste femårsperioden uppgått till

endast 1.7 miljoner liter 50 % eller 8 % av de samtidiga inköpen av potatisråbrännvin.

Tanken att koncentrera brännerierna till de bästa potatisdistrikten klav

vida mera vittutseende art än övriga förslag. Den berör icke blott

frågan örn den utsträckning, i vilken man vid behandlingen av dessa

spörsmål anser sig kunna bortse från brännerirörelsens betydelse såsom

producent av drank, ett av de näringsrikaste och billigaste inhemska fodermedlen,

och dess tillhandahållande åt största möjliga antal jordbrukare,

utan även spörsmålet örn denna industris organisation överhuvud

samt dess tekniska standard. Vid olika tillfällen har från bolagets sida

den uppfattningen framförts, att ur teknisk och ekonomisk synpunkt

brännerihanteringens effektivitet skulle kunna i hög grad stegras, örn

rörelsen bedreves i väsentligt färre oell större enheter än nu är fallet.

Redan det försök i liten skala, som gjorts vid bolagets bränneri i Rödaled,

bar visat, att på detta område mycket är att vinna genom anordnandet

av driften enligt rationellare metoder än dem, som i allmänhet följas vid

jordbruksbrännerierna. Bolagets påpekanden i dessa avseenden lia emellertid

i regel mötts med invändningen, att en omorganisation i antydd

riktning dels skulle kräva större kapitalinvestering än som motsvarade

jordbrukarnas förmåga och dels riskera den stora fördelen av mera allmänt

fördelad potatisodling för brännvinsbränning samt därmed förenad

tillgång till (frank. Inför denna argumentering har bolaget ansett sig

böra tillsvidare avstå från att till närmare dryftande återupptaga de här

berörda problemen.

Motion nr 359 i andra kammaren Jäv hr Hammarlund) angående begränsning

av jästfabrikernas brännvinstillverkning.

Enligt denna motion skulle resultatet av den begränsning i tillverkningsrätten,

som genom 1926 års riksdags beslut fastställts för jästbrännerierna,

lia blivit en stark ökning av det producerade jästbrännvinet.

I nedanstående tablå lämnas uppgifter angående tillverkningen av jästråbrännvin

under tillverkningsåren 1 oktober 1922/30 september 1923—

1 oktober 1930/30 september 1931.

Tillverkat

Tillverkad

Utvunna liter

50 % bränn-

jästbrännvin

jäst

vin per 100

1,000 lit.50%

1,000 kg.

kg. ren jäst

%

1922/23...............

.................. 6,238

5,724

108.9

1923/24..............

................. 4,500

6,050

74.4

1924/25...............

6,377

54.9

1925/26...............

.................. 3,498

6,778

51.o

1926/27...............

.................. 4,648

7,984

58.2

1927/28...............

8,470

56.3

19°8/29...............

.................. 4,872

8,707

56.0

1929/30...............

.................. 5,118

8,682

58.9

1930/31...............

.................. 5,219

8,805

59.3

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Av dessa siffror framgår, att brännvinskvantiteten ökats efter år 1925/

1926, om jämförelsen avser de närmast föregående åren. Härvid bör likväl

erinras örn, att tillverkningen de tre åren 1923/1924—1925/1926 var begränsad

genom särskilda, varje år fattade riksdagsbeslut: år 1923/1924 till

4.5 miljoner samt åren 1924/1925 och 1925/1926 till 3.5 miljoner normalliter.

När 1926 års riksdag beslutade medgiva jästbränn vinsproduktion i proportionen

60 liter per 100 kilogram jäst, så innebar detta en höjning vid

en jämförelse med de båda sistförflutna åren, då motsvarande proportion

varit respektive omkring 55 och 52 liter. I jämförelse med tillverkningen

under åren före 1924/1925 och särskilt före 1923/1924 betydde, såsom av

tablån framgår, den av riksdagen år 1926 genomförda regleringen däremot

en avsevärd begränsning. Efter denna tid har ökning av jästsprittillverkningen

icke framträtt förrän under de båda sista åren. Spänningen

mellan periodens första och sista år (mellan 1926/1927 och 1930/1931)

utgör omkring 12 % och motsvarar i stort sett samtidiga ökningen av

jästproduktionen.

Stockholm den 26 februari 1932.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

ERNST LYBERG.

M. Marcus.

gilning till riksdagens protokoll IDUS.

7 sunil
-

42 hafi. (Nr 51))

■i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:355 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner örn ändrade bestämmelser rörande tillverkning av brännvin. a1 i texten