Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i ämnet väckta motioner.
1932-06-07 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1932:54, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1932 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående rätt för
Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i ämnet
väckta motioner.
I en den 20 maj 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 263, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
Förordning
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
Härigenom förordnas som följer:
Varor, som från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare
eller, där varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel
av det belopp, vartill varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då
riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sammanträdande
riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,
där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar
efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 juni 1933.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. >16 hafi. (Nr 5''i.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 6 mars 1931 (nr
30) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 27 april 1923 (nr
93) örn rätt för Konungen att i visst fall åsätta särskild tullavgift.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering För ifrågavarande
förslag får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa
till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling har överlämnats en i anledning av propositionen
inom första kammaren väckt motion nr 372, däri herr Örne hemställt,
»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 263».
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt att jämväl upptaga följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
l:o) de likalydande motionerna nr 65 i första kammaren av herr Reuterskiöld
och nr 360 i andra kammaren av herr Lindgren, däri hemställts,
»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn uppsägande
av alla sådana överenskommelser med främmande makt, vilka möjligen
kunna anses lägga hinder i vägen för en importreglering av vissa varor»;
2:o) de likalydande motionerna nr 235 i första kammaren av herr Westman
m. fl. och nr 353 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit ville till innevarande års riksdag inkomma med
utredning och förslag rörande de författningsändringar och åtgärder i
övrigt, som kunna vara erforderliga för att, under beaktande av de synpunkter,
som i motionerna anförts, utbilda och anvisa riktlinjer för en
omläggning av Sveriges handelspolitiska system efter nu rådande handelspolitiska
förhållanden»;
3:o) de likalydande motionerna nr 236 i första kammaren av herr Martin
Svensson m. fl. och nr 362 i andra kammaren av herr Anderson i Storegården
m. fl., däri hemställts, »att riksdagen ville besluta en sådan förändring
av gällande förordning angående rätt för Konungen att i visst
fall åsätta särskild tullavgift, att Konungen därutöver medgives en generell
rätt att å tid då riksdag icke är samlad och intill nästa lagtima
riksdags öppnande fastställa tilläggtullar till högst tre gånger den i
tulltaxan åsätta tullavgiften samt, där varan enligt taxan är tullfri, påföra
tull till högst det belopp, vartill varans värde uppgår»; samt »att vederbörande
utskott ville utforma de förändringar och tillägg i lagtexten,
som föranledas av ovan angivna yrkande»;
4:o) motionen nr 230 i andra kammaren av herr Laurin m. fl., däri
hemställts, »att riksdagen ville besluta att automatisk importreglering,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 3
baserad på gällande indextal, må införas för alla varor, som helt eller
huvudsakligen tillverkas inom landet, samt speciell importreglering för
varor, som huvudsakligen tillverkas utom landet, samt anhålla, att Kungl.
Maj:t snarast måtte utfärda de närmare föreskrifter, som härav kunna
föranledas».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
I den föreliggande propositionen har inledningsvis erinrats örn att chefen
för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Majrts den 22 januari 1932
givna bemyndigande den 27 i samma månad tillkallat ett antal sakkunniga
(1932 års handelskommitterade) för att enligt av departementschefen
angivna riktlinjer verkställa utredning rörande vissa handelspolitiska
spörsmål m. m.
Då chefen för handelsdepartementet på sin tid hegärde och erhöll
det Kungl. Maj:ts bemyndigande, med stöd varav handelskommitterade
tillkallades, framhöll departementschefen,. att detta skedde i ett
läge, som på grund av aktuella valuta- och finanssvårigheter blivit
alltmera tillspetsat och i vilket den allmänna isoleringstendensen i de
skilda ländernas handelspolitik kommit till allt kraftigare uttryck genom
tullförhöjningar, importförbud eller importkontingenteringar samt
inskränkningar i handeln med utländska betalningsmedel. De handelspolitiska
förhållandena påkallade under sådana omständigheter skärpt uppmärksamhet
från det allmännas sida, därvid enligt sakens natur de aktuella
handelspolitiska svårigheterna i första hand krävde beaktande.
Sedan 1932 års handelskommitterade den 28 april 1932 avgivit utlåtande
med förslag till vissa handelspolitiska beredskapsåtgärder, har nu ifrågavarande
förslag av Kungl. Majit framlagts för riksdagen.
I sitt utlåtande hava kommitterade uttalat, att den för dem närmast
föreliggande uppgiften bestått uti att följa den handelspolitiska utvecklingen
samt att framlägga förslag till åtgärder, som i förekommande fall
kunde vara ägnade att utjämna svårigheterna eller mildra verkningarna
för det svenska näringslivet av de i skilda länder vidtagna skyddsåtgärderna.
Under de månader, som förflutit sedan kommitterade började
sitt arbete, hade denna uppgift tagit de kommitterades uppmärksamhet
helt i anspråk. Kommitterade hade genom aktgivande på andra länders
åtgöranden sökt att vinna allmän orientering med avseende å de handelspolitiska
förhållandena i stort ävensom att ernå och bibehålla känning med
utvecklingen å alla områden, där sådant folie inom kommitterades uppgift.
I sitt utlåtande hava kommitterade lämnat en översikt över den
handelspolitiska utvecklingen under senare tid, vilken översikt finnes
återgiven i propositionen. Såsom sammanfattning liava kommitterade
framhållit, att det nuvarande handelspolitiska världsläget företer en
förvirrad och kaotisk bild. Grundvalarna för de handelspolitiska syste
-
Handelskom
mitterade.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5i.
meri hava starkt rubbats under trycket av de politiska och finansiella
svårigheter, som hemsöka staterna på olika håll. Den ekonomiska och
kommersiella avspärrningen mellan nationerna har nått en sådan utveckling,
att endast världskrigets dagar kunna uppvisa någon motsvarighet.
Det internationella varuutbytet möter snart sagt överallt hinder
och skrankor, som i ständigt ökad grad försvåra dess uppehållande.
Intressemotsättningarna mellan nationerna hava ökats, konkurrensen har
skärpts och de kommersiella metoderna hava brutaliserats. Någon tendens
till förbättring i dessa förhållanden är icke för närvarande skönjbar.
En allmän osäkerhet kännetecknar läget och utvecklingen ter sig
även för den närmaste framtiden helt oberäknelig.
Inför denna i hög grad ovissa situation hava kommitterade funnit sig
i främsta rummet böra söka utröna på vad sätt verkningarna av de från
utlandets sida hittills vidtagna åtgärderna drabbat vår export samt tillse,
vilka åtgöranden från det allmännas sida, som i det nuvarande läget
kunna krävas.
I sådant hänseende .hava kommitterade framhållit, att den svenska
exporten för närvarande otvivelaktigt har att kämpa med mycket stora
svårigheter. Till en inom stora marknadsområden starkt minskad köpkraft
och därav föranledd nedgång i efterfrågan å varor av olika slag
komme de importhämmande åtgärder, som vidtagits i flertalet av den
svenska exportindustriens viktigare avsättningsländer.
Dessa förhållanden hava, enligt vad kommitterade framhållit, självfallet
föranlett åtgärder från statsmyndigheternas sida i den utsträckning sådant
påkallats och kunnat ske med till buds stående medel. Sveriges
diplomatiska representanter hava varit verksamma för tillvaratagande
av de svenska exportörernas intressen genom hänvändelser till de utländska
myndigheterna eller annorledes. Då anledning därtill förekommit,
hava ävenledes förhandlingar med de främmande myndigheterna
förts genom utrikesdepartementet i ändamål att vinna beaktande för
svenska synpunkter och krav, vilka därigenom i icke ringa mån blivit
tillgodosedda.
Med hänsyn härtill och då förhållandena hittills icke utvecklat sig så,
att ett ur svensk synpunkt mera gynnsamt läge kunnat förväntas uppkomma
genom omedelbart vidtagande från vårt lands sida av allmänna
handelspolitiska försvars- eller repressalieåtgärder, hava kommitterade
icke funnit sig höra för närvarande väcka förslag av sådan innebörd.
Situationen kunde emellertid när som helst ändra sig och händelserna
kunde därvid tänkas utveckla sig med sådan snabbhet, att ett hastigt ingripande
bleve nödvändigt. I betraktande härav hava kommitterade
funnit själva ovissheten örn de förutsättningar, varmed man kan hava
att räkna, innebära en anvisning örn vad som närmast bör åtgöras. Kommitterade
hava, med andra ord, ansett situationen kräva genomförandet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 5
av ett antal beredskapsåtgärder, avsedda att medgiva ett snabbt ingripande
i olika tänkbara lägen.
Då kommitterade härefter ingå på vilka beredskapsåtgärder, som
de funnit vara att anbefalla, hava kommitterade — under framhållande
att de med hänsyn till arten av dem anförtrodda uppgifter icke ansett
andra än rent handelspolitiska synpunkter böra av dem anläggas — till
en början gjort det uttalandet, att även örn Sverige under normala förhållanden
icke syntes böra övergiva de mera liberala principer, som hittills
i stort sett kännetecknat dess handelspolitik och som, allmänt tilllämpade,
torde vara till gagn för dess intressen, så borde vårt land dock
icke underlåta att i en tid, då det rådde ett allas krig mot alla på det
handelspolitiska området, skaffa sig den rustning och de försvarsmedel,
som erfordrades för att skydda de egna intressena. Huvudsyftet med de
tilltänkta åtgärderna borde, enligt vad kommitterade framhållit, vara försvar
mot sådana utländska åtgöranden, som innebure ett allvarligt hot
mot våra ekonomiska intressen. Vid val av medel härvidlag borde, enligt
kommitterades mening, huvudsynpunkten vara den, att statsmakterna,
utan att binda sig för visst tillvägagångssätt, genom erforderliga förhandsåtgärder
skapade största möjliga handlingsfrihet i växlande lagen,
varvid det synts kommitterade ur flera synpunkter ligga nära till
hands att förbereda åtgärder av samma eller liknande slag som dem,
vilka man avsåge att motverka.
Härvid hava kommitterade i främsta rummet funnit sig böra taga
i betraktande å ena sidan de importregleringssystem i form av importförbud
med eller utan kontingentering, som äro i tillämpning i åtskilliga
länder, och å andra sidan det medel, som består uti tullförhöjningar, vilket
under senare år kommit till allt vidsträcktare användning i olika
länder.
Med avseende å importreglering som handelspolitiskt hjälpmedel hava
kommitterade framhållit, hurusom de i vissa länder genomförda importregleringarna
i form av införselförbud med eller utan kontingentering redan
medfört betydande olägenheter för den svenska exporten och allt
fortfarande syntes utgöra ett allvarligt hot mot densamma. Vidare hava
kommitterade uttalat, att det läge nära till hands att utnyttja en importreglering
så, att vissa stater gynnades på andras bekostnad och att, örn
ett sådant system skulle vinna större utbredning, vilket icke syntes osannolikt,
en stat, som icke hade motsvarande förhandlingsmedel, säkerligen
skulle utsätta sig för risken att få sina intressen mer eller mindre åsidosatta.
Därtill kommo enligt kommitterades mening, att ett land, som
lämnade porten helt öppen för utländska importvaror, medan flertalet
andra stater utestängde importen, kunde få lida mycket kännbara olägenheter
genom att under hänsynslös konkurrens från olika håll bliva
översvämmat av utländska varor under en tid, då den inhemska produk
-
Import
reglering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
tionen måhända hade att kämpa med stora svårigheter och då rubbningar
i handelsbalansen kunde hava ödesdigra verkningar. Med hänsyn till
dessa förhållanden syntes det kommitterade vara angeläget, att nödiga
förberedelser vidtoges för genomförande även i vårt land av importreglering
av ett eller annat slag, därest omständigheterna skulle göra sådant
erforderligt.
I utlandet hava enligt av kommitterade lämnade uppgifter ett flertal
olika system tillämpats, då det gällt att begränsa importen. De rena importförbuden
höra till undantagen men förekomma dock. De förbindas
vanligen med licensgivning, utan att någon särskild grund för densamma
finnes angiven (s. k. fri licensgivning). Så är fallet t. ex. i Norge beträffande
trävaror. I de flesta fall har man emellertid valt s. k. importkontingentering,
det vill säga man fastslår på förhand den myckenhet,
som får under viss period till landet införas av ett varuslag.
Handelskommitterade hava framhållit, att det icke skulle vara lämpligt
oller ens möjligt att pa förhand uppställa regler, som ovillkorligen
skulle vara bindande för alla fall, då statens ingripande för reglering av
införseln kunde finnas erforderligt, utan att man i varje särskilt fall
måste taga i övervägande vilka åtgärder, som bäst tjänade ändamålet
med regleringen. Emellertid hava kommitterade stannat vid att förorda
dels fri licensgivning utan kontingentering och dels kontingentering med
licensgivning. Vilket av dessa system, som borde tillämpas, skulle enligt
kommitterades mening bliva beroende på omständigheterna i varje särskilt
fall. Örn kontingentering skulle ifrågakomma, borde detta uttryckligen
angivas vid förordnandet örn importreglering. Men det vore enligt
kommitterades mening icke lämpligt att generellt på förhand meddela
bindande föreskrifter angående grunden för beräkning av kontingenterna,
utan borde Kungl. Majit därvid ha fullt fria händer för varje fall.
tefo9enhet^att Vad tullarna augår hava kommitterade till en början erinrat örn, att
åsätta sär- talfförhöjningar kunna påkallas jämväl å tid, då riksdagen icke är sam*
8kav *ftl *ad'' * ^a^ föreligger för närvarande ingen annan möjlighet för
aVgiff'' Kungl. Majit än den, som erbjudes genom förordningen örn rätt för Konungen
att i visst fall åsätta särskild tullavgift. Denna förordning, för
vars tillkomst redogörelse lämnats i propositionen, är till giltighetstiden
begränsad och gäller enligt beslut av 1931 års riksdag för tiden intill
1932 års utgång. Förordningen är av följande innehåll!
»Varor, som från visst land införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare eller, där
varan enligt taxan är tullfri, paföras tull till högst det belopp, vartill
varans värde uppgår.
Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid, då
riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst sam
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 7
manträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,
där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar
efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»
I de till riksdagen avlåtna propositionerna i ämnet Ilar framhållits såsom
en förutsättning, att Kungl. Maj:t, som hittills icke begagnat sig
av bemyndigandet, icke heller i fortsättningen skulle göra bruk därav
under annan förutsättning, än att så visade sig oundgängligen nödvändigt.
Handelskommitterade hava rörande förordningen örn rätt för Konungen
att i visst fall åsätta särskild tullavgift framhållit, att av denna förordnings
såväl historiska utveckling som formulering syntes framgå, att
densamma vore avsedd att användas antingen såsom repressaliemedel mot
visst land, som behandlade svenska handels- och sjöfartsintressen ogynnsamt
i jämförelse med andra länders, eller ock, i fall av behov, såsom
allmänt handelspolitiskt påtryckningsmedel riktat mot visst land. På
grund av att bestämmelsen, som nämnts, vore inskränkt till varor, som
från visst land infördes, erhölle varje med stöd av densamma vidtagen
tullförhöjning karaktären av utpräglad diskriminering, innebärande ett
synnerligen markerat avsteg från mestgynnadnationsprincipen. Dylik
åtgärd komme enligt sakens egen natur att framkalla ett skärpt förhållande
till det land, varom fråga vore, och måste följaktligen anses föga
lämplig såsom inledning till eller medel för handelspolitiska förhandlingar.
Förordningen i fråga torde därför i sin nuvarande avfattning, enligt
kommitterades mening, icke kunna tagas i praktiskt bruk för annat ändamål
än såsom vapen vid ett eventuellt handelskrig med visst land.
Kommitterade hava ansett synnerligen angeläget, att Kungl. Maj :t i här
ifrågavarande hänseende utrustades med effektivare och smidigare förhandlingsmedel.
Förhållandena krävde enligt kommitterades mening en
utvidgning av Kungl. Maj:ts befogenhet att vidtaga tullförhöjningar i
så måtto att denna befogenhet skulle icke blott såsom hittills gälla i förhållande
till visst land utan jämväl avse tullförhöjningar med generell
tillämpning. Behovet av en dylik vidgad befogenhet för Kungl. Majit
gjorde sig, enligt vad i utlåtandet framhållits, gällande såväl vid mera
isolerade handelspolitiska aktioner som ock vid avtalsförhandlingar av
större omfattning. Även med avseende å förhandlingar av sistnämnda
slag kunde nämligen, enligt vad kommitterade betonat, förhållandena utveckla
sig med sådan snabbhet, att tullförhöjningar kunde erfordras jämväl
under tid, då riksdagen icke vore samlad.
Kommitterade hava ansett en revision i nu antydd riktning av bestämmelserna
rörande Kungl. Maj:ts rätt att åsätta särskild tullavgift utgöra
en oundgänglig beredskapsåtgärd, vars omedelbara genomförande
av kommitterade förordas. Till utlåtandet finnes fogat förslag till ändrad
lydelse av 1923 års förordning i ämnet.
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
I fortsättningen av sitt utlåtande hava kommitterade pekat på den med
enkeltariffsystemet förenade olägenhet, som sammanhänger med dess
konstitutiva egenskap att icke upptaga mer än en tullsats för ett och samma
varuslag. Sedan riksdagen godkänt ett fördrag, som innefattar tariff
bestämmelser, ändras den svenska tulltaxan på sådant sätt, att ifrågakommande
högre tullsatser upphävas och ersättas med de genom avtalet
leducerade. Utlöper sedermera det fördrag, vari tullnedsättningar medgivits,
^ inverkar detta emellertid icke på tulltaxan, och motparten kommer
sålunda trots avtalets upphörande alltfort i åtnjutande av de gjorda
tullnedsättningarna. Häremot skulle enligt kommitterades mening icke
ur vare sig principiell eller praktisk synpunkt vara något att erinra,
därest de fördelar, i utbyte mot vilka tullnedsättningarna lämnats, fortfarande
komme oss till godo. Detta syntes emellertid särskilt i fråga örn
oss medgivna tullreduktioner icke kunna påräknas. De länder, med vilka
Sverige slutit fördrag, innefattande tariff bestämmelser, tillämpade nämligen,
såsom kommitterade framhållit, allmänt system med dubbeltariffer,
vilket innebure, att konventionella tullnedsättningar i regel automatiskt
ersattes av en general- eller maximitariffs högre tullsatser, när det
fördrag upphörde att gälla, vari nedsättningarna gjorts. Härtill komme
ytterligare den omständigheten, att en eventuellt föreliggande benägenhet
att uppsäga en med Sverige sluten tarifftraktat kunde ökas av medvetandet
örn, att vederbörande stat, även efter utlöpandet av fördraget,
finge åtnjuta av Sverige däri beviljade nedsättning i tullsatser.
Nu berörda förhållanden hava föranlett kommitterade att till övervägande
upptaga frågan, huruvida vår tullagstiftnings allmänna struktur
kan anses ändamålsenlig i handelspolitiskt hänseende. Ett spörsmål,
som därvid närmast komme i betraktande, vore det, huruvida det svenska
enkeltariffsystemet borde utbytas mot ett system med dubbla tariffer.
Detta problem, som vore av stor principiell betydelse, krävde
emellertid en mera ingående och omfattande utredning, än tiden hittills
medgivit kommitterade att verkställa. Med hänsyn till rådande ovisshet
örn den handelspolitiska utvecklingen i andra länder förefinnes för övrigt
enligt kommitterades mening för närvarande knappast tillräckliga förutsättningar
för ett bestämt ställningstagande till berörda principfråga.
Emellertid hade kommitterade funnit en utväg erbjuda sig genom ett
under överläggningarna framkommet förslag, som, utan att innebära
något principiellt avståndstagande från hittills gällande system, skulle
undanröja de väsentligaste i berörda hänseende därmed förknippade
olägenheter. Förslagets innebörd är den, att i samband med godkännande
av handelsavtal, i vilka tullnedsättningar förekomma, särskilt beslut
skulle fattas av innehåll, att genom det ifrågavarande tariffavtalet nedsatta
tullsatser automatiskt skulle återföras till sin ursprungliga höjd i
och med att avtalet upphörde att gälla. Då vidare enligt förslaget endast
de nedsatta tullsatserna skulle tillämpas under tariffavtalets giltig
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 9
hetstid och de ursprungliga tullsatserna skulle träda i generell tillämpning
i och med avtalets upphörande, och sålunda allenast en tullsats
kunna samtidigt tillämpas för ett och samma varuslag — vilket utgör
enkeltariffsystemets kännemärke — skulle förändringen enligt kommitterades
förmenande icke innebära någon rubbning uti det hittills konsekvent
tillämpade enkeltariffsystemet.
I anledning av handelskommitterades utlåtande hava kommerskollegium,
generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen avgivit infordrade yttranden.
Kommerskollegium har tillstyrkt handelskommitterades förslag. I en
vid utlåtandet fogad reservation har dock kommerserådet Matz på anförda
skäl principiellt avstyrkt vidtagande från statsmakternas sida av åtgärder
i importreglerande syfte.
Lantbruksstyrelsen har likaledes tillstyrkt förslagens antagande.
Generaltullstyrelsen, som icke ansett sig höra ingå på förslagens lämplighet
ur handelspolitiska synpunkter eller eljest på deras ändamålsenlighet
för det därmed avsedda syftet, har anfört bland annat, att genomförandet
av en importreglering enligt styrelsens uppfattning lämpligast
borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommitterade angivna
grunderna. Beträffande förslaget till förordning angående rätt
för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom den därmed sammanhängande
frågan örn automatisk höjning av tullsatserna, då handelstraktat
upphört att gälla, har styrelsen inskränkt sig till att med avseende
å sistnämnda förslag förorda att, då pa grund av handelstraktat tullsatser
nedsättas, i tulltaxan tillika angivas de högre tullsatser, som vid
traktatens upphörande skola tillämpas.
Föredragande departementschefen har enligt det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Under trycket av den rådande ekonomiska depressionen med därav följande
minskning i produktion och utrikeshandel samt ökad arbetslöshet
hava flertalet länder tillgripit handelspolitiska skyddsmedel i alltmera
vidgad omfattning och av stegrad skärpa. Tullarna, som redan förut
på många håll varit av ansenlig höjd, hava ytterligare ökats och hava i
flera länder kompletterats med andra i den fria samfärdseln djupt ingripande
åtgärder såsom importförbud och importkontingenteringar samt
reglering av handeln med utländska betalningsmedel. Åtgärder i ett land
hava dragit med sig motåtgärder i ett annat och i mån som krisen skärpts
hava restriktionerna och hindren för varuutbytet folken emellan givits
ökad omfattning. Som ett särskilt framträdande drag i utvecklingen på
detta område under senaste tiden märkes, att folkrepresentationerna i
skilda länder utrustat regeringarna med utomordentliga befogenheter
Remiss
yttranden.
Departe
mentschefen.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
att under nuvarande ekonomiska kristid träffa omedelbara avgöranden rörande
tullar, import- och exportrestriktioner samt valutafrågor eller andra
för det ekonomiska livet betydelsefulla spörsmål, allt givetvis i syfte att
möjliggöra ett snabbt ingripande till skydd för det egna landets intressen,
då vederbörande regering anser så vara av omständigheterna påkallat.
Bemyndiganden av sådant slag som nu åsyftats — ehuru av olika omfattning
och innebörd — hava givits regeringarna i Storbritannien, Frankrike,
Tyskland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Finland. Estland med flera
länder.
. '' '' '' ''
Nu angivna utveckling på det handelspolitiska området under senare
tid har medfört avsevärda hinder och svårigheter för svensk export. Med
hänsyn härtill och då det handelspolitiska läget präglas av en allmän
osäkerhet med däri liggande möjligheter till hastiga och oförutsedda förändringar,
finner jag lika med handelskommitterade nödvändigt, att tjänliga
beredskapsåtgärder vidtagas, vilka äro ägnade att möjliggöra ett
snabbt och efter omständigheterna lämpat ingripande, då så av förhållandena
påkallas.
En viktig uppgift för vår handelspolitik torde i fortsättningen liksom
hittills bliva att genom underhandlingar med de länder, där man tillämpar
för vår export hindrande bestämmelser, söka uppnå överenskommelser, som
mildra verkningarna av de restriktiva åtgärderna. Örn för sådant ändamål
skulle visa sig påkallat och lämpligt, att importreglerande åtgärder
vidtagas jämväl från svensk sida för tillvaratagande med erforderligt eftertryck
av den svenska exporthandelns intressen, böra enligt min uppfattning
dylika åtgärder också tillgripas som nödtvungna handelspolitiska
hjälpmedel.
Handelskommitterade hava i sitt utlåtande jämväl berört den av importhindren
i utlandet uppkommande risken för ökad import till ett land,
som icke vidtager motsvarande restriktiva åtgärder. Ett sådant land
kunde, enligt vad kommitterade uttalat, få lida mycket kännbara olägenheter
genom att under hänsynslös konkurrens från olika håll bliva översvämmat
av utländska varor under en tid, då den inhemska produktionen
måhända hade att kämpa med stora svårigheter och då rubbningar i handelsbalansen
kunde hava ödesdigra verkningar. Hen av kommitterade
sålunda berörda synpunkten anser jag böra i detta sammanhang uppmärksammas.
Det är enligt min mening icke uteslutet, att importreglerande
åtgärder kunna komma att visa sig behövliga jämväl för beredande av erforderligt
skydd i fall som nu antytts.
Emellertid förbiser jag ingalunda de stora vanskligheter, som äro förenade
med det praktiska handhavandet av ett restriktionssystem för importhandeln.
Lika med handelskommitterade vill jag därför uttryckligen
betona, att ingripanden av denna art icke böra ske förrän händelsernas utveckling
gör sådant motiverat. De för en eventuell importreglerings ge
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 11
nomförande erforderliga författningsbestämmelserna torde kunna meddelas
av Kungl. Majit i administrativ ordning.
Vad därefter angår frågan örn förlängd och i samband därmed vidgad
befogenhet för Kungl. Majit att åsätta särskilda tullavgifter, delar jag
kommitterades uppfattning, att det nu gällande bemyndigandet i detta hänseende
icke är av den innebörd, att det utom i särskilda undantagsfall
utgör något användbart handelspolitiskt hjälpmedel. För att så skall
bliva fallet erfordras, såsom kommitterade framhållit, att Kungl. Majits
befogenhet med avseende å tullarna under den tid, då riksdagen icke är
samlad, utvidgas till att avse rätt att åsätta särskilda tullar med generell
tillämpning. Jag tillstyrker därför kommitterades förslag i denna del.
Det nu åsyftade bemyndigandet skulle sålunda innefatta rätt för Kungl.
Majit att under tid, då riksdagen icke är samlad, besluta örn särskild
tilläggstull utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgift samt örn
tull å tullfria varor. Liksom fallet är med det nuvarande bemyndigandet
av motsvarande slag, torde av Kungl. Majit fattade beslut örn sådana
tullar böra underställas näst sammanträdande riksdag inom viss
kortare tid, förslagsvis tio dagar efter riksdagens öppnande. Sådant beslut
bör, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, gälla högst
tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.
Beträffande de särskilda tullavgifternas storlek hava handelskommitterade,
såvitt tullpliktiga varor angår, icke ifrågasatt någon ändring i
den i ämnet nu gällande bestämmelsen. Tilläggstull skulle alltså för
dylika varor kunna åsättas till högst tre gånger samma belopp som den
enligt tulltaxan utgående tullavgiften. Dylikt tulltillägg skulle beräknas
och utgå oberoende av förekommande särskilda tilläggstullar av det slag,
som av innevarande års riksdag beslutats. Icke heller för egen del finner
jag anledning föreslå någon ändring i nu berörda hänseende. Yad däremot
angår tullfria varor är jag. lika med kommitterade, av den uppfattningen,
att en sänkning av maximigränsen för den särskilda tullavgiften
lämpligen bör vidtagas i syfte att åvägabringa ett riktigare förhållande
mellan eventuella tullavgifter för dessa varor och för de eljest tullpliktiga
varorna. Härvid torde särskilt beaktas, att de tullfria varorna i huvudsak
utgöras av råvaror och halvfabrikat, som användas för den inhemska
industrien och jordbruket. En fjärdedel av varuvärdet synes för här avsedda
fall vara en fullt tillräcklig maximigräns för tullsatsen.
Såsom en allmän förutsättning för bemyndigandets tillämpning bör
självfallet gälla, att Kungl. Majit icke begagnar sig därav annat än då så
med hänsyn till det handelspolitiska läget visar sig nödvändigt.
Bemyndigandet torde lämpligen böra gälla till utgången av juni månad
1933.
Vad därefter angår handelskommitterades förslag örn automatisk återgång
till de högre tullsatserna, då handelsfördrag, som innefattar ned
-
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
Utskottets
yttrande.
sättning och bindning av fastställda tullar, upphör att gälla, finner jag
en sådan anordning utgöra en ur flera synpunkter värdefull komplettering
av det i vårt land tillämpade enkeltariffsystemet utan att den för
ifrågavarande system utmärkande grundprincipen frångås. Jag uttalar
därför min anslutning i princip till förslaget ifråga. Såsom kommitterade
framhållit, påkallas emellertid icke något beslut av statsmakterna
rörande detta spörsmål förrän i samband med godkännande framdeles av
eventuella tariffavtal.
Slutligen torde jag få nämna, att handelskommitterade i ett den 17 maj
1932 avgivet utlåtande framlagt förslag till ytterligare en beredskapsåtgärd,
avsedd att bereda möjlighet till betalningsutjämning, s. k. valutaclearing,
mellan vårt land och sådana främmande länder, som vidtagit inskränkningar
i rätten att förfoga över betalningsmedel. Denna fråga
torde jag i annat sammanhang få tillfälle att anmäla.»
I sitt den 28 april 1932 avgivna utlåtande med förslag till vissa handelspolitiska
beredskapsåtgärder hava 1932 års handelskommitterade erinrat
om de abnorma förhållanden, som råda i fråga örn den internationella
handeln, samt örn de därav föranledda betydande svårigheterna
för den svenska exporten. Vad sedermera inträffat torde närmast vara
ägnat att inge ökade farhågor, att sådana situationer skola kunna uppkomma,
att en vidgad handlingsfrihet för Kungl. Majit är av behovet påkallad
för ett effektivt skyddande av svenska intressen särskilt å exportens
område.
Vid övervägande av frågan örn vilka beredskapsåtgärder, som nu böra
genomföras för ett möjliggörande av ett efter förhållandena lämpat ingripande,
då så påkallas, har utskottet helt anslutit sig till vad Kungl.
Majit föreslagit.
Såsom departementschefen uttalat samt jämväl framhållits i motionerna
nr 235 och 236 i första kammaren samt nr 353 och 362 i andra kammaren,
är den Kungl. Majit för närvarande lämnade befogenheten att åsätta
särskilda tullavgifter icke av den innebörd, att den utom i särskilda
undantagsfall utgör något användbart handelspolitiskt hjälpmedel. Det
föreslagna bemyndigandet åter, som innefattar rätt för Kungl. Majit att
under tid, då riksdagen icke är samlad, åsätta tullar med generell tillämpning,
synes rätt utnyttjat kunna utgöra ett väl avpassat skydd för
svenska exportintressen. Enligt utskottets uppfattning innebär ett dylikt
bemyndigande icke något avsteg i princip från den utpräglat defensiva
hållning, som den svenska handelspolitiken hittills intagit, utan allenast
ett anpassande efter de förändrade förhållandena av det särskilda handelspolitiska
försvarsmedel, med vilket Kungl. Majit jämväl tidigare varit
utrustad. Det ligger i sakens natur, att de befogenheter, som äro av
-
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
sedda att tillförsäkras Kungl. Majit, icke böra utnyttjas i vidare mån än
som kräves för att åt svenska intressen tillförsäkra en så gynnsam behandling
som möjligt, så att dessa icke bliva tillbakasätta.
Vad departementschefen och handelskommitterade anfört med avseende
å importreglering såsom ett handelspolitiskt hjälpmedel samt rörande
förslaget örn automatisk återgång till de högre tullsatserna, då handelsfördrag,
som innefattar nedsättning och bindning av fastställda tullar,
upphör att gälla, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med det nu anförda har utskottet jämväl angivit sin ståndpunkt till
de yrkanden om revision av gällande förordning angående rätt för Konungen
att i visst fall åsätta särskild tullavgift, vilka framställts i motionerna
nr 235 och 236 i första kammaren samt nr o53 och 362 i andra
kammaren.
Såväl i de likalydande motionerna nr 235 i första kammaren och nr 353
i andra kammaren som i de ävenledes likalydande motionerna nr 65 i
första kammaren och nr 360 i andra kammaren hava vissa önskemål uttalats
beträffande gällande handelsavtal eller andra överenskommelser
med främmande makter samt rörande riktlinjerna för blivande handelsavtal.
Vad sålunda påyrkats har icke givit utskottet anledning till annat
uttalande än att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Majit att i
varje särskilt fall, under hänsynstagande till föreliggande omständigheter,
pröva, huruvida en uppsägning av handelsavtalen skulle kunna förväntas
gagna Sveriges intressen, ävensom att det under nu rådande osäkra
förhållanden i handelspolitiskt hänseende icke kan vara lämpligt att
genom förhandsdirektiv binda Kungl. Majits handlingsfrihet i fråga örn
avslutande av nya handelsavtal.
Utskottet har icke kunnat biträda vad i motionen nr 230 i andra kammaren
föreslagits angående automatisk importreglering av vissa varor.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Majits förevarande proposition nr 263 samt med anledning
av de likalydande motionerna Ii 236 av herr
Martin Svensson m. fl. och lii 362 av herr Anderson
i Storegården m. fl. ävensom med avslag å motionen
Ii 372 av herr Örne, antaga ovan införda vid propositionen
fogade förslag till förordning angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift;
2) att de likalydande motionerna 1165 av herr
Reuterskiöld och lii 360 av herr Lindgren samt motionen
lii 230 av herr Laurin m. fl. icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
3) att de likalydande motionerna 1:235 av herr
Westman m. fl. och II: 353 av herr Olsson i Kullenbergstorp
m. fl., i den mån motionerna icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet under punkten
1) hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 7 juni 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Björnsson,
Wohlin, Åström*, Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg, Nylander i Stockholm,
Olsson i Ramsta, Björklund, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Nilsson i
Hörby, Forssberg, Larsson i Örbyhus, Ericson i Boxholm och Anderson i
Storegården.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservationer:
1) av herrar Bärg, Björnsson, Åström, Lövgren i Nyborg, Björklund,
Olsson i Gävle och Ericson i Boxholm, vilka anfört:
»I Kungl. Maj:ts proposition nr 263 föreslås bestämda åtgärder för
att hävda vårt lands intressen i handelspolitiskt avseende vid underhandlingar
med länder, som tillämpa för viss export hindrande bestämmelser.
Därjämte ifrågasättea vidtagande av importregleranda åtgärder
för beredande av erforderligt skydd för den inhemska produktionen.
I förstnämnda avseende hemställes örn bemyndigande för Kungl. Majit
att under tid, då riksdagen ej är samlad och då så med hänsyn till det
handelspolitiska läget visar sig nödvändigt, belägga varor som från utlandet
införas med särskild tilläggstull till högst tre gånger enligt tulltaxan
utgående tullavgift eller, örn varan enligt gällande tulltaxa är tullfri,
en tull motsvarande högst fjärdedelen av varans värde.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54. 15
Körande frågan om importreglering erinras i propositionen örn Kungl.
Majit tillkommande rätt att vidtaga åtgärder, då händelsernas utveckling
gör sådant motiverat, och att erforderliga författningsbestämmelser
därom kunna meddelas av Kungl. Majit i administrativ ordning.
•Ehuru vi på intet sätt underskatta de svårigheter, som vållats för våra
exportnäringar genom de mångskiftande importhindren i andra länder
och ej heller den risk dessa innebära för våra för hemmamarknaden arbetande
industrier, äro vi likväl icke för närvarande beredda att förorda
de åtgärder, som i propositionen förutsättas.
Även med bortseende från det principiellt betänkliga i att även
vårt land skulle tillgripa sådana handelspolitiska åtgärder, som, enligt
vad allmänt erkännes, endast kunna förvärra, icke förbättra, det världsekonomiska
läget, manar dock erfarenheten till den största försiktighet.
Andra staters försök att genom tullförhöjningar eller handelspolitiska
restriktioner av annat slag komma till rätta med de svårigheter, som
vållats av krisen och dess olika följdföreteelser, synas nämligen icke ha
givit åsyftat resultat. Det lär icke kunna göras gällande, att de länder,
som gått i spetsen, då det gällt att hindra eller bromsa det internationella
varuutbytet, nu lia vare sig mindre arbetslöshet, bättre statsfinanser
eller mera stabila inrepolitiska förhållanden än de länder, som antingen
helt underlåtit att vidtaga dylika extraordinära skyddsåtgärder
eller endast tveksamt följt föregångsländerna i spåren.
Till detta mera allmänna skäl för vår avvisande hållning gentemot
Kungl. Majlis förslag hava vi också mera speciella sådana. Även örn
den s. k. kamptullsparagrafen, vilken av oss förutsättes få förlängd giltighet,
endast är begränsat användbar som handelspolitiskt påtryckningsmedel,
så länge vissa handelstraktater ännu äga gällande kraft,
förefaller det oss dock icke tillrådligt att, såsom Kungl. Majit synes förutsätta,
tillgripa allmänna tullförhöjningar, förrän läget blivit så allvarligt,
att riksdagens medverkan till nödvändiga åtgärder ändock blir
behövlig.
Det får ej heller förbises, att en allmän tullförhöjning vid sidan örn
sin eventuella verkan som påtryckningsmedel kan få andra icke avsedda
och icke önskvärda verkningar för vårt näringsliv.
Effekten av en viss tullförhöjning på importens storlek synes också
vara mycket svår att på förhand bedöma. Vi hysa därför den uppfattningen,
att, örn en minskning av vår import till skyddande av våra näringar
eller vår valuta kommer att visa sig oundgängligen nödvändig,
den måste åvägabringas på annat sätt.
För genomförandet av importreglering kunna emellertid olika metoder
tänkas komma till användning. Så har man under nu rådande kris
sökt nå målet genom monopolisering helt eller delvis av utrikeshandeln
i statens hand, genom importförbud med licensgivning, genom kontingentering,
genom valutaransonering o. s. v. Av propositionen framgår
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
icke, huruvida det genom Kungl. Marits försorg undersökts vilka olägenheter
den ena eller andra metoden vid tillämpning i vårt land skulle
medföra, än mindre vilken metod Kungl. Maj:! vid förefallande behov
ämnar tillgripa. Ehuru vi hålla för troligt, att man med ett statligt
handelsmonopol skulle ha större utsikter än med andra metoder att
hindra allmän prisfördyring och begränsa lagöverträdelser, kunna vi
självfallet icke utan en jämförande undersökning förorda ens denna
metod.
Vi äro emellertid övertygade örn att en importreglering av vilket slag
den vara månde innebär ett så allvarligt ingrepp både i allmän medborgerlig
frihet och enskild näringsfrihet, att den måste uppbäras av en
stadgad folkmening, örn den skall medföra åsyftat resultat. Härför fordras
först och främst, att den icke skall i största hast improviseras, och i
överensstämmelse med denna vår uppfattning finna vi det icke rimligt,
att riksdagen skall taga ställning till frågan, förrän ett i fråga örn formen
för importregleringens genomförande närmare utarbetat förslag
föreligger.
Då en allmän tullförhöjning även kan få mycket omfattande verkningar
och bliva upptakten till en principiell omläggning av hela vår handelspolitik,
synes oss även ett förslag härom böra vara utformat, innan riksdagen
därom beslutar.
Även örn vi sålunda anse, att man i det allra längsta bör undvika att
vidtaga extraordinära handelspolitiska åtgärder av restriktiv art och i
överensstämmelse härmed hoppas, att ett uppskov — i varje fall till nästa
års riksdag — skall visa sig möjligt, förbise vi icke, att det handelspolitiska
läget i världen kan så hastigt förvärras, att ett snabbare avgörande
kan bliva nödvändigt och att urtima riksdag kan behöva sammankallas
trots de kostnader och olägenheter i övrigt, som detta skulle medföra. Men
bliva förhållandena sådana, att importreglering i en eller annan form
blir ofrånkomlig, förefaller det sannolikt, att sammankallandet av urtima
riksdag jämväl av annan anledning blir nödvändig.
Såväl i de likalydande motionerna nr 235 i första kammaren och nr 353
i andra kammaren som i de ävenledes likalydande motionerna nr 65 i
första kammaren och nr 360 i andra kammaren hava vissa önskemål uttalats
beträffande gällande handelsavtal eller andra överenskommelser
med främmande makter samt rörande riktlinjerna för blivande handelsavtal.
Vad sålunda påyrkats har icke givit utskottet anledning till annat
uttalande än att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t att i
varje särskilt fall, under hänsynstagande till föreliggande omständigheter,
pröva, huruvida en uppsägning av handelsavtalen skulle kunna förväntas
gagna Sveriges intressen, ävensom att det under nu rådande osäkra
förhållanden i handelspolitiskt hänseende icke kan vara lämpligt att
genom förhandsdirektiv binda Kungl. Maj:ts handlingsfrihet i fråga örn
avslutande av nya handelsavtal.
17
Bevillningsutskottets betänkande Nr 54.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa vi,
att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 372,
avslå såväl Kungl. Maj:ts proposition som motionerna
1:65, 1:235, 1:236, 11:230, 11:353, 11:360 och
II: 362»; samt
2) av herr Örne, som med åberopande av motiveringen i sin motion
1:372 hemställt, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 263.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. t>G höft. (Nr 9i.)
<>)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift ävensom i a1 i texten