Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914
1932-02-11 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1932:8, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1932 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad lydelse av
18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen den 15 december
1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstUlverkningen
i riket ävensom i ämnet väckta motioner.
I en den 8 januari 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 32, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom.
förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket1.
Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
18 %.
1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels
ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda
belopp, nämligen:
1 Senaste lydelse se 1931: 194.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 7 sami. 8 höft. (Nr 8.)
1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
j
För inom riket
till-
För till riket införd
''
verkad vara
vara
procent av
belopp för
procent av
priskurant-
priskurant-
priset eller
priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
värdet
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
kr.
Cigarrer .......................................
24
0.8
—
28
4
_
Cigarrcigarretter ..........................
36
0.4
—
37 ''
2
_
Cigarretter med fast pappersmun-
stycke.......................... .........
53
0.2
—
44
1.8
—
Cigarretter utan fast pappersmun-
stycke....................................
54
0.2
—
45
1.3
_
Röktobak ..........................
46
—
1.60
46
_
1.60
Tuggtobak .................................
31
_
1
41
_
1.50 i
Snus.............................................
37
—
0.7 6
39
—
1.60
I skattehänseende---gram.
22 §.
2 marn. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna
paragraf, skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan eivligt
IS § belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets
utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger
tobaksvara med samma priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde
stycket av detta moment, med samma värde. Nämnda belopp må ej
överstiga 7.so procent av varans priskurantpris eller värde.
Till---— fastställande av avgift.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
Till utskottets behandling hava jämväl hänvisats följande motioner rörande
tobaksbeskattningen och handeln med tobaks varor, nämligen:
motionen nr 90 i första kammaren av herrar Holmgren och Bergman,
i vilken hemställts, »att riksdagen ville besluta att för finansiering av
åtgärder till arbetslöshetens bekämpande uttaga en estra konsumtionsskatt
under ett års tid från den dag Kungl. Majit beslutar
a) i form av 1 öre per försåld cigarrett eller genom beskattning av
tobakshanteringen i annan form, som kan beräknas tillföra statskassan
motsvarande inkomst,
b) i form av en tullförhöjning av 25 öre per kilogram kaffe»;
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 3
motionen nr 247 i andra kammaren av herr Lithander, i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte besluta
a) att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning i syfte att
genom ändring av gällande bestämmelser rörande tobaksbeskattningen
återställa det jämviktsförhållande mellan tobaksmonopolets försäljningar
och tobakshandlarnas import, som avsågs vid tobaksmonopolets införande;
samt
b) att i avvaktan på att en av sådan utredning föranledd reglering av
förhållandet mellan tobaksmonopolets utövare och tobakshandlarna blir
genomförd, 22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall i nedan angivna delar
erhålla följande förändrade lydelse:
§ 22.
2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,
skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt
18 § belöpande skatt.
Priskurantpriset — — — fastställande av avgift.»; samt
de likalydande motionerna nr 272 i första kammaren av herrar Åkerberg
och Strömberg samt nr 400 i andra kammaren av herrar Uddenberg
och Nilsson i Örebro, i vilka hemställts, »att riksdagen i anslutning till
behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 32 måtte hemställa till
Kungl. Majit att verkställa utredning dels rörande skapande av en effektiv
kontroll över importen av tobaksvaror, eventuellt genom monopolets
övertagande av själva importen, dels rörande en för alla parter acceptabel
reglering av förhållandet mellan monopolet och dess återförsäljare
under tillgodoseende av särskilt yrkestobakshandlarnas berättigade önskemål
samt, örn så anses erforderligt, för riksdagen framlägga förslag i berörda
ämnen».
Beträffande motiveringen för de av motionärerna framställda yrkandena
får utskottet hänvisa till motionerna.
Motionen nr 90 i första kammaren har utskottet, i vad densamma avser
höjning av tullen å kaffe (punkten b), redan besvarat i sitt betänkande
nr 3. varom utskottet här vill erinra.
Enligt gällande bestämmelser utgår tobaksskatten dels med viss procent
av varans priskurantpris eller varans värde, dels ock med visst
efter varans myckenhet bestämt belopp. De nu gällande skattesatserna
framgå av följande uppställning, som återfinnes i 18 § 1 mom. i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverk
ningen i riket, sådant detta författningsrum lyder enligt förordning
den 12 juni 1931 (nr 194).
Skatte
satserna.
Gällande
bestämmelser.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Proposi
tionen.
För inom
riket tili-
För till riket införd
verkad vara
vara
procent av
belopp lör
procent av
priskurant-
priskurant-
priset eller
l priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
värdet
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
Cigarrer .......................................
24
0.8
—
28
4
Cigarrcigarretter ......
33
0.4
_
34
2
Cigarretter .................
50
0.2
_
41
1.8
Röktobak ......
41
—
1.50
41
1.50
Tuggtobak .............
31
_
1
41
1.50
Snus................
37
—
0.75
39
_
1.50
I.den föreliggande propositionen Ilar, i enlighet nied vad styrelsen för
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet föreslagit, framlagts förslag om
förhöjning i tobaksskatten beträffande cigarrrcigarretter, eigarrretter och
röktobak, medan de nuvarande skattesatserna för cigarrer, tuggtobak och
snus bibehållits. Enligt förslaget, vilket endast berör värdeskatten å
förstnämnda slag av tobaksvaror, skulle denna komma att böjas för cigarrcigarretter
med 3 procent, för cigarretter med fast munstycke med
likaledes 3 procent, för cigarretter utan fast munstycke med 4 procent
och för röktobak med 5 procent. Differentieringen mellan cigarretter med
respektive utan fast munstycke utgör en nyhet.
Av den utav föredragande departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
lämnade redogörelsen framgår bland annat följande.
I sin förslagsberäkning av statsinkomsterna för nästkommande budgetår
beräknade riksräkenskapsverket, att tobaksskatten — under antagande
att nuvarande skattesatser bibehölles oförändrade — skulle komma
att under nämnda budgetår giva en avkastning av 65 miljoner kronor.
Då det i nuvarande statsfinansiella läge befanns erforderligt att
räkna med en större intäkt från ifrågavarande skattekälla, än som sålunda
av riksräkenskapsverket förutsatts, anmodade departementschefen
den 11 december 1931 Tobaksmonopolets styrelse att föreslå en ökning
av skatten å vissa tobaksvaror så, att det för nästa statsreglering avsedda
skattebeloppet kunde beräknas uppgå till förslagsvis 72 miljoner kronor.
I anledning därav inkom styrelsen i skrivelse den 16 december 1931 med
yttrande och förslag i ämnet. Styrelsen anförde därvid, att det — vid övervägande
av de skattesatser, som lämpligen borde bliva föremål för förhöjning
— varit för styrelsen angeläget att söka tillse, att höjningen örn möjligt
skulle kunna genomföras på ett sätt, som icke visade sig nödvändiggöra
en sådan fördyring av tobaksvarorna, som skulle kunna föranleda
någon större konsumtionsminskning eller nämnvärdare förskjutning i
konsumtionen från dyrare till billigare tobaksvaror eller mellan de olika
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. •*
varuslagen inbördes. Dels skulle nämligen dylika följder tendera till ett
sänkande av det finansiella utbytet av skatten, dels skulle genom dem
bolaget tillfogas skada, i det att bolaget skulle bliva nödsakat avskeda
personal, med därav följande arbetslöshetsunderstöd, och i det att i maskiner,
anläggningar och råmaterial bundet kapital skulle bliva oanvänt.
I anslutning till vad sålunda anförts hade styrelsen — under framhållande
att det givetvis vore ganska vanskligt att bilda sig en bestämd uppfattning,
huru skattesatserna borde lämpligast inbördes avvägas för att
ovannämnda synpunkter skulle bliva i största mån beaktade — framlagt
det förslag till förhöjning i tobaksskatten, som genom förevarande proposition
sedermera förelagts riksdagen. Efter att hava anmärkt, att med
detta förslag de olika skattesatserna skulle rent skattetekniskt sett bliva
inbördes avvägda på lämpligaste sätt, uttalade emellertid styrelsen
vad anginge det statsfinansiella resultatet av de ifrågasatta skatteskärpjj2jjga,
i''ua — sina tvivelsmal, huruvida tobaksskatten verkligen skulle
under budgetåret 1932/1933 kunna komma att inflyta med ett så högt
belopp som det ifrågasatta av 72 miljoner kronor.
I samband med denna redogörelse har departementschefen — till belysande
av de förskjutningar, som förbrukningen av olika slag av tobaksvaror
undergått under de tre senast förflutna åren — hänvisat till följande
sammanställning, vari omsättningen angives efter priskurantpris.
1929 1930 1931
kronor kronor kronor
Cigarrer ..................... 10,158,000 9,589,000 8,428,000
Cigarrcigarretter ......... 115,8991,000 17,311,000 16,734,000
Cigarretter.................. 62,457,000 67,344,000 67,454,000
Uöktobak ................. 20,597,000 20,290,000 20,157,000
Tuggtobak .................. 2,467,000 2,176,000 2,068,000
Snus........................... 18,741,000 18,806,000 18,755,000
För egen del har departementschefen i ämnet anfört följande:
»Av den lämnade redogörelsen framgår, att Tobaksmonopolets styrelse
i sitt förslag sökt fördela skatteförhöjningen på olika varuslag så,
att den ej skall leda till större konsumtionsminskning eller nämnvärdare
förskjutning i konsumtionen från dyrare till billigare tobaksvaror
eller mellan de olika varuslagen inbördes. Från denna utgångspunkt
föreslår styrelsen, att skattehöjningen skall drabba cigarrcigarretter,
cigarretter och röktobak, medan de nuvarande skattesatserna
för cigarrer, tuggtobak och snus skulle lämnas orubbade. Mot styrelsens
förslag härutinnan har jag ingen erinran. Den tydliga tendens till konsumtionsminskning
i avseende å cigarrer och tuggtobak, som kan utläsas
ur den i det föregående återgivna sammanställningen, samt den höga
belastning, som redan åvilar snuset, synas mig sålunda motivera, att
dessa varuslag undantagas från skatteförhöjningen. Vidkommande skat
-
Ucpartements
chefen.
Motionen
I: 90.
Utskotteta
yttrande.
Frågor rörande
handeln
med tobaksvaror.
Tobaksimport
(irema.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
teökningens fördelning mellan cigarrcigarretter, cigarretter oell röktobak
tinner jag de av styrelsen föreslagna skattesatserna inbördes väl avvägda
och giver alltså även i denna del förslaget min anslutning.»
»Styrelsen för Tobaksmonopolet bär uttalat tvivelsmål, huruvida, även
örn de ifrågasätta skatteskärpningarna genomföras, tobaksbeskattningen
verkligen kan förväntas under nästa budgetår komma att inbringa det
förutsatta beloppet av 72 miljoner kronor, innebärande en ökning med
7 miljoDer kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets på oförändrade
skattesatser grundade beräkning av 65 miljoner kronor. Med hänsyn till
den tveksamhet, åt vilken styrelsen sålunda givit uttryck, har jag i mina
slutliga beräkningar i statsverkspropositionen stannat vid ett belopp av
70 miljoner kronor, med vilket belopp inkomsttiteln tobaksskatt upp*
tagits i statsregleringsf Örsta get för budgetåret 1932/1933.
Med hänsyn till önskvärdheten av att löpande statsreglering förstarkes
utgår jag ifrån att de föreslagna skatteökningarna böra träda
i kraft redan under innevarande budgetår, så snart detta, efter det riksdagen
fattat beslut i frågan, av praktiska skäl låter sig göra. I anledning
härav synes mig i författningen böra intagas en bestämmelse örn
dess ikraftträdande å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.»
T motionen nr 90 i första kammaren har föreslagits, att för finansiering
av åtgärder till arbetslöshetens bekämpande skulle, såvitt nu är fråga,
under ett år uttagas en extra konsumtionsskatt av 1 öre per försåld cigarrett
eller en beskattning av tobakshanteringen i annan form beslutas, som
bunde beräknas tillföra statskassan en mot nämnda skattesats svarande
inkomst.
Mot en skärpning i tobaksbeskattningen har utskottet i nuvarande
statsfinansiella läge icke något att erinra. En så avsevärd höjning i beskattningen
som den i motionen nr 90 i första kammaren föreslagna har
utskottet emellertid icke velat förorda närmast med hänsyn till att de
statsfinansiella verkningarna därav icke låta sig överblickas utan särskild
utredning av frågan. Utskottet har därför icke funnit tillrådligt,
aU tobaksbeskattningen för närvarande skärpes i vidare mån än vad
Kungl. Majit föreslagit. I likhet med departementschefen har utskottet
ansett, att skatteökningarna böra träda i kraft redan under innevarande
budgetår.
1914 års monopollagstiftning byggde på den principen, att importrätten
i princip bibehölls utan begränsning för tobakshandlare. Till skydd
för monopolbolaget blev importen, utöver tull, belastad med en särskild
leensavgift, som skulle omfatta icke blott den för monopolbolagets Elive)
kning och import utgående skatten utan därjämte ett belopp, motsva
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 7
rande vad monopolbolaget pålade vara med samma försäljningspris för m^ärsjigtäckande
av sina omkostnader samt vinst.
I proposition nr 254 till 1914 års senare riksdag med förslag till förordning
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket nn m. framhöll
chefen för finansdepartementet, att systemet med bibehållande av
den fria importrätten samt införande av särskilda licensavgifter visseiligen
skulle komma att medföra en fördyring av importörernas varor
men däremot icke skulle förorsaka något intrång i deras näringsverksamhet.
Vid sådant förhållande kunde någon ersättning vare sig till importörerna
själva eller till hos dem anställda personer icke ifrågakomma.
Vederbörande särskilda utskott fann emellertid obestridligt, att de enskilda
importörerna åtminstone beträffande vissa varuslag genom tillkomsten
av ett monopolbolag, som självt uppträdde såsom konkurrent på
tobaksimportens område, fått sin ställning i viss mån försvagad. Av denna
anledning kunde det anses befogat, att de enskilda handlande, vilkas
affärer uteslutande eller till huvudsaklig del varit baserade på import av
utländska tobaksvaror, erhölle någon ersättning för den minskning i näringsverksamhet,
som de på grund av monopolets införande till äventyrs
komme att få vidkännas. Att dessa ersättningar borde utgå efter andra
och mindre generösa grunder än gottgörelsen till dem, som på grund a\
monopolets införande nödgats helt och hållet upphöra med sin förut bedrivna
verksamhet, finge utan vidare anses självfallet. Därjämte borde
emellertid den inskränkning i ersättningsrätten göras, att densamma begränsades
till att omfatta endast importörer av cigarrer och cigarrcigarretter.
I enlighet med av särskilda utskottet framställt förslag tillerkändes
importörerna viss ersättning för intrång i deras näringsverksamhet. Dylik
ersättning beviljades dock jämlikt 10 § 1 mom. förordningen den 15
december 1914 örn vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket endast handlande, som idkade import
av utländska cigarrer och cigarrcigarretter.
Tobaksmonopolets andel av licensavgiften var ursprungligen fastställd itonopoitill
13 procent. Det visade sig emellertid, att 13 procent understege To- bo?a^n8aa“d_el
baksmonopolets kostnader och vinst. År 1920, då tillgången på import- giften,
varor var riklig och bolaget ansåg sig kunna tillverka landets behov av
tobaksvaror, fann bolaget lämpligt att genomföra förhöjning av den bolaget
tillkommande andelen av avgiften till 18 procent. Riksdagen beslöt
år 1924 att nedsätta denna andel till ett maximum av 14 procent, vil
ket maximum nedsattes ytterligare år 1926 till 10 procent och år 1931 till
8 procent, vilka nedsättningar beslötos i samband med ökning av tobaksskatten
genom överföring av vinst till skatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
av^feskaft- ^eu }■ mars 1922 utgick tobaksskatt med samma procent av lör*
lungssystemet. säl jningspriset lör inom riket tillverkade och importerade varor. Från
och med den 1 mars 1922 uttogs en särskild skatt å tobaksvaror elter
stycketal eller elter vikt, vilken hårdare drabbade importerade varor än
mom riket tillverkade. Vid sistnämnda tidpunkt skyddades således den
inhemska tillverkningen i tävlan med importen dels av den högre tull,
som utgick å lärdiga tobaksvaror än å råtobak, dels av monopolets andel
av licensavgifter och dels av den högre tobaksskatt, som utgick för importerade
varor.
Genom beslut av 1924 års riksdag vidtogos förenklingar i de mångahanda
former, under vilka staten uttog inkomst av tobakshanteringen.
Dessa inneburo i huvudsak, att tullavgifterna å såväl råtobak som färdiga
tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående
skatt, att den ordinarie och särskilda skatten sammanslogos till en
efter värdet utgående procentuell skatt, att, med bibehållande i övrigt av
ungefär den dåvarande sammanlagda skattebelastningen å tobak och tobaksvaror,
3 procent av monopolbolagets totalomsättning överfördes från
vinst till skatt, i samband varmed den i licensavgiften ingående andelen
till monopolbolaget sänktes. Genom dessa bestämmelser, som trädde i
kraft den 1 juli 1924, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt, den år
1922 införda merbelastning, som utöver tull pålagts de importerade varorna.
Frågan örn engrosimportörernas ställning var föremal för riksdagens
behandling år 1927. I en vid sistnämnda riksdag inom andra kammaren
väckt motion nr 336 hemställdes, att riksdagen hos Kungl. Majit ville
anhålla örn förslag antingen till en sådan omläggning av tobaksskatterna,
att dessa ej drabbade importen hårdare än att jämviktsläget från år
1916 mellan monopolets försäljning och den enskilda importen åter uppnåddes
eller till ordnande av importhandeln på annat sätt, utan äventyrande
av denna handels allmänna uppgift, eventuellt i samband med
ersättning at importgrossisterna för det intrång i deras näringsverksamhet
de sedan år 1922 förändrade skattesatserna medfört. I sitt betänkande nr
39 framhöll 1927 års bevillningsutskott, att importen under de tre första
månaderna 1927, jämförd med importen motsvarande tid år 1926,
ökats i värde framför allt i fråga örn cigarretter, medan monopolbolaget
för samma tid hade att uppvisa en minskad försäljningssumma. Härav
framginge behovet av ökat skydd för den inhemska cigarrettillverkningen.
Av den ståndpunkt utskottet intagit beträffande förhållandet mellan
tobaksimporten och den inhemska tillverkningen följde, att utskottet icke
kunde förorda verkställande av utredning i det i motionen nr 336 i andra
kammaren angivna syftet att underlätta tobaksimporten genom sänkning
av skattesatserna för importerade varor. Därtill komme, att den fortgående
minskningen i importgrossisternas omsättning till väsentlig del vore
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 9
beroende på, att importen av färdiga tobaksvaror i växande omfattning
ombesörjdes av detaljhandlarna själva. Då staten icke iklätt sig
någon garanti för grosshandelns bestånd, syntes någon ersättningsskyldighet
för intrång i importgrossisternas näringsfång icke åligga staten.
Värdet av handlandenas import och monopolets försäljning under åren
1925—1931 samt under sista kvartalet åren 1930 och 1931 framgår av följande,
inom Tobaksmonopolet upprättade tabeller.
Omsättningen av tobaksvaror åren 1925—1931 (i 1,000-tal kronor).
1925
1926
1927
1928
1929
1930
1931
Cigarrer.
Monopolets försäljning......
8,812
9,040
8,907
8,605
7,711
7,369
6,736
Handlandenas import ......
3,512
3,296
3,181
2,964
2,447
2,220
1,692
Cigarrcigarretter.
15,570
Monopolets försäljning......
15,870
15,826
15,669
16,112
15,528
15,897
Handlandenas import ......
1,836
1,720
1,689
1,635
1,371
1,414
1,164
Cigarretter.
Monopolets försäljning......
45,028
45,415
47,536
49,770
54,119
59,481
60,719
Handlandenas import •
8,052
7,777
9,165
7,818
8,338
7,863
6,735
Röktobak.
Monopolets försäljning......
19,069
19,050
18,811
18,543
18,216
17,602
17,242
Handlandenas import ......
2,931
2,415
2,334
2,573
2,381
2,688
2,916
Tuggtobak.
Monopolets försäljning......
3,256
3,016
2,815
2,626
2,462
2,173
2,064
Handlandenas import ......
4
6
6
4
5
3
4
Snus.
Monopolets försäljning......
21,742
20,304
19,831
19,341
18,739
18,804
18,752
Handlandenas import ......
3
3
3
2
2
2
2
Summa.
Monopolets försäljning......
113,777
112,651
113,569
114,997
116,775
''
:
i 121,326
121,083
I Handlandenas import ......
16,338
15,217
1 16,378
14,996
14,544
| 14,190
12,513
opaginerad Kontrollera mot PDF
Propositionen.
Departements
chefen.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Omsättningen av tobaksvaror oktober—december 1930 och 1931 (i 1,000-tal kronor).
j .... .
1 9
3 0
1 9
3 1
—
1
Okto-
ber
Novem-
ber
Decem-
ber
Summa
Okto-
ber
Novem-
ber
Decem-
ber
Summa
Cigarrer.
Monopolets försäljning...
568
554
1,198
2,320
512
487
1,288
2,287
Handlandenas import ...
197
281
353
831
125
202
231
558
Cigarrcigarretter.
Monopolets försäljning -.
1,279
1,188
1,820
4,287
1,257
1,159
1,883
4,299
Handlandenas import ...
115
152
163
430
108
113
115
336
Cigarretter.
Monopolets försäljning...
5,035
4,485
5,256
14,776
5,224
4,626
5,602
15,452
Handlandenas import ...
617
707
723
2,047
579
553
561
1,693
Röktobak.
Monopolets försäljning...
1,468
1,375
1,498
4,341
1,435
1,326
1,475
4,236
Handlandenas import ...
248
267
236
751
323
265
247
835
Tuggtobak.
j Monopolets försäljning...
186
169
185
540
177
158
173
508
Handlandenas import ...
—
—
—
1
—
—
1
Snus.
Monopolets försäljning...
1,653
1,506
1,551
4,710
1,645
1,501
1,560
4,706
Handlandenas import ...
—
1
—
1
—
—
—
_
Summa.
i Monopolets försäljning...
10,189
9,277
11,508
30,974
10,250 ''
9,257
11,981
31,488
Handlandenas import ...|
1,177
1,408
1,475
4,060
1,136
1,133
1,154 |
3,423
I förevarande proposition har föreslagits, att Tobaksmonopolets andel
av licensavgiften, som för närvarande ej får överstiga 8 procent av varans
priskurantpris eller värde, skall utgå med högst 7.5 procent av samma
pris eller värde.
Till stöd för detta förslag har föredragande departementschefen anfört:
Enligt 22 § 2 mom. förenämnda förordning ålåge det enskild importör
av tobaksvara att för varan erlägga en licensavgift, som utgjordes dels
av den å varan belöpande skatten, dels ock av ett belopp, motsvarande
vad Tobaksmonopolet för täckande av sina omkostnader samt vinst pålade
tobaksvara med samma priskurantpris eller, i visst fall, med samma
uppskattade värde. Sistnämnda belopp, som utgjorde Tobaksmonopolets
andel av licensavgiften, finge dock ej överstiga 8 procent av varans pris
-
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
kurantpris eller värde. För närvarande utginge denna Tobaksmonopolets
andel efter den såsom maximum angivna procentsatsen. Det kunde
förutses, att den ifrågasatta skattehöjningen gjorde det nödvändigt tolde
enskilda importörerna att i motsvarande mån höja pr iskur antpr iset
på de importerade tobaksvarorna. Då skatten inberäknades i priskurantpriset,
vore det sålunda uppenbart, att höjningen av skattesatserna medförde
icke blott ökning av det i licensavgiften ingående belopp, som utgjordes
av skatt, utan även av det belopp, som tillf olle Tobaksmonopolet.
Detta, innehure, att Tobaksmonopolet, vars omkostnader och försäljningsvinst
det icke varit avsett att påverka genom skatteförhöjningen,
likväl genom densamma skulle komma i en något mera gynnad ställning
i förhållande till den enskilda importen än för närvarande, därvid
det dock finge påpekas, att den nu fastställda maximisatsen för Tobaksmonopolets
andel av licensavgiften vore lägre än den procentsats, Tobaksmonopolet
förklarade sig för närvarande pålägga sina egna varor
för att täcka sina omkostnader samt vinst. Då den enskilda importen,
vilken enligt statsmakternas tidigare uttalanden borde utgöra en reglerande
faktor vid sidan av monopolets utövare, på senare tid även relativt
sett gått avsevärt tillhaka och alltjämt visade tendens till minskning, vore
det rimligt, att man sökte undvika en ytterligare förskjutning av nyss
angiven art. Med hänsyn härtill syntes departementschefen en sänkning
av maximiprocenten för Tobaksmonopolets andel i licensavgiften från
nuvarande 8 procent till 7.5 procent vara befogad.
Motionen nr 247 i andra kammaren innefattar förslag örn utredning i
syfte att genom ändring av gällande bestämmelser rörande tobaksbeskattningen
återställa det jämviktsläge mellan Tobaksmonopolets försäljning
och tobakshandlarnas import, som avsågs höra råda vid monopolets
införande. I samma motion föreslås därjämte att, i avvaktan på en
av denna utredning föranledd reglering av förhållandet mellan Tobaksmonopolet
och tobakshandlarna, monopolets andel av licensavgiften skulle
helt bortfalla.
Frågan örn detaljhandlarnas ställning till monopolet var föremål för
behandling vid 1926 års riksdag. Till ett vid proposition den 7 januari
1926, nr 36, med förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket m. m. fogat statsrådsprotokoll redogjorde chefen för finansdepartementet
för de överläggningar, .sorn förts rörande tobakshandlarnas
förhållande till monopolbolaget, varjämte återgavs ett förslag till avtal
mellan monopolbolagets styrelse och Sveriges tobakshandlares riksförbund.
1926 års bevillningsutskott anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 6 bland annat följande:
Motionen
II: 247.
Detaljhandeln
med tobaksvaror.
1926 ärs rikRdag.
Mouopol
kontrollutred
ningen.
Motionerna
1: 272 och
II: 400.
Utskottets
yttrande.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
»Vad angar frågan om åtgärder för tillgodoseende av speeialtobakshandlarnas
önskemål, uttalade. 1924 års bevillningsutskott deu uppfattningen,
att, inom den ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostaderna,
hänsyn i något större utsträckning än dittills skulle kunna
tågås till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering
av rabattsatserna. Mot en sådan åtgärds lämplighet ur merkantil
synpunkt hava starka betänkligheter rests från monopolbolagets sida.
Da det här ovan atergivna förslaget till ordnande av mellanhavandet
mellan bolaget och vissa återförsäljare torde tillgodose alla de berättigade
anspråk på gottgörelse, som kunna resas från deras sida, utan att
därigenom åtgärder tillgripas, som ur synpunkten av rörelsens affärsmässiga
drivande befinnas vara mindre tilltalande, anser utskottet det
kunna försvaras, att en uppgörelse träffas i huvudsaklig överensstämmelse
med berörda förslag. Därest en dylik överenskommelse kommer
till stånd, anser utskottet, att bolaget helt fullgjort de särskilda förpliktelser
mot tobakshandlandena, varå riksdagen år 1924 liksom år 1914 häntytt.
»
I sitt den 21 november 192S avgivna betänkande angående anordnandet
av den statliga kontrollen av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets
verksamhet anförde monopolkontrollutredningen beträffande monopolbolagets
ställning till handeln med tobaksvaror bland annat följande:
»Någon förhöjning av rabatten å Tobaksmonopolets standardvaror erfordras
icke för avsättningen av varorna. Den skulle antagligen icke
heller vara till gagn för detaljhandlarna, då den sannolikt skulle medföra,
att deras antal komme att ökas. Detaljhandlarna ha visserligen
framfört tanken att begränsa antalet återförsäljare, men en sådan begränsning
kan, såsom erfarenheten visat, på grund av konkurrensen med
importvarorna icke verksamt främjas av Tobaksmonopolet medelst restriktioner
vid beviljandet av rabatt till nya återförsäljare och torde över
huvud icke kunna genomföras inom ramen för gällande lagstiftning.»
I motionerna nr 272 i första kammaren och nr 400 i andra kammaren
har föreslagits utredning avseende dels frågan örn åvägabringande av
effektiv kontroll över importen av tobaksvaror, eventuellt genom Tobaksmonopolets
övertagande av själva importen, dels ock frågan örn en
för alla parter acceptabel reglering av förhållandet mellan Tobaksmonopolet
och dess återförsäljare under tillgodoseende av särskilt yrkestobakshandlarnas
berättigade önskemål.
Det torde knappast med fog kunna göras gällande, att den nu föreslagna
skatteförhöjningen a vissa tobaksvaror, som i lika hög grad kommer
att belasta monopolbolagets varor som de av tobakshandlarna importerade,
skulle innebära en nämnvärd försämring i läget för de enskilda importörerna
gent emot monopolbolaget. I motsats till vad som gällde beträffande de
åren 1924, 1926 och 1931 beslutade skatteförhöjningarna är nämligen den
nu föreslagna icke avsedd att kompenseras av en mot den höjda skatten
svarande minskning av Tobaksmonopolets vinst utan att utgöra en verk
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
13
lig ökning i belastningen å tobak oell tobaksvaror. Vid sådant förhållande
föreligger enligt utskottets mening icke anledning att nedsätta
eller borttaga de licensavgifter, importörerna av tobaksvaror hava att
erlägga till monopolbolaget.
Såsom framgår av här ovan intagna tabeller rörande omsättningen av
tobaksvaror har handlandenas import under det sist förflutna året icke
oväsentligt nedgått. Nu nämnda förhållande torde säkerligen icke enbart
och sannolikt icke i huvudsak bero på storleken av det skydd, monopolbolaget
åtnjuter genom licensavgifter och differentiering i fråga
örn beskattningen, ett skydd, som varit i stort sett oförändrat under en
följd av år. De skäl, som av 1927 års bevillningsutskott anfördes mot
företagande av en utredning i syfte att underlätta tobaksimporten, äga
enligt utskottets mening alltjämt full giltighet, och av nyss nämnda statistiska
uppgifter synes framgå, att importen alltjämt är i stånd att fylla
det med densamma avsedda syftet att utgöra ett viktigt korrektiv särskilt
i fråga örn beskaffenheten av monopolets varor. Därest emellertid
importen genom enskilda handlande skulle nedgå så avsevärt, att nyssnämnda
med konkurrensen avsedda syfte äventyras, förutsätter utskottet,
att Kungl. Majit och monopolbolagets styrelse ägna denna fråga
uppmärksamhet samt vidtaga de åtgärder, som ett för längre framtid
bestående förändrat läge må påkalla.
Till stöd för i motionerna nr 272 i första kammaren och nr 400 i andra
kammaren framställda förslag har åberopats, att missnöje rådde bland
detaljhandlarna inom tobaksbranschen över den behandling, de fått röna
från monopolbolagets sida, samt att vid en skärpning av tobaksbeskattningen
hänsyn borde tagas till verkningarna därav för återförsäljarna.
Såsom anledningar till missnöjet bland detaljhandlarna har uppgivits
dels att de till dem utgående rabatterna icke bestämdes på tillfredsställande
sätt, dels ock den omständigheten, att återförsäljarnas antal under
de senare åren ökats. I förstnämnda hänseende har erinrats att, oaktat
priserna å tobaksvaror under de senare åren varit i sjunkande, rabatterna
bibehållits oförändrade.
I fråga örn rabatternas bestämmande delar utskottet den uppfattning,
åt vilken 1926 års bevillningsutskott i sitt här ovan återgivna uttalande
gav uttryck. Utskottet vill särskilt framhålla, att genom den år 1926
mellan monopolbolaget och vissa återförsäljare träffade överenskommelsen
bolaget måste anses hava helt fullgjort de särskilda förpliktelser mot
tobakshandlarna, varå riksdagen år 1924 liksom år 1914 häntytt. För övrigt
torde böra framhållas, att den nu ifrågasatta skatteförhöjningen uppenbarligen
icke kan komma att menligt påverka återförsäljarnas ställning.
Beträffande frågan örn begränsning av antalet återförsäljare, i vilken
fråga monopolkontrollsakkunniga på sätt ovan anförts uttalat sig,
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Hemställan.
vill utskottet framhålla, att det för monopolbolagets affärsmässiga
drift uppenbarligen är av vikt, att ett gott samarbete upprätthålles mellan
bolaget och dess återförsäljare. Utskottet hyser därför den förvissningen,
att monopolbolaget utan statsmakternas ingripande vidtager de
åtgärder, som påkallas för vinnande av ett dylikt samarbete, i den mån
därigenom statens och allmänhetens intressen eller andra berättigade
hänsyn icke trädas för nära.
Utskottet bar icke ansett sig böra biträda det i sistnämnda båda motioner
framställda förslaget örn utredning rörande reglering av importen
av tobaksvaror.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med anledning av Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 32 samt med avslag
å ej mindre motionen I: 90 av herrar Holmgren
och Bergman, i vad densamma avser tobaksbeskattningen,
än även motionen II: 247 av herr Lithander,
i vad densamma avser ändring i 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 inom. förordningen den 15
december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. förordningen den 15 december
1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall i nedan
angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
18 §.
1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med
ett belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset
eller i fall, som avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels
ock med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda
belopp, nämligen:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
15
För inom riket till-
För till riket införd
verkad vara
vara
procent av
belopp för
procent av
beloDD för
priskurant-
priskurant-
priset eller
priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
värdet
1 st.
1 kg.
öre
kr.
öre
kr.
Cigarrer .......................................
24
0.8
—
28
4
—
Cigarrcigarretter ...........................
36
0.4
—
37
2
_
Cigarretter med last pappersmun-
stycke .......................................
53
0.2
—
44
1.3
—
Cigarretter utan fast pappersmun-
stycke.......................................
54
0.2
—
45
1.3
—
Röktobak ....................................
46
—
1.50
46
—
1.50
Tuggtobak ...................................
31
—
1
41
—
1.50
Snus ..........................................
37
—
0.76
39
—
1.50
I skattehänseende---gram.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
2) att motionen II: 247 av herr Lithander, i vad
den avser begäran örn en utredning, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
3) att de likalydande motionerna 1:272 av herrar
Åkerberg och Strömberg samt II: 400 av herrar Uddenberg
och Nilsson i Örebro icke heller måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 februari 1932.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Örne, Boman, Bergman, Ericson i Oberga*,
Björnsson, Åström, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Lövgren i Nyborg*
Olsson i Ramsta*, Björklund, Olsson i Golvvasta*, Lithander, Olsson i Gävle,
Forssberg, Ericson i Boxholm, Heiding* och Johansson i Krogstorp.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Reservationer:
vid punkten 1):
av herr Bergman, som anfört:
Vilken, åsikt man än må hysa örn tohakshruket, torde väl alla vara
ense örn att folkhälsan icke främjas genom den oerhörda stegring, som
under de senare åren iakttagits i avseende på förbrukningen av cigarretter
bland yngre årsklasser av befolkningen, icke minst till och med
bland halvvuxen ungdom. Riksdagen har enligt min mening håde rätt
och plikt att vid beskattningen av onyttiga och skadliga artiklar anlägga
även de synpunkter, som motiveras av hänsyn till folkhälsa och sund
folkuppfostran. Så mycket mer kan i detta fall en sådan synpunkt
anläggas, som ingen behöver befara, att någon så oerhörd minskning
av konsumtionen skulle hilva följden av den ytterligare något ökade
skatten, att staten skulle gå miste örn det i propositionen beräknade
ganska obetydliga beloppet.
Enligt gjorda beräkningar skulle ett öres höjning i styckeskatten per
cigarrett vid oförändrad konsumtion inbringa mer än 20 miljoner kronor.
Givetvis bleve konsumtionen emellertid i viss mån minskad — vilket
ju är önskvärt — men att denna minskning skulle bli så stor, att
ej ens de i propositionen beräknade fem miljonernas tillskott från hela
tobaksskatten skulle inflyta, torde vara högst osannolikt. Eventuella
farhågor, att konsumenterna skulle omintetgöra det finansiella syftet
genom att allmänt övergå till andra och billigare tobaksvaror, torde väl,
örn det kan anses behövligt, kunna mötas genom lämpliga åtgärder vid
avvägningen av priserna på olika sorter samt genom försäljningstekniska
anordningar inom de gränser, som äro genom lagstiftningen och
beskattningen utstakade.
I avseende på licensavgifterna ansluter jag mig till Kungl Maj:ts
förslag.
Jag hemställer alltså,
att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition icke kunnat oförändrad
antagas samt med bifall till motionen I: 90, i vad
den avser tohaksbeskattningen, antaga ovan införda,
vid propositionen fogade förslag till förordning örn
ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen
den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, med den ändringen
att skatten å cigarretter bestämmes enligt följande
grunder:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
17
För inom riket till- i
verkad vara
För till riket införd j
vara
procent av
belopp för
procent av
priskurant- priset eller
värdet
belopp för j
priskurant- priset eller
värdet
1 st.
1 kg.
1 st.
1 kg. j
öre
kr.
öre
kr. !
Cigarretter
med
tast pappersmun-
53
1.2
—
44
2.3
—
i Cigarretter
stycke ■ • •
utan
fast pappersmun-
54
1.2
—
45
2.3
—
av herrar Örne, Olsson i Kamsta och Lithander, som ansett, att utskottet
bort förorda bifall till Kungl. Maj:ts proposition även i vad den
avser 22 § 2 mom. förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, innebärande att aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolets andel av den vid import utgående licensatgiften
skall sänkas från 8 till 7.5 procent av varans priskurantpns eller
värde.; samt
vid -punkten 2):
. av herr Lithander, som i anledning av motionen 11:247 hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning i
syfte att genom ändring av gällande bestämmelser rörande tobaksbeskattningen
återställa det jämviktsförhållande mellan Tobaksmonopolets
försäljningar och tobakshandlarnas import, som avsågs vid monopolets
införande.
Särskilt yttrande
av herr Bärg, som anfört:
»I överensstämmelse med den uppfattning, varåt jag upprepade gånger
inom monopolbolaget givit uttryck, anser jag, att detaljhandeln med
tobaksvaror icke är tillfredsställande ordnad. Först genom en avsevärd
minskning av antalet detaljaffärer kan enligt min mening en bestående
förbättring åstadkommas. Då emellertid spörsmålet örn ett rationellt
ordnande av detaljhandeln tydligen ännu icke är moget för lösning,
avstår jag från att göra något yrkande i den riktningen.»
Bihang till riksdagens protokoll 19:12. 7 sami. S haft. (iSr 8.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:44 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. förordningen den s. 6 i texten